Det är knappt tre minuter kvar, Nashville sätter 4-1 i tom kasse och jag måste hasta till omklädningsrummen.
Vi hörs senare, en slutrapport kommer.

COLORADO – NASHVILLE 1-3 (Period 2)
• • •
Denna egendomliga sport…
Av’s kör och kör och ska egentligen ha tremålsledning efter halva matchen.
Men när Matt Nieto missar en – tveksamt dömd – straff svänger momentum helt .
Preds känner att de överlevt den dånande lavinen som hotade begrava dem, tar över och tömmer hela Denver på luft med en trio mycket lägliga mål.
Avgjort?
Borde vara, men om Gabbe & co har en sån där nu-tömmer-vi-tankarna-period i sig och gör ett tidigt mål i början av tredje kan det fortfarande bli big drama.
• • •
Idsint, nu när du säger det tittar jag upp och ser Foppas tröja vaja mycket, mycket mäktig i Pepsi-taket.
Tack för påminnelsen
• • • 
Men framförallt har det ju varit Pekka Pinnes Martin Luther King Day.
Han är i glödande Vezina-form igen.
• • •
Som nybliven schweizare tar jag mig friheten att jubla lite diskret åt att just Roman Josi gör mål.
• • •
Det brukar inte vara några fel på Nashvilles PP heller, men utan Ryan Johansen som playmaker monumentale känns det betydligt tamare än Colorados.
• • •
Zadorovs bentackling på Filip är inte snygg – men det hindrar honom inte från att protestera mot att han blir utvisad.
Hallå.
• • •
Varlamov har ingen chans när Arvy bestämmer sig för att ta köksvägen till himlen.
Den lilla bollen av energi från Kusmark är för kvick runt kassen, det går inte att förflytta sig i samma hastighet för en normal människa.
Oerhört, faktiskt.
• • •
De har ett väldigt litet pentry bakom pressläktaren i den här hallen, så Preds GM David Poile får finna sig i att gnugga armbåge med korpulent bloggare från Borlänge – förlåt, Bern – när han ska hälla upp kaffe i pausen.
• • •
I en reklampaus berättar Avalanche-spelarna om ”guilty pleasures” och Landeskog säger salta nötter.
Har man inte mer än så på sitt samvete finns det mycket lite att skämmas för, skulle jag säga.
• • •
Nu ska jag ägna några minuter åt att glädjas över hur exceptionellt svagt kaffe de brygger i de här trakterna.

COLORADO – NASHVILLE 0-0 (period 1)
• • •
Belive the hype!
Det är mycket riktigt en formidabel showdown som brakat loss i Mile High City.
Alla satsar hundra hela tiden, tempot är sataniskt, adrenalinet pumpar, några av världens bästa hockeyartister utför oerhörda konstnummer och stämningen i Pepsi-ladan tangerar det besinningslösa.
God bless världen att det finns sånt här att njuta av.
• • •
Tio första är det verkligen som att en lavin går över Predators.
Hemmalaget dominerar kraftigt, med två tidiga powerplay som draghjälp, och formligen bombarderar den fenomenale Pekka Pinne med skott.
Sen samlar sig Preds dock till en push åt andra hållet och efter 20 rykande minuter är det fortfarande helt ovisst hur det här ska sluta.
• • •
Humöret på isen ryker, till absolut ingens förvåning, direkt.
Colin Blackwell sänker Svenne Ghetto med en elak armbåge och Patrick Nemeth markerar, medelst knutna nävar, att det inte är okej.
Lite senare åker Järnkrok på episk propp av Zadorov, varefter det är Austin Watsons tur att göra samma slags markering.
Och så följer tjafs och smågurgel efter nästan varje avblåsning.
Så härligt!
• • •
Ojvoj för Avalanches powerplay.
Fan vet om ens Tampa har sån fart på passningarna, rör sig så kvickt både med och utan puck och blandar och ger med olika spelvarianter så fantasifullt.
Jag, som mest sitter i New York blänger, tror knappt mina ögon och ett är säkert:
Vill Preds ha stryk ska de fortsätta ta utvisningar. Inte ens Pekka Pinne, som varit golden hittills, hjälper i längden om den CCCP-showen får rulla vidare.
• • •
Nähä, de älskar inte PK Subban i Denver heller.
Han blir grundligt utbuad så fort han rör pucken – här också.
Tänk hur det kan bli bara för att man är sång- och dansman…
• • •
Råkar dagen till ära sitta intill en förträfflig kollega från Nashville, tidigare hemmahörande i DC, och hör mig för om hur det är att flytta till Music City och om jag var lite tänd på den idén tidigare är jag nu så till mig att jag inte vet hur jag ska kunna sitta still.
Till hösten, det kanske är dags då…
• • •
Aj då, nu kom det tråkiga beskedet att Erik Karlsson missar All Star-jippot.
Det skulle ju bli hans helg i nya hemstaden, men har han känningar i foten är det förstås riktigt att stänga ner världens bäste.
• • •
Jublet när de introducerar MacKinnon under lineup är det högsta jag hört sedan de presenterade Michelle Obama under demokratiska konventet 2008.
Det hölls också här och febern då, när Obama Mania svepte landet, var också lätt omskakande.
Men det smällde inte lika mycket i närkamperna som idag.
• • •
Nu hade jag tänkt mig en coke som paussaft, men det frågar man inte efter i en hall som heter så här.

Morgonsolen gnistrar i stadskärnans kluster av glas-skrapor och i den väldiga fonden i väst lyser Klippiga Bergens snöklädda toppar som i en saga. Luften är kall och krispig och på stereon i taxin som navigerar längs 17:e gatan börjar mannen som heter som staden sjunga traktens inofficiella nationalsång.

And the Colorado rocky mountain high
I’ve seen it raining fire in the sky
You can talk to God and listen to the casual reply
Rocky mountain high

Ja, amigos i NHL-bubblan – det var till Colorado och Denver yours truly Baloo flög efter matinén i Chicago igår eftermiddag.
Det kändes som en god idé att stanna till här på vägen till All Star-balunsen i Kalifornien och spana in bästa kedjan i världen, prata lite med kapten Landeskog och ta in atmosfären i en stad, och en arena, det var väldigt länge sedan jag senast besökte.
Just idag avgörs dessutom en Martin Luther King Day-matiné med nästan gränslös potential i Pepsi Center.
Avalanche och Predators, två av den ljuvliga possession-hockeyns mest gudabenådade apostlar, går upp i en tango adrenalinet garanterat kommer stänka om. Ja, kanske blodet också,
För de två kombattanterna har inte bara kvickheten hos skådespelarna i svartvita gamla stumfilmer, den tekniska briljansen hos Jimi Hendrix under nationalsången i Woodstock och den offensiva aggressiviteten hos Charlie Sheen när han i slutet av ”Plutonen” vräker sig upp ur skyttegraven och skriker ”It’s fucking beautiful!” – de håller också en frätande, fräsande osämja kokande.
Den tog fart på allvar under den skoningslösa serien i första playoff-omgången förra våren och har vuxit ut till en av ligans mest laddade konflikter nu när båda verkligen är med och slåss om herraväldet i Central-divisionen.
Så sätt er längst fram på soffkanten nu. Den här matchen kan mycket väl bli en Rocky Mountain High i sig själv.
• • •
Det visade sig att jag hade kunnat stanna hemma och skriva om Capitals United Center-flopp i lugn och ro – ja, om makalöse Robin Lehners nolla på Long Islands också – för kärran från JFK till Denver International var förstås kraftigt försenad.
Och när vi väl lyfte hade stormen som svepte in över östkusten under helgen bara bedarrat marginellt, så jag och den bastante cowboyen på sätet intill – ja, självklart hade de placerat passagerarlistans två största lass bredvid varann – for som strumpor i en torktumlare på högsta speed under tio första minuterna.
Vad man ändå utsätter sig för bara för att få titta på lite hockey…
• • •
De var etta på Veckans Lista igår, sure. Men jag blir ändå alldeles perplex över New York Islanders framgångar.
Det ska inte gå att vinna så mycket, och så övertygande, med det brandskattade manskapet – men de bara gör det ändå.
Och tänk om Old School Lou, som aldrig varit rädd för big splash-trejder, gör en stor affär innan trade deadline…vad som helst kan ju hända.
• • •
Denver och Pepsi Center – det var verkligen inte igår.
Jag har de facto inte varit här sedan Peter Forsberg spelade sin allra sista NHL-match i februari 2011.
Eller INTE spelade, snarare.
Vi hade följt honom i två bortamatcher i Columbus respektive Nashville och for hit för den stora hemkomsten, men när jag kom till den väldiga hallen precis i utkanten av downtown för morning skate berättade Av’s PR-man att nummer 21 istället skulle hålla presskonferens och tillkännage sin pensionering.
Då blev det åka av oss för utsända, om man säger så.
Sen fick vi se Calgary Flames slå det Foppa-lösa Colorado med 9-1, om jag inte minns fel.
Åtta år senare återvänder bloggen och allt har förändrats, men ändå inte.
• • •
Vi som valt att inte skaffa barn får ofta höra att vi aldrig kan förstå vad verklig lycka är.
Struntprat.
Jag är övertygad om att det jag känner när jag kommer till ett hotell i Denver där jag bokat ett helt vanligt rum och får veta att jag som lojal gäst uppgraderats till en stor svit står helt i paritet till det nyblivna föräldrar upplever på BB…
• • •
Så både Avalanche och Predators har till och från hackat en smula under vintern, det är sant. Innan 7-1-urblåsningen mot Kings i lördags spelade Av’s så klent att Carl Söderberg och Gabbe Landeskog själva pratade om att de bara haft flyt som lyckats hänga kvar ovanför strecket – och Preds visade i sin taffliga insats mot Florida för ett par dygn sedan återigen att inget går per automatik för dem heller, i synnerhet inte när JOFA-kedjan inte är fulltalig.
Men alla har svackor under grundseriens gång. Det här ÄR två lysande hockeylag och viktigast av allt:
De tar tar alltid fram det bästa hos varann.
Därför säger jag igen att det här kommer bli en sjuhelvetes match.
• • •
Förra året fick jag representera ”Finland Media” i New Jersey och nu – ja, kolla.

Och här går man omkring och tror att folk vet man är…
Humbling är ordet.
Men hej, som schweizare känns det ju hemtamt och fint att komma hit till Klippiga bergen…
• • •
En hel räcka exalterande svenska kommer uppträda på Pepsi Center-isen idag, men det är framförallt för en specifik jag tagit mig.
Gabe The Babe Landeskog.
Denna åttonde säsong är ju hans stora breakout-fest i världens bästa liga.
Han öser in mål som ingen annan svensk, skuggar själve Ovetjkin i toppen av skytteligan och har de facto Håkan Loobs blågula rekord på 50 fullträffar inom räckhåll.
Nu, innan han mycket välförtjänt drar iväg på sitt första All Star-äventyr, ska vi ta reda på varför.
• • •
Härmed utgår ett rungande grattis till Kajsa Kalméus på Hockeysverige.se
Hon är just ikväll på Idrottsgalan i Stockholm för att, tillsammans med Rebecca Candevi på Corren, ta emot Lars-Gunnar Björklunds sportjournalist-stipendium.
Det är hon så oerhört mycket värd, tycker bloggen!
• • •
Hej Schweiz!
Ja, förlåt, jag ville bara, som ombud för det lilla alplandet, känna på den.
• • •
Pepsi Center har genomgått avsevärda förändringar sedan jag satt här och såg Jarome Iginla och Olli Jokinen (!) leda Flames till den där 9-1-krossen 14 februari 2011.
Över isen hänger till exempel en lika monstruös jumbotron som den i Amalie Arena i Tampa, pressläktaren har flyttats ut på en luguber kant och loungen nere på ”event level” andas plötsligt lyx och modernitet.
Men det är ändå samma gamla majestätiska hall – den känns verkligen stor! – och jag förväntar mig inget annat än tryck monumentale idag.
• • •
Det börjar bära emot, men har man startat en tradition så har man och här kommer dagens tips:
•Colorado – Nashville 1 (OT)
•LA Kings – St. Louis 2
•Vegas – Minnesota 1
•Florida – San Jose 2
• • •
Det tar i allmänhet ett par dygn innan det börjar märkas, men make no mistake – då blir den som besöker Denver verkligen varse att stan ligger på påfallande hög höjd.
Även de mest vältränade får lätt huvudvärk och börjar flåsa i trappor – och då kan ni ju bara föreställa er effekterna på mig…
Framåt onsdag råder således varning för en Biff i samma skick som de fotbollsstjärnor som spelar landskamper mot Ecuador.
• • •
Att det alls spelas tidig match en sån här måndag beror alltså på att vi firar Martin Luther King Day idag.
Det är ingen av de verkligt stora högtiderna, som Memorial Day eller Labor Day, men den får mer tyngd för varje år och NHL utnyttjar den sedan länge för att pytsa ut matinéer av den här sorten.
Trevligt, tycker jag.
• • •
Nu har värmningen börjat.

Så nu tar vi några djupa andetag i den syrefattiga Colorado-luften och gör oss redo för ett riktigt fältslag.

Nu är bilen här, så jag måste dra jag. Det står 8-5 till Chicago med 1.49 kvar, så det borde vara avgjort, men vem vet.
Ha så kul ikväll, vi hörs imorrn igen.

CHICAGO – WASHINGTON 4-2 (Period 2)
• • •
Hu, dom är sloppy, Capitals.
Framförallt defensivt.
Om de mött en mer kvalificerad motståndare denna eftermiddag hade det slutat i förskräckelse.
Men nu är det bräckliga Hawks de spelar mot, så, well, om de bara samlar sig till en lite mer fokuserad insats i tredje har de fortfarande chansen.
• • •
Doc Emrick som sämst:
Han sitter och drar anekdoter om Hawks assisterande coacher när hemmalaget återigen rullar upp Caps-försvaret och plötsligt avbryter han sitt historieberättande med ett vrål.
– What a shot, it’s 4-1, hojtar gubben.
Som vore han chockad över att det pågår en match…
• • •
Klart det ska bli så mycket tjafs, och så långa avbrott, när bloggen har en bil som lär svänga upp utanför entrén ungefär vid slutsignalen.
Hallå.
• • •
Delia blandar och ger, visst – men fotbollsräddningen i den här perren är the stuff tv-stationerna bygger sina highlights-sekvenser kring.
• • •
Det är helt klart nu:
Elias gör comeback om knappt två timmar.
Gläds, ni som får se det.
• • •
Stefan, Länsman hälsar att han sedan i fredags inte nyttjar starkt – men han tackar för inbjudan.
• • •
Nu ska jag packa det sista. Känns som långkalsonger måste med dit jag ska…

CHICAGO – WASHINGTON 3-1 (Period 1)
• • •
I Chicago var klockan inte mer än 11.30 på förmiddagen när den här NBC-matchen började.
Det förklarar i alla fall lite av regerande mästarnas katatoniska uppträdande.
De har alltid svårt att vakna i tid till matinéer och SÅ tidigt på dagen har de fortfarande nattmössan nerdragen ända till nästippen.
Men relax Taddson och andra fans – det kan i alla fall inte bli sämre nu…
• • •
Det är ju starkt av Saad att trampa genom hela Washington-försvaret när han gör 1-0, men uppriktigt sagt – Washington-backarna, med Madison Bowey i spetsen, ser ju ut som det där amatörlaget Glenn Hysén tränade i tv när de bara låter honom kliva in genom dörren.
Herregud.
• • •
Länsman sitter i mysbyxor i korresoffan och skrockar.
– Det visste man ju, att det skulle gå så här. Du tippade ju Capitals, säger han och sörplar i sig av sitt perfekt bryggda kaffe.
Som straff får han vara ensam här i holken kommande vecka.
• • •
Det finns inte många skönhetsupplevelser som kan mäta sig med den som uppstår när Nicklas Bäckström får tid på sig att dirigera under ett powerplay.
Legendarerna som har målningar hängande på Metropolitan på Upper East Side – move over!
• • •
Det har varit busväder här under natten och morgonen och när regnet och snön nu drar vidare ska det enligt prognoserna börja blåsa som fan.
Så är det alltid när jag ska ut och flyga.
Vad har jag gjort för ont?
• • •
Säga vad man vill om det moderna Blackhawks, men Patrick Kane är fortfarande en satan så lysande hockeyspelare.
• • •
Jag står fast vid mitt tips. Jag tror fortfarande Capitals kan vinna det här.

Jag ger dig mig min morgon, sjöng Fred Åkerström.
Det gör jag också.
Ja, jag ger dig i alla fall en matiné med fin potential mellan Chicago Blackhawks och Washington Capitals – och en Veckans Lista innan den börjar.
Upplägget känner ni igen:
Jag listar, helt enligt huvud, det bästa och det sämsta från senaste tiden.

VECKANS LISTA

1. New York Islanders.
– Med tanke på vad som hände när Tavares lämnade dem hängande i vinden i somras, och hur gravt nederlagstippade de var efter den smällen, är det i princip en lika stor sensation att Isles toppar Metropolitan-tabellen i slutet av januari som det var att Vegas toppade Pacific-diton ifjol. Coach Trotz och GM Lamoriello har gjort ett fenomenalt jobb.

2. Tampas försprång.
– Man kan ha ledningen och man kan toppa tabeller. Sedan kan man också vara så löjligt överlägsen som Bolts varit den här vintern. Just nu är marginalen ner till tvåan Calgary visserligen ”bara” sju poäng, men ett tag bestod deras ”kudde” av elva poäng och det är ingenting mindre än modernt rekord.

3. Gaudreau-Monahan-Lindholm.
– Det är Colorados förstalina som förärats de fetaste rubrikerna under hösten och vintern och därtill har funnits goda skäl. Men det är sannerligen inget fel på Calgarys lasersnabba, cyanid-giftiga ledartrojka heller.

4. Big Ben Bishop.
– Huvudorsaken till att Dallas Stars fortfarande är med i racet även denna horseshit-säsong står och tornar på mållinjen. Han har, lite under radarn, hållit rena rama Göran Högosta-klassen senaste veckorna.

5. Mid-season trades.
– De inblandade spelarna är så lagom roade, men för oss andra är det ju otroligt kittlande att det redan, en dryg månad innan deadline, börjat röra på sig där ute. Bob Murray i Anaheim är i alla fall bra till nåt…

6. Mika Zibanejad.
– Hetaste svensken i ligan för ögonblicket. Det är, som han själv konstaterade efter de två målen mot Boston igår, nästan synd att han ska gå på en veckas ferie just nu.

7. MLK-matiné mellan Avalanche och Predators.
– Duellen i Pepsi Center vid 21.00, svensk tid, imorrn kan bli en av säsongens mest sevärda. Den blir speciell även ur strikt blogg-perspektiv, så den bör ni inte missa….

8. Kung Henrik 446.
– Efter 446:e segern, i Boston igår, finns det bara fem målvakter i NHL-historien som vunnit fler matcher än monsieur Lundqvist. Det är stort.

9. Mark Giordano.
– Norris Trophy-kung efter halva säsongen.

10. All Star Weekend.
– Jaja, jippo och spektakel. Men det är en väldigt rolig firmafest också. Och det finns sämre ställen att tillbringa en helg på än San Jose.

VECKANS BU

•Ingen World Cup.
– Det är så ledsamt att hockeyn inte har och aldrig tycks få en riktig, värdig landslagsturnering.

•Detroit Red Wings.
– Uddamålsförluster är också förluster och nu ligger det forna storlaget från Hockeytown sist i östra tabellen.

•Lill-Nyllet.
– Nu börjar han närma sig gränsen där Maple Leafs-fansens tålamod upphör. Islossning monumentale äger förhoppningsvis rum inom kort. Annars kan det bli tråkigheter.
• • •
OK, nu gör vi den här tidiga fajten i The Madhouse on Madison ihop.
Sedan kommer det en bil och hämtar mig för avfärd till JFK. Där väntar ett plan som ska ta bloggen västerut, så resten av dagen och kvällen får ni klara själva – men det kommer belöning imorrn…
Och jaja, ett tips ska vi förstås ha också, fastän det visat sig att jag är ungefär lika bra på att tippa som Cody McLeod skulle vara i skills competition i San Jose på fredag.
Så här får jag för mig att matcherna idag slutar.
•Chicago – Washington 2
(Nån gång måste Capitals komma ur sin mid season-svacka)
•NY Islanders – Anaheim 1
(Islanders är bäst)
•Vancouver – Detroit 1
(Elias P is bacK!)
•Toronto – Arizona 1
(Ska inte vara mycket att snacka om)
•Edmonton – Carolina 2
(Oilers kämpade i The Battle of Alberta så sent som igår)

Hallå på er i stugorna.
Ja, idag är det dagen efter 50-årsskiva i holken på på östra Manhattan och vi mår som vi mår.
Blogg under dagen var inte riktigt aktuellt och jag har inget längre intro i mig nu heller, men jag ska se matcherna under kvällen och hoppar kanske in här med några synpunkter ändå, om andan faller på.
Först ska jag dock be att få göra bort mig ytterligare en gång och tippa kvällens övningar.
Biffens rad ser ut så här:
•St. Louis – Ottawa 1
•Dallas – Winnipeg 2
•Boston – NY Rangers 1
•Montreal – Philadelphia 1
•Tampa – San Jose 1 (OT)
•Nashville – Florida 1
•Minnesota – Columbus 2
•Vegas – Pittsburgh 1 (Straffar)
•Edmonton – Calgary 1 (OT)

– Mitt kontrakt och alla pengar jag gav upp betyder ingenting. Det här är verkligen en klyscha, men pengar gör ingen lycklig. Jag kan ge upp den summan när som helst för att må bra inombords.
Så säger Patrik Berglund när han i en exklusiv intervju med hemmatidningen VLT bryter tystnaden om turerna i Buffalo i december.
För många är nog det svårt att förstå och greppa. Han lämnade i runda slänger 110 miljoner kronor på bordet när kontraktet med Sabres bröts och vi lever i en värld som sätter likhetstecken mellan lycka och allt det som Bulan hade i NHL:
Pengar, framgång, berömmelse, aktning…
Men alla som vet det minsta om psykisk ohälsa nickar bara instämmande åt det uttalandet.
Mår man riktigt dåligt väger den sortens yttre attribut så lätt att de inte ens går att mäta. Klumpen av oro i mellangärdet, loopen av mörka tankar som maler i hjärnan och inte går att stänga av, känslan av att inget är roligt längre… ångestens och depressionens vedervärdiga symptom tar över hela tillvaron även för den som i omvärldens ögon tycks ha det perfekta livet. Och precis som för alla andra som drabbas kan det även för den personen till slut kännas som enda vägen är att bara att skita i allt, fly och söka hjälp där den finns. Vad som helst liksom, bara lidandet tar slut.
Att verkligen ta det steget är dock inte lätt, i synnerhet inte när man som Patrik lever i en kultur – hockeyns – byggd kring debila föreställningar om att det bara är att ”bita ihop” och att man ”aldrig får ge upp”.
Men Bulan gjorde det ändå och för det förtjänar han inget annat än respekt. Det var starkt och modigt gjort.
Som jag jag förstår av VLT-intervjun får han nu den hjälp han behöver, både professionellt och av vänner och familj som ömmar för honom.
Utmärkt.
Vi andra kan bara tacka för tio fina år i NHL och önska Bulan Berglund allt gott i framtiden.
• • •
Jag åt så mycket av Länsman eminenta, hemlagade köttfärs igår att jag bara dåsade ihop och aldrig fick ihop något The End.
Så kan det gå när man har en kock som bästis…
Ikväll ska han firas med en rungande 50-årsmiddag på bättre etablissemang på Manhattan, så den här om gången får ni klara helt på egen hand.
Men givetvis – ett nytt tips för jag till torgs – om inte så för att bekräfta Länsmans fnysanden om att man ska titta på mina tips och sedan spela tvärtom.
Så här går det alltså inte ikväll…
•Florida – Toronto 2
•Columbus – Montreal 1 (OT)
•Washington – NY Islanders 1
(mot Trotz skärper Caps till sig och gör en kanonmatch)
•Carolina – Ottawa 1
•Calgary – Detroit 1
•Arizona – Pittsburgh 2
•Vancouver – Buffalo 1