Sent ikväll är det så här San Joses desperata hajar hoppas göra med riddarna från Las Vegas
Annars tystnar musiken tvärt och säsongen är över och det får bara inte hända.
De har investerat för mycket, slitit för hårt, offrat för stora mängder svett och blod och tandemalj, drömt och hoppats och planerat för intensivt för att kunna stå ut med att packa ihop och åka hem efter blott fem playoff-matcher.
Det här ska ju vara The Year för Sharks. Truppen är rustad hela amerikanska flottan, alla vapen finns tillgängliga, vägen till paradiset ligger öppen.
Så vid gud, nu samlar de sig till säsongens, om inte decenniets, kraftansträngning, sänker Vegas båt och tuggar i sig Stone, Pacioretty, Stastny, Fleury, Wild Bill och de andra.
Å andra sidan är Golden Knights lika fast beslutna att göra som Chief Brody i det allra sista ögonblicket.
De vet att man måste sätta patronen mitt i syrgastuben direkt när chansen uppenbarar sig – eljest sjunker man och fienden får liv igen och passar man sig inte kan man få dela kapten Quints inte helt angenäma öde.
Oh, jag kan se hur Mark Stone kommer fri mot Martin Jones och skriker rakt ut:
– Smile, you son of a bitch!
Summa summarum:
Den sena kvällens elimination-thriller out in California-land bör bli en sjusatans happening.
• • •
Det har nu gått nio dagar sedan Lord Stanley bjöd upp oss i vårens eviga dans och jag börjar känna mig som Bubble Boy i ”Seinfeld”.
Nä, jag behöver inte isoleras från all världens bakterier och jag skulle inte envisas med att det heter ”mores” om George Costanza insisterar på ”moops”, men jag är verkligen insluten i en bubbla.
Det framgår när jag denna eftermiddag tittar från laptoppen vid skrivbordet i fönstersmygen och ser hur stökigt det är i lägenheten.
Där på golvet står väskan jag hade med mig till DC och Raleigh, alltjämt ouppackad. Där hänger en slips från nån av Coliseum-kvällarna. Där på, bordet, har vi odiskade kaffekoppar, tomma snusburkar, urdruckna Pet-flaskor Coke Zero, tidningar och små delivery-kartonger. Och på bardisken mot köket samsas strykjärnet om utrymmet med en ketchup-flaska, en hög hopskrynklade dollarsedlar, ytterligare någon kaffekopp och en fjärrkontroll.
Men jag bara registrerar. Jag gör inget åt det. Jag tittar – och försvinner sedan omedelbart in i grubbel om St. Louis Blues powerplay igen.
Likadant är det med det som händer bortom de vidare horisonterna. Hjärnan registrerar att Notre-Dame brinner, att fler delar av Mueller-rapporten publicerats, att tillväxten bromsar in och att ”Game of Thrones” sista säsong börjat.
Men det är bara vitt brus utanför Stanley Cup-bubblan.
Det enda viktiga här inne är funderingar på hur en serie mellan Vegas och Colorado i nästa omgång skulle te sig.
Fel, förstås.
Patetiskt, rentav.
Men underbart – i synnerhet som det inte drabbar någon annan; jag är ju singel och så lycklig över det att jag skulle kunna hoppa hage ända ner till Battery Park.
Och vi har bara börjat.
Om en månad är jag ännu mer världsfrånvänd, det lovar jag.
Härliga livet!
• • •
Jo, kommer Mark Stone fri är det mot Martin Jones han gör det även i denna Game 5.
DeBoer ställer mörten bland hajarna i kassen igen.
Otroligt.
Nä, Aaron Dell är ingen Great White han heller, men åtminstone en gädda och herregud, Jones blotta närvaro sänker ju lagkamrater som – även om de aldrig skulle säga ett ord om det, ens mellan skål och vägg – inte litar på honom.
Gosh, Pete DeBoer!
• • •
Utmärkta nyheter:
Islanders mailar och bekräftar att Bjuppie Biff har ackreditering för hela andrarundan i Barclays.
Det tycker ni kanske borde vara självskrivet, men i Brooklyn är pressläktaren liten och inget givet, så jag kör en liten Tortorella-twist på vardagsrumsparketten.
• • •
Now, vi har ju lite action även innan The Big Showdown i Kalifornien under de svenska småtimmarna.
Bland annat hänger BBQ-oset åter tungt över parkeringen utanför PNC Arena i Raleigh och det – i kombination med den dånande ljudvolymen inne i PNC – kommer säkerligen inspirera Hurricanes till ny kanonmatch.
De lär dock få betydligt tuffare motstånd i denne Game 4.
Aldrig i lingonskogen att Capitals mailar in en lika usel insats igen.
I så fall har jag missbedömt regerande mästarnas nya identitet fullständigt.
Och i så fall kan också vad som helst hända. Låter man ett så begåvat, men ännu grönt, lag som Canes skaffa sig rutin och tid att utveckla riktiga playoff-skills kan man hamna i allt slags trubbel.
Så upp till bevis nu, Caps.
• • •
Idag har både Lightning och Penguins haft exit-days och jag ska väl inte säga att det är först när jag ser bilderna på slokörade seriesegrare i civila kläder i Amalie jag förstår fulla vidden av att de faktiskt är ute, vi har ju inte talat om något annat i snart två dygn. Men…jo, det känns ännu konstigare nu. Ännu mer förstummande.
Nikita Kutjerov, Steven Stamkos, Vigge Hedman, Brayden Point och Andrej Vasilevskij spelade inte mycket längre än Mikkel Bödker, liksom.
Ni hör ju.
Det är omöjligt att förstå,
• • •
Kriget mellan Winnipeg Jets och St. Louis Blues fortsätter också ikväll – under ny whiteout i Bell MTS Place.
Efter de framgångsrika holmgångarna i Missouri känns det som att Jets – alltmer likt fjolårsversionen för varje match – har skaffat herravälde i den serien, men den är jämn som en motherfucker och Blues har vunnit i den där galna lilla ladan tidigare, så vem vet.
Intressant lär det bli.
• • •
Storyn om hur Drake – den kanadensiske r’n’b-sångaren – är en cooler monumentale som jinxar alla favoritlag han ser live hör ju till slutspelets hittills mest underhållande och har den som ansvarar för musik i TD Garden i Boston nån bollkänsla pumpar hen såklart min absoluta favoritlåt med den unge mannen, ”Hold On, We’re Going Home” under värmningen i morrn.
Det är ju exakt det Bruins försöker se till, att Leafs får åka hem.
• • •
Badtofflan såg solbränd och nedbantad och fin ut på bilderna från presskonferensen i Philly idag, men samtidigt lyste det där lite milt arroganta och självbelåtna igenom när han fick frågor om sin påstådda oförmåga att hantera unga spelare.
Den arrogansen kommer inte landa särskilt väl i just den staden, det törs jag lova.
Ojvoj.
• • •
Vegas, by the way, har lite bråttom att göra ett riktigt outplånligt avtryck, helst med en Cup, innan de hamnar i skuggan av nästa nya sensation på Strippen.
Från och med hösten 2020 bor även NFL-jätten Raiders i Vegas och och tro mig, deras hemmamatcher kommer bli enorma tilldragelser som ingenting annat i hägringen där ute i öknen har en chans att konkurrera med.
Särskilt som arenan de ska spela i ser ut att bli rena rama åttonde underverket.
Check it out!
• • •
Imorrn flyger jag till Nashville och ska fira födelsedagar med två medlemmar i familjen Eriksson från Movägen i Leksand – inklusive evige ikonen Niklas 50-årsskiva – så då är jag off och bloggar ej. Först på lördag smäller det här igen – från just. Nashville.
Med andra ord får vi passa på att ha det extra skojigt och rafflande och häftigt ikväll.
And now – over to BBQ country.
Må helig hetta börja brinna i alla på isen.
