Ekon av gamla högtidsstunder, del 2

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Vad sa vi…ingen Lidas, ingen Zäta och ingen Kronwall?
Nej, det ska gudarna veta.
När de spelade var hockey på den här usla nivån direkt otänkbar.
Sicken shitshow till period.
Ja, Rangers har mycket puck och leder skotten men de försöker vinna en shootout on the streets of New York med vattenpistoler.
Jag har inte sett något så uddlöst sedan blyertspennan gick av på mattelektionerna på Tångringsskolan i Borlänge 1979.
Hu, kan vi snabbspola till matchen i Brooklyn imorrn?
• • • 
Två pretty boys som varit med i tv-tramset ”The Voice” sjunger nationalsången.
Om de någon gång ändå kunde ta hit han som vann ”American Idol” 2005.
Bo Bice.
Uttala det, du…
• • •
Inte ens Mika får nån fjutt på avslutningen när han och brödmannen kommer loss två mot en i slutet.
Men den inofficielle Rangers-kaptenen har ju varit på finlandskryssning hemma i Sverige under uppehållet, så han är lite ursäktad.
• • •
Vi börjar bli vana vid att ha tv-kommentatorer i i ryggen här på pressläktaren, men det är en alldeles särskild kick att höra klassiska Detroit-gubbarna Ken Daniels och Mickey Redmond live.
Om det finns en amerikansk motsvarighet till Arne och Ankan är det definitivt den duon.
• • •
Gamle Jimmy Howard må ha gjort sitt, men på Garden har han alltid, alltid varit bra och det är han ikväll också.
Fast kanske blir det tuffare om hemmalaget börjar träffa målburen…
• • • 
Mest fantastiskt med Daniels och Redmond är att de lyckas upprätthålla samma engagemang som under de stora åren och skriker som Åke Strömmer under en OS-final på hundra meter varje gång Wings kommer in i offensiv zon.
• • • 
Kobe Bryant hyllas även av Rangers med en liten minnesceremoni innan första nedsläpp och från flera håll i nedsläckta ladan hörs förtvivlade rop.
– Koobe, Kooobe.
• • •
Vad tror ni hände nu?
Skräddarbacken-Johan, min gamle vän, gick som en annan Eken och hämtade kaffe åt Baloo.
Jag blir tårögd.
• • •
Kenta är lite väl ensam i spåret i natt, så här kommer en appell till U-båtarna:
Skicka upp periskopen till ytan, tack!

Ekon av gamla högtidsstunder

Detroit Red Wings på Garden…
Det fanns en tid när de orden lät som en högtidlig trumpetstöt i mina öron och förkunnade att en av årets verkliga höjdpunkter stod för dörren.
Det innebar, som ni vet, inte bara att Broadways spotlights för en gångs skull riktades mot laget som i alla fall under några år i mitten av 00-talet var bäst i NHL.
Det innebar också – ja, kanske framförallt – att de största svenska favoriterna var i stan.
Lidas. Zäta. Homer. Kron Wall of Pain. The Mule. Samme Samuelsson. Munlädret Lilja. Big E. Hästpolo-Gustav.
Enastående hockeyspelare, fore sure. I synnerhet han från Skogsbo utanför Avesta med nummer 5 på ryggen. Men mer än så. De var roliga karaktärer och utmärkta människor och, inte minst, djupt engagerade i vad som stod denna blogg.
Besöken var dessutom sällsynta, i synnerhet de inledande åren när vingarna tillhörde västra konferensen och ligan inte, som nu, såg till att alla lag möttes varje säsong.
Så när de väl kom hit var det euforisk galej i dagarna två – eller tre eller fyra om de samtidigt hade matcher mot Islanders och/eller Devils.
Idag…not so much.
Alla blågula legendarer utom Big E har lagt av eller flyttat och Red Wings är så långt ifrån bäst i ligan som det överhuvudtaget går att komma. De befinner sig i en rebuild lika omfattande som den som Notre Dames i Paris blev föremål för efter branden i april
Bara ruiner återstår.
Men ändå:
Lite av magin dröjer kvar. Ekon från svunna decenniers högtidsstunder ljuder genom kvällen. Blotta synen av de rödvita tröjorna får pulsen att öka.
Så det kommer ändå bli lite speciellt när vi nu, efter tio dagars uppehåll, återvänder till The Woooorld’s most famous arena.
Hakar ni på?
Vad kul.
• • •
Kolla här då.

Jo, gamle Baloo hade tidigare idag återigen ynnesten att få prata för, och med, en grupp hockeyresenärer som Watch It Live flugit över till New York.
De flesta var, som ni ni ser, leksingar så jag kände mig osedvanligt ledig och bekväm.
Av den anledningen – och för att de, som alla masar och kullor, hade så många begåvade frågor – blev jag kvar längre än planerat och kom sent till skiftet här på Garden.
Ni vet vad det innebär:
Lite kortare intro än vanligt.
Men precis som de som stämplar in för sent till skiftet på järnverket hemma i Borlänge – till exempel min kompis Kjelle Fredriksson; det händer honom ofta – får vi jobba ikapp under kvällens gång.
• • •
Hade förstås sändningen från Newark inrattad på tv:n medan jag satt i holken köttade med texter igår kväll och redan efter tio minuter ångrade jag att jag inte åkt dit, arbetsbördan bli damned.
Sicket härligt målkalas de ställde till med där ute och fanimig, HEK – plötsligt är ju LAGET i högsta grad med i racet igen.
• • •
Kvällens tips:

•NY Rangers – Detroit 1
•Pittsburgh – Philadelphia 1
•Ottawa – Washington 2
•Carolina – Vegas 1
•Winnipeg – Boston 2
•Edmonton – St. Louis 2
•Anaheim – Tampa 2

• • •
Och bara för att jag tog mig såna friheter igår blir detta starten på det kanske mest intensiva dygnet i bloggens historia – OS och World Cup borträknat.
Vi har den här matchen nu, sedan matiné med Elvis i Brooklyn imorrn – och Devils-Stars i Newark till kvällen.
Klipper jag den trippelmackan på ett dygn kan ingen klaga på att det är för lite action här…
• • •
Bästa frågan under mötet med resenärerna idag:
– Hur kunde Färjestad få slå en straff mot Leksand och först därefter domarna om pucken varit över mållinjen i situationen innan.
Och ja, jag förväntades ha ett svar…
• • •
Ser Christoffer Ehn trixa med en boll när jag promenerar förbi zamboni-garaget en dryg timme innan puckdrop och han visar såna färdigheter att jag utbrister:
– Vilken ehn…
• • •
Super Bowl Weekend pågår i Amerika och på söndag smäller det i Miami, därav bara tidiga NHL-matcher då. Den lilla ligan vill INTE krocka med det största enskilda evenemanget i den amerikanska sportkalendern.
För övrigt håller vi alla på Chiefs, så ni vet det.
• • •
Rangers kommer till start med fullt lag, inklusive den magnifike brödmannen från Korkino, och därmed har de nu allra sista chansen att göra resten av säsongen någotsånär meningsfull.
Om de tar fyra poäng mot vingarna – det här är ju en home-and-home-giv; lagen möts på nytt i Motown i morrn – är de kanske inte direkt med i racet igen, men får i alla fall något slags känning.
På samma gång är det ju så här: Tar de INTE fyra poäng i dubbelduell mot Detroit Red Wings i januari 2020 kan de packa ihop och åka hem på en gång.
• • •
Har Helene St. James från Detroit Free Press på sätet intill i afton.
Det är mycket hedrande.
Hon har varit en idol ända sedan jag läste henne första gången, våren 2006.
• • •
Den allra viktigaste information jag har att dela med mig av under föredrag som det i eftermiddags är att alla ska komma ihåg att ta med sig pass till Garden.
Det går alltid ett sus av fasa genom församlingarna när jag upplyser om att barerna i ladan kräver leg av precis alla – och vägrar acceptera någon annan form av ID än pass av internationella gäster…
• • •

OK, ok…ingen Lidas kommer att vara fullständigt felfri i 60 minuter, ingen Zäta kommer punktmarkera bort Panarin, ingen Kronwall kommer open ice-proppa Brendan Lemieux, ingen Homer kommer sitta i knäet på Storken och styra in Lidas skott och ingen The Mule kommer stora iväg längs högerkanten och panga in skott.
Men likafullt:
Nu ser vi Red Wings inta Broadway.

Litet Tipsextra 30/1

Ja, jo, LAGET spelar i Newark ikväll och jag siktade definitivt på att vara vittne i pressboxen, men tyvärr – er lille Biff är överhopad med jobb och hinner inte; jag måste sitta här och skriva och skriva och skriva
Men det blir full sving i kojan både fredag och lördag, I promise.
Nu, dock, får vi nöja oss med tipsrad:

•Buffalo – Montreal 2
•New Jersey – Nashville 2
•Arizona – LA 1

The Battle of Alberta, del 7 – The End

DALLAS – TORONTO 3-5 (Slut)
WASHINGTON – NASHVILLE 4-5 (Slut)
ANAHEIM – ARIZONA 4-2 (Slut)
EDMONTON – CALGARY 3-4 (Slut, straffar)
LA – TAMPA 2-4 (Slut)
SAN JOE – VANCOUVER 2-5 (Slut)

• • •
Ja, nu sitter man ju här och känner sig som att man blivit omkullsprungen av en hjord frustande oxar.
Satan i mig sicken härlig urladdning.
Grundseriehockey ska inte kunna ha så hög puls men ibland har den det ändå.
Känslor är bra grejor, det…
Tråkigt, bara, att en så episk match ska behöva avgöras på straffar.
Mickis kunde ha fått göra’t i i förlängningen istället – eller Kleffy.
På lördag är det för övrigt dags för nästa rond i The Battle of Alberta.
I’m just saying.
Nu – mot John Blund.

The Battle of Alberta, del 6

DALLAS – TORONTO 3-5 (Slut)
WASHINGTON – NASHVILLE 4-5 (Slut)
ANAHEIM – ARIZONA 4-2 (Period 2)
EDMONTON – CALGARY 2-3 (Period 2)
LA – TAMPA 2-2 (Slutet av Period 2)
SAN JOE – VANCOUVER 2-1 (Slutet av Period 2)

• • •
Ja, ni ser ju själva.
Det är en alldeles förträfflig hockeyshow som pågår i den svinkalla januarikvällen i Edmonton – och förutsättningar finns för en klassisk tredjeperiod.
Give it to us, boys, give it to us!

The Battle of Alberta, del 5

DALLAS – TORONTO 3-5 (Slut)
WASHINGTON – NASHVILLE 4-5 (Slut)
ANAHEIM – ARIZONA 2-1 (Period 1)
EDMONTON – CALGARY 0-1 (Period 1)
LA – TAMPA 1-0 (Period 1)
SAN JOE – VANCOUVER 1-1 (Slutet av Period 1)

• • •
Den brinnande tändstickan har landat i Kruthögen…
Mayhem pågår redan i Edmonton.
Vi har inte bara haft två svavelosande handgemäng i förstaperren – inklusive ett mellan huvudfienderna Kassian och Tkachuk.
Alla på isen spränger sönder sig i varenda sekvens och är beredda att göra vad som helst för att få ner rivalen på knä.
En bön är på sin plats:
Ge oss en serie mellan dessa två lag i vårens slutspel, snälla hockeygudar.
• • •
Vet inte om ni hinner se, men innan nedsläpp i Staples Center – The House That Kobe Built – håller de en väldigt gripande ceremoni för NBA-ikonen och övriga offer för söndagens förfärliga helikopterolycka.
Los Angeles är verkligen en stad försatt i kollektiv sorg just nu.
• • •
Att till och med Nugent-Hopkins och Monahan kastar handskarna bekräftar teorin att vad som helst kan hända ikväll.
• • •
Instämmer i Mike Smith-kritiken. Han är inte den man vill hålla i handen när den här sortens åska går.
• • •
Med tanke på att det handlar om en millimeter är domarna väldigt snabba med att konstatera att Monahans puck inte är inne.
Men här klagar vi ju så ofta på att de tar för lång tid på sig att komma till beslut, så det var väl bra det då.
• • •
”Äh, det blir en vanlig match”, var det fler än en förnumstig torrboll som siade om Alberta-dramat tidigare idag.
Ha ha.

The Battle of Alberta, del 4

DALLAS – TORONTO 3-5 (Slut)
WASHINGTON – NASHVILLE 4-5 (Slut)

• • •
Oh, det där behövde Predators – och de förtjänade det också.
Dels för att de hade sådan absurd otur i första och andra, dels för att de ändå inte gav upp och kramade ur sig allt de hade i tredje.
• • •
Lill-Nyllet är ju ostoppbar.
Mål för femte matchen i rad, sammanlagt 24 – och bara två upp till pappa Stor-Nyllets personbästa.
Ligans hetaste svensk just nu?
Jo, så är det.
• • •
Och here we go! The Battle of Alberta is on!

The Battle of Alberta, del 3

DALLAS – TORONTO 2-3 (Period 2)
WASHINGTON – NASHVILLE 4-3 (Period 2)

• • •
Vilka psykedeliska cannolis Predators släpper in.
Washingtons kvittering är det ju Bonino-Bonino-Bonino som stänker in – med precision.

Självmål monumentale.
Och visst, fyran är också resultatet av maximalt missflyt.
• • •
Det blir nog så att jag får lov att gå och få tangentbordet fixat hos Apple och det tar, som jag förstår saken, åtminstone ett dygn.
I så fall blir det helt tyst här en stund och hur ska det då gå, Kenta?
• • •
Leafs gör det bra i Texas. Mycket bra till och med.
• • •
Lider med dig, HEK.
Ikväll har LAGET otur – och Preds behöver otur som de behöver en spik i pannan.
• • •
Nu är det meat lover-pizza på väg till lille Biffen. Man måste ju ladda med både kolhydrater och protein om man ska ta sig genom ett Alberta-battle.

The Battle of Alberta, del 2

DALLAS – TORONTO 1-1 (Period 1)
WASHINGTON – NASHVILLE 2-3 (Period 1)

• • •
Ojvoj, sicken liten urladdning i DC.
Det trodde jag inte Preds hade i sig.
Men de lever väldigt farligt nu när Ovie fått göra sitt första och har blodvittring.
• • •
Vilket fynd Gurianov är för Dallas.
Årets Roope, typ.
• • •
Det mest lovande tecknet hos Preds är att det inte får panik när Panik – häpp! – gör mål direkt.
De vet, äntligen, att de inte bara kan sluta spela bara för att det tar emot.
• • •
Hagge har issues med Preds sedan finalen 2017, det vi ju. Slogs han inte med Hackspetten, till och med?
• • •
Saros ska inte släppa in någon av de där puckarna, tycker jag.
• • •
En och en halv timme to go nu…

The Battle of Alberta

Det är fascinerande hur intensiteten i rivaliteter i NHL skiftar över tid – och hur lite som krävs för att de under kortare eller längre faser ska ta formen av rena Crips-vs-Bloods-krigen.
Ibland är det lag som aldrig varit inblandade i några allvarliga motsättningar som plötsligt har en bad experience ihop, varpå även nästa möte blir infekterat och så börjar det onda blodet koka.
New York Islanders och Buffalo Sabres, av alla, verkar till exempel ha en sådan oväntad beef den här säsongen.
Andra gånger sjuder konflikten alltid latent under ytan, särskilt när två lag delar samma stad eller delstat – för att, likt en herpesinfektion, blomma ut i full kraft med jämna mellanrum.
I de fallen räcker det ofta med att en spelare gör eller säger något opponenten uppfattar som ett övertramp – sedan brakar hela helvetet loss.
Case in Point:
Edmonton Oilers och Calgary Flames.
De har varit fiender så länge bägge klubbarna existerat och utkämpar varje säsong en hel drös ronder i eviga klassikern Battle of Alberta.
Men efter några år när antigen ena eller andra antagonisten, eller bägge, stunkit som råoljan de pumpar upp ur Alberta-sanden och The Battle därför saknat verklig edge, har osämjan exploderat i år – och den nådde kokpunkten när Matthew Tkachuk, västra konferensens egen Brad Marchand, i en fajt för knappt tre veckor sedan knockade Zack Kassian med två brutala tacklingar och sedan smet när Oilers Muscle Man ville göra upp med nävarna.
Fiendskapen dämpades, eller sminkades i alla fall över, när Tkachuk lirade ihop med Connor McDavid och Leon Draisaitl – Edmontons två heliga majestäter – under All Star-balunsen i St. Louis i helgen, men vapenvilan bryts garanterat när de släpper pucken i ett nytt fältslag i Rogers Place i kväll.
Så det är norrut, mot den grandiosa estraden i norra Alberta, våra lystna blickar riktas denna onsdagkväll i slutet av januari 2020.
För om vi vågar vara uppriktiga är ju hockey aldrig mer kittlande än när rent hat börjar sjuda på rinkarna och de inblandade kombattanterna inte bara vill vinna utan golva och förödmjuka motståndarna, för då kan precis vad som helst hända.
Alltså:
Aftonens två tidigare matcher, i DC respektive Dallas, är bara prolog.
Bloggens huvudsändning börjar om två och en halv timme.
• • •
Känner det direkt när jag sätter mig tillrätta:
Korresoffan är het ikväll.
Den har ju bara fått stå här, i mörker och tystnad, medan jag valsat runt i mellanvästern och södern, och nu kan den inte vänta på att jag ska slå på tv:n och bjuda på action igen.
Såna gånger blir den alltid extra bekväm att sitta och ligga i, den pressar sig verkligen till det yttersta.
Det ska jag göra hela kvällen och planen är alltså att för en gång skull INTE ta paus för referat-komponerande efter några timmar utan fokusera hårt på huvudrätten de serverar i Edmonton, det får helt enkelt lösa sig på något sätt – men det innebär istället att jag kanske blir lite mer sparsmakad med kommentarer under de inledande timmarna.
• • •
Ryktet för dagen är att de som bestämmer i Seattle bestämt sig för ett namn nu.
Kraken.
Nej, jag skojar inte.
Expansionslaget som kliver in i ligan säsongen 2021-2022 ska – av allt att döma – heta Seattle Kraken.
Kraken är namnet på ett mytologiskt sjöodjur och…ja, jag vet inte mer än så.
Men fan, borde inte någon upplysa dem om vad ordet ”krake” betyder i Sverige, där NHL ändå har en rätt rejäl fan-base?
Det är inte lika illa som när Toyota tänkte lansera bilmodellen ”Fitta” – och tvingades till dyrbar omgörning när den svenska innerbörden av ordet blev känd – men nästan.
• • •
The Great Eight kan skriva historia i natt.
Ingen annan – inte ens Gretzky – har gjort hattrick tre matcher i rad, men nu har Ovie chansen, särskilt som Capitals går upp mot ett Nashville helt utan självförtroende hemma i Betongbunkern.
• • •
Fast det är ju bra för oss också. Spelar de fult och grisigt kan vi alltid lägga till två prickar och kalla dem Seattle-kräken.
• • •
Kvällens tipsrad – med motiveringar.

•Dallas – Toronto 2 (OT)
– Ett avgörande test för Leafs. Att slå ett Nashville på dekis är en sak. Om de följer upp med triumf även i Texas finns det hopp om att de ska kunna haka på i racet på allvar. Men det blir synnerligen tufft.

•Washington – Nashville 1
– Efter att precis ha sett Predators, och hur de viker ner sig när det tar emot, är det extremt svårt att se hur de ska kunna stoppa en hungrig Ovie, som säkert också blivit upplyst om att han har ett otroligt rekord inom räckhåll.

•Anaheim – Arizona 2
– Ducks hör dessvärre till de allra svagaste i hela ligan just nu.

•LA Kings – Tampa 1
– Första evenemanget i Staples Center sedan Kobe Bryants borgång lär bli exceptionellt emotionellt och jag tror faktiskt Kings samlar sig till en skräll, för sin stupade hjälte.

•Edmonton — Calgary 1
– Beroende på vad som händer förstås…men Flames hade en svettig holmgång mot Blues igår och Oilers lät ju själva av inspiration.

•San Jose – Vancouver 2
– Den överraskande ettan i Pacific vinner här också.

• • •
X:et krånglar på laptoppen igen.
Så om det, till exempel, ser konstigt ut när jag försöker skriva, eh, ”till exempel”, vet ni vad det beror på.
• • •
Skador är alltid tråkiga, men allra särskilt när de drabbar spelare som är mitt uppe i kanonsäsonger. Så hjärtat slår lite extra för Linus Ullmark idag.
Samtidigt är det förstås kul för Jonas Johansson att han nu får sin chans i NHL.
• • •
Jamen, hörrni.
Lite förspel först nu då – innan ridån går upp för Battle Monumentale i Edmonton.
Have fun!

Sida 432 av 1355