Tavares vs Long Island 2.0, del 3

NY ISLANDERS – TORONTO 0-1 (Period 2)
• • •
Den här rubriken var det inte många av er som såg framför er:
Calle Rosén skickar Leafs till Stanley Cup-slutspelet!
Nä, det vet vi ju inte ännu – men det är den unge smålänningen som helt otippat spräcker Lehners nolla med en muffins från blålinjen.
Första målet i NHL-karriären, det.
Väl valt tillfälle får man säga.
• • • 
Nu har det kommit ytterligare en byfåne och ställt sig framför oss, så vi ser absolut ingenting – men det gör å andra sidan inget eftersom vi frusit ihjäl.
• • • 
Robin ser inte glad ut när Roséns strumprullare går in, bara den berömda självbehärskningen (…) hindrar honom från att göra flisor av klubban.
Men han revanscherar sig ordentligt när han klipper med blocken som Lucky Luke på en missil avfyrad av – just det – Johnny T några minuter senare.
Då ekar den där LEH-NER-ramsan åter med tordön-styrkan hos kyrkklockorna i Palermo en söndagförmiddag.
• • •
Själv lovade jag Chris Johnston att Wille skulle göra två mål ikväll.
En prognosen känns väl inte helt vattentät just nu, men jag står fast vid det.
• • •
Capitals hade ledigt i södra Florida igår.
I’m just saying…
• • • 
Det går att höra hur hela Ontario drar efter andan när Matthews ligger och vrider sig i smärtor efter att ha täckt ett skott.
Går han sönder nu kan de lika gärna skicka veteranlaget från 1973 till Boston nästa vecka.
Nä – men nästan.
• • •
Även dansken gör en kanonmatch.
Bra besked inför playoff, Idsint – eller hur?
• • •
Glad nyhet:
Tim Peel ska sluta döma och gå i pension.
Då kan Furman till sist få sina stora chans, Kenta!
• • •
Nu kan jag försäkra att vi ska hitta nån annanstans att sitta.

Tavares vs Long Island 2.0, del 2

NY ISLANDERS – TORONTO 0-0 (Period 1)
• • •
Ännu doftar hatet, eller hur det hette i Marie Fredriksson-dängan.
Decibeltalen är inte lika höga som 28 februari, atmnosfären inte lika sprakande elektrisk.
Men Long Island har – som sagt – inget förlåtit och tar i från fotsulorna i den brutala ”We don’t Need You”-ramsan.
Om det varit första gången hade man antagligen varit helt tagen…
• • •
LEH-NER, LEH-NER, LEH-NER!
Det är för häftigt att höra hela ladan skandera för Robin.
Men han förtjänar det.
Ojvoj vilken pondus han utstrålar, bjässen från Götet. Vilken säkerhet.
• • •
Helt klart dock:
Leafs är betydligt bättre förberedda på stormen ikväll och spelar med en helt annan skärpa och beslutsamhet än senast.
De sa att de inte lät sig bekommas då, men det förstår man ju nu att de verkligen gjorde.
• • •
Chall, såna enkla skämta aprillo får man ju inte gå på, he he!
• • •
Det går inte att inte vara impad över hur mycket ligans bästa fjärdekedja, i all sin råbarkade hårdhet, uträttar för Islanders.
• • •
Kul att vi har kallfläkten från helvetet bakom oss – och två byfånar som sköter musiken stående framför oss, mitt i blickfånget.
SÅ jävla glamoröst är det inte i det här yrket hela tiden…
• • • 
JT själv själv har också en annan, mindre hundögd framtoning ikväll.
Han tänker servera sin hämnd varm och göra ett mål, det är vad jag tror.
• • •
Vår vän Rosén har inte gjort några avgörande intryck ännu – och det betyder att han sköter sina uppgifter väl. Spelar enkelt och låter bli att begå misstag.
• • •
Jag har just lagt mina tre Masterton-röster.
En som är på isen är ikväll fick den första.
Ni får försöka gissa…
• • •
Nyss:
Nästan slagsmål med en brysk scout som tyckte det var en bra idé att trampa mig på tårna.
Sånt händer på denna hatthylla till pressläktare.
• • •
Nu ska vi gå och tina upp nånstans – och vrida våra fastlåsta nackar i led igen.

Tavares vs Long Island 2.0

Det spelar ingen roll om det gäller första kyssen, första utlandsresan, första konserten, första hockeymatchen eller första roadtripen tvärs över USA.
Inget är som just första gången.
Första gången är alltid unik och går aldrig att återskapa.
Inte helt och fullständigt.
Det kommer inte kännas exakt likadant igen – någonsin.
När John Tavares ikväll ännu en gång återvänder till Long Island för att fejsa sina gamla fans ska vi följaktligen inte hoppas på samma omvälvande upplevelse som när New York Islanders-fansen för en dryg månad sedan för allra första gången fick leva ut all uppdämd besvikelse, all sorg och – låt oss kalla en spade för en spade – all avsky.
Det var den mest emotionella grundseriematch jag någonsin sett och nä – det kan inte bli på samma vis igen.
Med det inte sagt att inte den här kvällen i den gistna ladan i Uniondale också kan bli helt oförglömlig.
Jag har varit med om mer magiska kyssar än den allra första, sett konserter som vida överträffat jungfru-showen med Rockfolket – heja Burken Björklund! – i Borlänge Folkets Park 1971 och den senaste coast-to-coast-resan var den bästa genom alla tider.
Det har bara inte känts lika…det-här-har-jag-aldrig-varit-med-om-förr-revolutionerande.
Och det är ju inte som att Islanders Nation glömt, förlåtit och gått vidare.
De försmådda och arga kommer visa sitt gränslösa missnöje igen, förenas i dånande ”We don’t need you”-ramsor och kanske rentav kasta ytterligare en eller annan plastorm mot ”förrädaren”.
I wouldn’t miss it for the world, faktiskt.
Jag minns ju hur det var första gången…
• • •
Solen lyser lycklig från klarblå morgonhimmel när jag med två passagerare i hyr-chevan – Sjöberg från Hockeynews och Kajsa från Hockeysverige – rattar ut genom Midtown Tunnel och tar sikte mot Exit 38 långt där ute på den avlånga ön.
Sämre kan en vecka börja.
Men tro på fan – även vid denna tidiga timme, när alla borde vara på väg åt andra hållet, är delar av Long Island Expressway en veritabel parkeringsplats.
Hur är det möjligt – och hur kan de som sitter i denna trafik dag ut och dag in inte slå sönder pannan mot ratten av frustration?
Jag bara undrar.
• • •
The man of the hour själv – Tavares – förefaller lika samlad och oberörd som vanligt när han efter en kort morning skate håller presskonferens utanför gästernas omklädningsrum.
– Jag kan inte påverka vad människor känner och oroar mig inte för vad som händer runtomkring utan försöker bara spela min bästa hockey, säger han med en uttryckslös min.

Nu vet han ju dessutom vad som väntar.
Och inte bara det:
Han vet att det aldrig blir som första gången….
• • •
Hör fanfarerna eka för Ekan!
Jonathan Mowgli Ekeliws HC Lyftkranarna – don’t ask, hans lag bara heter så… – vann finalen i Bladets fantasy-liga mot Nacka Nuggets och är, som ett annat Pittsburgh, mästare för andra året i rad.
För mina killar i New York Dolls gick det sådär, men vi kom i alla fall trea i kategorin gjorda mål och fyra i avlossade skott mot mål – så oerfaret expansionslag vi var – och när general managern från Tunaslätten nästa säsong har bättre koll under draften blir det åka av.
Framförallt lovar jag härmed heligt och dyrt att NYD kommer sluta före Mr. Käck och Non Thai Drunks i 2020 års tabell!
• • •
Förra gången var det så uppjagat och stressat när vi väl kom ut hit med Suntrips Nuevo Estocolmo-resa a la julen 1979 att jag aldrig hann uppskatta hur mycket som hänt med Coliseum sedan det som skulle vara sista matchen våren 2015.
Men nu, under en Leafs-skate när hela bygget ligger öde och jag inte behöver fundera på om någon behöver berra hem Berra, framgår den nya fräschören desto tydligare.
Pressläktaren må vara samma gamla hopplösa rangel som alltid, men resten av innandömet har verkligen fått en modern, flott look – utan att den täta old school-känslan gått förlorad.
Det är inte alls svårt att förstå varför Islanders vill spela så många slutspelsmatcher som möjligt här.
• • •
Arizona Coyotes får guldstjärna för dagens bästa aprilskämt.
Uppgiften på Twitter om att OEL ska spela in ”Bachelor” i Tingsryd i sommar lär orsaka munterhet i breda lager…
• • •
Exteriören ska vi bara inte tala om.
Gamla Coliseum såg ut som Borlänge Ishall utifrån. Nu kan man få för sig att litet rymdskepp, som inte vågade sig ända in till Manhattan, landat ute på ön.

• • •
Det är ett imponerande tätt skägg Lill-Nyllet lyckats odla lagom till slutspelet.
Jag har inget minne av att pappa Michael nånsin poserade med en likadan matta.
I detta skägg ler William ganska roat när förra besöket på Long Island kommer på tal.
– Det var lite jobbigt för nummer 91, men samtidigt en speciell upplevelse. Lite roligt, tyckte jag. Sånt där händer kanske i fotbollen men jag har aldrig varit med om det i hockey.
Han tror det blir ungefär likadant ikväll, ”men vet vi ju hur det är” och hey – det känns aldrig som första gången igen…
• • •
– Playoffs, fuck yeah!
Så rakt på sak uttryckte sig Robin Lehner i en intervju på isen efter matchen här i lördags, när Islanders clinchade med en 5-1-seger mot John J:s killar.
Med den kommentaren visade han att han blivit en sann Long Island-bo – och vann ännu mer sympati hos de passionerade supportrarna.
Och det passar bra, för efter att växlat mellan Robin och Greiss genom hela grundserien verkar det som att coach Trotz tänker rida svensken nu – ända in i slutspelet.
• • •
Leafs kan clincha en playoff-spot ikväll, det krävs bara en poäng i den här matchen – och samtidigt kan Capitals säkra förstaplatsen i Metropolitan om de slår Panthers samtidigt som Islanders förlorar under ordinarie matchtid.
Men framförallt kan Colorado göra ett livsviktigt ryck i västra racet. Eller så här: De får under inga omständigheter torska mot Blues. Då kan Arizona gå om när de möter King imorrn.
Ojvoj, det här är verkligen sista dagars heliga – the NHL version.
• • •
Calle Rosén gör säsongsdebut för Leafs ikväll och jo, även han är redo för det kaos som kommer vänta.
– Jag såg förra matchen på tv och det var lite högljutt, ler han.
Det var ju det…
• • •
Så här tror er vän Baloo att kvällens holmgångar slutar:
•Florida – Washington 2
•New Jersey – NY Rangers 2
•NY Islanders – Toronto 1 (OT)
•Ottawa – Tampa 2
•St. Louis – Colorado 1 (OT)
•Chicago – Winnipeg 2
•Vegas – Edmonton 1
•LA Kings – Calgary 2

• • •
Eftersom jag nu varit här i ett och ett halvt decennium vet jag inte mycket hockeylagen som gör upp i slutspel och kvalserier hemma i Sverige, men jag läser på Sportbladet och det var då ett jävla gnällande på domare och motståndare och fans och otur och allt annat som man inte kan påverka.
Det är, i sanning, att fokusera på fel saker och de som gör det förlorar alltid.
Vinnare håller käft och spelar hockey.
• • •

De har fått upp de klassiska fanorna i Coliseum-taket, men jag saknar ett namn:
Kenny Jönsson.
Han har inte fått sitt tröjnummer pensionerat, nej, men han valdes 2012 in i Islanders Hall of Fame och fick då ett lite mindre banér uppskickat i taket. Det vet jag bestämt för jag var här och skrev om det.
Men den lilla tygbiten tycks ha försvunnit i alla flyttar.
Miniskandal, tycker bloggen.
• • •
Titta här, två blågula konkurrenter – Kajsa K från Hockeysverige och Sjöberg från Hockey News.

• • •
Återigen har de satt Baloo precis framför en kallfläkt och det är fanimig komiskt – jag skulle lika gärna kunna sitta nercabbat ute på The Expressway och blogga.
Hello nackspärr my old friend, I’ve come to talk to you again.
• • •
Andreas Johnsson spelar inte ikväll. Han åt middag på en lokal restaurang igår kväll och har sedan dess mest befunnit sig på hemlighuset.
Matförgiftning, lyder den officiella diagnosen.
Hör jag nåt om vilket etablissemang han besökte kommer upplysning, så alla kan hålla sig undan.
• • •
Nä, stämningen är inte alls lika förgiftad och hätsk idag, det går det att slå fast redan under värmningen.
Förra gången kunde Lehner, berättade han, inte höra musiken för att hålla hallen stod på tå och vrålade ut sin ilska mot den förre kaptenen.
Det buas och hojtas och hålls upp elaka budskap på plakat nu också – men det är inte i närheten.
Skönt på ett sätt, tråkigt på ett annat…
• • •
Mamma, jag fryser!
• • •
Men en bra hockeyfajt kommer det här definitivt bli ändå, det känner jag på mig.
Den börjar snart!

Årets match, del 5 – The End

TAMPA – WASHINGTON 3-6 (Slut)
• • •
Ah, den sista av fem texter – om Rakells show i Edmonton – lämnades just till redaktör Hagman i Stockholm.
Så mycket material producerar vi sällan, men i natt fanns det saker att skriva om.
Nu häller jag upp en liten bourbon, lägger mig i korresoffan och kollar på…tja, nåt ska vi väl hitta på Netflix.
• • •
Oilers är det svårt att inte fnysa åt.
Vad fan, liksom.
De har en sista chans att haka på i natt – och så sviker de sina fans med en av säsongens saggigaste insatser.
Jo, de har fortfarande en matematisk chans, men då ska de vinna allt som återstår medan Colorado inte tar en poäng till – och helst inte att Arizona, Minnesota eller Chicago heller gör det.
Morsning korsning och välkommen till golfbanan.
• • •
Att inte Leafs kan säkra borta mot Ottawa borde oroa fansen – ordentligt.
Inte för att de kommer missa playoff, men om de inte har mer killer-instinkt i sig den här tiden på året blir det ju omöjligt att vinna en endaste match mot Bruins nästnästa vecka.
• • •
Vilken pli Commendatore & co fått på sina potentiella VM-förstärkningar.
Ingen säger ett ord ”förrän alla matcher är spelade”.
En stackars reporter tvingas göra hemmaredaktörerna besvikna hela tiden…
• • •
Imorrn är jag helt ledig och tänker befinna mig på evig söndagspromenad i Central Park; en totalt meningslös match mellan Flyers och Rangers kan inte hindra mig. Hoppas Kenta förstår…
Därför – en liten tipsrad redan nu:
•Philadelphia – NY Rangers 2
(Flyers kommer vara helt tomma efter att ha ha hängts av)
•Arizona – Minnesota 1 (OT)
– Riktigt streckdrama och jag tror LAGET, för att låna HEK:s terminologi, tar sista chansen att haka på Av’s
•Pittsburgh – Carolina 1
– Ytterligare ett hett drama. Pens borde kunna pressa sig till seger, de har mer vana av den här sortens allvar.
•Buffalo – Columbus 2
– Given spik. Jackets ryck kommer här. Sorry, Julia.
•Detroit – Boston 2
– Wings har varit bra på slutet, men nu börjar Bruins vässa formen.
•San Jose – Calgary 2
– Sharks är lite spaka efter nattens emotionella urladdning mot Vegas, gissar jag.

Årets match, del 4

TAMPA – WASHINGTON 3-6 (Slut)
• • •
Jajamen, nog blev det en sevärd tredjeperiod i Amalie, helt klart värdig förhandshypen.
Bolts fick mer glöd i hjärtat och såg ut att vara på väg in i matchen ett tag, men nope – som vi såg från första början var detta Capitals kväll.
Nu ses de här giganterna inte igen förrän – eventuellt – i konferensfinalen i slutet av maj.
We can’t wait, boys…
• • •
Vi gratulerar New York Islanders till clinch.
Man har nästan glömt nu, men efter förra sommarens katastrof var alla överens om att de skulle dö sotdöden i år, men här är de – en contender i den stora festen.
Suveränt.
• • •
Sa ju det. Den här generationens – kanske hela hockeyhistoriens – störste målskytt älskar att spela i Amalie Arena så självfallet sätter han nummer 50 (och 51) där.
Det är åttonde gången i NHL-karriären han når den milstolpen.
Man, vi ska vara tacksamma att vi får leva mitt under Ale Ovetjkin-epoken.
• • •
Sharks och Golden Knights kommer, med all säkerhet, att mötas i förstarundan och det ser ut som att det sätts lite ton där också.
Ojvoj.
Jag tror jag har den matchen på i fortsättningen.
• • •
Nu är det dags att börja randa och fy – nu när ni ställt om klockan måste texterna fram en timme tidigare igen.
Sötebrödsdagarna är över…

Årets match, del 3

TAMPA – WASHINGTON 1-4 (Period 2)
• • •
Big Game Nicky slår till igen och nä, även om Miller till slut styr in en reducering tror jag inte Bolts kan komma tillbaka nu.
Caps är för hungriga, för revanschlystna, för bra.
Därför blir matchen inte heller riktigt lika oförglömlig som några av oss hade hoppats.
• • •
Nä, men vad är det med Vigge nu då?
Han försvinner ut i omklädningsrummet efter drygt halva perioden och har inte synts till sedan dess.
Det får inte vara nåt allvarligt med honom, då går jag ut i strejk.
• • •
Ja, HEK, Dante Fabbro är ett framtidslöfte av betydande dimensioner.
Hur har han sett ut so far?
• • •
I tredje smäller Ovie in 50:e, jag törs nästa lova det.
• • •
Suck, nu börjar det bli dags för er att ställa fram era svenska klockor va?
Den extra, gyllene timmen är alltså historia.
Men i framtiden sägs det ju att ni ska sluta ställa om klockan. Låt oss hoppas, då får vi den här femtimmarsskillnaden under betydligt längre perioder.
• • •
Äh, det kan väl bli lite grinigt i tredje i alla fall?
Det är sista chansen att sätta tonen inför Eastern Conference Finals 2019!

Årets match, del 2

TAMPA – WASHINGTON 0-3 (Period 1)
• • •
Capitals är on fire.
Nästan som Team Canada mot Ryssland i OS 2010, när Bryzgalov konstaterade att de påminde om ”gorillor som släppts ut ur en bur”.
Det tar ju nästan en halv period innan seriesegrarna lyckas avlossa första skottet mot mål – medan gästerna bara kör och smäller på och och pepprar skott mot stackars Vasse.
Ojvoj!
• • •
Klart Bäckis gör mål.
Han är ju Big Game Nicky.
• • •
Just ja, Michal Kempnys säsong tog slut i förra ronden i den här heavy weight-kampen – efter ett gruff med Paquette.
Det har Caps inte glömt, påminns vi om när Orlov efter bara några minuter proppar honom groggy i mittzonen.
Med lite otur – eller tur, om ni nu är såna – kan det här bli en barnförbjuden tillställning.
• • •
Nu är det ju så att Bolts också har förmågan att komma tillbaka från tunga underlägen – som mot Boston senast, till exempel.
Men 0-3 mot ett Washington som spinner på så här höga varv…det vetifan om de klarar.
• • •
Det går en stöt av oro genom hela skrockfulle Ekeliw när Steven med Kniven utan att tveka grabbar tag i President-trofén.
– Usch, heter det i sms.
Men Stammer gör helt rätt.
Vidskepelse bara förstör, den som vet att han är bra bryr sig inte om slikt.
• • •
Att inte NBC städslar Brian Engblom för jobb på de nationella scenerna. Han är ju bästa bisittaren av alla.
• • •
Bra start av Habs i Winnipeg.
Men man ska vara i 60 minuter, det har det på slutet sett ut som att de glömt.
• • •
Ett snabbt Tampa-mål i andra, kan man få önska sig ett sånt?
Det är ju när det blir jämnt och dramatiskt den här sortens matcher verkligen får den där extra dimensionen och blir larger than life.
• • •
Nu ska jag fundera på vad för mat som nån flink liten delivery-kille borde komma springande med ikväll.

Årets match

Som Donna Summer uttryckte det:

Lookin’ for some hot stuff, baby this evenin’
I need some hot stuff, baby tonight
I want some hot stuff, baby this evenin’
Gotta have some hot stuff

Och även om det kanske inte specifikt var hockey discodrottningen från Boston suktade efter är det precis vad vi som knarkar NHL kommer få ikväll
Hot stuff.
För tredje gången på två veckor går ju öst-giganterna Tampa Bay Lightning och Washington Capitals upp i ringen – den här gången i Amalie Arena i det redan sommarheta Florida.
I formell mening är det, egentligen, ingen särskilt viktig match. Sure, Capitals vill vinna sin division och skulle älska att dryga ut avståndet ner till Islanders och Penguins, men de har ett X vid sitt namn i tabellen och Bolts…well, de säkrade ju seriesegern redan när tomten höll på att slå in de sista paketen.
Men alla som såg senaste mötet, i betongbunkern i DC för tio dagar sedan, vet spelar det där ingen roll.
De var, utan tvekan, årets match ändå – och det finns inga skäl att tro att den ikväll blir sämre.
Tvärtom.
För 1. Både Bolts och Caps är enastående lag som spelar fruktansvärt attraktiv hockey. 2. Det är seriefinal i östra konferensen. 3. De har en infekterad relation sedan förra vårens konferensfinal. 4. Chansen är stor att de krockar i ny konferensfinal i maj. 5. Schemaläggarna har sett till att säsongens samtliga tre möten äger rum nu i slutet av mars – varför känslosvallet aldrig riktigt hinner lägga sig mellan matcherna.
Så håll hårt i plommonstopet nu.
Hot stuff coming up!
• • •
And then they were nine…
I och med förlusten mot Canes idag är alltså även Philadelphia Flyers eliminerade och missar playoff.
Ingen chock nu, efter allt som hänt, men för mig är det ändå årets största negativa överraskning. Jag var säker på att Broad Street-bröderna efter förra säsongens stod i begrepp att ta formen av riktigt elitlag.
Allt knas king general managern, den undermålige coachen och – som alltid – målvakterna blev dock för mycket och…ja, det är bara att tugga i sig att det inte blir några bilresor ner längs Jersey Turnpike den här våren.
Trist.
• • •
Det är verkligen inte bara vi runtomkring som ser fram emot fältslaget i Amalie.
Trots att ingen av de herrarna särskilt gärna tar de stora orden i bruk har det hörts på både Victor Hedman och Bäckis att de ser fram emot denna clash med en särskild sorts iver.
– Jo, det ska bli…jävligt kul, sa Bäckis för några dagar sedan och det fanns nåt i stämbanden som vanligen bara finns där inför de avgörande playoff-matcherna.
• • •
Ytterligare tre lag kan clincha ikväll:
•Toronto – om de tar minst en poäng mot Ottawa eller om Montreal förlorar, på vilket sätt som helst, mot Winnipeg.
•NY Islanders – om de slår Buffalo, eller om de tar poäng samtidigt som Montreal förlorar på vilket sätt som helst, eller kort och gott om Montreal förlorar under ordinarie matchtid.
•Dallas – om de slår Vancouver, på vilket sätt som helst.
Dessutom kan Calgary säkra förstaplatsen i västra konferensen om San Jose förlorar under ordinarie matchtid (då clinchar Flames Pacific-segern också) och Winnipeg samtidigt förlorar mot Montreal.
Glasklart, inte sant?
• • •
Det finns mycket hos Tampa man kan säga ”wow” och ”ojvoj” åt, men just nu är jag mest impad över hur de uppträtt sedan de säkrade President-trofén.
När man gör det så långt innan mållinjen passerats – och leder tabellen med så abnormt stor marginal – är det nästan omöjligt att hålla motivation och intensitet på tillbörliga nivåer, men på något sätt är det som att Stamkos & co inte bara håller foten på gasen – de fortsätter accelerera och kommer uppenbarligen braka in i playoff som endast de gör som blivit klara i sista omgången.
Det är huvudskälet till att jag tror att PT-förbannelsen bryts i år…
• • •
Beklagar att jag inte var med från början idag, men vi hade första vårdagen i New York idag, så när jag till slut kom upp – efter en natt med mycket dålig sömn, enär en gammal axelskada helt ovälkommet börjat spöka igen – var jag bara tvungen att gå ut och le lite åt känslan av allt är på väg att bli underbart igen.
Där rök två matcher, så min tipsrad är ju lite rumphuggen och kan inte räknas, men jag har ändå lite lust att berätta hur det kommer gå ikväll.
Så här:
•Winnipeg – Montreal 1 (OT)
•Ottawa – Toronto 2
•Tampa – Washington 1 (OT)
•New Jersey – St. Louis 2
•NY Islanders – Buffalo 1
•Nashville – Columbus 2
•San Jose – Vegas 2 (OT)
•Vancouver – Dallas 2
•Edmonton – Anaheim 1
•LA Kings – Chicago 2

• • •
Han har alltid trivts i Amalie – tänk när han ”värmde händerna” på klubban, till de lättkränkta Ekeliw-figurerna indignation… – så ikväll spränger Ovetjkin 50-barriären.
Det blir nåt att bevittna, det också.
• • •
HEK, du får ursäkta att jag tippar emot LAGET ikväll, men de hade en tuff fajt igår kväll och för Blue Jackets är det på liv och död nu.
Men by all means, säg emot mig om du tror att jag har fel!
• • •
Vårtecknen är lika många som exalterande just nu.
I förrgår började basboll-säsongen här borta – och i eftermiddags hade jag gamle kollegan Pelle Marklund i lurarna från Tegera i Leksand.
Det har verkligen blivit en tradition den här tiden på året, att höra honom referera Leksands kvalmatcher live.
Ångestfyllt några gånger, jo – men just nu är det trevligt!
Och apropå det:
Det var bara en i Tomas Ros fina enkät som tippade att LIF kommer svepa Mora…

• • •
Kul nyheter inför Tavares-återkomst-till-Long-Island-2.0 på måndag:
Leafs har kallat upp Calle Rosén till den matchen.
Plötsligt blev det ännu roligare att jag i morse fick bekräftelse på ackreditering…
• • •
One more year, Kronwall!
• • • 
OK, folks, harkla er och rätta till luggen.
Nu blir det Hot Stuff!

When The Blues Came to Town, del 5 – The End

NY RANGERS – ST. LOUIS 4-2 (Slut)
• • •
Det ser lite buttert ut i uppsynen hos Bluesmännen efter den här otippade lilla smällen.
Men någon timme senare antar jag att leendena är rätt breda på hotellet ute i Newark – dit de tar sig direkt för morgondagskvällens back-to-back-fajt mot Devils.
För i och med att Arizona till slut torskade i Pepsi Center är de ändå klara för playoff och får ett litet x vid sitt namn i tabellen.
Samma med Vegas. De åkte på 3-2-torsk mot Wild i T-dojan – men säkrade likafullt playoff-statusen.
Snart är Dallas där också, det behövs bara två poäng till, så egentligen är det bara sista wild card-platsen det råder ovisshet om i väst – och det lutar ju åt att Av’s tar den nu. Tre poäng blir besvärligt för Yotes att hämta in med bara fyra matcher kvar.
• • •
Rolig scen i i Rangers omklädningsrum:
Kevin Weekes har en liten knatte med sig för att han – knatten, inte Kevin… – ska få en klubba av Mika Z.
Plötsligt tar han upp telefonen, ringer sin mamma och slår på högtalartelefonen.
– Hej, mamma. Jag är i omklädningsrummet!
– Va? Vilket omklädningsrum?
– Rangers omklädningsrum!
– Va? Hur har det gått till?
Så skulle det låta även om jag ringde min mamma…
• • •
Men jisses vad bra Oliver var under sista perioden i Pepsi Center.
Man glömmer vilka oerhörda kvaliteter det finns hos honom.
• • •
I öst är det samtidigt bara tre lag – Lightning och Bruins och Caps – som clinchat.
Tack för det, lite spänning vill vi ha sista veckan.
• • •
Nu ska jag se “The Highwaymen” på Netflix och sedan sova.
Imorrn blir det stenhårt fokus på Bolts-Caps här i bloggen.
Vi hörs när den duellen börjar.

Sida 505 av 1355