BOSTON – COLUMBUS 0-0 (Början av Period 2)
• • •
The Biff is back in town!
Jag hinner dock bara se slutsekunderna av inledningsperioden, så ni får berätta för mig om den.
I NBC-studion säger de att den var mindre fysisk än väntat – och att Blue Jackets ser trötta ut.
Instämmer folket?
• • •
Det var roligt att få se lite fotboll som omväxling, särskilt som det vi hade en solig och fin lördagseftermiddag.
Men rent jobbmässigt fungerade dagen på rödebulle-arenan i Harrison – ett par Jesper Bratt-rökare från The Rockhhh! – mest som en påminnelse om hur behagligt vi som bevakar hockey har det.
Jisses, faktiskt.
• • •
Game 5-dueller utan inbyggd elimination-faktor kan kännas lite trökiga ibland, jag vet – men det är bara en illusion.
Det är i själva verket extremt viktiga vattendelare i jämna serier.
Den som vinner Game 5 när det står 2-2 tar i över 78 procent av fallen hem hela skiten.
Så sitt nu inte och slappna av ikväll, det här är en big time Saturday Night.
• • •
De i Kentucky det är mest synd om är ju inte de som hade spelat på Maximum Security och fick se honom diskad. Det är de som hade högoddsaren Country House – men hann slänga bongen innan det, efter en hel halvtimme, förkunnades att den kusen hade vunnit.
• • •
Ett mål i Boston nu, det är vad jag hastat hem för – omvägen över George Washington Bridge och allt.
Ge mig ett pojkar.

Hej, vänner, först nu slår jag ihop datorn efter Zlatans show i New Jersey. Så det kommer ta en stund innan jag är hemma. Men håll soppan kokande i spåret åt mig, så hörs vi snart.

CAROLINA – NY ISLANDERS 5-2 (Slut)
ST. LOUIS – DALLAS 1-2 (Slut)
• • •
Handshake i Big D på söndag eftermiddag?
Well, det är tänkbart.
Efter den här nästan perfekt genomförda bortamatchen har ju Stars slagläge och kan bli klara för västra konferensfinalen nästa gång.
Then again, känns det inte som att denna serien SKA gå till Game 7?
Själv ber jag redan nu att få handshake med alla som var med spåret i natt, och särskilt Zydden, för jag är så trött jag nästan svimmar.
Imorrn ska jag – håll i er – på fotboll, för en viss svensk superstar uppträder i New York under eftermiddagen.
Vad det innebär för bloggens närvaro i början av matchen i Boston får vi se, men någon gång under kvällen dyker jag garanterat upp.

CAROLINA – NY ISLANDERS 5-2 (Slut)
ST. LOUIS – DALLAS 0-1 (Period 1)
• • •
Gud, det är väl inga barn uppe och tittar på det här?
Det är ju underhållningsvåld på högsta nivå.
Men hittills tycker jag Stars, för det mesta, tar alla rungande smällar utan alltför mycket gnäll.
De spelar hockey istället och det har alltid varit bästa svaret när en fysisk motståndare försöker få en ur balans.
• • •
Jason Spezza har plötsligt återuppstått.
Det hade man inte trott.
• • •
Själv talade jag precis med en mycket glad Lucas Wallmark nere i Raleigh och ska nu försöka få ihop ett litet referat.
Så – nu får ni ta hand om det här i spåret en stund.

CAROLINA – NY ISLANDERS 5-2 (Slut)
• • •
Carolina Hurricanes sveper New York Islanders i fyra raka och är klara för Eastern Conference Finals.
Oerhört.
Men ingen kan säga något annat än att de gjort sig förtjänta av denna triumf.
Här kan vi snacka LAG, här kan vi snacka sammanhållning, här kan vi snacka passion – som pumpar direkt från fantastiske coachen Rod Brind’Amours hjärta rakt ut vi alla delar av laget.
Rungande grattis, you bunch of jerks!
• • •
Isles hade inget bränsle kvar att tömma, såg det ut som.
Lite solkigt slut på en enda stor feelgood-säsong.
• • •
”Sweep, sweep, sweep”.
När hela PNC förenas i den ramsan är det i alla fall gåshud monumentale i korresoffan på östra Manhattan.
• • •
Det var ändå nåt lite lurigt i rösten på Wallmark när han efter Game 7-segern i Washington sa att ”mja, jag tror Islanders passar oss rätt bra”.
Vi ska nog ta och lyssna rätt noga på Wally…
• • •
Hamilton, har någon sett till honom?
• • •
OK, blicken mot St. Louis.
Där väntar en mäktig kraftmätning nu.

CAROLINA – NY ISLANDERS 4-1 (Period 2)
• • •
Oh, shit.
Ska den bästa säsongen i Robin Lehners liv sluta på det här nattsvarta sättet?
Han blir utbytt efter två snabba Canes-mål och får sitta på fel sida sargen och se hur laget som blivit hans familj, med all säkerhet, blir svepta ut ur Stanley Cup-slutspelet.
Han förtjänar i sanning bättre.
• • •
Carolina Hurricanes till konferensfinal…
Den som sagt det i september hade blivit utskrattad, är jag rädd.
Men här är vi nu – med en ny uppsättning kackerlackor, helt omöjliga att bli av med.
Jag, för min del, har tippat emot dem för sista gången.
• • •
Som om det inte var bittert nog att bli utbytt får Robin sitta för sig själv också, på backup-målisens stol intill spelargången.
Hoppas hemmafansen närmast har förstånd att visa honom tillbörlig respekt.
• • •
Isles kollapsar och ja, det här är ju det som riskerar att hända när ett defensivt lag tvingas ömsa skinn och byta identitet mitt i steget.
De börjar istället fallera i den gren dom tidigare var så lysande på och det sker som ni ser gång på gång i den här perioden: Canes drar isär det omtalat tajta försvaret som Evert Sandin drar isär sitt dragspel.
• • •
Min kamrat Brett rapporterar från pressläktaren i PNC att det är sånt satans drag där inne att kaffekoppen rör sig av sig själv på skrivbordet framför honom.
• • •
Hm, jag trodde verkligen jag skulle få åka ut till Brooklyn på söndag.
• • •
Och Greiss släpper in första skottet han får på sig.
Morsning korsning.
• • •
I barerna på Long Island lär stämningen vara betydligt mindre munter.
Gud nåde den som säger fel sak i fel bar i fel stad där ute en sån här kväll…
• • •
Islanders kan näppeligen resa sig från detta, men nu finns ju inte längre nåt att förlora. Det är bara att tömma bränsletankarna, chansa vilt och hoppas på hockeygudarna.

CAROLINA – NY ISLANDERS 1-1 (Period 1)
• • •
Får vi presentera: New York Islanders på desperado-humör.
Det är ett mycket, mycket annorlunda New York Islanders än det vi hela säsongen sett strypa sina motståndare med syrefattigaste hockeyn på den här sidan Lasse Falk.
Den här versionen har inget annat val än att köra så det ryker och hoppas på kreativiteten och slagkraften hos såna som Barzal, Lee, Eberle, Bailey och Nelson.
Helt riktigt förstås, och kul att se, det här ju varit den klart mest blixtrande perioden i hela serien – men det måste kännas lite skrämmande.
Som dom säger här i USA:
Det finns inget svårare i sport än att komma in i pausen i Super Bowl och inse att den gameplan som tagit en dit måste ändras.
Lyckas de efter ett sådant förvandlingsnummer – som på många sätt strider mot hela coach Trotz natur – är de värda rungande applåder.
• • •
Det formligen skakar i den där ladan i tallskogen nordväst om downtown Raleigh ikväll, det behöver man inte vara på plats för att uppfatta.
Party Central Down Dixie…herregud.
• • •
Canes behöver inte ändra nåt – och gör det inte heller. De trampar på med sedvanlig frejdighet och jag kan inte låta bli att tycka om dem.
• • •
Det hjälper ju inte Lehner att egna backar börjar göra mål på honom.
Hallå du Pelech, var inte där och sulla med klubbladet i så kritiska lägen.
• • •
Usch, tråkiga nyheter om Bäckis gamle lagkamrat John Erskine, som tydligen kämpar för sitt liv efter en trafikolycka i Kanada.
Hang in there, gamle kämpe.
• • •
Personligen tycker jag att en sån som Mayfield ska kunna ta en tackling utan att behöva ge igen. Men det är jag det.
• • •
Vad sägs om Sudden Death Overtime i den här holmgången?
Det vore väl underhållande.
• • •
Nu i pausen måste jag ta mig ut och proviantera lite inför resten av kvällen.
Håll ställningarna!

Ja, oj, puh – nu sitter jag i korresoffan till sist, med andan i halsen.
Planet från Denver var försenat med en halvtimme och sedan blev jag, som ni kanske såg att Kung Kenta upplyste om i spåret (det är ju för jäkla furstligt att han tjänstgör lite som spårets extra-administratör!), sittande i eländig fredagstrafik in från LaGuardia.
Men jag hann alltså till puckdrop i PNC Arena och nu kör vi kvällen lång.
Ni vet precis vad som gäller i den tidiga matchen: Islanders – som fortsätter med Lehner i kassen, vad jag förstår – stirrar evigheten i vitögat. De måste absolut och under alla omständigheter vinna. Annars är säsongen obönhörligen över.
Carolina kan å sin sida fullborda största skrällen i klubbens historia – och med stöd av kultingen Hamilton och 19 772 andra, besinningslösa fans är ingenting, som vi lärt oss nu, omöjligt där nere.
Let the drama begin!

COLORADO – SAN JOSE 3-0 (Slut)
• • •
Hoppet har tänts i Mile High City igen.
Det finns plötsligt en realistisk chans att den mirakulösa våren, precis som vi babblade om i introt för några timmar sedan, fortsätter för evigt.
Personligen trodde jag snarare att de där molnen borta i horisonten skulle stäva närmare och lägga sig hotfullt över Pepsi-burken.
Sharks såg så dominanta och självsäkra ut i förrgår, men faktiskt:
Den här gången var det Av’s som satte tonen och tvingade hajarna att anpassa sig till dem istället för tvärtom.
– Ja, vi spelade snabbt och det är det man måste göra för att slå det här laget, säger Gabe The Babe när vi ses strax efter slutsignalen.
Exactemente, som det hette i radioprogrammet ”Metropol”.
• • •
Fan vet om det räcker att Carl från Malmö offrar en kyckling till hockeygudarna.
Blir det inte mål på lägen som det han hade i mitten av tredje krävs nog en get också.
Och kanske en eller annan Hollywood-kändis.
• • •
Stämningen i Pepsiburken skulle jag huvudsakligen beskriva som standard. Hög såklart, men inte på himlastormande PNC Arena-nivå.
Under slutminuten ikväll, efter Erik Johnsons spik i den tomma kistan, vevade sig Denver-borna dock in i en ny, riktigt imponerande dimension.
• • •
När Drew Doughty för någon månad sedan la ut texten om Brent Burns, ska vi kalla det defensiva tillkortakommanden, var det nog insatser som den ikväll han tänkte på.
Ojvoj, vilken hemsk kväll monsterskägget hade.
• • •
MacKinnon har nu gjort poäng i åtta slutspelsmatcher i rad och det har ingen Avalanche-stjärna mäktat med sedan Foppa gjorde det 2000, 2001 och 2002.
Världens bästa, sa vi så?
– Ja, jag tror inte det finns någon annan som är mer explosiv eller svårt att hantera, bekräftar kedjekamraten Landeskog.
• • •
Han kan förstås inget säga till kompisen Hedbä, men när Per-Ragnar står vid sågen i Insjön igen om ett dygn är det nog framförallt Philipp Grubauer han kommer minnas.
Han var femplus ikväll, tysken.
• • •
Bloggen hamnar i kyffet där materialarna slipar skridskor när Landy ska utfrågas.
Av’s PR-man förklarar att kaptenen egentligen slipper intervjuer såna här kvällar, för han talar så mycket dag ut och dag in, och måste alltid ställa upp efter förluster – men den ende närvarande svensken ska förstås få sina citat så han föser ut mig till slipen.
Det är ju ändå storstilat.
• • •
OK, friends, nu tackar vi från Denver för den här gången.
Imorrn flyger jag tillbaka till New York och blir där över helgen.
Går allt bra hörs vi från Korresoffan strax innan de släpper pucken i Raleigh igen.
Tjohopp!

Av’s sätter 3-0 i tom kasse.
Mer senare här.