CAROLINA – BOSTON 0-2 (Period 2)
• • •
Boston Bruins står på tröskeln till Stanley Cup-finalen.
De har inte bara tvåmålsledning – tack vare dubbel powerplay-uppvisning av världens bästa förstakedja.
Hurricanes hänger på repen och orkar inte mer. De stångar desperat i en push innan 0-2-målet men kommer för det mesta ingenstans och avlossar knappt ett skott.
Sorry, Emil Ullbrand och Hamilton The Pig – det är över nu.
• • •
Lagom kul för Jordan Staal om hela säsongen tar slut för att han byter som en klåpare och orsakar too many men-utvisning.
• • •
Få se, hur ställde vi upp ekvationen:
Laget som svepte laget som svepte ett annat lag blir själva svepta.
Och frågan är hur lyckat det är för Bruins att sitta och vänta på sin finalmotståndare i en vecka eller mer.
Lite oroande bör det kännas.
Fast en fjärde sweep i samma gren i playoff-trädet?
No way, säger bloggen.
• • •
Riktigt vad Brind’Amour ska säga nu behöver man veta mer om psykologi än jag för att slå fast, men det där med ”inget att förlora” bör väl rimligen understrykas ännu hårdare.
• • •
Carl-Folke…hur gick det? Somnade du innan puckdrop? Ajabaja!
• • •
Rask är på väg mot en nolla, men den här har inte behövt jobba överdrivet hårt för.
Canes var, faktiskt, mycket bättre i förra matchen.
• • •
Helt i enlighet med amerikansk ingenjörsnorm visar sig torktumlaren här på hotellet fungera lika dåligt som Carolinas powerplay – och nu hänger det halvtorr tvätt i hela rummet.
Hallå.

CAROLINA – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Tuukka hit och Tuukka dit – ikväll är det Curtis McElhinney vi ska sjunga högtravande hyllningshymner om.
Han håller Hurricanes kvar i konferensfinalen.
Inte för att Bruins är helt överlägsna, eller bombarderar honom med puckar, men de skapar de klart bästa chanserna – utan att få hål på hemmakeepern, hur de än beter sig.
Plocken när Marchand bara ska vispa in den knäckande 1-0-pucken är ingenting annat än gudomligt stoff.
Kvällen lever ännu.
• • •
Det är fint att se att fansen i Raleigh i alla fall inte gett upp.
De har partajat med samma ystra humör som vanligt under sin heliga tailgate – och de vevar återigen upp elektrisk atmosfär i den gamla PNC-ladan.
Bless them.
• • •
Första avblåsningen gäller en handpassning och som Doc inte kan låta bli att säga:
– Det är en populär avblåsning just nu.
Ouch, Doc…
• • •
Canes powerplay har inte mer kolsyra än en Fanta som stått på diskbänken sedan All Star-breaket.
Om konferensfinalen slutar som vi alla tror kommer detta faktum stå högst upp på listan över sydstatskrigarnas tillkortakommanden.
• • •
På NHL:s radiokanal har de under dagen diskuterat den där handpassningen i St. Louis igår som de diskuterar Trumps planer på handelskrig med Kina på CNN.
Någon håller till och med en utläggning om att Meier ”fuskade”, men uh-uh – det perspektivet är helt wacko.
Man får slå pucken med handen och hade den bara träffat en Blues-spelare innan den nådde Hästpolo-Gustav hade handpassningen upphävts, så Meier gjorde rätt som försökte – och att det sedan blev som det blev var ju inte hans fel.
• • •
Om det var i något moment man trodde att Charas frånvaro skulle märkas var det i Bruins penalty kill, men nä – den är perfekt ikväll också.
• • •
Han förnekar bestämt att han befinner sig i södern, men jag tycker att jag även på dagens euforiska bilder från PNC-parkeringen ser Linus Hugosson stå och gorma i röd Hurricanes-jersey.
• • •

Dagens idolporträtt at bloggen First Dog: Manfred luktar på Tennessees bedårande blommor.

• • •
Wallmark hänger en i andra.
• • •
Är det bara jag och Kenta som är uppe och tittar ikväll?
Så här dött kan jag inte erinra mig att det nånsin varit i spåret under en konferensfinal.
Hallå, jag skickar ner sonden i djupet och ser om vi åtminstone kan få upp en U-båt eller två?
• • •
Nu ska jag – hör och häpna – gå och hämta tvätten.
Hotellet har en tvättstuga på min våning och jag börjar få ont om rena T-shirts och kalsonger, så, well, tvättmästare Biffen slog till.

”Vi har inget att förlora”.
Förhoppningsvis är det den tanken, och den känslan, som brinner i hjärtat på The Bunch of Jerks just nu.
Egentligen har de förstås det. Förlorar de fjärde raka mot Björnarna från Boston är säsongen över, alla blodiga uppoffringar har varit förgäves och det som nyss kändes som roligaste året i hela karriären slutar i en bitter känsla av förödmjukelse.
Men när läget nu är som det är, när uppdraget beskrivs som omöjligt och ingen längre tror att det finns minsta chans, är det den noting-to-lose-hållningen man måste inta.
Fuck it all, liksom. Nu går vi ut och lägger allt vi har på rött och så får det bära eller brista. Vi bränner hela lagret av krut och ammunition i en enda blowout.
För vår brotherhood.
För våra passionerade fans.
För vår stad.
För vår saga till säsong.
För ödet och berättelserna i framtidens historieböcker.
Lag som lyckas försätta sig i det tillståndet och agerar utifrån de premisserna, är alltid farliga. Ja, ibland till och med omöjliga att slå.
Så om Rod Brind’Amour rattat in rätt sorts mentalitet i sitt manskap kan det här gå.
Nä, de lär inte kunna vända hela serien vad de än intalar sig själva.
Men de kan vinna åtminstone en match och undvika förnedringen i att bli svepta.
Inget att förlora, pojkar, inget att förlora…
• • •
Bloggen är nu, efter en liten roadtrip på måfå i Silicon Valley, tillbaka i centrala San Jose och sitter nu vid en ny hotellrums-TV för att se fjär
Om det låter för jäkla lyxigt kan jag trösta med upplysningen att det regnat idag – och därtill så kraftigt att jag inte ens pallade att gå ut vid Apples Mothership till butik i Cupertino.
Förstå lidandet…det här ju Kalifornien, hit åker man – och stannar – för att solen ska lysa på en (OBS! Ironi!)
• • •
För Bruins gäller framförallt att undvika den känsla av trygghet 3-0-ledning hotar att plantera i hjärnan.
De skulle aldrig säga det, eller ens formulera tanken i ord, men någonstans i bakhuvudet puttrar ändå vissheten om att en förlust inte vore någon katastrof.
Men sårade byten ska dödas direkt. Får de leva vidare finns risken att de repar sig och sedan kan vad som helst hända.
Det vet ledarna i laget – gamla rutinerade brunbjörnar som Chara, Bergeron, Marchand, Rask och Backes – också. Så de kommer höja sina ramar i skyn och slå så hårt de kan – rakt över strupen på The Jerks. Den östra konferensfinalen ska stängas nu.
• • •
På Starbucks har de ju ovanan att fråga vad man heter när man beställer sin fåniga lilla vanilla latte, och har men det obskyra namnet ”Per” blir det lätt förvirrat.
På Santana Row igår han jag dock inte svara, för mitt sällskap – vi kan kalla honom Crankshaft – kom före med:
– Biffen!
Sedan hade han jättekul när de ropade ”Biffen” med helt koko-uttal.
• • •
Now, det jobbiga för Canes är att Tuukka Rask fortfarande står i Bruins-kassen – vad för desperation och once-in-a-lifetime-attityd de än kramar fram.
Han skulle kunna ha en off-kväll han också, visst, men det spela inga pengar på det.
När målvakter av Tuukkas dignitet kommer in i den här sortens Conn Smythe-flyt, och utstrålar så oerhört mycket lugn och självförtroende som han gör kväll efter kväll, då slutar de i allmänhet inte spela lika storartat förrän bucklan är utdelad.
• • •
Fast jag brukar använda ”Zeb” på Starbucks istället.
Den sitter fint.
• • •
Trion som tävlar om epitetet ”General Manager of The Year” presenterades nyss:
De heter Doug Armstrong (St. Louis Blues), Don Waddell (Carolina Hurricanes) och Don Sweeney (Boston Bruins).
Personligen hade jag gärna sett Lou Lamoriello (NY Islanders) och Brad Treliving (Calgary Flames) i den församlingen, men okej – de kandidaterna får duga.
Viss humor är det förstås att Waddell sågs som en hopplös nödlösning för Carolina innan säsongen – och att Sweeney länge betraktats som ett skämt av många ”armchair experts”.
• • •
Innan vi börjar ikväll vill vi förstås ha en rapport om hur Bloggens First Dog, Manfred, mår.
HEK, är han på humör?
• • •
Ojvoj, Chara saknas på matchvärmningen, rapporteras det från Raleigh.
Då är det nåt allvarligt fel på honom – han skulle aldrig, aldrig missa en sån här match annars.
• • •
Carl-Folke, är du vaken? Vi ser fram emot ditt sällskap inatt och godkänner inte trötthet som giltig frånvaro!
• • •
Som min vän Michael Traikos frågar på Twitter:
Kommer Chara ändå ut och tar emot Prince of Wales Trophy om Bruins vinner ikväll?
Något annat skulle kännas fel.
• • •
OK, nu får vi veta: Gör Bruins slut på Hurricanes feelgood-saga och tvingar fram en handshake redan ikväll – eller kan The Bunch of Jerks undvika Penguins och Islanders bittra öde?

ST. LOUIS – SAN JOSE 4-5 (Slut OT)
• • •
Nej, sure, visst – det var inget domarna kunde göra i det där läget.
De såg inte att Meier gjorde en Maradona och använde Guds hand och den typen av situation får inte videogranskas.
Det är ju däri den stora skandalen ligger.

Att man kan döma bort mål sedan ingående videostudier visat ett en skridskospets varit en centimeter innanför blålinjen – ibland utan att spelaren skridskospetsen tillhör haft det minsta med målet att göra – men inte ens får kolla så här helt avgörande incidenter…det är ju faktiskt ingenting annat än befängt.
Så när Schenn och Binnington drämmer klubborna i plexit är det egentligen inte zebrorna som ska ta åt sig.
Det är ligan.
• • •
Erik har dock inget att be om ursäkt för. Han fick en finfin macka av Hästpolo och gjorde vad han kom till San Jose Sharks för att göra:
Vinna slutspelsmatcher.
Här i bloggen kan vi inte låta bli att bli lite begeistrade.
• • •
Allra viktigast – och svårast – för Blues nu är att släppa det här och gå vidare.
Det känns såklart overkligt jävligt att förlora en match på det sättet – i all synnerhet som de sista 30 minuterna spelade så satans bra.
Men likafullt: Det ger absolut ingenting att ödsla mer energi på den situationen.
De som varit med länge – Steen, Perron, Maroon, Pietrangelo, Bouwmeester etc – har en uppgift nu.
• • •
Hey, vi spelade in ett podcast-avsnitt idag också, det hade jag nästan glömt – och ni hittar det här.
Bamse från Örby är i fin form.
• • •
Berube vill inte säga ett jota om handpassningen på sin presskonferens och det är en bra start.
Mindre hoppingivande är rapporterna om att GM Armstrong ska ha dunkat på dörren till domarnas omklädningsrum och skrikit ”Fucking garbage!”…
• • •
Nu ska jag bara vänta på ett litet samtal från en special someone i St. Louis.
Sedan blir det liten middag.
I morrn kan Bruins fullborda sin sweep mot Carolina – och när matchen börjar i Raleigh hörs vi igen, alla fina läsare!

ST. LOUIS – SAN JOSE 4-5 (slut, OT)
• • •
EK65!
Visste väl det.
När det väl lossnar för konstnären från mörka Småland , då jävlar lossnar det.
Men visst – det var en handpassning och domarskandal.
Nu ska det skrivas i Kalifornien, sen kommer kort slutrapport.

ST. LOUIS – SAN JOSE 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Såklart.
Lika givet som förluster i Vegas, turbulens över Klippiga bergen och huvudvärk efter långa sittningar på Neary’s:
Logan Couture, Superman of The Playoffs, trycker in 4-4 med Jones i båset och mindre än en minut kvar på klockan.
Han är fan otrolig, karln.
Och mycket riktigt:
Nu får vi förlängning för första gången i konferensfinal-rundan,
Yes sir!
• • •
Blues har varit bättre under andra halvan av matchen och ja, man kan tycka att de borde avgjort i tredje.
Men nu gjorde de inte det och det handlar inte om att spela bra nu. Det handlar om att – big kliché-varning! – hitta sätt att vinna.
• • •
Mig gör det inget om dramat tar slut hyggligt fort, för de såg ut att han en väldigt trevlig bar här på hotellet men det har bara öppet i några få timmar till…
• • •
Martin Jones studsade tillbaka fin i slutperioden, får ni hålla med om.
• • •
Mina hjältar:
Steen och Ko-Ture, för det är ju bara dumt att inte ta honom.
Men det finns förstås en chans att Perron fullbordar hattrick med karriärens viktigaste mål också…

ST. LOUIS – SAN JOSE 4-3 (Period 3)
• • •
Gridlock no more.
Istället:
Den västra konferensfinalen öppnar sig en blommande vårlök och blir alldeles furiös och oregerlig och härlig.
Redan inom loppet av fyra minuter i andra ramlar det in tre mål – och sedan avlöser chanserna varandra tills Perron gör ett fjärde och ett femte också.
Yes, baby. Så här vill vi ha det!
• • •
The Jumbo Joe Bonanza pågår i Missouri.
Den Gamle Med Pucken spelar som i trans och har ett hattrick på lut.
Tänk vad som kan hända bara man får The Melkman vid sin sida…
• • •
Ojvoj, sicket momentum Blues får efter Perrons kvittering – och ännu mer efter ledningsmålet.
Nu är det svårt att se något annat än att Blues har det här.
Men som denna tillställning svängt – vi ska inte inbilla oss att vi vet.
• • •
”Var är Tarasenko”, har Blues-fansen och St. Louis-media grymtat i några veckor.
Där är han.
Det räcker att den sortens artist får yta och tid i någon sekund – då smäller det på det viset.
• • •
Jo, nu börjar se Jones se lite shaky ut igen.
Illa.
• • •
Det kanske är dags för Berube att testa Alex Steen i en topp sex-roll ett tag?
Han – som så oerhört gärna vill spela i en Stanley Cup-final – har bara blivit hetare, och bättre, ju djupare Blues trängt i det här slutspelet och nu börjar han mata in mål också.
• • •

Dunn kommer inte tillbaka med.
Då var det nog dessvärre käken som gick sönder.
• • •
Vad sägs om konferensfinalens första förlängning?
Bloggen gör definitivt tummen upp för den idén.

ST. LOUIS – SAN JOSE 0-2 (Period 1)
• • •
– Jag kan inte göra mål längre, har Erik från Landsbro skrockat säsongen lång.
Men visst fan kan han det.
Det är King Karl som med en pärla från strax ovanför högra tekningscirkeln drar first blood i tredje ronden.
Nu kan det bli åka av, believe you me!
• • •
Ja, hej. Efter ett litet uppdrag i downtown San Jose hann jag tillbaka till hotellrummet – idag beläget i Santa Clara på andra sidan berget, som de säger här – sådär en kvart före puckdrop och sitter nu här och myser (om ni ursäktar det ordet…) vid en härligt superfläskig storbildsskärm.
Livet kunde vara sämre.
• • •
Länge känns det som att förstaperioden saknar karaktär och profil.
Det är en gridlock där ute, renons på svängrum och tid.
Men sen börjar Blues, precis som i första matchen, begå misstag och slå bort en massa puckar – möjligen för att hajarna stressar dem, som hajar tenderar göra när de är hungriga… – och så är det plötsligt 0-2.
Ojvoj.
• • •
Sören på Rören har skickats upp läktaren ikväll – och är alltså den som får betala för att Thornton-kedjan sög så hårt i förrgår. Det berodde förstås i första hand på att han som namngett formationen var helt off, men honom petar de ju inte. Istället flyttar de upp The Melkman och ersätter honom, i fjärdelinan, med Michael Haley.

Bloggen rynkar på näsan.
• • •
Nej, usch, det kan vara så att Vince Dunns käke går av när han får Dillons skott rakt i plytet.
Inte kul.
• • •
Fast nu gör ju Jumbo Joe mål, efter storartat förarbete av The Melkman, så DeBoer lär vara nöjd med det draget.
• • •
Det börjar bli ett långt slutspel för Patrick Sharp, den förre Blackhawks-stjärnan.
Han bor i Chicago men har ju stått i NBC-studion varenda kväll sedan vi började för en dryg månad sedan och den är belägen i Stamford, Connecticut – en dryg timmes bilväg norr om New York.
Så jag antar att kanalen har honom set up på något trevligt hotell på Manhattan och kör honom fram och tillbaka varje dag.
Dyrt, men NBC har obegränsat med pengar och Sharpie är ju värd varenda cent. Han har varit en sann revelation som studioexpert.
• • •
Är Evander Kane månne lite mer aktiv och villig att ge sig in i skiten ikväll?
Det känns nästan så.
• • •
Jag undrar ofta hur det ser ut i den där NBC-studion i Stamford – framförallt där Sharpie och Keith Jones tittar på matcherna. I min fantasi sitter de i fantastiskt mjuka biograffåtöljer och ser all action på regelrätta biodukar och serveras ständigt femstjärnig mat och dryck.

Ett reportage där vore kanske en idé nån gång.
• • •
Blues avlossar alltså bara fyra skott i första.
Det håller ju inte.
• • •
Äh, bara för at det plötsligt regnar lite börjar bilden på tv-skärmen stalla.
Parabolantenn är verkligen bara skit.
• • •
Hörrni, här ska det nu göras lite kaffe i den lilla hotellrumsbryggaren.
Pass upp på Erik nu i andra.
Han är på gång.

Er Biff har lite att stå i idag, så vi tar och kör en Veckans Lista inför Game 3 mellan Sharks och Blues i Enterprise Center.
Alltså det bästa och det sämsta från senaste tiden i Stanley Cup Playoffs – enligt den enväldige bloggaren.

VECKANS LISTA

1. Conn Smythe-Tuukka.
– King of The Spring. Står för bästa målvaktsinsatsen i slutspelet sedan Tim Thomas för åtta år sedan.

2.Logan Couture.
– En playoff-artist om vi nånsin sett en. Så fort grundserien är över förvandlas Ko-Ture från Clark Kent till Superman.

3. Bohemerna från Bay Area.
– Det är omöjligt att inte bli charmad av en samling långhåriga, skäggiga beach-bums som när de har lust kan spela världens bästa hockey men andra gångar bara verkar rycka på axlarna åt alltihop.

4. Patrice Bergeron.
– En genial hockeyspelare, varken mer eller mindre.

5. Gloria.
– Laura Brannigan trodde jag nog inte att jag nånsin mer skulle nämna i en text, men faktiskt: Blues segerhymn är otroligt medryckande och effektiv. Tråkigt att hon gick bort redan. 2004 och inte kan flygas in för nationalsång under eventuella finaler.

6. Robert Bortuzzo.
– Att han skulle dyka upp den här listan känns ungefär lika väntat som att Stu Bickel skulle göra det. I år. Men efter solouppvisningen i Hajtanken senast är ju den råbarkade given.

7. Bruins tredje- och fjärdekedjor.
– Det är framförallt det faktum att de levererar kväll efter kväll som ger Boston-björnarna verklig mästar-aura.

8. Chicken Parm.
– Paradrätten i Stanley Cup Playoffs 2019. Kan någon slå den på North i Denver? Vi får se, i i North End i Boston bör det finnas contenders.

9. Coach Brind’Amour.
– Den färgstarkaste karaktären som klivit in i de här sammanhangen sedan Tårtan. I love him.

10. Mojo Johansson.
– Den svenska kungen i konferensfinalerna. Han har aldrig spelat bättre.

VECKANS BU

•Justin Williams.
– Det är han som ska stå för rutinen och lugnet och visheten hos Canes, men Mister Game 7 har varit helt ur balans senaste matcherna. Hur ska The Bunch of Jerks då ha en chans?

• Bohemerna från Bay Area.
– Ja, de får vara med här också. Det blir lite VÄL tillbakalutat och slappt emellanåt.

•Evander Kane.
– Har någon sett till honom i konferensfinalen? Den sortens pjäser måste vara bättre.

• • •
OK, vi hörs när vi hörs – förhoppningsvis precis innan startskottet går i Missouri.

CAROLINA – BOSTON 1-2 (Slut)
• • •
Nu har solen slutligen gått ner i Kalifornien – och det har den sannerligen i North Carolina också.
Det här var chansen för Hurricanes att sig in i konferensfinalen, men de tog den inte och nu kommer de bli utslagna – kanske redan på torsdag.
Till och med Brind’Amour erkänner – nästan – att det är kört nu.
– Jag tänker inte sockra budskapet. Det här suger. Vi blev sparkade ni-vet-var, suckar han på sin presskonferens.
• • •
Som någon ironiska människa skriver på Twitter:
Snart har Bruins chansen att klippa av Bostons tre månader långa mästerskapstorka…
De vinner ju allting i den stolta stan, hela tiden, och resten av USA kan bara glo i bitter avund.
• • •
Det är tråkigt att se, men Justin Williams ger inget särskilt balanserat intryck när han talar med media efteråt heller.
Fan, det är ju han som ska vara oljan på vågorna i det omklädningsrummet.
• • •
Om han fortsätter likadant, och ser till Lord Stanley landar i Boston, är Tuukka den största Conn Smythe-favoriten jag sett under alla år här borta.
Sure, hans föregångare på posten i Boston-kassen, Tim Thomas, var också overklig 2011, men så här lysande så länge…det vetifan.
• • •
Nu ska jag se ikapp några HBO- och Showtime-avsnitt från i söndags och sedan sova.
Imorrn har jag lite att stå i innan nedsläpp i St. Louis, så långt intro är kanske inte att vänta men på något sätt hörs vi när matchen rullar.