Hurra, hurra, hurra!
Jo, denna söndag på Manhattan firar vi ett heligt jubileum – lite i förtid.
Imorrn – 20 januari – är det nämligen exakt femton år sedan jag landade i en snöstorm på Newark för att inleda min bana som New York-korre.
”Herrgud vad magiskt ska det ska bli att få bevaka NHL för första gången. Jag kommer ackreditera mig till så många matcher det bara går”, var en av tankarna som ringde i mitt rusiga huvud när vi slirade in mot Manhattan längs Jersey Turnpike.
Well – morsning korsning.
Det första NHL-jobb jag gjorde var presskonferensen när Gary Bettman slutligen ställde in hela säsongen 2004-2005 – och vid det laget visste jag inte om jag skulle vara kvar mycket mer än ett år.
Som sagt:
Morsning korsning.
Då, när bluesen fortplantade sig genom hela Biffen efter det bedövande beskedet i ett ballroom i ett Westin-hotell i västra Midtown, hade jag inte, på hundra miljoner ljusår, kunnat föreställa mig vad ödet hade planerat åt mig.
Att NHL i praktiken skulle bli mitt liv. Att något som kallades blogg skulle vara det roligaste, mest berikande och utvecklande jag arbetat med som skribent. Att jag skulle lära känna alla svenska NHL-proffs och i den nordamerikanska hockeyjournalistiken hitta otaliga vänner för livet. Att jag skulle gå som barn i huset i Madison Square Garden och bevaka alla Stanley Cup-finaler som låg framför oss. Att jag alls skulle bli kvar i New York – och att det i huvudsak skulle bero på en ung man som hette Henrik Lundqvist och själv landade på Newark samma höst.
Men det var vad som hände och här sitter jag, femton år senare, och ska se ännu en match – nånstans kring den tusende, eller nåt sånt – i den sägenomspunna Broadway-ladan.
Det är ju ingenting annat än helt fantastiskt.
Så igen:
Hurra, hurra, hurra!
• • •
Ni som var med bloggen under gårdagens maraton vet att det var all work än no play för Furman Bjurman.
Och ändå:
Idag känns det som att jag hade bourbon-marinerad efterfest med Kung Kenta, Linyreg, Chall, Idsint, Julia, Abisko, Yzz och Carl-Folke till gryningen – och beyond.
Kan bli så efter den typen av urladdningar i ordbajsandets tjänst, i synnerhet när man är så här gammal.
Och då vet ni om jag har lite dålig svikt i steget under kvällens övningar.
• • •
Elvis is king!
Det har jag ju alltid sagt och i Ohio vet de nu hur sant det påståendet är.
Deras lettländske målvakten, Elvis Merzlikins, har stått för vinterns mest brakande genombrott sedan han fick chansen i skadade Korpisalos frånvaro och höll alltså tredje nollan på de senaste fyra matcherna mot Devils igår kväll – gloriöst nog till tonerna av ”Suspicoius Minds”, sägs det mig.
I skrivande stund vet vi inte om han står även när Blue Jackets stormar in på garden ikväll, men det verkar så och jag hoppas verkligen.
De få chanser man får att Elvis live vill man ju inte bli blåst på.
• • •
Så Justin Williams är tillbaka in action.
Den sortens comebacker brukar det bli si och så med, men ändå – det känns fint att Mister Game 7 rider igen.
• • •
I hemmakassen står – Storken.
Det är anmärkningsvärt inte minst med tanke på att coach Quinn samtidigt beskrivit fajten mot Blue Jackets som den viktigaste på hela säsongen – en Blåskjortorna måste vinna om de ska haka på i playoff-racet (och jag håller med).
För det betyder att han de facto ser den ryske rookien som den som ger laget bäst chanser till framgång och i så fall är han enligt alla rimliga parametrar förstemålis nu.
Henke?
Honom spar Quinn till matcherna han vet att de inte kan vinna – borta mot St. Louis, till exempel.
Hygglo.
Om klubben inte löser den här knäppa situationen och trejdar Georgiev – och gör det pronto – ansluter jag mig till falangen som tycker att Hans Majestät ska begära att få bli bortbytt till, exempelvis, Colorado.
• • •
Det där ”skön…t” känns rätt uttjatat så det var eh, skönt, att jag plötsligt mindes Bäckis verkligt klassiska citat när jag skrev dagens HockeyNews-krönika:
– Svårt att säga, men absolut.
Han bjöd på den klassikern när Kovaltjuk back in 2010 hade blivit trejdad från Atlanta till New Jersey och jag efter en match just här på Garden frågade om han trodde att konkurrensen i toppen av östra konferensen därmed skulle komma att skärpas.
Svårt att säga men absolut…ha ha, jag måste börja använda den frasen till vardags!
• • •
Nej, nu kommer beskedet att Tårtan startar den andra letten, Matiss Kivlenieks, i kväll
Det kan inte ha varit ett – häpp! – lett beslut att ta, för han har aldrig tidigare spelat en NHL-match och gör således debut ikväll.
Don’t be cruel, skulle han som delar namn med rookiens partner säga till Rangers.
• • •
Personligen hade jag svårt att bestämma mig för om jag skulle hålla på Kansas City Chiefs eller Tennessee Titans i det football-drama som just slutade med att Chiefs blev klara för sin första Super Bowl sedan 1969, men nu råder det inga tvivel längre.
I’m a KC man under den stora matchen, oavsett om 49ers eller Packers vinner senare ikväll.
Go, Chiefs!
• • •
Jag har inte sett honom ännu, men det behövs inte. Bara vetskapen att Tårtan är tillbaka på sin gamla arbetsplats – den han styrde med vrede allena – räcker för att stämningen i Gardens environger ska bli mer förtätad.
Kapten Ahab is back, liksom. Hu.
• • •
Mäktig vändning av pingvinerna tidigare idag. Den trodde jag inte de var i stånd att iscensätta. Inte mot Björnarna.
• • •
Hästpolo-Gustav har inte varit så pigg på att prata med bloggen sedan den, enligt honom, skandalösa rubriken till julenkäten i december — ”Heja Expressen”, har jag fått till svar när jag messat – men efter segern mot Devils igår kväll hade vi ändå ett fredligt samtal och verkade nästan ha blivit sams.
Då började jag skoja om att det skulle bli en turbulent flight genom snöstormen hit under sena kvällen.
– Riktigt lågt att jinxa en flight, flämtade han, riktigt lågt…
Sedan la han på.
Ha ha, hoppas han gör braksuccé så han är tvungen att ställa upp på ny intervju om några timmar.
• • •
Efter att tydligen ha skrapat med hovarna i stallgången så Quinn inte längre hade något val gör Brendan Lemieux comeback för Rangers ikväll.
Mycket energi kommer förlösas i hans första byten, var så säker.
• • •
Lite speciell är det ändå med ett lag som både har en Elvis och en Matiss(e)!
• • •
En bra grej denna söndagskväll är att vi inte har några sena matcher, så när den här är klar finns möjligheten att styra raka vägen till lämpligt vattenhål.
Led mig i frestelse, säger jag.
• • •
Apropå comeback återvänder danske Oliver Björkstrand till Jackets-uppställningen efter en månad på skadelistan.
Tyvärr innebär det att Kevin Stenlund gjort sitt och skickats tillbaka till AHL-farmen i Cleveland.
Synd, honom såg jag fram emot att stifta bekantskap med.
• • •
Tror vi att det blir en bra match nu då?
Svårt att säga, men absolut…
Blue Jackets är enligt mig hela NHL-vinterns största positiva överraskning och spelar ruskigt tung big boy-hockey – och Rangers har som sagt samlat sig för en måste-match.
Dessutom kan jag inte tänka mig något annat än att mitt 15-årsjubileum börjar med ett saftigt utropstecken!
