Dag tre under vårt stora äventyr är här – och nu stiger insatserna.
Pulsen höjs.
Ångesten intensifieras.
Jo, faktiskt.
Redan ikväll går det definitivt att säga att vi hamnar i skarpt läge.
Dels börjar adrenalinet per automatik pumpa mer frenetiskt när de inblandade lagen har premiärmötet under bältet och går i clinch en andra gång; aversionerna spelarna emellan stegras dramatiskt, blotta åsynen, ljudet och lukten – särskilt den! – av vissa hatobjekt i motståndarlägret kan leda till överhettning i den kallaste hjärna.
Dels – och det är allra viktigast – vill ingen hamna i 0-2-underläge direkt. Framförallt inte de som spelar hemma – alltså just ikväll tiotaggarna Tampa och Winnipeg.
Så jag föreslår att ni tar ett par riktigt djupa andetag och rätar ännu mer på era ståtliga svenska ryggar nu.
Det vi sett hittills, onsdag och torsdag, har bara varit en mild bris av aggressioner.
Nu börjar det – på riktigt.
• • •
Bloggen har, förstås, återvänt till västra Long Island för Game 2 mellan NY Islanders och Pittsburgh Penguins och man, nu är det fredag i detta hörn av världen.
Det betyder ännu mer tailgate-röj på den väldiga parkeringen, ännu fler öl innanför västen hos de lokala Gris Olle-karaktärerna och, garanterat, ännu vildare stämning i den kantstötta ladan när zebrorna släpper pucken.
Om hemmalaget gör mål? De kommer yes-yes-yes-hoppa sönder hela bygget – som Springsteen-fansen på Ullevi 1985.
Pens-suuportrarna får hoppas att deras hjältar är beredda.
– Det var väldigt högt, sa en storögd Jake Guentzel sent i onsdags kväll.
Ikväll kommer han inte ens höra sig själv tänka.
• • •
Igen – Tampa och Winnipeg går verkligen in i must-win-tillstånd direkt.
I synnerhet Tampa.
Om de torskar även en andra match – hemma i Amalie – börjar red alter-lamporna blinka direkt och konturerna av tidernas fiasko torna upp sig i horisonten
Jojo, Capitals repade sig snabbt efter två hemmaförluster mot just Blue Jackets ifjol, men sånt händer nästan aldrig.
Som regel innebär två hemmaförluster i Stanley Cup Playoffs att säsongen tagit slut.
Det skulle dock förvåna om Boltarna inte samlar sig till en vansinnigt mycket styvare insats – i 60 minuter.
De är det överlägset bästa laget i serien – ja, i världen, goddammit – och de har inte förlorat två raka sedan Jonathan Ekeliw gick i blöjor, typ ( i och för sig inte så länge sen…ho ho!).
• • •
Bloggen får, första gången sedan Islanders återvände hem till sin vagga, göra en soloräd ut till Hempstead Turnpike idag.
Kajsa K befinner sig i Tampa medan Sjöberg flyger hem till Stockholm imorrn och inte vill tillbringa sista New York-dagen på The Island.
”Totalt jävla megainställt. Vid 13.00 imorrn är jag salongs på Manhattan”, svarade han när jag igår frågade om han som planerat skulle hänga på idag också.
Som småbarnsföräldrar – och Flyers-supportern Johan Gärtner! – brukar säga till sina knattar när de varit olydiga:
Jag är inte arg, jag är besviken…
Men then again, Baloo är en gammal solitär och jagar allra helst ensam över slagfältet – som Willem Dafoe i ”Plutonen” ungefär – så det går nog alldeles utmärkt.
• • •
Ser inga Tomas Jonsson-tröjor på parkeringen när tailgate-skivan tar fart under tidiga eftermiddagen – liten skandal, tycker vi från Dalarna – men väl en för Ziggy Palffy.

Det är ju ett av NHL-historiens coolaste namn, det får man ändå vara nöjd med.
• • •
En halvrisig gubbe – jag har börjat misstänka att åkommorna har med bihålorna att göra igen; symptomen flyttar liksom runt, allt är mycket mystiskt – måste få sina timmar hos John Blund, så jag skippar morgonvärmningen idag och det gör jag rätt i, för kollegorna som inställer sig får se just ingenting.
Bägge lagen har ”optionals” och inget av högdjuren – inte Bengan, inte Lehner – deltar och behöver därför inte heller träffa frågvisa murvlar efteråt.
Så jag tackar mig själv för det kloka beslutet.
• • •
Jets har förstås inte heller råd att gå ner i brygga inför de två matcherna i imposanta hockeykyrkan Enterprise Center, men där känner jag mig mindre säker på att ordningen kommer återställas.
Blues är så lugna och metodiska och, samtidigt, blytunga. Det skulle inte förvåna om de gnetar sig till ytterligare en uddamålsseger i det i the whiteout och sedan går för the kill nästa vecka…
• • •
Med vetskap om hur Long Island Expressway brukar se ut under fredagar tar jag mig dock ut i mycket god tid och tillbringar sedan några eftermiddagstimmar i lobbyn på Marriott-hotellet vägg i vägg med Coliseum-ladan.
Där är det alltid trivsamt innan matcherna, men ännu mer så just nu. Det sitter journalister och knattrar på laptops i soffor och fåtöljer all over the place – och ibland tar vi pauser och går och köper kaffe och står och pratar skit en stund.
Sen, framåt sena eftermiddagen, börjar det ramla in fans också och jag har blivit småbekant med en lokal kuf som påminner väldigt mycket om den Sudden Robert Gustafsson porträtterade i NileCity.
– We need more Swedes on the Islanders roster, ropar han när han får syn på mig idag och fnissar sen så axlarna hoppar.
Det har han för övrigt helt rätt i.
• • •
Ah, nu lyckas jag slutligen lokalisera Hall of Fame-fanan i Coliseum-taket.

Ser ni, längst ner står det ju Jonsson.
Det är dock inte, som jag allra helst skulle önska, Tomas Jonsson som hedras.
Det är Kenny Jönsson.
• • •
Penguins situation vore inte lika prekär som Tampas och Winnipegs om de torskade en andra raka ikväll, det heter ju att man inte hamnar i verkligt trubbel förrän man förlorat en hemmamatch, men helst bör de förstås vinna – och nån gång måste de ta en match i Coliseum om de ska kunna gå vidare.
Frågan är vad de ska göra annorlunda.
Well, de behöver starta betydligt mer stridslystet – och de behöver bli effektivare när de får lägen på Lehner. Men annars vet jag inte om det är så mycket de ska förändra.
Det var Islanders som inte spelade som de brukar i onsdags och – om allt går som de hoppas – framförallt kommer tajta till defensiven i denna Game 2.
Jobbigare för Pens i så fall, mm – fast det var den sortens motstånd de hade gjort sig redo för innan första matchen, så vem vet.
• • •
Hoppas kollegorna i Tampa duschat idag, så Tårtan inte behöver hålla för näsan när han ska hålla presskonferens.
The CEO of Everything ser i alla fall fräsch ut på bilderna från solen…
• • •
Meh, idag har de satt mig precis framför den förbannade kalluftsfläkten igen
Men glöm det, faktiskt. Det var, är jag övertygad om, när jag satt i det vansinniga draget jag blev sjuk så jag ställer till med en melodramatisk, snudd på tårögd liten scen – och vips har jag plötsligt en betydligt bättre plats i höjd med rödlinjen.
Så ska det vara, som när Ray Liotta och Lorraine Bracco under Scorseses hisnande kameraåkning glider in på The Copa i ”Goodfellas” och de snabbt som katten får fram ett bord åt dem – inga jämförelser i övrigt…
• • •
Sidney Crosby brukar alltid prata med media varje dag, men inför de här två matcherna har han plötsligt inte varit tillgänglig.
Hur detta ska tolkas vet jag inte, men lite lugubert är det.
• • •
Det låter som att det i praktiken är klart att Todd McLellan får jobbet i Los Angeles – lyckosten, var skulle det vara bättre att bo och ha ett välavlönat jobb än där?
Därmed är det bara…få se…Sabres, Flyers, Ducks och, troligen, Oilers kvar som ska ha ny coach.
Det är ju bloggens innerliga förhoppning att commendatore Grönborg får ett av jobben och fan, skulle han inte passa bra hos Rocket Ricky, Hampus Lindholm och Silfverberg i Anaheim?
Allra roligast vore det dock om han hamnade i Flyers. Då får jag nära – och Niclas Viberg på Svenska Fans blir så glad, så glad…
• • •
Om allt går som det ska – vidskeplig som jag är törs jag inte hoppa över de brasklapparna just nu – går jag upp väldigt tidigt imorrn och styr min Cadillac åt ett helt nytt håll.
Spännande, inte sant?
• • •
Coolast i den lilla jumbotronen här:
De använder klippet från ”The Warriors” när han gängledaren vrålar ”Can youuuu diiiiig it?”.
Ja, det kan jag, Coliseum.
• • •
En föraning: Marcus Pettersson kommer hamna i fokus under kvällen.
• • •
Det blir bekvämt för mig, jag behöver bara ta T-bana från Grand Central, men nog är det väl ändå märkligt att NHL bestämt att Islanders måste spela i Barclays resten av slutspelet – om de tar sig förbi den här rundan?
Jag hajar den ekonomiska aspekten, det finns närmare hundra lyx-loger i Brooklyn-hallen och här bara några få, så Isles – och ligan – går miste om en dryg miljon dollar per match som spelas i Coliseum istället, men fatta vilken sportslig let-down för både laget och fansen att plötsligt spela där efter de orgiastiska festerna i detta naturliga hem.
Nåt skaver i det upplägget.
• • •
Jag tyckte Phil The Thrill Kessel såg het ut i första matchen och räknar med att han varvar upp ännu mer nu.
• • •
De har, inser jag att jag glömt att påpeka, utomordentligt kaffe i det lilla presspentryt i Long Island-ladan.
Men får brygga själv med små burkar och grejor, precis som på hotell, och det blir guld i svart form.
Det hoppas jag att ni tycker är trevligt att höra.
• • •
Stefan Johansson, har vi dig och Lisa med oss live ikväll?
Vore väldigt skoj enligt min mening.
• • •
Jodå, redan innan matchvärmningen ekar Let’s Go Islanders-ramsorna så det skälver i hela pressläktaren.
Friday Night hallabaloo, baby.
• • •
Då hissar vi upp ridån på nytt.
Stanley Cup Playoffs 2019 Day 3 är här.
Må minnen för evigheten skapas igen.

BOSTON – TORONTO 1-4 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 4-2 (Slut)
CALGARY – COLORADO 4-0 (Slut)
• • •
Well, well – mina teorier om skräll i serien mellan Flames och Avalanche känns verkligen inte så heta längre.
Västra konferensettan är bra på riktigt och kan numer spela playoff-hockey också – det råder det verkligen inga tvivel om efter den här nollningen.
Mickis & co gjorde exakt det som Tampa, Boston och Nashville planerade i sina öppningsmatcher på hemmais men inte klarade av.
Av’s – mycket bättre mot Nashville i första matchen ifjol – kan fortfarande replikera, absolut, men lätt ser det inte ut att bli.
• • •
Om ni tyckte att Bäckis var skoningslös mot Carolinas backar skulle ni bara veta vad en medtrafikant i downtown DC fick utstå någon timme senare.
Medan vi språkade om matchen i Betongbunkern kastade sig Valbos finest plötsligt på tutan.
I flera sekunder.
– Ja, vad fan, det var en stolle som försökte göra en U-sväng på Constitution. Jag är fortfarande upprörd, förklarade han
Klassiskt.
• • •
Saddledome är fanimig rödare än Havana på första maj såna här kvällar.
Nån gång måste bloggen dit och se, och känna på, det där.
Kanske kommer det ett utmärkt tillfälle i början av juni…
• • •
Jaha, nu kallar John Blund igen – och ja, John, jag är på väg; ska bara prata med Mickis Backlund och skriva klart en nöjeskrönika.
Vi, vi hörs åter från Long Island imorrn – förutsatt att allt som inte gör ont i gubben Bjurman just nu inte gör det då heller.

BOSTON – TORONTO 1-4 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 4-2 (Slut)
CALGARY – COLORADO 0-0 Period 1)
• • •
Det är hårt och jämnt och målsnålt i Sadel-kupolen i Alberta – precis som väntat.
Jag måste dock säga att jag tycker Avalanche står upp väldigt bra.
De har ingen respekt, de bara kör.
Snyggt så.
Själv har jag börjat jobba med telefonluren och ska snart sätta igång och skriva och ni vet vad det innebär.
Lite sändningsuppehåll här, men keep it coming i spåret!

BOSTON – TORONTO 1-4 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 4-2 (Slut)
CALGARY – COLORADO 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Ja, nu står Leafs Nation i brand.
För det där var inget annat än ett statement från Torontos sida.
Erfarenheten har i och för sig lärt mig att inte dra för långtgående slutsatser efter en match – de tvärsäkra män som alltid gör det brukar se lite löjliga ut när de sitter med facit i hand – men utan tvekan:
Om de kan fortsätta göra det dom gjorde mot Bruins ikväll, då har de en utomordentlig chans att vinna denna serien.
För det var ju grejen.
Långa stunder fick de motståndarna att se långsamma och tröga ut – och så hjälpte ju dansken till att göra dem frustrerande också.
En till bortaseger på lördag och…ojvoj!
• • •
Men gulle Washington…jag som tyckte det såg ut som de skulle undvika Tampas misstag.
Vad sa Cooper…Bolts fick för sig att de skulle spela ut Columbus istället för att stänga matchen och sen gick det som det gick.
Om Caps fick samma attitydproblem i tredje ikväll vet jag inte, men de underlät definitivt att stänga matchen och så höll gårdagens chock-story på att upprepa sig.
• • 
Jag har just avnjutit en New Orleans-inspirerad PoBoy-macka på fisk från Dukes.
Slutspelets hittills bästa – ihop med Eriks passning till Evander Kane igår.
• • •
Såväl media som fans är brutala mot Zdeno Chara efter den inledande förlusten mot Leafs och tyvärr – det här var kvällen när han plötsligt blev gammal.
• • •
Oshies tog en riktigt idiotisk utvisning i slutet av tredje i betongbunkern.
Hur kan en veteran med så mycket erfarenhet plötsligt tappa huvudet på det sättet?
• • •
Synen från Saddledome är mäktig. Nu ska vi ägna oss åt den på heltid, eller hur?

BOSTON – TORONTO 1-3 (Period 2)
WASHINGTON – CAROLINA 3-0 (Början av Period 2)
• • •
Om det bultade av förväntningar i Leafs Nation innan första nedsläpp måste det gå seismiska stötar genom hela riket nu.
De unga, kvicka, spirituella begåvningarna gör ju det här alldeles strålande och har matchen exakt där de vill nu.
Kan de fortsätta så här, och får mer av samma magi från danskens sida, då blir detta.., ja, vi ska väl inte skena iväg, men ”intressant” är ett passande ord.
• • •
I DC pågår Bäckis Show.
Två mål direkt i första perioden – så ska ett slutspel börja!
• • •
På straff, mitt i matcherna, blir det sällan mål i hockey, men Marners variant är ett skolexempel på hur det ska se ut.
Sån kyla asså!
• • •
Hurricanes får sig en verklig lektion av Caps i första perioden.
Välkommen till Stanley Cup, liksom.
Det fick å andra sidan Blue Jackets i första i Amalie igår också, så hoppet är väl inte ute.
• • •
Och Lill-Nyllet – den gräddiga cannolin satt där den skulle efter all surdeg han fått äta senaste månaderna.
Don Cherry såg säkert han också, men vad han säger och tycker ska man inte bry sig om, har jag ju sagt. Han ägnar sig bara åt effektsökeri.
• • •
Det ser ju lite billigt ut när Mrazek släpper in Bäckis första cannoli.
Men för det första är Valbo-kungens handledsskott jävligt vasst, dels använder han Slavin som screen på ett helt lysande sätt.
• • •
Bra drag i spåret igen – som det ska vara denna tid på året.
Tack, alla vänner.

BOSTON – TORONTO 1-1 (Period 1)
WASHINGTON – CAROLINA 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Och hur började serien mellan Bruins och Leafs i Gaaaden 2018?
Jo, Bergeron gjorde 1-0 i hemmalagets första powerplay i första perioden – framspelad av Marchand.
Ett år senare:

Exakt samma sak händer igen.
Lärdomen är densamma nu som då – och det är fan bäst att den sitter lika instinktivt som andningen hos Big Smoke-pojkarna:
Ta inga utvisningar.
• • •
Annars tycker jag att Leafs sett helt okej ut i en period som varit aningen tamare än väntat.
Framförallt såg de ettriga och föredömligt fysiska och aggressiva ut precis i inledningen – och bra igen på slutet.

Så Marners sena kvittering känns inte alls orättvis.
• • •
Är det bara jag eller pumpar NBC mer reklam än någonsin i förstaperioderna?
• • •
Och titta – för första gången på ett decennium ser vi Carolina Hurricanes på isen ett så här sent datum på året.
Vi tänker alla på dig, Emil Ullbrand.
• • •
Fy fan vad bra han är ändå, Råttan.
• • •
Mycket lite i idrottsvärlden låter lika mäktigt, och hotfullt, som Boston-fansens ”Let’s Go, Bruins”-ramsa.
Jag skulle svälja hårt som en hel Roberto Luongo om jag var motståndare i TD Garden
• • •
Under några minuter i första perioden i Boston är det en helikopter som hovrar alldeles i närheten av mitt vardagsrumsfönster.
Det har jag aldrig varit med om förut, men piloten var väl hockeyfans och visste var han skulle kunna få sig en liten tjuvtitt.
• • •
Var är Tokiih?
• • •
Tveklöst, får Leafs upp speeden på samma sätt som i början och under de sista minuterna, då har de en chans.
Fast björnarna är bra på att sänka speed.
I den typen av dragkamper kommer den här seriens öde att avgöras.
• • •
Nu – alla ögon mot DC.
Nästa inlägg kommer dock i samband med nästa paus i Boston.

Det går att ana – eller i varje fall föreställa sig.
En hel stad, en hel region, ja delar av ett helt jätteland fyller lungorna med luft – och andas inte ut igen.
Det är dags nu.
Toronto Maple Leafs, största klubben i landet där hockey är gud, går in i Stanley Cup-slutspelet – och till skillnad från så många gånger förr gör de det med rimliga utsikter om att kunna triumfera.
Många som tippat, er bloggbjörn inkluderad, tror att de stupar redan på första hindret – och till med gör det tidigare än ifjol.
Men just nu är det irrelevant.
Just nu, när de tänt marschallerna som markerar vägen in till balens stora sal, finns bara hoppet.
Drömmen.
Tron.
Det bultar av förväntan i hela Hela Leafs Nation – vars tentakler av historiska skäl sträcker sig över hela Kanada; inget annat lag har så många fans utanför sitt eget så kallade upptagningsområde – denna späda vårkväll nådens år 2019.
God bless, säger jag
Det är just det – det där i bröstkorgen på supportrarna som aldrig slocknar och flammar upp till vådliga bål såna här kvällar – som gör hockey och Stanley Cup till så heliga fenomen.
Några av medborgarna i denna Nation ingår i den här bloggens stammis-följe och mitt ”god bless” riktas framförallt till dem.
De har varit lojala och tappra och skänkt vårt kommentatorsspår lyster i flera år.
Jag håller inte på Leafs mer än på Boston Bruins, absolut inte, men jag önskar er ändå belöning för att ni är såna fina vänner till bloggen.
Välkomna in i salen, akta så ni inte trampar på marschallerna.
Nu spelar orkestern upp, dansen kan börja….
• • •
Tandrapport:
När jag vaknade i förmiddags – okej, det var efter lunch, jag behövde verkligen sova och nätterna blir långa när det är playoff – hade värken gått över.
I tanden som det igår morse inte ens gick att komma åt kändes ingenting.
Underligt, men skönt.
Det innebär inte att allt är frid och fröjd, jag förstår det. Förr eller senare måste en tandläkare be mig gapa stort, men jag behöver – ta i trä – inte rusa iväg akut utan kan åtminstone för tillfället koncentrera mig på det jag längtat efter sedan vi gick ut i den varma Nevada-kvällen efter femte Stanley Cup-finalen sjunde juni förra året.
• • •
Innan några B’s-fans, exempelvis Bostonmolle, får tuppjuck:

God bless er med!
Drömmarna är inte mindre febriga på den sidan och passionen inte mindre glödande.
Ni vet vad jag tror:
Bruins slår Leafs och efter gårdagens underligheter i Amalie Arena känns det inte heller omöjligt att de stormar vidare till konferensfinal. Och där…well, kapaciteten finns.
Just ikväll har jag dock en underlig känsla av att Leafs faktiskt vinner – på ren iver och vi-ska-visa-alla-jävlar-attityd.
• • •
Korresoffan, gamle vän, nu ska vi ha säsongens ljuvligaste kväll ihop!
Slutspelshockey är alltid bäst live, såklart. Det är bara i det formatet man som åskådare kan bli ett med känslosvallet som pumpar i och runt matcherna.
Men just under den kalabalikartade förstarundan är det lite, lite frustrerande att sitta i en isolerad hall hela kvällar för då missar man alla övriga matcher .
Jag har till exempel ingen riktig känsla för merparten av serierna som startade igår, eftersom jag bara sett fragment av dem.
Så att nu kunna halvligga här i the holy korresoffan, med en hel kanna nybryggt kaffe på bordet framför, och ha tre sprakande playoff-dueller på lut i tv:n – det är också en formidabel känsla!
• • •
Apropå sjunde juni 2018 ska Washington Capitals ikväll spela sin roligaste och viktigaste match sedan dess.
De har längtat de också och kommer vara så upprymda att de skälver lite när de nu åter får inleda en resa som kan leda dem till samma himmel en gång till.
Särskilt Ovetjkin, tror jag.
Han var lyckligaste mannen i världen förra sommaren och vill bli det igen och se nu hur han flyger i denna första slutspelsvals på tio månader…
• • •
Ja, Sharks såg numret större ut igår kväll, så Golden Knights gör förstås rätt som kallar den förträfflige Nikita Gusev – ”bäste spelaren utanför NHL”, som Tobias Pettersson hetsade i ett meddelande i morse – över Atlanten på en gång.
Blir nåt för EK65 att sätta hajtänderna i om ett par dygn.
• • •
Calgary och Colorado går till storms sent ikväll också, inför The Sea of Red i Saddledome och jag vet att jag sagt att Avalanche ska skälla där men just nu, ett par timmar innan första urladdningen, emanerar så mycket pepp och tillförsikt och emotionell glöd från södra Alberta att det känns som att Klippiga bergens hjältar bara kommer bli…rolled over.
• • •
Mitt rättstavningsprogram är tydligen nere med kidsen från Orten och vill döpa om Gusev till Gussen!
• • •
Ha ha, det missade jag igår: en munter Tårtan anklagade alltså journalisterna i Tampa för att lukta ”B.O” – en förkortning för det rätt så otrevliga ”Body Odor”.
Men vad fan tror han, ett gäng mer eller mindre korpulenta murvlar sitter instängda i ett trångt rum en hel dag – i det fuktiga och heta Tampa!
Klart det börjar stinka ljumsksvett då.
• • •
Mot bättre vetande tippade jag ju matcherna igår så jag måste väl följa upp med tre nya gissningar ikväll – men i fortsättningen får ni sköta detta själva. Playoff är för mycket allvar för att hålla på och laja så här.
•Boston – Toronto 2
•Washington – Carolina 1
•Calgary – Colorado 1
• • •
Ny vårkväll, nya matcher på liv och död.
Så fantastiskt
Kom ihåg, nu när vi ger oss ut på Lord Stanleys stormande hav ännu en gång:
Vinna är inte allt. Det är det enda.

Förra säsongen drog vi igång med quizen på allvar, och i år ska vi inte vara sämre.

Hur klarar du denna inledande omgång frågor? Dela gärna med dig av resultatet.

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 4-3 (Slut, OT)
• • •
Så, Baloo sitter tillbakalutad i korresoffan igen, med hyr-Cadillacen – jo, faktiskt – parkerad i garaget och fyra febriga texter levererade till redaktör Hagman i Stockholm.
Nu inväntar jag bara ett samtal från EK65 – som ju såg lysande ut i hajtanken; passningen till Evander Kane-cannolin höll rena 2017-klassen.
När det är avklarat, och ytterligare en text skickad till Hampe, ska jag lägga mig ner och försöka smälta allt vi såg och var med om denna exalterande öppningskväll.
Det besinningslösa trycket i Coliseum, Blue Jackets chockartade vändning mot Bolts, Miro Heiskanens show i Nashville, Bluesmännens perfekt genomförda bortamatch i Manitoba och hajarnas beslutsamhet mot riddarna.
Vi är verkligen off and running.
Och nu bara fortsätter det – kväll efter kväll efter kväll i nästan två månader.
Lyckostar är vi, allihop.
• • •
Närmast, imorrn, när startskottet går i de tre återstående serierna, är planen en klassisk sittning i korresoffan.
Men vi får se vad som händer med mig och min demolerade tand. Om den måste fixas, eller rentav dras ut, vet jag inte när jag kommer hem – eller i vilken form jag är då.
Men ni vet att jag kommer göra precis allt för att det ska bli som vi vill ha det.
Håll en tumme, är ni snälla.

Isles vinner, OT. Mer sen!