And we’re off and running.
• • •
Elias kommer på femteplats i hastighetstävlingen och mja, det var ju aldrig den han skulle vinna heller; det är när han gör saker med klubba i händerna magin uppstår.
Snabbast?
McDavid förstås.
Han ÄR ju ett F16-plan med fötter.
• • •
Kendall Coyne Schofield från USA:s damlag inleder snabbåkningstävlingen och jävlar i mig vilken speed hon har.
Åtskilliga är de snubbar i ligan som åker långsammare.
• • •
Kul för Dallas om Miro Heiskanen, som snubblar och brakar in i sargen när han ska åka fort, kommer hem till Texas skadad.
• • •
Mest utbuade av Sharks-fansen under line-up:
Pittsburgh-spelarna, Jimmy Howard (What?), John Tavares, Patrick Kane, Pekka Rinne, John Gibson, Marc-Andre Fleury, Johnny Gaudreau och – i en klass helt för sig själv – Drew Doughty.
• • •
Alla hade förresten vänliga saker att säga om Elvis Pettersson igår.
Utom Kutjerov-
När Henke Sjöberg från Hockeynews – som var ute i samma ärende som jag i scrummen runt podierna – frågade honom vad han tyckte om den svenske rookiens säsong svarade ryssen småsurt:
– What about it?
Dom är sura ibland, Ekeliws grabbar.
• • •
Vad gäller firmafesten kan vi säga så här:
Inga namn och ina nationaliteter, men en europeisk kollega vaknade i San Francisco i morse.
Utan kreditkort och telefon.
Nej, det var inga damer inblandade. Det vara bar nåt löfte om efterfest och sen bara blev det så…
• • •
Claude Giroux i all ära, men den största stjärnan Flyers skickat hit är ju Gritty.
Blir det inte en selfie nu blir det aldrig.

När han sitter på sitt podium i San Joses vackra City National Civic under tidiga torsdagskvällens media-event slår det mig plötsligt vem Erik Karlsson ser ut som vintern 2019.
Willy Deville.
Jovisst – med sitt långa, korpsvarta hår, sin tvinnade Zorro-mustasch och sitt egenartade skägg är EK65 NHL:s egen Minken.
Kolla bara

Willy – i Sverige också kallad just Minken, eftersom han länge hade ett suveränt band som hette Mink DeVille – är det kanske inte så många i bloggens företrädesvis unga läsekrets som har så bra koll på, men han var ett under av elegans och stil och sjöng själfulla, romantiska serenader som ofta lät precis som han såg ut. Att bli jämförd med honom är, vad mig anbelangar, den finaste komplimang man överhuvudtaget kan få.
Jag intervjuade honom vid ett par tillfällen på 90-talet, så kan jag vittna om att denne New York-gatans mest precise uttolkare var en sann showman utanför scenen också – och även där finns ju uppenbara likheter. I en krönika i morse förutspådde att jag Elias Pettersson kommer stjäla showen här i det kaliforniska solskenet och på isen tror jag fortfarande han kommer göra med det här jippot som prinsessan Madeleine gjorde med Nobelfesten när hon dök upp i det där spektakulära dekolletaget för några år sedan.
Men off ice är det Eriks föreställning i år också. Det visade han på pressträffen, när han spred skämt och fyndiga svar omkring sig som befann han sig på en stand up-scen – och när han sedan klev ner från podiet för att prata med oss i det lilla svenska mediauppbådet kom det en stressad PR-struts och gafflade om att det var bråttom till ett tv-framträdande men EK65 bara garvade.
– Nänä, det får vänta. Jag måste snacka med mina grabbar först.
Sen drog han några skämt för oss också – och uppmanade landsmannen Elias P att ha roligt under första All Star-framträdandet.
– Det är bara att dricka lite pilsner och luta sig tillbaka. Och sen lära mig några moves, hette det.
Vilken ynnest det är ändå, att få bevaka NHL under Minken Karlssons tidevarv.
• • •
Ja, jag lyckades flyga ut genom stormen i Denver i går morse och är nu mitt uppe i den firmafest som går under epitetet All Star Weekend.
Den når en första kulmen nu, när de fyrar av Skills Competition i gistna Shark Tank.
Den består av sammanlagt sex grenar och jag tror ju att just EP skulle kunna vinna samtliga, men han deltar bara i två – ”Puck control” och ”Fastest skater”.
Lyckostar, de som slipper gå upp mot honom i ”Accuracy Shooting” och ”Premier Passing” – och fan vet om han inte skulle kunna utmana om hårdaste skottet också.
Vem som i övrigt deltar i vilken gren framgår här.
• • •
Vi hade, helt lugubert, publik på det där media-eventet igår.
Några tusen av Sharks säsongskortsinnehavare fick biljetter och satt på läktarna i Civic-centret och glodde.
Riktigt vad som skulle vara poängen med se en sån som mig brottas runt hockeyspelare för att få några citat till en enkät vet jag inte riktigt om jag förstår, men each his own och de verkade ha trevligt.
• • •
Jag blir inte starstruck särskilt ofta längre, men när sägenomspunne Antti Mäkinen från finska Viasat presenterar sin nye bisittare ilar det ändå till i mellangärdet.
Det är nämligen ingen mindre än Kimmo Timonen.
I’m not worthy.
• • •
Joel Persson är min nye SHL-favorit.
För goddamned it – han bekräftar ju i den här Andreas Käck-blänkaren att All Star-Elias VISST kallas Elvis.
Jag känner mig upprättad – och fri att använda bästa smeknamnet av dem alla hur mycket jag vill!
• • •
Under sin presskonferens idag bekräftade Gary B att det blir matcher i Sverige i höst, men han ville inte avslöja vilka lag som skickas över.
Jag har dock hört att det är klart Lightning kommer och att även Canucks är tillfrågade och fanimig, blir det de två lagen åker jag hem och kollat.
• • •
Barerna längs 1st Street i centrala San Jose är det inga fel på, vill jag bara meddela.
• • •
Det är när man hör kidsen skrika i extas åt NHL-idolerna som passerar på Röda mattan man verkligen förstår vad det här evenemanget går ut på.
Det är dom – kidsen – det handlar om och alla andra kan väl bara ta och spänna av i ett par dygn.
• • •
Också:
Solen gassar oavbrutet från knallblå himlen och SAP lyser lika snyggt i skenet som när Pittsburgh var här och vann Stanley Cup 2016.
• • •
OK, nu gör vi det här.
Jag kommer verkligen inte uppdatera in real time, för det har förr om åren visat sig helt poänglöst.
Istället kommer det nån post då och då, när jag får lust – och under tiden hoppas jag att ni som är uppe och tittar har trevliga synpunkter att dela med er av i spåret.
Happy All Star-fredag, folks!

COLORADO – MINNESOTA 2-5 (Slut)
• • •
De har lite flyt ändå, Avalanche.
Om Canucks eller Ducks vunnit i natt hade de halkat ner under strecket lagom till breaket – och då hade tequilan i Acapulco garanterat inte smakat särskilt bra.
Bägge lyckades dock torska, så Klippiga bergens hjältar är fortfarande playoff-lag, men på nåder – och i kön precis bakom börjar det bli absurt jämnt nu.
Nuckarna, ankorna, Coyotes, Blues och Oilers – alla har de strecket inom räckhåll.
Med det konstaterande tackar jag för sällskapet de här dagarna i Denver, stänger butiken och flyger vidare till The Golden State.
Vi hörs därifrån när de blåser igång Skills Competition på fredag kväll.
Tills dess får ni titta på lite bilder från The Mile High City.
Vänta förresten, en sak till – missa inte stort Gabriel Landeskog-reportage som publiceras på sportbladet.se om någon timme.
Och ytterligare en grej: Sunken Sundqvist, The king of Blues. Fan vad härligt att se att det går så bra för honom.
Nu kommer bilderna.

Mindre än tre kvar, Minny – häpp, MN Johan! – leder med 5-2 och jag rör mig mot hissen.
Men det kommer slutrapport om någon timme eller så.

COLORADO – MINNESOTA 2-4 (Period 2)
• • •
Nä, Avalanche är inte alls på ikväll.
De såsar mest omkring i den här perioden; missar passningar, tappar puckar, rör sig för långsamt och verkar likson frustrerade över att de inte inte får till det som vanligt.
När de dessutom börjar dra på sig utvisningar som vore de bröderna Dalton på bus i Lucky Luke-böckerna – och till med bjuder ett alltmer eager Minnesota på ett långt fem-mot-tre-övertag – tappar de matchen.
• • •
I det pod-avsnitt Ondskan från Örby och jag spelade in i morse är jag rädd att vi avfärdade Eric Staal som gammal och inte alls lika bra som ifjol.
Nu har han gjort två mål här.
Morsning korsning.
• • •
I slutminuterna har den beramade förstakedjan ändå en riktigt het sekvens när det känns som att de gett sig fan på att kvittera och börjar trycka på med riktig beslutsamhet och pondus, men då vräker sig Wild-backar och täcker skott med dödsförakt värdigt liemannen själv och stoppar alla seriösa försök – och i momentet därpå ökar Charlie Coyle istället på till 4-2.
Så kan det gå.
• • •
Ibland är det gott med jordnötter.
Ville bara ha det sagt.
• • •
En som är väldigt lik leksandslegendaren Emil Nilsén, också känd som Dalastark, blir inzoomad i jumbotronen – och lyfter gentilt på cowboy-hatten som tack.
• • •
Ja, HEK jag ser lite av matchen i Vegas på tv och det verkar som att delar av LAGET redan gått på semester.
• • •
Jaha, då har vi bara en period kvar – sen är det jul igen.
Nävars, SÅ fort har tiden inte börjat gå.
Men det endast 20 minuter återstår innan ännu ett uppehåll, så häng med nu, folks.

COLORADO – MINNESOTA 2-2 (Period 1)
• • •
Serru, Carl från Malmö slår tammefan personbästat.
Efter fem och fyrtiotvå dyker han i exakt läge upp framför Dubnyk och piskar in sitt sjuttonde mål för säsongen.
Hurra – med skånskt skorr!
• • •
Matchen i sig känns lite slafsig och hafsig.
Av’s är på väg att ta över ordentligt flera gånger, men lyckas inte etablera samma kontinuerliga tryck som i inledningsperioden mot Preds och bakåt begår de misstag som Wild resolut utnyttjar.
Därför är det fortfarande oklart för vem drinken på planet ner mot Playa Del Carmen i morgon kommer smaka bäst.
• • •
För några ögonblick tror jag Landy är framme och styr in Barries 2-1-cannoli också – han har ju blivit rena Homer i år, Gabriel – och når sin milstolpe.
Men så kul ska vi inte ha.
Ännu.
• • •
Samuel Girard som är så bra ser plötsligt ut som att han har ett ”i” efter sista bokstaven i efternamnet och bjuder Wild på snabb kvittering efter Carls jubileum.
• • •
Vare sig Dubnyk eller Grubauer har direkt gjort sig förtjänta av någon ledighet so far.
• • •
Det är verkligen anmärkningsvärt att en så stor karl som Mikko Rantanen rör sig så oerhört lätt och smidigt.
Han är som Messi instängd i en finsk skogshuggare.
• • •
Ja, vad roligt att det tycks bli lite islossning för Lill-Nyllet.
Tre assist är inte kattskit.
Men vad typiskt det kommer ett uppehåll just nu då…
• • •
Första avblåsningen efter en sekund, på grund av felaktig tekning…
Den ser man inte ofta – och det bådar ju inte direkt gott.
• • •
Jag älskar att de har ledmotivet från HBO:s ”Westworld” som signatur till sitt pre game-intro i Pepsi-burken.
Serien i sig tycker jag började suga rätt ordentligt redan under säsong 1 och säsong 2 var ett rent pekoral, men musiken är verkligen enastående.
• • •

Minny-skribenten som sitter bredvid mig har egna fans som stryker förbi pressläktaren och hojtar åt honom att han är bäst.
Det skulle ju inte skada egot.
Eller också är det just vad det skulle.

• • •
Wild-spelarna lär inte vara, eh, vilda över att de kör en highlights-reel med All Star-trion Gabbes, Rantanen och MacKinnon precis innan nationalsången…
• • •
Kan någon förklara vad som är grejen med att Av’s-fansen klämmer i extra med raden ”And our flag was still there” i nationalsången?
• • •
Regerande mästarna har alltså sju raka förluster nu.
Svacka monumentale.
• • •
Hur var det, skulle ni påminna mig att andas lite?
Jag lovar hur som helst göra det nu.

Nu tar vi ett djupt andetag.
Och det menar jag bokstavligt.
För nu har jag varit i Denver i några dygn och börjar, precis som förväntat, känna mig som en holländsk fotbollsspelare under en landskamp mot Bolivia på Estadio Hernando Siles i La Paz.
Jag har ont i huvudet, kan inte sova och blir andfådd för ingenting.
”Andfådd blir väl du hela tiden”, invänder ni och fnissar oförskämt.
Guilty as charged – fast riktigt så här illa är det ändå inte nere på slätterna.
Där kan jag, faktiskt, klippa tre trappsteg utan att förvandlas till Asterix efter ett försöksheat på 400 meter häck.
Det kan jag inte på 1609 meters höjd över havet.
Den tunna luften, syresatt ungefär som en kolkraftsverksrökig Joy Division-serenad, fuckar upp systemet och det förefaller mig anmärkningsvärt att såna som jag överhuvudtaget tillåts trava omkring utan obligatorisk syrgastub på ryggen.
Även homo sapiens i bättre fysiskt skick påverkas, om än kanske inte lika dramatiskt, och man skulle kunna fråga sig hur NHL-lagen som kommer hit för matcher mot Avalanche står pall.
Men det är först efter några dygn, när ens eget blod börjar fråga sig var de normala mängderna syre tagit vägen, symptomen ger sig till känna, så Av’s motståndare har Bob Segers ”Get out of Denver” på repeat i spelarbussen och efter slutsignalerna sticker de snabbare än Carl Hagelin i en kontring i Staples Center.
Fast under vissa slutspelsserier genom åren, när de tvingats stanna i flera dygn, har en och annan kämpe faktiskt kroknat i The Mile High dizziness.
Själv lever enligt devisen att det inte finns något, mer än möjligen bengtongskalle dagen efter, som inte en liter kaffe eller två lindrar så jag radar upp ett par pappmuggar framför mig på pressläktaren och kör tills lyset slocknar.
Det kommer underlätta om ni, bästa amigos, hänger med i spåret och då och då påminner mig om att jag måste andas lite…
• • •
Ända sedan jag landade på den ohemult avlägsna flygplatsen i söndags kväll har det varit min ambition att få visa er den mäktiga bergskam som utgör Denvers grandiosa fondvägg.
Men enda gångerna jag haft den i blickfånget hart jag suttit i bilar som rullat för fort för några bilder, så ni får nöja er med den här lökiga halvmesyren

Men, ah, ni hajar. Det är grant här. Åk hit nån gång om ni kan.
• • •
Now, det det finns anledning att ta några djupa andetag även av mer allegoriska skäl när vi nu tränger ihop oss i mighty Pepsi Center igen.
För jisses – här trodde vi att MLK Day-matinén, med Nashville i gästernas ringhörna, var något att komma med. Men veckans verkliga showdown i Rocky Mountains är i själva verket den ikväll, mellan Avalanche och Minnesota Wild.
Även de är ju divisionsrivaler – med en historia inte helt utan drag av den som genomsnittliga grannländer i Mellanöstern bygger sina relationer på – och nu har de hamnat i en verklig öga-mot-öga-tvist.
Wild, som nyss såg ut att ha cyklat rakt ut i skogen, gick med sina oväntade segrar mot Blue Jackets och Vegas i lördags respektive måndags om Avalanche och ligger plötsligt trea i Central, en poäng före Gabbe & co – lätt chockartat nere på wild card-plats, jagade av sturska Pacific-lag i kön precis under strecket.
Så det ligger hur mycket som helst i potten sista kvällen innan lovet.
Playoff-status. Inbördes ranking i divisionen. Ära. Stolthet. Och vilken av två opponenter med en sur beef som får gå in i den långa ledigheten med en bra feeling.
Oh yeah.
Knäpp hängslena.
The gunfight in O.K Corral of January 2019 är här.
• • •
De försöker inte ens sminka upp sanningen i Edmonton. Tvärtom låter det som att the good ol’ boys är stolta över att de satt kniven rakt i hjärtat på GM Chiarelli och sparkade honom i en paus (!) igår kväll.
Det luktar lite otrevligt.
Men samtidigt hade de förstås inget annat väl än att focka klåparen.
Han hade fastnat i en regelrätt death-spin och gjorde den ena vansinniga affären efter den andra – och det i en takt som bara eskalerade.
Och nu?
Ja, nej, den här säsongen är ju kvaddad.
Rebuild nummer 103 sen 2006 coming up.
Det är sorgligt – framförallt ur Connor McDavid-perspektiv. De håller ju på att slarva bort hela förstahalvan av hans NHL-karriär.
• • •
De här dygnen i The Mile High City har i princip bara bestått av jobb, så tyvärr – det blir inga utförliga rapporter om det lokala nöjeslivet.
Men sent igår eftermiddag hann jag i fall ta en liten promenad i downtown och blev påmind om att det faktiskt finns en riktigt, levande stadskärna med folk i rörelse i Foppas gamla hemstad. Det är inte så vanligt här ute i det som New York och LA kallar The Flyover States.
Jag blev också påmind om att smeknamnet Mile High City numer har en dubbelmening.
För några år sedan legaliserade ju Colorado marijuana för det som kallas ”rekreationsbruk” och…well, låt oss säga att klientelet som flockas runt 16th Street Mall, mitt i smeten, ser ut att uppskatta den lagändringen.
Själv har jag i princip bara dåliga erfarenheter av gräs, så vad mig anbelangar får det blir hur tillåtet det vill – jag håller mig till dry martini i alla fall.
• • •
Det här kan kan också bli kvällen när Gabriel Landeskog spränger 30-målsbarriären.
– Det vore ju väldigt lämpligt nu när du tagit dig hit och allt, sa han efter träningen ute i Englewood i går förmiddag.
Exakt.
Då får jag ju skriva så det glöder om milstolpen som verkligen markerar att detta är Avalanche-kaptenens hittills mest magnifika säsong.
För övrigt borde alla spelare tänka så.
”Nu när du tagit dig hit”…ho ho!
• • •
Som Julia påpekade i spåret tidigare idag finns fortfarande en chans att följa med på Sportbladets utsålda New York-resa i slutet av februari.
Se här.
Du behöver bara svara rätt på de tio frågorna i Quizen – alla med koppling till lagen och arenorna våra gäster får se – och sedan motivera varför just du borde åka med.
Kung Kenta, erkänn att du blir lite sugen?
• • •
Det var 15 grader varmt när han lyfte från Raleigh – och tjugo grader kallt när han några timmar senare landade i Minneapolis.
Men bortsett från det tycker inte Victor Rask att det varit så särskilt traumatiskt att bli trejdad.
– Nä, jag tycker det varit helt okej att byta klubb. Jag hade på känn att det kunde hända och när jag såg vem som ringde förstod jag direkt. Sedan var det bara att packa, säger han när jag hittar honom i gästkabyssen efter dagens förmiddagsvärmning.
– Nu känns det bara bra. Jag har hamnat i en riktig hockeystad och det här känns som ett riktigt skönt gäng killar. Och vädret är man ju ändå vad vid hemifrån.
Just så.
Rasken är ju, som alla riktigt bra människor här i världen, mas och blinkar inte för lite vargavinter.
• • •
Tidigt i morrn bitti flyger jag alltså vidare till San Jose och guess what – då ska det bli snöstorm här i Denver.
Såklart.
Det är The Biffen curse.
När jag ska flyga blir det alltid dåligt väder.
• • •
Trots att han landat i sin fjärde klubb på mindre än ett år tycker inte heller Pontus Åberg att det känns särskilt betungande att ha hamnat i Minnesota.
– Nä, säger han med en axelryckning, det är bara att visa att de som trejdat mig gjorde fel. Det känns bra här. Särskilt som Rasken kom samtidigt. Vi har känt varann sen 15-årsåldern och nu får vi ju bilda kedja. Jag är glad.
Rätt inställning.
• • •
Några av de allra bästa ska till San Jose och leka, men vill ni se övriga sex-sju hundra NHL-spelare närmaste dygnen rekommenderas en sista-minuten-resa till Mexiko.
Precis alla jag talat med, eller hört om, från Filip Forsberg till Joel Eriksson Ek via Tyson Barrie, har meddelat att de tänker tillbringa All Star-breaket och påföljande bye-week på en mexikansk strand (några har sin bye-week redan innan uppehållet och är således redan på plats i Cancuns, Playa Del Carmens och Acapulcos bästa solstolar).
Och i unrelated news steg just tequila-jätten Jose Cuervos aktie med 40 procent på New York-börsen.
• • •
Att Avalanche och Wild har oplockade gäss sedan tidigare är inget jag bara hittar på.
Jag var här och följde serien de utkämpade i första Stanley Cup-omgången 2008 och då svallade känslorna så heta att det till och med höll på att bli slagsmål på pressläktaren.
Denver Posts och Star Tribune respektive reportertrupper hade liksom adopterat lagens osämja och förde krypskytte-krig i spalterna och under Game 4 här i Pepsi-burken kokade det över helt.
Svordomar for mellan bänkraderna, knutna nävar slogs i bord, någon ställde sig upp och kavlade upp skjortärmarna…
Då vet man att temperaturen är den rätta!
• • •
Ser jag inte helt fel står det ”Sjöstan” över bröstet på den hoodie Gabe The Babe bär när han och några lagkamrater glider in på en bowlinghall i ett tv-inslag som rullar på videoskärmarna i pressboxen en dryg timme innan puckdrop.
Mina vänner Soffan och Micke skulle bli stolta.
• • •
Stämningen var något infekterad även på isen 15 april 2008, när det där Game 4-dramat avgjordes.
Kolla denna gamla game-report.
Hm, till och med Kim Johnsson drog på sig matchstraff. Det har jag inget minne av.
• • •
När vi står och väntar utanför Wild-rummet efter förmiddagspasset hörs Tom Pettys ”American Girl” dåna inne hos gossarna.
Vem är det som har så bra smak?
Jag misstänker Bacon Brodin.
• • •
Efter bara några dygn i stan ska jag ju inte komma och påstå att jag vet vad som är bäst och sämst här, men jag att flygplatsen ligger så förbluffande långt från centrum hör knappast till plusen, det törs jag ändå slå fast.
Flygplatser ska ligga mitt i stan, som i San Diego och Boston. Det har jag alltid tyckt.
• • •
Avalanche har en optional morning skate och de flesta big shots håller sig borta från isen, men faktiskt – kapten Landeskog är ute och svettas.
– Ja, jag gillar morning skates. Det känns inte riktigt som det ska om jag inte varit ute på isen och fått igång kroppen på morgonen, berättar han.
Om alla ändå hade den inställningen.
• • •
I och med att han just pangade in sitt 37:e mål för säsongen gick Alex Ovetjkin upp jämsides med Fedorov i toppen av alla tiders ryska poängliga i NHL och vi kan väl bestämma det nu, va?
Han är störste ryssen nånsin.
• • •
Carl Söderberg har också, lite under radarn, en väldigt fin på lut och slår personligt målrekord med nästa fullträff.
Den får gärna komma ikväll, den också.
• • •
Gamle Lille Fridolf, Bruce Boudreau, ger mig en luguber blick efter sin presskonferens i en trång korridor på förmiddagen – som om han inte riktigt kan placera mig men misstänker att jag var skitstöveln som stötte på hans fru på en fest för femton år sedan.
Wasn’t me, Bruce.
• • •
Ja, okej, nu laddar vi bössan i Klippiga bergen igen.
Och nu kommer det smälla högt.

Här kommer en liten, kort inlendingsjoddel från Rocky Mountains.
Vi ska se på ny match här ikväll, mellan Avalanche och Wild, och den kommer bli svinbra, jag lovar.
Den börjar dock först 03.30 er tid, så kvällens omgång – den allra sista innan All Star-breaket – har hunnit pågå ett tag när jag publicerar nytt intro.
Därför:
Kvällens säkerligen bedröva tips kommer redan nu.
•Toronto – Washington 1
•Montreal – Arizona 1
•Colorado – Minnesota 1 (OT)
•Vegas – Nashville 2 (OT)
•Anaheim – St. Louis 1
•Vancouver – Carolina 1 (OT)
Vi hörs igen strax innan det smäller i Pepsi Center, eller hur?

Howdy from Klippiga bergen!
Idag och ikväll har jag lite att stå i, så ni får klara er själva tills det är dags för ny match i Pepsi Center imorrn kväll.
Men som traditionen bjuder tippar jag såklart kvällens matcher – och kom nu ihåg att det förmodligen blir precis tvärtemot vad jag tror
•Washington – San Jose 1
•Ottawa – Arizona 1
•Chicago – NY Islanders 2
•Calgary – Carolina 1
•Edmonton – Detroit 2

COLORADO – NASHVILLE 1-4 (Slut)
• • •
Det är uppåt i Predators omklädningsfaciliteter efter slutsignalen; avstängde Ryan Johansen står i kostym och gör high fives med alla som kommer i närheten och Roman Josi – min nye landsman – visslar glatt i ett hörn.
Såklart.
Inte nog med att de just slagit lede fi Avalanche i Pepsi Center – trots att de fick hålla i sig för att inte blåsa bort i inledningsperioden. De flyger direkt vidare till Vegas för match mot Knights på onsdag och har alltså måndagskvällen off på Strippen. Sedan följer All Star-break, följt av bye-week.
– Då åker vi till Mexiko. Alla svenskarna i laget ska dit, säger Filip Forsberg och ler nöjt.
Det är nog ganska exakt vad doktorn ordinerar inför två månaders grundseriespurt.
Enjoy solstolarna, säger bloggen. Och tequilan.
• • •
Hm, jag trodde verkligen jag skulle få se Gabe The Babe spränga 30-målsbarriären idag – och långt ifrån var det ju inte.
Men vi får vänta med det tills onsdag, I guess.
Då kommer Wild och Wild gillar Avalanche att göra mål på.
• • •
Bortsett från Vasilevskijs comeback mot Toronto i början av december var nog Pekka-pinnens insats den mest imponerande jag sett mellan ett par NHL-stolpar den här säsongen.
Going for Vezina igen, utan tvekan.
• • •
Nu ska jag luta mig tillbaka i min grandiosa svit och kolla de sena matcherna, som inte är så sena nu när tidszonen heter Mountain, och sedan gå ut i den gamla western-staden och se om jag träffar Zeb Macahan, eller åtminstone får en trevlig liten bit mat i mig.
Vi hörs snart igen – och tills dess kan ni ju alltid begrunda dessa anspråkslösa små bilder från Dag 1 i Denver.