Nej, det gick skonsamt snabbt.
Jordan Staal avgör efter bara fyra minuter.
Tack och bock, vi hörs när jag om nån timme eller så är hemma i korresoffan igen.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-0 (Period 3, OT väntar)
• • •
Så här på rak arm kan jag inte erinra mig att jag nånsin varit på en playoff-match som stått 0-0 vid full tid.
Men – voila! – här var vi just detta mindre sexiga resultat efter 60 effektiva minuter.
Det beror dock inte på att öppningsronden mellan Isles och Carolina varit tråkig, eller renons på chanser.
Det beror på att målvakterna Robin Lehner och Petr Mrazek varit kungliga.
Den av dem som går segrande ur detta battle borde det skrivas sånger om.
• • •
I pressrummet i källaren – dit bloggen nu flyttat för det måste man i Barclays; när matcherna slutar tar det för lång tid att förflytta sig hit – är stämningen mycket frustrerad.
Inte för att beat-reportrarnas sympatier lutar åt ena eller andra hållet, men alla har deadlines som det nu går åt helvete med.
Mina sympatier.
• • •
Har det inte blivit några mål under ordinarie matchtid lär det dröja nu också.
Det är lika bra att förbereda sig på nattmangling – och en spännande nattresa på t-banan…
• • •
Själv deppar jag mest över att jag missar så mycket av Sharks-Avalanche.
Bu.
• • •
Mina hjältar.
Islanders: Josh Bailey
Hurricanes: Teuvo Teräväinen.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-0 (Period 2)
• • •
När andra börjar känns det som rosten faller av Islanders som stålställningarna runt benen på den unge Forrest Gump när han lär sig springa.
Ojvoj så de börjar åka och ojvoj så de attackerar.
Men vår hunger efter mål i den här kampen stillas inte och nu börjar det kännas som att det kan bli en sen natt i Brooklyn.
• • •
Det låter lite knasigt när man säger det, men det är inget snack om att Hurricanes är en svårare motståndare att besegra än Pittsburgh Penguins.
De är mycket mer strukturerade i defensiven och de har en betydligt bättre målis och tammefan om det inte känns som att de biter hårdare i de offensiva attackerna också.
• • •
Ha ha, jävlar vad bra han är, Robin.
Han bara har DET i all sitt zenbuddistiska lugn, man ser det PÅ honom: Han tänker inte släppa in några mål.
• • •
Barzal hänger ju faktiskt en puck, men domare McCauley vill ha none of it. Han dömer bort direkt – och skickar Anders Lee till botbänken för goaltender interference.
Korrekt, I guess – men det var kul att bli påmind om hur det känns när det blir mål.
• • •
Nej, Hamilton är inte här.
De har släpat honom till ett watchparty i Raleigh istället – och det svinet ser, på bilder från det partyt, ut att ha väldigt roligt.
Men det hjälper inte.
Han måste vara på plats, bara då känner Canes The Power of The Pig i sina bröstkorgar.
• • •
Se där, en hederlig gammal face-off violation på Staal.
Sen stannar klockan på exakt 19.00
Här händer allt.
• • •
Den omtalade kameravinkeln har vi på våra monitorer på pressläktaren också, och jag kan bara säga – välkommen till min värld.
Ur det där perspektivet ser jag varje match, år ut och år in.
• • •
Fint att Brind’Amour har ljus kostym idag, tycker jag.
Det är ju vår.
• • •
Det kommer förmodligen bakas mer cannoli i Sharktank om några timmar och åh, vad härligt det ska bli att komma hem och se i alla fall andra halvan av den.
• • •
”DE-FENSE”-ramsan Islanders anammat och använder under penalty kill gillar jag inte.
Den doftar basket.
• • •
Är ni redo för fem perioder?
Well, förlängning coming up, tror jag.

NY ISLANDERS – CAROLINA 0-0 (Period 1)
• • •
Det vore överdrivet att påstå att Hurricanes gör en Bruins-mot-Jackets.
De spenderar mycket tid nere i hemmazonen, sure, men det är det många motståndare som gör eftersom Islanders spelar Trotz-hockey. Mrazek är likafullt den som tvingats stå för de klart mest avancerade räddningarna – som under Josh Baileys friläge – för när Trotz dammluckor slår igen i defensiven skapas inga farligheter.
Rod, dags för Plan B – redan.
• • •
Ja, på typiskt tråkigt New York City-vis gapar rätt många av de dyra stolarna på nedersta sektionerna tomma (betalda, med inte utnyttjade; det är New York-grejen) och nej, det KAN inte bli samma drag som i lilla, trånga, tajta Coliseum, det bara är så.
Men de som tagit sig hit försöker i alla fall och under särskilt upphetsade ögonblick når vrålen och ramsorna decibeltal som till och med skulle utmärka sig på startbanan på LaGuardia-flygplatsen några kilometer norr om downtown Brooklyn.
• • •
Under vissa perioder börjar man nästan undra om Isles överhuvudtaget har några planer på att vistas norr om rödlinjen, men just då kommer de i sina giftiga motattacker och etablerar fett tryck runt Mrazek.
Fascinerande att se, detta flod- och ebbspel.
• • •
Uj, Justin Williams skickar en puck mot Lehner efter avblåsning – som jag när jag spelar NHL på TV-spel.
Då ska det egentligen mer gurgel än det blir.
• • •
Det absurda i att sitta och se en match mellan Islanders och Hurricanes, i Barclays, och känna upprymdhet – jag kan inte riktigt komma över det…
• • •
Det är inte lite mäktigt när hela hallen redan innan nationalsången förenas i LEH-NER, LEH-NER, LEH-NER-ramsan.
•  • •
Med tanke på att de saknar både Svechnikov, Martinook och Ferland gör Canes det här utmärkt.
Inte många skulle kunna upprätthålla normal standard, i slutspelsbataljer, med tre tongivande forward i sjukrummet.
• • •
Inte nog med att han är mitt uppe i andrarundan i Stanley Cup-slutspelet och försöker lotsa även sina nya pojkar till himlen.
Barry Trotz kan fira en Jack Adams-nominering också.
Han, Jon Cooper och Craig Berube har fått the nod, meddelades det nyss.
Inga dumma val, men Rod Brind’Amour och Bill Peters borde också fått några röster.
• • •
Bob Nystrom, den svenskättade legendaren, är in the house och viftar med handduk.
• • •
Ett mål.
Det vore roligt.
Och i nästa paus kommer det stå 1-1, faktiskt – efter mål av Brock Nelson Nino Niederreiter.
• • •
Nu ska vi leta på en burk läskeblask åt papa Baloo här.

The high är lätt att hantera.
The high – lyckoruset efter seger och drama och stora upplevelser – tar hand om sig själv.
Men under en Stanley Cup-resa måste man kunna handskas med the letdown också.
Landningen.
Lugnet EFTER stormen.
Det gäller både spelarna på isen och vi som följer dem från andra sidan sargen.
Ta bara lagen bloggen ska se live i Brooklyn ikväll.
För mindre än 48 timmar sedan vann alla i Carolina Hurricanes laguppställning – utom Justin Williams och Jordan Staal – den största match de någonsin spelat.
Men det måste de redan nu, direkt, glömma och ladda om för den första, inte alls lika emotionella matchen i nästa serie.
Inte lätt.
New York Islanders, å sin sida, har väntat så länge på att få spela igen att de börjat jämföra sig med Rose i ”Titanic”, hon som säger ”It’s been 84 years…” och vibrerar gissningsvis av iver över att äntligen få skrinna ut i spotlight-skenet ikväll.
Men istället måste de fejsa faktumet att de tvingats lämna sitt älskade hem på Long Island och spelar i Barclays Center igen – en hall icke avsedd för hockey och känd för en oerhört mycket mindre tät atmosfär än den i Coliseum.
Inte lätt det heller.
Och vi, vi som nyss stod på våra vardagsrumsgolv och tjöt åt något av det mest dramatiska och upphetsande vi sett måste vända på en femöring och försöka få upp pulsen inför helt nya dueller utan karaktär och storylines.
Nej – verkligen inte lätt!
Men dom – och vi – har inget val.
Det är The Stanley Cup Playoffs och The Stanley Cup Playoffs väntar på ingen.
Antingen är man med från start, och befinner sig i rätt sorts uppskruvade sinnesstämning varje gång de släpper en puck – eller så blir man hjälplöst frånåkt.
Så, folket – nu tar vi sats och kastar oss ut i en andrarond som alldeles strax är ännu hetare än den första, för ju närmare slutmålet vi kommer, desto mer står på spel i varje enskilt byte.
Start your engines!
• • •
Tack för att ni hade överseende med att jag tog en night off igår, den behövdes verkligen. I morse vaknade jag som en torped igen (nåja…).
Naturligtvis tittade jag ändå – och stärktes, där jag satt i baren på Bravest på andra avenyn med en kall liten Stella, i intrycket att det här nog fan kan vara Bruins år.
Som jag skrev i mitt tips: När de de tittar ut över startfältet och ser att Tampa och Pittsburgh och nu även Washington är borta måste de känna att det här är den verkliga chansen att göra’t igen.
Men ännu viktigare:
De har fått fram sina egna Lars Eller och Devante Pelley-Smith i Charlie Coyle och Mojo Johansson.
De som går hela vägen har alltid såna karaktärer – tredje- och fjärdelina-krigare som plötsligt växer, börjar spela sitt livs hockey och gör stora mål.
Molle, det är dags att börja drömma…
• • •
Såvitt jag kan minnas är detta första gången jag tar tunnelbanan till en slutspelsmatch (i New York alltså; i Stockholm hände de nog, när min gode vän Micke Andrén tog med mig till Globen och Hovet på Djurgårdens största bataljer).
Fint ändå, på nåt vis, känner jag när vi stävar ner under East River och kommer upp vid Borough Hall. Man får sig en eftertrycklig påminnelse om att vardagen pågår precis som vanligt där ute – och att inga i världen är lyckligare än vi som spenderar vårarna inne i Stanley Cup-bubblan, långt, långt från den vardagen.
• • •
Den andra matchen, öppningen mellan Blues och Stars, såg jag mindre av – det utbröt en häftig debatt om Ali eller Tyson var bäst i baren, och då kan en Ali-man som jag inte koncentrera mig på annat.
Men det var, hann jag uppfatta, knalljämnt och believe me, så kommer den serien fortsätta.
• • •
16 mars stod det i almanackan när Islanders fullbordade sin sweep mot Pittsburgh.
Det är exakt tio dygn sedan, det.
Så länge mår hockeylag inte alls bra av att gå och vänta, som framgick av Columbus förstaperiod i TD Garden igår.
Riktigt vad ligan ska göra för att undvika sådana maraton-breaks vet jag inte, jag är ju av den bestämda åsikten att omgångarna följer för tätt på varandra och kan man svepa sin motståndare ska man ju inte låt bli för att det är bättre att spela lite mer.
Men hur som helst – där har Hurricanes sin stora chans ikväll. De måste kasta sig över hemmalaget och redan från veva lika hårt som i slutet av matchen i Washington i onsdags.
Det tipset bjuder jag på…
• • •
Bruce Springsteens nya låt, en elegant Glen Campbell-pastich kallad ”Hello Sunshine”, handlar om att vara ensam och köra bil i öknarna out west.
Så nej, det är inte som att han försöker alienera Bjuppie Furman…
• • •
Det faller ett bibliskt regn i New York idag, inte helt olikt det som plågar Brad Pitt och Morgan Freeman i ”Seven” hela tiden.
Men det är inte bara därför det inte är något Coliseum-liknande pre game-party på plazan utanför Barclays-entrén timmarna innan puckdrop.
Tailgate-ramalamat på parkeringen går omöjligen att återskapa här, på ett downtown-torg ovanpå den hårdast trafikerade tunnelbaneknuten i hela Brooklyn, New Yorks folktätaste stadsdel med fyra miljoner färgstarka innevånare.
Ännu ett skäl att sakna den gamla ladan långt där ute på ön, ja.
Men det tjänar förstås inget till att gnöla och böla om det där mer nu.
Matcherna ska spelas här, det kommer vara annorlunda och så är det bara med det. Åker Anders Lee & co omkring och tänker på Coliseum är de chanslösa.
Barclays var namnet, här spelar New York Islanders – punkt och slut.
• • •
Gör bloggens quiz, för att se hur snyggt Nils Paulsson ritat och grejat – och lyckas få ett fel! Eftersom det är jag själv som gjort frågorna får det betraktas som en bedrift…
• • •
Furuhatten och Dan O’Halloran, domarna som ställde till med farsen i Sharktank och gav Cody Eakin matchstraff, petas.
De får inte döma mer i årets slutspel.
Det kan man kalla markering. Jag kan inte minnas ett enda slutspel, eller ens final, utan keruben O’Halloran – the pride of Essex, Ontario, på flykt över isen.
Men – poetic justice får man väl se det som.
• • •
Hurricanes ändå. Min bild är fortfarande att det var Washington som under för långa perioder spelade med för lite energi, snarare än att Emil Ullbrand Boys var så bra.
Med andra ord:
Jag fortsätter underskatta dem. Det är det det garanterat fel som gör – och det har de nog inget emot.
Den är galet motiverad som vill visa sina tvivlare att de har fullständigt fel.
• • •
Barry Trotz kan inte säga att han höll på Canes i Game 7 i Betongbunkern, men avslöjar sig ju när han beskriver hur skönt det är att slippa alla frågor om hur det skulle kännas att möta sitt gamla lag.
– Det hade blivit tjatigt och tagit från fokus från det vi ska göra, säger han.
Jaja, egentligen var han ju bara skraj över att behöva coacha mot Bäckis.
• • •
Vi har inga kalluftsfläktar som skickar oss raka vägen till doktorn här, men pressläktaren i Barclays – belägen högst upp i ena hörnet, inklämd mellan vanliga läktarsektioner är ingen picknick den heller.
Mig lyckas de nu placera på en stol utan bord framför, men uh-uh – så kan vi inte ha det. Då går det inte att blogga. Så jag får ställa till med mina vanliga scener och har nu prime-stol igen…
• • •
Redan på förhand visste vi ju att det skulle bli stort målvaktsbattle mellan Robin Lehner och Petr Mrazek i andrarundan.
Eller inte…
Now, inget ont om Mrazek, han hade ett par strålande sekvenser mot Caps, men den vinner Robin – det är jag beredd att ta…nä, inte gift på. Men en Dr. Pepper. Och det är ju nästan samma sätt.
• • •
Ser på bilder från omklädningsrummet att Clutterbucken har glasögon som ger honom en närmast intellektuell look.
Det känns lite otippat.
• • •
Det finns ingen information om huruvida Hamilton – lucky charm-grisen – körts till Brooklyn också.
Och för all del, jag skulle inte vilja valla gris på de här gatorna, nerlusade med ett annat slags svin (häppp!). Men – Hurricanes vinner ju bara när han är med.
så lite oroande för fansen ändå.
• • •
Johnny Boom Boom Boychuk kan inte spela förrän tidigast i Game 6.
Det känns som ett jäkligt tungt avbräck för Isles.
• • •
Ah, volymen i Barclay’s-PA:t – så skoningslös att det vibrerar i tandplomberna.
Den sviker aldrig.
• • •
Det viskades om att Svechnikov och Martinook skulle kunna spela, men det verkar inte så. Ingen av dem syns till på värmningen.
• • •
Bilen står, på Karjala Cup-vis, kvar i ena sarghörnet också.
Allt annat vore ju otänkbart.
• • •
OK, friends– nu går bloggen officiellt in i nästa skede och blir ett med andrarundan.
Let’s rock!

Går det lika bra denna gång för dig i Bjurmans frågespecial? Här är tio dagsaktuella nötter.

Hej Stanley Cup Warriors.
Som jag flaggade för redan igår tar bloggen välbehövlig liten paus idag och hämtar andan inför första ronden i Brooklyn imorrn.
Men jag tänkte i alla fall önska er en happy Round 2-premiär – och berätta hur jag inbillar mig att det går i de fyra kvartsfinalerna.
Ja, de är omöjliga att tippa, men ändå – så här slutar serierna.
•Boston Bruins – Columbus Blue Jackets 4-2
•NY Islanders – Carolina Hurricanes 4-2
•St. Louis Blues – Dallas Stars 3-4
•San Jose Sharks – Colorado Avalanche 2-4

Här kan man läsa mer ingående om hur jag – naturligtvis utan att vara det minsta tvärsäker – kommit fram till de resultaten.

WASHINGTON – CAROLINA 3-4 (Slut, OT-period 2)
• • •
Alla divisionsettorna borta, alla wild card-lag vidare…
Som sagt:

Detta var den mest säregna, oförutsägbara förstarundan i hela Stanley Cup-historien.
Dess impact kommer eka länge, länge.
• • •
Det finns inte mycket att säga om att Hurricanes till slut vann.
Caps var klart bättre när de spelade som i första perioden, men de orkade inte fortsätta på samma sätt och i förlängningen tog ju pojkarna från södern över helt.
– Jag håller med. Vi kände oss piggare än dom och fick ännu mer energi bara därför, säger Wallmark när jag når honom innan lagets plan lyfter för transport hit till New York.
Det blev för mycket hockey för mästarna det här året, kort sagt.
• • •
Nu sätter jag på en dumstrut lika hög som Empire State Building utanför fönstret och rättar min egna tips inför rond 1.
•Tampa – Columbus
Bloggens tips: 4-0. Facit: 0-4.
•Boston – Toronto
Bloggens tips: 4-2. Facit: 4-3.
•Washington – Carolina
Bloggens tips: 4-2. Facit: 3-4.
•New York Islanders – Pittsburgh
Bloggens tips: 3-4. Facit: 4-0.
•Calgary – Colorado
Bloggens tips: 3-4. Facit: 1-4.
•San Jose – Vegas
Bloggens tips: 4-3. Facit: 4-3.
•Nashville – Dallas
Bloggens tips: 4-2. Facit: 2-4.
•Winnipeg – St. Louis
•Bloggens tips: 4-3. Facit: 2-4.
Ett helt riktigt resultatet, och två rätt vinnare…det är ju rent bedrövligt.
Men jag tröstar mig med att jag i alla fall inte var ensam om att göra fiasko.
• • •
– Man var inte direkt förvånad över att Williams var inblandad i avgörandet, kluckar Wallmark också.
Nej, inte direkt.
Nån kanske tycker det blir tjatat med hans Game 7-facit, men det är faktiskt helt oerhört att vara den som alltid, alltid kliver fram i de mest kritiska ögonblicken.
Det finns ingen mer värdefull egenskap.
• • •
Nu har vi alltså följande serier i andrarundan:
•Boston – Columbus
•NY Islanders – Carolina
•St. Louis – Dallas
•San Jose – Colorado.
Jag ska plåga mig själv under natten för att formulera tips så redaktörerna där hemma har under förmiddagen och så kommer de här längre fram under kvällen.
Men ni är ju hjärtligt välkomna att börja fyra av era gissningar redan nu.
• • •
Det bästa med det här är att grisen Hamilton – inte Dougie; jag tänker på den fyrbenta vän som blivit Canes lucky charm – går vidare i slutspelet.
• • •
Nå, hejdå galna förstarunda.
Nu tar vi ett par djupa andetag och gör oss redo för nästa rond.
Bloggen behöver dock en kort paus, så kommande natts två öppningsmatcher får ni klara själva i spåret, om det är ok.
Sedan hörs vi från Brooklyn på fredag.
Happy andrarunda, allihop!

My god, the king is dead…
Hurricanes vinner och slår ut regerande mästarna.
Makalöst.
Mer kommer senare.

WASHINGTON – CAROLINA 3-3 (Period 4, OT pågår)
• • •
Ah, så gastkramande.
Igen.
Men på helt annat sätt än i exempelvis San Jose igår.
Det här är mer en långsam, utdragen plåga där det känns som att nästa brainfart kommer avgöra.
Vem gör sig skyldig till den?
Well, hemmaspelarna ser oroväckande trötta ut, så jag tycker det börjar luta att någon pigg herre från Raleigh – varför inte Wallmark – blir superhjälte.
Men vad som helst kan hända, vi vet ju det…