NY RANGERS – VANCOUVER 0-3 (Period 1)
• • •
Förbannelsen är på väg att brytas.
Canucks leder med 3-0 och Elvis har två äpplen i protokollet.

Det är knappt så jag tror mina ögon.
Men jag få nog ta och vänja mig, för gästerna är helt överlägsna och kommer vinna så det sjunger om det.
• • •
Det är förstås ingen tillfällighet att det är mot just Rangers urladdningen kommer.
Blåskjortorna spelar sämsta hockeyn i hela ligan – om Minnesota ursäktar… – och svajar så våldsamt i psyket att motståndarna liksom får blodvittring per automatik och känner att…åh, här kan vi bara köra.
This can get ugly.
• • •
Fast vi ska hålla hästarna en stund till.
Ännu har jag inte fått se Elvis måla.
• • •
Imorrn, förresten, drar vi till Tampa – redaktörerna och våra gäster från Arlanda, jag från New York.
Sedan ska vi glassa i värmen i en vecka.
Bittert för er som inte tog chansen att följa med, jag förstår det.
Men solen kommer skina här i bloggen också, promise.
• • •
Trots att det bara var två tusen där i höstrusket kan jag försäkra att de som härliga tunhukar som satt på Domnarvsvallen för några timmar sedan piskade upp bättre stämning än de dåsiga new yorker som gäspar sig genom den här perioden på Broadway.
• • •
Är det nåt Rangers är riktigt bedrövliga på är det att få ut puckarna ur egen zon i kritiska lägen.
Det var flagrant mot Capitals i fredags och det är flagrant nu.
• •
Fan, Kenta, vår vän Furman har fortfarande inte dömt en enda match.
Det finner jag oacceptabelt.
• • •
Lite humor är det att de lyckas få Jesper Fast att flossa i Garden-jumbotronen.
I ett inspelat inslag alltså.
Han står inte och flossar i båset, det hade sett ut efter den här perioden.
• • •
Markan leder den svenska målvaktsmatchen, kan man också säga…
• • •
Nu behövs det en del kaffe här.

OK, last chance for Bad Luck Bjurre.
Idag gör Elvis från Ånge och Vancouver Canucks succé mot New York Rangers här på Garden – eller så får jag helt enkelt inte se några fler matcher med Sveriges mest exalterande NHL-stjärna.
För om inte är det bevisat att jag är jinx monumentale för den stolta British Columbia-klubben; en levande förbannelse, en voodoo i form av dubbelhaka och boxarnäsa.
Jo, de lyckades faktist bärga två poäng i Boston med mig på pressläktaren förra hösten, men inte heller då hittade Elvis nätet – och sedan har de bara torskat och torskat.
Så, ja, en hel relation står på spel denna disiga söndag på Manhattan.
Det kan vara över nu…
• • •
Ni får ursäkta, men vi slår garanterat inga längdrekord i dagens intro.
Jag blev helt uppslukad av underbara Brages förehavanden under morgonen och kom mig inte för med att börja skriva förrän…ja, nyss.
Men vi får ta igen det under eftermiddagens gång, som vanligt såna här gånger.
• • •
– The only way you can go east-west is if you go north.
Tillåt mig presentera David Quinn – filosofen från Rhode Island.
Exakt vad han menade med det uttalandet efter Rangers träning igår är oklart, men det lät vackert.
Dock:
Han borde ha annat än kompassriktning att bekymra sig om. Det är inte där det brister hos Rangers. Det är det faktum att lagdelarna håller ihop lika dåligt som lederna i Niklas Kronwalls knän.
Det behöver fixas, redan idag – annars kommer Canucks bryta sin Biffen-spell utan större problem.
• • •
Ja, Brage sänkte Jönköping med 3-1 på magiska gamla Domnarvsvallen – efter två mål av Christian Kouakou, Borlänges egen Ronaldo.
Allsvenskan, here we come!
• • •
Jag går från bad to worse som tippare, ser det ut som, men blott offentlig skam får mig naturligtvis inte att sluta.
Så här slutar dagens matcher.

•NY Rangers – Vancouver 2
•Minnesota – Montreal 2
•Chicago – Washington 2
•Winnipeg – Edmonton 2 (OT)
•Anaheim – Calgary 1

• • •
Ett annat skäl att hoppas på Canucks-seger idag är att det vore roligt att träffa Elvis på riktigt bra humör någon gång.
Han är vinnarskalle av klassiskt snitt, som Foppa och Lunkan, och blir efter förluster som den igår alldeles svart i blicken.
Om det nu inte berodde på han kände mig och förstod att det var min närvaro som hade förstört eftermiddagen…
• • •
Konserten igår kväll, med David Byrne på Hudson Theatre mitt i Times Square-smeten, var ingenting annat än ett litet underverk, tackar som frågor.
Versionerna av exempelvis ”Once In a Lifetime”, ”I Zimbra”, ”Born Under Punches”, ”Blind” och ”Road To Nowhere” träffade rentav så hårt att vi kändes oss tvingade att åka till Neary’s och fira efteråt.
Därför kunde jag hålla mig för skratt när klockan ringde i morse, men om det finns två fenomen jag är beredd att , som det heter, bita ihop för är det Brage och bloggen!
• • •
Det låter inte som att Konsthandlare Eriksson får vara med och spela idag heller.
Ledsamt.
• • •
Innan Byrne-showen hann vi ta en drink på ikoniska Jimmy’s Corner också.
Där var det en äldre, något påstruken herre som inte kunde uttala mitt namn och till slut sa:
– Jag tänker kalla dig Smooth. Du är Smooth.
Så – that’s me, folks. Smooth Bjurman.
• • •
Enligt sittplatsschemat ska jag ha ingen mindre än Janne Bengtsson bredvid mig idag.
Det vore ju en lisa för själen.
• • •
Garden-läktarna är oroväckande tomma under matchvärmningen. Det kan bli riktigt dött här idag. I så fall tröstar jag mig med Serik Fans-ramsorna jag hörde fortplantas genom etern från Domnarvsvallen för några timmar sedan…
• • 
Chris Tanev borde klippa sig.
• • •
Lias har ett påtagligt ”idag-gör-jag-mål”-skimmer över sig under värmningen.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
OK, då hissar vi upp ridån för ännu en matiné då.
Mycket nöje, hälsar Smooth.

NEW JERSEY – VANCOUVER 1-0 (Slut)
• • •
Säg inget till någon i Vancouver, men som Jarkko påminner i ett sms är det en hemsk svit som håller i sig idag:
Canucks, och Elias, förlorar ju ALLTID när jag ser dem live.
Bad Luck Biffen, jinxare monumentale…
Händer samma sak på Garden imorrn tror jag fan att får svära på att lämna dem i fred.
• • •
Nu – mot Broadway.
David Byrne ska frälsa oss natten lång.
Ha en en bra afton vid era bildskärmar så hörs vi igen när Elvis New York Tour fortsätter.

Slut, Devils vinner med 1-0.
Kort slutkläm kommer.

NEW JERSEY – VANCOUVER 1-0 (Period 2)
• • •
Svensken som gör djupast avtryck i mittperioden kommer från Östersund och heter Edler.

Först avväpnar han Jack Huges i nästan-friläge med en femstjärnig brytning, sedan håller han själv på att sätta ett Jack In The Box-mål efter avtjänad utvisning – och så bryter hela helvetet loss när han sänker Betjänten, Coleman, med en armbåge bakom Thatcher.
Well, man ska inte lämna platser man besöker utan att försäkra sig om att bli ihågkommen…
• • •
Canucks har kommit lite närmare i den här perren, men ingen cannoli so far.
Det beror inte minst på Devils-keepern MacKenzie Blackwood
Han var förträfflig redan mot Rangers i förrgår och nu spelar han som en…mja, gud är kanske att ta i. Men bra är han.
• • •
”Han sänker Betjänten, Coleman, med en armbåge bakom Thatcher”…

Den meningen trodde man aldrig att man skulle komma att skriva.
• • •
Det är överhuvudtaget en oväntat grinig och stökig match som pågår.
Inte mig emot.
Lite adrenalin kan vara precis vad som behövs för att sätta sprätt på en lördageftermiddag.
• • •
Träffar Konsthandlarn i pausen och som alla förstår är ju detta en jobbig situation för honom.
Men åker Canucks på stryk idag får han förhoppningsvis spela imorrn och då kan ju kompisen Henke, som han ska träffa senare idag, vara schysst och släppa in några enkla, kommer vi överens om.
• • •
Upplyses om att Mjällby spelade oavgjort ikväll. Det betyder att Brage har allt i egna händer. Vinst i de tre återstående matcherna och vi spelar i Allsvenskan nästa år, no matter what.
Brage forever!
• • •
Allt jag begär av tredje perioden är att jag får en bra vinkel till krönika, som förstås ska levereras nu när vi har tid att, som det hette förr, få med en i papperet.

NEW JERSEY – VANCOUVER 1-0 (Period 1)
• • •
”Jag var där…”
Det ska bli mig ett sant nöje att resten av livet kunna säga så om lördagseftermiddagen när Jack Hughes piskade in sitt första mål i NHL.
Inte bara för att det lär markera starten på en av de kommande decenniernas mest remarkabla bodies of work i ligan.
Det var ju dessutom så jävla snyggt att jag nästan slet av mig kavajen och kastade ner den på isen.
Taylor Halls serverade en saftig räkmacka – fullspäckad med kladdig majonäs – diagonalt genom slottet och the wonder kids bara nöp till med ett mördande direktskott rakt upp i nättaket.
Och ja, naturligtvis – naturligtvis!! – sker det just idag, med brorsan på andra planhalvan och hela tjocka släkten på läktarna.
• • •
Elvis från Ånge kittlar oss med några läckra moves precis i början – bland annat avlossar även han ett fräsande direktskott i ett tidigt powerplay – men sedan sjunker både han och resten av Canucks tillbaka ordentligt. Devils tar faktiskt över helt och leder alldeles rättvist.
• • •
Fullsatt ska ju ingen komma och påstå att det är i The Rockhh, men nog har det kommit hit fler än brukligt när Devs möter western conference-lag denna tid på året – och alla kan ju inte vara släkt med bröderna Hughes.
Det är ytterligare ett bevis för att fansen i The Garden State känner mer optimism än på flera år – trots den svajiga starten på säsongen.
• • •
Att han heter Thatcher, Canucks unge keeper, får mig osökt att tänka på elaka brittiska popsånger från 80-talet, till exempel med Smiths och Billy Bragg, men nu ska vi väl inte vara såna.
• • •
Jublet i församlingen när Jack The Rippers skickar in den där sizzling pucken är i paritet med det som stiger mot himlarna i dessa trakter under extranumren på Springsteens ”hemmamatcher”.
Ojvoj.
• • • 
Det var bara tillfälligt, det där med en nationalsång.
Den här helgen blåser vi på med båda igen – match efter match.
Så börjar det kännas att det ska vara och som någon säger är det ju bara bra för mig att få stå en stund.
• • •
Sista två minuterna lyfter canuckerna upp spelet igen och givetvis – vad som helst kan fortfarande hända denna eftermiddag.
• • •
Undras om inte till och med storebror Quinn, i djupet av sitt hjärta, blev lite glad åt Jacks historiska balja.
• • • 
Nej du, Stefan, så kul ska vi inte ha det. Även om det fanns en videoupptagning skulle du inte få se den med mindre än att du överlät butiken åt mig.
• • •
Nu ska jag och Kajsa Kex dricka kaffe.

Stjärnglans i den skira höstmorgonen…
Om vi vore lite mer, eh, högstämda skulle vi kunna kröna detta 8901:a inlägg i NHL-bloggen med den rubriken.
För det är ju med just sådan han kommer till amerikanska östkusten den här helgen, Elias Pettersson – och det är med just sådan han lyser upp en redan solig förmiddag i downtown Newark åt oss ännu mer.
Stjärnglans. Magnetism. Karisma. Lyster…
Exakt vad det är hör inte till det enklaste att förklara, men somliga bara har det. För att de är så exceptionellt bra på något som alla drömmer om att vara bra på – och för att de medfödda färdigheterna gett en naturlig pondus som helt enkelt får människor att lysa.
Fast egentligen behövs ingen förklaring. Alla som ställs inför sann star power känner instinktivt igen den – och dras till den. Vill vara med när den aktiveras, vill se när de unika karaktärer som har den i sin ägo visar upp sina konster.
Exakt så är det med Elvis från Ånge (och just därför insisterar jag fortfarande på att Elvis är det ultimata smeknamnet i sammanhanget…)
Så fort han tog NHL i besittning förra hösten – på nästan samma sätt som namnen från Memphis intog populärkulturen 65 år tidigare – gick det en stöt, en spontan thrill, genom alla med minsta fäbless för hockey.
Oemotståndlig, var han i sin blixtrande briljans, sitt poetiska artisteri, sin hisnande djärvhet och sin självklara auktoritet på isen – egentligen omöjlig att förfoga över som 19-årig rookie men Elias hade den i alla fall.
Ge oss mer, tänkte vi. Låt oss få njuta av den här hockeykonsten hela tiden. Ta oss nära detta hockeygeni…
Därför är det med osedvanligt mycket pirr och välbehag i bringan jag idag slänger mig på det ruttna NJ Transit-tåget och stävar ut genom Jerseys våtmarker, mot The Rockhhh.
Elias Pettersson är ju här.
Med sin stjärnglans.
• • •
Den där siffran jag nämnde i förbigående är faktiskt inte bara hittepå.
I strid med rekommendationerna från samtidens orakel ägnar jag inte data och siffror särskilt mycket intresse, men av en tillfällighet råkade jag se att ”Litet Tipsextra 18/10” var inlägg nummer 8900 i denna blogg sedan starten hösten 2008.
Det känns ju lite häpnadsväckande, för om man utgår från att inläggen varit snitt fem tusen tecken långa – vilket är i underkant – innebär det att jag fyrat av cirka 44.5 miljoner tecken i detta forum.
Ett helt bibliotek i en mindre norrländsk kommun, det. Typ.
Men nu gasar vi så vi spränger 10 000-vallen innan nästa lagkapten sträcker Stanley Cup-bucklan mot taket i någon av hallarna där ute.
• • •
Now, den här hösten har ju EP – hittills – inte dominerat på riktigt samma sätt som under den förra, framförallt förstås beroende på att han inte längre överraskar sina motståndare. De vet att han är ett geni och punktmarkerar honom accordingly.
Men hans appeal är likafullt densamma, för vi vet vad han kan, och viktigare: Trots uppvaktningen har the king of rock ’n’ roll – i takt med hela laget – senaste veckan börjat varva upp igen och kommer nu till oss med en poängsvit a fyra matcher.
Ingen ska bli förvånad om han fullkomligen exploderar den här helgen i New York.
• • •
Korresoffan känner ni mycket väl, men faktum är att det finns en korrestol också – en lyxig skrivbordsvariant i fint läder.
Eller fanns.
När jag i går kväll, som hundratusentals gånger tidigare, lutade mig tillbaka för att bolla lite med snusdosan och tänka över en formulering, smällde det till ryggstödet, som när den något rundhylte Vito Spatafore i ”Sopranos” satte sig i en likadan stol på kontoret på Adrianas Crazy Horse-klubb – och ögonblicket senare låg både det avbrutna stödet och jag på golvet.
Därmed var 40 års tjänstgöring över för den gamla pjäsen.
Jag och en lång rad av forna tiders Bladet-korrar tackar för en formidabel insats genom decennierna.
Vi kommer aldrig glömma dig.
• • •
Som sagt, Canucks är på G också som lag. Efter fyra raka segrar, med den i St. Louis häromdagen som särskilt anmärkningsvärd vi-kan-kan-fan-vara-for-real-i-år-markering, skuggar de topplagen i Pacific-tabellen.
Men Devils är också på väg att spränga sig ur seriestartens misär.
Kanske.
Det lät, och såg så ut, på Bratten från Trångsund efter segern mot Rangers i förrgår i alla fall.
Han sa det inte rakt ut, men lät förstå att en kollektiv propp av ångest löstes upp i truppen när de äntligen fick klippa av sin långa förlustsvit.
– Vi vet ju att allt finns där, talangen och allt det andra, och nu kan vi bara spinna vidare på det här. Det ska bli otroligt roligt, kluckade han.
Lovande.
När två vill dansa tango får vi ofta se minnesvärda hockeyshower.
• • •
Det är ett spännande dygn som inleds just nu.
Först har vi den här matinén med Elias i Newark idag – och sedan en likadan med samma Elias på Garden i morgon vid samma tid.
Och däremellan, ikväll, ska jag och ex-frun Soffan gå och se David Byrne – snillet från Talking Heads – på Hudson Theatre på Broadway.
How did I get here, som han frågar i sitt stora mästerverk.
Det kan man verkligen undra.
Men härligt är det.
• • •
Redan som små glin i Orlandos brännande sol för nio-tio år sedan visste två yrväder till bröder att de en gång skulle komma att mötas i NHL.
Eller – Jack och Quinn Hughes drömde om det i alla fall.
Varje gång de och en tredje broder, lille plutten Luke, spelade landhockey mot varandra på gatan fantiserade de om att det var på den största scenen de gjorde upp.
Och idag, 19 oktober 2019, slår drömmen in.
Jack, tillfällig (?) förstecenter i New Jersey Devils, ska för allra första gången möta Quinn, klippblock i Vancouvers andra backpar.
Visst är det vackert?
Det tycker i alla fall hela släkten Hughes, för mamma och pappa har med sig så många fastrar och mostrar och kusiner och tremänningar och vänner till The Rockhhh att de nästan fyller en hela läktarsektion själva.
Jag förstår dem.
• • •
I och med att jag nu ska gå och se David Byrne sjunga om sin psyko-mördare förstår ni att det inte blir något bloggande om kvällens många matcher.
Men som traditionen bjuder jag naturligtvis tippa dem. Så här går det idag.

•New Jersey – Vancouver 1
•St. Louis – Montreal 1 (OT)
•Arizona – Ottawa 1
•Toronto – Boston 2
•Tampa – Colorado 1 (OT)
•Philadelphia – Dallas 1
•Pittsburgh – Vegas 2
•Columbus – NY Islanders 2
•Nashville – Florida 1
•LA Kings – Calgary 2
•San Jose – Buffalo 2

• • •
När jag pratade med Bäckis, om otrolige John Carlson, igår kväll nämnde jag att jag också väntade på samtal från glödhete Burra inom en kvart eller så.
– Hälsa honom att han bara har ett jävla flyt, skrockade Valbos finest.
Det gjorde jag förstås, vilket road Burra mycket.
– När vi spelade mot Washington sa jag åt Nick på isen att jag har bättre poängsnitt än honom. Sedan dess har han messat varje gång han bärgat en poäng. Men nu rycker ju jag, skrattade han.
Det är roligt när de har roligt, pojkarna…
• • •
När det nu är matiné kan jag inte låta bli att citera storebror Ola från tidigare idag (fast det var gemensamma kärleken Leksand han kommenterade):
– Det räcker inte att gå upp på morgonen. Man måste vakna också…
• • •
Taskig start eller inte, Devils tror på sina youngsters.
Det lärde vi oss om inte annat igår, när Nico Hischier kritade på ett sjuårskontrakt värt 50 miljoner dollar.
Synd att han fortfarande är skadad och inte kan vara med och fira på isen ikväll.
• • •
Ett annat citat från Ola Bjurman:
– Det är ingen idé att bli arg. Man blir bara förbannad.
• • •
Han har varit healthy scratch senaste matcherna och eftersom Canucks vunnit dem lär vi tyvärr få se konsthandlarn, Loui Eriksson, på pressläktaren idag också.
Inte för att jag har något emot att träffa honom, tvärtom, men helst vill jag ju se en sådan klassisk gammal hjälte på isen.
• • • 
Rangers alltså…jag såg delar av matchen igår kväll och de har ju en del offensiv razzle-dazzle, och de har en jävligt bra veteran i kassen, men laget sitter inte ihop bättre än vad min kontorsstol gör idag.
Quinn, är han verkligen en coach av NHL-kaliber?
• • •
Imorrn tänker jag vara på Garden redan vid 09.00, lokal tid. Inte för att jag, egentligen, behöver fyra timmar på mig för att skriva intro till nästa matiné. Men Brage spelar sin största match på 25 år hemma på Domnarvsvallen och jag vill sitta i lugn och ro i pressrummet och avnjuta den maran.
Heja Brage!
• • •
OK, folks, showtime.
Nu hoppas vi att stjärnglansen från Ånge bländar oss som aldrig förr.

Vi har en busy helg framför oss i New York. Canucks, med Elvis på uppsving, har matiné mot Devils i The Rockhhh imorrn – och mot Rangers på Garden på söndag. Däremellan ska papa Biff på en David Byrne-föreställning på Broadway också.
Så ni får ha överseende med att jag tar det lite lugnt ikväll och bara petar in den här bitvis vågade lilla tipsraden:

•Florida – Colorado 1
•Pittsburgh – Dallas 2
•Washington – NY Rangers 1
•Chicago – Columbus 2 (OT)
•Edmonton – Detroit 1
•Anaheim – Carolina 1 (OT)

NEW JERSEY – NY RANGERS 5-2 (Slut)
• • •
Hej igen – och adjö igen.
Det har varit en lång dag, och så mycket att skriva, att jag inte orkar med någon utförligare slutrapport än så.
Jo, en sak – tcak för hålligånget i spåret.
Ni är ju för bra.
Vi hörs imorrn igen.

Slut, PK sätter 5-2 i tom kasse och Devils har säsongens första seger.
Slutrapport kommer – men först frampå småtimmarna.