NEW JERSEY – EDMONTON 2-2 (Period 2)
• • •
Springer på Varpu i pausen och vad tror ni hon säger?
Jo, som alltid när hon har riktigt tråkigt på hockey:
– Kill me now!
Haha.
Jag är rädd att hon inte känner så väldans mycket mer livslust nu, för min själ – det här är verkligen en seg tillställning.
Mest som ett rörigt parti plockepinn – eller käppakrig som skånska vänner som ser med skepsis på den här verksamheten kallar hockey.
• • •
Nå, vi får i alla se ett par fina mål.
Först lyckas Bratten, som har känslan hos katten (…), hitta nye radarpartnern Gusev med en fin passning och han klappar in ett sjusatans skott på väldige Koskinen.
Sen får Oilers precis hör i slutet äntligen lite styrsel på sitt powerplay och då vispar Nugent-Hopkins in kvitteringen.
• • •
Kajsa Kex tycker också att matchen är öken, men piggar upp sig med popcorn och cannoli.

Fröken Kex regerar!
• • •
Jack Hughes har vi ärligt talat inte sett mycket av – vare sig ikväll eller i någon av de tidigare matcherna.
Naturligtvis säger det inget om hans verkliga kapacitet, framförallt inte på sikt, men han har inte gjort en Elias Pettersson och tagit hela ligan med storm, that’s for sure.
• • •
Det är ljuvligt att se att Flipper Forsberg har skarp ammunition i bössan.
Är det någon som ska kunna slå Loobens svenska rekord på 50 mål är det han, men då krävs att han producerar från start och, ja, här är vi nu.
• • •
Hej och hå, vi nu mot pentryt gå.

NEW JERSEY – EDMONTON 1-1 (Period 1)
• • •
Devils får ett PP direkt men gör inte mer med det än Svenska Akademin gjorde med chansen att ge litteraturpriset till en mer okontroversiell författare.
De har alla möjliga problem att ens ta sig in i zonen och lyckas inte etablera ett enda riktigt anfall på två minuter.
Då hörs ett lågmält, irriterat mummel i hela The Rockhhh.
Men det blir, bokstavligen, annat ljud i skällan när Palmieri istället skyfflar in en puck fem-mot-fem några minuter senare.
När den cannolin väl är färdiggräddad är det som att något lossnar hos hemmaspelarna. De börjar spela med just den desperation tre raka förluster tarvar och ligger på som satan ett tag.
– Nu har dom det här, säger expert Biffen till sin bänkgranne.
Och just då snurrar Kassian, Nurse och slutligen vår tyske vän Draisaitl upp Devils-backarna som vore det handboll – och kvitterar.
Därefter:
De röda återvänder till det där krampaktiga och stirriga.
Morsning korsning
• • •
– Något bortskämd man blivit med stämningen i Garden. Satan vad dött det är här, säger The Rockhhh-debutanten Kajsa Kex.
Och då är det bra mycket mer livfullt ikväll än de gånger vi har verklig serielunkskoma här inne…
• • •
Bortsett från några få sekvenser när artisterna i de två första kedjorna ställer till med lite balett i anfallszonen kan ingen påstå att Oilers glänser, dom heller.
Vi ser kort sagt en smålökig match.
• • •
Det roar mig att de visar palmer på The Rockhhh-jumbon när Palmieri gör mål.
• • •
Vem står i presspentryt och skrockar med några herrar efter matchvärmningen om inte Marty Brodeur himself.
Man behöver inte vara Devils-supporter för att bli lite tagen av den synen.
• • •
Sviten håller: Ännu har jag inte sett några live-matcher utan att bägge nationalsångerna framförts.
• • •
Points säsong behövde inte pågå särskilt förrän han fick sin första…point.
New York Dolls jublar.
• • •
Om man skulle ta och hugga in på lite glass?

I en dryg vecka har de nu stormat runt på rinkarna, skjutit och tacklats och showat och stått i.
Så visst – det är hög tid att, för första gången säsongen 19-20, sammanfatta det som varit bra och dåligt senaste tiden.
Alltså: Veckans Lista – i vanlig helt byggd på enväldige Biffens subjektiva uppfattning.

VECKANS BRA

1. Mika Zibanejad

– Det är så länge sedan Rangers spelade att ettan i poängligan nästan känns inaktuell, men det gör det ju egentligen bara ännu mer remarkabelt att han han alltjämt förfogar över topplaceringen. Det kan bli Mikas år i år.

2. Carolina Hurricanes
– Vem är Justin Williams? Att se Canes spela hockey hör även i år till det allra roligaste man kan göra med kläderna på, trots att lekledaren number one gått i pension. Och inte nog med det. De har, tycker jag, redan visat att du numer tillhör den här ligans yttersta elitskikt.

3. Victor Goalofsson
– Riktiga, utpräglade, big time målskyttar från Sverige är lika sällsynta som samtida hits i Duran Duran-katalogen. Men i Victor Olofsson har vi i sanning en. Ligans hetaste rookie.

4. Real Deal Neal
– En av den moderna NHL-erans giftigaste målskyttar är tillbaka – och det på ett sätt som ingen kommit tillbaka sedan Bobby Ewing klev ut ur duschen efter att ha varit död en hel ”Dallas”-säsong. Eat that, Calgary.

5. Bruins
– Det ser ut som att björnarna redan spelar för att få revansch för Game 7-förlusten i våras. Varje kväll. Djävulen vad bra de är.

6. Rasmus Dahlin
– Etta i backarnas poängliga. Han har anlänt nu, den verklige Rasmus Dahlin. Stjärnan. Virtuosen. Världsspelaren.

7. Draget i Newark
– Inte för att resultaten, so far, precis motiverar folkfest, men Devils-fansen låter sig icke bekommas. De vet att de har ett speciellt lag här och de tänker fortsätta fira det med samma goda humör.

8. Carter Hart
– Det låter nästan lika osannolikt som att förkunna att Nordkorea fått demokrati, men tammefan: Efter två decennier av mer eller mindre kompakt mörker har Flyers till slut fått en riktigt bra målvakt.

9. Hockey i Palm Springs
– Seattles kommer alltså att placera sitt AHL-lag i ”mitt” Palm Springs – och låta det spela matcher i en nybyggd arena längs Palm Canyon Driver i downtown. Det stärker mig i uppfattningen att det är exakt där jag ska leva ut min ålderdom…

10. Mantha & The Hot Wings
– Startade Anthony Mantha ett southern rock-band skulle det med fördel kunna heta just så här. Men det är för sina fyra fantastiska mål på Dallas, och Wings överraskande fina start, han tar sig in på världens coolaste lista.

VECKANS BU

•Sharks
– Oj, så här illa ute har ingen haj varit sedan Chief Brody siktade in sig på syretanken i slutscenen i ”Jaws”. Och att tro att Patrick Marleau, 107, ska fungera som livboj är ju som att tro att en ask Läkerol ska hjälpa mot tuberkulos.

•Penguins
– Så här kan det bara fortsätta en kort stund till innan vi officiellt slår fast att den senaste storhetsepoken i västra Pennsylvania är över.

•Spelschemat
– Så här i början har det varit lika förvirrande som SJ:s tidtabeller. Skärpning borta på sjätte avenyn!
• • 
De där 2948 tecknen författade jag åt er med utsikt över en is prydd av ett klubbmärke som består av ett N med bocksvans.
Yes, bloggen är tillbaka i The Rock, den maffiga ladan som sedan säsongsstarten 2007 utgjort medelpunkt i Newarks ruffiga centrum.
Här är stämningen, som sagt, fortfarande exalterad – som den ska vara efter en sommar när Jack Hughes, PK Subban, Nikita Gusev och Wayne Simmonds blivit Jävlar.
Men tålamodet är förstås inte oändligt.
Om den tre matcher långa förlustsviten blir fyra matcher lång ikväll är risken stor att optimismen och upprymdheten vänds till tjurig modlöshet
Och mycket tyder dessvärre på att just det händer.
Devils är inne i slutklämmen av en back-to-back – de blev ju nollade av Flyers igår – och får gå upp mot en Oilers-upplaga om inte är bara utvilad utan dessutom surfar på en framgångsvåg vars like ingen i Edmonton sett under upptakten av en säsong på den här sidan Willy Lindström.
Sorry, Jersey-vänner – det kan bli en lång kväll.
• • •
Man kan verkligen undra: Varför hämtade inte Botterill upp Goalofsson från farmen redan förra hösten?
Då kanske Phil Housley fortfarande varit huvudtränare i Buffalo.
• • •
Om Devils torskar på nytt – och jag nästan utgår från det, faktiskt – börjar det bli rätt hett under John Hynes bleka rumpa (vad jag nu vet om vad det är för nyans på hans röv…).
Det är inte särskilt vanligt att coacher får sparken redan efter en vecka – och inte heller förfaller det som en överdrivet intelligent åtgärd – men 2019 är tålamod, uthållighet och lugn inga honnörsord.
Allra minst i NHL.
Men frågan är vem som skulle ersätta. Det är inte som att det kryllar av arbetslösa femplus-coacher där ute.
Har ni några förslag?
• • •
Torsdagar är kända för några få saker:
Ärtsoppa, begynnande weekend-känsla, ystra kvällar på gamla Pub Mysen i Borlänge (kanske inte känt i hela världen, jag medger…) – och ett späckat NHL-schema.
Mycket riktigt ska inte mindre än elva bataljer avgöras de närmaste timmarna.
El Biffo bloggare tror att de slutar på följande sätt.

•New Jersey – Edmonton 2
•Toronto – Tampa 2
•Montreal – Detroit 1
•Pittsburgh – Anaheim 2
•Ottawa – St. Louis 2
•Nashville – Washington 2 (OT)
•Winnipeg – Minnesota 1
•Chicago – San Jose 1
•Dallas – Calgary 1
•Colorado – Boston 2 (Straffar)
•Arizona – Vegas 2
• • •
Hynes skickar upp Jesper Boqvist på läktaren ikväll också.
Ja, varför hålla på och peta i en vinnande uppställning…nej, vänta, vad sa jag nu? Host host.
• • •
Ikväll begår Brayden Point äntligen säsongsdebut.
Ondskan jublar – och det gör vi i New York Dolls också.
Nu jävlar ska Olle Stefanssons Wheelers Dealers få…
• • •
Jag kan inte ljuga för er…igår, efter intervju med Mojo om Sabres succé, gick jag till kvartersbaren och drack några öl till Canucks-matchen.
Det känns lite idag, men det är inget haveri – och det var jag väl värd?
• • •
Som Kleffy sa på Long Island i tisdags:
Real Deal Neal har ett fruktansvärt självförtroende just nu, det bara lyser om honom – och när det gör det, när målskyttar av hans snitt känner att de är kungliga, då har det en tendens att bara fortsätta smälla.
Så gå in nånstans och sätt en peng på fler mål från gästernas nummer 18 i afton.
• • •
Kajsa Kex är exalterade under tågresan ut genom the Jersey sticks idag, för tänka sig – hon gör sin Prudential Center-debut med den här matchen.
Så vi får väl ta och låta Sean Connery hälsa välkommen:.

• • •
Ett annat skäl till att man nog kan räkna med att James Neal fortsätter spruta in mål är att han spelar med riktiga centrar i år.
I Calgary stoppade trallgöken Bill Peters ner honom i tredje, och sedan även fjärde, kedjan och då tror fan att produktionen torkar ihop.
Men det törs jag knappt fortsätta gnälla om, då blir Ondskan så där passiv-aggressiv igen…
• • •
Jaha, men hörrni – let’s do this.
Have fun och peppra spåret fullt med kommentarer.

Ikväll är bloggen, som jag flaggade för redan igår, off – men en liten tipsrad menar Kung Kenta att jag ändå måste bidra med. Så okej, här kommer den.

•Philadelphia – New Jersey 1
•Buffalo – Montreal 2 (OT)
•Vancouver-LA 1

NY ISLANDERS – EDMONTON 2-5 (Slut)
• • •
– Ska du inte med på en eller två?
Jag har just parkerat och släppt av en trojka Edmonton-reportrar som liftat in till stan och plötsligt vill de runda av kvällen med ett par kalla på min kvartersbar.
Inte sedan jag råkade släntra in på godisbutiken Kandy’z i Borlänge i somras har något tett sig lika frestande, men…nej, det går inte. Ståndaktige Biffen ruskar på huvudet, säger ”Ha så trevligt, hälsa bartendern Tim” och går hem och skriver det som måste skrivas.
Men nu när jag till sist – efter att ha konstaterat saker som att det börjar bli riktig kris i San Jose, att Bruins nog måste med på den där Veckans Lista jag talade om tidigare och att Real Deal Neal alltså slår Gretzkys klubbrekord med den här säsongsstarten – får ni allt förstå att jag måste unna mig en bourbon monumentale.
Ni gör det, ja?
Tack, tänkte väl det.
Imorrn ska jag och Den Arge Från Örby spela in ett nytt podcast-avsnitt men det blir bloggfri kväll, så här hörs vi igen på torsdag, när hot hot Oilers uppträder i Newark.

NY ISLANDERS – EDMONTON 5-2 (Slut)
• • •
Ja, sorry, allting är så förvirrande sen de byggde om här så jag var tvungen att lämna min post i förtid och fick inte ur mig något ”slut”.
Men ni såg ju, The Real Deal Neal Night slutade med Oilers tredje raka triumf.
Nu ska här ordnas med text och sen ska jag köra hem, så definitiv slutrapport blir mycket sen.

NY ISLANDERS – EDMONTON 1-4 (Period 2)
• • •
Otroligt, jag försökte ju, helt fåfängt, vara lite lustig med att Neal redan gjort fler mål än under hela fiasko-sässen i den andra Alberta-metropolen.
Men nu HAR han ju nästan det!
Den gamle snipern från Whitby i Ontario fullbordar ett hattrick i början av mittperioden och är alltså uppe i sammanlagt fem cannolis på tre matcher.
I Calgary bakade han sju – på hela säsongen…
Så vi tar det igen:
The Real Deal Neal is back!
• • •
Efter fjärde tämligen simpa baklängesmålet blir Varlamov utbytt – och gissa vad några hemmafans på den mer hårdkokta kortsidan börjar skandera?
– We want Lehner!
Wow…
• • •
Det är alltjämt min uppfattning att basketramsan DE-FENSE-trum-trum-DE-FENSE inte hör hemma på hockey.
Så Coliseum vet.
• • •
Helt klart är ju att omsusade målvaktstränaren Mitch Korn ännu inte gjort några underverk med Varly.
Han såg riktigt ihålig ut när målen började rinna in.
• • •
Hur bra ÄR Hurricanes egentligen?
Och hur dåliga är Panthers?
Avgå, Punggrepparn…ska vi köra den redan?
• • •
Kleffy är gjord av hårt värmländskt virke, från de täta granskogarna runt Värnen, så han viker förstås inte ner sig bara för att det ryker en framtand eller två.
• • •
Haha, Ondskan Ekeliw lyckas bli riktigt sur för att jag insisterar på att The Real Deal Neals pånyttfödelse beror på att han slipper spela för den gravt överskattade Bill Peters.
Ett långt, småhätskt meningsutbyte slutar med ett kort, bistert ”OK” från Örby.
Man tror inte att han kan bli upprörd, men när han blir det – watch out!
• • •
HEK, tänkte just efterlysa dig.
Fint att du dyker upp, Preds kan inte spela utan att du närvarar i spåret.
• • •
Coliseum buar ut sina hjältar när de lämnar isen och det får man förstå, så här tillplattade har jag inget minne av att de blev en enda gång förra året, i alla fall inte på hemmais.

NY ISLANDERS – EDMONTON 1-2 (Period 1)
• • •
Se hitåt, en rätt sevärd hockeymatch pågår på Long Island.
Early season-stirrigheten sitter för all del i – hos alla – men tempot är uppdrivet, frenesin påtaglig och en uppsättning dokumenterat stora artister som deltar i dansen spelar ut i alla fall delar sitt register.
• • •
Real Deal James Neal is back!
Han pangar in båda Edmontons mål i inledningsperioden och i princip känns det som fler än han gjorde under hela den misslyckade säsongen med Flames.
• • •
Senast spelade han med Nugent-Hopkins och Neal, och dessförinnan i alla fall emellanåt med självaste 97. Nu är Nygård nerstoppad i fjärdekedjan med Gaetan Haas och Markus Granlund.
Då är det tyvärr lite svårt att få så mycket uträttat.
Släpp Nykes fri, säger bloggen!
• • •
Här är, förstås, långtifrån lika fullknökat som under de stora matcher vi bevakade förra säsongen, men de som kommit ser till att vispa upp duktigt tryck i sitt hockeytempel.
Kul, kul.
• • •
Joel P står för en utsökt insats precis i början när han snubblar till mitt i egen zon, verkar bli gjord i en man-man-situation – men räddar dagen genom att kasta sig och avväpna sin utmanaren.
• • •
Och målhoppet är still going i Islander Nation.
Något annat hade varit skandalöst.
• • •
Scheisse så Draisaitl slarvar när Isles får göra sitt shorthanded-mål.
Tysk effektivitet – not.
• • •
Låt mig säga en sak:
Jag saknar Robin Lehner – väldigt mycket.
Det gör fansen här i hallen också efter den här perioden…
• • •
Det ser ut som några värmländska tänder ryker här på slutet.
Så nu får Kleffy lära sig att det finns bra tandläkare på favoritresmålet också.
• • •
Kenta, bad news – vår vän Furman South har fortfarande inte erhållit riktig NHL-status. Han är officiellt en ”Minor League Referee”.
Så vi kommer bara få se Furman döma då och då – som del av utbildningen. Men jag utgår från att han är en riktig kämpe och biter ihop och snart är ett household name av samma kaliber som Furuhatten, Dan O’Halloran, Tim Peel och Wes McCauley.
• • •
Kolla, min vän organisten.

Jag kan knappt motstå lusten att rusa över och bara hamra på tangenterna.
Punk, ju!
• • •
Ja, är det något lag som verkligen inte klarar skador på backsidan är det Jets – som blev av med nästan allt de hade av defensiv i somras och ersatte med Neal Pionk.
• • •
De har korv i pressloungen, såg jag nyss.
Hej då!

Allt man behöver veta går, som vanligt, att utläsa i ögonen.
När jag efter Oilers morgonvärmning i klassiska gamla Coliseum på Long Island frågar klubbens nya svenskar Joakim Nygård och Joel Persson hur det känns att vara ute på sin första roadtrip i NHL svarar de artigt och vänligt att det förstås är häftigt och speciellt.
– Det går inte riktigt att förklara upplevelsen, menar Joel.
Men det blänker till i både hans och Joakims ögon – och då förstår jag ändå precis.
Det här, säger det där blänket i blickarna, är den förverkligade drömmen. De har längtat efter, och fantiserat om, just detta ögonblick sedan de började spela hockey som små frön och nu lever de mitt i sagan.
Ja, den kommer bli vardag och rutin även för dem, och det går som regel rätt snabbt, men ännu är allt nytt och overkligt och gränslöst exalterande.
De lyxiga faciliteterna i hallarna, överflödet av utrustning och material och förnödenheter, lagets egna flygplan, de femstjärniga hotellen, den mediala uppvaktningen, lagmiddagarna, det faktum att man delar omklädningsrum med lagkamrater som heter Connor McDavid och Leon Draisaitl och James Neal och Ryan Nugent-Hopkins…
Och så slår tanken, förmodligen väldigt plötsligt, till med full kraft:

”Det här ska bli min värld, så här ska jag ha det i fortsättningen av min karriär”.
Jag blir avundsjuk på människor som får vara med om så stora, omvälvande saker för första gången – och förnimma sån intensiv eufori.
Det är å andra sidan inte så synd om mig heller. Jag får ju se två helt nya svenskar på NHL-is och även om jag gjort det här i femton år och sett hundratals unga män från hemlandet debutera i världens bästa liga är det alltjämt en happening som gör mig genuint upprymd.
Den som tittar noga kan antagligen se det i mina ögon…
• • •
Det är inte mer än tio kvarter från ”mitt” Hertz-kontor till nerfarten till Midtown Tunnel, men i den grå tisdagens totala fuck-up till morgonrusning på andra avenyn tar det mig ändå en dryg jävla timme att tillryggalägga den sträckan.
– Fuck this, nu flyttar jag till Nashville, det går inte att bo i den här jävla katastrofen till stad. And I mean it, messar jag upprört till en vän som bott här i hela sitt liv och tycker att Manhattan är så överlägset allt annat i världen att han inte lämnat ön på över tio år.
Till allmän chock lättar det dock i tunneln och sedan är det fri passage längs Long Island Expressway – hela vägen ut till Exit 38 mot Hauppauge.
Då lugnar jag ner mig en smula och får i ett nytt mess förklara för min vän att jag satt fast i helvetisk trafik och kanske överreagerade en smula.
Han svarar att han känner mig och förstod att det återigen var något som fått blodtrycket att skena och att han inte för ett ögonblick tog mina hot om flytt på allvar.
Hm.
• • •
Den roadtrip Nygård och Persson får inleda NHL-karriären med är nu påfallande glamorös även för de som varit med ett tag.
De spelar mot Islanders ikväll, mot Devils på torsdag och mot Rangers på lördag eftermiddag.
Så de får vara i New York nästan en hel vecka.
– Inte dumt alls, säger den alltid jovialiske Kleffy Klefbom.
– New York är en väldigt trevlig tid att få tillbringa så mycket tid i.
Det är ju det.
Bara man slipper sitta i trafiken…
• • •
Fast Nashville lockar verkligen på riktigt, jag kan inte släppa tanken på en lägenhet i en av de där nya downtown-skraporna…
• • •
Först Jack Hughes i Newark – och nu verkar det som att även Islanders är redo att släppa loss ett av sina mest hajpade framtidsnamn.
19-årige backen Noah Dobson, plockad som nummer tolv i draften 2018, kan komma att debutera ikväll.
– Det är en enormt stor dröm som går i uppfyllelse i så fall, säger han.
Vi vet, kiddo.
Det är därför det blir så coolt att se dig.
• • • 
Joel Persson hade som bekant en riktigt lyckad camp och imponerande på alla som såg honom.
Men i allra sista träningsmatchen åkte han, för att djävulen alltid vill visa att han visst existerar, på en axelskada.
Så han fick se premiärmatchen från läktaren i Rogers Place.
– Det var lite tungt. Just när det hände trodde jag också att det var riktigt illa. Det kändes så, säger han.
Men dessbättre var det inte så farligt. Den 25-årige skåningen repade sig på bara några dagar, fick debutera i den vilda matchen mot Kings och spelar ikväll också.
Djävulen går att besegra!
• • •
Varje gång Islanders spelar här ute på ön i sitt kantstötta gamla lada, istället för i flashiga Barclays i Brooklyn, förlorar klubben pengar.
Ändå har Old School Lou och hans medarbetare valt att lägga 29 av 41 grundseriematcher här – och bara tolv i Brooklyn.
Det säger en del om hur mycket holy ground det här är för Islanders-familjen, hur högt ledare och spelare och fans värdesätter sin historia och sin själ och de vackra gamla spöken som rör sig i Coliseums mörka prång och skrymslen.
Det är något väldigt fint med den typen av hjärta, så extremt ovanlig i den iskalla corporate-kultur Bettman & co implementerat i ligan.
• • •
Tisdagen är tredje största veckodagen i NHL-schemat, efter lördagen och torsdagen.
Så ikväll ska en rejäl näve matcher avgöras – och tippare Biffen (läs: Lallaren Biffen) tror att de slutar så här:

•Florida-Carolina 2 (OT)
•NY Islanders – Edmonton 1
•Pittsburgh – Winnipeg 1
•Washington – Dallas 1
•Detroit – Anaheim 1 (OT)
•Nashville – San Jose 1
•Calgary – LA 1
•Vegas – Boston 1 (OT)
• • •
Oilers-coachen Dave Tippett – som det är trevligt att se igen; välkommen tillbaka, buttre basröst – har, avsaknaden av normal lyx till tros, inget alls emot att den här matchen avgörs i Coliseum.
– Jag saknar de gamla ladorna. Maple Leaf Garden, Chicago Stadium, den i Buffalo som var så otroligt liten…de hade en särskild sorts aura. Det är lika här. Jag har spelat här själv många gånger och fick mest stryk, men Coliseum var ändå en fantastisk hall att komma till, säger han.

• • •
Kolla här då – en helt ny klenod i Biffen-samlingen.

Detta betyder att jag för första gången nånsin kan skryta med en hattrick i lokala säsongsackrediteringar.
Kommer ni över och firar med mig på Neary’s på lördag?
• • •
Kleffy Klefbom har spelat med Connor McDavid i fyra år och vet således en del om snabba hockeyspelare.
Ändå är han lite tagen av hur oerhört fort det går när nye lagkamraten Joakim Nygård sätter fart.
– Han är sjukt snabb. Det är inte kul att vara back och behöva vända om och åka baklänges när han kommer stormande, det kan jag försäkra.
Ojvoj, vi kommer få kul ikväll, tror jag.
• • •
Så här ser bloggens kontor ut under eftermiddagen.

För visst, jag kör det vanliga upplägget här i Tomas Jonsson-land.
Alltså:
Efter värmningen promenerar jag över till det berömda Marriott-hotellet och äter lunch. Sedan sätter jag mig i environgerna bakom lobbyn, med en kaffe, och börjar hamra på det här introt.
Det är ett mycket angenämt sätt att göra det på, alltihop.
• • •
Kollar med Nygård om han fått något smeknamn av lagkamraterna ännu.
– Jo, ler han, dom kallar mig Nykes.
Jaha, Nykes…på engelska alltså, uttalat som ”Najks”.
Inte så dumt.
Den tar vi, tycker smeknamnsfetischisten Biffen.
• • •
Om någon undrar vad det är för klistermärke jag har på laptoppen:

Ni som kan er Seinfeld förstår – och jublar, utgår jag från.
• • •
Idag är det exakt 14 år sedan Henrik Lundqvist gjorde sin NHL-debut med Rangers, borta mot Devils – och det betyder också att det imorrn är 14 år sedan Larry Brooks döpte honom till King Henrik (vilket jag, till åtskilliga surgubbars oändliga vrede, såklart snabbt snappade upp…).
Det ska definitivt firas med en rejäl bourbon när allt är överstökat i natt.
Utan hans succé hade jag aldrig fått skriva lika mycket hockey de där tidiga åren och om jag inte gjort det hade min korrespondent-sejour aldrig mynnat ut i den här bloggen och i så fall hade jag inte varit kvar i USA idag – och vi, ni i spåret och jag, aldrig lärt känna varann.
Det var således mycket som hängde på den debuten i gamla Meadowlands 8 oktober 2005…
• • •
Liten parentes:
Bloggen har ännu inte sett en live-match den här säsongen utan att båda nationalsångerna framförts.
Det betyder inget alls, men har jag nånsin påstått att jag bara tänker på – eller skriver om – meningsfulla saker?
• • •
Haha, Coliseum gamla rosthög till pressläktare ändå.
Det är som att man hänvisats till ribbstolarna i en gammal gympasal, ungefär.
Men ingenstans i hela NHL kommer man närmare isen och i det perspektivet kan all världens bekvämligheter kvitta.


Dessutom har de, prisa gud, placerat mig så jag slipper den helvetiska kalluftsfläkten i nacken och därmed behöver jag inte ta mig på den toppluva jag så duktigt stoppade i väskan i morse.
• • •
Som sagt, jag har hållit på med det här sedan en sådan som Jack Hughes var fyra år (herregud…det är ju vansinne) och blir inte längre starstruck särskilt ofta.
Men när Connor McDavid stryker förbi precis där jag står i omklädningsrummet och glor,så…blir jag det i alla fall.
• • •
Det är inte bara spelarna från Edmonton som gottar sig åt att de får hänga i Gotham City en vecka.
De murvlar som flugit hit från Alberta är ännu mer uppspelta.
Bloggen är god vän med ett par av dem och har nu lovat att efter matchen på lördag ”visa några riktiga New York-barer, såna som man inte känner till när man bara är här på besök”.
Ojvoj, jag ser en kväll i East Village framför mig…
• • •
Har Coliseums organist, med vidhängande orgel, precis till höger om mig.
Han verkar peppad.
• • •
När jag pratar Nygård för första gången kommer Kleffy fram och puffar honom i sidan och säger att ”det är nu du ska säga hur underbart det är att spela med Klefbom”.
Fast that goes without saying, Oscar..
• • •
Nu ska NHL-bibeln vara ute.
Ni har väl skaffat?
Annars – marsch till tidningskiosken imorrn!
• • •
Det är roligt att Islanders blivit ett anständigt lag igen. Några år under Garth Snow-eran var det ju verkligen rena mörkret här ute. Men på en punkt lyckas de sänka humöret på er Biff.
Sedan Lehners sorti är de – i alla fall så länge Gustafsson och Dahlström håller sig kvar på Jets roster – enda laget i hela ligan utan svenskt inslag.
– Så här kan vi bara inte ha det, borde någon säga till Old School Lou.
• • •
Riley Sheahan, minns ni honom? Tänkt framtidslöfte i Detroit i mellan 2011 och våren 2017. Sedan trejdad till Pittsburgh och därefter till Florida. Well, nu tillhör han Edmonton och ikväll begår han säsongsdebut.
– Han kommer bli en stor tillgång för oss, säger Tippett.
Verkligen?
• • •
Inte kommande måndag, men måndagen därpå – då drar vi till Tampa med våra resenärer och träffar Foppa, ser Bolts mot Penguins och mot Predators, spelar in podd och hänger i tikibaren.
Tänk vad ni som inte hakade på ska ångra er.
Men det kommer snart nya chanser och då förstår ni ju att det bara är att slå till.
• • •
Börjar det inte bli dags för säsongens första ”Veckans Lista” snart?
Jo, det börjar det.
Kommer innan Oilers besök i The Rockhhh på torsdag.
Tror jag.
• • •
Att ingen annan plockade upp Josh Ho-Sang när Islanders, lite otippat, satte honom på waivers efter campen vittnar om en utbredd feghet i General Manager-leden.
Nu har han begärt trejd och Lou säger att han ska försöka hjälpa till, men ville ingen ta honom gratis lär de inte vilja skicka något i utbyte heller.
Synd på så rara ärter, jag – min kretin – älskar hans konstnärliga sätt att spela hockey.
• • •
Det är lite förvirrande att Islanders bytt sida och kommer ut från ”fel” håll i rinken.
Men det gör det inte mindre roligt att se att debutanten Noah Dobson på klassiskt vis får åka några egna skämmiga varv på isen innan värmningen.
• • •
OK, gametime.
Vi har alltså Barry Trotz defensiva super power mot Flying Burrito Brothers från Alberta.
En kulturkrock, det.
Men såna blir ofta kul.
Enjoy!

TORONTO – ST LOUIS 2-3 (Slut)
COLUMBUS – BUFFALO 4-3 (Slut, OT)
• • •
Det var det.
Mäktigt att Goalofsson plaskade in ett mål till – och vilken fin match Wenny Wennberg gjorde.
Nu ska jag se kolla när Yankees sveper Minnesota och sedan sova.
Vi hörs från Long Island i morgon kväll.