Åh, jag känner det direkt.
Det är nåt nytt som skälver i regnet i Brooklyn idag, nåt som New York Islanders inte upplevt i årets slutspel ännu – ja, kanske inte på hela säsongen.
Press.
Stress.
Tvång.
Det har, för att skicka in en klassisk vedklabbe i Stanley Cup-brasan, blivit sent tidigt för Long Island-klubben i exil på Atlantic Avenue.
Trots att en endaste match i serien mot Carolina Hurricanes skrivits in i böckerna är de faktiskt piskade att vinna denna söndagsmatiné.
Eljest får de flyga ner till Raleigh för veckans två showdowns i PNC Arena i 0-2-underläge och då blir det väldigt jobbigt.
PNC är THE lejonkula i det här slutspelet, ett hellhole med så våldsamt högtryck under takåsarna att själva gravitationen sätts i gungning. Fråga Washington Capitals. De fick, till sin oändliga förvåning, snabbt lära sig att det i praktiken är omöjligt att vinna när hallen som till vardags är en av de sömnigaste i ligan plötsligt byter skepnad.
Och hur reagerar Barry Trotz truppstyrkor, hittills förskonade från alltför svårare prövningar, i dessa okända farvatten?
De har haft en genuin feelgood-resa i ett halvår, överraskat alla – inklusive sig själva, antagligen – och kunnat hålla känslan av att omvärlden kräver stora prestationer på avstånd.
Nu stirrar de just den sortens krav – fysiskt förnimbara i eftermiddagsregnet, som sagt – rakt i vitögat.
Det måste hanteras.
Om inte stävar mörka moln för första gången sedan förra sommaren in från Long Island Sound.
• • •
Igår hade bloggen sin första riktiga emotionella dipp i årets slutspel.
Jag vaknade sent efter en natt med orolig sömn, störd av mardrömmar om att jag inte fick ihop ett bloggintro, och bringades sedan helt ur balans av små irriterande försmädligheter.
Restaurangen som skickade brunchen på delivery hade fuckat upp beställningen (hej U-landsproblem monumentale…), en bekant sa otrevliga saker i ett korkat mail, en favorits-skjorta visade sig vara borttappade…sån skit.
Men efter upplösningen i kanonmatchen i TD Garden sent i natten la jag mig och kollade på Robert Johnson-dokumentären på Netflix och då återvände livsandarna och hey, nu är allt gräddsås igen!
• • •
För Hurricanes är läget inför Game 2 det rakt motsatta.
De har redan gjort mer än någon kunnat begära och tagit en seger bakom fiendes linjer i denna rund.
En till skulle bara vara en fantastisk bonus.
Följaktligen kan de slappna av och, som det heter, spela ut.
Inga bra för nyheter för New York, nej.
• • •
Till vardags är det en rätt beskedlig uppställning murvlar som följer Islanders förehavanden och svängrummet i lounger och på pressläktare brukar därför vara avsevärt.
Men nu är det Round 2 i Stanley Cup och alla och hans moster kryper fram ur the woodwork.
Till och med gamle bloggklassikern Hyresgäst-Johan, Borlänge-bördigt popsnöre som numer agerar New York-korre åt den andra tidningen, hedrar oss med sin närvaro idag.
– Hoppas jag har en anständig plats i boxen, muttrar han och rättar till silkesslipsens eleganta knut.
My man från Skräddarbacken!
• • •
– Några av dem kommer vara med på matchvärmningen. Sedan får vi se, svarar Rod Brind’Amour under sin lilla pre game-konferens när det kommer frågor om trion Svechnikov, Ferland och Martinook.
Men han ser lite ledsen ut när han gör det så Emil Ullbrand och andra Canes-fans ska nog inte hoppas för mycket.
• • •
Imorrn flyger Henke Lundqvist hem till Sverige och inställer sig för tjänstgöring med Tre Kronor.
Kvar i New York lämnar han gamle lärjungen Robin Lehner, på väg att lotsa Rangers ärkerival till hockeyns himmelrike.
Därmed väcks frågan automatiskt om vi sett ett verkligt tronskifte i New Yorks svenska målvaktsrike?
Är Robin – som i princip lärde sig åka skridskor av Henke – den nye kungen i stan?
Själv viftar han avvärjande, för att inte säga upprört, när det spörsmålet kommer upp och det gör han enligt min mening rätt i.
Det råder inga tvivel om att lärlingen varit bättre i år, mycket bättre till och med, men mentorns status bygger på fjorton år av storhet och rivs inte ner så snabbt.
Robins tid kommer dock, i synnerhet om han verkligen bär sitt lag hela vägen till lyckans land.
Tills dess fröjdas åtminstone jag över att vi har två målvaktsikoner i en och samma världsmetropol.
• • •
Eftersom det blev sånt liv om Calder-rösterna igår var jag tvungen att leta på min röstsedel, inskickad dagen innan slutspelet började, för att kolla hur jag egentligen rankade junisarna och ojdå – Jarkko och John J kommer inte bli glada.
Miro var ju med, men inte så högt
Offentlig prygling äger rum på Sveatorget i Borlänge i slutet av augusti, jag ber att få återkomma med mer exakt datum.
• • •
”If you fall in love with lonely, you end up that way”, sjunger han från Jersey i den där nya sången jag har i lurarna dygnet runt just nu och sällan har någon sagt något jag upplevt som sannare.
• • •
Clutterbucken fick mycket skit för att han, som många ansåg, orsakade det förödande baklängesmålet i fredags.
Ah, sånt händer ju.
kritiken borde röra det faktum att han, Matt Martin och Cizikas var så snälla.
Det ska vara direkt otäckt att möta Islanders beryktade fjärdekedja och det måste de omedelbart se till att det blir idag.
• • •
Söndagskostymen?
Svart skjorta, svarta brallor, mörkblå kavaj och en blåsvart slips.
Jag skulle platsa i kyrkan.
Och där kan man ju påstå att jag är också.
• • •
Andrarundans best-of-lista på rak arm so far:
1. Breadman Panarin, 2. Roope Hintz, 3. Vladimir Tarasenko, 4. Timo Meier, 5. Petr Mrazek, 6. Charlie Coyle, 7. Robin Lehner, 8. Miro Heiskanen, 9. Joe Thornton, 10. Martin Jones.
Några invändningar?
• • •
Fast det är klart, i kraft av betydligt mer frekvent närvaro har jag liiite bättre pressläktarplats än Skräddarbackens egen Oscar De La Renta – just influgen från Florida och solbränd som en hel kokospalm.
Fast det argumentet köper han inte.
– Hrmf, Skandal. Jag ska väl behandlas med respekt, säger han och slår en näve i bordet så manschettknapparna hamnar på sniskan för ett ögonblick.
Det kommer inte bli läge att fråga denne jetsetare om han kan gå och hämta kaffe…
• • •
Hurricanes har två övertidsdraman på kort tid i benen och risken finns att det börjar märkas idag.
Men de fick i alla fall ta igen sig under en skön lördag på ett soligt Manhattan, för som sig bör bor de där under denna New York-vistelse.
– Det ska bli rätt skönt att bara gå ut och ta en fika och titta på folk, sa Wally Wallmark efter slutsignalen i fredags.
Tell me about it.
Det skulle jag också vilja göra…
• • •
Usch vilka tråkiga nyheter om Svante Grundberg.
En sann hjälte för mig.
Nattsudd forever.
• • •
En kvart innan matchvärmningen intervjuer jumbotron-reportern ett fan som flugit hit från – Alaska.
Och jag trodde vi Brage-supportrar som reste från Borlänge till Mjällby på 80-talet var nånting.
• • •
Vi har Game 2 mellan Sharks och Avalanche lite senare också och där känns det redan som att Sharks sitter på allt momentum.
Men så kändes det efter första matchen mot Vegas också och well, i San Jose gör de det aldrig lätt för sig själva.
Just saying.
• • •
Det var fredagkväll senast och ändå långtifrån samma ställ som hemma i Coliseum – för att det är omöjligt – och nu är det söndagseftermiddag så man kan ju undra hur det här blir.
Det skulle säkert hjälpa om hemmafansen vid åtminstone något tillfälle fick utföra yes-yes-yes-hoppet.
Se det som ett tips, Islanders.
• • •
Martinook är med på värmningen – men inte Svechnikov och inte Ferland heller.
Sura praliner.
• • •
Er Baloo har inte hunnit äta så mycket som ett popcorn idag, men det är okej. En sång- och dansbjörn jagar bäst när han är hungrig.
• • •
Larmet går över Long Island och Brooklyn:
Det är dags för Game 2 i konferens-semin mellan Islanders och Hurricanes.
Ge oss mål, ge oss sång och ge oss dans!