Ge mig konserter med de största artisterna, ge mig nya maffiafilmer av Martin Scorsese, ge mig oförglömliga middagar på de mest hyllade Michelin-restaurangerna, ge mig Karin Boye-dikter, ge mig Las Vegas pråligaste shower, ge mig kust-till-kust-resor, ge mig Roy Lichtenstein-utställningar på Museum of Modern Art, ge mig Lucinda Williams-album, ge mig Brage-matcher hemma på Domnarvsvallen, ge mig TV-serier det inte går att sluta titta på, ge mig oändliga kvällar vid bardisken på Dan Tana’s i LA, ge mig shopping-sprees i souvenirbutikerna mitt emot Graceland, ge mig Paul Auster-romaner, ge mig festivaler och karnevaler och parader och tivoli och cirkus och honky tonk och rock ’n’ roll.
I love it all.
Men inget – inget överhuvudtaget – går upp mot en Game 7 djupt inne i Stanley Cup Playoffs.
Inget annat får hjärtat att slå lika hårt, inget annat utlöser samma störtfloder av lustfyllda kemikalier i blodomloppet, inget annat skänker samma känsla av att…goddamned, nu lever jag!
Och here we go, folks.
Andrarundan i 2019 års giv avslutas med två uppsättningar av detta idrottens ultimata drama.
Först, ikväll, ska St. Louis Blues och Dallas Stars på ena eller andra sättet obönhörligen skiljas åt i Enterprise Center i ruffiga St. Louis – och 25 timmar senare väntar samma process på San Jose Sharks och Colorado Avalanche i soliga Silicon Valley.
Det blir ingenting annat än oerhört – bloggen lovar och svär.
God bless allt och alla som på minsta sätt medverkat till att jag är här och får uppleva det.
• • •
Idag tog jag mig för några timmar ut ur Stanley Cup-bubblan och åt en helt magnifik lunch på mexikanska femplus-krogen Comse på 21:a gatan med goda vänner från Borlänge på besök i The Big City – inklusive ingen mindre än Clas Yngström, gitarrikonen i Sky High.
Maten var den godaste jag ätit sedan 50-årsdagen på Picasso i Vegas och sällskapet fantastiskt inspirerande.
Enda tråkiga var att jag, till skillnad från övriga runt bordet, inte kunde smaka av det tydligen ypperliga vinet.
Jag skulle ju hem och och skriva det här introt och se på Game 7 och då är alkohol otänkbart.
För, you see:

Det kan, som idag, vara väldigt trevligt utanför bubblan – men bara en stund.
Sedan måste man tillbaka in, i synnerhet Game 7-kvällar, för som jag just förkunnade:
Inget är som det här…
• • •
Det där med att Blues och Stars ”på ena eller andra sättet” ska skiljas åt ikväll grep jag inte bara ur luften.
De är så jämbördiga, och deras serie har varit en sån exceptionellt hård millimeter-kamp, att det känns snudd på overkligt att det ska kunna ske.
Det gör det också för att bägge sidor haft så mycket av det berömda DET – ni vet, feelgood-känslan som bär de framgångsrika lagen genom playoff-rundorna – och gjort så djupa avtryck denna inledande månad. Både Blues och Stars hör till i år, liksom.
Men nu finns ingen återvändo. Ikväll blir ett av lagen klart för konferensfinal och det andra får höra musiken tystna. Tvärt.
Infernaliskt.
• • •
Jaha, Chuckie Brightlights fick en matchs avstängning för axeln i plytet på Josh Anderson igår.
Rimligt, antar jag. Eller i alla fall förväntat.
Men igen – det hjälper ju inte Blue Jackets.
Allt är redan över och det är det inte säkert att det varit om B’s-backen fått det matchstraff han skulle haft.
• • •
Som vanligt är det omöjligt att förutse hur den mystiska kraft som bor i själva Game 7-konceptet kommer påverka de 40 mer eller mindre unga män som nu radar upp sig på isen för en av karriärens allra största matcher.
Att många av dem genomlevt liknande maror förr spelar inte så stor roll, den där kraften slår olika varje gång.
Somliga får plötsligt svårt att andas och förlorar sin sedvanliga förmåga, andra blir som besatta av demoner och börjar prestera långt, långt över sin normala förmåga.
Det är, bland annat, det som gör de här matcherna till såna must-see-happenings.
En sak tror jag mig dock veta:
Miro Heiskanen är gjord för den här sortens ögonblick och kommer svara för en gudomlig insats.
Kom ihåg var ni läste DET först.
• • •
Under promenaden hem från den oförglömliga lunchen idag, i rätt så bedårande solsken, passerade jag flera så kallade fotbollspubar och kan upplysa Carl-Folke om att det i sanning finns människor på Manhattan som blev lika lyckorusiga som han när Divock Origi sparkade in 4-0. Jag tror inte jag hört stan jubla lika mycket sedan Giants vann Super Bowl 2012.
• • 
Oavsett vad ni där ute har för sympatier tycker jag vi kan enas om att det vore roligt om det inte blev som senast Blues och Stars möttes i Game 7 i Round 2, 2016.
Då hade Kari Lehtonen en klassisk meltdown i Stars-kassen och Blues gick upp i 3-0-ledning direkt.
Vi vill ha spänning nu. Drama. Nervdallrande ovisshet ända in i slutet.
• • •
Ken Holland har redan landat i Edmonton och höll, som ni kanske såg, sin första presskonferens som Oilers nye GM tidigare idag.
Underlig att ta del av, tyckte jag. Han ÄR ju like mycket Red Wings som hjulet i klubbmärket. Men sa alla rätta sakerna och tja, mig gör det inget om han proves me wrong och förvandlar laget med världens bäste spelare i uppställningen till en värdig contender.
• • •
Sunken Sundqvist är en annan jag tror kan få glitter i ögonen och raketbränsle i benen i en Game 7.
Stars gör klokt i att hålla koll på honom.
• • •
Nä, NHL tänker inte ge oss något andrum mellan de här omgångarna heller.
Redan på torsdag spelas första matchen i den östra konferensfinalen, i TD Garden – och det lär innebära att den första i väst avgörs på fredag, oavsett vilka som går vidare.
Tomtar.
Vi behöver en liten, liten paus då och då – ska det vara så svårt att fatta?
• • •
Kul detalj:
All tillgänglig norsk media på plats i Amerika – även min bäste kompis punk-Thomas, fotograf åt VG – har flugit till St. Louis för att se Zuuuuuke spela Game 7.
Morsomt för honom.
Bloggen? Bloggen sitter i korresoffan. Det är först i nästa omgång vi börjar varva upp på allvar.
• • •
Tänk – just nu, innan de släppt pucken i den skräniga jättehallen på 1401 Clark Avenue, är vår Game 7 fortfarande ett blankt, vitt ark.
Vi vet ingenting alls om vad som kommer hända. Nada. Men snart är vi indragna i svavelosande debatter om brakande tacklingar och kontroversiella domslut och hisnande finter och galna räddningar och ohyggliga slagskott och sekvenser som vi aldrig hade kunnat föreställa oss.
Det är så fascinerande.
Fast, jo, en sak vet vi faktiskt redan nu:
Två makalösa hockeylag ska spela en match som definierar karriärer och skriver om öden.
Ridån går upp – den börjar nu.

COLUMBUS – BOSTON 0-3 (Slut)
COLORADO – SAN JOSE 4-3 (Slut, OT)
• • •
Game 7, baby.
Gånger två.
Så avslutas alltså den sprakande andrarundan i årets Stanley Cup-dans.
Vad mer skulle man kunna begära?
• • •
Stackars Sören På Rören.
Han kunde också gjort sitt livs mål – strax innan Kapten Landeskog gjorde sitt.
Skulle det – jag törs knappt nämna det för känsliga Sharks-fans – gå åt skogen på onsdag kommer det bli en lång sommar av grubbel…
• • •
Att de lyckades knyta till sig Cale Makar mitt i steget måste vara Avalanche-ledningens största bedrift sedan de draftade MacKinnon.
En instant superstar, ju.
• • •
Det aningen besvärliga för Sharks är att de, om de nu lyckas på onsdag, kommer ha två sjurondare i benen när de kliver vidare och de är ju inga spring chickens längre.
Men de får väl i så fall hämta inspiration från gamla rivalerna i Kings, som 2014 spelade tre Game 7-serier innan de knäckte Rangers i finalen.
Det går…
• • •
Nu ska jag titta på Renck-serien medan jag väntar på att Hjälten från Denver ska ringa.
Vi hörs imorgon kväll igen.

Då har vi den första av de två Game 7-klassiker hockeygudarna frälst oss med.
Tills dess:
Peace!

COLUMBUS – BOSTON 0-3 (Slut)
COLORADO – SAN JOSE 4-3 (Slut, OT)
• • •
Gabe The Babe Landeskog!
Det där var nog största målet i karriären.
Nu har jag lite att skriva, ber att få återkomma med kort slutrapport.

COLUMBUS – BOSTON 0-3 (Slut)
COLORADO – SAN JOSE 2-2 (Period 2)
• • •
Be careful what you wish for…här kommer övertidsdramat jag ropat efter, men fan vet om nerverna håller för detta.
Herregud, ett enda mål kommer skilja himmel och helvete i Pepsiburken.
Ojvoj.
• • •
Men vet att vad som helst kan hända när defensive experten Vlasic – kallad Pickles, lustigt nog – gör två mål.
Det är som att, tja, Yellbear Hjalmarsson skulle bakat dubbel cannoli.
• • •
Kalla mig partisk, men gör inte Papa Skutt en riktig kanonmatch ikväll?
• • •
Det kommer gå rätt snabbt den här gången, målen har ju börjat trilla in med rätt tät frekvens nu.
Mina hjältar:
Carl Söderberg för Avalanche och Timo Meier för Sharks.

COLUMBUS – BOSTON 0-3 (Slut)
COLORADO – SAN JOSE 2-2 (Period 2)
• • •
Hajarnas effektivitet är something else.
De skjuter nästan ingenting – men när de gör det sitter puckarna.
Och det var ju det man kände i första. Avs hade behövt skaffa sig lite marginal. Nu blir det gastkramning monumentale i Denver.
• • •
Marchand tycks ha hakat upp sig på något i media igen.
Han besvarade varje fråga ikväll, både i on-ice-intervjun med Sportsnet, och i sin scrum i omklädningsrummet, med ett eller på sin höjd två ord.
Vad kan det nu vara?
Vi lär få veta på Twitter snart.
• • •
Eriks passning till Brent Burns sena kvittering…ha ha ha.
Men jag säger ju det – han är på väg mot 2017-form igen.
• • •
Mojo vill inte se det som poetic justice att han får spela sin första konferensfinal ett år efter polarna i Washington gick hela vägen.
– Vi är ju inte färdiga ännu…så det går inte riktigt att se det så ännu, säger han.
More to come, alltså.
• • •
Det var inget fel på Papa Skutts passning innan Vlasics första mål heller.
• • •
Skönt att Rantanen inte gick sönder. Det var en bombtackling monumentale han åkte på av Burns.
• • •
Igen – det var länge sedan vi såg ett övertidsdrama nu.
Dags nu, tycker jag.

COLUMBUS – BOSTON 0-3 (Slut)
COLORADO – SAN JOSE 0-0 (Period 1)
• • •
Det är precis som i Game 4 i Pepsiburken i torsdags:
Avalanche sätter tonen och får spela den hockey de vill – och i den här serien brukar laget som rycker åt sig initiativet på det sättet vinna.
Men man ska göra mål också.
De brände anmärkningsvärt många lägen i den här perioden och det kan bli kostsamt i längden.
Fråga Blue Jackets, de vet allt om det.
• • •
Nej, Kimack – domarna i Nationwide Arena var inte särdeles dåliga i generell mening.
Men misstaget vid McAvoy-utvisningen var, enligt oss med IQ som fiskmåsar, så flagrant att det förtjänar stark kritik.
Och ligan ser ju ut att hålla med om vikten av att ta rätt beslut i så avgörande lägen.
Dan O’Halloran och Eric Furlatt radade inte upp en massa misstag i Game 7 mellan San Jose och Vegas heller, men den katastrofala missbedömningen när Eakin åkte ut räckte för att de skulle ha gjort sitt i slutspelet i år.
För övrigt brukar vi försöka hålla en någorlunda anständig ton mot varandra i spåret i den här bloggen.
Det går att diskutera utan att slänga glåpord efter meningsmotståndare.,
• • •
Avs har inte bara varit oskarpa i finishen. Martin Jones har varit lysande i kassen också.
Ännu en gång.
Tänk att vi såg honom som en sån akilleshäl för bara några veckor sedan.
• • •
Oops, Tårtan är Tårtan på presskonferensen ikväll också.
Check it out.
• • • 
Alldeles nyss sa jag ”hej då, tack för samtalet, grattis, lycka till i fortsättningen” till Mojo Johansson och nu ska jag bygga ett referat på vad han sa.
Keep it up i spåret!

COLUMBUS – BOSTON 0-3 (Period 2)
• • •
We have ourselves en konferensfinal i öst:
Boston Bruins – Carolina Hurricanes.
För Tårtans garanti visar sig vara ihålig i år också.
Blårockarna försöker och försöker men fortsätter vara oskarpa i de avgörande lägena och kammar noll – medan Bruins är obönhörliga när de får sina chanser.
Otur?
Jo, det kan man tycka att de har med alla stolp- och ribbträffar men går inte att skylla på. Vinnare hakar inte upp sig på otur, de övervinner oturen.
B’s vinner fair and square och så är det bara med det.
• • •
Till slut börjar Bobrovsky svikta också – medan Tuukka fanimig spelar sin bästa hockey sedan konferensfinalen mot Pittsburgh 2013.
• • •
Att McAvoy fick spela klart matchen lämnar en besk eftersmak, absolut.
Han lär bli avstängd i efterhand istället.
Men det hjälper ju inte Columbus.
• • •
Mojo gör bara viktiga mål i årets slutspel.
Storartad trade-pickup.
• • •
Nu tar vi några djupa andetag och laddar om för nästa gör-eller-dö-match.
Jag har en enda önskan vad gäller den:
Kan domarna Marc Joannette och Jon McIsaac ge fan i att märkas så mycket?

COLUMBUS – BOSTON 0-1 (Period 2)
• • •
Nu hänger Tårtans garanti löst – igen.
Jackets står för all del för en solid insats – de vill så oerhört mycket – men är för trubbiga i avslutningarna och kommer liksom aldrig i närheten av att köra in kniven i Boston-björnens buk.
Det krävs att de ändrar på det i tredje – annars är säsongen slut snart.
• • •
Det är ju en fars att Chuckie Brightlights bara får två minuter för den axeln i huvudet på Josh Anderson, men jag misstänker att domarna – som INTE har något bra slutspel – inte vågar ta matchstraff efter skandalen i San Jose när Vegas åkte ur.
Ynkedom av Kozari och Sutherland.
Snart har vi inga kvar som förtjänat att få döma slutomgångarna,.
• • •
När Nordy och Kuraly kommer två mot noll, i numerärt underläge no less, ska det vara mål – kan man tycka.
Men Bobrosvky är ju sanslös.
• • •
Blue Jackets är, blir jag upplyst om, det enda laget i hela ligan som aldrig spelat en Game 7.
Förbluffande.
Och tyvärr – just nu ser det ut som att det inte blir någon i år heller.
• • •
Det är fan svårt att släppa den domarmissen. Riktigt upprörande, faktiskt.
• • •
Han dansken, Björkstrand, hör till de som måste slipa vapnen nu.
• • •
B’s gör det bra som skaffar sig sin ledning – fint skott av Krejci där – och sedan ägnar sig åt en väldigt disciplinerad form av det som kallas bortaspel.
• • •
Ja, nu får Jackets försöka använda McAvoys fula tackling – och de uteblivna repressalierna – som motivation och samla sig till en ursinnig urladdning.
Det är allt eller inget i 20 minuter.

BOSTON – COLUMBUS 0-0 (Period 1)
• • •
Inga cannoli Nationwide-ugnen ännu, nej.
Men det är en härligt fräsande elimination-rysare som pågår, med förstummande intensitet och pumpande nonstop-action och en ohygglig ljudkuliss.
Det här är livet, folks!
• • • 
Jackets har så långt lyckats bra i ambitionen att avväpna den mördande förstalinan, Palsternackan syntes inte tillnärmelsevis lika mycket i den här perioden som senast, men som vi ser när det nästan blir mål har B’s andra som kan steppa upp när det händer.
De är skrämmande på det sättet.
• • •
Josh Anderson tänker tydligen ha en SÅN kväll igen, som när jag och Mowgli besökte Ohio i mars.
Han blev lite favorit då och jag blir glad av att åter se honom så satans inspirerad.
• • •
Ja, det är ju ganska tydligt att Nordy trycker till Bobrovsky innan Kuralys mål, så det ska dömas bort.
• • •
Till min egen förvåning tycker jag att Mike Milbury är en rätt så utmärkt bisittare. Han hanterar den rollen betydligt bättre än den som tyckare i studion, antagligen för att han inser hur svår uppgiften är och därför skärper sig.
Fast just Bruins matcher borde han kanske överlåta åt någon annan. Färgerna lyser igenom.
• • •
CBJ-ramsan i Nationwide är rätt effektiv, tycker jag. Det låter mäktigt när de pumpar igång den riktigt ordentligt.
• • •
Åh, nej, dum-Per börjar fippla med bildinställningen på tv:n, blir ”blind” och kan inte avgöra om han gör sändningen bättre eller sämre.
Hockey ska ses live…
• • •
More money, more money.
Nej,. det har jag inte fått.
De bara pumpar den mest tjatiga reklamen i världshistorien i dagens hockeysändning att den hemska frasen bara kommer ut, ofrivilligt.
• • •
Nu ska jag äta en en liten kalv-anrättning, faktiskt.

Hej och välkomna till den hittills största kvällen NHL-säsongen – och därmed hela hockeysäsongen – 2018-2019.
För det är det ju.
Två matcher djupt in i Stanley Cup-slutspelets andrarunda ska avgöras och bägge är laddade med högexplosivt do-or-die-krut.
Om Boston Bruins slår Columbus Blue Jackets i Nationwide Arena är de klara för östra konferensfinalen – och om San Jose Sharks några timmar senare upprepar bedriften mot Colorado Avalanche i Pepsi Center är de klara för den västra diton.
För motståndarna gäller det livet.
De vinner och tvingar fram en Game 7 – eller så går filmen av och säsongen är över.
Jag känner hur hjärtat hoppar till bara jag skriver de raderna, hur det knyter ihop sig av nervositet i mellangärdet, hur det börjar hetta om mina vinterbleka kinder.
Det är för att få vara med om sånt här, för att få uppleva kvällar när allting drivs till den yttersta udden och hela tillvaron för några timmar får ett nästan overkligt skimmer, ni och jag viger så stora delar av våra liv åt att följa skådespelet National Hockey League nio månader per år.
Det blir oerhört ikväll.
Alla inblandade är redo att lägga praktiskt taget vilka offer som helst på hockeygudarnas altare för seger och avancemang – eller en förlängning av säsongen.
Enjoy, vänner.
Det är det som händer nu vi kommer tänka tillbaka på i sommar, när saknaden efter hockey är som svårast.
• • •
Jo, Baloo gick ut igår kväll – och hamnade mitt i Cinco de Mayo-halabaloo. Hade glömt att det var Mexikos nationaldag, alltid en en stor happening här.,
Men det blev inte alls så blodigt för min del .Jag satt bara ensam i en irländsk bar på tredje avenyn och drack några goda öl och tittade på raden av flaskor framför mig.
Ibland är det allt som behövs.
• • •
Vi har en garanti hängande mitt i dramat ikväll också.
Ett löfte.
Efter förlusten i TD Garden i förrgår försäkrade ju Tårtan Tortorella att det kommer bli en Game 7 i samma arena på onsdag.
– Vi kommer tillbaka. Hur jag vet det? För att det blir så, slog han lätt vresigt fast på sin presskonferens.
Det skänker ännu mer laddning åt den inledande thrillern i Ohio.
För om man, som Mark Messier 1994, backar upp en sådan garanti och faktiskt vinner ser man ju ut som en allvetande kung – men förlorar man får man gå med dumstrut så hög att toppen försvinner i molnen.
Men friskt vågat, right?
• • •
Säga vad man vill om Flyers personalpolitik, men de kommer i alla fall ha en namnkunnig coach-stab nästa sässe.
Michel Therrien, den gamle surkarten, och Mike Yeo har båda anlitats som assistenter åt Badtofflan Vigneault.
Ojvoj.
• • •
En pikant detalj i sammanhanget är förstås att Tårtan utfäste samma slags garanti även efter Game 5 mot Washington förra säsongen.
– Vi kommer tillbaka för en Game 7. Jag lovar, sa han då.
Det blev det inget med, som bekant – och dumstruten satt fint på den välfriserade hjässan hela sommaren.
– Men nu har vi en utsökt chans att visa att vi vuxit som lag och kan vinna såna här matcher, säger kapten Foligno.
Kort sagt:
De har lärt sig hur man infriar löften.
Den koleriske bench-bossen får hoppas.
• • •
Nu är det alltså helt klart:
Ken Holland blir ny GM i Edmonton.
Som någon påpekade gick det ju hyggligt när Jim Rutherford, föremål för avsevärd skepsis han också, kom till Pittsburgh, så vi ska väl vänta med dom tills han fått visa vad han går för i den bistra Alberta-vinden, men, ja, jag kliar mig i kalufsen.
• • •
Det som talar emot att Blue Jackets reder ut det här är förstås att Bruins förstakedja gick i spinn igen i förra matchen – och framförallt då Palsternackan från Havirov.
Är han och de två kompanjonerna Bergeron och Marchand lika vassa ikväll, och får lika mycket utrymme, då är Boston snudd på oslagbara.
• • •
Patrik Nemeth katapultas in i Avalanches laguppställning ikväll och ja, jag fattar att det inte är för att han ska näta Bednar skickar ut honom på isen, men ändå får jag en lustig känsla av att det är precis vad som kommer hända.
• • •
Ser förföriska Ohio-bilder på tv och laptop, både från ett soliga downtown-gator invaderade av hoppfulla Jackets-fansen, och inifrån Nationwide. Där sitter till exempel Svenska Fans-Sebbe och äter catfish och brisket, den jäveln!
Det svider lite, jag ångrar att jag inte tog mig samman och åkte dit, men det var för kort varsel för att hinna ordna ackreditering, så även den här bloggen sänds från korresoffan.
Men håll ut, under konferensfinalerna kommer vi varva upp på allvar här.
• • •
Ingen Wennberg i Tårtans uppställning ikväll, nehej.
Att det alltid är just han som ska offras när det bär emot.
• • •
Ikväll börjar HBO sända Johan Rencks Tjernobyl-serie också och den tror jag är helt fantastisk, men premiären krockar med våra magiska allt-eller-inget-dueller, så den får vi ta på On Demand senare i natt.
Det berättar jag bara för att understryka hur enormt stor den här kvällen ändå är.
• • •
Tårtan försöker psyka Tuukka innan nedsläpp.
– Vi har satt en ”dent” i honom nu. Det är mycket positivt, säger han.
Cassidy i andra båset bara fnyser:
– Duchene såg till att sätta en ”dent” i stolpen, det är allt jag kan minnas, lyder repliken.
Ah, temperaturen stiger och käftarna börjar gå.
Love it.
• • •
OK, sekonderna lämnar ringen, en enda spotlight lyser – känns det som – på vår planet.
Minnen för livet ska nu kreeras under årets största hockeykväll.