Sommaren var som varmast när John Tavares till sist bestämde sig för att lämna Long Island och skrev på ett sjuårskontrakt med Toronto Maple Leafs, värt i snitt elva miljoner dollar per säsong.
Nu, exakt 242 dygn senare, när vintern är som kallast, får New York Islanders-fansen äntligen, äntligen chansen att upplysa honom om vad de tyckte – och alltjämt tycker – om det.
Sure, det framgick redan när de timmen efter den chockerande nyheten första juli tände brasor med hans matchtröja – tills röken låg tät över hela ön (lätt överdrift, men bara lätt…)
Det är dock först ikväll de känner att de verkligen kan låta sin förre kapten – franchise-spelaren som VAR Islanders i nio år och förkroppsligade hela den väldiga supporterskarans förhoppningar och drömmar om en ny storhetstid – hur genuint svikna de känner sig.
Hur sårade de är.
Hur arga.
Hur förbannade.
Hur oförmögna att nånsin förlåta.
Den som till äventyrs tvivlar på att känslorna verkligen svallar så våldsamt kan ju studera det här snudd på bisarra inslaget hos lokala nyhetskanalen News 12
Var redo: Mottagande kommer bli brutalt, buropen de högsta vi hört och ramsorna – till exempel den grundligt inövade ”We Don’t Need You” – en smocka i solar plexus.
”Men”, invänder vän av ordning, ”NHL-spelare byter väl klubbar hela tiden. Ska det här behöva vara så dramatiskt?”.
Jo, men Tavares och Islanders hade en relation lika stark som Lady och Lufsen och han lovade dem trohet så många gånger, bedyrade hela Long Island sin kärlek och vägrade bli trejdad så att de åtminstone fick något i utbyte innan han blev free agent. Det behövdes inte, han skulle ju ändå bli kvar, lovade han.
Sedan bara drog han – utan att klubben han vuxit upp hos fick så mycket som en rulle isoleringstejp i ersättning.
Tiotusentals hjärtan gick sönder i samma ögonblick.
Så, Dear John – välkommen tillbaka till The Island.
Det har gått 242 dagar sedan du reste dig från bordet och gick.
Nu kommer notan.
• • •
Jodå, det gick som vanligt när jag tidigt i morse mötte vår 40 man starka gruppresa på Courtyard i hörnet 35:e och sjätte – ett slagskott från Garden – och höll mitt lilla anförande. Jag blev besvärande torr i truten, visste inte var jag skulle göra av armarna och fick under ett par ögonblick minipanik över att se drygt tre dussin anleten i väntan på att få höra något spirituellt.
Min förståelse för ståuppkomiker som alltid exponerar sig för den sortens förväntningar – och blir utbuade om de inte levererar; den risken föreföll ändå ganska liten i mitt fall – har plötsligt fördjupats avsevärt.
Men sen gick det ändå okej. Dels kom jag på att det är bäst att ha händerna i fickorna, dels att det alltid går locka fram skratt om man skojar om Ondskan Ekeliw.
Sen är det helt uppenbart en riktigt skön uppställning NHL-fans vi fått hit.
Det kommer bli fyra fina dagar i New York City.
• • •
Vare sig Islanders eller Maple Leafs är särskilt förtjusta i den emotionella – för att inte säga förgiftade – inramning den här sällsamma matchen fått.
Båda försöker snacka ner Tavares-aspekten, framhåller att han var i sin fulla rätt att göra som han gjorde under sommaren, och att det handlar om att bärga två viktiga poäng – ingenting annat.
Men de – ägare, general managers, coacher, andra spelare – har ingen talan här.
Förr eller senare kommer de också checka ut och åka någon annanstans. Fansen blir kvar, vad som än händer, och det är deras rättighet att uttrycka sina känslor – om aldrig så bittra – såna här kvällar.
Däremot förstår jag att de inblandade gör vad de kan för att förhindra att det spårar ut helt.
Burop och ramsor är en sak, hatiskt pöbelvälde något annat.
• • •
Här har vi två gäster ni i spåret känner mycket väl.

Japp, det är Lisa och Stefan.
Hurra för dem!
• • •
Frågan är vad som händer när Islanders fyrar av den officiella jumbotron-hyllningen.
Det måste de, en superstar kan inte göra så mycket för ett lag som JT ändå gjorde för Isles utan att avtackas med en värdig salut.
Men reaktionen…nä, det lär inte ens bli som när Mats Sundin återvände till Toronto och hela hallen buade så fort han rörde pucken, men gav honom en stående ovation under den officiella hyllningsceremonin – och sedan fortsatte bua igen.
Här är stämningen för infekterad för såna lustigheter.
• • •
En annan gäst som redan hunnit göra intryck är Jerka – Lidingö-stjärna som går i Islanders-tischa och inte verkar kunna öppna munnen utan att säga något underhållande.
– Bli’re Lehner i baljan, var exempelvis en fråga under morgonmötet som väckte viss munterhet.
• • •
Ramsan ”We don’t need you” finns det faktiskt fog för – mot alla odds.
Tavares sorti sågs som dödsstöten för Islanders av en enig expertis. Han skulle lämna en sån Grand Canyon-artad krater efter sig, både kvalitativt och psykologiskt, att organisationen var rökt för åtminstone en generation.
Men under nya general managern Old School Lou Lamoriellos, och likaledes nye coachen Barry Trotz, fasta ledning har Isles istället tagit skepnaden av ett sant topplag som det är otroligt svårt att spela mot, framförallt för att de har en defensiv tajtare än skrovet på en isbrytare i East River – vilket är särskilt anmärkningsvärt eftersom de så sent som ifjol på den punkten inte utgjorde en större utmaning än ett kalhygge i skogen.
Sen har de, som fansen är särskilt snabba att påpeka, Mathew Barzal och han är ju i princip på väg att bli lika mycket stjärna som den förre kaptenen.
Remarkabelt, i sanning.
• • •
Efter morgonmötet på hotellet trampade gruppresan iväg till sjunde avenyn för en guidad tur på Garden.
Den bad jag vänligt men bestämt att få slippa, det hade nästan känts som en guidad tur hemma i lägenheten om ni ursäktar.
Istället satt jag mig på ett fik och började hacka på det här introt – och där flög det plötsligt in en talgoxe (ja, en liten fågel i alla fall; jag är ingen ornitolog och håller alla dörrar öppna vad det gäller den exakta artbestämmelsen) och tammefan satte sig på laptop-kanten.
Aningen obehagligt, men framförallt tog det som ett förebådande om att det snart blir vår i människobyn.
• • •
Dagens tipsrad
•NY Islanders – Toronto 1 (OT)
(Fast det är ju extremt svårt att sia om hur det ska gå i en så emotionell match)
•Columbus – Philadelphia 1
•Boston – Tampa 1 (OT)
•Ottawa – Edmonton 2
•Arizona – Vancouver 1
•Vegas – Florida 1
•LA Kings – Dallas 2
• • •
Under bussresan ut längs Long Island Expressway – som alltid en parkeringsplats den här tiden på dygnet, i synnerhet torsdagar – får både Mowgli och Baloo jobba hårt som guider och lexikon.
Heja Bajen, kan vi säga…
• • •
Ni på Garden som hade en svensk flagga med ortsnamnet ”Kramfors” skrivet i korset, läser ni möjligen denna blogg?
I så fall ska ni veta att Vigge Hedman såg er.
En halvtimme efter att vi surrat med honom i omklädningsrummet skickade han följande sms:
”Glömde att ge en shutout till grabbarna med svensk flagga som det stod Kramfors på. Stort!”.
• • •
Så vi ses igen, Nassau Coliseum.
Det trodde jag inte när vi klev ut på den öde parkeringen efter Game 6 i playoff-rundan mot Capitals 25 april 2015. Det var, hette det då, sista NHL-matchen i det gamla plåtrucklet och jag minns att det kändes lite häftigt att få uppleva.
Men här är vi igen. Ja, Isles har ju återvänt vid åtskilliga tillfällen sedan renoveringen som brakade igång den våren blev färdig, men för mig är detta första återbesöket och det känns lite underligt.
Men exalterande också. Här var alltid fantastisk stämning under de stora matcherna – som den ikväll – och på ingen pressläktare i hela ligan kommer man närmare isen.
Så hello old friend, nu ska vi baka fina minnen hos dig igen.
• • •
Ekeliw-storyn som – alltid – renderar mest kluckanden och fnitter är den om när han stod på klubbmärket i Nashville och hela Predators backuppsättning började gorma åt honom.
Men den om passet ifjol är också poppis…
• • •
OK, vi kommer in väldigt sent och jag har lite panik på slutet men nu gör vi det här.
En stor kväll väntar.

NY RANGERS – TAMPA 3-4 (Slut, OT)
• • •
Han är så trött i tredje perioden att ögonen går i kors, men det tycker Ondskan Ekeliw att det får vara värt – i alla fall när Vigge till slut avgör.
Nu ska bloggen försöka sova, så han är någorlunda alert när det är dags att hålla föredrag för Stefan Johansson och de andra.
Rapport i ämnet kommer i introt innan den – troligen – episka matchen på Long Island.
Hörs då!

Vigga avgör på övertid, 4-3 till Tampa.
Mer sen.

NY RANGERS – TAMPA 3-3 (Period 2)
• • •
Nu är det faktiskt så lite Tampa-kross att min pressläktargranne från Örby skruvar besvärat på sig.
Säga vad man vill om detta Rangers, men de har fanimig hjärta.
Det vore antagligen lätt att bara skita i det här, när resultatet betyder ingenting och opponenten är så jävla bra, men de vill verkligen spela och, dare I say it, i mitten av perren tar de faktiskt över showen på Garden.
I viss mån har det förstås att göra med att Bolts inte precis är motiverade som under en Game 7 i slutspelet, men Rangers pumpar också på med häpnadsväckande hunger och jävlaranamma.
Stunning.
• • •
Usch, otäcka scener i The Rock.
Hoppas verkligen det inte är så illa med Mirco Mueller som det ser ut när han ligger orörliga scener och sen förs ut på bår.
• • •
Ifall nån hade glömt inleder Mika andraperren med en påminnelse om att han fortfarande spelar för Rangers och även om hans polare försvunnit är han alltjämt en briljant hockeyspelare.
DJ:n sätter ett riktigt konstmål med en avig direkt-backhand – i hög fart.
• • •
På nåt sätt är det förstås humor att Dan Girardi, helt ren till vänster om bulgaren knappa tre minuter in i mittperioden, får snärta in ett elegant skott.
• • •
Här vill vi inte riktigt tro på det där med att bråk och våld har positiva effekter på ett lag, men det är de facto ett gurgel monumentale en bit in i perren som tänder Rangers.
Buchnevich vevar som en tok med Gårde och, Lias kastar sig in i en skolgårdshög bakom Vasse och Lemieux vill så gärna presentera sig för The Garden Faithful men hålls bort av en mycket bestämd linjedomare.
• • •
Oilers har mindre av Rangers passion, känns det som.
• • •
Nu tror Ekan att Jon Cooper kommer skälla ut sina stjärnor och det tror jag också.
Grejen är ju att Rangers kan spela så här i offensiv zon men bakåt har de verkligen inte samma kvaliteter och därför skulle Bolts – Bolts! – kunna hantera det här bara genom att spendera mer tid innanför offensiv blå.
• • •
Då ska jag skicka iväg en springare efter kaffe…

NY RANGERS – TAMPA 0-2 (Period 1)
• • •
Ondskan in the house!

Jodå, han hann – och gled in redan i slutet av värmningen.
Hjältetakter kallar jag den rushen i jetlaggat tillstånd efter en åtta timmar lång resa över Atlanten.
• • •
Nä, slarvsylta kan vi inte tala om – ännu.
Rangers gör mycket bättre ifrån sig än i de första katastrofmatcherna efter massflykten ifjol, när McDonagh och Miller och Grabner och Rick Nash och Holden försvann.
Samtidigt är Tampa förstås många, många klasser bättre och när de vill – som när Tyler J snärtar in ettan – gör de vad de har lust mot det här motståndet.
• • • 
Han är en liten bjässe, Claude Lemieux grabb, som ju debuterar för Rangers ikväll.
Om han bara visar en tiondel av pappas gamla takter kommer han snart vara stor publikfavorit här i en stad som älskar bad guys men inte riktigt haft nån att älska sedan Sean Avery slutade.
• • •
Och i powerplay är det, för att fullfölja den metaforen, som att Lillen inte bara är pensionerad och nyopererad mot Tyson.
Han är förbjuden att hålla upp garden också.
Kort sagt:
Det blir knockout direkt.
• • •
Som ni kanske ser är det NBC-sändning, med Pierre McGuire i det så kallade Lönta Lindqvist-utrymmet mellan båsen.
Well, en dryg timme före puckdrop möttes vi en trappa backstage och han hälsade med ett glatt ”How are you doing, Swede”.
Hade inte en aning om att han kände till mig, men titta – vi är kompisar.
• • •
Yes, tokiih, Ekan lär komma till användning under föredraget.
Min dåliga humor också.
• • •
Trodde Leafs sparade på krutet till den episka matchen på Long Island imorrn, men ojvoj.
• • •
Trött?
Inte Ekilew:
– Nej, nu ser jag Tampa och glömt att jag är trött. Fast det känns lite overkligt att jag inom loppet av ett dygn suttit hemma i Örby och tittat och nu är här, säger han.

Det här är ju bara grymt.
Taskigt.
Nästan oanständigt.
Första laget New York Rangers stöter på efter sin andra majbrasa, när de i den heliga rebuildens namn återigen skeppat iväg ett koppel älskade hörnstenar, och stämningen i truppen nuddar ren sorg är – Tampa Bay Lightning.
De överlägsna serieledarna, enligt praktiskt taget alla tillgängliga parametrar världens bästa hockeylag våren 2019.
Det är som att en pensionerad Lillen Eklund skulle ha behövt gå upp mot den unge Mike Tyson – dagen efter en blindtarmsoperation. Eller som att Marcus Ericsson tvingades köra ett Formel 1-lopp i en Ford Fiesta. Eller som att Joey i Friends tävlade mot Stephan Hawkins i ”Who Wants to Be a Millionaire”.
Såvida inte gästerna på Garden från västra Florida gör som Washington under första tio mot AHL-laget Ottawa Senators – de enda som befinner sig i en ännu värre sits än Rangers – och glömmer att det inte är morning skate kommer de mosa de massakrera de stackars Blåskjortorna.
Minns nio matcherna efter trade deadline ifjol, exempelvis mot Boston Bruins?
De var snudd på chockerande.

Detta kan bli ännu värre.
Så ha kudde redo för att kunna gömma ansiktet i nu när den nionde sista matchen för säsongen i The Wooooorld’s Most Famous Arena brakar loss.
• • •
Kolla vem som sitter bredvid bloggen ikväll då!

Jovisst, Jonathan Ekilew – också känd som Jonathan Ekeliw, men de som skriver ut ackrediteringsbrickor i NHL har många varianter på det exotiska efternamnet – landade nyss ute på Newark tillsammans med resten av Sportbladets gloriösa gruppresa och visserligen börjar det officiella programmet först i morrn men Ekilew tänker smygstarta med sina Tampa Boys direkt. Han ska bara slänga in väskan på hotellet och hastar sedan hit.
Vi får dock se om han hinner, alldeles nyss lät det som att gruppen stod kvar i ankomsthallen och ugglade.
Jag vill inte ens tänka på hur stressad pojken ska vara.,..
• • •
Jaja, rebuild är kanske nödvändig på dessa breddgrader, men en sak undrar jag:
Hur motiverar Rangers de alltjämt skyhöga biljettpriserna den dryga månad som återstår av grundserien? Varför ska människor gå hit och se ett lag som gett upp säsongen och har siktet inställt på en fjärran framtid?
De borde ha fritt inträde – eller åtminstone bjuda Gris-Olle på bärs.
• • •
Förhoppningen är att yours truly får en god natts sömn i natt, för vid nio i morgon bitti ska jag stå rak i ryggen och hålla ett litet föredrag för våra resenärer.
På förhand inbillar jag mig alltid att sånt är en baggis, men när jag väl står där får jag rena overklighetskänslor och tror att jag ska dö.
Några förslag på nåt jag kan säga för att lätta upp stämningen – och inte svimma?
• • •
Det gick ju finfint för Mojo i debuten i TD Gaaaden igår. Han såg ut att trivas ihop med Krejci och DeBrusk, en assist plitades ner in protokollet och Bruins vann mot en synnerligen raffinerad motståndare,.
Inte lät det heller så dumt när han efteråt undrade om han kunde svara på mina frågor sms-ledes eftersom han var ute på middag med Jocke Nordström.
Kommer bli bra det där.
• • • 
Det verkar som att Julias hemgjorde kanontips slutligen fått önskad effekt.
Det, ehum, flyter på igen.
Bra när man ska hålla föredrag och så…
• • •
Det var inga fel på Hästpolos debut med Sharks heller, trots att de torskade. Konstigt att se honom vid sidan av Big Joe bara, men för fan – han kommer utföra stordåd ihop med den legendaren.
• • •
Att Tampa är bäst nu – så det skvätter om det – garanterar ingenting från mitten av april och framåt, det känner alla till.
Om inte ber jag att få påminna om alla säsonger Capitals gick som liemannen genom grundserien – och sedan poppade som ett grillat majskorn så fort det blev hett på riktigt.
Men jag tänker gå ut on a limb här och påstå att den här upplagan av Bolts faktiskt är så äckligt bra, så komplett och så luxuöst förfinad i alla delar, att de inte kommer gå att stoppa under våren heller.
Hedman och Strålman – två av artisterna vi får se göra HEKs slarvsylta av Rangers i kväll – blir de nya svenska namn som ristas in i bucklan i början av juni.
• • •
Rapport från bussen ute på Jersey turnpike:
– Vi sitter här nu och ska vara framme på hotellet vid 18.30. Jag tror det ska ordna sig.
Men så vet den som skriver – Ekilew! – inget om hur det kan se ut i nerfarten till Lincoln Tunnel den här tiden på dygnet…
• • •
Kvällens tipsrad ser ut så här:
•Toronto – Edmonton 1
•New Jersey – Calgary 2
•NY Rangers – Tampa 2
•Colorado – Vancouver 1 (OT)
•Anaheim – Chicago 1 (Straffar)
• • •
Coach Quinn har petat Filip Chytil ikväll och gör under sin presskonferens ett par timmar före matchstart klart att den unge tjecken kommer få sitta på läktaren i flera matcher framöver.
Han behöver, menar Burt Lancaster-kopian, lära sig att omdefiniera begreppet ”hard work”.
– Det är inget dramatiskt, när man är nitton vet man inte alltid vad hårt arbete verkligen innebär.
Maybe so, men å andra sidan: När man är 52 vet man inte alltid vad det innebär att vara nitton överhuvudtaget, så…äh, jag vet inte. Med tanke på var Rangers befinner sig, och hur bra Chytil ändå klickat med Lias sedan Lias kom upp igen tycker jag det är rena rama kokobello att hålla honom utanför laget i matcher som inget betyder i resultatmässig mening.
Basta!
• • •
Hästpolo verkar ha lämnat ett stort tomrum efter sig i Detroit.
Matchen mot Habs igår…jesus.
• • •
Det är inte mer än, what, fem år sedan Ryan Callahan spelade för Rangers.
Likafullt är det nu bara tre spelare kvar in laget han känner: Henke, Marc Staal och Chris Kreider.
– Helt crazy, sa han till Tampa Bay Times häromdagen.
Crazy indeed, men personalomsättning monumentale är Rangers mest uttalade särdrag.
• • •
Ryan Hartman förstod precis hur en hockeyspelare bör presentera sig i Philadelphia.
Stackars Rasmus D…
• • •
Ekilew är med på gruppresan här hela helgen – och sen stannar han. Redan måndag kväll drar vi på vår årliga roadtrip och då törs jag utlova rajtantajtan här i bloggen. Ni får se var vi åker, men det blir en lång resa, fullspäckad av skojiga nerslag.
• • •
Bulgaren startar i hemmakassen och inte mig emot, jag är glad att Henke slipper det blodbad som mycket väl kan vänta.
• • •
Hur är det, har vi några stammisar från spåret med på vår resa?
Jag har inte riktigt fattat hur det ligger till med den saken, men ge er i så fall till känna!
• • •
Strålle ser salt ut när han med en flaska sportdryck i ena handen lattjar boll under för-värmningen i zamboni-hallen vid mediahissen.
Får jag gissa tror jag att den hårdrockande västgöten tricksar till 60 utan att blinka.
• • •
Själv överväger jag att börja med golf.
Tror det skulle passa mig.
Then again, Christopher Moltisanti trodde att det skulle passa honom att skriva filmmanus.
• • •
Senaste nytt från Ekilew:
Han har kommit till hotellet och ska bara slänga in väskan och ”slå en sjua” och sen springer han hitåt.
Mitt tips: Han kommer flämtande just som nationalsången klingar ut.
• • •
Tänk, det är ju nästan redan klart att Sharks och Knights kommer mötas i första playoff-rundan.
Den serien skulle man ju inte ha så mycket att följa, nej.
• • •
Jo, Rangers kommer få på truten ikväll, men Jesper Fast går i alla fall ett mål.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Let’s rock ’n’ roll, vänner.
Sekonderna lämnar ringen, Tyson och nyopererade Lillen börjar alldeles strax slugga…

Sorry, men här kommer lite bad news från östra Midtown på Manhattan:
Vi har en rejäl portion matcher ikväll och några av dem är ytterligt intressanta, eftersom många av de som trejdades igår debuterar för sina nya lag – Hästpolo och Mojo till exempel; de till och med möts när Bruins tar emot Sharks.
Men jag har dessvärre så mycket jag måste få gjort innan bladets gruppresa anländer imorrn eftermiddag att jag inte hinner blogga särskilt mycket.
Inte mycket att göra åt är jag rädd. Skulle jag blir klar med allt det andra snabbare än väntat – och/eller nåt oerhört händer på isarna – kanske jag dyker upp med ytterligare ett inlägg eller två, men don’t count on it ‘.
Detta blir framförallt en kväll för spåret.

Men tips är ju sedan en tid tillbaka ett måste, så här kommer min rad.

•Boston – San Jose 1 (OT)
•NY Islanders – Calgary 1
•Philadelphia – Buffalo 2
•Washington – Ottawa 1
(Ja, vinner Caps inte mot AHL-laget från kanadensiska huvudstaden har de problem)
•Carolina – LA Kings 1
•Columbus – Pittsburgh 1
•Detroit – Montreal 2
•St. Louis – Nashville 1 (OT)
•Winnipeg – Minnesota 1
•Arizona – Florida 1
•Vegas – Dallas 1

What a day, what a day…
Praktiskt taget allt vi hoppades skulle hända hände verkligen också.
Och nu, när krutröken lagt sig, känner i alla fall jag mig ungefär som att jag blivit överkörd av en ångvält – fast på ett härligt sätt.
Det beror emellertid också på att det blev ett sjusatans race rent arbetsmässigt.
Först blogg, sedan tv-inslagen, därefter krönika och Mojo-intervju – och så ringde Ondskan Ekeliw upp för podcast-inspelning också.
Marone, för att tala Paulie Walnuts-engelska.
Någon liveblogg om kvällens matcher orkar jag inte med efter den urladdningen. Ni får den här posten och en sen slutrapport (kanske…) – i övrigt är showen er i kommentatorsspåret.
• • •
Kul detalj som ingen uppmärksammat ännu: I och med att Pär Lindholm, något otippat, blev trejdad till Winnipeg är vi garanterade en svensk Stanley Cup-vinnare i vår också – vad som än händer.
Nä, vi har fortfarande ingen blågul representation i Panthers, men de kommer ju inte gå till playoff så det var ju detsamma.
• • • 
Nashville, San Jose, Winnipeg, Vegas, Columbus, Washington och Boston
Där har ni mina vinnare från årets trade-race.
Förlorare: Calgary och i nån mån Toronto.
• • •
Kvällens tipsrad ser ut så här:
•Toronto – Buffalo 1
•New Jersey – Montreal 2
•Tampa – LA Kings 1
•Nashville – Edmonton 1
•Colorado – Florida 1
•Vancouver – Edmonton 1
• • •
Nu ska jag lägga mig och bara andas en stund – och sen gå ut och äta för första gången idag.
Ha en fin kväll.

Det tog sin lilla tid, men ojvoj – sista kvarten blev ju detta roligaste trejddagen på åtskilliga år.
Stone till Vegas, Mikael Granlund och Simmonds till Nashville, Miojo till Boston – och ingenting till vare sig Calgary, Islanders eller Leafs.
Om detta ska jag babbla mer framöver, men nu måste jag skriva annat och återkommer framåt matchstart i Toronto

Oj, Mikael Granlund till Nashville – mot Kevin Fiala.
Den såg jag inte komma.