Ett elakt duggregn faller när jag under tidiga förmiddagen kryssar förbi den komplicerade City Hall-rundeln och styr ut på Broad Street.
Men det gör inget, det känns lite förtrollande i alla fall.
För Broad Street är ändå Broad Street, vägen som gett namn åt ett av NHL-historiens mest legendariska lag – och under sin långa sträckning från downtown ut till The Sport Complex skär den rakt genom South Philly. Det är den håriga delen av stan. De klassiska, italienskt och irländskt färgade working class-kvarteren. Philadelphias svar på Bostons North End och Southie, med rader av låga, kantstötta brownstone-längor, trånga gator och gränder, ruffiga barer och Philly Cheese Steak-restauranger som Geno’s och Pat’s King of Steaks. Vyerna är så filmiska, så suggestiva, så vackra i all sin sjabbighet. Det känns som jag är inne i Springsteens ”Streets of Philadelphia”och kör. Eller i ”Rocky”.
Allra bäst: Vid regnbågens fot väntar som sagt The Sport Complex och Wells Fargo Center-ladan, inklämd mellan stadion-monstren Lincoln Financial Field och Citizen Banks Park.
Där spelar hockeylaget som fått sin mytiska karaktär av South Philly-gatorna och på många sätt fortfarande speglar det lokala kynnet. Att sätta ord på det kynnet är inte lätt, men det är rått och hårt och förkroppsligas i brutala Radko Gudas-tacklingar – liksom i trycket när 19 500 aggressiva fans förenas i ”Crosby sucks”-ramsan.
You don’t fuck with Philly, liksom – och inte med dess NHL-lag heller.
Idag ska det laget – som heter Flyers – ta sig an långväga gästen Calgary Flames och bloggen är in the house för att se hur det kan tänkas gå.
Jag hoppas ni vill följa med mig ner längs Broad Street och se denna showdown.
• • •
Jisses, ni gjorde det igen – på lite drygt ett halvt dygn dunkade ni in 164 kommentarer.
Vilka hjältar.
Själv satt jag under tiden på en inte riktigt lika spännande restaurang som jag hade hoppats, för det fanns inga bord kvar på de mest omsusade adresserna i East Passyunk, men de hade en väldigt, väldigt god crabcake på Square 1682 mitt i stan så jag var glad ändå.
Till den drack jag två glas vin och sen var det bra med det; jag gick hem och läste vidare i Tom Barbashs fantastiska ”The Dakota Winters” och är pigg som en torped idag.
• • •
Now, Broad Streets hockeyhjältar gör inte livet så rolig för sina passionerade supportrar för tillfället.
De fick ett litet lyft efter tränarbytet i mitten av december, när den djupt föraktade Dave Hakstol ersattes av Scott Gordon, men nu spelar de återigen riktigt lökig hockey och har efter fem raka förluster fjorton omöjliga poäng upp till strecket.
Det borde inte vara så. Alls. En trupp som rymmer namn som Claude Giroux, Jakub Voracek, Sean Couturier, Travis Konecny, Nolan Patrick, Ivan Provorov och Shayne Gostisbehere ska tvärtom vara med och slåss om topplatserna i sin division.
Men något har gått snett i år, det kollektiva självförtroendet är förstört och med det förmågan att prestera på tillbörlig nivå – och det kommer inte bli någon ordning förrän en ny, riktig coach, förhoppningsvis med efternamnet Quenneville, installerats lagom till nästa säsong.
Synd på så rara ärter, som det heter.
• • •
Man behöver dock inte ta sig ut i de hippa kvarteren söderöver för att ha utbyte av Philadelphia.
Stadskärnan är en riktig stadskärna av den sort som bara finns i några få amerikanska metropoler – Boston, New York, DC och San Francisco, really – och en fredagseftermiddag som den igår brusar där av liv och rörelse.
Baloo gör tummen upp.
• • •
Men Flyers hit och Flyers dit.
Egentligen är det för Flames jag åkt söderöver – eller, mer specifikt, en Flames-stjärna.
Ni vet, ”den andre Elias”. Lindholm alltså, Mikaels pöjk och Calle Järnkroks kusin.
I skuggan av EP i Vancouver – som av lätt förklarliga skäl förärats de fetaste rubrikerna – har ju han faktiskt fått sitt stora genombrott i år.
I början av den här veckan stod han för sin 46:poäng och slog därmed sitt personliga poängrekord. Med halva säsongen kvar att spela. Några dagar senare prickade han också in sitt 20:e mål och är efter den milstolpen ensam etta i svenska poängligan, före Gabe The Babe Landeskog och Bäckis.
Det är inte Wild Bill Karlsson-kaliber på det lyftet – men nästan.
Och här hade vi nästan gett upp hoppet om att den unge Gävle-artisten skulle få ut allt av sitt kunnande, men det är som han själv påpekat varje bloggen pratat med honom under hösten:
Han fick aldrig någon riktig chans att skapa kemi med några medspelare i Carolina. Han kastades runt i kedjorna på nästan daglig basis, som visste coacherna inte var de skulle göra av, och med, honom.
I Calgary har Lindy spelat med Johnny Gaudreau och Sean Monahan från dag ett och den kedjan hör nu till ligans mest oantastbara konstanter.
Det konstiga med det är förstås att det är Bill Peters – Elias mindre lyckad coach i Raleigh – som satt samman den formationen och aldrig skulle fucka med den nu.
Den friska luften i Alberta har uppenbarligen haft bra inverkan på hans tankeverksamhet.
Hur som helst:
Det känns som ”den andre Elias” kommer kunna ha rätt kul mot Flyers backar och bloggen är i så fall angeläget vittne.
• • •
Man kunde tro att det skulle vara skränig punk som ekar i hyrbilen medan jag rattar ner längs Broad Street, men inte alls.
Jag kör klassisk Philly Soul och egenartat nog är det ju så att den mest berömda musiken härifrån mitt i allt det råbarkade och hårdföra och stöddiga är exceptionellt mjuk, len och sensuell. Som ett sidenlakan en sval sommarkväll.
Några fina exemplar jag pluggar under min förmiddagstur och tycker att Flyers-fansen, med Kung Kenta i spetsen, ska ta och lyssna in sig på:
Teddy Pendergrass ”The Whole Towns Is Laughing”, Harold Melvin & The Blue Notes ”Where Are All My Friends”, The Delfonics ”Tell Me This Is a Dream”, Soul Survivors ”Expressway To Your Heart”, O’Jays ”Time To Get Down” och Archie Bell & The Drells ”Don’t Love Get You Down”
• • •
Samtidigt som vi avnjuter Flyers-Flames i Wells Fargo begår Anders Nilsson sin debut med Ottawa hemma mot Minnesota.
Jag är helt övertygad om att han kommer göra en kanonmatch och bli talk of the town där uppe.
• • •
Apropå musik är det en vän från Dalarnas som under morgonen mailar en länk med en gammal recension som visar hur elak jag kunde vara.
Ni kan kolla här
Jag blir helt paff, för jag minns ingenting av konserten i fråga – och fattar verkligen inte att jag hade en så fruktansvärt brutal ton. Aldrig i livet att jag skulle kunna skriva likadant idag.
Tur man blir snällare med åren – eller synd, beroende på hur man vill se det…
• • •
Dagens och kvällen s tips kommer här
•Philadelphia – Calgary 2
•Ottawa – Minnesota 1
(Som sagt, KingKong debuterar ju)
•Boston – Buffalo 1 (OT)
•Toronto – Vancouver 1
(Elias P spelar inte…)
•Montreal – Nashville 1
•Florida – Columbus 2
(Tårtan kommer skrämma sina pojkar till seger efter floppen igår)
•St. Louis – NY Islanders 2
•LA Kings – Edmonton 2
•San Jose – Tampa 1 (Straffar)
• • •
Maskotar gillar man ju egentligen inte, de tillhör tvärtom den amerikanska idrottens verkliga styggelser. Men Gritty här i Philly är ett undantag. Medan Flyers floppat har han gjort braksuccé under sin rookie-säsong och självklart – målet idag är ett få en selfie med Gritty.
• • •
Om inte förr måste det väl efter 1-6 i Denver stå helt klart för alla i Rangers-organisationen att det inte blir något slutspel i år.
Därför:
Sjösätt del två av den stora majbrasan och trejda iväg de som ska trejdas.
Nu.
• • •
Det är rätt häftigt när de förvandlar hela rinken i Wells Fargo till filmskärm under pre game-showen – som dom repeterar när jag två och en halv timme före puckdrop slår ner rumpan i min pressläktarstol.


• • •
Två andra svenskar som hittat hem i Calgary senaste månaderna är Rasmus Andersson och Oliver Kylington.
De bildar tredje backpar och tredje backpar gör ju aldrig succé, men de sköter sin roll felfritt och går in och är lugna och säkra stabila när det krävs.
Det ska bli skoj att se även dem.
• • •
Pressläktaren här i Wells Fargo – som då hette Wachovia Center, men det fick man ändra på när Wachovia, precis som ”min” bank Washington Mutual, gick omkull i finanskrisen 2008 – var en av de första utanför New York jag satt i hösten 2005, tack vare Foppa, och jag blev omedelbart tagen över att en dylik inrättning kunde vara så luxuös och trevlig. Som ett spa, ungefär.
Vid det här laget har jag sett ytterligare några stycken, men the first cut is the deepest och jag blir fortfarande varm i hjärtat av att sitta här.


Bäst av allt – de har den här lilla avdelning vid kaffekannorna.

• • •
Coacherna till All Star-jippot har just blivit utsedda. Jon Cooper, Paul Maurice, Todd Reirden och Bill Peters får ta hand om varsin division i San Jose – och den synnerligen kvicke skojaren Maurice borgar definitivt för att det blir kul bakom kulisserna de där dagarna.
• • •
Då, när Foppa hade kommit hit hösten 2005, fick jag och Höken, fotografen, stifta närmare bekantskap med South Philly.
Merparten av människorna i denna mytomspunna stadsdel har inte längre råd att gå på hockey, men det är bland dem de verkliga hardcore-fansen återfinns och de samlas fortfarande på sina ruffiga barer och kollar matcher.
Så vi åkte dit för att ta temperaturen efter Forsberg-trejden och shit, en hel sån där bar – klassiskt belägen i hörnet av en svårt nergången huslänga – tystnade när vi klev in och några av karaktärerna som satt där slutade aldrig glo på Pontus dyra kamerautrustning men efter att ha bjudit dem på några Bud bidrog de ändå med ett par fina citat.
Och nu har de åter radat upp sig i den baren, var den nu låg, och precis beställt in första rundan bira och snart kommer det nog in en liten shot Jameson också, för det är dags för matiné i Flyers-land.
Mycket nöje!

Greetings from The City of Brotherly Love!

Hit – till Philadelphia – har jag åkt för att se morgondagens matiné mellan Flyers och Flames i Wells Fargo Center.
Det blir en happening, jag lovar.
Först är det dock Friday Night in Philly och den tänkte jag ägna åt att utforska det just nu rätt så omtalade lokala köket, för att sedan kanske hitta en lämplig sportbar lagom till andra perioden mellan Stars och Capitals.
Ni förstår konsekvensen:
Det blir inget riktigt bloggande ikväll.
Meh, säger någon, vilket trök. Men really – ni verkar klara er rätt fint själva. 195 kommentarer på gårdagens enda lilla post, det är ju sanslöst.
Slår ni den noteringen innan pucken släpps i Wells Fargo imorrn är ni världsbäst och ska få så mycket bloggodis att ni storknar.
• • •
Det är kanske förståeligt att Canucks-fansen blev så vansinniga på Jesperi Kotkaniemi igår att de ändrade första delen av hans efternamn till nåt som rimmar på sunt. Att ha Elias Pettersson i sitt lag är som det skulle vara att gå omkring på stan med världens dyrbaraste juvel i fickan. Om nån så mycket som kom åt en i trängseln i ett sånt läge skulle man ju få ett nervöst sammanbrott.
Men really – det var , som alla sa, en ren olyckshändelse. Interference gjorde sig finländaren kanske skyldig till, men knappt ens det – och framförallt hade han ingen avsikt att skada EP.
Det hindrar inte att jag höll på att svälja tungan av oro när tidernas svenske rookie låg på isen och grimaserade. Ett helt pajat knä hade kunnat avsluta säsongen och det vore så fruktansvärt att jag inte ens vill tänka på det.
Men dessbättre tog han sig ut i omklädningsrummet för egen maskin och idag rapporteras att the rookie superstar knallar omkring som vanligt och känner sig OK.
Jaja, det är trist att han missar matchen i Big Smoke imorrn, men mycket värre än så ska det inte behöva bli och jag tackar gud, höll jag nästan på att säga.
• • •
Efter den nästan löjligt enkla segern i Staples Center igår har Bolts alltså ett försprång på tolv poäng i toppen av den sammanlagda tabellen.
Det är största glappet efter halva säsongen under hela NHL:s expansion-eran, det.
Och samtidigt drar Mighty Kucherov ifrån i poängligan och har, med 20 mål och 49 assist, plötsligt sju poängs försprång på Mikko Rantanen.
Man skulle kunna tro att Ondskan Ekeliws står och flossar på redaktionsgolvet hela kvällarna.
Men inte alls.
– Det går nästan lite FÖR bra just nu, ojar han sig i sms.
Haha, Woody Allen-varianten av idrottssupportern, den som hittar ett sätt att vara orolig och olycklig hur det än ser ut – och antagligen inte andas ut ens när mästerskapet är säkrat. Först måste alla dopingprover vara avklarade och ringarna utdelade. Då, kanske, det går att vara reservationslös glad.
That’s Ondskan for you.
• • •
Kvällens tips kommer här
•Pittsburgh – Winnipeg 2 (OT)
•Detroit – Nashville 2
•Carolina – Columbus 2
•Dallas – Washington 2
•Colorado – NY Rangers 1
•Arizona – New Jersey 2
•Anaheim – Vegas 2
• • •
Ha nu en trevlig afton.
Jag och Gritty ser till att ridån går upp här i bloggen strax före 19.00 er tid imorrn.

Toronto Maple Leafs spelar aldrig i dagsljus, men just idag gör de ett undantag.
En matiné, med Minnesota Wild som motståndare, börjar i Scotiabank Arena 14.00, lokal tid.
Det beror, har jag fått förklarat för mig, på att det är skollov i Kanada och åtminstone en gång per år vill den mäktiga Ontario-klubben försöka få dit så många kids som möjligt och frångår därför principen att Leafs spelar på kvällar eller inte alls.
Så Idsint och Tokihh och andra TML-fans där hemma – nu får ni passa på! Detta är enda chansen att se era favoriter på kristlig tid.
Själv har jag, som jag förvarnade om redan igår, rätt mycket att göra idag, så någon blogg hinns inte med, men ni har i alla fall detta lilla intro att utgå från.
• • •
New York-resan i slutet av februari är slutsåld.
Det var sånt intresse för att komma hit och se de där tre kanonmatcherna, och för att få hänga med Mowgli och Baloo, att det liksom bara sa pang och så var alla platser paxade.
Det är vi såklart glada för, vi hade ingen riktig aning om vad en sådan resa skulle generera för slags intresse, men jag förstår att det är ett litet slag för de av er som gått och funderat och kanske övervägt att slå till de närmaste dagarna.
Men när det nu blev sådan succé kan vi utgå från att flera resor av samma sort kommer arrangeras i framtiden och då vet ni att det bara är att hugga direkt!
• • •
Ni har alltså chansen att rösta in ytterligare en spelare per division i All Star-wänschet och som ni ser på röstsedeln här finns det tre svenskar att rösta på: Nicklas Bäckström, Filip Forsberg och Oliver Ekman-Larsson.
Please, hjälp Papa Biff att få de gossarna till San Jose, så det blir ännu mer att skriva om (i Atlantic-divisionen får ni välja vem ni vill, men jag föreslår Brayden Point…).
• • •
Så här tror jag att matcherna 3 januari 2019 slutar
•Toronto – Minnesota 1
•Boston – Calgary 1
•Buffalo – Florida 1
•Philadelphia – Carolina 1 (OT)
•NY Islanders – Chicago 1
•Montreal – Vancouver 1
•St. Louis – Washington 2
•LA Kings – Tampa 2
• • •
Ha en fin omgång nu, vi kanske hörs till och från under kvällen!

NY RANGERS – PITTSBURGH 2-7 (Slut)
• • •
Elias Pettersson!
En gång till:
Elias Pettersson!
Det är inte många, om ens någon, i den svenska hockeyhistorien som haft en dag som hans 2 januari 2019.
Först utsågs han till Månadens Rookie igen, sedan blev han uttagen till All Star-festen – och slår han rosett kring hela dan genom att fullborda karriärens första hattrick.
På övertid.
Herregud – vad är det för underverk Ånge skickat ut i världen?
• • •
På Garden tar först Henke på sig hela förlusten – och sedan tar Quinn på sig det faktum att han spelade Lundqvist.
– Han borde inte blivit satt i den här situationen efter segrarna i Nashville och St. Louis. Mycket dåligt av mig, suckar coachen.
Hm.
• • •
Det ser ut som att Jamie Benn och Tyler Seguin i alla fall inte är Fucking Horseshit ikväll…
• • •
Ännu en gång:
Elias Pettersson!
• • •
Jag gläds med våldsamt eftertryck åt Finlands dramatiska triumf borta i Vancouver.
Kanada behöver spö ibland, det mår hockeynationen bara bra av.
• • •
Nu ska jag åka hem och skriva om…ja, tror ni att jag KANSKE kan komma upp med en svenskvinkel nu, eh?
Imorrn har jag mycket att göra och hinner nog inte blogga om den besynnerliga matinén i Toronto – Leafs enda på hela året! – men ska försöka vara lite tillgänglig i korresoffan under kvällen.
Tills dess:
Elias Pettersson!

7-2 till Pens med två minuter kvar.
Jag rör mig mot the backstage area – och hör av mig med kortfattad slutrapport senare.

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-4 (Period 2)
• • •
Huruvida pingvinerna kommer ut med mer blod i andedräkten vet jag inte om man kan påstå.
Det behövs inte. Det krävs bara att de rättar till kragen litegrann, för Blåskjortorna är så nöjda med sin förstaperiod att de av allt att döma inte tycker de behöver ta i så mycket mer – och så går golvet ur matchen.
• • •
Vi har en Gris-Olle med sällskap på ena flanken av pressläktaren ikväll och nu står det en försvarlig mängd tomma plastmuggar framför honom.
Fast det behöver ingen inom 50 meters radie se för att förstå.
Det hörs, om man säger så.
• • •
Det ska inte vara möjligt att en back så rutinerad som Shattenkirk låter en motståndare stå så ren och ouppvaktad som Aston-Reese gör när han spräcker Henkes nolla i början av mittperioden.
Men möjligt är det ändå, tydligen.
• • •
Crosby ligger bakom mycket, sure, och Letangs laserskott i taket bakom Henke är en verklig delikatess – men framförallt gör birollsinnehavare som Aston-Reese, Simon och Jack Johnson starkt intryck på Baloo ikväll.
• • •
Marc Staal är inte direkt fem plus vid 2-0-målet heller.
Men dom gamla gossarna kan man förstås inte scratcha. Dom är ju så bra på…ja, nåt.
• • •
Red Wings oförmåga att försvara ledningar börjar bli lite besvärande.
• • •
Att nästa års All Star-spektakel hålls i St. Louis är väl ok, men varför, frågar jag härmed, arrangeras aldrig några NHL-events här i New York?
Antagligen för att Garden är för dyr att hyra en hel helg, men vad fan – vi kan väl vara i Brooklyn då.
• • •
Johnny Mac – alltså McEnroe – är här ikväll.
Det gör mig alltid lika upplivad att se, han är en av de största hjältarna någonsin i min så kallade bok.
• • •
Henke kan inte direkt skyllas för något av målen, men han gör inte heller de galna extraräddningarna – och det är ett måste mot Penguins.
• • •
Elias P firar All Star-uttagningen med rookie-karriärens 20:e fullträff.
Grandiost.

NY RANGERS – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
Ingen riktigt uppseendeväckande har hänt ännu, men det känns som att någon håller en tändsticka ovanför det öppna locket till en bensindunk.
Det är såna känslor i svallning, så mycket ont blod från förr som kokar i de båda kombattanternas relation, så mycket återhållen indignation som pyr precis under ytan att matchen när som helst kan explodera.
Det är för härligt!
• • •
Mål får vi ännu så länge föreställa oss mer än se – det har alltså inte gjorts några – men förstaperioden rymmer ändå en hel del kul action och fin hockey.
I synnerhet hemmalaget trampar på jäkligt inspirerat, skakar fram ett par riktigt fläskiga chanser och leder skotten med 11-4 nu när de går in och dricker lite saft.
Oväntat – och just därför lite intressant.
Men en inte alltför avancerad gissning är att Pens kommer ut med mer blod i andedräkten i andra.
• • •
Plötsligt, när drygt två minuter återstår, ljuder alltså slutsignalen i Broadway-ladan.
Är det nån lallare i speakerbåset som tryckt på fel knapp?
I så fall kan han se sig om efter nytt jobb imorrn.
Brukar finnas lediga tjänster hos Burger King…
• • •
De är inte FULLT lika anti-Crosby som fansen i Philly, men även Gris-Olle och de andra brölhalsarna på Garden har ett horn – eller snarare ett tjog horn – i sidan till Pens-kaptenen, så när han får två minuter för tripping och blir inzoomad i jumbon just som han framför sina invändningar till domarna blir det som man brukar säga liv i luckan…
• • • 
Henke är inte ende svensken vi får se i San Jose under All Star-helgen.
Erik Karlsson och Elias Wonderkid Pettersson är också uttagna – och fler kan tillkomma eftersom fansen får rösta in ytterligare en spelare per division kommande vecka.’
Ni kan hjälpa till genom att vräka röster över exempelvis Bäckis, Vigge Hedman, Filip Forsberg och Wild Bill Karlsson.
Alright?
• • •
Ena domaren ikväll är en helt ny bekantskap med det något lugubra namnet Jake Brenk.
Hoppas han inte drar några beslut i långbrenk…
• • •
Långsamma nationalsånger har kommit att bli tröttsamma på samma sätt som långa reklamavbrott på fyran om somrarna.
• • •
Ja, Lappen, Marmormannen – Quinn är obegripligt förtjust i honom.
Men det är i sig inte så konstigt att Vesey får sitta.
Han har inte fått det att se easy ut på sistone.
• • •
Just ikväll har Malkin hälsningar till hemstaden Magnitogorsk – där en våldsam explosion dödade tre människor för ett par dagar sedan – tryck på skridskorna.
” Magnitogorsk i mitt hjärta”, står det på dem.
• • •
Marcus Pettersson ser väldigt stabil ut i pingvinernas försvarslinjer, det tycker jag.
• • •
Yours truly har inte hunnit äta mer än en ledsen smörgås idag, så nu kan det bli ett par vurrar.

Nytt år.
Ny tid.
Nya horisonter.
Men samma gamla laddade känslor i luften när Pittsburgh Penguins kommer till Manhattan för att spela ishockey mot New York Rangers.

Och hur kan jag vara så tvärsäker på det?
För att det är Bengan & The Boys som står för motståndet i 2019 års första match i The wooooorld’s most famous arena – och det känns precis som det alltid gör när de tar sig in över gränsen från grannstaten.
Lite fientligt, lite hotfullt, lite vredgat, lite hatiskt och lite ödesmättat; som skulle lite vad som helst kunna hända.
Usch, säger kanske den oinvigde.
Vad underbart, replikerar vi som som ägnar våra liv åt den här fantastiska sporten.
För det är ju just på de ingredienserna – hat och vrede och aggressivitet och aningar om att spektakulära saker är i görningn – de bästa hockeymatcherna bakas.
Så, visst, för all – Gott nytt år och allt det där.
Men här kommer en riktig old school-smocka från New York City.
• • •
Sorry för att det blev som det blev igår.
Jag var verkligen inte i form och delvis berodde det på att nyårsaftonens fest blev lite hårigare än jag påstod att den skulle bli, men det verkar också som att Montezuma inte tyckte att det räckte med att hämnas på de svenska JVM-kidsen; han gav sig på helt oskyldiga mig också.
Jag är fortfarande inte helt hundra, varför jag ber om visst överseende ikväll, men det krävs minst en stroke, helst i kombination med ett njurstensanfall eller två, för att jag ska missa Pens vs. Rangers på Garden.
• • •
Det är inte utan att hjärtat blöder lite för Anders Nilsson idag.
Att bli trejdad från Vancouver till Ottawa låter hemskt på så många plan.
Han byter Kanadas coolaste stad, milt klimat och ett lag i lindan av en ny storhetsepok mot Kanadas tråkigaste stad, vedervärdig köld och ett lag som senaste året gett kaoset ett ansikte och har lika stor chans att nå Stanley Cup-slutspelet som Maroon 5.
Men den gänglige VM-hjälten kan åtminstone trösta sig med att han slipper flyga över hela kontinenten.
Canucks är ju i Ottawa redan, för match ikväll, så han behövde bara byta omklädningsrum efter förmiddagens skate i Canadien Tire Center.
Å andra sidan – vad sjukt!
Så sent som på nyårsafton stod han för canuckerna i Jersey och ikväll sitter han som backup i Senators bås när de spelar i huvudstaden.
NHL är barockt ibland.
• • •
Det lilla jag faktiskt såg av jippot i nordvästra Indiana medan jag låg och halvsov i korresoffan bekräftade tesen att det kittlande i friluftsmatcherna för länge sedan evaporerat.
De är bara distraktioner vi får stå ut med för att de attraherar den breda publiken och därför genererar väldigt mycket dolares.
Fast i andra pausen kom bekräftelsen att 2020 inleds med en utomhusvals på gamla Cotton Bowl Stadium i Dallas och då kände jag ändå ett litet sting av kittel igen.
Det kommer säkert vara ett logistiskt elände där med, krångligt och jobbigt och kallt och jävligt, men vi får se innandömet i en en klassisk arena och det är fortfarande coolt.
Här är några andra arenor ligan skulle få mig att flyga till med viss iver i hjärtat:
Darryl K Royal-Texas Memorial Stadium i Austin, Tiger Stadium i Baton Rouge, Lembeau Field i Green Bay, AT&T Stadium i Arlington Texas, Superdome i New Orleans, Hard Rock Stadium i Miami, Neyland Stadium i Knoxville och Rose Bowl i Pasadena.
Inga NHL-lag i de städerna?
Nej, just därför!
• • •
Det är, sa både Henke och Mika på telefon efter segern i Nashville i lördags, den närmaste månaden det avgörs om Rangers kommer att ha meningsfull hockey att spela också i februari och mars.
Personligen tror jag ju att avståndet upp till strecket – 7 poäng just nu – är för stort och snart väntar troligen fas 2 i Den Stora Nedmonteringen, när även Kevin Hayes, Mats Zuccarello, Kevin Shattenkirk och kanske även Chris Kreider trejdas bort mot mer framtid.
Men innan det sker måste de såklart tro på det de gör och försöka stånga sig uppåt i tabellen och just de två herrarna – Lundqvist och Zibanejad – borgar med sin sprakande tävlingsinstinkt för att det i alla fall kommer att kosta att besegra dem.
• • •
Ligan får gärna arrangera en vintermatch på Bristol Speedway i norra Tennessee nån gång också.
Då åker jag ner i förtid och hänger med HEK på en pokerkväll, det lovar jag!
• • •
Just Lundqvist var snuskigt bra under nyårsresan till Nashville och St. Louis – och kostade mig en runda i baren på Docks på tredje avenyn på själva nyårsafton
Jag hamnade just där i samspråk med ett gäng glada gossar medan jag väntade på att Ash skulle dyka upp för supé och som slutperioden i Enterprise Center rullade på tv:n i taket slog jag kaxigt fast att min landsman inte skulle komma att släppa in några fler.
– När slutsignalen går bjuder jag alla er på en drink ifall han håller tätt, som hyllning. Det är ju new year’s eve, satt jag och skroderade.
Jaja, ibland blir vi alla töntar…
• • •
Coach Sullivan och Coach Quinn är gamla vänner och lagkamrater från Boston University – och inte bara det:
De är påfallande lika till utseendet också.
– Folk blandar ihop oss hela tiden, och det är bara att go with it, skrockar Sullivan.
Fast mja, jag skulle nog ändå säga att Quinn är den klart snyggaste av dem…
• • •
Baloos tips för kvällen kommer här:
•NY Rangers – Pittsburgh 2
•Ottawa – Vancouver 2
•Detroit – Calgary 1 (OT)
•Dallas – New Jersey 1 (OT)
•Colorado – San Jose 1
•Arizona – Edmonton 1
• • •
Det kommer inte som någon särskilt stor överraskning att Bengan Hörnqvist ser ut att vara blodigt engagerad också när nio-tio pingviner värmer med den traditionsenliga tvånuddsfotbollen i zamboni-garaget en dryg timme före matchstart.
Den mannen gör absolut ingenting halvhjärtat.
Det var just därför Douglas Murray alltid älskade att köra sommarträning med honom back in the day, ho ho!
• • •
Det viktiga nu är ändå att Vegas plockar upp Erik Brännström innan säsongen är över.
Annars måste Uffe Bodin sticka hål på en lunga och det tycker jag vore väldigt ledsamt.
• • • 
Jag har lätt värk i en tumme.
Meddelas endast på detta sätt.
• • •
Apropå Hockeysverige hände något oerhört i mellandagarna.
The CEO of Everything tog med sig pick och pack och familj och emigrerade till Florida – och nu sitter han i en fantastisk compound strax söder om Tampa och jäser.
Det talas i sms om köttslamsor på utegrillar, pool och kalla öl på verandan i skymningen – så inom en inte alls särskilt avlägsen framtid kommer han få besök av Papa Baloo…
• • •
Självförtroende lyser om Matt Murray när han trampar ut på isen för värmningen.
Inte att undra på.
Han har spelat fem matcher på Garden i karriären – och vunnit samtliga.
I Henkes look går inget alls att läsa, mer än det faktum att han i vanlig ordning är maximalt fokuserad, men antagligen känner han sig lite mindre uppkäftig för han har en sju grundseriematcher lång förlustsvit mot Pens.
Ojvoj.
• • •
På lördag ska jag hälsa på Gritty.
Jag kan knappt bärga mig.
• • •
Precis som jag ska trycka på publish-knappen kommer beskedet att Henke är uttagen till All Star-helgen i San Jose.
Såklart!
• • •
Beklagar den färska förlusten borta i västra Kanada.
Det hade vi inte tänkt oss, nej.
Men det går inte alltid – i synnerhet inte när nästan halva truppen legat däckad i magsjuka.
Nu tar vi och tröstar oss med lite NHL-hockey.
Det kommer att slå gnistor om matchen här på Manhattan, det försäkrar jag.

NEW JERSEY – VANCOUVER 4-0 (Slut)
• • •
Ah, vi behöver inte säga så mycket om denna årets sista live-föreställning – mer än att Devils tycks ha skaffat sig en ny Brodeur i Blackwood och att detta inte berättade så mycket om det pånyttfödda Canucks.
Nu ber jag att få utbringa en innerlig skål för alla absent friends – levande och döda och alla ni i kommentatorsspåret.
Ett riktigt gott nytt år på er.
2019 kommer bli bäst genom tiderna – och det börjar i korresoffan under Winter Classic-jippot om mindre än 24 timmar.
Ta det lugnt i natt nu – peace forever!

Matchen tar, känns det som, slut när Devils gör två snabba direkt i början av tredje onär en dryg minut nu återstår står det mycket riktigt fortfarande 0-0.
En liten slutkläm innan champagnen kommer senare.