METROPOLITAN – ATLANTIC 5-9 (Slut)
• • •
Skrällen!

Atlantic slår ut Metro och såna som John Carlson, Barzal, Göran Greider och TJ Oshie får åka hem.
Vad ledsna dom ska vara.
• • • 
Mm, hoppas kidsen har VÄLDIGT kul, så det kompenserar för hur LITE kul jag har…
Hockey när ingen tar i är verkligen som korv utan senap.
Men – allt för knattarna.
Blir de roa – och så verkar det definitivt – ska jag hålla min gammelmanstrut.
• • •
Vigge och Pastrnak i finfint samarbete direkt och visst – dom två i samma lag…det skulle man inte ha något emot att se.
• • •
Om nån ändå satte in riktigt fet open ice-propp helt plötsligt.
Vilket satans liv det skulle bli – och vad mycket vi skulle få att skriva om.
• • •
Undrar om Connor McDavid och Auston Matthews är Lou Reed-fans.
Han log aldrig, han heller.
• • •
Bra insats av Vigge överhuvudtaget.
Ett mål och tre assist – om det varit vanlig match hade jag ringt direkt.
• • •
Det är bara NHL av de stora ligorna som alltid gör NÅT fel såna här gånger – och till exempel låter ett surt rockband pumpa på under line-up så ingen hör speakern…
• • •
Men ibland gör dom väldigt mycket rätt också – som när Laila Anderson kommer ut på isen och får presentera Blues-spelarna under line-up.
Då håller till och med rockbandet fan på sig.
• • •
Western Battle coming up, Kenta. Det är ju bara du som är vaken – men det är verkligen inte det sämsta!

Och the stars align på nytt i östra Missouri – för hela helgens klimax.
Öst mot väst och väst mot öst i tre-mot-tre-dueller och så en final på det.
Jaja, visst visst, jag vet. För oss äldre än tolv är det inte så mycket mer givande att se än kompisarnas innebandyträning en bakfull söndag. Ingen tacklas, ingen tar i, ingen bryr sig.
Men ännu en gång ber jag att få rikta er uppmärksamhet mot knattarna.
De yngsta fansen, pojkarna och flickorna som sitter och jul-tindrar på läktarna, älskar varje sekund av denna Roliga Timmen on ice med glada superstars.
Så låt dem nu ha sin högtidsstund, med vårt reservationslöst entusiastiska stöd, och så återvänder vill till the real deal på måndag, med matcherna som markerar att – åh, prisa gud – upploppet mot playoff har startat.
• • •
Gojjan, man skulle verkligen kunna tro att bloggen rullade både hatt och mössa på Hair of The Dog i natt, men nehejdu.
Efter avslutat arbetspass igår kväll gick jag raka vägen hem till hotellet och sov.
För hatten hade redan rullats två kvällar i rad och the old biff är ingen turneringslirare längre.
• • •
Vi har alltså först öst-batalj mellan Metro och Atlantic och därefter väst-dito mellan Pacific och Central – och slutligen en final.
Om detta evenemang speglade de verkliga styrkeförhållandena mellan divisionerna skulle jag hålla på Metrop för Metro är bäst, Central näst bäst, följd av Atlantic och Pacific.
Men trupperna som satts samman här går inte riktigt att bedöma, särskilt som de inblandade spelarna dels struntar i hur det går och dels lär ha ägnat större delen av helgen åt off ice-rajtantajtan.
Eftersom vi befinner oss i just St. Louis – en stad alltjämt helt febrig över sin Stanley Cup-mästare – kan vi nog utgå från att Central i alla fall tar sig vidare.
• • •
Nej, jag ljög nyss. Jag gick inte hem till hotellet igår kväll. Jag åkte. Ingen går i downtown St. Louis om kvällen – och knappt annars heller.
• • •
Tror förresten bloggens läsare – i synnerhet HEK – kommer bli glada över hur vi startar om på måndag…
• • •
Så bra som de var igår, och så mycket som det antagligen skulle betyda, tycker jag det är dags för NHL att bjuda in några damspelarna till den riktiga All Star-matchen också.
• • •
Jodå, vi har goal-winning-lotteri även i afton och får dra en lott för öst och en för väst.
Här är mina killar.

Om någon av dem sätter matchavgörande cannolin i finalen är jag The King of the pressbox, men…jag hoppas inte mer på det än vad Red Wings-fansen i dagsläget hoppas på Stanley Cup.
• • •
Det är Green Day som som står för den officiella underhållningen och inte för att jag är fan – vi som blev förtjusta i den tidigaste punken har lite svårt för de urvattnade efterföljarna… – men det är ju det största namnet NHL städslat i de här sammanhangen sedan The Hives lirade i Atlanta 2008.
Green Day ska dock inte inbilla sig att de kan matcha det Fagersta’s finest gjorde då.
Den spelningen har mytiska konturer i det kollektiva hockeyminnet, den var helt lysande.
Vigilante Carlstroem forever, apropå det.
• • •
Det är förstås en skandal att Furman South inte bjudits in till årets festligheter.
När ska Furman få sitt erkännande?
• • •
I och med att jag stod emot frestelsen att ramla runt på cementgolvet på Hair of The Dog igår kväll var jag pigg som en knattespelare i morse och kunde svara ”Here!” när de ropade ut mitt namn på PHWA:s årliga fackmöte på Westin-hotellet i morse.
Vad som sägs där håller vi kämpar för oss själva, men meddelas kan i alla fall att er bloggare begärde ordet vid ett tillfälle…
• • •
Ladies and gentlemen, nu kulminerar All Star-helgen i St. Louis.
Hoppas ni nattugglor som är uppe och gör bloggen sällskap kan ha NÅGOT utbyte av skojigheterna.
Jag hör av mig då och då under kvällens lopp.

Jaha, då säger vi god natt från St. Louis – och laddar om för The Real Deal imorrn.
Ja, nej, jag vet – själva All Star-matchen är bara blaha blaha.
För oss.
Men kom ihåg att de yngsta fansen, kidsen, älskar det här med hetta – och dem ska man verkligen inte fnysa åt,
Bäst ikväll:

1. Dam-matchen.
2. Markans ”Just idag är jag stark”.
3. Shea Webers monsterskott.
4. Det bisarra Shooting Star-momentet.

5. Den grymma publiken.
6. Elias skott.
7. Barzals speed
8. Korvarna i nya press-pentryt.
9. Festen på Hair of The Dog nu…

Coolt med momentet när de står på en avsats på ena kortsidan och försöker träffa olika måltavlor på isen, men det är svårt att följa live.
Så nu hastar jag mot omklädningsrummet för att få höra mer om Kenta och ”Just idag…”.

Det var ju redan klart att Big Boom Weber skulle avlossa hårdaste skottet så egentligen bestod tävlingen i vem han fick närmast efter sig och det blev, något oväntat, John Carlson.
Men även Elias P dammade på en ruggig slägga och kom in på en hedersam tredjeplats.

Plötsligt blir det i alla fall lite allvar mitt i leken.
Viss prestige står ju faktiskt på spel när USA:s och Kanadas bästa tjejer möts i en tre-mot-tre-landskamp och de kör följaktligen så det ryker.
Kanada är lite bättre men får en rejäl match av amerikanskor som bärs fram av en uppeldad hemmapublik.
Viktigast av allt dock – och tanken med alltihop:
Det sitter små tjejer på läktarna och ser med stora ögon på den förträffliga, action-späckade duellen och förhoppningsvis tänker de ”Jag ska också börja spela hockey!”
Det är av just den anledningen – för att kidsen ska bli hänförda – All Star överhuvudtaget finns.

När Ovetjkin och Erik K nu inte är här får annan stå för underhållningen och Tomas Hertl axlar rollen med den äran när han plötsligt drar på sig en Justin Bieber-mask och försöker sätta en straff på local hero Binnington.
Då vet man vad All Star går ut på.
• • •
Här tror man Leon Draisaitls tyska precisionsskytte är nåt att jubla över – och så kommer Ekeliw-favoriten Slavin och straffar honom.
• • •
Rätt fantastiskt med Binnington ändå.
För ett år sedan var det knappt någon annan än hans mamma som visste vem han var.
Nu är han Stanley Cup-mästare – och den mest jublade av alla under en All Star-fest.
• • •
Men nu börjar vi alla längta till Hair of The Dog, faktiskt.

Kenta på All Star!
Ja, inte vår Kenta alltså – utan att ”Dom Kallar Oss Mods”-Kenta.
Målvakterna får välja sina egna sånger när de tävlar i straffräddningar och Markan låter ”Just idag är jag stark” eka i Enterprise Center.
Det är mycket besynnerligt att sitta här och lyssna på den, men heja Bajen, höll jag på att utbrista.
• • •
För övrigt kan vi konstatera att inte alla som slår straffar inte direkt är jätteengagerade. Hallå, Vigge.
• • •
Publiken, däremot, tar varje enskilt skär på största allvar.
Sånt här drag har det aldrig varit någon All Star-kväll tidigare.

Skrällen på All Star!
Connor McDavid vinner INTE hastighetstävlingen. Han får stryk av Islanders egen Usain Bolt, Mathew Barzal.
Det är lika oväntat som att laget som bor i den här hallen vann Stanley Cup förra våren

• • • 
Ryan O’Reilly har svart bälte i publikfrieri och värmer förstås upp i Kansas City Chiefs-hjälm.
KC ligger ju i andra änden av den här delstaten (inte i Kansas, kom ihåg det vid nästa TP-parti!) och Chiefs ska spela Super Bowl nästa söndag så de är en pretty, pretty big deal i de här trakterna för närvarande.
• • •
Bröderna Tkachuk tas emot som återbördade söner i Enterprise – och det är de ju också. De växte upp här i St. Louis och inte nog med det, pappa Keith råkar vara en lokal gud.
Det vet jag bestämt för en öl uppkallad efter honom – Big Walt – är storsäljare på Hair of The Dog.
• • •
Så kort sommar de fick har de hunnit renovera Enterprise sedan senast och bland annat kompletterat pressboxen me ett nytt, lyxigt pentry.
Det gillar vi.
• • •
God är den också, Big Walt.
• • •
TJ Oshie föräras också öronbedövande jubel så fort han nämns eller syns till.
St. Louis glömmer aldrig.
• • •
Det är ett vodkamärke som sponsrar skills-kvällen.
Viasat får köra bleep-knapp så det inte blir alkohol-reklam i Löntas rapporter
• • •
Patrick Kane, som plågat livet ur Blues vid otaliga tillfällen, blir däremot våldsamt utbuad.
Som sagt:
St. Louis glömmer aldrig.
 

– Tänk, pustar unge Sjöberg när vi framåtlutade och grimaserande i den blöta snöyran tar oss fram längs Market Street, i somras höll vi på att att smälla av för att det var så jävla hett och fuktigt. Och nu det här…
Ja, nu det här.
Som om gudarna ville säga oss nåt – kanske att vi inte ska hålla på med sånt här trams… – har en saftig vinterstorm dragit in över mellanvästern lagom till All Star-helgen i St. Louis.
Det regnar och snöar och blåser och yr och slaskar och är samtidigt så kallt att det.
Now, The Lou är inte precis världens mest charmiga vykortsidyll i normala fall heller, men i den här januariskepnaden…man ringer inte direkt till redaktören för resebilagan och febrar om att vi måste berätta för läsarna om denna okända pärla.
Det skapades dock storartade minnen åt oss just här under konferens- och Stanley Cup-finalerna i maj och juni, när vi sånär förångades i den brutala midwest-hettan så vi ska nog nog kunna veva ihop en fin upplevelse även under de här förutsättningarna.
Så fort jag och unge Sjöberg kommit in i Enterprise Center stampat snön av stövlarna och fått upp temperaturen med några rediga åkarbrasor kör vi igång.
Det blir show och skoj och larv och garv och lättsam underhållning – och ni, världens bästa läsare, följer allt tillsammans med den snart upptinade bloggen!
• • •
Vi tjuvstartade ju redan igår med Media Day på vackra Stifle Theatre vägg i vägg med Enterprise-ladan och precis som i San Jose för ett år sedan försökte NHL göra evenemanget till en show för fansen.
Spelarna satt vid sedvanliga podium och svarade på frågor, men podierna var placerade på teaterns stora scen – och ute i salongen satt åskådare som, vad jag förstod, betalat för att vara där.
Poor them, faktiskt.
De fick inte se mycket annat än breda journaliströvar – och inte heller hörde de en bokstav vad som sades under de scrums vi bildade runt de där podierna.
Jag har inte sett ett sämre publikevenemang sedan Charlie Sheen satt i en fåtölj på Radio City Music Hall-scenen och bara pratade goja.
• • •
Vigge Hedman håller med.
Det vore mumma om hans Bolts och Panthers äntligen fick gå i clinch i en slutspelsserie.
– Det skulle bli ett härligt derby och öka på rivaliteten i Florida. Nu finns ju också en hygglig chans att vi faktiskt stöter på varann säger han där han sitter vid sitt podium i vit All Star-tröja och ser avslappnad ut.
Japp, ge oss den holmgång. Och Battle of Alberta i väst. Då ska jag aldrig mer klaga (jo, det ska jag – men inte på att vi aldrig får de slutspelsserier vi drömmer om).
• • •
Låt oss vara ärliga – årets All Star-upplaga har mindre stjärnglans än någon i alla fall jag bevakat sedan 2007.
Sure, Connor McDavid, Nathan MacKinnon, Patrick Kane, Tyler Seguin, Elias Pettersson, Vigge, David Pastrnak, Kris Letang och Leon Draisaitl deltar, men låt oss nämna några som INTE syns till i Missouri den här helgen:
Alex Ovetjkin, Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Artemi Panarin, Steven Stamkos, Nikita Kutjerov, Sebastian Aho, Brad Marchand, Nicklas Bäckström, Erik Karlsson, Auston Matthews (jo, han syns till men inte på isen), Mikko Rantanen, Gabriel Landeskog, Tuukka Rask, Marc-Andre Fleury, Ben Bishop, Jamie Benn, Johnny Gaudreau, Patrik Laine, Filip Forsberg, Pekka Rinne och Henrik Lundqvist.
Ojvoj.
Den listan bekräftar misstanken att Zätas mystiska januariåkomma i handlederna börjat spridas och att denna årliga happening verkligen inte har särskilt hög status längre.
Men igen – vi är här och får försöka göra det bästa av situationen.
• • •
All Star-debutanten Markan är rolig när får frågor om vad det innebär för honom som målvakt att zorro-målet blivit så populärt.
– Jag tycker det borde vara förbjudet för kidsen att titta så mycket på Youtube, flinar han.
• • •
Kommissionär Bettman bekräftar uppgiften att Florida Panthers arrangerar nästa års All Star-fest i Sunrise.
Då kommer listan med icke-närvarande profiler bli kortare, det kan jag försäkra.
Val av värd har betydelse för populariteten, om man säger så.
• • •
Finske kollegan Ville – som ersatt legendariske Sami – ser lätt förvirrad ut i Enterprise-environgerna och undra på det – Finland har inte en endaste representant i årets föreställning.
Chockerande, det.
• • •
Gary säger också att ligan till nästa år fnular på ett nytt All Star-format med, som han säger mer ”international flavor”.
Förhoppningsvis betyder det att vi får se ett renodlat svenskt lag då.
Vilka ska i så fall ingå i det, tycker ni?
• • •
Kvällens övningar består alltså av sex skills-grenar, plus en spännande dammatch i tre-mot-tre-format, och det är framförallt uppgörelsen om hårdaste skottet vi får fokusera på, för i den tävlar både Vigge Hedman och Elvis Petterson.
• • •
Det finns en hockeyjournalist-bar i varje NHL-stad, i allmänhet väldigt sunkig och alltid upptäckt och dubbad av Scottie Burnside, och här i St. Louis heter den Hair of The Dog.
Den kan definitivt beskrivas som en förmildrande omständighet.
• • •
Förra året var han fortfarande lite främmande inför allt nytt och reagerade ibland genom att rikta taggarna utåt, men Elias har uppenbarligen hittat sin ”footing” i ligan. Han var utmärkt på podiet igår: Öppen, rolig, trevlig.
När just Ville från Sanomat undrade om hans finska rötter log han brett.
– Jag kan bara svordomarna och dem ska jag inte dra här.
• • •
Ok, det är för bilderna ni tittat in här ikväll, eller hur? Här kommer de!

• • •
Ha nu så trevligt, folks.
Jag tittar in då och då, när det finns nåt roligt att rapportera men inte efter varje ”event”.