Solen lyser från klarblå himmel i den isande kalla förmiddagen när jag styr ner längs andra avenyn, genom Kips Bay och Murray Hill och East Village.
På Houston Street – som uttalas ”Hawston”, inte ”Jooston”, som staden; kom ihåg det! – kör jag västerut tills jag kommer till West Broadway, där jag svänger vänster och rattar ner genom Soho mot nerfarten till Holland Tunnel i höjd med Watt Street och just där kan det bli förvirrat för den ovane för det låter som att GPS:n säger ”What street”, så passar man sig inte är man snabbt inne i en Abbott & Costello-rutin.
Trafiken ner under Hudson River är mycket beskedlig så jag dammar igenom tunneln på nolltid, baxar upp kärran på Jersey Turnpike och sätter fart mot…


Just det:
Philadelphia!
The City of Brotherly Love!
Home of The Broad Street Bullies!
Det är kanske inte fullt så oväntat som ni hade föreställt er, men ändå.
Lite bryter vi mönstret med en tripp ner hit.
Lite ny luft pumpar vi in i bloggen.
Lite annorlunda perspektiv och vinklar och och förnimmelser får vi.
Häng med – det blir en kväll som livar upp mitt i det svarta novembers eviga serielunk.
• • •
Dom säger att en viss sorts människa som en gång börjat resa i jobbet inte får ro i kroppen om han eller hon inte ständigt är där ute – i rörelse, på väg nånstans, on the road.
Jag kan bekräfta.
I hela mitt yrkesliv, men framförallt sedan jag kom till Aftonbladet i början av 90-talet, har arbetet krävt att jag rest mycket och den där I-have-to-be-on-the-move-bacillen – som George Clooney skildrar så briljant i ”Up In The Air” – styr sedan länge hela min tillvaro.
Om jag inte kommer ut, om jag sitter stilla på samma plats för länge, blir jag rastlös och orolig och börjar likt en häst skrapa med hovarna i min spilta.
Jag måste helt enkelt iväg ibland. Bort. Det spelar egentligen inte så stor roll var – bara jag får åka, ta in på ett hotell och åka igen.
Det är lite ur den syvinkeln dagens lilla utflykt ska ses också.
Er bloggare får ro ute på Jersey Turnpike…
• • •
Det är nu ingen dålig match som ska avgöras på Broad Street ikväll heller.
Flyers går upp mot Capitals och det är inte bara två divisionsrivaler som avskyr varann med en hetta som alltid garanterar fräsande action.
De råkar också höra till östra konferensens just nu hetaste blockbuster-skikt och spelar bitvis bländande hockey, bägge två.
Ja, Caps leder ju, i enlighet med gamla traditioner, hela jävla loppet men Flyers har fyra raka under bältet och klättrar metodiskt uppåt i tabellen.
Ingen kan således säga något annat än att NBC – och bloggen! – valt onsdagsbaluns med omsorg den här gången.
Be ready for hallabaloo!
• • •
Man vet att det blivit bra när en anställd på hyrbilsfirman kommer fram och applåderar medan man håller på och stuvar ner väskan i bakluckan.
Fast egentligen är det jag som ska applådera för jag har bokat en billig, alldaglig vilken-som-helst-bil men blir som stamkund uppgraderad och får det här aset.

Javisst – en sprillans ny BMW!
– När du kommer tillbaka måste du berätta hur det var att köra den här kärran. Den ser grym ut, säger Hertz-snubben.
Hoppas han förstår sig på mat för jag kommer att säga att känns för själen som det känns för smaklökarna att möta de mest grandiosa anrättningarna på Madison Eleven.
Om jag nu alls kommer tillbaka.
Vill inte lämna ifrån mig denna nya älskling…
• • •
Han är det närmaste en sann Broad Street-Bully a la 70-talet Philadelphia sett i modern tid.
Således hade Radio Gudas ett helgons status under sina fyra säsonger här nere.
Men nu återvänder han, för första gången sedan trejden i somras, med ett annat lag.
Det ska bli mycket intressant att se hur de blodtörstiga Flyers-fansen reagerar på det – och hur han själv svarar på eventuella burop.
En gammal polare som Voracek kan få betala ett högt pris om det blir ugly…
• • •
Chocken:
De har flyttat media-ingången i Wells Fargo Center.
Visserligen bara några meter, men mina cirklar rubbas helt.
När jag inte kan sova – och det är ofta, det – brukar jag försöka trötta ut mig själv med att räkna upp alla NHL-hallar och, för mig själv, beskriva hur man går för att komma till respektive entré – och tro mig, I got it!
Att då helt utan förvarning flytta en port…man får inte göra så!
• • •
Det är första mötet med gamla kompisarna även för backen som gick i andra riktningen i Gudas-trejden.
Och han – Matt Niskanen – erkänner att det kittlar extra mycket ikväll
– Jag har en speciell connection med många av killarna i Caps eftersom vi vann Stanley Cup ihop. Men nej, jag har inte pratat med någon av dem idag. Jag vill ändå klippa bandet, säger han.
Det gör man enklast med en ful tackling och ett par mål, kan expert Biffen upplysa om.
• • •
Det är inte bara backstage-entrén som flyttats. Hela Wells Fargo har fått en ansiktslyftning sedan bloggen var här senast och nu blir Ondskan Ekeliw gramse, men Amalie Arena i Tampa har slutligen förlorat sin ställning som NHL-hallen med mäktigaste jumbotronen.
Det lätt böjda – jo, böjda, som senaste platt-tv-modellerna – monster som hänger här slår allt jag nånsin sett.

Ren science fiction, ju.
Beam me up, Captain Giroux.
• • •
Bloggens tipsrad onsdag 13 november 2019
•New Jersey – Ottawa 1
•NY Islanders – Toronto 1
•Philadelphia – Washington 2 (OT)
•Calgary – Dallas 2
•Vegas – Chicago 1
• • •
TV och tidningar och sajter och Twitter i all ära – den kunnigaste, mest passionerade NHL-journalistiken får man i ligans egen kanal på Sirius Radio.
Hemma har jag aldrig ro nog – där har vi den igen, ron… – att sätta mig ner och bara lyssna men under bilresor som den idag har jag Boomer och de andra inrattade hela tiden och blir alldeles varm över hur bra de är.
Det är nästan som om Ondskan och jag skulle sända vår pod live varje dag…
• •
Kolla, här är han, Kentas kompis – i motståndarbåset en och en halv timme före matchstart.

Och ja, målet är även ikväll att få en selfie med Gritty…
• • •
– Ja, men då lär jag fan rycka upp mig då.
Så svarade en viss Capitals-center när jag i ett sms igår meddelade att bloggen skulle komma till Philly idag-
Så ni vet, ifall han sprutar in några mål.
• • •
Jo, ja, visst, vi kunde ha varit på Long Island ikväll också.
John Tavares bortamöten med Islanders kommer för evigt – eller åtminstone tills han går i pension nån gång runt 2030… – vara väldiga happenings.
Samtidigt kommer alla repriser kännas futtiga och bleka i skuggan av första återkomsten förra vintern – häftigaste grundserieupplevelsen nånsin – så, nej, det kändes roligare att åka till Philly.
• • •
En trallgök ett par platser till höger om mig stinker upp hela pressläktaren med superstarkt te.
Han borde…nja, avrättas är kanske att ta i. Men nånting ditåt
• • •
Redan häromdagen slog vi fast att Oskar Lindblom är på väg att få sitt stora genombrott.
Ikväll, när bloggen ser honom live, kommer det bekräftas.
• • •
Stämningen börjar bli riktigt förtätad och laddad i den väldiga Broad Street-ladan och jag kan bara hoppas att de går bra för de två arma själar i Caps-tröjor jag under matchvärmningen ser leta efter sina stolar på läktarsektionen snett nedanför min pressläktarplats.
Här är det inte lätt att vara bortasupporter, det ska gudarna veta.
Däremot är det en ren fröjd att vara neutral åskådare och nu jävlar åker vi.
Heja!