När ni tittar på hockey i afton befinner jag up in the air – men här har ni lilla tipsraden.

•Buffalo – Ottawa 1
•Calgary – St. Louis 1

NASHVILLE – TORONTO 2-5 (Slut)
• • •
Man of The Hour:
Rasmus Sandin.
Eftersom de har så mycket media i hasorna plockar Leafs efter varje match alltid ut de spelare som stått för de mest avgörande insatserna för egna presskonferenser.
Den viktigaste kommer först och jodå, det är Rasmus från Uppsala som får stå där i ”scrummen” och svara på allsköns frågor.
Kul.
Sedan stannar han hos bloggens utsände för några yttranden på svenska också och vad han säger då kan ni läsa i denna lilla blänkare.
• • •
Det är med sorg i hjärtart jag reser mig från pressläktaren och lämnar Bridgestone-ladan för den här gången.
Här, där ni och jag varit med om så många oförglömliga upplevelser, har aldrig varit tystare och mer avslaget än ikväll.
Så här ska det inte vara i Nashville och fortsätter det likadant måste GM Poile – som efteråt står i presshissen och ser ut som förkroppsligandet av stämningen i hallen – städa ordentligt.
Det får gärna ske innan vi återvänder med Sportbladets grymma gruppresa i slutet av februari…
• • •
Mer honky tonkin tonight?
Nä, den kvoten fyllde vi igår.
Ikväll ska farbror på sin höjd ta en öl och sedan lägga sig och titta på gamla ”Billions”-avsnitt.
• • •
Imorrn är det travel day och tyst här i bloggen men på onsdag återvänder vi från en laddad och hungrig korresoffa – med särskilt fokus på The Battle of Alberta.

Matthews sätter 5-2 i tom kasse.
Jag återkommer med sen slutrapport.

NASHVILLE – TORONTO 1-4 (Period 2)
• • •
Jag visste väl att det var en god idé att åka till Smashville just ikväll, för vad inträffar här om inte historia.
Bloggen får vara vittne när Rasmus Sandin sätter sitt allra första NHL-mål.
Det kommer, tror jag, i framtiden att vara samma sak som att ha sett Erik Karlssons och Victor Hedmans första mål.
• • •
Ledsen, HEK – men det är mycket lite som tyder på att Preds ska ta sig ur det hål som bara blir djupare efter den här dystra kvällen.
Nog jobbar de, det tycker inte jag är problemet, men de har ju inget självförtroende och får därför nada att fungera som det ska.
Det går verkligen inte att känna igen dem – och då handlar det ändå, i hög utsträckning, om samma killar som spelade final för bara några år sedan.
• • •
Gary Bettman gjorde tydligen också en Biffen och åkte direkt från St. Louis till Nashville. Herr kommissionären är in the house ikväll – och blir föremål för samma burop som vanligt när han zoomas in i jumbon.
Men jag tvivlar på att han körde och stannade på Denny’s i Mount Vernon och åt en All-American Slam.
• • •
Lill-Nyllet har snart slagit familjerekordet också.
Pappa Stor-Nyllet gjorde som mest 26 mål, som radarpartner åt Jagr i New York, och den noteringen når ju avkomman senast om en vecka.
• • •
Och när man talar om trollen…Hal Gill i egen hög person står och tuggar på en kaka i pressrummet.
• • •
Thomas Rhett, samtida country-stjärna av hyggligt snitt, är också här och tittar.
• • •
Inte kan Preds skylla på Pekka Pinne heller. Han har varit helt okej och ser framförallt till att svenskfesten inte blir fullständig genom att stoppa Engvall i friläge.
• • •
Otroligt hur Turris kan missa, efter eminent förspel av Filip, i Preds hittills enda PP.
Han är ingen turis, han.
• • •
Toronto-reportrarna skrockar och kluckar om att det är för att jag råkar vara på plats Sandin och Lill-Nyllet och Engvall ställer till med show ikväll.
Den teorin tycker jag känns väldigt vattentät.
• • •
Nån sa just nåt om brisket i presspentryt.
Hejdå!

NASHVILLE – TORONTO 1-2 (Period 1)
• • •
Tillåt mig utbrista:
Glory, Glory halleljua!
Efter de betydelselösa lekarna i The Lou är det en underbar lisa bara att se riktig hockey – sån det pumpar varmt blod genom – igen.
Och vi har fin action i Smashville.
Ja, pojkarna är lite rostiga och spelet tidvis något vingligt, men båda lagen har goda intentioner och anfaller med den vilda blicken hos den besatte.
Glory, säger jag, glory!
• • •
Lill-Nyllet har inte blivit slö och seg av golfsvingandet i Augusta, det är ett som är säkert.
Redan efter drygt fyra minuter flyger han – framspelad av landsmannen Rasmus – iväg i friläge och prickar säkert in 23:e målet för säsongen, varmed han redan slagit personligt rekord och dessutom rycker i toppen av svenska målligan.
• • •
Det hålls en fin minnesceremoni för Kobe innan puckdrop även i Bridgestone-ladan.
Så kommer det se ut i alla arenor närmaste veckorna – och vilka känslor som kommer sättas i rörelse när Lakers spelar sin första match i Staples Center på fredag går inte ens att föreställa sig.
• • •
Nog är det en månghövdad skara Leafs-fans på plats.

Jublet efter bortamålen når nästan – nästan – samma decibeltal som hemmamålen.
• • •
Länge har det sett ut som att Pekka Pinne är målfarligaste finländaren i Nashville, men se på satan – Mikael Granlund bakar en cannoli i Smashville-kvällen.
• • •
Hemmafansen är dock ganska lätta att överrösta ikväll. Jag vet inte om jag nånsin upplevt Bridgestone så här tyst och avvaktande.
Inte helt oväntat efter de negativa kommentarerna vi hörde på stan igår.
Nashville har blivit en riktig hockeystad och fått krav och tycker inte att det som pågår den här säsongen duger.
• • • 
Röker du, HEK?
Coolt ändå.
• • •
Den eminenta framspelningen i all ära; som någon intill mig säger om Rasmus:
– Han är redan bättre i defensiven än vad Tyson Barrie någonsin varit.
• • •
Brädindianen i kommentatorsspåret…vad lycklig jag blir.
• • •
Nu ska vi belöna Biffen med lite korv.

Just som det blyertsgrå molntäcket under de tidiga morgontimmarna äntligen sprack upp styrde vi ut ur downtown St. Louis, korsade Mississippi och kom så småningom ut på södra Illinois oändliga slätter. Därifrån fortsatte vi – jag och den mästerlige Mike Zeisberger från Big Smoke – österut, klöv sydvästra hörnet av bourbon-doftande Kentucky och kom efter knappt fem timmar fram till – oh, yes; Nashville, Tennessee.
Här vevar vi ikväll igång grundserien efter det fem dagar långa vinterlovet – och förkunnar samtidigt att NHL-säsongen 2019-2020 med denna omstart stormar ut på upploppet.
Den dramaturgin följer grundserien varje år.
Nu, när vi har All Star-uppehållet bakom oss, börjar det på riktigt. Siluetterna av himlens portar – de som leder in i slutspelet – går äntligen att ana i fjärran och de som fortfarande har chansen att ta sig dit rätar på ryggarna, skärper blicken och tar sats.
De kommande veckorna skiljs pojkarna från männen, säljare från köpare och vinnare från losers.
Så, hela härliga bloggfamiljen:
Välkommen tillbaka!
It’s showtime igen – på riktigt.
• • •
Det är alltså Toronto Maple Leafs som kommit till Music City för att gå i clinch med Predators i gamla rustika Bridgestone Arena i afton.
Så chansen finns att vi får stilla vår abstinens efter allvar och riktig hockey med en regelrätt BOOM till match.
Jo, Preds har fått en mer defensiv profil under John Hynes ledning, men de är desperata och måste vinna alla matcher de spelar och den offensiva virvelstormen från Ontario kan man bara tämja med tygellös motattack och smaka-egen-medicin-attityd.
Så var redo på pang-pang!
• • •
Om ni någonsin kommer till Mount Vernon i Illinois föreslår jag att ni laddar upp med mycket tålamod.
Zies och jag stannade där för lunch under vår lilla roadtrip igår och jag skojar inte – jag har aldrig någonsin sett mer saktfärdiga människor någonstans.
Hal Gill skulle vara det lokala svaret på Usain Bolt om han flyttade dit.
• • •
Leafs hade, efter åtta dygns semester, reunion här i Music City redan igår – och tränade under sena eftermiddagen i Centennial Sportsplex, Predators kantstötta träningshall i den lugubra stadsdelen Midtown.
De såg ovanligt hungriga ut, tyckte jag – och fick medhåll av de beat-reportrar som ser varje träning.
Så de blåvita fansen i spåret vet.
• • •
Kobe Bryants tragiska bortgång, som yours truly i all hast fick stanna på vischan i norra Tennessee och skriva den här krönikan om, skakar om även NHL-familjen.
När Jake Muzzin, som ju tidigare tillhörde det LA Kings som delar träningsanläggning med Lakers i El Segundo, kommenterade tragedin i går fick han svälja hårt flera gånger.
– Jag minns inte vilket slutspel det handlade om men vi var on a roll och han kom en dag fram och tog i hand och sa att vi skulle fortsätta på samma sätt. Jag kan inte fatta det här, sa den förträfflige backen med darr på stämbanden.
• • •
Solen tycks ha gassat fint i Augusta.
Lill-Nyllet, på plats med driver och putter under hela uppehållet, återvänder i alla fall till jobbet med en fin bränna.
• • •
Igår kväll?
Mjo, det blev som vanligt under besöken i den här magnifika staden.
BBQ-frossa på Martin’s och sedan seriös honky-tonkin’ på södra Broadway.


Det finns till och med några småsuddiga Tootsie’s-minnen av skrålande allsång till ”Honky Tonk Women”, utförd av ett dussintal hockeyskribenter.
Ojvoj.
• • •
Det är inget fel på Calle Järnkroks och Kusmark-hackspettens solbrännor heller.
Men så har de laddat de så kallade batterierna på Turks & Caicos också…
• • • 
Har efter söndagens träning nöjet att hälsa på Rasmus Sandin för första gången.
Han visar sig vara en påfallande lättsam och trevlig figur och det hade man ju på nåt vis på känn att han skulle vara.
Nu är han, efter en semestertripp till Florida med, laddad för hockey igen.
– Det ska bli väldigt roligt att komma igång och spela match igen. Jag tycker det gått bra sedan jag kom upp, jag får mycket förtroende och då växer självförtroendet, säger han.
• • •
Att Lias lirar med HV71 är kanske inte idealt men i alla fall bättre än att han bara sitter och rullar tummar i ovisshet.
Förhoppnings blir det en nystart som skjuter fart även på den NHL-karriär som ju aldrig riktigt kommit ur startblocken.
Tampa Bay Lightning nästa år…det blir väl bra?
• • •
Välkommen till Boomtown, Tennessee.
Här har pyrt av optimism och framåtanda i ett helt decennium, men nu är det som att Smashville bara exploderat.
Det byggs och hamras överallt, stans skyline är fullsprängd av lyftkranar i alla väderstreck och enligt lokal media flyttar i snitt hundra personer i veckan hit.


Sån guldrush-anda ska man göra vad man kan för att få vara del av, så jag tror jag tar och styr kosan hitåt jag också.
• • •
Det spelar ingen roll att det råkar vara vanlig vardag i slutet av januari – de hitresta Leafs-fansen tar, i sina blåvita jerseys, över hela nedre Broadway under eftermiddagen.
– Så ser det ut var den än spelar. Alltid, påstår Zeis.
Det är rätt otroligt.
• • • 
Filip Forsberg gör reklam för en tandläkare på jumbotronen strax innan matchvärmningen.
Sånt får ni bara veta om ni läser den här bloggen.
• • •
Men även hemmafansen är ute i eftermiddagssolen.
Här har vi två med fäbless för blågula hjältar.

• • •
Det är ingen jättechock att Capitals börjar lite trögt efter ett så långt uppehåll.
• • •
Jag har haft tekniska problem under dagen och fick ett tag inte ens igång laptoppen och tvingades till slut riva ihop det här introt på blott trekvart.
Därför är det kortare än jag hade tänkt mig, och måhända också lite forcerad i tilltalet.
Ni får ha lite överseende – och be ikapp med mig om att den lilla skrothögen inte pajar fullständigt innan vi är färdiga ikväll.
• • •
Muzzin gör comeback i den här matchen – och Auston Matthews kan spela.
Det är mycket bra för gästerna, det.
• • •
Okej, mina vänner.
Nu kör vi igen — och gör inga fler uppehåll förrän vi har en ny Stanley Cup-mästare.

Hej hej, ikväll blir det liveblogg från Nashville men några matcher hinner ju börja innan vi vrider på ON-knappen här så dagens tipsrad kommer redan nu.

•Montreal – Washington 1
•Ottawa – New Jersey 1
•Nashville – Toronto 2
•Dallas – Tampa 1 (OT)
•Vancouver – St Louis 2
•San Jose – Anaheim 1

ATLANTIC – PACIFIC 4-5 (Slut)
• • •
Visst blev det Elias finalshow.
Han stänkte in två mål – och fick göra high-five med Wayne Gretzky i båset.
– Gretzky är Gretzky så det var häftigt, ler Ånges Elvis.
Indeed.
Read all about it på sportbladet.se
• • •
Green Day börjar ute på gatan, inför publikmassor nästan lika väldiga som de som samlades utanför Enterprise i somras – och promenerar sedan in och fortsätter inne i arenan.
Bra?
Kan man kanske inte säga, nej.
Men det är underhållande Bille Joe Armstrong släpper så många F-bomber för då blir NHL och NBC så nervösa och besvärade.
• • •
Jag trodde Hertl skulle utses till MVP och få bilen de kör ut på isen efter slutsignalen för han stod för sina mest inspirerande insatser på hela säsongen, men nope – nycklarna slängs till Pasta från Boston.
För all del.
Han är som gjord för såna här shower.
Dessutom hittade ju Södertälje-tjecken en ny radarpartner i Victor Hedman.
– Ja, han och Eichel borde komma till Tampa. Det blir bra, flinar Vigge.
• • • 
Roligt är det också när Billie Joe på väg in i arenan gör high-fives med alla som står i omklädningsrumskorridoren och hänger – och surkarten Colin Campbell vägrar.
• • •
OK, ska vi säga att kidsen haft sitt nu då?
Det gör vi.
På måndag – natten till tisdag för er som befinner er i Sverige – smäller det på riktigt igen.
Montreal-Washington, Ottawa-New Jersey, Nashville-Toronto, Dallas-Tampa, Vancouver-St Louis, San Jose-Anaheim…ah.
Bloggen kommer vara på en av de matcherna och ser fram emot att få hojta med er när den börjar.
Tills dess:
Peace från St. Louis!

Pacific vinner finalen och är All Star-mästare. Hurra hurra.
Liten skvätt till sen.

PACIFIC – CENTRAL 10-5 (Slut)
• • •
Haha, under väst-duellen är det INTE blott kidsen som bryr sig.
Blues-fansen går all in för Central och jublar efter varje mål som vore det konferensfinal mot Chicago.
Så kan det bli när en hel stad får hockeyfeber.
Men de har de inte mycket för. Pacific – som tydligen lyssnat på Henke Lundqvists visdomsord om att man ändå ska försöka vinna när man väl är här – förstör festen med en 10-5-knock och slår alltså ut hemmahjältarna.
Hoppsan.
• • •
Fyramålsskytten Tomas Hertl vill ha en bil, verkar det som.
• • • 
Hela helgens happening är ju det faktum att Matthew Tkachuk slår världens macka till Leon Draisaitl – som utan problem kan dynga in ett mål.
För bara någon vecka surade Draisaitl om att han skulle vägra spela med Calgary-pesten…
• • •
Elias har några små ögonblick när det blixtrar om honom, men ännu har pucken inte velat gå in.
Det får bli finalshow istället.
• • •
HEK och Chall, tack även för er medverkan, men som sagt – ni bor ju här.
Kenta är upp i den svenska januarinatten och får extra guldstjärna för det.
• • •
Smålustig sekvens:
Central gör mål och hemmafansen förenas i dånande ovationer – tills de inser att det är Patrick Kane, med handen skojfriskt bakom örat, som bakat cannoli. Då börjar de bua istället.
• • •
Säga vad man vill, men det här ändå mycket roligare än på den tiden de spelade en hel match, fem mot fem, i tre 20-minutersperioder.
Då – exempelvis i Columbus 2015 – höll vi på att avlida av tristess i pressboxen.
• • •
Jaha, få väntar vi på final – med alla svenska deltagare inblandade.
Men först: Green Day.