NY RANGERS – TORONTO 2-1 (Period 2)
• • •
Vi får lite mindre action att njuta av i mittperioden.
Men Leafs fortsätter dominera – och vår bulgariske vän fortsätter hindra dem från att kapitalisera på sina talrika chanser.
Efter halva perioden har gästerna 32 skott på Georgiev – men fortfarande bara ett mål.
Ganska otroligt – och frustrationen lyser i ögonen på Matthews och Tavares, tycker jag mig kunna se.
• • •
Varpu är övertygad om att det ör Gris-Olles tonårige son som sitter ett tiotal meter från oss och brölar och stimmar och invänder mot varje domslut.
– Han har samma slags röst och säger samma saker. Om det bara kom lite sköljande över nackarna på oss skulle det vara 2008 all over again, säger han.
Ja, vilka tider…
• • •
Jimmy Hayes PK-byte – nej, vi pratar inte politik här… – när han håller pucken i…ja, vad, 45-50 sekunder, och bara dödar tid, är ett mästerverk i det lilla.
• • •
Idag för 56 år sedan begick Muhammad Ali sin proffsdebut här på Garden.
– I am the greatest, sa han för första gången och hade alldeles rätt i det.
• • • 
Det är verkligen anmärkningsvärt att Leafs första powerplay-uppställning, laddad med så oerhört mycket firepower, är så tandlös just nu.
Chall – vad göra? Vad kommer ni fram till på Rad 15?
• • •
Fikapaus, vänner.
Sen tar vi klipper en tredjeperiod som jag tror kan bli mycket underhållande.

NY RANGERS – TORONTO 2-1 (Period 1)
• • •
Alexandar Georgiev fyller 23 år idag.
Det firar han med sitt livs match i Rangers-kassen.
Jojo, han släpper in en puck när Kapanen kommer flygande som vinden en stormig dag på Karelen, men Leafs hade gjort sju-åtta till om den ryske bulgaren inte fått för sig att man på just sin 23-årsdag ska förvandlas till The One i The Matrix.
Gästerna från Big Smoke vräker iväg 21 skott redan de första tretton minuterna och skapar så mycket chanser att reportern till vänster som antecknar med penna gör hål i papperet´
Men mot allt förnuft leder Rangers själva matchen med 2-1 efter omedelbar cannoli bakad av Mika och en helt ologisk av Jimmy Vesey efter drygt 14 minuter – när Toronto tryckt på som en argentinsk sedelpress under skenande ränta.
Helt uppåt väggarna.
Men bulgaren har birthday bash och here we are.
• • •
Chall är i sanning inte ensam Maple Leafs-supporter i Broadway-ladan ikväll.
När Kapanen hänger kvitteringen låter det fan som att det blivit hemmamål.
Ojvoj.
• • •
Det är knatteklass på indianaren Tony DeAngelo slår till Kapanen innan kvitteringen.
Enjoy popcornen på pressläktaren i Winnipeg på tisdag, unge man.
• • •
När bulgaren radar upp en hel räcka formidabla räddningar under Leafs första PP utbrister Varpu plötsligt:
– Så där blir det när man går i Fredrik Norrenas skola.
Ni minns väl förträfflige finländske keepern Norrena? Han ägnar sig numer åt att utbilda unga målvakter hemma i Finland och Georgiev är en av hans epigoner.
More importantly:
Han – Norrena – läser enligt mina källor denna blogg mycket frekvent och får härmed en särskild hälsning för sin goda smak!
• • •
En Broadway-stjärna som heter Paul Nolan sjunger nationalsångerna.
Honom åkte jag hiss med tidigare ikväll.
Han verkade snäll och artig.
• • •
Minns ni egensinniga popduon Sparks?
Dom var bra.
Det är inte Leafs-keepern med samma namn – i alla fall inte ikväll.
In med Backlund, höll jag på att säga.
• • •
Nå, det här har varit väldigt underhållande so far.
Må det fortsätta likadant.

Match på match på match…
Ja, NHL-schemat är – som alltid i februari – extremt fullpackat just nu.
Här klagar vi sällan på för mycket av det goda – tvärtom, överdoser av hockey och våldsam stress är herr bloggarens livselixir – men just ikväll känns det som att jag kommer till match med blott ångor kvar i bränsletanken.
Det har varit så mycket i så många dygn i rad att jag helt enkelt låtit mätaren gå ner i botten – utan att hinna tanka innan nästa etapp.
Självfallet ska det bli kul att se Maple Leafs på Garden – de höjer alltid temperaturen några grader enkom med sin närvaro – men jag vet inte om jag kommer ha ork och inspiration att blogga så våldsamt mycket.
Vi får se.
Hoppas ni kan ge en gammal sång- och dansbjörn ett break om det skulle vara så.
• • •
Ja, till slut insåg till och med Bob Murray att det inte gick längre och idag fick Carlyle-gubben till sist sparken.
Det är åt helvete för sent – egentligen borde det skett redan i somras – men…ja, ni kan talesättet om att sent i alla fall är att föredra framför aldrig.
Den röda lampan i min pannlob börjar dock blinka direkt när det framkommer att Murray himself ställer sig i båset tills vidare.
Really?
Det är ju han som byggt en trupp som inte är anpassad för 2019 års hockey och det har han gjort för att han har sin ideologiska hemvist i en antikverad hockeylära.
Mycket lite tyder på att han kan vända utvecklingen denna eländiga säsong.
Tvärtom
Jag tror inte det blir verklig ordning i anklandet förrän även han avskedas.
• • •
Ingen av mina närmaste New York-amigos – Chris, Zeis, McGran, LeBrun – har kommit till stan för den här matchen.
De la sitt krut på Leafs fantastiska möte med Habs i Bell Centre igår istället och det är ju lätt att förstå.
Trist för mig bara, det hade kunnat bli en minnesvärd söndagkväll på Manhattan med de late night-artisterna.
• • • 
Samtidigt: När jag kommer på mig själv med att jubla över att någon, som Carlyle nu, fått sparken känner jag mig…lite smutsig.
Att förlora jobbet är ett trauma för alla och man får inte glömma att även tränare man ibland blir tokig på är människor.
Then again, just Carl-Gustaf Lindstedt-kopian lär ha så han klarar sig efter alla i år ligan, både som spelare och coach, och hans tid har helt enkelt runnit ut.
• • •
Såg bara sista halvan av den allra tidigaste matchen idag, men den halvan var desto bättre. Jag vet inte senast det spelades en så jädra explosiv, sprakande matiné – och särskilt mycket sprakade det ju om Arvy och Flipper. Vilket grandiost radarpar det är.
Fast Tarasenko var, på något vis, ännu hetare och man, plötsligt har Blues sex raka.
Central-racet håller på att shejpar upp till nånting riktigt extraordinärt.
• • •
Rangers ställer bulgaren i kassen mot Leafs och det är ju höjden av fräckheten nu när Chall och de andra svenskarna i professor Hugossons gruppresa tagit sig hit.
Å andra sidan är just Chall i första hand här för se på gästerna från Ontario. Ryktet säger att han till och med satt på sig en Phil Kessel-tröja New York-besöket till ära…
• • •
Exakt hur frustrerad är en sån som Emil Ullbrand när Hurricanes har chansen att ta sig förbi Pittsburgh, upp på slutspelsplats – och förlorar mot New Jersey?
Onödigt, kan man kalla det.
• • •
Det har sent omsider börja lossna, i alla fall lite, för Lill-Nyllet på slutet och jag får för mig att det kan vara ikväll det brakar till ordentligt.
Han trivs bra i Garden – det var ju framförallt här han rände runt pappa Mickes ben under uppväxten och han gillar att spela mot Henke.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Här är förresten en underbar Scott Burnside-blänkare om Brian Boyle och hur det kan gå till när man blir trejdad.
• • •
Bobby Ewing-frillan, Mike Babcock, ser enligt mitt förmenande alltid ut som en tv-deckare när han står i båset i bara skjortärmarna och inspekterar motståndarna under matchvärmningen.
”Babcock”? Jo, nog skulle det kunna vara en serie av samma kaliber som ”Kojak” och ”Baretta”.
• • •
OK, here we go.
Original Six-drama på Garden.
Vad mer kan man begära av en söndagkväll?

Hej där!
Ikväll ska vi på Garden igen, för match mellan Rangers och Leafs. Innan dess ska en massa saker uträttas så det blir ingen blogg nu under dagen.
Men en tipsrad levereras härmed.

•Nashville – St. Louis 1
•Chicago – Detroit 1
•Boston – Colorado 1
•Buffalo – Winnipeg 1
•New Jersey – Carolina 2
•NY Islanders – Minnesota 1
•Florida – Tampa 2
•NY Rangers – Toronto 2

NY ISLANDERS – COLORADO 4-3 (Slut, OT)
• • •
Tillbaka på andra sidan East River – och nu slår det mig:
Jag är ju off ikväll.
Så jag tänker bara sitta på lämplig stol – eller i lämplig soffa – och se giganternas kamp i Bell Centre för nu har det varit mycket och mer blir det i morrn.
Så please – the floor is yours, mina vänner. Natten lång.

Islanders är ett bra hockeylag och bra hockeylag hittar alltid sätt att vinna.
Kort sagt:
De vänder och vinner med 4-3, efter OT-mål av Pulock.
Nu ska jag skriva så det ryker och sedan ta mig hem – därefter hörs vi igen.

NY ISLANDERS – COLORADO 1-2 (Period 2)
• • •
Nja, Islanders kanske är FÖR kyliga och självsäkra.
Det kan straffa sig mot den på-liv-och-död-attityd Av’s kommit hit med – och håller på att göra det också.
Gästerna skaffar sig inte bara tvåmålsledning, länge känns det som att de vridit momentum i sin riktning.
Under andra halvan av mittperioden verkar det dock som att hemmaspelarna inser att tåget håller på att gå och helt följdriktigt blir de lite mer angelägna och trycker på rätt friskt.
Till sist kommer också reduceringen, signerad Jordan Eberle.
Det blir intressant att se hur Avalanche, med sitt sargade självförtroende, hanterar det.
• • •
Nu tror jag att speakern i Barclays kallade Söderberg för Silfverberg.
Ja, det kanske inte är så lätt att skilja de blågula bergen åt…
• • •
Ber om ursäkt, men det är något neandertaligt i min personlighet som gör att jag inte kan låta bli att gilla Matt Martin – så där lite i lönndom.
Säg inget till nån.
• • •
Precis när andra perioden ska börja kommer professor Hugosson trampande med en stor pizza i famnen.
Han ser belåten ut.
• • •
Varlamov står nog faktiskt för sin mest gedigna insats på hela säsongen.
Det är precis vad Avalanche behöver.
• • •
Chall-Åsa och de andra domar-supportrarna på kortsidan står fortfarande på duktigt.
• • •
Näst bäst hos gästerna, efter Varly, är Carl Söderberg.
Vem kunde ana att han skulle trivas så bra i hipster heaven.
• • •
Nu blir det sedvanligt Barclays-upplägg.
Det vill säga:
Tredjeperioden avnjutes i värmen i pressrummet.

NY ISLANDERS – COLORADO 0-1 (Period 1)
• • •
Jo, som sig bör:
Avalanche spelar med urgency och desperation. De har sammanbitna tänder, stirrande blick och och vill så ruskigt gärna vrida nacken av den negativa trendjäveln.
Problemet är att de mot sig har kyla, bergfast självförtroende och den typ av lust – jo, lust är vad det är – stor framgång föder.
Så det känns inte särskilt tryggt bara för att Carl Söderberg buffar in sitt artonde mål för säsongen,
Tvärtom, man sitter bara och väntar på att att det förstklassiga hemmalaget ska samla sig till mer fokuserad attack och ta över det här.
Det händer i mittperioden, tror jag.
• • •
Fråga mig inte vilka de är, men vi har en hel sektion på ena kortsidan med åskådare i domartröjor (!) som viftar med vita handdukar (hallå, playoff börjar i april) och för ett jäkla liv.
Är det Åsa och hennes kompisar?
• • •
Det är som vanligt en ren lisa för själen att sitta och titta när Mathew Barzal spelar hockey.
Vilken kreatör det är, vilken artist, vilken stjärna.
• • •
Robin har inte rivit ner tapeterna med sina konster ännu, men som vanligt ser hans lagkamrater också till att motståndarnas chanser blir få och i de flesta fall tama.
Det är ju det också.
Den hårde göteborgaren lirar bakom ett av ligans mest magnifika försvarsblock.
• • •
Det verkar vara så att de där skojarna på kortsidan faktiskt är här för heja på domarna.
De jublar varje gång det blåses för icing och offside och skanderar ett tag ”We believe in St. Laurent”.
Mycket ska man se…
• • •
Däremot har Varlamov, som jag fnyst så mycket åt, faktiskt briljerat hittills.
• • •
Nu har jag varit oförskämd mot HockeyNews-Anton och Professor Hugosson.
De frågar om de får sitta bredvid mig, och det är ju trevligt att de vill göra Baloo sällskap, men det är så trångt på den här sektionen att jag…ja, säger nej.
Vilket arsel.
Men det blir bättre för bloggen, jag kan fokusera helt på den nu…
• • •
Börjar bra för Ducks igen.
Tjenare.
• • •
Jo, Emil – jag förstår att det tycker det var spännande på Garden igår.
Men det var för slafsig hockey, och för lite mål, för en neutral som överdoserat på NHL senaste dygnen – och dessutom saknade elsladd…
• • •
Barclays-isen verkar vara sämre än på svenska insjöar i slutet av april.
Så vi får ha överseende med dåliga passningar.
• • •
Nu slår vi några åkarbrasor och kommer igen här.

Nu har vi kräm i burken igen – och iver i hjärtat, svikt i steget och massor av mer eller mindre absurda observationer på lut i pannloben.
Så nu glömmer vi gårdagskvällens snoozer på Garden och laddar om för en elektrisk matiné i ett kallt men soligt och förväntansfullt Brooklyn.
Alle man på däck?
Hurra!
• • •
Det kan ha varit gurun själv – Erik Granqvist – men jag är inte hundra.
Någon med koll på målvakter sa dock för länge sedan att Robin Lehner är den största råtalangen av alla blågula målisar i NHL.
Det vill säga:
Ingen annan, inte ens Henrik Lundqvist, har samma naturliga grundförutsättningar för swinging succé på nordamerikanska mållinjer
Innan den här säsongen har han dock aldrig lyckats leva upp till sin fulla potential, annat än ögonblicksvis, och för något år sedan började jag undra om min ”källa” – Erik eller vem det nu var! – verkligen visste vad han talade om.

Men jo, det visste han.
Big Time.
Det enda han inte hade koll på var att den färgstarke göteborgaren i åtskilliga år brottats med djävulska demoner och aldrig mått i närheten av så bra som man måste göra för att kunna prestera på högsta tänkbara nivå – eller någon nivå alls, really,.
De demonerna har Robin sedan han anlände till Brooklyn och Long Island, som vi lärde oss i den skakande text han publicerade hos The Athletic i höstas, fått hjälp att avliva och se:
Plötsligt är han ligans hetaste målis och leder statistiken för såväl räddningsprocent (ja, i teknisk mening gick La Kings Jack Campbell precis om, men han har bara spelat arton matcher) och insläppta mål i snitt.
Det är riktigt värmande feelgood-story – och en bekräftelse på att jag omger mig med begåvade sanningsvittnen.
Om han får spela idag – coach Trotz vill i vanlig inte säga något mer än att ”en målvakt kommer stå” – är det anledningen till att jag åkt hit.
Om inte så är det anledningen i alla fall.
• • •
Varpu frälser oss med sin närvaro idag också – och inte bara hon.
Professor Hugosson är här som guide för en gruppresa i Hockeysveriges regi och om jag inte misstar mig helt ingår vår Chall – ja, ni vet: Åsa! – i den gruppen.
Så idag får vi Saturday Night Fever mitt på blanka eftermiddagen.
• • •
Första gången jag själv träffade Robin pågick lockout. Han lirade då, hösten 2012, i Senators AHL-lag i Binghamton och vi hade stämt träff i samband med en bortamatch i Portland, Maine.
Det hade sagts mig att han kunde vara ”svår” och temperamentsfull och jag var lite nervös, som jag så ofta blir.
Helt i onödan, visade det sig. Ja, Robin kan vara barsk, men han är också intelligent, rolig och vänlig – och kan verkligen uttrycka sig. Så vi kom väldigt bra överens, direkt – och så har det fortsatt.
Därför tycker jag årets succé är extra skitkul.
• • •
Breaking News: Vi har en svensk i Montreal Canadiens igen!
Marc Bergevin trejdade nu på förmiddagen till sig Christian Folin – och Dale Weise – från Flyers i utbyte mot David Schlemko och Byron Froese.
Inte det mest gnistrande stjärnnamnet, nej – men ändå! All blågul representation i det stora hockeymekkat är välkommen.
• • •
Strax före nyår hade duellen här i Barclays idag varit ett toppmöte monumentale.
Men nu är det bara Islanders som fortfarande tillhör tabellens elitskikt.
Avalanche har kanat utför som en en femåring på kälke i Hundfjället och slåss i desperation för att återupprätta sin status som playoff-lag.
Jag fattar inte riktigt hur det kunnat gå till. De är för bra för det. De har för många lysande superstars. De egentligen vara med och utmana Nashville och Winnipeg om herren-på-täppan-positionen i Central-divisionen.
Men går det kollektiva självförtroendet förlorat kan vilka lag som helst börja hacka – och har man samtidigt målvakter som aldrig kommer in i the zone blir det ofta besvärligt.
Det är dock min övertygelse att Gabe The Babe och hans kompisar fortfarande kan hitta rätt kurs igen och en framgång just idag, mot Trotz finkalibrerade lagmaskin, skulle kunna vara själva vändpunkten
• • •
De serverar juicy äggröra i pressloungen i Barclays idag.
Den informationen tycker jag borde värma era frusna vinterhjärtan.
• • •
Ena dagen fjorton matcher, sedan en – och nu fjorton igen.
NHL:s spelschema kan orsaka regelrätta whiplash-skador.
Dessutom kan det dagar som dessa röja en tippande bloggares totala avsaknad av koll…fast det bjussar jag på och ber härmed att få presentera dagens rad.

•Boston – LA Kings 1
•Buffalo – Detroit 1 (OT)
•New Jersey – Minnesota 2
•NY Islanders – Colorado 1 (OT)
•Philadelphia – Anaheim 1
•St. Louis – Nashville 1 (OT)
•Ottawa – Winnipeg 2
•Arizona – Dallas 1
•Edmonton – San Jose 2
•Montreal – Toronto 1
•Tampa – Pittsburgh 1
•Washington – Florida 1
•Vancouver – Calgary 2
•Vegas – Columbus 2
• • •
Nu när jag skrev ut den raden slog det mig att jag borde varit i Montreal ikväll.
Habs mot Leafs en lördagkväll i februari när de ligger tvåa och trea i divisionen…där har vi fanimig en av den här säsongens hittills mest upphetsande happenings.
• • •
Jo, Lehner står.
Hurra!
• • •
Ni är antagligen trötta på att höra om hur sjukt kallt det är i den här hallen, så jag låter väl bli att berätta det den här gången.
• • •
Match-i-matchen idag:
Gabe The Babe mot Anders Lee.
I intervjun yours truly gjorde med honom i Denver förra månaden berättade ju Gabriel att det är Lee han studerat för att få upp sin målproduktion.
Han noterade att de är likartade spelare men att Lee nätade mer för att han oftare befann sig i de mindre behagliga ytorna runt kassen och styrde och skyfflade in returer, så stockholmaren började göra likadant och vips – personligt målrekord redan efter halva grundserien.
Nu får vi se vem av herrarna som har mest gift i huggtänderna i närstriderna med Lehner respektive Varlamov.
• • •
Jag ska inte heller säga nåt om att Barclays DJ i vanlig ordning försöker spräcka trumhinnorna på oss redan under uppvärmningen.
• • •
Nej, hörrni – ska vi sätta oss tillrätta och åka då?
Den långa, fullmatade lördagen börjar nu!

NY RANGERS – CAROLINA 0-3 (Slut)
• • •
Jaha, nu har jag el – men inte mycket att säga.
Om några timmar sitter jag dock i Barclays Center för att se när Islanders går upp mot Avalanche och då föreställer jag mig att jag kan ha mer på hjärtat.
Vi hörs då.