Ah, sorry.
Det blir ingen Stora Säsongsavslutningen i år.
För mycket tid – exakt 44 dygn, faktiskt – har hunnit passera sedan nyblivna Stanley Cup-mästarna från St. Louis bildade skolgårdshög på isen i TD Garden i Boston.
Att nu, i slutet av juli, återvända dit och rekapitulera allt som ledde fram till det redan avlägsna ögonblicket känns bara krystat.
Tro mig, jag har gjort mina försök och innan jag förra veckan dundrade ner till The CEO of Everything för en magisk Florida-semester var det nära att jag lyckades stånka ur mig ett antal omtagningar om allt alla redan vet, men jag gjorde magplask precis mållinjen
Att försöka skriva om hockey och få studs i formuleringarna utan de fysiska reaktioner live-action och riktigt allvar och sann nerv genererar är som för en spelare att göra rusher med skridskor som inte slipats sedan förra julen. En bloggare får inget fäste i isen och hasar hjälplöst ut mot sargen när han så att säga försöker svänga…
Så istället firar vi sommaren med en liten bildkavalkad.
Best of Bloggens illustrationer 2018-2019 borde kittla lite nu när abstinensen börjat pyra i er.
En sak bara:
Årets kommentator i bloggens spår måste utses, den traditionen överger vi inte, och – boom! Vi har en back-to-back-vinnare.
Jo, Kung Kenta tar hem den ärofyllda titeln för andra året i rad.
Det kan inte bli på annat sätt när man är så lojal – karln är med oss vareviga kväll, ju! – och så engagerad och, samtidigt, så mån om att hålla en vänlig, civiliserad och tolerant ton precis hela tiden.
Grattis, Repeat-Kenta!
Men kom ihåg – bloggaren älskar er alla. Ni är de bästa läsarna i världen och får imaginära chokladaskar, allihop.
Now – bilderna!

• • •
Is it October yet?
Ah, vi hörs då – om inte andan faller på när bloggen om ett par veckor dyker upp i hemlandet…

Jahapp, det blev en sån här dag igen.
Jag gick upp, satte mig vid skrivbordet – och sju timmar senare sitter jag fortfarande här.
Utan att ha gjort något annat än skrivit om UFA-signingar i olika former.
Men jag klagar ju hela tiden över hur trist det är att vara ledig, så nu ska jag väl vara glad då.
Alright, alright – här är en lista över de tyngsta namnen som kritat på för nya klubbar under dagen.
•Jason Spezza, Toronto Maple Leafs – 1 år, 700 000.
•Cam Talbot, Calgary Flames – 1 år, 2.75 miljoner.
•Ron Hainsey, Ottawa Senators – 1 år, 3.5 miljoner.
•Markus Granlund, Edmonton Oilers – 1 år, 1.3 miljoner.
•Tyler Myers, Vancouver Canucks – 5 år, 30 miljoner.
•Corey Perry, Dallas Stars – 1 år, 1.5 miljoner.
•Luke Schenn, Tampa Bay Lightning – 1 år, 700 000.
•Matt Duchene, Nashville Predators – 7 år, 56 miljoner.
•Tyler Ennis, Ottawa Senators – 1 år, 800 000.
•Joe Pavelski, Dallas Stars – 3 år, 21 miljoner.
•Sergej Bobrosvky, Florida Panthers – 7 år, 70 miljoner.
•Mike Smith, Edmonton Oilers – 1 år, 2 miljoner.
•Andrej Sekera, Dallas Stars – 1 år, 1.5 miljoner.
•Anton Strålman, Florida Panthers – 3 år, 16.5 miljoner.
•Ryan Hartman, Minnesota Wild – 2 år, 3.8 miljoner.
•Jordie Benn, Vancouver Canucks – 2 år, 4 miljoner.
•Patrik Nemeth, Detroit Red Wings – 2 år, 6 miljoner.
•Keith Kincaid, Montreal Canadiens – 1 år, 1.75 miljoner.
•Artemi Panarin, NY Rangers – 7 år, 81.5 miljoner.
•Brandon Tanev, Pittsburgh Penguins – 6 år, 21 miljoner.
•Noel Acciari, Florida Panthers – 3 år, 5 miljoner.
•Oscar Fantenberg, Vancouver Canucks – 1 år, 850 000.
•Garnet Hathaway, Washington Capitals – 4 år, 6 miljoner.
•Joonas Donskoi, Colorado Avalanche – 4 år, 15.6 miljoner.
•Nathan Beaulieu, Winnipeg Jets – 1 år, 1 miljon.
•Mats Zuccarello, Minnesota Wild – 5 år, 30 miljoner.
•Ryan Carpenter, Chicago Blackhawks – 3 år, 3 miljoner.
•Andrew Hammond, Buffalo Sabres – 1 år, 700 000.
•Valtteri Filppula, Detroit Red Wings – 2 år, 3 miljoner.
•Gustav Nyquist, Columbus Blue Jackets – 4 år, 22 miljoner.
•Richard Panik, Washington Capitals – 4 år, 11 miljoner.
•Curtis McElhinney, Tampa Bay Lightning – 2 år, 2.6 miljoner.
•Brett Connolly, Florida Panthers – 4 år, 13 miljoner.
•Pierre-Edoard Bellemare, Colorado Avalanche – 2 år, 3.6 miljoner.
•Wayne Simmonds, New Jersey Devils – 1 år, 5 miljoner.
•Calvin Pickard, Detroit Red Wings – 2 år, 1.4 miljoner.
•Pär Lindholm, Boston Bruins – 2 år, 1.7 miljoner.
•Brett Ritchie, Boston Bruins – 1 år, 1 miljon.
•Joakim Ryan, LA Kings – 1 år, 725 000.
•Robin Lehner, Chicago Blackhawks – 1 år, 5 miljoner.
•Semyon Varlamov, NY Islanders – 4 år, summa okänd.
Och för att knyta till inledningen i introt tidigare idag – hittar vi några namn där som avgör Stanley Cup-finalen 2020?
Det vet vi förstås först med facit i hand, men ett är säkert – lag som Dallas och Colorado och Florida har flyttat fram sina positioner, och kanske Nashville med, även om jag personligen aldrig varit helt såld på Duchene.
Nu vill jag för övrigt bara se dem spela.
Is it October yet?
• • •
Lehner till Chi-Town alltså…den såg man inte komma.

Islanders satsar istället på Varlamov och ni som förstår mer än jag får gärna förklara varför man tar ett sådant beslut?
Efter en säsong som renderade honom en Vezina-nominering kan man också tycka att det är bra snålt av Hawks att bara erbjuda honom ett år, men som Robin själv konstaterade i Vegas för halvannan vecka sedan:
– Jag är själv helt övertygad om att jag kommer klara det här, men inser att jag ändå måste visa det innan andra vågar tro på mig.
• • • 
Det där offer-sheetet Bergevin kom med var ju lite väl lamt. Jo, det kommer svida lite i ägare Dundon att behöva hosta upp all den där signing-bonusen, men det är klart att han gör det.
Att inte matcha ett dylikt bud, när det gäller ens fixstjärna, vore att erkänna att man inte har i NHL att göra.
• • •
De flesta tunga skalperna är klippta vid det här laget, men Mojo Johansson hänger fortfarande kvar där ute – och Don Sweeney, Bruins GM, meddelar att han inte erbjudit svensken nytt kontrakt.
Men det råder ingen tvekan om att han snart kommer ha namnteckningen på ett fint kontrakt.
Frågan är var.
Give it to me – var hamnar Mojo?
• • •
Oj, just när vi tror att krutröken börjar lägga sig smackar Leafs och Avs till med en liten blockbuster-trejd.
Leafs får Tyson Barrie (men bara 50 procent av hans cap-hit; Colorado tar andra halvan), Alex Kerfoot och ett draftval i sjätterundan 202o – i utbyte mot Nazem Kadri, Calle Rosén och Torontos draftval i tredjerundan 2020.
Idsint, jag vet inte om man kan påstå att Leafs alla problem därmed är lösta, men det är ett steg i exakt rätt riktning.
• • •
Kul att Pär Lindholm får en ny chans, tycker bloggen.
Det är en sympatisk filur som visat fina takter som ”gamling” och han kommer passa finfint hos Bruins.
• • •
Nä, jag kunde inte låt bli att påpeka för Hästpolo-Gustav att vi kommer ses oftare än någonsin tidigare nu.
– Jo, svarade han med drypande sarkasm, det var förstås huvudskälet till att jag skrev på för ett Metropolitan-lag.
Sedan frågade jag om han har någon koll på hästpolo-scenen i Ohio.
Då la han på.
• • •
Det är 92 dagar till Opening Night.
Tick-tock, tick-tock…
• • •
Yzerman säger att Kronwall får ta hela sommaren på sig och fundera om han vill.
Ni vet vad vad bloggen säger:
One more year!
Men jag är rädd att chansen minskade i och med att hästpolomannen inte kommer tillbaka till Motown.
• • •
Jaha, nu ska jag ta mig friheten att duscha och gå ut och en köpa en smörgås.
Men jag sätter inte The End ännu, för det kan finnas skäl att återkomma här de närmaste dygnen.
Så – vi hörs snart.

Där kom det, Canadiens offer-sheetar Sebastian Aho!
Ojvoj, nu blir det intressant att se vad som händer.
Hang in there, folks.

Hur är det med hästpoloscenen i Ohio?
Förhoppningsvis finns det i alla fall några planer, för oh yes – Gustav Nyquist har signat med Blue Jackets och får fina pengar.
Bäst i den dealen:
Han tillhör Metropolitan-divisionen, kommer ligga på rull till New York och får träffa bloggen hela tiden.
Vad glad han ska vara…
• • •
Panthers har sin nya målvaktsstjärna.
Bobrovsky flyttar till södra Florida.
Good for them – good for him.
Men nog hade det behövts en riktig splash även i anfallsleden, no?
• • •
Filppula hem till Detroit…vad bisarrt.
• • •
Lehner och Mojo – kan vi få lite spekulation?

Så var det med Jeff Gortons handlingsförlamning…
Rangers lyckas alltså bärga Artem Panarin – för väldigt mycket pengar, men ändå mindre än han hade kunnat få på annat håll.
Det betyder ju att den förhatliga rebuilden officiellt är över.
Henke Lundqvist borde unna sig en drink på Avenyn ikväll, det kommer bli roligt i Garden igen.
• • •
Ännu har vi inte fått rapporter om några riktigt vansinniga kontrakt, men att Penguins signar Brandon Tanev i sex år föranleder höjda ögonbryn åtminstone här i holken på östra Manhattan.
• • •
De koleriska Islanders-fansen lär inte uppskatta att Bread Man tar nästan en miljon mindre än vad Old School Lou erbjöd – för att han hellre vill spela på Manhattan.
Buropen kommer eka i många år…
• • •
Fram med lusekoftan, MN Johan – Zuuuuuke kommer till Minny.
Och han får sex miljoner dollar per sässe i fem år.

Då skulle jag också stå ut med lite kyla.
• • •
Chall, Tokiih, Idsint…var är backarna?

Det är i runda slängar 350 dagar tills nästa Stanley Cup-final spelas.
Men den kan komma att avgöras redan idag.
Ja, det låter kanske lite tillspetsat och uppförstorat, men faktiskt: Besluten de 31 klubbarnas general managers och deras medarbetare tar när free agency nu öppnas kan få enorm inverkan på hur säsongen 2019-2020 artar sig och till sist slutar.
En Matt Duchene, en Artem Panarin, en Joe Pavelski, en Sergej Bobrovsky eller en Mats Zuccarello kan mycket väl vara det sista saltkorn som fulländar en Stanley Cup-värdig anrättning – och på samma sätt kan den som misslyckas att knyta till sig några av de tillgängliga toppnamnen sumpa sitt lags chanser helt och hållet.
Så det är inte bara en festlig happening vilken-som-helst vi får uppleva när klockan alldeles strax slår tolv här på amerikanska östkusten.
Det är den kritiska, kanske helt utslagsgivande starten på nästa säsong.
Håll hårt i mössan, folks!
• • •
Jaha, hur har livet varit sedan vi hördes senast då?
Att döma av den föredömliga aktiviteten i bloggens spår har hockeyfebern inte alls lagt sig och det är ju förträffligt.
Fortsätt så, sommaren lång…
Själv är jag tillbaka i New York efter ytterligare några slappa dygn i den kaliforniska öknen och god bless – jag älskar summer in the city-feelingen. När det blir riktigt hett och fuktigt och den här vanligtvis hysteriska stan saktar in och blir slö och sinnlig…finns inget inget som kan jämföras.
Det är bara det där med att jag ska föreställa ledig.
Så tråkigt.
Livet ska vara späckat med action, annars kan det…mja, jag ska
• • •
Ni vet vilka alla vilka de stora namnen ”in play” är idag – och ska vi tro på uppgifterna en enig kår av insiders spred under är det redan klart var merparten kommer hamna.
Här är topplistan – med förmodad, ny adress:
Matt Duchene – Nashville Predators.
Artem Panarin – New York Islanders.
Semyon Varlamov – New York Islanders.
Joe Pavelski – Dallas Stars.
Corey Perry – Dallas Stars.
Sergej Bobrosvky – Florida Panthers.
Brett Connolly – Florida Panthers.
Mats Zuccarello – Minnesota Wild.
Ryan Hartman – Minnesota Wild.
Joonas Donskoi – Colorado Avalanche.
Mike Smith – Edmonton Oilers.
Cam Talbot – Calgary Flames.
Robin Lehner – Carolina Hurricanes/Columbus Blue Jackets
Richard Panik – Washington Capitals.
Tyler Myers – Vancouver Canucks.
Hoppas att några av de spekulationerna är fel, det vore bra trist om vi redan vet allt när free agency-racet som kallats tidernas vildaste börjar.
• • •
Åtminstone tio gånger per dag sedan den hittills mest förbluffande trejden har jag misslyckats i försöken att visualisera PK Subban i den Devils-jersey.
Men ojvoj, till hösten kommer det bli jäkligt roligt att NJ Transit-tåget ut till Newark igen
Vilken produkt – om jag nu får använda en så rälig term – Shero håller på att färdigställa.
• • •
Bortsett från Lehner – som alltså sägs vara på G till Carolina, eller möjligen Columbus – har det pratats väldigt tyst om alla svenska UFA:s senaste dygnen och vi har en hel skrälldus.
Gustav Nyquist, Marcus Johansson, Anton Strålman, Niklas Kronwall, Marcus Krüger, Magnus Pääjärvi, Patrik Nemeth, Oscar Lindberg, Pär Lindholm, Tim Heed och Oskar Fantenberg ska alla skriva nya kontrakt någonstans – och detsamma gäller Fredrik Claesson och Pontus Åberg, RFA:s som inte erbjudits fortsättning av NY Rangers respektive Minnesota Wild.
Vad gäller Nyquist sägs det att Sharks jobbar på ett försöka klämma in honom under taket , men också gamla klubben Detroit ska vara intresserad. Bruins vill gärna behålla Mojo också, men det är oklart om det går. Strålman blir av allt att döma inte kvar i Tampa och Buffalo har pekats ut som ny destination, men nu påp förmiddagen kom det uppgifter om Florida nockså. Det är dock bara spekulationer.
Om övriga vet vi nada.
Spännande ändå.
• • •
Fast jag förstår inte riktigt vad Islanders pysslar med i Lehner-fallet.
Han var ju helt sensationell den gångna sässen, nominerades till en goddamned Vezina och blev veritabel folkhjälte ute på Long Island.
Hur kan de låta honom gå?
Det är nuts.
Särskilt som vi i så fall blir helt utan blågul representation på ön – igen.
• • •
Fram till midnatt hade Blue Jackets fortfarande möjlighet att erbjuda Bread Man Panarin ett åttaårskontrakt och det sägs att det fanns ett bud a’ sammanlagt 96 miljoner dollar – 12 millar per säsong.
Han sa dock nej och det betyder att han han förväntar sig minst 13.7 per år någon annanstans, eftersom kontraktet nu bara får vara på sju år.
Eller så är han bara oerhört angelägen om att få lämna Ohio…
• • •
Tydligen bad Burracuda Burakovsky om att bli trejdad från Washington redan i februari, så att han nu hamnar i Colorado är ju bara gräddsås för alla inblandade.
Det stora lyftet kan komma där, utan tvekan.
Och Gabe The Babe Landeskog får garanterat en ny lillebror att hålla redan på!
• • •
På Rangers-fronten inget nytt. Det verkar inte som att Gorton kommer göra någon stor splash. Tråkigt. Men hela MSG-organisationen är väl helt paralyserad av att Knicks ärkerival Brooklyn Nets senaste dygnet knutit till sig halva Golden State Warriors.
Själva har eviga loserlaget Knicks, trots all resurser i världen och ständigt löften om stora affärer, lyckats göra just ingenting.
Som min gamle buddy Dave Lozo skrev på Twitter i natt:
”Knicks är den där pappan som lovar en familjeresa till Hawaii men till slut bara ger alla fyra ananas och en VHS-kopia av First 50 Dates”.
Ha ha.
• • •
Carl Söderberg tror jag var mindre glad över att bli trejdad. Han trivdes, verkade det alltid som, oerhört bra i Denver – och med kompisarna i ”familjen” Avalanche.
Men när besvikelsen över att ha blivit ivägskickad lagt sig inser han förhoppningsvis att det kan bli väldans bra ute i Arizona-öknen också.
Scottsdale, där nästan alla Coyotes-spelare bor, är en av de mest underbara platserna i hela USA för den som har pengar – och efter Phil Kessel-trejden ser ju laget ut att bli riktigt, riktigt intressant också.
• • •
Det ingen av alla tvärsäkra insiders som var ute på Twitter och härjade i natt verkar ha en aning om är vad Marc Bergevin, Montreals djärve GM, har för ess i rockärmen.
Genom att trejda ”hem” Andrew Shaw till Chicago skapade han utrymme för en blockbuster, men vad består den i?
Om alla nattens tips stämmer finns det ju inga tunga pjäser över till Marc.
Well, hoppas han blåser alla med nåt riktigt spektakulärt.
• • •
Ja, vi hoppas alla på några riktigt fientliga offer sheets under dagen, till exempel för Marner, men jag tror vi kan glömma det.
Det handlar inte i första hand om att GM:s har en mysig kartell, utan om att det kostar fyra förstaval.
Praktiskt taget ingen är värd fyra förstaval.
Eller – har någon en avvikande åsikt i det ämnet?
• • •
OK, snart slår klockan – tolv här i New York, elva i Chicago, tio i Denver och nio i La La Land.
Då , jävlar i mig, åker vi.
Spåret är öppet och väntar på era kommentarer – och jag uppdaterar när jag har något att säga.
Happy free agency!

Hej hej, här kommer 2019 års draft.
Nej – bloggen har inte ändrat sig: Jag ligger i skuggan på en veranda i Palm Desert och ser NBC Sports sändning, men kommer inte blogga.
Tänkte dock någon – framförallt Kenta! – skulle gilla att ha en färsk post att kommentera till.
Happy draft night, låt oss hoppas på många trejder. Nu tar jag och dricker lite mer kall lemonad.

Ja, nej, det blev ju inte mycket till bloggfest kring den här galan.
I år heller.
Det går helt enkelt för fort, och blir för mycket annat som ska lämnas till redaktionen mitt i steget, att fokuset på detta lilla forum går förlorat.
Nu sitter jag med en kall Molson – för som om det vore 1985 har Mandalay Bay plötligt bunkrat upp med bira i pressrummet! – och bara flämtar.
Det är dags att slå ihop laptoppen och inleda en liten minisemester i Kaliforniens öknar.
Men några små iakttagelser ska jag be att få krama ur mig innan ett par avslutande bilder.
•För en gångs skull var värden, Kenan Thompson, riktigt rolig och underhållande.
•Men Andrej Vasilevskij såg inte det minsta road ut när det kom skämt om Lightnings slutspelsfacit. Som Ekan Ekeliw kan vittna om är de lättkränkta i Tampa…
•Mer Tampa: Det är väl en klen tröst att Kutjerov och Vasy sopade rent i de allra tyngsta klasserna. Men ändå en tröst.
•Nu är det bara att vänta på utskällningarna. Inom kort kommer röstsedlarna offentliggöras och jag minns inte riktigt, men tror att jag gick emot konsensus både här och där.
•Robin Lehners emotionella tal var lätt kvällens höjdpunkt.
•Det här var Elias Petterssons och Rasmus Dahlins första framträdande på den stora galan. Men garanterat inte sista. Hur många gånger tror ni de kommer återvända – och vilka troféer kommer de bära hem till Vancouver respektive Buffalo?

OK, that’s that. Mot Kalifornien. Draften får ni klara själva, men vi hörs igen när Free Agency närmar sig första juli.

Så välförtjänt:
Den modiga, starke Robin Lehner får Masterton.

Bloggen hoppades in i det längsta på en svensk Norris-skräll a la 2015, när Erik vann fast ingen trodde att det skulle ske (sen förlorade när han verkligen borde ha vunnit istället…).
Men nope, Vigge fick inte sin andra trofé i rad, den gick – helt enligt tipsen – till Mark Giordano.