Elvis Goes to Washington, del 3

WASHINGTON – VANCOUVER 1-1 (Period 2)
• • •
Status quo i Washington – som somliga önskar att det var på alla plan.
Men det här är en ändå en riktigt sevärd liten matiné.
Framförallt är det imponerande att se att ett jäkligt energiskt, rappt och beslutsamt Vancouver faktiskt håller helt jämna steg med serieledarna.
• • •
Vrana är dock på väg att inleda även andra perioden med en cannoli, pucken går rakt genom Markström när den storsnusande tjecken skjuter i friläge, men Tyler Myers har vänligheten att rafsa undan den precis som den är på väg att passera mållinjen.
• • •
För den som till äventyrs inte trodde på den där Godfather-storyn
• • •
Markan har en förträfflig eftermiddag i The District.
Och stolparna på sin sida också, men det har ju bra målvakter under bra matcher.
• • •
Snälla eftermiddags- och kvällsuppställning i Spåret:
Ni är så klart enormt uppskattade, det var inte så jag menade. Jag ville bara retas lite med nattugglorna.
• • •
Det är konstig stämning i Le Bunker Betong idag.
Hög och festlig, men samtidigt väldigt surrig och pratig. Som om alla var på picknick och hade trevligt åt ett bygdespel utan att engagera sig alltför mycket.
Hoppas de får i sig några lördagsgroggar i denna sista paus och blir lite stökigare.
• • •
Apropå Sverige-vänlig tid:
Var tusan är Taddson en sån här kväll?
• • •
Nä, det går inte riktigt att vänja sig vid ett Washington helt renons på blågula – för att inte säga gästrikiska – inslag.
• • •
Något säger mig att Elvis kommer stänka in en puck till i slutperioden – eller i förlängningen.

Elvis Goes to Washington, del 2

WASHINGTON – VANCOUVER 1-1 (Period 1)
• • •
Man vänta nu, säger Capitals-fansen, är inte det där fel tekningscirkel…och fel kille i fel lag?
Jo, det är Elias Pettersson som gör en spegelvänd Ovie när han dunkar in ett sjuhelvetes skott – på den gudalike ryssens scen.
Elvis är i sanning in the house.
• • •
Om jag inte tar alldeles fel är det första Elvis-målet jag ser live – efter åtta assist, eller nåt sånt, i en hel skrälldus bittra förluster.
Det krävdes en fem-mot-tre-sekvens, men ändå:
Förbannelsen är definitivt bruten!
• • •
Caps-spelarna är vanligen exceptionellt trögstartade i den här sortens förmiddagsmässor, men inte idag.
Efter knappt två och en halv minut smaskar storsnusande tjecken Vrana synnerligen piggt in en första puck på Markan.
• • •
Visselblåsarna i Washington idag heter alltså TJ Luxmore och Tom Chmielewski.
Bara ingen berättar för Trump så han kommer hitstormande från Vita huset och kräver att de ska gripas.
• • •
Man måste inte SKJUTA passningar till varann hela tiden, borde någon kanske berätta för canuckerna ibland.
• • •
Chmielewski…har vi någonsin fått en mer rungande bekräftelse på min teori om att NHL-domare måste ha udda namn?
• • •
Konsthandlarn ser pigg ut, tycker jag.
• • •
Åh, den cancersjuke lilla knatten som, dagens Hockey-Fights-Cancer-tema till ära, följer med Kuznetsov ut på isen före matchstart och sträcker klubban i luften som en hel Ovetjkin…hjärtat går ju sönder
• • •
Sympatiskt att de spelar ”Walk The Line” när de presenterar ”the lines” i Betongbunkern.
Lite långsökt, ja, men man tar ju varje chans att få spela lite Johnny Cash för folket.
• • •
Hm, många av spårets stammisar som är upptagna med svärföräldrar och trekamper och what not.
Det är nog, som Kenta brukar säga, bäst på nätterna ändå.
• • • 
Man kan nog gissa att Ovie tar Elias kopia till mål som en provokation och nu ger sig fan på att piska in minst ett likadant.
• • •
Nu ska The Godfather – Pepto-läge till trots – ha en skvätt kaffe.

Elvis Goes to Washington

Strålkastarna tänds, tv-kamerornas live-lampor börjar lysa, alla närvarande rätar kollektivt på ryggarna.
Det är dags för big time drama i Washington D.C – igen.
En samling välkända, sluga, inflytelserika profiler kommer de närmaste timmarna göra upp i ett gastkramande slag om rätt och fel, bra och dåligt och framgång och fiasko.
Vi kan räkna med brutala attacker, luriga finter, elakt trashtalk, hårda puckar, grym press i offensiven, desperata aktörer som gör allt för att försvara sig och, eh, visselblåsare.
Va?
Nej, det är inte kongressens kontroversiella impeachment-förhör som fortsätter på Capitol Hill.

Det är Washington Capitals som ska spela hockey mot Vancouver Canucks i Capitol One Arena några kvarter därifrån.
Men really.
Som framgår av den listan förväntade inslag i denna NHL-matiné är skillnaden inte så stor.
Politik och hockey…det är blodiga kontaktsporter båda två, utövade av färgstarka karaktärer beredda att göra allt för att vinna och när det verkligen drar ihop sig – i matinéer mellan serieledarna och up-and-coming-utmanare och i impeachment-förhör – kan vad som helst hända.
Så nu slår vi klubban i pulpeten – eller i isen:
Order i huset.
Dags för drama i DC igen.
• • •
Hej på er igen, kära blogg-kompisar.
Har ni haft det bra under vårt två dygn långa sändningsuppehåll?
Det har jag – och nu är jag återigen hungrig och laddad och sugen på att blogga skiten ur en NHL-match igen.
Häng på!
• • 
Svensk media var alltid på plats när Björn Borg medelest sin tvåhandsfattade backhand placerade serve-returerna utom räckhåll för bortkollrade motståndare. Likaså när Ingemar Stenmark brakade nerför branterna i Alperna, när Ingemar Johansson landade sin uppercut på breda käkar, när Ulrika Knape utförde sina mollbergare, när J-O Waldner satte skruvar som trotsade naturlagarna och när Zlatan cykelsparkade in sina snyggaste Serie A-mål.
Så det är givet att jag också ser så många Elias Pettersson-framträdanden som möjligt.
Han är inte lika folkkär som de ikonerna, nej, men han är lika bra och kommer snart dominera sin sport på samma sätt som de gjorde.
The Elias Pettersson beat borde således vara en realitet och det tar sin början nu.
Eller…det kan jag ju inte lova hur som helst. Redaktionssekreterare Flash kan han vissa sypunkter på kostnaderna för ett sådant beat.
Men vi ska alla fall se honom – svensk hockeys allra störste de kommande decennierna – i DC idag och det ska bli så väldans kul.
• • •
Er bloggbiff tog sig ner till huvudstaden redan igår kväll, för man måste alltid vara på plats dagen innan så här tidiga matcher, men för en gångs skull flög jag – för att spara nödvändig tid.
Och jag vill med anledning av det ha följande sagt:
När kaptenen varnar om att det ska blir ”violent turbulence” och det sedan inte blir det, alls, reagerar man ju med lättnad – men också irritation över att de helt i onödan fått paniken att sjuda i en gammal man.
Ska det vara så svårt att inte skrämmas?
• • •
Hurra, hurra, hurra!
Den ramsan borde hela Washington stämma in i, för tänka sig:
Nicklas Bäckström – en av stans stora hjältar – fyller 32 år idag.
Snopet nog kan han dock inte spela den här matinén, på grund av en tydligen inte alltför allvarlig upper body-skada, och får inte fira med ytterligare några klassiska mål på isen.
Men likafullt – igen:
Hurra hurra hurra.
• • •
Man vet att det blivit lite för mycket jobb och stress när man måste ha en sån här flaska på hockey…

• • •
Elias var, tyckte jag, helt fenomenal när Canucks piskade Nashville i Bridgestone i förrgår – framförallt i sättet på vilket han styrde och ställde och drev spelet. Karln ÄR ju Vancouvers offensiv.
Men själv är han långt ifrån nöjd med hur andra NHL-säsongen artat sig so far.
– Jag vet att jag är ung och att jag bara spelat här en dryg säsong, men det spelar ingen roll. Jag vill spela min bästa hockey varje kväll och på slutet har jag inte gjort det, säger han i en en färsk intervju med Iain MacIntyre på Sportsnet och fortsätter.
– Jag vet inte om jag vill säga att jag varit sloppy, men jag har kanske tänkt att mina lagkamrater ska göra saker och ting åt mig. Jag är ärlig nu. Jag måste absolut jobba hårdare.
Det är ju just det där – att han kombinerar de oerhörda gåvor han fått av gud med självkritik, arbetsmoral och viljan att hela tiden bli bättre – som gör att Elvis is king.
• • •
Hej, jag ber att få presentera The Godfather

Det är i alla fall så jag kallas av vissa journalister här i Washington.
När jag klampar in i pressrummet i betongbunkern nu på förmiddagen tittar en av dem – vi kan kalla honom Tom – upp och hojar:
– Look, it’s The Godfather!
Det beror på att han var en av ett 20-tal kollegor som satt med vid ett långbord på en bättre krog i Vegas kvällen sommaren 2017 när jag fyllde 50.
Av en ren tillfällighet råkade Erik Karlsson, Victor Hedman och Carl Hagelin sitta vid ett bord intill och de hade hört att jag nådde The Big Five O och mitt under middagen reste de sig och kom i trängsen fram, en och en, och tog i hand och gratulerade. Eftersom det verkligen var just trångt kunde jag inte ställa mig upp utan satt ner och sträckte min hand bakåt, över axeln, som en annan Vito Corleone och, well kollegorna – inte riktigt så bekanta med spelarna de bevakar – trodde inte sina ögon.
– Han är, flämtade de, The Godfather!
Lite kul, det kan ni väl hålla med om?
• • •
Han ska av allt att döma inte spela idag, men Capitals har tagit sitt förstånd till fånga och kallat upp lill-Djoosen igen.
Han är ju på tok för bra för att hålla till på farmen.
• • •
Jag ska såklart på Old Ebbitt ikväll, så det här blir en enda av den feta lördagsomgångens matcher bloggen bevakar.
Men samtliga ska förstås tippas och ja, well, så här blir det.

•Washington – Vancouver 1
•Philadelphia – Calgary 2
•LA Kings – Arizona 2
•Colorado – Toronto 2
•Winnipeg – Columbus 1
•Boston – Minnesota 1
•Montreal – NY Rangers 1
•Tampa – Anaheim 1
•New Jersey – Detroit 2
•Carolina – Florida 1
•St. Louis – Nashville 1
•Dallas – Chicago 1
•Vegas – Edmonton 2
•San Jose – NY Islanders 1

• • •
Åh, de har fått en ny jumbo även i DC.

Det är inget monster a la Tampa, Denver och Philly – mer en så jättekluns av den typ de har på Garden.
Men ändå, det är ett jäkla lyft jämfört med den gamla tjock-TV som hängde här förut.
Dessutom har de placerat ut stora bildskärmar även på kortsidorna, så alla ser varenda hårstrå i Ovetjkins spretiga skäggstubb.
• • •
Ja, sorry Kenta. Jag tror verkligen Flames efter sitt krismöte efter senaste fiaskot tar sig samman och gör årets match mot Flyers.
Och jag tror också Sheldon Keefe-effekten – eller om det nu är äntligen-slipper-vi-Babcock-effekten – fortsätter göra under för Leafs.
• • •
Jay Beagle skulle egentligen spelat sin första match i Betongbunkern sedan han försvann till Kanada idag, men tyvärr är även han skadad.
Istället får Konsthandlare Eriksson spela.
Det gillar vi ju.
• • •
Det är ju ren ynk att Rangers kan spela så bra ena dagen – och sen skita en så stor lök som den som fick hela Ottawa att stinka igår kväll.
Henke har verkligen rätt. Det är inte den högsta nivån som är problemet. Det är den lägsta. Den får dem att se ut som Larsbo.
• • •
Elvis har varit i Washington förr.

Den gången hade The King till Secret Service-agenternas fasa en pistol med sig.
Hoppas att även hockey-Elvis från Ånge planerar att skjuta skarpt i den amerikanska huvudstaden.
Nu åker vi!

Litet Tipsextra 21/11

Mer in the works, sa jag senast vi hördes – och sedan bara försvann jag.
Bleka last words, tänkte ni.
Men faktiskt – jag gick inte av daga. Jag var bara så trött att jag glömde att jag hade lovat att författa slutrapport och först i morse kom jag på det igen.
Så kan det gå.
Nu väntar två tysta kvällar i bloggen, för jag har återigen extremt mycket att göra och dessutom besök så fram tills en viss matiné på lördag det finns tyvärr inte tid för mer än tipsrader.
Den långa, för ikväll, kommer här.

•Boston – Buffalo 1
•Florida – Anaheim 1
•NY Islanders – Pittsburgh 1
•Carolina – Philadelphia 1 (OT)
•Columbus – Detroit 1
•St Louis – Calgary 1
•Nashville – Vancouver 2
•Minnesota – Colorado 2
•Chicago – Tampa 2
•Dallas – Winnipeg 1
•Arizona – Toronto 2
•Vegas – San Jose 1
•LA Kings – Edmonton 2

Högtid i New York City, del 3

NY RANGERS – WASHINGTON 1-0 (Period 1)
• • •
Eftersom gästerna vet så mycket mer om hur man vinner hockeymatcher, och hur man hanterar olika slags situationer i NHL, tror jag fortfarande på mina tvåa.
Med det sagt: Detta är de två mest gedigna, helgjutna perioder jag sett med unga Rangers i år.
Dom kan ju.
Ibland.
• • •
Just som vi sitter och muttrar om att Kaapo passar för mycket brer han läckraste mackan till Panarin och plötsligt står det 1-0.
• • •
Klonk-klonk-klonk…
Jo, det har ekat rätt bra, och ofta, i Lunkans stolpar ikväll.
• • •
Nej, Kenta, till skillnad från förr behöver jag inte längre ha koll på musikakter jag inte gillar.
• • •
Brett Howden kommer känna – den helt schyssta – Tom Wilson-tacklingen imorrn.
Ojvoj.
• • •
Var det inte en väldigt snabb andraperiod?
• • •
I början av förra veckan plockade New York Dolls upp Jean-Gabriel Pageau från waivers och bara min goda uppfostran och medfödda ödmjukhet hindrar mig från att utse mig själv till GM of The Year…
• • •
Måste säga att Brendan Lemieux imponerar mer än jag trodde att han nånsin skulle göra.
• • •
Zydden, tror inte Kings sparkar McLellan. Han är för bra – och anställdes nyss.
• • •
Man behöver inte vara överdrivet blödig för att bli lite tagen av pojken som i en reklampaus är med i en quiz på jumbon och sedan blir överraskad av sin pappa, just hemkommen från militärtjänstgöring i främmande land.
Om man dessutom ÄR blödig, som gamle Biffen…snyft monumentale.
• • •
En twittrande Brandon Prust kommer med en oväntad ”take” på Babcocks avsked:
”Just remember everyone. Dubas does not need glasses. Those r just frames. Let that sink in”.
Med andra ord:
Han har bara glasögon för syns skull…
• • •
Furman är ju grym.
Han måste bli ordinarie domaren efter den här lysande insatsen.
• • •
Om man skulle ta sig en vurre.

Högtid i New York City, del 2

NY RANGERS – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Dra på så kallade trissor.
Rangers samlar sig till en riktigt förträfflig inledningsperiod och håller jämna steg med överlägsna serieledarna.
Ja, inte bara det. De är till och med lite, lite bättre.
Vem hade kunnat ana?
• • •
Ammu, Kaapo! Perkele, ammu!
Så, hävdar Jarkko i ett sms att man säger ”Skjut Kaapo! För fan, skjut!”¡.
Ja, det är ju själve djävulen att han ska passa hela tiden!
• • •
Samtidigt befinner sig Caps förstås på ljusårs avstånd från normal mördarstandard.
De får ta och spotta i nävarna nu.
Eller – så kanske de bara gör när Garnet Hathaway spelar…
• • •
Som Räkmackan Rosen konstaterar på Twitter (så ingen tror jag sitter här och snor saker):
Caps-rookien Beck Malenstyn kan alltid skryta med att han blev rånad av Henrik Lundqvist när han fick sin första målchans i NHL.
Vilken femstjärnig benparad det var.
• • •
Det är ju så jag får nåt vått i ögonvrån…gissa vem som dömer ihop med Marc Joannette ikväll?
Furman!
Jag har fan bara sett honom live en gång – det var då jag kom på att jag också skulle vilja heta Furman; Furman Bjurman! – och längtat efter ett möte ända sedan dess.
Haha, Furman forever!
• • •
Problemet som garanterat får det fräsa oroligt i Quinns mage just nu är att Rangers inte kan hamna i underläge.
Får de ett mål emot sig brakar de ihop på en gång och, ja, risken finns ju.
• • •
Ojvoj, pipan hos tjejen som sjöng nationalsången. Min själ inte dålig.
• • •
På måndag, by the way blir det en speciell kväll här på Garden för då har vi the return of the norrman.
Ja, Zuuuke kommer tillbaka till Broadway för första gången och jag kan försäkra att han kommer tas emot som den störste folkhjälten sedan soldaterna återvände från andra världskriget.
• • •
Men vad händer? Stackars Furman får en puck i ansiktet och ligger ett tag utslagen på isen, med blod droppande från truten, och hans namne Furman Bjurman blir så bestört att han vill springa ner och ge tröst.
Efter lite omplåstring av Rangers legendariske sjukvårdare Jim Ramsey kör han dock vidare – utan det tandskydd en av linjemännen erbjuder honom.
Furman är stenhård!
• • •
Unga damer här på pressläktaren blir alldeles till sig över att sångaren i bandet Papa Roach blir inzoomad i jumbon.
Då känner sig Papa Biff gammal, för jag – gammal rockskribent och allt – vet inte ens vem det är.
• • •
Nu ska jag dricka kaffe med Garpen.

Högtid i New York City

Nä, jag vet inte bestämt men känner mig tämligen övertygad om att New York Rangers och Washington Capitals är de två NHL-lag jag – och därmed bloggen – sett braka samman flest gånger.
Utöver alla grundseriemöten – särskilt många sedan de för fem år sedan hamnade i samma division – har de ju gått i clinch i vad som känns som sju hundra slutspelsserier under Lundqvist- och Bäckis & Ovie-eran.
Och lucky me, kan man säga om det.
För det finns de facto nästan inga bataljer som är roligare att följa.
Temperaturen stiger alltid när Caps kommer till stan (liksom när Blueshirts goes to Washington), sinnena skärps, kittlet i maggropen intensifieras.
Rivaliteten, de färgstarka profilerna, den relativa närheten mellan städerna och det faktum att bägge lagen ofta spelar explosiv hockey borgar liksom för att varje match blir en högtid – även mitt i mörkaste novemberlunken.
Nu, ikväll, är det dags för ytterligare en – vilken i ordningen, kan man verkligen undra – här på Garden och, ja, jag känner mig mer uppspelt och hänryckt än man borde kunna vara på det här datumet.
Dela upplevelsen med mig, will you?
• • •
Ögonblicket när nyheten kommer att Maple Leafs sparkat Mike Babcock har väl inte direkt jag-kommer-alltid-minnas-vad-jag-gjorde-när-jag-hörde-dignitet.
Ändå kommer jag alltid göra just det.
Jag har just hängt av mig rocken och satt mig på min stol i Gardens pressrum när Dan Rosen – ni vet, Räkmackan – några platser till höger reser sig upp och förkunnar:
– Woah, Babcock is fired!
I samma stund känns det som att det sjunger till i hela Garden – ungefär som när Neo i ”The Matrix” första gången upptäcker att världen egentligen inte finns.
Sedan messar Örby-Ondskan – chef på redaktionen hemma i Stockholm ikväll – och hojtar efter en krönika.
Den får jag krama ur mig på uppstuds och den blir så här.
• • •
En aning av sin glans förlorar det här Washington-besöket dock när det visar sig att Bäckis helt oväntat stannat hemma i DC med upper body-skada.
Han är ju – och har varit ända sedan hösten 2007 – ett av körsbären på den här smaskiga gräddtårtan till match-up.
Men vi kan bara önska honom snabbt tillfrisknande och just ikväll försöka njuta av hans kompis The Great Eight istället.
• • •
Som jag konstaterar i den där krönikan är det både väntat och smått chockartat att Leafs till slut visar Bobby Ewing-frillan dörren.
Fast mest chockartat, känner jag med ytterligare någon timmes distans.
Ja, han kanske – som många säger nu – är lite överskattad, men vad fan…Shanny sparkar Mike Babcock.
Jag kan inte riktigt greppa det ännu.
• • •
Att Bäckis inte ska spela meddelas just som jag kliver ut genom dörren för att ta mig till morgon-skejten.
Då ändrar jag, mitt i steget, mina planer och går på bio istället.
Den likaledes skadade Hagge har ju inte heller åkt med hit, och Rangers har ingen värmning alls, och då, kommer jag fram till, är det bättre att checka in på Overlook Hotel för första gången sedan 1980.
Det gör vi nämligen i ”Doctor Sleep” – den fördröjda uppföljaren till ”The Shining” och gosse, att 39 senare åter få se bordet i den stora salen där Jack Nicholson satt och hamrade på sin skrivmaskin är så stort att jag struntar i att jag inte längre kan se skräckfilmer och kommer drömma mardrömmar i en vecka.
• • •
Fint besök på Broadway ikväll:
Garpen, själve förbundskaptenen, råkar vara ute på nordamerikansk scouting-turné och kvällens tourstop stavas alltså New York.
Tyvärr är flertalet av de han antagligen tänkte se alltså skadade – och ytterligare en just nedskickad till AHL – så han behöver kanske inte ha extra anteckningsblock med sig till pressläktaren.
Fast Henke startar och Jesper Fast spelar alltid och de kommer ju vara tillgängliga redan i mitten av apr…nej, vad höll jag på att säga nu?
• • •
Det verkligt intressanta med dagens breaking news är förstås den eventuella dominoeffekten.
Vi minns alla vad som hände när Bruins sparkade Julien och samma sak kan definitivt hända igen.
Frågan är bara om, och var, Babs själv har lust att fortsätta just nu.
Det är inte som att han är tvungen. Han har tre år kvar på kontraktet och kommer få 6.76 miljoner dollar om han så bara sitter hemma och petar sig i naveln.
Och lagen som skulle kunna bli aktuella…jag vet inte. Minnesota går det inte att vinna med på många år, om så gud fader själv kliver ner från himlen och knyter en Brooks Brothers-slips runt halsen, och hur intressant känns Devils när de inte har någon målvakt och verkar oförmögna att behålla Taylor Hall efter den här säsongen?
Nashville framstår som det mest logiska alternativet, om Poile tycker att han nått vägs ände med Lavy, men där föreställer jag mig att truppen snarare längtar efter – och behöver – en mjukis a la Bruce Boudreau.
Navelpetandet är kanske att föredra tills vidare. Och ett schysst tv-jobb på det.
• • •
Kvällens match är den första för säsongen på Garden utan Lias Anderssons närvaro, men det vill jag knappt tänka på för jag blir bara upprörd.
Vid en presskonferens igår tog Quinn-pajsarn för all del upp vissa av omvärldens klagomål och underströk att en NHL-spelare måste vara bra oavsett vilka han spelar med, och att Lias gjort för många saker ”för långsamt”, och helt uppåt väggarna är kanske inte det resonemanget, men det är och förblir en provokation att den unge svensken inte fått en endaste liten chans i bättre omgivning – medan den högst begränsade Brett Howden får det hela tiden.
• • •
Kort tipsrad ikväll. Den ser ut så här:

•Montreal – Ottawa 1
•NY Rangers – Washington 2

• • •
Lias gjorde förresten mål med Hartford idag.
Ät den du, coach-fan!.
• • •
Hördudu, Zydden…du vet att du kliver heliga gränser bara du nämner julmust.
Att dessutom komma med såna där lustfyllda skildringar av de första klunkarna…du riskerar fyra livstidsdomar i bloggens block-fängelse!
• • •
Idag – den 20:e alltså – fyllde en gammal husgud 70 år och jag fick skriva lite om det också.
• • •
Vrana och Chytil samtalar glatt på varsin sida om rödlinjen under matchvärmningen.
Det är sånt old school-gubbarna hatar.
Och det kan de ju göra om de vill – ingen bryr sig.
• • •
En sak till innan vi lämnar Babcockgate för kvällen:
Nu är all press, i ett slag, på Dubas. Han har med Sheldon Keefe fått sin kille i båset – och den killen ska coacha ett lag Dubas satt samman utifrån sina egna idéer och sina hockeyideologiska motiv.
Blir det inte succé nu är det hans fel och han som kommer avskedas.
• • •
Tim Gettinger är det alltså som kallats upp och tagit Lias plats i fjärdekedjan och ja, jag tänker vara helt barnslig och hoppas att han – Get-Inger – gör bort sig.
• • •
Nä, jag kan inte släppa Babcock…nyss kom det ett officiellt, besviket utlåtande från honom.
Han nämnde alla – framförallt Lou Lamoriello – utom Dubas och Shanahan.
Ojvoj.
• • •
Visste ni att de serverar godare kaffe på Dunkin Donuts än på Starbucks?
Nå, nu vet ni.
Apropå just ingenting, men jag såg DD-reklamen på sargen medan jag satt och funderade lite och så kom det bara ut.
Det är så det fungerar i den här bloggen…
• • •
Calgary, ja. Det är dags att sparka Bill Peters, det har jag tyckt sedan han blev anställd. Och där skulle nog Babs ändå kunna göra lite nytta – och passa in.
Tills de lärt känna honom alltså…
• • •
På lördag kommer jag se ett av de här lagen igen.
Ni kan ju försöka gissa var.
• • •
OK, mina vänner, here it comes:
New York Rangers mot Washington Capitals.
Som sagt – alltid en högtid.

Fat Tuesday i november och Veckans lista, del 4 – The End

BUFFALO – MINNESOTA 1-4 (Slut)
FLORIDA – PHILADELPHIA 5-2 (Slut)
NEW JERSEY – BOSTON 1-5 (Slut)
PITTSBURGH – NY ISLANDERS 4-5 (Slut, OT)
COLUMBUS – MONTREAL 5-2 (Slut)
DETROIT – OTTAWA 3-4 (Slut)
ST LOUIS – TAMPA 3-1 (Slut)
NASHVILLE – WINNIPEG 1-2 (Slut)
CHICAGO – CAROLINA 2-4 (Slut)
DALLAS – VANCOUVER 6-1 (Slut)
CALGARY – COLORADO 2-3 (Slut)
VEGAS – TORONTO 2-4 (Slut)
SAN JOSE – EDMONTON 2-5 (Slut)

• • •
Både Leafs och Preds – krishärd 1 och krishärd 2 – försökte i alla fall. Bägge två var klart mycket bättre än i närmast föregående matcher.
Men their best is not enough för tillfället och nu slirar de i respektive tabell.
Toronto är på tiondeplats i öst och Nashville på tolfteplats i i väst.
Ojvoj.
Något måste hända – snart.
• • •
Han Connor, ni vet. I Edmonton. Han har nu producerat sexton poäng på de senaste fem matcherna.
Sjukt.
• • •
Med sina två mål i natt är Burra upp i sammanlagt tio fullträffar och det betyder att han plötsligt delar förstaplatsen i svenska målligan med Elias Lindholm.
Och han har med sitt klubbyte i år fått samma slags lyft som just Lindholm fick med sitt förra året.
Samma sak skulle kunna hända Lias Andersson, Christian Djoos och William Nylander.
I’m just saying.
• • •
Nu tar vi den här igen.
Om slutspelet började idag skulle vi ha följande match-ups i första omgången.
Washington – Philadelphia
Boston – Pittsburgh
NY Islanders – Carolina
Florida – Montreal
Edmonton – Vancouver
St Louis – Dallas
Colorado – Winnipeg
Arizona – Vegas
Hm, fick jag välja fritt tror jag att jag skulle hänga mycket i öknen – eller pendla mellan två västkanadensiska metropoler
• • •
Fleurys fotbollsräddning på Petan-skottet i T-Dojan…var redo på att få se en del av den i highlights-visningar framöver.
• • •
Hej och god natt.
Imorrn blir det äntligen livesändning i bloggen igen.

Sida 455 av 1355