Kalkonen är penslad med smör, ugnen uppvärmd till 175 fina grader, den vidriga tranbärssylten ihopslevad och sötpotatisen helt bisarrt blandad med varm skumtomte-deg
Thanksgiving kan alldeles strax börja.
Vi har bara tretton NHL-matcher att klara av först.
En av dem avgörs här i New York City, mellan Rangers och fina Carolina Hurricanes.
Den ska bloggen se, på plats, innan han åker hem och slänger in den torra jävla fågeln genom ugnsluckan.
Ta en tugga av pumpa-pajen och häng på, vettja!
• • •
Minns ni att jag för en vecka sedan nämnde att jag höll på med ett stort projekt som jag trodde ni skulle finna givande och kul?
Well, det var alltså en stor enkät med att antal aktade nordamerikanska kollegor om intrycken av svenska spelare genom åren.
Några av er har redan sett den och sagt vänliga saker i spåret, tack för det – men för er som inte hunnit scanna av sportbladet.se har vi aktstycket här.
Det var ett jävla hästjobb att översätta alltihop, men det blev väldigt bra, tycker jag.
Snacka om att hockeygossarna representerat nationen med den äran.
• • •
Ikväll kan vi säga det på riktig:
Mika is back!
Efter exakt en månads frånvaro – det var 27 oktober Bergeron satte axeln i plytet på honom – gör Rangers förstecenter äntligen comeback mot Hurricanes.
Det ska bli underbart att se.
• • •
Apropå enkäten sa Daniel och Henrik en gång att det var mycket viktigare för dem hur de blev ihågkomna som människor än som hockeyspelare, och att det var genom sitt uppträdande de hedrade sina föräldrar.
Well, som framgår är de, i sanning, ihågkomna både som stora idrottsmän och som fantastiska personer – och bloggen skriver under på precis allt som sägs om dem.
• • •
The big exodus har inletts på Manhattan.
Alla är på väg nånstans och kaos råder på gator och avenyer – och det är ändå inget mot hur det lär se ut på flygplatserna; jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte måste ut och stöka denna busiest travel day of the year.
Men när jag vaknar imorrn förmiddag och tittar ut genom fönstren kommer Manhattan att ligga helt öde – som hade någon släppt en neutronbomb på andra avenyn.
Thanksgiving är ju den enda högtid alla amerikaner – kristna, judar, muslimer, hinduer, buddister, ateister, what have you – firar och i ett dygn är landet helt sonika stängt.
Själv ska jag bara ligga på soffan och äta svenskt godis, inköpt hos fina Bon Bon på Lower East Side, och njuta av ”The Irishman” flera gånger i rad och jag ser verkligen, verkligen fram emot det.
• • •
Hurricanes är numer alltid intressanta att se – få spelar så attraktiv hockey – men de kommer till New York med extra mycket talk-of-the-town-faktor den här gången.
De hade ju den skandaliserade Bill Peters som coach fram till ifjol och jo, hans efterträdare Rod Brind’Amour bekräftar att nuvarande – well… – Flames-coachen faktiskt slog sina spelare vid ett tillfälle.,
– Det hände och det rapporterades till ledningen och sedan hände det inte igen. Det är allt jag tänker säga, vi har inte med det här att göra längre, säger Rod.
Alltså, jag har haft en del hetlevrade chefer genom åren – det är gott om såna i tidningsbranschen – men slagits har fanimig ingen gjort.
Otroligt.
• • •
Kvällens tipsrad är lång – men jag känner på att jag går på knock med dessa profetior:

•Buffalo – Calgary 2
– Är Flames helt lost efter senaste tidens kaos runt klubben, eller sluter de leden och samlar sig till säsongens insats utan Peters i båset? Jag tror faktiskt på det senare.

•San Jose – Winnipeg 2
– Så här när en public holiday väntar kommer bohemerna att luta sig tillbaka för mycket och Jets ha en field day.
• • •
Brind’Amour själv har alltid haft en tuff, lätt skrämmande image – han ser ju ut som en klassisk Hollywood-skurk – men är i själva verket rena urtypen för den nya tidens ledare.
Han har förvandlat det som under Peters stabbiga ledning var lag ett som gjorde det svårt för ingen till en högpresterande och samtidigt charmig maskin som det är stentufft att möta – och han har gjort det genom att vara varm och inkluderande och investerad i sina spelare.
Som Lucky Luke Wallmark sa till bloggen vid flera tillfällen under slutspelet i våras:
– Vi älskar honom. Han är en av oss.
Så har exakt noll spelare i historien sagt om Babcock, Peters, Ken Hitchcock, Ron Wilson, John Tortorella, Mike Sullivan, Bob Hartley och de andra ”hårdingarna”.
• • •
När jag kom ner i lobbyn idag kom jag på att jag hade glömt elsladden i uttaget närmast korresoffan – som om den redan hade gått på Thanksgiving-lov och bara väntade på att jag skulle komma och lägga mig med min godispåse.
Men nej, kära elsladd, vi har jobb och göra ikväll också. Det var därför jag till din irritation (jo, sladden kändes lite sur…) åkte tillbaka upp och hämtade dig igen.
• • •
Fast Tårtan…det är inte så konstigt att blickarna riktas mot koleriske Kapten Ahab i det här läget. Han har ju genom åren varit direkt skogstokig och behandlat många av sina spelare som drill-instruktören i ”Full Metal Jacket” – Gunnery Sergeant Hartman! – behandlar sina rekryter.
Men alla jag känner som spelat för honom säger alltid att Tårtan i alla fall var rättvis och behandlade alla lika. Han hade inga favoriter, det som hände kunde hända vem som helst – inklusive de största stjärnorna.
Dessutom har han ju faktiskt förstått att den generation som växer upp nu är annorlunda än tidigare generationer och, åtminstone delvis, korrigerat sitt beteende accordingly.
Han klarar sig nog.
• • •
Tänkte jag skulle vara snäll mot Ondskan, nu när det är Thanksgiving och allt, så jag erbjöd honom Brayden Point i en trejd i fantasyn – i utbyte mot Tyler Seguin.
Gissa vad som hände?
Han nobbade sin Brayden!
Vad, undrar jag, har Ekans fellow Bolts-fans att säga om den skandalen?
• • •
Å andra sidan, Sullivan…när han och Torts var här i New York minns jag att en Rangers-spelare, som ska få förbli anonym, en gång fick frågan om ”Sully” hade rollen som den snälle i en bad cop-good cop-dynamik-.
Spelaren bara fnös.
– Verkligen inte. Vad vi har här är bad cop-worse cop…
Ojvoj.
• • •
Mina svenska gäster, inkluderande några riktiga små busfrön, åkte hem igår så nu får jag sitta här och sakna scener som den här med kompisen Lill, 8, vid mitt skrivbord i skymningen.

• • •
NHL har kallat Bill Peters till möte på kontoret här i New York.
Det blir, tror jag, det sista vi hör om surgubben.
• • •
A confession: Jag började titta på ”The Irishman” redan när Netflix släppte den vid 03 i natt – bara för att jag aldrig kunnat motstå en enda frestelse och för att jag ville få lite feeling.
Men tro mig, jag kommer definitivt se om hela i morrn. Filmer kan man inte hoppa in och ut i hur som helst. Filmer ska ses i ett svep, från början till slut – som de är tänkta att ses.
• • •
På Thanksgiving är det meningen att man ska tänka på det man är tacksam över.
Det är mycket i mitt fall det, men just nu är jag framförallt tacksam för att jag får se ännu en NHL- match på Garden – med er som sällskap i spåret.
Den börjar nu.
Happy Dan-före-Turkey-dan!

Busy dag idag igen – som det blir när tyrannerna faller.
Jag ombads skriva en krönika om senaste dygnets turbulens i NHL och den har ni här.
Ojvoj, kan vi ju tillägga i bloggen. Marken gungar under sulorna på världens bästa hockeyliga.
Ni som följt bloggen – och podden! – ett tag vet att jag länge varit skeptisk till Bill Peters, men att han kunde vara så vidrig som Akim Aliu påstår – och som före detta lagkamrater i Rockford alltså bekräftar – hade jag ingen aning om. Jag tyckte det var illa nog hur han behandlade Eddie Läck – och hur jävla arrogant och oförskämd han var den enda gång jag ställde ett par helt oskyldiga frågor till honom i Raleigh – men det här är ju bedrövligt.
Nya stories ramlar in och lär fortsätta göra så framöver och det är bra men allra mest angeläget är, tycker jag, att det blir bättre i framtiden och att moderna coacher av den typ jag nämner i krönikan – Colliton, Keefe, Eriksson – får tid att utveckla en ny, hälsosammare kultur.
• • •
Tisdagskvällarna brukar vara fullspäckade med matcher, men allt blir omkastat under Thanksgiving-veckan så istället är det monumentale-omgång imorrn – och bara tre programpunkter i afton.
Dem tänker jag avnjuta i min stilla koresoffa-ro, för det var hårda bud igår och jag har som sagt varit on idag också och sen kommer alltså Wednesday hallabaloo.
Men jag sitter större delen av kvällen här och tittar och visst – den lilla trion fajter ska tippas också.
Så här tror jag.

•Montreal – Boston 1 (OT)
– Sant klassikermöte och som sådant mycket svårt att tippa. Bruins är det bättre laget, men inte jättemycket bättre, och Habs borde ha alla spisplattorna på högsta värme efter lördagens mindre muntra kollaps mot Rangers och därför chansar jag på att de pressar fram en uddamålsseger,

•Chicago – Dallas 2
– Stars kan vara bäst i hela ligan just nu och även om de är i slutet av en back-to-back blir det för tufft för Hawks här.
• • •
Vi kanske hörs under kvällens lopp, nån gång då och då – annars imorrn, innan kalkonerna stoppas i ugnen.

NY RANGERS – MINNESOTA 3-2 (Slut, OT)
• • •
Man vet att en NHL-spelare är väldigt speciell när förre ägaren kommer till fel omklädningsrum för att kramas.
Det är vad som händer Zuke.
Medan han står och pratar med norska journalister får han plötsligt se hur MSG-honchon James Dolan och Rangers mångårige PR-boss JR står och vinkar i entrén.
Han springer över och så utbryter ett regelrätt kramkalas.
Unheard of, faktiskt.
• • •
Henke möter med en ljudlig suck av lättnad när bloggen hastar fram till honom efteråt.
Inte så mycket för att Rangers – återigen – kom tillbaka från underläge och vann.
Men för att hans norske polare inte gjorde något mål.
– Det var väl för väl. Då hade jag fått gå och gömma mig. Han hade en styrning som träffade mig rätt i huvudet på slutet. Uh, skrockar han.
• • •
Vilken satans ful armbåge av Cernak i huvudet på Dahlin.
Och Tampa som alltid ska vara så fina och präktiga och aldrig gör något fel.

Han måste stängas av länge.
• • •
Zuke erkänner efteråt att han var tagen av den kärlek som vällde över honom – och vem skulle inte vara det?
– Jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna under den där videohyllningen, säger han med lite darr på stämman.
Igen:
Att vinna New Yorks reservationslösa kärlek är inte lätt, men de som gör det…ah, vill han inte behöver han aldrig mer betala för en drink i den här stan, Mats.
• • •
Vet om inte ni hunnit se, men anklagelser om grov rasism har riktats mot Flames-coachen Bill Peters under natten – och det slutade med att han inte gjordes tillgänglig för media efter matchen i Pittsburgh.
Om den historien visar sig vara riktig är det game over för Peters.
• • •
Jag säger tack och godnatt från New York City– och hoppas på snart återseende.,

Rangers vinner i OT.
Mer sen.

NY RANGERS – MINNESOTA 1-1 (Period 2)
• • •
Så gå’re när man inte tar vara på det som gud giver.
Rangers dominerar större delen av andra akten och får efter tio minuter till och med en standing ovation för att de naglat fast vildarna i egen zon i nästa tre minuter i sträck.
Men ingen klarar av att grädda cannoli och jodå, istället kvitterar gamle Jersey-djävulen Parise på gästernas andra skott på mål i perioden.
• • •
H. Lundqvist!
• • •
På lördag, slår det mig, blir det kul blogg-hallabaloo. Då har vi först derby-matiné i The Rock – och sedan tar vi oss direkt till Brooklyn för Islanders duell mot Hästpolo-Gustavs Columbus.
Ladda med många kanelbullar, folks!
• • •
Wow, Jimmy Vesey Makes It Look Easy har gjort mål för Buffalo,
That’s a first.
• • •
Zuke har fortfarande inte avlossat ett endaste skott på sin buddy i Rangers-kassen, men kommer ni ihåg min profetia från introt?
Det är ju krattat för det nu.
2.15 in i förlängningen knyter gutten ihop sin finaste påse nånsin.
• • •
Räkmacks-Rosen har räknat ut att detta är Henkes 999:e match för Rangers – om man räknar både grundserie och slutspel.
Pretty fett.
• • •
Tänk att ”Potvin-sucks” lever i all välmåga på Garden – efter 40 år.
Men visst, den har ju sin grund i det faktum att Potvin i februari 1979 skadade Lill-Pröjsarn och Lill-Pröjsarn forever.
• • •
And that’s all I have to say for the moment.

NY RANGERS – MINNESOTA 1-0 (Period 1)
• • •
Som sagt:
Zuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuke!
När han kommer till mittpunkten för ceremoniell tekning, när han han hoppar över sargen för första bytet, när han har pucken…kärleken visavi norrmannen väller ner från läktarsektionerna i den anrika hallen.
Och när jumbotronhyllningen kommer i första reklampausen…då är det starkt.
Men jag säger ju det.
Mannen är älskad på ett sätt som få i New York blir – men när de blir det är det för livet och det är gränslöst.
• • •
En bra match pågår på Broadway.
Vildarna från norr ser sannerligen inte ut som några tabellbotten-krypare, de är aggressiva och rappa och trycker på med pondus i anfallen – och Rangers är både organiserade i defensiven och flyger i offensiven.
Kul, sa bloggubben.
• • •
Henke ser jävligt skarp ut i inledningen.
Telefonen ska hållas ren från norskt hån, det är tydligt det…
• • •
Brady Skjei – Minnesota hometown boy – sveper in första målet, men den hemmaback som gör starkast intryck på mig är den här Ryan Lindgren.
Begåvad rackare.
• • •
Redan under värmningen ekar sporadiska Zuuuuuuke-rop varje gång nummer 36 tar i pucken eller blir inzoomad i jumbon.
Och när han sedan blir kvar nästan sist på isen och dunkar in en passning från Ryan Hartman i tom kasse utbryter rungande jubel, varpå gutten inte kan låta bli att vinka åt läktarna,.
– Jag har aldrig upplevt något liknande, säger den ärrade Minnesota-reportern på sätet intill.
Inte jag heller.
• • •
De är jävligt känsloladdade de här Hockey Fight Cancer-ceremonierna.
Som Kajsa Kex säger när den här på Garden ikväll är över:
– Måste de tända lyset på en gång?
Ja, man vill ju inte att alla ska se hur blödig man är…
• • •
Zuke får fram en lysande passning till en helt ren Matt Dumba i Wilds första PP, men backveteranen lyckas inte avlossa något skott.
Vilken dum(ba) en.
• • •
Det är lite frustrerande att veta att det förmodligen sitter en och annan turist här och undrar varför de buar så dant åt nummer 36 i Minnesota…
• • •
Jag trodde Kaapo var ett sällsynt namn, men Minnesota har ju också en.
Målvakten Kaapo Kahkonen sitter på bänken ikväll – och ska begå NHL-debut i Jersey imorrn.
Jarkko, vad skulle en svensk motsvarighet om man ser till vanlighet?
• • •
Härligt att se en spåret-veteran som du, MN Johan. Välkommen tillbaka!
• • •
Nu ska jag…ja, jag vet inte. Gå på toa och lätta på trycket, ta en snus och vara glad över att jag får vara här.

Zuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuke!
Ja, jag tänkte att vi skulle knyta an till kvällens tema i New York City på en gång.
Det går just så:
Zuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuke!
För första gången sedan klubbledningen till allmän ilska trejdade bort honom förra våren återvänder ju Mats André Zuccarello Aasen, Norges bästa hockeyspelare genom tiderna, till Madison Square Garden.
Det är en blockbuster-happening som utlöser medial hysteri redan under morgonvärmningen och ikväll, när matchen börjar, lär den föranleda de mest emotionella homecoming-ovationerna på Manhattan sedan gossarna som hade varit i Europa seglade in i New Yorks hamn efter andra världskrigets slut.
För Zucca från Oslo är inte blott en väldigt bra spelare som representerade Rangers i nio säsonger.
Vid sidan av sin goda vän Henrik Lundqvist är han den mest folkkäre Blueshirts-hjälten på flera decennier.
För sitt artisteri på isen, för sin älskvärda personlighet, för sin långa klubba, för sitt ledarskap – tydligt även för den som inte varit i närheten av Rangers omklädningsrum – och för sin tuffhet; han är minst av alla i NHL men ändå redo att gå i clinch med vilka levande höghus som helst.
Så var redo.
Ropet kommer eka för the long lost gutt i New York-kvällen:
Zuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuke!
• • •
Tack för senast, hörrni.
Blev ju – som vanligt – en trevligt session med spårets finest när bloggen for till Washington och spred lite bokstäver.
För att inte tala om hur trevligt det blev efteråt.
En förträfflig ensam-supé på Old Ebbitt följdes av lång sittning i en av barerna på Hamilton – ett annat schabrak till krogpalats i närheten – och där hamnade er biff i långa samkväm först med två fotbollsälskande Brolin-fans (!) till fransoser, sedan med ett ystert kompisgäng från Michigan, på plats för Lions NFL-duell mot Redskins dagen därpå. De fick efter ett tag klart för sig att jag känner Lidas – trots att det framstod som så otroligt för dem att jag nästan var tvungen att ringa och väcka Nicklas i Västerås – och sedan behövde jag inte betala några fler av mina drinkar.
Femplus-kväll, på det hela taget.
Let’s do it snart igen, känner jag.
• • •
Wild kom till stan redan på natten efter sin lördagsmatch i Boston, så Zuke hann, som alla med Instagram-konton noterade, tillbringa hela söndagen med sina gamla polare här i stan.
Först var han på steakhouse med Mika och Quickie, sedan hemma hos familjen Lundqvist i Tribeca.
– Väldigt trevligt. Vi har saknat Mats. Barnen också. Men du vet…man försöker uppfostra sina kids på ett visst sätt och så kommer han och lurar i dem precis vad som helst. Det är helt otroligt, säger Henke och ruskar leende på huvudet.
Jo, man har hört om den gången norrmannen kom på besök och sa åt döttrarna att pappa Henrik och mamma Therese har godis gömt överallt, varpå det blev ett jäkla liv om det godiset skulle fram.
Mycket roligt.
• • •
Mika is back!
Nästan.
För första gången på en månad är han i alla fall med på en morning skate, i vanlig tröja, och jodå – comebacken närmar sig.
Men den äger inte rum förrän på onsdag.
– Vad det handlat om för skada? Jag vill inte gå in på några detaljer, men ni såg ju vad som hände och det rör sig om en upper body-skada, säger han med ett litet flin.
Precis – vi såg att Bergeron satte en axel rakt i skallen på honom och jag tänker inte sluta tycka att den var ful, vad ni än tycker.
• • •
Storyn som kommit ut om hur Babcock plågade Mitch Marner med en idiotisk lista och visade upp den för hela laget är bedrövlig men inte förvånande.
Han är en mobbare.
• • •
Det är, precis som väntat, mega-scrum runt Zuke i gästkabyssen efter morgonvärmningen.
Han var nämligen mediaälskling i NYC också, den lille fantomen, så alla vill ta i hand och hälsa.
Jag med.
– Det viktiga är att vinna ikväll, säger han med sitt gladaste leende, men om vi gör det och jag också sätter en puck på Henke…då snakker vi.
Ja, vi gör nog det.
• • •
Med all anledning av Babs sätt att vara mot människor är det inte konstigt att Leafs haft en så iögonenfallande born-again-aura de senaste matcherna.
För jag är övertygad om att det är det vi sett. En Äntligen-slipper-vi-Babcock-effekt snarare än en Sheldon Keefe-dito.
Han kommer nog sätta en fin prägel på det unga laget vad det lider, men ännu så länge är det frånvaron av en coach som får löven att blomma.
• • •
Och vad säger Henke om möjligheten att Zuke – uppviglare av döttrar – kan komma att göra mål på honom?
Han grimaserar klentroget inför blotta tanken.
– Jag fick fick en försmak när vi spelade utomhusmatchen i Oslo. Men som jag brukar påpeka vann mitt lag i alla fall den matchen. Nu…jag skulle få höra om det för evigt. Låt oss hoppas att det inte sker, kluckar han.
• • •
Thanksgiving-veckan har börjat i USA och på torsdag har alla – utom Devils och Canadiens, kuriöst nog – ledigt, så vi får fullspäckade omgångar även dagar när det vanligen bara spelas strömatcher.
Ikväll, en sketen måndag – den sista i november, halleluja! – avgörs till exempel hela nio fajter.
De slutar så här, tror er stortippare till Godfather.

•Tampa – Buffalo 1
– Uppryckning från Sabres sida på slutet, jo. Men från Lightnings med, och de är bättre.

•LA Kings – San Jose 2
– Även Kings sprattlar till vissa kvällar. Men ikväll får de halspulsådern avbiten av en hungrig haj från up north.

• • •
Vid såna här stormatcher monumentale dyker till och med fotograf-legenden Höken upp på morning skate – och då landar såna här bilder ofelbart i sms-lådan.

Joe Micheletti och Furman Gudfader pratar. Det är inte Joe i dubbelhaka, boxarnäsa och fläsknacke.
• • •
Rangers stod för säsongens överlägset mest uppbyggliga insats i lördags.
0-4-underläge kommer man inte tillbaka från i Bell Centre, men dom gjorde det i alla fall och det är sånt som kan definiera ett lag och en säsong.
– Målet är att det som hände då ska spilla över till den här matchen mot Wild. Men jag tror det när jag ser det, säger coach Quinn på sin presskonferens och det låter ju så lagom förtroendeingivande.
Men ja – det ska verkligen bli intressant att se om den där sanslösa vändning gav Blåskjortorna en ny identitet de kan hålla fast vid.
• • •
Robin är ju bara bäst ändå. Ärligast, mest rättfram, takes NO bullshit – och försök själv sätta dig på en snubbe med den blicken.
• • •
Zuke må ha många gamla vänner i New York, men han har många nya i Minnesota också.
Han beskriver Bacon Brodin, Joel EE och Rasken som utmärkta personer – och känslorna är ömsesidiga.
–Det är skitkul att ha honom här. Han är en grym hockeyspelare men ännu bättre som person. Och rolig hela tiden, säger Joel på sin mest sjungande värmländska.
• • •
Titta, där sitter Dan Rosen och längtar efter en göteborgsk räkmacka i Gardens pressrum.

• • •
Thanksgiving för The Godfather i år? Jag försöker smita undan mina förpliktelser. Flera år i rad har jag följt med en kompis på riktig Thanksgiving-samling hos hans familj i New Jersey och det har varit fantastiskt på många sätt, men jag står verkligen inte ut med maten. Det är underligt, jag är verkligen inte kräsmagad, jag brukar tvärtom äta allt med lust och passion – i synnerhet allt amerikanskt. Men smörjan de trycker i sig under den här heliga helgdagen, med den torra jävla fågeln i spetsen, får jag rent ut sagt kväljningar av. Väluppfostrad som jag är känner jag mig ändå tvingad att äta, med god min, när folk bjuder.
Så i år…det blir nog en liten vals av nån sort, så jag kan ligga hemma i soffan i den totala ödsligheten – Manhattan bara stänger ner på torsdag, så man tror nån släppt en neutronbomb – och käka burgare och kolla på The Irishman på Netflix, säkert tre gånger i rad.
• • •
Och kolla – Lille Fridolf är ju här idag också.,

• • •
Jesper Fast pratar inte hål i huvudet på någon, men även han blir faktiskt lite bubblig när kompisen från Oslo kommer tillbaka till Broadway.
– Han var ledaren här, han gick i bräschen för allting vi gjorde, och vi saknar honom. Det kommer vara väldigt konstigt att se honom i en annan tröja, men det ska också bli kul att ha honom här och få vara med när han hyllas av fansen, säger han.
With that being said…Nässjös hårdaste, vid sidan av Dregen, kommer inte lägga fingrarna emellan om det skulle bli så.
– Nänä…jag tänker inte ge honom något gratis. Absolut inte.
Watch it, gutten!
• • •
I fantasyn vann jag förra veckans kamp i sista ögonblicket – för att Adam Larsson avlossade ett endaste litet skott mot mål.
Visste väl att han var en genial pick-up.
Tack, Youngblood!
Nu är det New York Dolls – mitt lag – mot stjärnreportern Andreas Käck och we’re going for the kill.
På söndag ska han känna sig som Tampa efter Columbus chock-sweep i våras!
För det borgar bland andra veckans waivers-fynd Oskar Lindblom.
Eller hur, Kenta – han kommer spruta in mål?
• • •
Det började verkligen inte muntert för Wild i år, det såg nästan ut som det var dags att förbereda VM-frågor åt Bacon och de andra svenskarna redan innan vi ställt om till vintertid, men senaste veckorna har de ju faktiskt snutit sig ordentligt i näsan och börjat spela bra.
– Ja, det gick lite tungt i starten, men vi har jobbat oss igenom det. Exakt vad som blivit bättre är svårt att förklara, men vi tar hand om alla små detaljer och vinner nästan alla situationer. Jag tycker vi varit riktigt bra ett tag nu, säger Rasken.
• • •
Han är en jävel på att fotografera, Höken.
Kolla de här bilderna – och särskilt den på Henke – från värmningen i morse.
• • •
Ojvoj, lite långt intro idag.
Det blir lätt så när bloggaren går på morning skate och sen stannar kvar på Garden hela dagen – med traditionsenligt avbrott enkom för the lobster club på Nick & Steff Steakhouse.
Hoppas ni kan förlåta mig…
• • •
Vet inte om ni såg Herr Biffens söndagskrönika hos Hockeynews.se igår, om Lias, men det blev lite liv om den.
Någon översatte den till engelska och Rangers-fansen har friska åsikter och någon påstår att den väckt känslor även i klubben, så jag går här och väntar på en uppsträckning.
Men ännu är det ingen som ryckt ackrediteringen.
• • •
Däremot gormar Quinn som en hel Tortorella på isen under morgonvärmningen.
Man kan tycka att han borde vara glad
Men det är klart, efter såna svenska sågningar…
• • •
Om ni undrar vad Tobias Pettersson – den klassiske gamle stammisen här i spåret – pysslar med just nu kan jag meddela att han bygger vidare på sin karriär som en av de nya, moderna auktoriteterna i prospects-världen.
Här är hans insiktsfulla, passionerade, välskrivna rapport från U18-turneringen i hemstaden Sundsvall nyligen.
• • •
På vägen upp till pressläktaren – under vilken jag befarar att jag utlöser något slags larm genom att öppna fel dörr – får jag bekräftat att det här verkligen BLIR den stora norska kvällen.
Precis ALLA i rulltrappan har Zuccarello-jersey.
Så vi kör den en gång till innan vi brakar igång:
Zuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuke!

Man är ju ingen HEK – jisses, Bristols egen Saida slog till igår; tänk om du bettat på den raden, gamle vän! – men ett litet tips ska ju ändå in denna lediga söndag.
Kommer här:

•Florida – Buffalo 1
•Detroit – Carolina 2
•Arizona – Edmonton 1

• • •
Vi hörs imorrn, när Zuuuuke återvänder till Garden.

WASHINGTON – VANCOUVER 1-2 (Slut, Straffar)
• • •
And the Washington session is in recess.
På måndag blir det nytt drama – fast då i Capitolium, vars väldiga kupol jag ser lysa imposant i mörkret när jag tittar ut genom hotellrumsfönstret.
Helt annorlunda grej då.
Och ändå inte.
• • •
Idag blev jag övertygad:
Vancouver Canucks kan mycket väl gå till playoff.
Spelar de så här hårt, med så här mycket jävlaranamma och offervilja, kommer de bli svåra att stoppa.
De slår serieledarna av en anledning.
• • •
Just som jag står och pratar med Elvis ser han att Quinn Hughes sitter ner och gör intervjuer tvärs över omklädningsrummet.
Då lyser Ånges finest upp och ropar:
– Quinn, visa lite respekt. Ställ dig upp!
Är man ett år äldre så är man…
• • •
Sekvensen i slutet av förlängningen när JT Miller jagade ikapp vem-det-nu-var som kom i friläge…den får Vancouver-media att undra om Markan tänker bjuda JT på kaffe.
– Jag tror jag ska bjuda allihop på en kopp. De gjorde ett fantastiskt jobb framför mig, säger han.
Precis.
• • •
Elvis höll på att sätta det där mördande skottet i förlängningen också – men träffade Holtby i pallet.
– Det blev för mitt på, suckar han.
• • •
Ser att Canucks tar tåget till Philly för nästa tourstop.
Mycket klokt, så ska även jag ta mig norrut i morrn.
Men först – en liten kväll i DC.
Under tiden får ni ha det så skoj med lördagskvällens alla fina dueller.

Canucks vinner på straffar.
Mer sen.