NEW JERSEY – WINNIPEG 4-5 (Slut,straffar)
• • •
Om vår gamle vän Eric fortfarande skrivit i spåret hade han vid det här laget frågat om jag ”fastnat med någon Jersey-hustru”.
Men ack nej, det tog bara lång tid innan det kom ett tåg. Sedan blev det stående ute i spenaten i väntan på mötande tåg. Och så var trafiken från Penn Station en Friday Night Killer.
Suck.
Men nu är jag hemma och får i alla fall se slutperioden från Sharktank.
Verkar ju inte så jättespännande, Vegas delar ut en ny snyting.
Fast det stod väl 0-4 i Game 7 i våras också…

Dramat över, efter att ha hämtat in 0-4-underläge vinner Jets otroligt nog på straffar.
Nu ska jag skriva och sen åka hem till Manhattan, men vi hörs igen nån gång under sena matchen i San Jose.

NEW JERSEY – WINNIPEG 4-1 (Period 2)
• • •
Ojvoj.
Nu har ketchupflaskan gått i topp i Newark.
Devils spelar ut de trötta gästerna från prärien och håller på att ställa till med målkalas monumentale.
Konsekvens:
The Rock rockar som The Rock aldrig tidigare rockat under en grundseriematch.
Snacka om premiärskiva!
• • •
Mannen med namnet som får mig att associera till engelska betjänter i Hollywood-filmer – Blake Coleman – har torrt krut i bössan i år också, tydligen.
Han prickar in två mål den här perioden – det andra, otroligt nog, liggande.
Det gör mig orimligt glad.
• • •
Nu skjuter även jag hårda skott.
När jag ska börja mig ner och plocka upp tappad snusdosa ryker översta knappen i finkavajen.
Jäkla cannoli…
• • •
Devils tycker inte att de har domare Furuhatten med sig och nja, det har de väl inte heller.
• • •
Ärligt talat, Betjäntens liggande enhandsbalja är redan kandidat till årets mål.
Shit pommes frites!
• • •
Inte för att jag vill att ni ska känna att jag kommer med orimliga krav men jag tycker att det är lite för sparsamt med uppdateringar från de övriga två matcher som pågår…
• • •
Fast Jets-ledningen måste ringa Big Buf och muta honom med vad som helst.
Det håller inte med Pionk och Poolmannen som betydelsefulla pjäser i backuppställningen.
• • •
Vi kan lätt konstatera att intrycket från försäsongen inte var någon chimär.
Cory Schneider is back.
Bäva månde resten av Metropolitan Division, som det skulle stått i svenska lokaltidningar på 70-talet.
• • •
Well, John J, det var företrädesvis utanför isen Lille Skutt, mest på grund av sin bristande respekt för äldre, ställde till med blunders i Detroit.
Som spelare var de rätt nöjda med honom, faktiskt.
• • •
WayneTrain Simmonds gör också tungt avtryck direkt i sin Devils-debut.
Förarbetet till Betjäntens första mål, precis vid kassen – var annars? – är förnämligt.
• • •
Nu ska jag gå till Devils materialare och fråga efter nål och tråd så jag kan sy i den här knappen igen.
Ha ha.

NEW JERSEY – WINNIPEG 1-0 (Period 1)
• • •
Så fort han rör pucken förenas hela hallen i – ja, det känns nästan som hela New Jersey – i ett lyriskt lyckoskrik:
– Huuuuuuuuughes.
Sån uppmärksamhet skulle kunna skrämma livet ur en artonåring – tonårige Biffen hade definitivt sprungit hem och gömt mig under sängen i pojkrummet på Slingergatan – men den verkar inte bekymra honom det minsta
Tvärtom.
Inte för att han tänt eld på matchen med en massa poäng, men han spelar som om han inte gjort annat än hängt i NHL sedan födseln – och verkar älska varje sekund.
Det här kommer blli mest lyckade sagan i Garden State sedan den om maffiafamiljen anförd av Tony från North Caldwell…
• • •
Matchen som sådan är inte lika messy som den i grannstaten igår, men det märks att det är premiär nu också.
Många i hemmalaget vill väldigt mycket och blir lätt för ivriga och springer ifrån sig själva.
Inte helgjutet – men kul att se.
• • •
Jets har ju oflyt som får inleda sässen med back-to-back-matcher mot två lag som gått genomgått veritabla förvandlingar under sommaren och sprakar av ny energi.
Utifrån de förutsättningarna gör dom det dock bra.
Ikväll har de lite svårare att komma till än igår, men det är hela tiden farligt när den där svinvassa förstakedjan är inne.
• • •
Det är alltså Nikita Gusev som gör säsongens första mål i The Rockhhhh och även hyllas med ett lyckligt ”Guuuuuuuusev˝
Sånt kommer det bli mycket av i Newark i år, uppenbarligen.
• • •
Neal Pionk…ack, ja,.
• • •
Jamen, fan vad trevligt att få uppleva The Rockhhh på det här sättet.
Det är fullt, det är skränigt, det är ett liv och ett kiv.
Nya tider indeed.
• • •
Haha, PK Subban vet hur man presenterar sig.
I sitt första byte någonsin som Jersey-Devil tar han ett par skär över egen blålinje och trycker till Kyle Connor med en maffig open ice-propp.
Det påminner om när han för många år sedan hälsade Adam Larsson välkommen till NHL med en vådlig pärla i samma hall.
Fast den tacklingen uppskattades inte mycket.
Det gör den här.
– PK, PK, PK, vrålar hela The Rockhhh.
• • •
Lyft på hatten för Bratten – han tar sig in i protokollet direkt!
• • •
Laurent Brossoit ger ett betydligt mer solitt intryck i Jets-kassen än vad Hällebucken gjorde igår.
Oväntad utveckling.
• • •
Blunders, John J, brukar Hästpolo begå såna?
Ha ha, det ska jag hälsa att du hävdar.
Då blir han mycket upprörd.
• • •
Jesper Boqvist föräras rätt så eftertryckliga ovationer när han under lagpresentationen zoomas in i båset.
Då har man verkligen hunnit göra ett fint intryck under sina träningsmatcher.
• • •
Allt är sig likt i The Rockhhh – inklusive den svajiga wifi:n.
Nu är jag online med hjälp av ethernet-kabel, men man vet aldrig hur länge den har lust att fungera så var beredda på att det kan bli lite långa avbrott ikväll.
• • •
Den har jag kört så många gånger, Derfel, det blir för tjatigt.
• • •
Nu ska vi försöka motstå glassen som på traditionsenligt vis serveras i pausen.

16 oktober 1946 begick Gordie Howe NHL-debut. 19 oktober 1966 spelade Bobby Orr sin första match på den stora scen han sedan skulle komma att dominera år efter år. 10 oktober 1979 klev Wayne Gretzky in i ligan (efter två säsonger i konkurrerande World Hockey League, salig i åminnelse). 11 oktober 1984 följde Mario Lemieux efter. 3 oktober 1991 tog Nicklas Lidström sina jungfru-skär på NHL-is – och 21 januari 1995 fick han sällskap av landsmannen Peter Forsberg. Ett knappt decennium senare debuterade Sidney Crosby och Alex Ovetjkin på exakt samma datum – 5 oktober 2005 (och Ovie stänkte in två mål direkt, mot Columbus, varmed tonen så att säga var satt). Och ytterligare ett decennium efter den milstolpen, 8 oktober 2015, samlades andlösa fans i Rogers Arena i Edmonton för Connor McDavids urpremiär.
Idag, 4 oktober nådens år 2019, är det Jack Hughes tur att inleda sin NHL-karriär – med New Jersey Devils mot Winnipeg Jets i The Rock i downtown Newark, New Jersey, USA.
Nej, när vi om några årtionden vänder oss om är det givetvis inte garanterat att hans namn, på samma sätt som exempelvis Gretzkys och Lidströms, reser sig ur historiens oändliga marmordäck som ett skimrande monument.
Men chansen finns.
Det är långtifrån otänkbart.
Den 18-årige draftettan från i somras har helt uppenbart så exceptionella kvaliteter att han mycket väl kan bli en av de allra största.
I så fall är det verkligen en episk – ja, historisk – debut vi bevittnar i The Rock ikväll.
Att få vara med om något dylikt känns som ett rent privilegium.
En jackpot mitt i livet, liksom.
En helig ynnest.
Och att jag får dela den med er…hey, I’m a lucky guy.
För ni hänger väl med?
Klart ni gör.

Ni vill ju inte missa chansen att i framtiden kunna säga ”åh, jag såg Jack Hughes allra första NHL-match”.

Den börjar nu.
• • •
När en slik högtidsstund, fullsprängd av legacy-potential, står på programmet borde en New York-baserad NHL-bloggare värd namnet förstås vara på plats redan på morgonvärmningen och tro mig – det hade jag tänkt vara också.
Men när jag vaknar – i korresoffan, no less – inne på Manhattan är klockan 10.15 och Devils värmning börjar 10.30.
Inte ens om jag varit en av universums härskare och haft egen helikopter på taket – åh, ljuva tanke – hade jag hunnit, så det var bara att messa några figurer som förväntade sig att få se mig, dra en en liten vals om förutsedda åtaganden och somna om igen.
Skandal, jag håller med.
Men det för det positiva med sig att det är en utvilad och pigg biff som under tidiga eftermiddagen stiger på ett NJ Transit-tåg på Penn Station och åker ut genom träsken till Newark.
Nu jäklar ska jag hamra på tangenterna som Gene Krupa hamrade på trumskinnen!
• • •
Jag hinner bara se fragment av Chicago och Philadelphia tidiga fejd på andra sidan havet, men får det bestämda intrycket att Flyers är precis så starka som Ondskan Ekeliw påstått att det ska vara.
Men ja, såklart, vi måste säga det igen – det är tidigt!
• • •
Bloggen orerade en del om de uppskruvade förväntningarna och den nya feelgood-stämningen i, och runt, Garden igår.
Då visste jag inte vad som väntade här.
Det liksom brusar och knastrar av hopp i den ljumma höstsolen utanför The Rock – och det gör det fyra timmar innan de öppnar dörrarna.
Men det är ju inte att undra på.
Devils har rustat mest och bäst av alla under sommaren och Jack Hughes omsusade debut är de facto bara en av alla happenings ikväll. Även PK Subban, Wayne Simmonds och Nikita Gusev uppträder i organisationens färger för första gången – och en hel och frisk Taylor Hall gör comeback efter skadestrulet ifjol.
Så trycket i bbq-oset under förfesten på plazan vid The Devil’s Den är mycket välmotiverat.
Den här säsongspremiären kan vara början på en ny storhetstid här ute.
• • •
Det är kanelbullens dag idag och den måste ju firas på något sätt, så jag trycker i mig två cannolis i pressrummet före matchstart.
Löjligt gott, faktiskt.
• • •
Det går lysande för New York Dolls så här i säsongsstarten – och Travis Konecny hjälpte med sina två mål i Prag till att dryga ut vår tidiga serieledning.
Naturligtvis är jag redan så outhärdligt mallig att Ondskan slutat svara på sms i ämnet.
• • •
Winnipeg Jets tyckte att de var klart bättre laget på Manhattan igår och kväll och borde ha bärgat både poängen.
Så bortsett från att han byter målvakt ändrar coach Maurice ingenting i laguppställningen till det här back-to-back-dramat.
Korrekt, I guess – men det hade varit kul om David Gustafsson och/eller globetrotter Dahlström fått spela några minuter under det här besöket i The Metropolitan Area.
• • •
Har min allra finaste kavaj på mig ikväll, till Jack Hughes ära, men den verkar helt förbryllande ha krympt en storlek sedan finalen i våras.
Hm, vi kanske ska vara lite återhållsamma med cannoli-konsumtionen framöver.
• • •
När jag, efter att ha suttit och solat mina bleka kinder på en parkbänk vid Brodeur-statyn på baksidan av The Rockhhh, två och en halv timme för matchstart kommer till pressentrén står hela Devils-truppen där och trycker i snajdiga kostymer.
Jo, faktiskt.
Meningen är att de ska plockas upp i bilar för att köras till red carpet-ceremonin men något har blivit fel så de får vänta.
Så går premiärföreställningen åt helvete vet ni varför.
De blev distraherade av att tvingas stå och titta på när jag och andra medialufsar kom och hämtade våra ackrediteringar…
• • •
Grejen med vår fantasy-liga är att det inte räcker enkom med mål och assist.
Snitt-tid på isen, antal skott, PP-poäng, plus/minus och – bisarrt nog – utvisningsminuter betyder lika mycket.

Det hade jag ingen aning om under mitt rookie-år och floppade därför värre än ett lagt ägt av Eugene Melnyk – om något så galet går att föreställa sig… – men inför den här säsongen har jag full kolla och triumferar med namn som Giordano, Dumba, Hamilton och Provorov.
• • •
H-H-H.
Det kan bli den magiska formeln i New Jersey denna vinter.
Huh?
Hall-Hischier-Hughes, såklart.
Kom ihåg var ni läste det först
• • •
Hann som ni märkte aldrig tippa matchen i Prag, men så här får jag för mig att de som avgörs under kvällen.
•New Jersey – Winnipeg 5-2
•NY Islanders – Washington 1-2
•Columbus – Toronto 2-4
•San Jose – Vegas 3-2 (OT, pappa Erik avgör)
• • •
Jesper and Jesper har varit Devils motsvarighet till Smith and Wesson under försäsongen, men tyvärr – vi får bara se ena halvan av The Jespers i premiären.
Bratt spelar – förstås – men Boqvist får sitta på läktaren tills vidare.
• • •
Nä, Jets är naturligtvis inte illa ute om de torskar även ikväll.
Men ingen vill inleda en säsong med back-to-back-förluster så var förvissad om att Wheeler och Scheifele och kompani kommer ge det så kallade järnet nu.
• • •
Jack Hughes ingår förresten i New York Dolls-truppen han också.
Det är ytterligare ett skäl till att jag hoppas att han lyser upp den här premiärföreställningen som en nyårsraket.
• • •
Även Columbus – med Hästpolo-Gustav som wingman åt Wenny Wennberg och rookisarna Bemström och Lilja i fjärdelinan – ger sig äntligen in i the action ikväll (och jag räknar med täta uppdateringar från tillställningen i Nationwide), men Kings och Red Wings får starta säsongen först i morrn.
Att gå och vänta så länge, medan alla andra redan är igång, måste vara lite frustrerande.
• • •
Förresten, när hemmaspelarna står där och trycker i media-entrén framgår det tydligt att PK Subban och Young Jack redan är polare.
Hur är det Gordon Gekko uttrycker det i andra Wall Street-filmen?
A fisherman sees another fisherman from afar…
• • •
De spelar rutten musik i alla hockeyhallar i hela världen, men det kan vara så att The Rockhhh slår världsrekord i enerverande umpa-umpa-muzak.
Dessbättre glömmer man ju alltid den ljudmässiga inramningen när det spelas underhållande hockey och här kommer de göra det i år, gissar vi.
• • •
När nu brorsan målade i Prag säger det sig självt att även Nylander den äldre kommer hänga säsongens första kasse i Columbus ikväll.
• • •
Corey Schneider har haft det tungt ett tag, men av försäsongen att döma är han – antagligen inspirerad av vad som händer i organisationen – på väg att hitta sin mojo igen.
I så fall är det verkligen läge att varna för Devils.
• • •
OK, bloggens vänner – välkomna till The Rockhhh.-
Det är 4 oktober 2019 och Jack Hughes NHL-karriär börjar…

NY RANGERS – WINNIPEG 6-4 (Slut)
• • •
Så ja, den unga säsongens första riktiga urladdning för referat-lämnare Biffen är överstökad –och då återstår bara utlovad slutrapport här i bloggen.
Den ber jag att jag att få inleda med att återigen understryka att inget som hände denna matiga omgång var i närheten av att glädja mer än nyheten från San Jose.
Som alla andra fick jag så onda aningar att det gjorde ont i magen när King Karl tvingades skippa gårdagspremiären i Vegas av personliga skäl, men prisa Gud – det var av bästa tänkbara skäl han i all hast lämnade Strippen och flög hem.
Erik och Melinda har äntligen fått bli föräldrar.
Ibland är världen ändå vacker.
• • •
I Rangers-lägret är det ingen som gör sig några illusioner om kvällens insats.
– Det var i sanning ingen Picasso, som coach Quinn uttrycker det.
Kort sagt:
Burt Lancaster-kopian och hans adepter är medvetna om misstagen och tankefelen och slarvet.
Men desto skönare sitter segern.
– Alla vill så mycket och jobbar stenhårt, men inte jättesmart hela tiden. Just det ser man väldigt ofta i de här tidiga matcherna. Det är förståeligt men samtidigt väldigt viktig att man ändå vinner, för det blir så mycket lättare att jobba vidare, konstaterar Mika.
• • •
Det är tidigt och allt det där, jaja. Men nog fick vi omedelbart en fingervisning om vilken nytta Avalanche kommer att ha av de här nya pjäserna Sakic plockat in till till andra- och tredjekedjan.
Donskoj till exempel.
Vilken dynamit som bor i honom.
• • •
Se där ja, gick jag inte och fick sex av åtta rätt ikväll också.
Vad har hänt?
• • •
Apropå tidigt…Mika är väldigt tidig etta i poängligan efter kvällens uppvisning på Broadway.
Där kanske han inte kommer vara kvar när krutröken lagt sig i april men fortsätter det som i den här matchen lär han i alla fall utmana om en topp tio-placering.
Jävlar vad bra han var.
• • •
Inte heller om klena insatser ska man dra för långtgående slutsatser på en gång, men lite känns det som att vi fått bekräftat att nåt skaver i Pittsburgh.
• • •
De som såg är överens:
Lias entré under spelarpresentation var kvällens verkliga höjdpunkt.
– Ja, ha ha, vad höll han på med? Jag höll på att garva ihjäl mig, hojtar Mika.
Lias själv kan bara kapitulera.
– Man måste ju bjuda på nåt kul…
• • •
De finländska kollegorna fick väl inte riktigt sitt lystmäte just ikväll, men det dröjer inte förrän de får skicka hem euforiska rapporter om stjärnorna som uppträdde på Garden-isen ikväll – och om alla andra.
Satan vilken klass det är på den här blåvita NHL-generationen.
Vore det World Cup nu, när de till och med börjat få fram femplus-backar, skulle ju lejonen i alla fall för mig kännas som en av favoriterna.
• • •
Han fick jobba som en galärslav i säsongsupptakten, sammanlagt avfyrade ju Jets 47 skott, så Henke är lite utmattad när han tar emot i målvaktshörnet efteråt – men bortsett från tredje baklängesmålet i stort sett nöjd.
– Wheeler lurade mig på det målet, jag trodde han skulle passa och istället drog han iväg ett skott. Man ska inte stå och analysera för mycket vad som eventuellt kommer hända utan vänta på vad som faktiskt händer och reagera på det. Annars var det många saker jag var nöjd med, säger han.
• • •
Nu tror jag bestämt att jag ska spilla i mig en liten bourbon så jag kommer snabbare till John Blund än igår.
Tack alla som var med i spåret under natten, ni vet inte hur mycket ni förgyller dessa sessions för er lilla ciceron i natten.
Hoppas ni vill vara med imorrn igen för då åker bloggen ut till Newark för att se närJack Hughes begår sin NHL-debut.
Höj, som Ondskan Ekeliw alltid säger i slutet av podden.

NY RANGERS – WINNIPEG 6-4 (Slut)
• • •
Löftet kvarstår.
Det kommer en slutrapport.
Men det dröjer ytterligare ett tag, för det är väldans mycket att skriva nu.
En sak bara:
Så underbara nyheter om att EK65 blivit pappa.
Det slår allt annat denna afton.

Brendan Smith sätter 6-4 i tom kasse, Rangers vinner.
Mer kommer sen, jag lovar.
Men det dröjer en stund.

NY RANGERS – WINNIPEG 3-3 (Period 2)
• • •
Hula-hula a la Hawaii utbryter under inledningen av andra.
Breadman Panarin hinner baka sin första frukostfralla som Blåskjorta under det som återstår av PP:t från första – men Wheeler svarar direkt i en kontring under vilken Ehlers, igen, drar isär Rangers-försvaret som Calle Jularbo drog isär sitt dragspel.
Sen smaskar även Trouba in sitt första mål för Rangers – bara för att få se Wheeler svara direkt igen.
Så skulle det aldrig se ut i, you know, mars.
• • •
Mja, jag insisterar på att Rangers i huvudsak försvarade sig rätt bra under Jets långa onslaught i inledningsperren.
Det är förvisso match 1, så självfallet sitter inte positionsspelet till hundra procent.
Ser det likadant ut i mitten av november finns det anledning för de blå fansen att oroa sig – men inte nu.
• • •
So far är den minst väntade som frälser den blåvita flocken här uppe.
Heinola.
Bara han har tagit sig in i protokollet.
Kul det med, på sitt vis.
• • • 
Michael J. Fox – mångårig stammis – är in the house och vinkar i jumbotronen.
Bara på Garden, folks.
Nästan bara i alla fall.
• • •
Lunkan skulle kanske tagit det tredje målet.
Men i övrigt har han varit kanon ikväll, varken mer eller mindre.
• • •
Mja, Pittsburgh…
• • •
Ehlers har assist även på det där tredje målet och fortsätter det så här kommer Laine inte få se sin önskan om att lira med kungarna Wheeler och Scheifele – och de ÄR verkligen kungar – uppfylld.
Hans bäste kompis från Ålborg har satt sina danska gaddar i den positionen.
• • •
Även Jerry Ferrara – Turtle i ”Entourage” – ingår i kändiskavalkaden de börjat veva på bildskärmen.
• • •
”SHATTY”, står det kort och gott i ett sms som ramlar in från Sverige.
Gissa vad avsändaren heter.
• • •
När man tar en så urbota dum utvisning som unge Herr Lemieux gör här i slutet…skäms man inte då för hur fruktansvärt lagkamraterna, med Henke i spetsen, får jobba?
Man borde, anser jag.
• • •
Ja, det är si och så med spelet ibland, men underhållningsvärdet kan ingen klaga på – och nu är det ju upplaget för en riktigt festlig tredjeperiod.
En korv på det?
En korv på det.

NY RANGERS – WINNIPEG 1-1 (Period 1)
• • •
Ömsom vin, ömson vatten.
För båda kombattanterna.
Som så ofta i premiärer.
Jets förlägger det mesta av spelet i Rangers zon, främst för att de får två tidiga powerplay i tät följd och sedan behåller offensivt momentum, medan Rangers egentligen inte lyckats etablera ett enda riktigt långt anfall – ens vid ett eget sent PP.
Å andra sidan försvarar sig hemmalaget bra, i synnerhet under just penalty kill – och lyckas ta ledningen när de väl tittar upp vid ett tillfälle.
Sen snärtar Scheifele in en kvittering, efter juicy macka av unge Ehlers, och…mja, igen:
Ömsom vin, ömsom vatten.
• • • 
Ho ho, lite lustigt är det ju ändå:
Här har Rangers laddat upp med unga offensiva stjärnskott så det skvätter om det – och så är det gamle, stele Marc Staal som gör säsongens första mål.
Med en riktigt elegant köksvägssnurr!
• • •
Otroligt, slår det mig redan efter tio minuter, hur enorm skillnaden kan vara.
Det är, princip, samma spelare på isen som under den stentrista försäsongen – men så fort serien börjar får matcherna de utkämpar så sanslöst mycket mer nerv och intensitet och attraktionskraft.
Och då är detta ändå ingenting mot hur det kommer se ut när de varvat upp på fulla varv till våren.
Tvärtom, då kommer vi se tillbaka på den här sortens matcher som darriga early-in-the-race-försök när ingenting ”satt” ännu…
• • •
Som jag upplyser Jarkko om i ett sms, apropå den månghövdade skaran på pressläktaren från hans hemland:
Så här många finländare har jag inte sett sedan vi besökte Helsingfors strax innan World Cup 2016.
• • •
Nej, det är inte så lyckat av Ryan Strome att två utvisningar efter varandra.
Så klumpig – eller övertänd – får man inte vara.
• • •
Det är ju inte det minsta konstigt, men ändå lite upprymmande att notera att The Garden Faithful efter två riktigt bistra år faktiskt lyckats suggerera sig till riktigt lyckorus den här premiärkvällen.
Stämningen under lagpresentationen är direkt högtidlig – och ovationerna för några av spelarna när de glider ut på isen öronbedövande.
Och under nationalsången kommer de fan upp i rena United Center-nivåerna.
• • •
Ett hjul på min pressläktarstol saknas.
Så jag sitter inte mycket bekvämare än Henke och Hällebucken när de har kaoshögar runt sina målgårdar.
• • •
Ha ha ha, Lias A gör verklig braksuccé under lagpresentationen.
Han lyckas nämligen ramla när han glider ut i spotlight-skenet – plask rakt ner i isen.
Det kommer han få höra om av sina lagkamrater – länge, länge.
• • •
I ett slags för-intro innan riktiga introt kör de Dylans ”The Times They Are-A Changin’” till bilder av de nya spelarna och ledarna.
We’ll see, svarar bloggen.
• • •
Fint att se att Strålle får ett ordentligt jumbotron-tack nere i Tampa.
Det har han i sanning förtjänat.
• • •
Det är inte bara fansen på läktarna som är uppspelta, även er Biff har riktigt hög puls nu.
FAN vad ljuvligt att vi är igång igen – på riktigt!