NY RANGERS – NASHVILLE 2-5 (Slut)
• • •
Då så, då byter vi kaffe mot drajja, bloggen och bloggens sidekick Royal Oak.
Tack för i afton.
Förkylde Ekholm – som fortfarande ÄR väldigt förkyld – berättade efteråt om sin egenartade dag och det kan ni läsa om på Sportbladet om en dryg timme.
Hörs snart!

Josi sätter 4-2 i tom kasse från egen zon, så detta torde vara över.
Kort slutrapport innan jag tar med mig Eken till Pastis kommer.

NY RANGERS – NASHVILLE 1-3 (Period 2)
• • •
Se här, se här.
Rangers har chansen att döda matchen flera gånger om men misslyckas – och istället sliter Preds åt sig momentum med två psykologiskt blytunga mål.
Och det är betoning på ”sliter” i den meningen.
För säga vad man vill: Utan att alls få till det spelmässigt – de går verkligen inte att känna igen – krigar Preds för livet just nu.
Det måste du gilla, HEK.
• • •
Nej, Mattias ligger sannerligen inte hemma och vilar.
Han gör ett klassiskt Jack In The Box-mål i the wooooorld’s most famous arena:
Alltså – han får pucken direkt när han kommer in från utvisningsbåset, stormar iväg i friläge och snärtar in pucken som den värsta Kenta Nilson.
Mäktigt!
• • •
It’s gettin’ hot in here.
Men inte riktigt på det sätt som Nelly menade.
Känslorna svallar efter nästan varje avblåsning och mig förvånar det inte alls om allmänt saloonslagsmål utbryter i tredje.
• • •
För Eken är allt klart:
– Henke måste ju in, kvider han.
• • •
Samma lilla snöhög som räddade Rangers från at bli svepta i Game 4 i finalen 2014 räddar Saros när Panarin sånär sveper in en puck direkt i början av mittperioden.
Eller…inte samma. Isen har spolats om några gånger sedan dess. Men en likadan. På exakt samma punkt.
• • •
Ryan Ellis har varit ute efter att proppa nån hela matchen och lyckas till slut sätta lortig armbåge i huvudet på Buchnevich.
I viss mån beror det på att ryssen försöker komma undan tacklingen och hukar sig, men Preds-backen hade hunnit avbryta hela attacken om han brytt sig tillräckligt.
• • •
Saros har överhuvudtaget haft vad som brukar kallas ”marginalerna på sin sida” här.
En styrning tar i stolproten och när Mika ska smacka in ett powerplay-skott exploderar klubban i tusen bitar.
Men jaja, slikt jämnar ju ut sig i längden, både han och Pekka Pinne har haft big time oflyt också.
• • •
Här kommer han – kaffehämtare monumentale:

NY RANGERS – NASHVILLE 1-1 (Period 1)
• • •
Nä, HEK och alla andra:

Det är nåt som inte alls stämmer med Predators just nu.
De ser helt okej ut fram till Grimaldis 1-0-mål men när Rangers mindre än en minut senare kvitterar blir de ju helt fladdriga och ängsliga och börjar spela så långt under sin normala förmåga att det gör ont att titta.
Det finns bara en förklaring:
Självförtroendet är helt wiped out.
Ojvoj.
• • •
Det ska inte inte vara så lätt att sno pucken som det är när Mika bara tar den av Ryan Johansen och störtar iväg i kontring med Greider-Kreider innan 1-1-kvitteringen.
Arslen som rycker väskor av gamla tanter har tuffare utmaning.
• • •
I vissa sekvenser påminner Rangers spel i egen zon fortfarande mest om en Monty Python-sketch.
• • •
Nä, dom skämtade aprillo med oss i morse. Eky ligger inte alls nedbäddad hemma i Nashville, han är här och spelar visst.
Han hörde väl att Eken – brynäsare in i märgen – skulle vara här och kastade sig på ett plan.
• • •
Marc Crawfords ursäkt, just publicerad, tycker jag kändes väldigt uppriktig och bra.
• • •
Eken efter tio minuter:
– Jag hoppas Järnkrok gör tre snabba så at Rangers byter in Henke.
Ja, Eken var stammis här under de verkligt stora Lundqvist-åren och tycker förstås det känns främmande att se hans majestät på bänken.
• • •
Det är framförallt en sekvens innan en helt utmattad Kyle Turris tvingas ta en utvisning när Rangers naglar fast gästerna i egna zonen i en och en halv minut som…ja, jag häpnar. Nashville Predators modell 19-20 ska man inte kunna göra så mot.
Men just nu kan man tydligen det ändå.
• • •
Vem sitter på pressläktaren som en helt vanlig murvel om inte Doc Emrick.
Men han kan inte låta bli att låta som vanligt när han kommentera det som händer på isen för sina vänner.
Hilarious.
• • •
Frågan är ställd – och Eken har pinnat iväg.
Bildbevis kommer i nästa inlägg!

– Ah du, kan du gå och hämta lite kaffe?
Under de första sex-sju åren var den frågan den här bloggens själva signatur.
Stridsropet.
Valspråket.
Det började som ett skämt på den gamla ruttna pressläktaren här på Garden, belägen mitt i Gris-Olle-träsket på nosebleed-sektionen högst upp bakom spelarbåsen.
Därifrån var det långt och bökigt att ta sig till kaffekannorna i dåvarande pressloungen, så en kväll när jag satt och hamrade på ett periodpaus-inlägg och vände jag mig till den då mycket unge vännen och konkurrenten Henrik Ek – sedermera världsberömd som Eken, Oakie, Royal Oak och Britney Spears-fantasten – och sa just så:
– Ah du, kan du gå och hämta lite kaffe?
Det var verkligen menat som ett skämt, jag försökte spela på det dryga hos den äldre direktörstypen som ber unga underordnade om den sortens tjänster, och tyckte förnöjsamt att jag hade ”gjort” en bra Gösta i Sällskapsresan.
Men Eken tog frågan på största allvar, formligen studsade upp, försvann nerför de dubbla trapporna, var borta i tio minuter – och återkom med en rykande pappmugg amerikanskt blask.
Naturligtvis blev det omedelbart ett standardförfarande.
Varje match, var vi än var, bad jag honom gå och hämta en kaffe – och varje gång lydde han.
Ritualen återgavs alltid utförligt i bloggen och de som hängde i spåret på den tiden hade mycket roligt åt alltihop – verkade det som i alla fall.
Sålunda blev frasen – ”Ah du, kan du gå och hämta lite kaffe” – klassisk.
Efterhand blev det dock glesare och glesare mellan Ekens besök på NHL-arenorna, han fick en massa annat att bevaka, och för några år sedan flyttade han helt fräckt hem till Sverige till och med.
Så jag fick snällt börja gå och hämta mitt eget kaffe och de bevingade orden klingande långsamt av och föll i glömska.
Men nu råkar The Royal Oak – idag en ståtlig redaktör på 36, familjefar och bostadsrättsinnehavare och allt – vara på besök i sin gamla hemstad och ikväll har han, exalterande nog, åter ackreditering och ska se den X-mas Spectaculare Rangers och Nashville tänker utkämpa på Garden-isen.

Och han sitter bredvid Old Biffen!
Så, ojvoj – härmed öppnar vi dörren till de de dammiga arkiven, hämtar skylten med det gamla valspråket och spikar upp det på väggen igen.
Det ska bli en oerhörd fröjd att direkt efter inledningsperioden vände mig mot honom och säga det ännu en gång:
– Ah du, kan du gå och hämta lite kaffe?
• • •
Breaking news – för två och en halv timme sedan:
New Jersey har trejdat Taylor Hall till Arizona.
I utbyte får Devils ett förstaval och ett villkorat tredjeval samt tre prospects; Kevin Bahl, Nate Schnarr och Nick Merkley.
Klokt av Shero i Newark, säger jag. Det fanns inga som helst skäl att vänta på att Hall bara skulle gå för ingenting i sommar.
Klokt av Chayka, säger jag också. Nu visar han VERKLIGEN att Coyotes är på riktigt
• • •
Efter en dryg vecka way out west är Rangers alltså tillbaka på Manhattan igen.
Och i första hemmamatchen efter såna odysséer vet vi ju hur det brukar gå.
Men oaktat det – och oaktat små missöden mot Kings och Ducks där borta – tror Mika Z att de många dagarna on the road gjort laget mycket gott.
– Vi var borta längre än vi brukar, i och med att vi hade en dag mellan varje match och fick en del ledigt och kunde umgås och njuta av bra väder. Det gav energi till hela gruppen, vi kommer ha nytta av det, säger han medan han torkar ur sin numer väldiga hårman efter morgonvärmningen.
Det skulle en likadan resa ge bloggen också och därför pågår planering…
• • •
Schnarr?
Hm.
• • •
Predators landade i New York igår eftermiddag och då vill man ju veta hur mycket shopping svenskarna i truppen hunnit med, för är det något NHL-spelare gör när de kommer till Gotham den här tiden på året är det att passa på att julhandla.
Tror jag.
Men i det här fallet bedrar jag mig.
– Nä, det blev ingen shopping för mig. Jag bara tog det lugnt på hotellet, säger Calle J med en axelryckning.
Filip tog sig i alla fall ut på stan, men inte heller han lät kreditkortet jobba.
– Nope. Jag åt middag med lite business-folk, berättar han.
Jaha.
Men, tja, det går väl att shoppa i Nashville också. Om inte annat har de snygga Gram Parsons-tischor i souvenirbutiken på Country Music Hall of Fame, det vet jag bestämt.
• • •
Han har inget C på tröjbröstet, men i praktiken ÄR Mika verkligen redan Rangers kapten.
Det blir om inte annat uppenbart när han kommer av isen bland de sista efter morgonskejten – och alla i mediahopen står kvar och väntar runt hans plats i omklädningsrummet.
De är liksom inte klara med sina uppdrag förrän de fått veta vad DJ Zbad har att säga.
GM Gorton borde ta fram symaskinen och trycka dit den tredje bokstaven i alfabetet.
• • •
Vet inte om någon av er skickade in några frågor, men för några timmar sedan svarade Ekeliw på läsarnas funderingar kring NHL hemma på redaktionen – och mitt under den sessionen kom Taylor Hall-nyheten.

Då blev han, enligt mig närstående redaktörer, alldeles upphetsad och stirrig och såg ut så här.

• • •
Kvällens tipsrad kommer här:

•Florida – Ottawa 1
•NY Rangers – Nashville 2
•Columbus – Washington 2
•St. Louis – Colorado 2 (OT)
•Dallas – Edmonton 1 (OT)

• • •
Det ser så konstigt ut att jag får titta noga flera gånger, men jo.
Rangers har alltså tre poäng upp till en slutspelsplats i sin konferens – och Predators sju i sin!
Så hade absolut ingen på förhand trott att det inbördes styrkeförhållandet mellan dessa två lag skulle se ut i mitten av december.
Men Rangers har varit lite bättre än förväntat – och Preds betydligt sämre.
Calle J instämmer med en bestämd nick:
– Det gäller att vi vänder ganska snabbt om det ska kunna bli nånting av den här säsongen. Vi har inte kommit upp i den kapacitet vi sitter på och måste hitta ett spel med vilket det känns som att vi verkligen kan vinna, istället för att det ska vara fifty-fifty, som nu.
Precis så.
De måste bli så bra som de egentligen är.
• • •
Dagens bästa nyhet:
Midland ska uppträda under Winter Classic i Dallas på nyårsdagen.
De är inte så överdrivet kända för en bredare allmänhet men albumet ”Let It Roll” hör enligt min mening till 2019 års bästa (kolla hela listan i nöjeskrönikan på lördag!) och om vi bortser från att The Hives faktiskt spelade på All Star-jippot i Atlanta 2008 har NHL aldrig någonsin bokat band av den kalibern till sina evenemang.
Så hurra – med emfas!
• • •
Står och hänger vid Panarins omklädningsrumsbås i väntan på att Mika ska bli ledig och kan ifall någon inte visste det meddela att den ryske superstjärnan är djupt kristen.
Han har ställt tavlor av både Jesus och Jungfru Maria på en liten hylla i höjd med kroken där matchjerseyn hänger.
• • •
Tillbringar hela dagen på Garden, för ja, det är bara krångligt att åka hem igen efter morgonskejten, och här är några random bilder jag av oklara skäl går och tar med mobilen.

• • •
Hackspetten från Kusmark deltar i morgonskejten, men tyvärr – han gör inte comeback redan ikväll.
Inte heller Mattias Ekholm spelar, han ligger nedbäddad i förkylning hemma i Nashville.
• • •
Det blev ju inget i lördags, men ikväll och Bjuppie Smooth & Royal Oak ut.
Vi har bord i Meatpacking District vid 23.
That’s how we roll.
Men då förstår ni också att ni får klara de sena matcherna helt på egen hand.
• • •
Nej, ingen borde nappa när Kovaltjuk blir UFA på tisdag.
Han är slut, hur svårt ska det vara att acceptera?
• • •
– Jaha, är den tiden på året igen…
Mika ler snett när en kollega – vi kan kalla henne Kajsa Kex – säger att hon har några frågor om JVM.
Haha, ja, det är ju det. Är man den ende svensk som avgjort en JVM-final på övertid får man leva med att föra juniorkronornas talan forever.
Vänta bara tills de närmar sig final i Tjeckien om några veckor, då ska jag ha mina årliga citat också…
• • • 
HEK, är du redo?
LAGET på Manhattan…det blir ju inte bättre!
• • •
Det är väldigt roligt att alla börjat skriva Hall & Yotes överallt.
Men kan ingen sammanföra Taylor med Adam Oates nån gång? Då blir det ju ännu roligare.
• • •
OK, nu är det snart dags – om bara 20 effektiva minuter ska Eken gå och hämta en kopp kaffe.
Men först har vi lite hockey att titta på också.
Enjoy!

Idag har jag krönikor att skriva och en Royal Oak från Sätra i Gävle att ta hand om, så någon söndagsblogg blir det icke.
Men imorrn är HEK:s LAGET på Garden, så då jäklar – då blir det blockbuster-röj här.
Tills dess – en liten tipsrad:

•Winnipeg – Philadelphia 1
•Chicago – Minnesota 2
•Detroit – LA Kings 2
•Vegas – Vancouver 1

NY ISLANDERS – BUFFALO 3-2 (Slut, OT)
• • •
Vilken tur att den utflykten blev av.
Där ute i Uniondale-spenaten väntade ju ingenting mindre än den bästa match jag sett live i år.
Satan vilken Big Boy-kamp.
Den var till och med värd två timmar i horribel snigeltrafik i regnet tillbaka till Manhattan.
Tack, tack.
• • •
Det är inte alldeles lätt navigera i backstage-korridorerna i Coliseum.
Idag fann jag mig plötsligt, i förhoppningen om att hitta till Sabres omklädningsrum, på förvirrad kryssning bland skräphögar och råttor under en läktarsektion.
Kom inte och säg att det här jobbet alltid är glamoröst.
• • •
Nädu, jag blir nog inne ikväll. Promenaden de tio kvarteren från hyrbilsfirman och hem räcker för att hockey-farfar ska få nog av Santacon.
Utanför McFaddens’s, en irländsks pub i hörnet av andra och 42:a som av oklara skäl alltid lockar till sig horder av plakatpackade snorungar, ser det ut som på en brittisk rockfestival – och ingenting i världen är lortigare, snuskigare och mer bedagat än brittiska rockfestivaler. En tomte – och jag menar tomte i alla bemärkelser – står till exempel, våldsamt vinglande, med snorren i handen och urinerar rakt ut i trafiken.
Tack för mig.
Jag häller upp bättre bourbon i fina kristallglas åt mig och Royal Oak och rattar in en bra hockeymatch på tv:n istället.
• • •
Goalofsson visar sig vara en väldigt sympatisk figur också, vänlig och språksam och angelägen om att ta i hand och så.
Jag hade väl nästan det på känn.
Och lika roligt är det att prata med Rasmus. Den där underfundiga humorn som mest gått att ana tidigare, när han förmodligen och i så fall högst förståeligt känt sig lite förskräckt av all mediauppvaktning, håller på att blomma ut i full, charmig prakt.
• • •
En playoff-serie mellan Islanders och Sabres…det skulle man inte ha något emot, känner jag från och med nu.
• • •
OK, folks, ha en trevlig kväll.
Nu är kristallglasen framme.

Slut.
Islanders vinner i OT.
Mer när jag är tillbaka på Manhattan.

NY ISLANDERS – BUFFALO 1-1 (Period 2)
• • •
I’ve seen the future of rock ’n’ roll, utbrast dåvarande rockskribenten Jon Landau när han såg Springsteen live första gången.
I vad mån man kan säga att jag sett the future of hockey kan kanske diskuteras, men nu har jag i alla fall sett Victor Goalofsson plaska in sitt infernaliska direktskott och jag blir precis lika till mig som Landau i det tidiga 70-talet.
Satan så häftigt!
• • •
Matchen fortsätter vara exceptionellt bra, tycker jag.
Islanders ser inte bara till att klogga ihop egna planhalvan så det blir som att åka i kvicksand för motståndarna. När de vänder – ofta blixtsnabbt – och går till anfall gör de det med en ruskigt påtaglig pondus. Lee och Nelson och de andra vet att de är jävligt bra – och de tycker om att visa det,
Samtidigt spelar Sabres hockey av en kvalitet klubben inte varit i närheten av Brie-Ostens, Chris Drurys och Afinogenovs storhetsdagar.
Härliga tider!
• • •
Såklart, jag spillde senap på skjortkragen i första pausen och sitter nu här och ser ut som Lasse Kongo.
• • •
Ullmark – som nog kan utses till Sabres förstekeeper nu – är jävligt bra han också.
Under de alldeles för många utvisningar gästerna drar på sig håller han verkligen fortet åt sina polare.
• • •
För Landau slutade det med att han blev Springsteens manager. Ska vi hoppas på samma utveckling för Smooth Furman?
• • •
Ånej, blir påmind om att det är Santa-con idag.

Det betyder att ungefär sju miljoner kids från New Jersey och Long Island klär ut sig till tomtar, åker in till Manhattan och super som svin tills korna går hem.
Jag och Eken – två genuina boomers – borde kanske stanna hemma och titta på hockey ändå.
• • •
Now, att utjämna när Islanders tagit ledningen är ett styrkebesked, men som kollegor på Isles-beatet svarar när jag i pausen frågor hur många, eller snarare få, gånger de sett laget tappa ledningar:
– Det händer. Men de brukar komma tillbaka och vinna i alla fall.
Ja, de har den förmågan också.
• • •
Goalfsson är efter det där drömmålet – det fjortonde för säsongen – delad etta i svenska målligan. Bara Lindy Lindholm har gjort lika många. Det var det fanimig ingen som räknat med när vi började i oktober.

NY ISLANDERS – BUFFALO 1-0 (Period 1)
• • • 
Alltså, nu när jag tänker på det…för bara några år sedan hade jag hellre gått till tandläkaren än åkt ut hit för att se en serielunksduell mellan Islanders och Sabres.
Nej, det hade jag inte alls. Jag bara ljuger – men jag gör det för att understryka vilken skräpmatch det här hade varit alldeles nyss.
Nu är det en toppfajt mellan två fina slutspelscontenders som ger allt hela tiden.
Jag vet inte om det bara är en synvilla för att jag sitter så nära isen, men detta känns – de spektakulära superchanserna förutan – som ett helvetes intensivt, aggressivt och frustande big boy-drama.
• • •
Är jag på engelsk ligamatch?

Det låter fan så när något för USA så exotiskt som en klack på ena korsidan börjar…sjunga.
Det händer aldrig i Brooklyn – och ingen annanstans heller – så tillåt mig att bli helt paff.
• • •
Sabres vet att man inte kan Islanders ledningen men de kan inget göra och björnsaxen slår igen redan efter drygt fem minuter.
Nu blir det Grateful Dead eftermiddagen lång.
• • • 
Han är tuff och fysisk ibland, Dahlin – och det känns konstigt för det kontrasterar så bjärt mot hans försynta persona off ice.
Men för fan, give em’ hell.
• • • 
Lite onödig känns Skandal-Scandellas tackling på Ross Johnston, men det slutar alltså med att Sabres får PP för att Josh Bailey blir vred och börjar veva.
Det går att förstå att Coliseum inte jublar i det läget
• • • 
Med så här många matcher på programmet tycker man att Furman borde få döma någonstans.
Vet ni?
• • •
Sabres PP känns mördande – ni vet hur det ska uttalas… – men ja, det skulle kunna vara ännu mer speed i passningarna.
• • • 
Yzz, det låter väl mer som en mas i Göteborg? Dal-Kålle…
• • •
Visst, Stefan, Dahlin går bort sig lite vid målet – ja, han blir ju kvar ute i sarghörnet helt i onödan – men det börjar med att Ullmark fäpplar lite med en puck han väl ska stoppa bakom kassen.
Inte total clusterfuck, men nånting ditåt.
• • •
För att citera Keith Richars gamla skämt:
”Vad säger Grateful Dead-fansen när haschet tar slut? Vad ÄR det här för skitmusik?”.
Hoho, nu ska Biffen ha korv.