Ännu en söndagförmiddag – och ännu en matiné med Washington Capitals.
Det måste vara någon på NHL-kontoret som vill driva med regerande mästarna.
Helg efter helg tvingas de upp i tidiga matcher, dessa nattdjur – lika obekväma i dagsljus som fladdermöss, skunkar och rocksångare.
Jag tror inte det gick en enda söndag, eller lördag, under februari utan de var uppe i svinottan och värmde.
De borde gå ut i egen punktstrejk om inte slikt förbjuds i nästa kollektivavtal.
Nu, idag, är det på Madison Square Garden, mot Rangers, de försöker göra våld på sin egen natur och går i strid redan sex timmar innan juicerna börjat flöda som de ska.
Det blir som vanligt. De hamnar i underläge efter en bedrövlig förstaperiod men skakar sedan av sig värsta kuddrufs-dåset och vänder och vinner.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Gabbe på Suntrip – alltså bloggen – tog en day off igår, men Sportbladets gäster hade skoj ändå.
De fick bland annat träffa Claude Lemieux och Christian Djoos på hotellet – eller om det nu var tvärtom. Lemieux lär i alla fall inte glömma mötet med Jerka från Lidingö, för han – Jerka – passade på att visa tatueringen han skaffade sig tidigare under lördagen…

• • •
Under en timme igår kväll låg Arizona på sista wild card-platsen i västra tabellen.
Sedan lyckades Minnesota mot alla odds slå Calgary och petade ner dem igen, men ändå.
Coyotes på slutspelsplats i början av mars…det är väl det slutgiltiga beviset på att vi har en bug i matrixen.
• • •
Alex Ovetjkin får gärna göra som han brukar idag.
Under det så kallade uppsnacket i fredags, då vi av logistiska skäl passade på att beta av även den här matchen, mer eller mindre lovade jag att han under powerplay kommer stå i i vänstra tekningscirkeln och smaska in puckar Bäckis serverar åt honom.
– Alla vet vad som ska hända men ingen kan göra något åt det, påstod jag.
Det vore ju perfa om jag fick framstå som en auktoritet…
• • •
Hästpolo-Gustav levde i illusionen att han är home free efter flytten till Kalifornien – tills en viss målvaktstränare igår gick fram i omklädningsrummet och sa ”tjena Hästpolo”.
– Vad fan har du fått det där ifrån, rapporteras det att den glade skåningen fräste.
Hi hi.
• • •
Igår fyllde Henrik Lundqvist 37 år.
Som present av coach Quinn får han en eftermiddag i båset, för det är bulgaren som står idag.
Whatever, bloggen ber att få utbringa ett rungande hurra.
• • •
Även en smålänning med ett par Norris-troféer hemma i hyllan är på Hästpolo-caset.
Det här kommer bli roligare än någonsin…
• • •
Vi kör den här matinén, sedan får ni åter klara er själva i spåret för ikväll når Suntrip-resan sitt crescendo med avslutningsmiddag, och podcast-inspelning, på bättre stekhus.
Det betyder att hela tipsraden måste fram redan nu och här är den.
•NY Rangers – Washington 2
•NY Islanders – Philadelphia 1
•Vegas – Vancouver 1 (OT)
•Anaheim – Colorado 2
•Florida – Ottawa 1
•Columbus – Winnipeg 2
•Minnesota – Nashville 2
•San Jose – Chicago 1
• • •
Kalla mig barnslig, men jag har fortfarande inte kunnat sluta skratta åt att kollega Kevin Kurz borta i San Jose häromdagen skrev att Thornton och Hästpolo var ”gassed after a long shift” – men slarvade bort bokstaven ”f” i sista ordet…
• • •
John Tavares fick en lång, varm stående ovation av sina nya fans hemma i Toronto igår.
De tyckte att han fått utstå lite väl mycket hat på Long Island några dygn tidigare.
Det var väl fint?
• • •
Bli inte chockade om ni plötsligt hör Bajen-ramsor eka i tv-sändningen från andra sidan Atlanten.
Under matchen i fredags lyckades vår Berra, förlåt Robban, få en halv sektion att stämma upp i den ”Hammar-Hammar-Hammar-Hammarby”-varianten.
”Söders bröder glöder” gick det trögare med…
• • •
Mm, det är kallt idag, och framåt sena eftermiddagen ska det börja snöa och det känns ju trist, men jag har i alla fall inte åkt skidor i motvind i Mångsbodarna och tröstar mig med det.
• • •
Nu får vi verkligen se hur det känns med Geparden från Nykvarn i Caps-jersey. Han återvänder ju till sina gamla jaktmarker med en en rival han krigade mot i så många stora matcher på just den här rinken och jag har en bestämd känsla av att han – Hagelin alltså – bakar sin första cannoli som Capital idag.
• • •
Quinn slänger in Chytil i laguppställningen igen.
Då får vi vet om han lärt sig omdefiniera begreppet ”hårt jobb”.
• • •
Enligt schemat i pressrummet har vi verklig stjärnglans på läktaren idag också. Rami Malek – han som vann en Oscar för sin gestaltning av Freddie Mercury för precis en vecka sedan – ska vara in the house. Kate Beckinsale likaså.
Det tror jag Jerka kommer gilla.
• • •
Dagsljus eller inte – nu åker vi.
Och om en period börjar Washington Capitals spela också…

NY RANGERS – MONTREAL 2-4 (Slut)
• • •
Det var det.
I morrn får ni klara er själva.
Då ska jag först sova ut ordentligt och sen ha en välbehövlig day off.
Vi hörs igen när det dukas upp för matiné på Garden på söndag.
Lördagens tipsrad kommer redan här

•Columbus – Edmonton 1
•LA Kings – Chicago 2
•Boston – New Jersey 1
•Toronto – Buffalo 1
•Montreal – Pittsburgh 1
•Tampa – Ottawa 1
(Annars vetifan…)
•Florida – Carolina 2 (OT)
•Ariona – Detroit 1
•St. Louis – Dallas 2
•Calgary – Minnesota 1

Habs sätter 4-2 i tom kasse med 36 kvar.
Mors på en liten stund.

NY RANGERS – MONTREAL 1-2 (Period 2)
• • •
Yes, där kommer det!
Gallagher står fri framför Lundqvist – så fri som ingen annan backuppställning låter någon vara – och styr upp kvitteringspucken i nättaket.
Då går den fransktalande kommentatorn upp i falsett och skriker verkligen ”But! But!”.
Inte hela ramsan, men ändå.
En sann hockeyklassiker.
• • •
Tre och en halv minut in i mittakten står Carey Price för en benparad så lysande att den nästa förtjänar en RIKTIG parad nerför St. Laurent Boulevard efter högmässan på söndag.
Ojvoj i marskvällen.
• • •
Mikas direktskott är kanske inte det allra bästa vi sett – en viss Ovetjkin har ju ett hyggligt ett på sin repertoar också – men det kan vara det snyggaste och, i alla fall i estetisk mening, mest kraftfulla.
• • •
Min vän kommentatorn från de franskspråkiga territorierna up north blir exalterad även över Carys uppvisning – som också inkluderar en mördande snabb plockräddning.
• • •
Kenta, visst är det ledsamt att vi bara sett Furman South döma en match på hela säsongen?
Det borde vara ett krav att han får skaffa sig lite rutin under sista grundseriemånaden.
• • •
Däremot håller Montreals Niklas Holmgren igen i alla fall en smula när Armia gräddar gästernas andra cannoli.
Han inser att det är för mycket skitmål för att förtjäna några högre decibeltal.
• • •
Nu har jag lätt huvudvärk. Man kan bara utsätta en Baloo för så många bagarväckningar utan att det får effekter.
• • •
Men fint att Folin får en assist, det är det ju.
• • •
Om man skulle öppna en Heineken…nej, förlåt, det blir efter lämning det.

NY RANGERS – MONTREAL 1-0 (Period 1)
• • •
Vi nynnar på den vanliga melodin på Garden.
Big Heart Rangers är utmärkta så länge de befinner sig i offensiv zon, där lyckas de kombinera kvickhet och kreativitet med rätt sorts aggressivitet – men nedanför egen blå förefaller de lika stirriga och oklara över vad de ska göra som ett gäng 45-åriga ungkarlar på en dansrestaurang fem minuter innan stängning.
Eftersom Habs inte riktigt fått juicerna att koka ännu – och inte mobiliserar sina blankaste vapen ens i matchens hittills enda powerplay – räcker det för att hemmalaget ska ha ledning efter 20.
• • •
Brendan Lemieux längtar SÅ intensivt efter att få presentera sig för sina nya fans med ett par högerkrokar på väl vald hakspets.
Ikväll är pappa Claude dessutom in the house, så förr eller senare kommer det smälla på allvar.
• • •
Jag har Montreals tv-kommentatorer precis bakom ryggen och Henke – som varit mycket stabil hittills – får ursäkta, men jag vill så gärna höra dem utbrista i ett lyckorusigt ”but-but-but-but-but-but-but-but-but!!!!”
• • •
Det är Namestnikov som rätt elegant styr in matchens hittills enda cannoli.
Ögonblicket senare kan jag lova att Ekeliw – som sitter med gästerna med på läktaren ikväll – vänder sig till närmsta bänkgranne och säger ”Han har spelat i Tampa!”.
• • •
Matcher pågår alltså även på Long Island – igen – och i Newark.
Det är inte ofta samtliga tre lag från stan spelar hemma samtidigt.
• • •
Olberman kom aldrig, verkar det som. Han har fått ackreditering men stannar bara hemma.
Diva.
• • •
Vår vän Jerka – direkt från Lidingö – har lagt in ännu en växel ikväll.

Fem plus.
• • •
Tro på fan, från Long Island kommer rapporter om att det är slutspelsstämning ikväll också.
Man kanske borde skaffa sig ett litet radhus i Uniondale och hänga där istället.
That’s where the action is, helt uppenbart.
• • •
Om jag inte hör helt fel får Bajen-duon Robban och Tony – gruppresans verkliga artister– syn på bloggen när jag före första nedsläpp står bakom pressläktarbalkongen och språkar med Poppe och de ger hals.
Jag är inte alls förvånad.

Nu går vi på högvarv i bloggen och ber för tredje gången på två dygn att få veva igång en live-sändning.
Det blir ju så när Sportbladet flyger hit ett så förstklassigt gäng gäster – en gammal sång- och dansbjörn får sting i svingen!
Den här gången, när vi sätter oss till rätta för att se Original Six-dusten mellan New York Rangers och Montreal, börjar det med klassikern Veckans Lista.
Det vill säga – det bästa och det sämsta i NHL senaste tiden, som yours truly Baloo ser saken.

VECKANS LISTA

1. Tavares-kvällen på Long Island.
– Fel? Fult? Inte classy? Debatten rasar efter skitstormen Islanders-fansen blåste rakt i ansiktet på sin gamle kapten i går. Jag säger inte att någon har fel, man får tycka vad man vill, men det spelar ingen roll. Vi som var där och upplevde den direkt overkliga stämningen kommer aldrig glömma The Night Johnny Came Home.

2. B’s.
– Det har sagts tusentals och åter tusentals gånger förr, inte minst i den här bloggen, men nu säger det jag igen i alla fall: Bruins är en maskin. Och den maskinen är nu ett hot mot precis alla andra i National Hockey League.

3. Flames.
– Sju raka nu – and counting. Treliving ska kanske inte vara så ledsen över att han inte lyckades knyta till sig några blockbuster-namn när trade-lavinen gick. De pjäser som redan ingick i Flames-truppen klarar sig jävligt bra utan hjälp utifrån.

4. Patrick Kane.
– Går Hawks, mot all förmodan, till playoff är den lille artisten i dårhuset given Hart Trophy-vinnare. Och nominerad borde han bli alldeles oavsett. Det han gjort med den HÄR upplagan av det gamla mästarlaget är nog karriärens klimax.

5. Sportbladets gruppresa.
– Bästa charter-formationen sedan Suntrips resa till Nuevo Estocolmo julen 1979. Någon Stig-Helmer och Ole Bramserud vet jag inte om jag lyckats identifiera, men en Berra har vi och Ekeliw är en perfekt kopia av Ted Åströms reseledare.

6. Drouin & Domi.
– Här kan vi mycket väl ha kvällens stora attraktion; Montreals Piff och Puff, det minsta – men sannerligen inte klenaste – radarparet i ligan.

7. Robin Lehner.
– Här ska ni få höra det ett par gånger till: He’s for real, he’s for real, he’s for real!

8. Mojo i Boston och Hästpolo i San Jose.
– Nytt, annorlunda, fräscht – och perfekt. Så ska det kännas när trejd-fönstret slagit igen.

9. Kucherov.
– Det börjar nästan bli tjatigt med skyttekungen från Majkop, men det går inte riktigt att komma runt en tjomme som leder poängligan med tio poängs marginal.

10. Blue Jackets All In-satsning.
– Det är långtifrån givet att de lyckas, det kan fortfarande ta slut i förstarundan, men det är ändå ljuvligt att se klubbar som spänner bågen till max och bara går för det.

VECKANS BU

•Senators.
– Den sämst skötta klubben i hela NHL, värre än Oiler med en country-mil, sparkar alltså coach Boucher. NU! Vilka ärans praktnötter.

•Torontos backar.
– Sorry, folks. D-uppställningen är och förblir ett problem i Big Smoke. Risken finns definitivt att det tar slut i förstarundan mot Bruins i år också. Just därför.

•Hockeyguden som bröt armen av Zuke efter två perioder i Dallas.
– Det grymmaste Norges-skämtet genom tiderna.
• • •
För andra morgonen i rad utsattes Baloo idag för bagarväckning (dock inte bagarväckning monumentale; det är före 06.00 det – mellan 06.00 och 07.00 är bara vanlig bagarväckning) men vad gör man inte för Sportbladets gäster.
Idag hade vi stadstur i buss och fick se Theatre District, Columbus Circle, Upper West Side, Harlem, Upper East Side, Central Park, Fifth Avenue, Flatiron District, nedre Broadway, The Village, Soho, Chinatown, Financial District, Battery Park, World Trade Center, Tribeca, West Village och Chelsea.
Tack och lov hade vi en eminent svensk guide i Eva Engman, så jag inte behövde lura i någon att jag vet mer om min hemstad än jag gör. Istället satt jag tillbakalutad och njöt av vyerna. Det skadar inte att då och då bli påmind om hur fantastiskt coolt och vackert och allmänt underbart det faktiskt är här.
• • •
Dorion, Senators poor excuse of a GM, slarvar alltså bort alla stjärnor och kvalitetsspelare. 
Sedan, när han står där med en regelrätt AHL-trupp, blir han förbannad över att laget spelar så dåligt och sparkar coachen. I mars.
Det är ju för ren parodi.
Den där klubben kan bara räddas undan skam och förnedring om alla i ägar- och management-leden byts ut.
• • •
Sen fick jag hålla ett nytt litet peptalk inför kvällens showdown i hotellobbyn och passade då åter på att varna de fina resenärerna om att det vi får uppleva på Garden inte riktigt kommer matcha det vi var med om på Long Island.
Men det betyder absolut inte att det inte går att ha utbyte av denna fredagskväll i neonskenet på Broadway.
Garden är alltid Garden, en Original Six-fajt alltid en Original Six-fajt – och om det ”nya” Montreal – småväxt, kvickt, modernt, roligt – spelar lika inspirerat som mot Detroit i förrgår, samtidigt som Rangers visar lika mycket hjärta som mot Tampa, finns det förutsättningar för stor underhållning.
• • •
Och här har vi en noga – nåja – genomtänkt tipsrad för aftonen:
•NY Rangers – Montreal 2
•Buffalo – Pittsburgh 2
•New Jersey – Philadelphia 2
•NY Islanders – Washington 2
(Islanders brände allt krut igår; efter en sån emotionell urladdning är det omöjligt att ladda om. Tror jag)
•Carolina – St. Louis 1 (OT)
•Winnipeg – Nashville 2 (OT)
•Anaheim – Vegas 2
•San Jose – Colorado 1
• • •
Vår Jerka blev så tagen av det han såg och hörde och kände i Coliseum att han i morgon har bokat tid för att få Islanders klubbmärke tatuerat på bröstet.
Vilken hjälte.
• • •
New York-media har börjat tappa intresse för Rangers, fokus riktas från och med nu helt mot Long Island.
Likafullt är det riktigt fullknökat på pressläktaren ikväll.
Habs är ju i stan och de har alltid ett månghövdat mediafölje och när de nu är indragna i streckdrama tar fransktalande reportrar och fotografer över en scen som den i NYC helt och hållet.
Ja, många av dem har varit här ända sedan i onsdags och bara sniffat nyheter runt Rangers i väntan på kvällens puckdrop.
Det är inte dumt, livet som hockeyreporter i La Metropole…
• • •
Sorry, Sabres-fans, men nu tror i alla fall jag att det är kört.
Slutspelsfesterna i KeyBank Center får vänta.
Trist, jo – men i ett vidgat perspektiv har det nya, unga, uppgraderade Buffalo gjort precis vad de skulle – tagit avgörande kliv framåt och blivit en relevant klubb igen.
För att ta sig till playoff och nå contender-nivå krävs dock ännu mer. Många ynglingar som glänser under hösten kroknar i den horribla grinden i januari-februari och först när de slutar göra det, när de lärt sig att grundserien är ett maratonlopp bestående av en ofattbar mängd hockey, är nybyggda lag redo att utmana på riktigt.
• • •
Det finns inte så jättemånga i modern tid som representerat både Rangers och Canadiens, men vi har en svensk i den klubben på pressläktaren denna bella notte:
Poppe Popovic.
Han är ute på nordamerikansk scoutingresa och ska just ikväll kolla om Rangers-kvintetten Lundqvist, Claesson, Fast, Andersson och Zibanejad är nåt för Tre Kronor-truppen som för första gången i historien ska vinna tredje raka guldet.
Hurra, det är alltid ett nöje att träffa Poppe.
• • •
Det är över två år sedan vi sågs på en lunch med Zäta och Hästpolo i downtown Detroit och det gör jag mig inga som helst illusioner att han ska minnas, men tammefan. När jag passerar backstage-hörnet där Habs för-värmer vänder sig Tomas Tatar om och morsar glatt.
Det vittnar om gott minne och omsorg om andra. Det är vad man har om man verkligen tar notis om, och lyssnar på, människor man möter – om aldrig, som i det här fallet, så oviktiga.
• • •
Det drar i mina gäspmuskler just nu.
Drouin & Domi får vara schyssta och massera dem till stillhet.
• • •
Två stolar till vänster om Biffen har vi kontroversiella nyhetsankaret Keith Olberman idag.
Mycket ska man vara med om.
• • •
Jag ber att få påpeka en sak:
Nu har vi både januari och februari bakom oss.
Hu-fucking-rra!
• • •
Nu tar vi lite bilder från dagen – och sen kör vi.

NY ISLANDERS – TORONTO 6-1 (Slut)
• • • 
Ja, satan.

Det där var ingenting annat än av de största upplevelserna under alla år här borta.
Vad gäller grundserien – Top 5.
Eller rentav Top 3.
Ingen som var där kommer nånsin glömma.
• • •
Er Biff ska ju med bussen hem till Manhattan igen efteråt och vill inte låta Sportbladets ärade gäster vänta för länge, men jag hinner ändå ner till Isles helt nya omklädningsrum i Coliseum-ladan – litet men lyxigt – och får ett par ord med Mighty Robin Lehner.
Han är tagen han också.
– Fan, det var ju galet redan under värmningen. Jag försöker alltid komma in i rätt stämning genom att lyssna på musiken, men den gick inte att höra, säger han.
– Ännu värre var det under matchen. Jag kunde inte kommunicera med backarna. Man hörde bara publiken. Ändå lyckades vi hålla känslorna i styr. Det är jag oerhört glad över.
• • •
Under andra halvan av tredje, när Isles bara defilerade, blev ramsorna riktigt kreativa.
”Who’s your daddy” följdes av ”Past your bedtime”, ”Where’s your jammies” och – ah – ”Please don’t trade me”.
Hi hi.
• • •
Det enda abret med det här är att våra gäster – som var sugna på att skandera ”We don’t need you” när jag sist av alla kom till bussen för hemresa… – kommer uppleva Garden imorrn kväll som ett antiklimax.
Det lär inte vara ens en hundradel så häftig stämning där.
Men förhoppningsvis kan de njuta av hur betagande hockey knattarna från Montreal – med Drouin och Domi i spetsen – spelar.
• • •
Babcock har förstås en poäng när han fäller följande kommentar:
– Vilken ära att bli behandlad så. De buar bara om du är viktig.
• • •
Tony heter bajaren som tagit över den här resan.
Honom kommer ni få höra mer om.
• • •
Nu ska jag sova, som en big time stock, för det har varit en otroligt lång dag och den följs av ytterligare en likadan imorrn.
Den slutar, som sagt, med Original Six-möte på Broadway och strax innan det brakar igång kommer nytt intro.
Tills dess – några bilder.

6-1 till Islanders och bara några mionuter kvar.
Jag måste dra – och slutrapport blir sen, sen.

NY ISLANDERS – TORONTO 4-1 (Period 2)
• • • 
Man kunde kanske tro att det skulle lugna ner sig i andraperren.
Att de förbannade fansen fått skrika av sig.
Att känslorna svalnat.
Man nä.
Det är lika laddat nu, lika upphetsat, lika hatiskt och euforisk på samma gång.
Vi kommer aldrig glömma det här.
• • •
Inte har intensiteten i själva matchen klingat av heller.
Tvärtom, mister, tvärtom!
Båda lagen – men framförallt Islanders – gasar hårdare och hårdare och närmar sig nivån när det börjar kännas som att alla springer på skridskorna snarare än åker och om ingen stoppart dem kommer de fortsätta rakt genom sargen.
Goddamned.
• • •
Det finns inte mer coach-ämne i mig än det finns fria drinkar att hämta på Long Island för JT senare ikväll, men till och med jag känner till sån grundelementa som att två spelare helst inte ska gå på samma gubbe.
Men det är just vad Leafs ställer till med när Anders Lee snärtar in 2-1.
Fast det är snyggt det med.
• • •
Det gläder mig att Sportbladet-gästerna får uppleva Islanders-fansens orgiastiska målhopp.
One of a kind, det firandet.
Enda problemet:
En bajare vi nu känner väl kommer vilja ha svar på vad det där kommer sig, jag får försöka komma ihåg den historien nu…
• • •
Och vad ska man säga när Tyler Myers bara ger Cizikas pucken innan 3-1-målen.
Ett lag som har backar som gör så vinner inga Stanley Cup, det kan vi ju slå fast.
Horrible.
• • •
Jo, Lineryg – det är alltid bumper-to-bumper ut hitåt – och just därför åker man tidigare än man tänker sig.
• • •
Uh, det ser ut som Johnny Boychuk håller sig över strupen efter att ha träffats av en skridsko-skena här i slutet.
Väldigt otäckt.
• • •
Wes McCauley är den ende domaren i hela ligan som tycker det passar sig att add to the drama genom att göra en liten konstpaus innan han avslöjar om videogranskning visat om det var offside eller inte.
Haha, tomte.
• • •
Jag har ladans DJ precis framför mig. Tänk om fansen där nere visste att han har Mets-loggor på mixerbodet.
• • •
Ah, 4-1…det har väl Islanders nu.
Såvida inte Johnny T bara bestämmer sig för att göra sitt livs period och vänder alltihop på egen hand.

NY ISLANDERS – TORONTO 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, jesus.
Det är HELT galet här.
Faktiskt värre – eller bättre om ni föredrar det – än jag föreställde mig på förhand.
Stödet till hemmalaget är som under en Game 7 i SC-finalen – och hatet mot Tavares bortom all sans.
Ena stunden är det ”aaaasssshole”, nästa ”JT Sucks” och därefter ”We Don’t Need You” och ni behöver inte tro mig om ni inte vill men absolut hela hallen deltar.
Det gör den också i det vansinniga brölet varje gång han kommer in på isen – eller, nota bene, rör pucken.
Jag vet inte om jag nånsin upplevt nåt liknande.
• • •
Mitt i alltihop försöker två lag spela hockey också, och de gör det rätt ok – i alla fall med tanke på de emotionella omständigheterna.
Båda håller sig, på nåt sätt, i skinnet och låter sig inte svepas med i känslostormen.
Det hindrar inte att de trummar på duktigt och aggressivt och ställer till med mycket farligheter mest hela tiden.
Kul – det också.
• • •
De försöker verkligen med en hyllning i jumbon i första reklampausen, och vi ser bilderna men hör inget av vad som sägs för kommentarerna dränks i burop och vrål.
Hemmaspelarna slår dock klubborna i isen för att visa sin uppskattning.
De råkar ju veta att det handlar om en människa – och en fin och vänlig en, dessutom
• • •
Ja, satan – Beauvilliers kvitteringsmål är ju vackert som en dag och inte bara en dag utan alla dagar intill tidens ände!
• • •
Tavares reaktion?
Han försöker helt uppenbart koncentrera sig på sitt och han är ju faktiskt inne på isen när Hyman ger gästerna 1-0-ledning.
• • •
Egendomligt av Babcock att spela dansken igår och Sparks i den här inferno-matchen istället för tvärtom men han vill väl visa världen att han inte ser kvällen på ön som nåt speciellt…
• • •
Under bussresan ut berättade Ondskan, i mikrofon , om att Isles-kedjan med Cizikas, Clutterbucken och Matt Martin är ligans kanske hårdaste.
Gästerna lär nicka imponerat åt detta statement, för de ger i sanning syn för sägen.
•  • 
Ja, förlåt för det lite ryckiga slutet på introt, men vi kom alltså ut till Coliseum lite sent – för att trafiken var en killer och busschauffören dessutom tog en så egensinnig väg att vi behövde över två timmar på oss– så jag hamnade i tidsnöd.
Vad jag – bland annat – inte hann berätta var att den där ”asshoooole, asshoooole, assshoooole”-ramsan dånade redan under matchvärmningen. Och att nästan alla gjort egna versioner av 91-tröjan med bilder på ormar och ordet ”Tavares” omskrivet till ”Traitor”.
Som sagt:

Long Island har väntat på den här kvällen…
• • •
Utvändigt är Coliseum betydligt flashigare än förr, men interiört märker man ingen skillnad. Allra minst på den rangliga, hysteriskt trånga pressläktaren.
Enda skillnaden är att vi nu har världens mest kraftfulla kalluftsfläkt i bakhuvudet.
Jag sitter samma slags drag som vore jag ute och körde cab i Alaska och får jag inte nackspärr imorrn får jag det aldrig.
• • •
Otroligt att vara med om detta, det bara är så.
Men nu ska jag gå och försöka tina upp nånstans.