NASHVILLE – CAROLINA 0-2 (Period 1)
• • •
Ja, ingen behöver tvivla.
Det är Saturday Night Fever i Smashville.
Nino Niederreiter skruvar visserligen ner volymen med en fin pärla i nättaket bakom Saros efter femton minuter och drar ner den ytterligare ett knäpp i slutminuten, men trots att hemmaspelarna inte lyckats replikera – ännu – svänger det strax som på en Dolly-konsert i bänkraderna igen.
Vilken lycka att vara här.
• • •
Preds drar på sig tre tidiga utvisningar – och hamnar i tre-mot-läge i över en och och en halv minut – plus en till i slutet och ett är säkert:
Fyra penalty kills i samma period överlever man inte mot ett Carolina som jagar revansch.
• • •
– Det är verkligen tryck, säger en lätt förundrad Ondskan efter åtta minuter.
Jag sa ju det, tror du jag ljuger?
– Nej…men det är första perioden i en grundseriematch mot Carolina ändå. Jag trodde inte de skulle vara fullt så här engagerade.
Man ska lita på Baloo!
• • •
Det finns ansatser i vissa anfall, men jag tror kommentatorn som HEK citerar har en poäng.
Hemmaspelarna är lite rostiga efter några dagars ledighet.
• • •
Äh, men vad fan – Filip spelar inte.
Efter att ha stått över två träningar i veckan körde han hårt under värmningen i morse och det lät som han skulle spela, det såg ni ju i klippet i Del 11.
Men den upper body-skada som besvärar honom är tydligen tillräckligt allvarlig för att det inte ska tas några chanser med snipern från Åkerö.
Men låt mig gissa:
Om playoff startat ikväll hade hela Jofa-kedjan mobiliserats.
• • •
Juuse Saros är bättre än jag nånsin sett honom live – baklängesmålen till trots.
Jarkko, det är dags att börja hålla på Preds.
• • •
Wayne Train Simmonds håller snabbt på att bli publikfavorit i sin nya hemstad, det märker man-
• • •
Noterar på Twitter att jag hade haft Tre Kronors förbundskapten som bänkgranne om jag varit hemma i New York ikväll (eller, ja, på namnbrickorna han tagit foto av är det ”Burman” och ”Gronberg” som sitter ihop, men det är förmodligen vi).
Fan, det hade ju varit nåt.
Men jag har i alla fall Ekeliw till höger ikväll och får vara glad åt det…
• • •
Med Niederreiter bärgade nog GM Wadell faktiskt årets trejdbyte.
• • •
Det går ett besviket sus genom hela ladan när speakern strax efter matchvärmningen förkunnar att Filip är scratchad.
Jag delar känslorna.
• • •
Kenta, jag som skriver så långsamt – för att du ska hinna med…
• • •
De hyllar Scott Hartnell i ladan ikväll. Han får gåvor av GM Poile och deltar i ceremoniell tekning – som lätt underhållande slutar med att Justin Williams skämtsamt går all in mot Roman Josi.
• • •
Synd inte Bratt spelar nu när Gronberg är på Garden.
Han borde vara med i VM-truppen, tycker jag.
• • •
Ett tidigt mål av Arvy i andra…då vänder Preds det här.
Kom ihåg vem som skrev det det först.
Den personen ska nu gå och äta en korv.

Vad är det bästa man kan vara med om under NHL:s grundserie?
Det roligaste?
Det mest givande?
Ja, vi har ju de osannolika spektaklen i Vegas. Vi har ett fullsatt Bell Centre när Habs möter Maple Leafs. Vi har segerfesterna i Raleigh – och one-offs som kvällar som den vi hade turen att få oss till livs när John Tavares kom tillbaka till Nassau Coliseum förra veckan.
Men om push comes to shovel, om en upplevelse verkligen måste utses till den mest omistliga, slår jag fast följande:
Det finns ingenting som går upp mot en lördagkväll i Bridgestone Arena på Broadway i Nashville.
När de lokala hjältarna Predators just dessa kvällar – veckans höjdpunkt överhuvudtaget ju, i synnerhet i Music City – går upp i showdowns mot sina opponenter i världens bästa liga utbryter rent orgiastiska folkfester.
Nashvilles hockeyfans är gladare, rusigare och mer dansanta och partysugna än några andra supportrar i världen och piskar upp en atmosfär så rusig att besökare inte kan stänga av sina leenden på flera dygn.
Scenerna efter hemmamål, då Tim McGraws ”I Like It, I Love It” pumpar i högtalarna och bänkraderna ser ut som dansgolven på söderns honky-tonks…det ögonblicket vill man frysa in i evigheten för just så borde livet vara hela tiden. Forever.
Det var följaktligen aldrig någon diskussion om var vi skulle styra vår småtöntiga Kia efter dygnen i Texas.
Mowgli & Baloo vill alltid vara där människobyn når sina stora klimax.
Nu ska vi ha fest!
Eller som Ekan säger det under morgonvärmningen i partyladan.

• • •
Det blev en saftig etapp igår, från The Big D till centrala Tennessee. Vi tog oss genom nordöstra Texas, körde tvärs igenom Arkansas, korsade Mississippi in i Memphis och rattade ut på I-40 – kallad Music Highway under sträckningen mellan Memphis och Nashville.


– Var ska vi stanna för natten, frågade jag efter elva timmar.
Då började Ondskan sjunga John Cash-dängor.
–We got married in a fever, hotter than a pepper sprout, We’ve been talkin’ ’bout Jackson, ever since the fire went out, I’m goin’ to Jackson, I’m gonna mess around, Yeah, I’m goin’ to Jackson, Look out Jackson town, röt han.
Jackson fick det sålunda bli, men det var med motvilja jag tog av mot ett karaktäristiskt motellkluster strax väster om Carl Perkins gamla hemstad, för hela dagen var en enda lång påminnelse om att det inte finns någonting jag älskar mer än att köra bil genom Amerika.
Vägen och dess löften, det är min gospel och hade jag obegränsat med pengar och tid skulle jag alltid vara på rull där ute.
För evigt.
• • •
Det är Hurricanes som kommit till stan för denna Saturday Night Jamboree och man kan vid en slarvig anblick tycka att det låter som en munsbit för playoff-rustade Predators.
Men då glömmer man några kritiska fakta.
1. Canes gör sin bästa säsong på ett decennium. 2. Canes åkte på årets propp mot Jets så sent som igår och lär koka av revanschlust. 3. Preds har förlorat fem raka mot Canes – och Mrazek, som ska stå, har aldrig förlorat mot Filip & co.
– De är svåra att spela mot. Jobbigt lag. Men ja, nu är det dags att vi slår dem, säger Calle Järnkrok och virar morgonpassets tejp av benskydden.
Det hänger, ångrar jag att jag inte replikerar, på LAGET!
• • •
Den som inte tror att Ekan sjunger kan ju kolla hur det lät när vi passerade klassiska Texarkana.

• • •
Vi såg situationen när Big Ben mosade in Gabriel i kortplanket i American Airlines Center i torsdags men fattade inte alls att han gjorde sig så illa och skrek båda “Va? Vad fan!” när gossarna på NHL:s satellit-kanal – inrattad på bilradion mest hela tiden, är jag rädd – igår berättade att han blir borta fyra till sex veckor med kvaddad axel.
Det är ju ett sådant ohyggligt slag att det med ens känns som att playoff-racet i väst är kört.
Fan.
• • •
Vi såg Memphis skyline avteckna sig spöklikt i dimman när vi gled över Hernando de Soto Bridge igår och jag får erkänna att det gjorde lite ont i hjärtat att bara köra förbi.

Jag älskar Memphis. Det var första amerikanska staden utanför New York och LA jag besökte, back in 1992, och jag har återvänt så ofta det gått. Så det strider mot varje fiber i min ande att inte stanna, ta in på The Peabody, dricka ett par drajjor i lobbyn på det magnifika hotellet och sen leda ut min unge medresenär för lektioner på Beales Street, visa honom Sun Studios och Stax och Graceland och slutligen sätta honom på högmässa hos Al Green.
Men det här är en NHL-resa och vi måste ta oss så nära Nashville som möjligt för att hinna till lördagens skate i Bridgestone, så det är bara att fortsätta österut.
Sorry, Elvis.
• • •
Goda nyheter, mina vänner.
I natt händer det.
Vi ställer om klockan och får sommartid – och sen har ni roliga timmen i tre veckor.
19-matcherna börjar vid midnatt, 20-matcherna vid 02 och så vidare.
Det är nästan så ni kommer leva normala liv ett tag…
• • •
Days Inn utanför Jackson, dit Örbys Johnny Cash absolut ville åka, var inte precis Ritz-Carlton i Paris.
Mer ett ruckel Jim Jarmusch gärna hade använt i en sädig film om södern – komplett med parkering direkt utanför dörren, fläckig heltäckningsmatta som inte bytts sedan 1973, cigaretthål i överkasten på de hårda sängarna, så tunna väggar att grannens tv hördes lika bra som vår egen, fläckar i tidigare okända färger i badkaret och ett klientel på parkeringen utanför som man inte direkt fick lust att gå fram och dra ett hurtigt skämt för.
Men sånt hör också till såna här resor. Det är ju så…amerikanskt. Och efter tre-fyra Rolling Rock, inhandlade på Chevron-macken vägg i vägg, gick det faktiskt att somna.
• • •
Mattias Ekholm ser lite moloken ut när han trampar genom omklädningsrummet under förmiddagen.
Därtill finns en logisk förklaring.
Ida och lille knatten William har varit hemma i Sverige i tio dagar och kommer tillbaka först efter Preds västkustsväng nästa vecka.
– Så jag har lite tråkigt där hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra, säger han.
Men desto mer energi går det ju istället att ägna hockey, väl?
Eky skiner upp.
– Exakt! Nu ska det bli kul att spela!
Håll koll på honom ikväll.
• • •
Martin’s BBQ?
Nej, det blir i morrn. Då har vi en hel day off i Nashville och brother, hur kul ska vi inte ha då, i honky tonk-dimmorna?
• • •
Det som hände Hurricanes igår var anmärkningsvärt – men det säger absolut inget av värde.
Alla – eller nästan alla – har en riktig flopp till match per säsong och det var deras.
De kommer definitivt häva sig upp på en annan nivå ikväll, det måste HEK vara beredd på.
• • •
Det regnar i Nashville, tidvis utav bara fan, och jodå – tornado-varning råder i nejden fram till åtminstone slutsignalen i Bridgestone.
Vi får nog ta och surra fast den inte alltför fetlagde Ekeliw i pressläktaren.
Jag ser framför mig hur han annars snurrar iväg som Bill Paxtons kossor i ”Twister” och så kan vi inte ha det.
• • •
Det känns lite underligt att se Mikael Granlund sitta i ett hörn i Preds omklädningsrum – samtidigt som Wayne Simmonds kommer knallande, i Preds-regalia, från kontoret där Lavy hållit powerplay-möte.
De är så förknippade med andra lag – Wild respektive Flyers – att det blir lite kortslutning i näthinnorna.
Men här är de nu – och det är alla alla glada för.
– Ja, det är riktigt bra killar vi fått in. Vi kommer ha stor nytta av dem, säger Järnkrok.
Men då har vi inte nämnt – host, host – en viss McLeod…
• • •
Nu var det länge sen man smakade en riktigt bra bourbon.
Then again – så kommer jag inte kunna säga på måndag.
• • •
Preds omklädningsrum, ja. Det var i det Ekeliw våren 2015 presenterade sig på allvar genom att ställa sig mitt på klubbmärket – och till sin förfäran fick en rejäl utskällning av hela Nashvilles backuppsättning.
Sedan dess har de byggt om och placerat klubbmärket i taket – antagligen just därför – men PR-Kevin tittar ändå oroligt åt Jontes håll och man vet ju aldrig. Han är rätt lång och kan snubbla till och nicka bort den sabeltandade tigerns gaddar…
• • •
Knappt två timmar före matchstart, när vi är typ ensamma i hela hallen, regnar det så satans mycket att det formligen dånar i Bridgestone-ladans tak av korrugerad plåt.
Lite läskigt, nästan – men jag ser det som ett omen. Preds kommer öppna alla spjäll ikväll.
• • •
Det enda som händer den här gången är dock att vår vän Mowgli börjar prata luguber penalty kill-statistik med Filip.
– Du har spelat 50 minuter i numerärt underläge och ändå bara varit inne på ett mål bakåt. Men två framåt. Så du har plus-statistik i penalty-killen, säger han andäktigt.
Filip skrockar.
– Ja, farsan ringde och berättade att det var någon som skrivit det på Twitter. Var det du det?
Det var det.
Ekan lyser av stolthet!
• • •
Gamla legendarer har sökt honom på telefon vid fyra tillfällen senaste veckan, men Hästpolo-Gustav ringer inte tillbaka.
En legendar säger:
– Man skulle spelat All Star-matcherna ändå. Verkar bara vara såna som duger nu. Räkan Karlsson, Big Joe, Pavelski, Burns…
Ha ha!
• • •
Det är ändå bara i Bridgestone countrysångare har egna sektioner för de som gillar brända och destillerade drycker.

• • •
Hackspetten från Kusmark har kompisar på besök i stan och ler ett härligt tandlöst leende när jag även för honom påtalar att det brukar bli hålligång när det är Saturday Night Showdown i Bridgestone.
– Ja, precis. Ikväll blir det skoj!
• • •
Kolla Baloo som sätter Sharks OT-segrar som ett smäck i tipset…
• • •
En first tror jag:

Och naturligtvis borde Ondskan byta lag och börja hålla på den enda organisation som visar honom sådan respekt att de stavar hans namn korrekt.
• • •
Det är bara några få år sedan jag åkte till Raleigh för att göra reportage om det nya svensklaget och ställde upp Elias Lindholm, Victor Rask, Viktor Stålberg, Joakim Nordström, Taco-Eddie, Klas Dahlbeck och Lucas Wallmark för plåtning på isen efter en träning.
Nu har alla utom Wallmark försvunnit till andra lag och andra kontinenter – och inga nya från ärans och hjältarnas land tillkommit.
Istället regerar Jarkkos pojkar.
Som det kan bli.
Men Wallmark har ju varit ett stort utropstecken under Brind’Amour och kommer – faktiskt – göra mål ikväll.
• • •
HEK, nu när vi är på plats kräver vi extra mycket support för LAGET från din sida.
Är du redo uppe i Bistol?
• • •
Ekan är fin i mörk kavaj och vit skjorta ikväll.

Är det lördagkväll i Music City så är det.
• • •
Coyotes till playoff!
Det är ett stridsrop som tilltalar mig.
• • •
OK, dansskorna är putsade, håret kammat och stämbanden uppvärmda.
Nu börjar partyt i Music City!

Filip Forsberg lovar en stor upplevelse i Bridgestone Arena i natt.

Häng med och kolla. Matchen börjar 02.00, svensk tid, och ett fett intro kommer ut här i bloggen strax innan.

Hej vänner!
Nu är Mowgli och Baloo i Nashville och här ska vi se en kanonmatch mellan Predators och Hurricanes ikväll.
Strax innan den börjar kommer det förstås ett matigt intro, men innan vi är tillbaka i den östliga tidszonenhinner åtskilliga matcher börja så tipsraderna kommer redan nu.

Så här får Baloo för sig att det går.

•Colorado – Buffalo 1
•San Jose – St Louis 1 (OT)
•Edmonton – Toronto 1
•Boston – Ottawa 1
•Tampa – Detroit 1
•NY Islanders – Philadelphia 1 (OT)
•NY Rangers – New Jersey 1
•Columbus – PIT 2
•Arizona – LA Kings 1
•Nashville – Carolina 1 (OT)
•Dallas – Chicago 1
•Vancouver – Vegas 2

Mowgli tror på följande vis

•Colorado – Buffalo 1
•San Jose – St. Louis 1
•Edmonton – Toronto 2 (OT)
•Boston – Ottawa 1 (”toketta”, säger han).
•Tampa – Detroit 1
(”plumpen kom mot Wild”, menar han).
•NY Islanders – Philadelphia 1
•NY Rangers – New Jersey 1
•Columbus – PIT 1 (OT)
•Arizona – LA Kings 1
•Nashville – Carolina 1
•Dallas – Chicago 1
•Vancouver – Vegas 1

DALLAS – COLORADO 4-0 (Slut)
• • •
Texas, we love you.
Men nu måste vi åka härifrån.
Ondskan Ekeliw får härmed äran att sammanfatta dagarna i The Lone Star State

• • •
Imorrn är vi on the road tills vi stupar, så inga live-rapporter är att vänta.
Men som traditionen numer bjuder ska vi förstås tippa även fredagens matcher och det gör vi för enkelhetens skull redan nu.
Baloos rad:
•Florida – Minnesota 2
•Washington – New Jersey 1
•Carolina – Winnipeg 1
•Anaheim – Montreal 2 (OT)

Mowgli tror så här:
•Florida – Minnesota 1 (OT)
•Washington – New Jersey 1
•Carolina – Winnipeg 1
•Anaheim – Montreal 1

Hattar på isen, för visst.
Radulov fullbordar hattrick i tom kasse – och Dallas har 4-0.
En liten slutkläm från Texas kommer, men det dröjer.

DALLAS – COLORADO 2-0 (Period 2)
• • •
Ojvoj, det gjorde Radulov gott att få stanna i sängvärmen en morgon – och sen sitta en skitmatch som den mot Rangers.
Han hänger in en slips i hyllan även i den här perioden
Hattrick coming up?
Då kan han ge coach Montgomery en redig vad-säger-du-nu-då-gubbjävel-blick om 20 effektiva minuter.
• • •
Detta håller på att bli en riktig mardrömskväll för Avalanche.
Inte nog med att de, trots fortsatt spelövertag, håller på att tappa fyrapoängsmatchen de själva utkämpar.
Wild skräller mot Bolts också – och Coyotes har Calgary på knä i Glendale.
Skymningen faller snabbt i Klippiga bergen.
• • •
Plötsligt, i ett tungviktsbyte mellan förstakedjorna, börjar det smälla som under en MMA-gala och tro mig – Dallas älskar varje sekund.
Fast märkligt nog återgår allt till det normala någon minut senare.
• • •
För att undanröja eventuella missuppfattningar:
Nej, Dr. Pepper är inte gott – inte för den med smaklökar gjorda av mänsklig vävnad.
Men jag gillar loggan och den passar på is.
• • •
Nu ska vi inte jinxa honom, han har ljumskar ömtåligare än vandrande pinnar, men Ben Bishop – han är verkligen lysande och har nu hållit nollan i fem raka perioder inför ögonen på oss.
• • •
Ondskan har nu, ännu en gång, gett upp sitt backhand-projekt.
– Det är ju bara fånigt, fnyser han.
Men vad besviken Burger ska bli. Han ville ju veta…
• • •
Jo, nog fick Tårtan Boys svårt mot PIT.
De blir alltså nollade. På hemmaplan. Igen.
Fortsätter det så här kommer Kekäläinens deadline-satsning kvala in som ett av den moderna NHL-historiens mest episka fiaskon.
• • •
Lineryg, yes, vi har Ted 7 på sargen här också.
Fint.
• • •
En perre kvar i Texas.

Då vill Mowgli och Baloo ha liten djungeldans, tack.
Ge allt nu, pojkar.

DALLAS – COLORADO 1-0 (Period 1)
• • •
Har man sett.
Det är bättre att ha sjusovaren Radulov på isen än i pressboxen.
Han och ingen annan bryter dödläget i the streckdrama of the night när han här i slutet dyker upp framför landsmannen Varlamov och stöter in 1-0 för hemmalaget.
Fram till dess har Av’s det mesta av spelet och tidvis tryckt på med frustande kraft, men – no cannoli.
• • •
Ekeliw stretar på med sin backhand-statistik på Burger.
Men det går sådär.
Efter 20 minuter har Stars-backen slagit tio forehand-passningar – och en backhand.
Ho ho.
• • •
Stars powerplay har verkligen förlorat sin glans.
För två år sedan var det blixt och dunder varje gång Seguin, Benn, Burger och Radulov fick uppträda i numerärt överläge.
Nu händer ingenting.
Det är bra egendomligt.
• • •
Dr. Pepper-reklam på isen är snyggt.
• • •
Av’s tar inte andan ur någon med sitt hittills enda powerplay dom heller.
Det är ju lika där.
Med Gabe The Babe, MacKinnon och Rantanen på isen ska det slå gnistor hela tiden.
Men det gör det inte.
• • •
Det är lätt att glömma att fansen i AA-ladan skriker vrålar rakt ut på ordet ”Star” i nationalsången – och så rycker man till som en strykrädd hund varje gång det händer.
• • •
Underligt nog är det fler stolar som gapar tomma ikväll än i tisdags.
Det var ju en dussinmatch – och den här, nästan, på liv och död.
Men det är väl alla utflyttade new yorkers som envisas med att fylla läktarsektionerna ute på kontinenten, oavsett hur saggigt Blåskjortorna än spelar.
• • •
Lidas levererar Ted Lindsay-hyllning på jumbon i Detroit, läser jag.
Classy.
• • •
Kenta, vi i media är alltid ugglor uppe i takåsarna. Här trivs vi bäst. Eller inte. Men vi vet inget annat, hockey är en sport som äger rum ur fågelperspektiv vad oss anbelangar.
• • •
Resultatet i Amalie efter två perioder roar inte alla i min närhet…
• • •
Nu luktar det förföriskt från pressläktarpentryt precis bakom våra ryggar.
Så – mot krubbet!

Vi hittade ingen mekanisk tjur på Billy Bob’s i Fort Worth – för det var, lill-lördagsrus till trots, lite slow och stilla på världens största honky tonk.
Men John Wayne Ekeliw red ändå.

Han blev, som ni ser, mäkta glad och är nu tokpeppad inför fortsättningen av The Glorious Roadtrip 2019.
Så står vi också inför en potentiell smash hit till duell i The Big D ikväll.
Stars mot Avalanche.
– Det kommer bli som en ren slutspelsmatch, som Mattias Janmark säger efter en intensiv morgon-skejt i American Airlines Center.
Ja, Dallas och Colorado är inte bara divisionsrivaler i största allmänhet. De är just nu indragna i streckdrama monumentale också. Innan puckdrop ligger Stars på första wild card-platsen med 73 poäng och Avalanche precis under strecket med 70 – och en match mer spelad.
Så buckle up, Dorothy.

Det här kan vara matchen vi ser tillbaka på som den som avgjorde The Western Race.
• • •
Trots att de inte dansade linedance med fullt lika iögonenfallande frenesi som vanligt på Billy Bob’s hade vi en fin stund runt The Stockyards i Fort Worth igår.
Det är den gamla delen av stan, en boskapsranch i rustik stadsmiljö, nerlusad med salooner, bbq joints, honky tonks, rodeo-arenor och boots- och hattbutiker.
White Elephant visade sig till exempelvis leva upp till epitetet ”en av USA:s 100 bästa barer” – som Esquire slog fast för några år sedan – och ribsen på H3 Ranch var ingenting annat än sensationella.
Och vi HADE det fint även hos Billy Bob.
– Det är ju som ett Vegas-kasino utan kasino, sa Ekan mellan Lone Star-klunkarna.
Exakt – och istället för pokerbord och crapsbaljor har de fem-sex jättelika barer, rodeo-manege (nersläckt just under vårt besök, tyvärr), restauranger, scener, dansgolv, miljoner biljardbord och souvenirbutiker där den som drabbats av Texas-fetisch får sitt lystmäte.
Här är några bilder.










• • •
Om Burger Klingberg plötsligt ser stressad och ofokuserad ut ikväll kan ni skylla på Ondskan Ekeliw.
Efter värmningen drar han nämligen sin teori om att den göteborgske Dallas-backen slår fler, och bättre, backhand-passningar än någon annan.
Visserligen föll den tesen tungt när Örby-Tarzan i tisdags började föra egen statistik och efter femton minuter satt med tolv forehand-passningar och en backhand-dito, men han insisterar – och Burger blir lite till sig.
– Det har jag inte tänkt på, men nu kommer jag ha det i huvudet ikväll. Och du får föra statistik hela matchen nu. Jag är intresserad att få veta, säger han entusiastiskt.
Ojvoj.
• • •
Tårtan forever ändå.
När han efter den knappa segern i Newark häromdagen höll presskonferens och började prata om det stundande dubbelmötet med Penguins kallade han dem oavbrutet ”PIT”.
– Det kommer bli tufft mot PIT…vi har två matcher mot PIT på kort tid…PIT är väldigt bra.
Varför?
Ingen vet.
Han fick bara lust att säga så.
• • •
Mer video. Vi tyckte vi såg några av Dallas tyngre backar köra ett extrapass i Fort Worth igår – och Ekan blev så till sig att han började ropa efter Roman Polak.

• • •
Kronkursen får mig att vilja röka crack, för att travestera Beck.
Kan ni inte börja köpa lite tvättmaskiner och grävskopor så den fördömde Ingves höjer räntan och normaliserar saker och ting igen?
• • •
Ekan och Klingberg blev riktigt nördiga och började prata om lajen på klubban också – apropå backhandpassningarna.
– Jag har rätt bra böj långt fram på bladet, men klacken är rak, sa han och Ekeliw lyssnade andäktigt.
• • •
Bilen?
En Kia i mindre SUV-variant.
Inte så jättesexigt precis, men den är rätt skön att köra och imorrn ska den börja få jobba på riktigt, norröver mot Little Rock och Memphis och sedan…no stop til’ Nashville!
• • •
När jag träffade Gabriel Landeskog i Denver i januari frågade han ”den där Ekeliw, vem är det egentligen?”.
Det visade sig att pappa Landeskog, Tony, är trogen podcast-lyssnare och brukar spana efter Ondskan på Hemköp i Örby, där även han bor.
Well, nu – efter Av’s skejt – får Gabbe träffa den unge legendaren och det blir så kärvänligt så. De pratar om olika delar av Örby – vem trodde att det fanns fler än en? – och Ekeliw lovar att ”gå ut med hunden bortåt ambassaden, så jag kan träffa Tony där”.
Hunden?
Ambassaden?
Man lär sig ständigt nya saker.
• • •
Ikväll är det exakt en vecka sedan vi såg John Tavares återkomst till Long Island.
Tiden går så satans snabbt – och minnet av den kvällen känns fortfarande overkligt. Som om det bara var nåt jag drömde, men nä – jag har ju gott om vittnen som kan bekräfta att jag faktiskt var där.
• • •
Av’s har lagt ut en matta med klubbmärke i gästernas kabyss och tror ni inte på fan, en oförberedd Ekan är på väg att sätta 46:orna rakt i A:et när han hastar fram för att hälsa på gamle kompisen Carl Söderberg.
– Ojojoj, säger han själv förskräckt och hoppar i sista stund åt sidan.
Ett missöde av den sorten kommer definitivt att inträffa innan vi kommit tillbaka till New York om en dryg vecka…
• • •
Julia, vi ser fram emot ditt sällskap framåt småtimmarna.
Men det är en myt det där, att jag skulle tippa emot Habs särskilt ofta – och att det de gångerna skulle ha positiva effekter på dina pojkar…
• • •
Avalanche har som bekant återförenat sin mighty förstakedja och det har inte förbigått kvällens motståndare.
– Det handlar mycket om att hålla den linan i schack och inte ta utvisningar. Då ska det kunna gå bra, säger backhand-Burger.
App-app-app…de har Carl Söderberg också, det ska motståndarna passa sig för att glömma.
• • •
Om Tampa vinner ikväll, samtidigt som Montreal och Columbus förlorar under ordinarie matchtid, då är Tampa klara för slutspel – näst tidigast i hela NHL-historien.
En jag känner är lite kaxig över det – tills jag påpekar att det ju också betyder att det fortfarande finns en teoretisk chans att de missar playoff.
Då blir han lite blek.
• • •
Drygt två timmar före matchstart är det tyst och öde i American Airlines.
Så tyst, rentav, att en vaktmästare nere på isen blir frustrerad.
– How come there’s no music? What the fuck are you doing up there, hojtar han så det ekar mellan de tomma läktarvalven.
Vi undrar vi också. Kan vi inte få höra lite Jerry Lee Lewis och Wilson Pickett, som på White Elephant igår?
• • •
Med Söderberg – som han tycker att han känner mycket väl för att de träffades på Garden för tre år sedan – pratar Ekeliw penalty kill.
– Vi är bara tre som spelar i de momenten hela tiden, berättar skåningen.
– Så du gör tre byten per penalty kill då, skrockar Ekan.
Det tycker Carl är lite roligt.
• • •
Så Steve Yzerman var i Gavlerinken ikväll.
Det är lite som när jag såg Lemmy på Östersunds flygplats.
På nåt vis.
Frågan är bara: Stannade han kvar och bodde på det, efter vad han är van vid, något spartanska Winn (där jag höll på att få på käften av Owe Thörnqvist en gång) – eller bara det raka vägen hem till Lidas i Västerås?
• • •
Den gamle mannen som vaktar pressläktaren i AA-ladan är the best in business. Han har övat in namnen sen senast, så när vi kliver ur hissen under sena eftermiddagen säger han ”Hej, Jonathan” och ”Hej, Per”.
”De utvalda”, kallar vi oss nu.
• • •
Att de visar live-bilder på baseboll-matcher, spelade under ”spring training” i Florida och Arizona, på bildskärmarna i pressboxen timmar medan vi sitter och väntar på action är alldeles underbart. Det betyder nämligen att vi har våren runt hörnet nu.
• • •
Kevin Shattenkirk är alltså healthy scratch ikväll och man kan verkligen undra hur han känner sig.
Han gick ner i lön för att få komma ”hem” till ett hårdsatsande Rangers.
Då går Rangers in i en genomgripande rebuild och själv sjangserar han så till den grad att coacherna en dag föredrar Neal Pionk.
Låter inte skoj.
• • •
Tillvaron förändras allt snabbare och mycket lite är vad det en gång varit, men nattklubbsstämplar som är svåra att tvätta bort består – och symboliserar för alltid good times.

• • •
Hm, PIT gör första målet på Tårtans pojkar.
• • •
Radulov var petad mot Rangers eftersom han kom för sent till en morning skate, men ikväll spelar han igen – förutsatt att han hinner hit i tid… – och lagkamraterna tycker inte det som hänt är nån biggie.
– Han är en vuxen man och vet att han begick ett misstag. Case closed, säger Tyler Seguin.
• • •
Det här är en av mina favoritskrapor i världen. Fountain Place i Dallas – ett stycke futuristisk glasdröm.

Om den inte byggts förrän 1986 hade den varit given i vinjetten till tv-serien ”Dallas”.
• • •
Miro Heiskanen och Esa Lindell sitter intill varann i Stars omklädningsrum och i morse skrockade de mycket gott ihop på finska.
Jag tänkte att Jarkko ville veta.
• • •
Japp, då så. Two tribes är på väg att gå i clinch i downtown Dallas och till skillnad från i tisdags känns det i luften att något stort och viktigt ska hända i American Airlines Center nu.
Håll i er.

Återigen hinner en bunt matcher börja innan bloggen brakar igång i Dallas i natt, så tipsraderna kommer redan nu.

Baloo tror så här om de elva fajter på vi har på programmet:

•Boston – Florida 1
•Pittsburgh – Columbus 1 (OT)
•Ottawa – NY Islanders 2
•Detroit – NY Rangers 1 (OT)
•Tampa – Minnesota 1
•Chicago – Buffalo 1 (OT)
•Dallas – Colorado 2 (Straffar)
•Edmonton – Vancouver 1
•Arizona – Calgary 1 (OT)
•LA Kings – St. Louis 2
•San Jose – Montreal 1

Ekeliw säger så här:

•Boston – Florida 1
•Pittsburgh – Columbus 2
•Ottawa – NY Islanders 2
•Detroit – NY Rangers 2 (OT)
•Tampa – Minnesota 1
•Chicago – Buffalo 1 (OT)
•Dallas – Colorado 1
•Edmonton – Vancouver 1
•Arizona – Calgary 2
•LA Kings – St. Louis 2
•San Jose – Montreal 2 (OT)