COLORADO – SAN JOSE 1-0 (Period 2)
• • •
När också halva mittperioden passerar utan att det rasslar i några nät börjar jag på allvar undra om jag sitter i Barclays och bara har fantiserat ihop det här Denver-äventyret.
Men just då – efter 10.34 – bryter ”världens bäste”, MacKinnon, dödläget genom att piska in en puck på volley.
Vid det laget har Sharks också blivit VÄL försiktiga och avvaktande och Av’s tagit över mer och mer, så helt överraskande är det inte.
• • •
Det enda dåliga med att vara out west när det spelas andra matcher på tidigare klockslag:
En stackars bloggare får sitta på pressläktaren och skriva referat om det föregående dramat medan live-matchen rasar vidare.
Men, vadå, har man inte mer att klaga på ska man skatta sig lycklig.
• • •
Sharks tvingas ju nu ställa om kompassen och söka sig norrut med en helt annan frekvens, men det är inte det lättaste att bara göra helt plötsligt.
Särskilt inte som en och annan med fena på ryggen börjar se lite trött ut i den tunna Denver-luften…
• • •
Den här duellen är otroligt mycket snällare än vad jag trodde den skulle vara.
Hatet har inga gränser efter tre-fyra matcher, brukar det heta – men det har det ju visst.
• • •
I den här bloggen har vi som regel att inte ödsla energi på att gnälla på domare för det är bara poänglöst och de begår inte fler misstag än spelarna.
Men låt oss säga att de svartvitrandiga herrarna här – Pollock och St.Laurent – inte visar sig från sin mest imponerande sida när de inte vågar ge Sharks fem-mot-tre-PP i sekvensen då Erik trippas lika klart Håkan Mild missade sin straff mot Rumänien 1994.
• • •
Nu tror jag Per-Ragnar är impad av bägge målisarna.
Så här avancerade räddningar gjorde ju inte ens Olow Sundström.
• • •
En kollega härifrån stan konstaterar att Söderberg hela tiden ser till att vara på rätt plats, men inte kan göra mål.
– Han kanske borde offra en kyckling.
Ja, för få hockeyspelare ägnar sig åt voodoo.
• • •
Papa Skutt…aj, så nära på slutet.
• • •
Dags att röra lite på Biffen nu, jag har återigen suttit still alldeles för länge.

COLORADO – SAN JOSE 0-0 (Period 1)
• • •
Plötsligt bytte serien i Columbus personlighet med den som rullar vidare i Pepsi Center.
Där var ju hela förstaperioden precis så actionspäckad som de bästa sekvenserna mellan Avs och Sharks varit tidigare – medan de inledande 20 minuterna här bromsar in i rena eastern conference-stiltjen.
Det är inte bara det att det inte blir några mål. Det skapas inga chanser heller. Inga man minns när det är dags för pausbulle i alla fall.
Istället:

Dragkamp, där bägge sidor framförallt knyter ihop defensiven som Lee Child knyter ihop intrigen i sina bästa romaner.
Oväntat.
Nu känns det som att första målet – i den mån det blir några, ropar de som var i Barclays förra helgen… – får väldig betydelse.
• • •
Avalanche-fansen kan dock glädjas åt att deras hjältar startar betydligt smartare och, framförallt, mer disciplinerat än i tisdags.
De försöker spela istället för att tacklas och tar inga befängda utvisningar.
• • •
Alldeles långt bort är det i och för sig inte att Carl från Malmö City smaskar in en puck när han skär igenom i mitten i ett av sina första byten.
• • •
Mm, när de bestämmer sig för det kan bohemerna från Silicon Valley stänga sin egen zon.
Ifall någon undrade.
• • •
Grubauer ser lite skakig ut och dräller med de första puckarna han får på sig.
Men sen minns han att Per-Ragnar sitter här och tittar och skärper därför till sig.
• • •
Fan, jag vill ha med mig en sån där dammvippa – också kända som pom-poms – hem härifrån.
De är för häftiga.
• • •
Åh, ni smickrar mig med vänliga ord om böcker och grejor.
Tack.
Well, ni får väl tipsa nåt förlag…
• • •
Mera grönkål åt folket!
• • •
Det spelades som sagt basket här igår igen, så isen är ännu sämre ikväll.
Tänk på det när det ser ut som några av världens bästa hockeyspelare begår obegripliga misstag.
• • •
Tio-femton rader ovanför Sharks bås sitter det två karaktärer som klätt ut sig till vita pom-poms – hela snubbarna.
Kanske de mest spektakulära figurerna i den grenen sedan de skrämmande mim-figurerna i Nashville. Eller rentav Capstronauten.
• • •
Så – riktig serie mellan Columbus och Boston nu.
Det blir sju matcher, törs jag nästan lova. Precis som mellan Blues och Stars.
• • •
Nu ska jag gå och ta en näve jordnötter.

Det är en tanke alla håller ifrån sig, en insikt ingen vill formulera i ord.
Men den finns där ändå.
Som en vag erinran i bakhuvudet, som ett litet sting av oro i mellangärdet, som ett svart moln som tornar upp sig i horisonten.
Den lyder så här:
“Om vi inte vinner är allt över – på ett ögonblick. Innan vi ens hinner blinka får vi packa och åka hem och vårt brödraskap upplöses, alla sprids för vinden, vi finns inte längre. Allt ha varit förgäves.”
Det scenariot är, för de allra flesta som krigar i Stanley Cup-slutspelets andrarunda, lika skrämmande som drömmen om bucklan är kittlande.
De senaste veckorna hör till de roligaste, mest givande och berikande de upplevt. Sammanhållningen i gruppen är enorm, atmosfären runt matcherna förtrollande och euforin efter segrar gränslös.
Det får bara inte ta slut. Får inte. FÅR inte.
Ju djupare vi tränger i serierna, desto mer desperation kommer vi just därför att få se hos de som knuffas närmare avgrundens kant.
Som Colorado Avalanche här i Pepsi-burken ikväll.
De vet att de i praktiken måste vinna den här matchen. Hamnar de i 1-3-underläge mot till synes allt starkare och mer självsäkra Sharks blir det riktigt hemskt.
Och det handlar inte bara om att de i så fall riskerar att bli utslagna i största allmänhet. Det handlar om att den mest magiska av vårar plötsligt kan ta slut.
Som sagt, ingen nämner det hotet, ingen vågar ens tänka på det – men det ligger i potten nu.
Låt skådespelet börja.
• • •
Joho, jaha – igår var vi några stycken som utforskade det lokala nöjeslivet i förtjusande Cherry Creek.
Grundligt.
Det åts enastående italiensk mat på North och det tömdes några glas till hockeymatcherna på Cherry Cricket – en ljuvlig institution där Denver druckit sig fint sedan tidiga 50-talet.

Idag är svikten i steget kanske inte den spänstigaste någonsin, men tro inget annat än att sång- och dansbjörnen Baloo stod vid sargen i Pepsi Center, representativ as ever, när Avalanche inledde sin förmiddagsskate.
Andra jag vill erinra mig att jag såg i dunklet strax innan Cricket stängde tycktes dock ha stannat hemma i hotellsängen…
– Det är ju för ynkligt. Går man ut med de stora grabbarna kan man inte vika ner sig på det sättet, säger EK65 lite senare.
Hear hear!
• • •
Av’s problem i förrgår var, enligt Carl Söderberg, samma problem de haft i hela serien mot Sharks.
– De fick sätta tonen och det tycker jag de fått i alla matcherna. Vi hade en bra period i slutet av andra och i tredje, men vi måste vara de som bestämmer ikväll, säger han medan han kränger av sig axelskyddet efter morgonvärmningen.
Ja, så känns det som det fungerar i alla fyra serier vi har kvar:
Laget som sätter agendan, som tvingar på motståndaren sin vilja och får spela den hockey de önskar, vinner hela tiden.
• • •
Det skålades flera gånger för Vancouver-reportern Jason Botchford igår,
Chockerande nog fick vi ju under onsdagen den hemska nyheten att han gått bort, bara 48 år gammal.
Han var en unik skribent som rapporterade om Canucks på ett HELT eget sätt – och minst sagt, vad heter det…stridslysten.
Alla runt Cherry Cricket-bordet hade vid ett eller annat tillfälle haft en offentlig beef med honom – yours truly inkluderad. Det var ju Botch somförklarade krig när jag kampanjade för att Elias Pettersson skulle kallas Elvis. Hur och varför vi hamnade där minns jag inte, men det slutade faktiskt med att han sträckte vapen med ett godmodigt ”Well played” på Twitter.
Här är en fin text från PHWA om vår stupade kamrat.
• • •
Idag ser Papa Skutt Nyquist pigg ut igen.
Han har fått sova ut ordentligt efter sin cross-country-utflykt innan Game 3.
– Ja, nu är jag utvilad, säger han och ser lika glad ut som om han hade vunnit ett vem-tar-notan-lotteri efter en rejäl middag med Zäta.
Därmed lär han bli livsfarlig ikväll, för samtidigt pumpar dopaminet vidare i den nyblivna farsan.
– Jag är på Facetime dygnet runt just nu, det är underbart. Vi hade just tredagarskontrollen och allt är bra, hon mår fint, strålar han.
Watch out, Zadorov. Det kommer slå gnistor om nummer 14.
• • •
Äntligen tycks vintern vara över i Denver. Molntäcket har spruckit upp idag och fan ta mig om inte solen får ner några strålar i de djupfrysta bergstrakterna.
Måhända ett omen som signalerar att även Avalanche tinar upp ikväll?
I så fall kanske våren fortsätter…
We will see.
• • •
Här, innanför berget av journalist- och fotograf-rövar, sitter det en kapten som heter Gabriel och pratar.

Så taskigt med svängrum har inte ni det på jobbet, va?
Men han är en av de som höjer den mediala pulsen mest av alla, Gabe The Babe, och då blir det så här.
• • •
Inte sedan 1993 har ett NHL-lag svept en motståndare i förstarundan och sedan åkt ut i fyra raka i omgången därpå. Då var det Sabres som körde över Bruins – och sedan själva blev överkörda av Canadiens.
Men New York Islanders är olyckligtvis på väg att upprepa den bedriften nu.
Förlusten i Raleigh igår var förstås blytung och möjligheterna att de ska kunna undvika katastrof imorrn förefaller begränsade.
Det går ju inte att slå Hurricanes i PNC Arena, det bara är så.
Förbluffande utveckling.
• • •
Djurgårdaren Sören På Rören verkar redan på förhand veta hur det ska gå i den sjätte SM-finalen hemma i Stockholm, för han ruskar bara muttrande på huvudet när han passerar Eriks plats i omklädningskabyssen.
Fast det kan förstås också bero på att den förra Frölunda-backen med det vassa munlädret inte lämnar honom i fred.
– Klart Frölunda vinner, ropar han så det ska hörs till Sörensens plats, även om de mot förmodan skulle torska i Globen tar de det i längden. De är så starka, gubbarna.
Hur det låter några timmar senare, när Joel lyft pokalen, vill man inte tänka på.
Stackars Sören på Rören.
• • •
Och vad surt för Lehner. Han har gjort sig skyldig till ett enda misstag i hela slutspelet, men det kom dessvärre i kritiskt läge igår och nu låter det som att Mannen utan hals tänker ställa Greiss i kassen imorrn kväll.
Tänk, så sent som för en vecka sedan var allt bara vaniljsås i Robins, och Islanders, värld.
Nu detta…
• • •
Under en förströdd promenad i Pepsi-environgerna under förmiddagen blir bloggen plötsligt stoppad av en herre som sträcker fram näven och säger, på klingande dalmål:
– Är det inte du?
Det visar sig vara Per-Ragnar Bergkvist, en av Leksand stora målvaktslegendarer, som intagit Denver.
Nej, sågverksbaronen från Insjön letar inte efter skog att avverka i Klippiga bergen. Han och kompisen Stephan Rosarius har bara flugit hit för att morsa på Per-Rangers gamle målvaktspartner Johan Hedberg och se en match.
Och så har de alltså sån tur att de träffar mig, så jag kan smyga in dem i pressrummet och se till att de får lite kaffe i sig.
• • •
Är Nathan MacKinnon världens just nu bäste hockeyspelare.
Well, i den här Pierre LeBrun-blänkaren påstår somliga – och “somliga” är inte vilka som helst i detta sammanhang.
Det är Connor McDavid, Sidney Crosby och Patrick Kane – själva aspiranter på samma epitet genom åren – som hyllar den magnifike 23-åringen från Nova Scotia.
Ja, Connor var tydligen så angelägen om blåsa i hans lur att han själv ringde upp Pierre och började febra om att han måste få vara med i artikeln.
Rätt stort.
• • •
Kolla – en mas och hans mustasch.

• • •
Jävlar vilket fint mål Burger Klingberg pangade in igår – igen.
Det är en alldeles särskild syn när han kommer släpande, får pucken och liksom bara stoppar in den där han ser en lucka.
• • •
Bra att SAS-strejken är över.
Då kommer Jonas Karlsson – Eriks pappa – hem till Landsbro igen.
Han har varit med och följt hajarna sedan den pågående serien startade och i morse var avkomman orolig över om det skulle gå några plan hemöver.
– Vad håller dom på med, undrade han.
Jag vet inte, men nu har de slutat.
• • •
Vem kunde ana att David Backes var svaret på Bostons problem.
• • •
Det var inte bara journalister som åt på North igår. En bunt hemmaspelare, bland dem Derrick Brassard och Cale Makar, smög in och slog sig ner vid ett bord i ett avskilt rum – och kapten Landeskog berättar att North är en av de absoluta favoritrestaurangerna i stan.
– Vad åt du, frågar han.
Öh, först en burrata och sedan en chicken parm.
– Oh, chicken parm…den är grym där.
Ja, bloggen vet var man ska gå – och vad man ska beställa!
• • •
Det blir mycket LeBrun idag, men har kramat ur sig en finfin artikel om den fantastiska lagandan i San Jose också.
I den får Michael Healy frågan vad Sharks är om nu Hurricanes är, för att påminna om Don Cherrys bevingade ord, ”a bunch of jerks”.
– Ja, vi är väl mer a bunch of clowns, svarar han roat.
Yes!
Clownerna!
Hoppas det epitetet fastnar.
Jag har alltid gillat det lätt bohemiska draget hos de ledande karaktärerna i hajstimmet. De är en samling artister som inte tar sig själva på så stort allvar och ibland inte heller ser ut att bry sig så mycket om det de håller på med – men som vi såg mot Vegas kan de vara bäst i hela världen när andan faller på.
• • •
Nu börjar det bli lite väl mycket domarskandaler. Det där Blue Jackets-målet…shit, att de som sitter i videorummet i Toronto inte kan ringa och berätta att det var åt helvete.
Otroligt trist att sånt kan bli avgörande.
• • •
Landeskog har Mikko Rantanen som bänkgranne i Av’s-rummet och när den finländske stjärnan hör att vi pratar svenska blir han lite till sig.
– Är det svensk media här? I Denver? Har du åkt hela vägen?
Nja (Gabbe skjuter in att jag bor i New York)
– Men coolt ändå.
Vadådå, kommer finsk media aldrig hit?
– Nej, nej, ingen finsk media.
Det måste ju tas upp med Sami och Tommi och Varpu, de blåvita mediarepresentanterna i världens bästa liga.
• • •
Dagens outfit: Svart i grunden igen – och så ljusblå kavaj.
ZZ Tops ”Sharp DressedMan” comes to mind.
• • •
Se här, Pepsiburken glöder i solen.

• • •
Lite senare ser jag Mikko i korridoren utanför pressrummet med ett sjavigt litet gäng unga polare som verkar ha flugit in från Finland.
De skrockar och kluckar och står i. Synd Jarkko inte är med, så man fått veta vad det är för äventyr de förstört den finländske stjärnans produktion med…
• • •
Men vad har hänt med Bruins powerplay? Det fungerar sämre än kylaren på min gamla Ford Fiesta hemma i Borlänge i början av 90-talet.
• • •
En hygglig liten klick Sharks-fans har faktiskt letat sig hit idag och står i givakt runt gästernas bås strax innan värmningen.
När de försöker sig på en ramsa blir de dock snabbt och skoningslöst utbuade.
• • •
Stars, Blues, Bruins och Blue Jackets har alla spioner på plats i auxillery-boxen.
Men inte Islanders och Hurricanes.
Ska man tolka det som att de inte vågar tro på att de kommer få chansen gå upp mot några västlag?
• • •
För Nuggets gick det åt helvitte här inne igår. De förlorade med 90-97 och därmed står serien 1-1 när den inblandade lagen flyger till Oregon.
• • •
Carl Söderberg kommer göra mål, precis som Papa Skutt Nyquist.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Coolt att gamle storboxaren Buster Douglas är på matchen i Nationwide Arena.
• • •
Ja ni, nu är det dags för årets – ja, kanske decenniets – hittills största match på de här breddgraderna.
Den avgör, antagligen, om den magiska våren får fortsätta i Colorado – eller om den klipps av helt tvärt.
Allt står alltså på spel och jag säger det igen:
Låt skådespelet börja.

Jaha, då osäkrar vi bössorna igen då.
Upplägget är detsamma ikväll som i förrgår. Jag live-bloggar om matchen här i Pepsiburken, vilket betyder att ni får klara den tidigare matchen i Columbus på egen hand.
Men vi hörs i spåret – och så går går vi live här framåt 04.00, svensk tid.

God afton, hockey lovers.
Ville bara, innan jag studsar ut på galej i Cherry Creek, titta in här och önska er en fin, föräldrarfri session i spåret.
Det börjar bli dramatiskt nu.
Om Hurricanes och Blues vinner igen, då står vi omedelbart inför elimination games igen.
Om istället Islanders och Stars slår tillbaka tätnar spänningen.
Ojvoj.
Ha en fin natt, så hörs vi när lavinen går i Pepsiburken imorrn kväll igen.

COLORADO – SAN JOSE 2-4 (Slut)
• • •
Papa Skutt dementerar å det mest bestämda:
Om det blivit en pojk hade han inte fått heta Henrik.
– Nej det kan jag lova dig. Det var verkligen aldrig aktuellt.
Meh!
55:ans förslag om att Henrietta Nikolina då?
– Ha ha.
Vad den gode skåningen – som ju toppade hela med två assist – i övrigt har att berätta om de mest dramatiska dygnen i livet kan ni läsa här på sportbladet.se
Nu tar vi och rundar av den sena kvällen i Denver Town med några bilder.

Imorrn har bloggen som sagt ledigt och ska ta del av det lokala nöjeslivet, men det kommer säkert en liten skvätt ni kan utgå från om ni vill vara med och ha kul i spåret.
Hörs då!

Sharks sätter 4-2 i tom kasse. Mer sen. Men det dröjer.

COLORADO – SAN JOSE 1-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj, plötsligt går lavinen i Klippiga bergen – och det just när vi trodde att Sharks hade packat ihop snön så tätt att det inte skulle kunna vara möjligt.
De ser ut att ha total koll på läget och leder ett tag skotten med 25-11, men som vi från vinterns rike vet behövs det bara ett snedsteg för att utlösa förödande snöskred.
Nu blir det en tredjeperiod historikerna fortfarande kommer gräva ner sig i om några decennier, tro mig.
• • •
Men det var la ändå fan, som göteborgarn sa – Av’s har inte förstått det där med att de inte ska ta utvisningar.
Det är definitivt inte så man fångar haj i hockey.
• • •
Grannen på ena sidan om bloggen tyckte tydligen inte det var så kul att sitta och trängas.
Så han har dunstat och jag har plötsligt svängrum som en hel Cadillac i boxen.
Hurra och tjoho!
• • •
Interference-utvisningen på Dillon tycker jag är lite luguber. Vad ska han göra – bara låta Bourque åka förbi? Men then again, vad vet jag?
• • •
Mitt under hemmalagets följande powerplay är det nån på läktarsektionen framför auxillery-lådan som skriker, på klockren svenska, ”Men nu då!”
Var det du, JonasCO?
• • •
Men det är inte riktigt läge för ”nu då” redan i det läget, även om Av’s under pp:t och minuterna strax därefter iscensätter hela andrarundans brutalaste tryck och tvingar Jones – nyss så lökig – att göra surrealistiska räddningar.
Istället kommer ”nu då” när den formidable Nathan MacKinnon i en senare sekvens bryter igenom i jet-fart och stänker in ett rykande jävla skott.
Ojvoj.
• • •
Den unge mannen som för några år sedan hade Smidjegrav som hemmahall tittar mycket nyfiket på allt som händer – och kan inte låta bli att skrocka lite åt MacKinnons mål.
Frågan är vad han gör här? Förbereder för Blackhawks playoff-matcher om ett år?
Ja, varför inte.
• • •
Nu ska jag röra lite på fläsket för första gången sedan matchen i Pepsiburken började.
Tjoflöjt!

COLORADO – SAN JOSE 0-2 (Period 1)
• • •
Happy Vappu, säger Ko-Ture – alltså Logan Couture – och drar first blood på Grubauer.
Sen vill Meier – en av de slutspelets bästa hajar – också fira finsk högtid och åker rakt igenom och sprätter in 2-0.
Inte helt förnuftsvidrigt, skulle jag vilja påstå.
Av’s har alls inte varit dåliga, de vispar tvärtom ofta upp en intensitet i offensiv zon som får en att lyfta lite med röven från sätet utan att tänka på det, men Sharks har varit ännu bättre och framförallt skapat giftigare chanser.
Faktum är att de kan tillgodoräkna sig tre saftiga stolpträffar innan målen kommer.
Nu gäller det bara att de inte, som Erik underströk i morse, tror att allt är lugnt och slutar spela.
I så fall kommer Av’s, med sin speed, ta över direkt.
• • •
Inget av baklängesmålen kommer i numerärt underläge, men ändå.
Klippiga bergens hjältar kan inte hålla på och ta dumma utvisningar mot den här motståndaren.
• • •
Visst ser man på Pappa Skutt att han har extra mycket spring i benen ikväll.
Uncle Hank och Uncle Nick måste vara så stolta.
• • •
Det finns ingenstans där viftande med handdukar ser lika mäktigt och suggestivt ut som här.
Men så är det inga handdukar de använder heller, utan något slags dammvippor.
• • •
Oh, yes – pre game-introt i Pepsi-burken är mighty mighty, med blinkande lampor hos alla åskådare och maskot som hissas ner från taket, snyggt paketerad sammanfattning av Calgary-serien och tordönsdånande hysteri-musik.
Var man inte peppad innan – inte ett problem för bloggen… – blir man det i sanning
• • •
Ingen på sektionen där jag sitter viftar däremot med grönkål, och det är en liten besvikelse – men de hojtar i alla fall euforiskt när Cale Makars namn påannonseras.
• • •
Noterade herrskapet den lilla buttending Bad Brad Marchand satt i bakhuvudet på den knästående Harrington?
Vilken trallgök.
Tror han inte tv-kamerorna snappar upp det?
Avstängning kanske det inte blir, men bilden av ett praktarsle cementeras – igen.
• • •
Isen ser inget vidare ut, är jag rädd.
Att ha NHL- och NBA-lag från samma stad i varsitt slutspel samtidigt är inte bara av godo.
Man önskar bara att basketnissarna fick lida lite också. Att golvet var kallt eller nåt.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra buttending till ”boutredning”.
Ja, snart gör sig Marchand säkert skyldig till en sån också.
• • •
Svängrum ska jag inte påstå att vi har här i vårt hörn, men jag har varit med om värre.
I gamla Igloon i Pittsburgh fick de klämma fast oss med industriella skruvstycken innan matcherna började.
• • •
Det är svårt att inte gilla det lilla Super Mario-pinget när hemmalagets utvisningar tar slut.
Men som sagt – de bör nog se till det inte behöver användas så ofta.
• • •
Ja, Sunny Jim, det är ju underbart att Bednar inte tvekar att spela kidsen Girard och Makar ihop.
Det skulle inte Vigneault gjort direkt…
• • •
Nu ska jag ägna pausen åt att skriva Columbus-referat, så inte redaktör Hagman blir gramse när han kommer till jobbet om trekvart.

Det är förstås inbillning, men jag tycker mig verkligen kunna höra hur ett hoppfullt, exalterat rop – nästan som ett skri från en örn – ekar mellan de mäktiga bergväggarna i The Rockies timmarna innan Colorado Avalanches första hemmamatch i den redan brandröda Stanley Cup-serien mot San Jose Sharks.
Hockey är stort i de här trakterna och Avalanche snudd på en lokal mani; blotta minnet från de gyllene åren, när Foppa och Sakic och de andra ikonerna borgade för att varje säsong tog formen av en helig happening, försätter hela väldiga Denver i ett tillstånd av drömskt välbehag.
Det var dock länge sedan det fanns så mycket att hoppas på här i den tunna luften på höglandet. Det är de facto arton år sedan Av’s senast vann Stanley Cup och under tiden har de bara tagit sig vidare till andrarundan i slutspelet en gång – 2008 – men landat under strecket vid desto fler tillfällen, inte sällan efter helt miserabla grundserieframträdanden.
Den här våren har dock en ny tro tänts i The Mile High City och dess omgivningar. Ny förväntan. Nya, skälvande drömmar.
För första gången under hela Landeskog-eran ser det ut som att laget är tillräckligt bra för att kunna åstadkomma något stort och när Rond 2 efter en ”split” i Kalifornien den gångna helgen rullar in i Pepsi Center går det faktiskt, utan att vara helt orealistisk, föreställa sig ett äventyr lika magiskt som de som klubben från 1000 Chopper Circle brukade frälsa sin hembygd med.
Så jo, det är nog ett rop av hopp jag hör där uppe i de snöklädda bergen. Ett skri av lycka. Ett bud, rentav, om en nystorhetstid i Colorado.
• • • •
“Den här våren”…skrev jag så några rader här ovan?
Vår my ass.
När jag landade igår kväll snöade det på Denver International och det där vita, äckliga ligger kvar i terrängen idag.
Det är alltså kallt som i Nassau Coliseum i Denver just nu.
På Valborg.
Vad är det för dåligt skämt?
– Ja, jag vet, urskuldar sig Gabe The Babe Landeskog efter morgonvärmningen, det är inte klokt det här. Men det ska bli finare om bara något dygn.
It better be!
Den här tiden på året är jag van att skriva om värmeböljor i Washington, gnistrande solnedgångar i Tampa och heta vindar som blåser i Pittsburghs backar.
Snö?
För i helvete…
• • •
Så den här serien, the western showdown… nä, det gick bara inte att låta den passera utan bloggens närvaro under åtminstone några matcher.
Inget ont om övriga uppgörelser – bara lite; det görs åt helvete för lite mål på sina håll! – men detta är den pågående omgångens klart bästa, roligaste och mest sevärda battle.
I ena ringhörnan Avalanche; hungriga som fjällrävarna i de närbelägna bergen, kreativa som Skagen-målarna på 1870-talet och snabba som kärrorna Mercedes vinner varenda Formel 1-lopp med – och i den andra Sharks; de briljanta och lätt bohemiska artisterna som sedan den mirakulösa vändningen mot Vegas spinner på gudomligt bränsle.
Ja, ni hör ju.
Baloo har bara att inställa sig för tjänstgöring.
• • •
Först tror jag att det bara är av sedvanlig lath…bekvämlighet Hästpolo-Gustav inte deltar i Sharks morgon-skate.
Men det visar sig att han varit allt annat än lat och bekväm senaste dygnen.
Efter matchen i söndags fick han bud om att hustrun Danielle stod i begrepp att föda parets första barn hemma i Detroit, så ”Gus” kastade sig på ett plan, flög till Michigan och hann vara med om den den lyckade förlossningen.
Sedan hann han inte mer än morsa på avkomman förrän det var dags slänga sig på nytt plan för att hinna hit till Denver.
– Han är på väg hit nu och kommer vara på plats till matchstart, säger DeBoer under sin presskonferens.
Ojvoj.
Efter det halsbrytande äventyret lär den pratglade skåningen vara aningen omtumlad, men framförallt fullpumpad med dopamin, så förvånas inte om han går på vatten i just den här matchen.
Och tänk – Lille Skutt är pappa.
Det har man lite svårt att greppa. Han är ju, känns det ofta som, en knatte himself.
Men for real:
Gigantiskt megagrattis från bloggen, alltid på Lille Skutts sida…
• • •
Just nu möter man inte bara hjulbenta hockeykrigare i backstage-korridorerna i Pepsi Center.
Under eftermiddagen går jag in i en försvarlig mängd salta tvåmetersjättar också.
Det är nämligen inte bara Avalanche som lirar stora slutspelsmatcher just nu. De får samsas med utrymmet i jättearenan i utkanterna av downtown med NBA-stjärnorna i Nuggets, som också gått vidare i playoff och just inlett en serie mot Portland Trail Blazers.
De vann Game 1 igår, med 121-113, och går upp i ringen imorrn kväll igen. Och däremellan ska alltså Av’s spela en hockeymatch också.
Det är inte att undra på att vaktmästarna, som ansvarar för att baskethall förvandlas till hockeyrink och sedan baskethall igen, har ringar stora som just basketkorgar under ögonen.
• • •
Det är ännu inte känt om Gustav och Danielle fick en pojke eller en flicka, men ett är ju säkert:
Blev det en pojke utgår Bloggen från att han ska heta Henrik!
• • •
– Uh, håller du också på med sån där skit, frågar Frank från TSN när Erik under en provisorisk presskonferens efter morgonskejten fäpplar upp en snusdosa ur de storrutiga kostymbyxorna.
– Javisst, svarar EK65, det gör alla riktiga män i Sverige.
Exakt!
• • •
Nu rapporterar en källa i Detroit – vi kan kalla honom #55 – att Hästpolo fick en flicka.
– Men ändå, säger källan, hon ska förstås heta Henrietta Nikolina Nyquist.
Ja, det är ju givet.
• • •
– Du, frågar Gabe The Babe, är det du som agerar svensklärare åt Pierre LeBrun?
Well, jo, i någon mån är det kanske det.
Fast eventuella fula ord kommer såklart inte från mig! Det är Lönta som står för de lektionerna.
– Hm, fortsätter Gabriel, han sa nånting alldeles nyss och skyllde på dig.
Med det sagt:
LeBrun, den levande The Athletic-legendaren, är i stan och nej, nej, var tjänsteförrättningarna läggs styrs förstås inte av slikt, men det garanterar off duty-skoj av episka proportioner!
• • •
Aha, Frölunda vann igen i SM-finalen.
Stackars Marcus Sörensen.
Han är ju djurgårdare och har en viss smålänning med starka Frölunda-kopplingar som lagkamrat.
Men som Sören säger: Erik är ju ändå så försynt och tystlåten…
– Ja, suckar han, jag får inte alls höra nåt när Frölunda vinner.
Ho ho!
• • •
Bloggen har faktiskt varit på slutspelsmatch i Pepsi Center förr, men det är ett tag sedan.
2008 såg jag två av holmgångarna mellan Av’s och Wild, så infekterade – som ni hört om förr här – att till och med journalisterna från respektive läger höll på att hamna i slagsmål i pressboxen.
Som jag minns var det bra tryck i ladan, men inte direkt på himlastormande PNC Arena-nivå.
Nu sägs det dock att alla fördämningar brustit i Denver. Stämningen under matcherna mot Calgary var, enligt de som brukar sitta här och titta, bortom allt – och nu blir det gissningsvis ännu vådligare.
Sång- och dansbjörnen ser fram emot att få höra, se och känna.
• • •
Det tar något dygn innan effekterna av den syrefattiga luften här uppe, en mil ovanför havsnivån, märks.
Så ännu flåsar jag bara som vanligt när jag trampar uppför trappor och hastar iväg till presskonferenser. Men imorrn kommer jag antagligen låta som ett punkterat dragspel redan till frukost.
Frågan är hur bortaspelarna hanterar den faktorn. Stora artister har genom åren klappat ihop i Pepsi Center som fotbollsspelare på besök i Bolivia.
Sören på Rören och EK65 säger att de aldrig drabbats och inte tänker på det, men Melker Karlsson säger att han absolut känt av den tunna luften förr.
Så, replikerar bloggen, det blir till att ta lite kortare byten då?
Melkman:
– Mina byten är redan så korta så jag behöver inget göra.
Bästa svaret på länge.
• • •
Gissa vilken måltidsdryck som serveras i den här hallen?
Ni får ett försök.
• • •
Just ja, det är Valborgsmässoafton hemma i gamla Sviden.
Det förklarar stiltjen i spåret under Columbus-matchen…
Några av er är ute och slarvar vid majbrasor, andra – som Jarkko – har lagt sig tidigt för att orka upp och gå i förstamaj-tåg…
• • •
Med passningen till Tyler Seguins 3-3-mål igår visade Miro Heiskanen återigen att såna som jag – också kända som pappskallar – inte hade honom högre i Awards-omröstningen.
• • •
Skojade om Jarkko, är det kanske bäst att påpeka. Han går INTE i förstamajtåg…
• • •
Brent Burns verkar ju vara en social tjomme, men med media har han sällan lust att gaffla.
Det enda vi ser av honom denna morgon är när han kommer utstormande från det inre omklädningsrummet, med den jättelika ryggsäcken hängd över axlarna, och försvinner ut till väntande buss.
Den ryggsäcken skulle man bra gärna vilja titta i.
• • •
Boone Jenner är en gammal Ekeliw-favorit.
Såna gör alltid mål i stora matcher.
• • •
Kvällens outfit:
Svart grund – och så somrig, beige kavaj.
Vi firar ju in våren idag…
• • •
Frågar Gabriel om det är mycket tugg med kompisen Erik på isen, men tydligen inte.
– Han brukar omkring och tjattra mest hela tiden, men inte nu. Han såg väldigt fokuserad ut under matcherna i San Jose.
King Karl bekräftar:
– Ja, nej, nu är det allvar. Såna här gånger kan man inte hålla på som vanligt.
Ah, vi får väl se. Kompisarna från landslaget var inte inne samtidigt i särskilt många byten i Sharktank. Det kan det bli ändring nu och då skulle det förvåna om inte snabbaste tungan i ligan fyrar av åtminstone någon odödlig one-liner.
• • •
Slips glömde jag dock på hotellet i Cherry Creek.
En skandal i det lilla.
• • •
Kolla här, en kapten visar hur man dansar squaredance i Klippiga bergen.

• • •
Avalanche får klara sig utan Matt Calvert i Game 3.
Det är inte alldeles lyckat.
• • •
Men dessa målfester på den östra planhalvan…och med dem sätts tonen inför nästa säsong i denna copycat-liga.
• • •
Enligt sittplatsschemat har jag Jeremy Colliton inom lägga-armen-om-axlarna-avstånd i den så kallade auxillery-boxen ikväll.
Spännande ändå.
• • •
Nog var det lite Neymar över Esa Lindell i Dallas igår – men frågan är vad det var över Bortuzzo. Varför fortsätter han crosschecka? För att understryka att, ja, ”kolla vad jag kan bryta mot reglerna och han bara kastar sig hela tiden”?
Förbryllande sekvens.
• • •
Mina vänner från Kanada var ute i Cherry Creek redan igår.
– Ja, vi provade något helt nytt. Kött och rött vin. Verkligen en positiv överraskning, säger en.
Ironi på samma sätt som det skulle vara om, tja, Erik Niva sa att han provat nåt nytt och sett en fotbollsmatch.
• • •
Det är auxillery som gäller i Denver – alltså en provisorisk pressbox de riggar ute på vanliga läktaren.
I såna är det alltid trångt och bökigt och jävligt, och vi från internationell media får alltid finna oss i att bli placerade där, men äh – jag är van och klagar ej. Huvudsaken är att jag har en stol att slå ner arslet i, en bänk att ställa laptoppen på, en kontakt som genererar ström och en hygglig vy över isen.
Den här har de smällt upp högst upp i ena hörnet och jadå för fan, jag tycker vi har utmärkt överblick.

Viktigast av allt:
Det är direkt anslutning till vanliga pressläktaren och dess kaffekannor…
• • •
Landeskog och Erik säger samma sak när jag lämnar respektive omklädningsrum efter förmiddagssessionen.
– Hoppas vi ses ikväll igen då.
Det beror inte på att de längtar efter att träffa mig en gång till.
De råkar bara veta att det är till vinnaren bloggen söker sig efter matcherna…
• • •
Klart Bruins reducering i slutet av andra i Nationwide skulle godkännas. I annat fall hade till och med bloggen börjat mullra om domarna.
• • •
Vill redan nu förvarna om att det inte blir någon blogg imorgon kväll.
Jag är ledig och vill också kolla det där med kött och rött vin…det verkar skoj.
• • •
Kuhlman i Boston…det är, har jag hört, en kul man.
Nej, fy faen, förlåt.
Märks det kanske nu att jag har gott om tid till publicering och inte så mycket mer att skriva om?
• • •
John J påminner i spåret om att det är Vappu i Finland de här dagarna.
Så som vi sagt här sedan urminnes tider:
Happy Vappu!
• • •
Det är ändå en fröjd att sitta och vänta på en live-match – och samtidigt se en annan på laptoppen framför sig.
Om farbror från stenåldern får säga så här – det hade vi ens kunnat fantisera om på pressläktaren i Leksands Isstadion på 80-talet.
• • •
Nu ökar ljudstyrkan i det sprudlande ekot i bergen.
Det är dags för den största matchen i Denver sedan Foppas dagar.
Rock ’n’ roll!