Nu händer det igen.
Plötsligt sjunger det bara till mitt i serielunken.
En match i det eviga klustret av matcher, en vars utgång egentligen inte betyder så oerhört mycket, får hjärtat att slå, kinderna att hetta och en våg av vällustig pirr att skölja genom hela systemet.
Så, Ladies and gentlemen, bloggen ger er:
New York Rangers vs Toronto Maple Leafs på Madison Square Garden, 7th Avenue, Manhattan, New York New York, United States of America.
Riktigt varför just denna showdown fyra dagar före julafton genererar sådana åh-vad-häftigt-det-här-ska-bli-känslor vet jag inte riktigt.
Den är som sagt inte särskilt märkvärdig i sig. Mycket lite tyder på att den kommer definiera nånting. Troligen minns vi ingenting alls av den om tre-fyra år.
Men jag antar att det har att göra med att Leafs anno 19-20 är ett ett jäkligt kittlande lag, fullknökat med spektakulära stjärnor, som vi hittills sett väldigt lite av i New York den – och dessutom har en osedvanligt stor, lojal och passionerad following i bloggens kommentatorsspår.
Fast det kan kvitta också.
Oavsett skäl – om det ens finns några handfasta – ÄR det extra exalterande att slå ner häcken i pressläktarstolen på ett julskimrande Madison Square Garden ikväll.
Hoppas ni känner likadant och gör bloggen sällskap under några timmar i adventsnatten.
• • •
Ett annat skäl till att jag blir så upphetsad är att jag äntligen får titta ut från tomteverkstan på 48:e våningen i Midtown.
I nära tre dygn har jag bara suttit där och producerat texter – som en eremit, en uv, en kufisk katt-tant.
Då blir man till slut lite knäpp, börjar prata med sig själv och ropar plötsligt inåt sovrummet:
– Hallå, är det någon där?
Well, så måste det gå till om ni ska ha nånting att läsa på sportbladet.se under helgerna.
Men det är en lisa att få komma ut i verkligheten och återkoppla med med livet igen.
• • •
Det hölls inga morning skates här idag, tyvärr, men man behöver inte vara i närheten av truppen för att känna att det är ett helt nytt, mer avslappnat Toronto som kommit till stan.
Den regelrätta aura av stränghet och tajt kontroll som liksom flammade runt den anrika Big Smoke-klubben under Mike Babcock-regimen har brutits och släckts och ersatts av något annat.
Spelarna – och resten av personalen – är inte längre del av en militärt styrd skvadron som knappt tillåts le.
De är artister som får andas, leva ut sina kreativitet och, äntligen, löpa med långa koppel.
Se där, ytterligare en anledning att vara lite febrig i New York denna fredagkväll:
Vi får, för första gången, se nya Leafs.
• • •
Eken?
Jo, han skulle åkt hem i onsdags, men kom som en annan rookie för sent till Newark och missade planet – och fick inte plats på någon ny flight förrän ikväll.
Oerhört.
Ingen annan av de otaliga gäster jag haft på besök under femton år har lyckats med den bedriften.
– Men du behöver väl inte skriva om det, suckar han.
Nej, givetvis inte.
• • •
Det var Jarkko som hittade den igår och alltsedan dess har jag varit lite till mig över den lista ESPN-stjärnan Greg ”Puck Daddy” Wyshynski satt samman över 10-talets 100 bästa NHL-spelare.
Här är tioitopp om ni inte orkar klicka:
1. Sidney Crosby
2. Connor McDavid
3. Alex Ovetjkin
4. Erik Karlsson
5. Henrik Lundqvist
6. Evgeni Malkin
7. Patrice Bergeron
8. Steven Stamkos
9. Patrick Kane
10. Duncan Keith
Naturligtvis skrev vi om detta, eftersom den mäktiga sportsajten alltså hävdar att Sverige haft bäste backen och bäste målvakten i världens största liga senaste decenniet – och det slutade förstås med att jag fick arga mail om att jag är en jubelidiot som övervärderar svenskar på det sättet.
Reply-mailen om att det alltså inte var jag eller vi utan ESPN som satt samman listan förblev obesvarade.
Även Victor Hedman (12), Nicklas Bäckström (22), Henrik Sedin (53), Daniel Sedin (54), Henrik Zetterberg (57), Filip Forsberg (72), Gabriel Landeskog (79) och Oliver Ekman-Larsson (84) placerade sig.
Denna jävla svensk-bias i amerikansk media ändå…
• • •
Den formidable Chris Johnston är i stan och jag lyckas få Michael på Rangers media-department att placera honom intill mig på pressläktaren, för det finns ingen det är roligare att se på hockey med än CJ.
– Men sorry, jag ska vara med i tv-sändningen och står nere vid sargen hela matchen, säger han när jag upphetsat som en busig skolpojke berättar hur jag fixat och trixat.
Ridå.
• • •
Fast just nu, precis när decenniet håller på att ta slut, är Henkes status dessvärre inte lika solid.
Georgiev står även i den här matchen och med anledning av det slår Larry Brooks i en krönika i NY Post idag fast att The King för första gången sedan rookie-säsongen 05-06 inte längre är Rangers förste-keeper.
Ojvoj.
Svårt att argumentera emot dock – till och med för kungens hovskribent, som några av de där mailarna i morse lite småfyndigt kallade mig.
Henke har varit bra i år, men Georgiev har varit ännu bättre.
• • •
Kvällens tipsrad formerar jag så här:
•Florida – Dallas 1
•New Jersey – Washington 1
•NY Rangers – Toronto 2 (OT)
•Edmonton – Pittsburgh 2 (OT)
• • •
Ena dagen senap på skjortan, nästa – idag – pepparsås mitt på skjortbröstet.
Det är en som egentligen aldrig blev äldre än fem ni följer i den här bloggen.
• • •
Lill-Nyllet ser inspirerad ut när han lattjar fotboll med lagkamraterna i zamboni-garaget exakt en timme innan puckdrop.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Jodå, jag håller på med julenkäten också.
Håll koll i bloggen under helgen, jag tror jag törs påstå att den blir rätt så rolig.
• • •
För bara några dagar sedan hade Rangers bara tre poäng upp till sista wild card-platsen.
Nu har de sju.
Det betyder att tåget går snart.
Antingen tar de full pott i de tre återstående matcherna innan juluppehållet – hemma mot Toronto ikväll och mot Anaheim på söndag eftermiddag samt mot Flyers i Philly på måndag – eller så kommer de inte vara med i racet under andra halvan av grundserien.
Tror jag.
• • •
Hur är det, börjar det bli någon julstämning hemma hos spårets stammisar?
Här i New York lever vi som vanligt mitt i den mest romantiska Disney-vision av julen som går att föreställa sig, men jag har ändå inte lyckats få feeling ännu – förmodligen för att jag bara sitter vid det där stökiga jävla skrivbordet och hamrar på laptop-tangenterna och inte varit ute i eggnoddy-magin överhuvudtaget.
Men ni kanske kan hjälpa till med några rim och klämmiga sånger ikväll?
Golvet är ert.
• • •
– Vi kan vara laget som gjort flest snygga mål i år…mja, förresten, dom vi möter ikväll kanske gjort ännu fler. Men vi behöver göra fler gritty mål, säger en smågrinig Quinn på sin presskonferens.
Framförallt behöver Rangers en mer inspirerande coach, tror jag, men ok, fair enough. Han kan en poäng där.
Just den aspekten – att både Blueshirts och Leafs har för vana att göra snygga mål – är dock inget som vi som kommit för att titta har något emot direkt.
• • •
Ska vi göra det här då?
Det ska vi.
Hej tomtegubbar, nu åker vi.
