TAMPA – TORONTO 4-1 (Slut)
• • •
Som de extatiska fansen skanderar under slutminuterna:
– Vasy, Vasy, Vasy!
Vad mer finns att säga?
Ryssen gör sitt livs match, stoppar 48 jävla skott, bländar oss med några helt sanslösa cirkusräddningar och vinner seriefinalen åt Tampa.
– Japp, instämmer Vigge efteråt, världens bäste målvakt stal matchen.
Det är till och med så Leafs-spelarna, nästan, applåderar.
– Han spelade otroligt bra. Vi gjorde vad vi kunde och har ingen anledning att deppa över vår insats. Men ibland måste man bara lyfta på hatten och gå vidare, säger filosofen Auston Matthews.
Men under den korta nattflygningen ner till Fort Lauderdale, med wine tipsy morsor i vanligtvis tomma säten, är det nog ändå en och annan som tänker tanken:
”Om ändå Domingue stått”…
För då hade gästerna garanterat vunnit.
• • •
Det är lite vemodigt att så här efter lämning gå runt i pressrummet och önska kamrater från Toronto och Tampa god jul och sånt.
Jag vill inte, jag vill fortsätta roadtrippen ner till södra Florida.
Men det finns inget att göra, det är time to say goodbye.
Och om allt går som det ska – vilket vi inte vet, det ska tydligen åska och jävlas här under fredagen – hörs vi från Garden i morgon kväll.
Tills dess:
Peace!

Nä, Leafs får inte in några fler på Monster-Vasse, som det verkar.
Alltjämt 4-1 och 1.24 kvar.
Jag rör på mig – och återkommer senare med slutrapport.

TAMPA – TORONTO 4-1 (Period 2)
• • •
Vid min gud – vassa Vasse!
Bolts-keepern är definitivt Årets Lucia i Tampa.
Det ser tidvis ut som i ett tv-spel när Leafs under framförallt ett PP i mitten av den här perioden bara vräker skott mot honom – de flesta på löjligt nära avstånd.
Och han stoppar allt – som en annan Keanu Reeves i ”The Matrix”.
Bland det svettigaste jag sett, fantamme.
• • •
Sen ser hans kompisar, förmodligen, till att döda matchen i sista minuten.
Killer Killorns 3-1 och Lill-Tylers 4-1 är regelrätta dolkstötar i Maple Leafs hjärtan.
• • •
Men – det är konstigt att just de här två lagen, bestyckade med de mest skrämmande powerplay-vapnen i hela världen, inte får ut mer av sina numerära överlägen.
• • •
Sicken situation.
Dansken lyser upp hela Lucia-kvällen med en magnifik tv-plock – men så visar det sig på reprisbilderna att pucken nog hinner över mållinjen innan han nyper den och efter visst dickederande tilldöms Kucherov-pojken mål.
• • •
Brendan Shanahan och Dubas står båda i presspentryt i pausen och ser belåtna ut.
Och why wouldn’t they?
• • •
Jag vill se ett Jack In The Box-mål – alltså ett sånt när en spelare kommer in direkt från utvisningsbåset, får pucken i friläge och bakar gräddig cannoli.
• • •
Svechnikovs mål i Bell Centre är ett mästerverk.
Kolla om ni inte sett.
• • •
Det ser inte ut som att någon i Tampa överväger att skicka julkort till Kadri.
Fyra man kastar sig över honom sedan han placerat en knytnäve i fejjan på Cernak.
Men ja, äh, det finns ingenting att vara sams om i en så här stor jävla match.
• • •
Det är fortfarande makalös stämning i Amalie – och den lär ju inte sjunka när vi, kanske, når hjärtinfarkatsspänning under sista 20 minuterna.
• • • 
Jaja, han gjorde sig skyldig till det där misstaget i första. Men i övrigt tycker jag Lill-Nyllet svarat för en lysande insats ikväll.
Ringrostig?
Nej, det var förra veckan.
• • •

Nu ska vi se om de har lika goda miniburgare som i måndags.

TAMPA – TORONTO 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, hej tomtegubbar – vilken förträfflig, sprakande Luciafest vi har i Tampa.
Two tribes har gått i krig och utmanar varann med superb jävla drömhockey.
Det blir extra hisnande eftersom lagen spelar likadant och går all in i offensiva attacker precis hela tiden.
Hittills är det dock bara genom flagranta individuella misstag kombattanterna dragit blod.
Lite oväntat, men det gör inte föreställningen mindre spännande eller intressant.
• • •
Misstag 1:
Kucherov brukar bli nervös i riktigt stora matcher, sitter jag och tänker – och just då slår han säsongens indianare till en helt fri Kapanen framför Vasse och han har ju all tid i världen pricka in seriefinalens första mål.
Ojvoj, Nikita…
• • •
Det är riktigt bra hålligång i Tampa-ladan ikväll också.
Alla har förstått vad som står på spel i den här holmggången – och det gäller givetvis också Maple Leas Nation, varifrån en månghövdad skara trekkat till västra Florida.
• • •
Misstag 2:
Vår vän Lill-Nyllet dräller, aningen olyckligt, med pucken i powerplay så shorthanded-experten Anthony Cirelli kan slita sig loss och trycka in kvitteringen.
Ojvoj, William.
• • •
Tror jag har lyckats klura ut i vilken lyx-loge Maple Leafs-mammorna huserar – tvärs över isen från pressläktaren.

De ser, såvitt jag kan se, ut att ha det riktigt gött med vin och champagne och laxsnittar.
• • •
Man tror ju att det högrisk för att det ska ringa igen när Bolts tilldöms PP, men dra mig i tomteskägget:
De får inte iväg ett enda skott på mål under två minuter.
Istället lyckas Vasse Vasilevskij slå en puck till icing.
Usch, hör man hur det ekar ända från Örby.
• • •
Unge Mathieu Joseph är skadad och kan inte lira för hemmalaget.
Synd, han har snabbt blivit en favorit.
• • •
LAGET, Hek, LAGET!
• • •
Babcock sa i morse att han trodde att Vasse skulle göra en kanonmatch ikväll.
– Första matchen efter längre frånvaro är målvakter i allmänhet lysande . Dippen kommer först när de gjort några matcher och blir trötta, hette det.
Han vet vad han talar om, Bobby Ewing-frissan.
• • •
Helt riktigt, idsint.
Det räcker inte med kaffe såna här gånger.
Syrgastuben på nu i pausen.

Årets match.
Jo, ingen diskussion.

Det är den som avgörs i Amalie Arena i i downtown Tampa denna Luciaafton.
I ena ringhörnan tabellettan Tampa Bay Lightning, den ljusklara hägringen – och i den andra tabelltvåan Toronto Maple Leafs, vitklädd med ljus i hår.
”Jamen, seriefinaler har vi väl redan sett några stycken”, invänder du.
Förvisso.
Men ju senare på säsongen en slik äger rum, desto större tyngd har den – per automatik.
Nu rör det sig dessutom om två divisionsrivaler som är inbegripna i en fräsande envig om vem som har flest superstars och spelar den mest överjordiska hockeyn – och de vet att de mycket väl kan att kommer stöta på varann i en all-or-nothing-clash redan i andra playoff-omgången i vår.
Tonen sätts nu – i grundseriens första möte.
Som stjärngossen själv, Vigge Hedman, konstaterade efter aptitretaren mot New York Rangers för några dygn sedan:
– Vi har sett fram emot den här kvällen. Det kommer bli som en slutspelsmatch och vi är jäkligt taggade.
Så nu hoppar vi upp och ner på stället en liten stund, jabbar lite i luften, hyperventilerar i tio sekunder och drar en snabb, hård applåd.
Det är årets match som ska spelas.
• • •
Tar spårvagn – numer helt gratis – till Ybor City. Äter meatloaf till lunch på Tampa Brewing Company. Går på bio. Ser Queen-filmen. En ok bagatell. Tar spårvagn tillbaka downtown Tampa. För kallt för Tikibaren, visar det sig. Ser hockey på rummet. Ringer Bäckis i DC och Johan Larsson i Buffalo. Skriver. Binge-tittar på ”Bad Blood”, om maffian i Montreal, på Netflix. Mycket bra. Somnar vid 04. Vaknar vid 09.00. Äter frukost i concierge-loungen. Blir överfallen av norrmän som kallar mig Biffen, frågar var Ekeliw är och tycker om podden. Stammar lite förskräckt till svar. Är inte bra på sånt, allra minst på morgonen. Spelar in podcast med nämnde Ekeliw. Sitter på balkongen och bara glor. Tar en promenad österut i downtown. Äter sen lunch på fina Moxie’s Cafe. Chili-omelett. Tar långa Riverwalk-promenaden hem. En uteliggare frågar om jag har en cigarett. ”Nä”, svarar jag. ”Go fuck yourself then, cocksucker”, säger han. Studerar en skylt som påstår att den kommersiella flygindustrin föddes i Tampa. Kan det verkligen stämma det? Tar en kort nap på rummet. Träffar vänner från Toronto i tikibaren. Går med dem till Jackson’s för middag men ännu fler vänner från Toronto. Sänker en draja. Äter en fantastisk hummersoppa och sedan en tallrik utsökt, färsk sushi. Avrundar med en sambucca och kaffe. Går tillbaka till tikibaren. Det blir sent. Somnar framåt småtimmarna. Vaknar 09.30. Får harkla mig extra mycket. Vaggar över till Amalie för morning skate. Går tillbaka till Waterside och klämmer en cheese burger till lunch. Tar en pre game-nap. Går upp, sätter mig på balkongen och börjar skriva på det här introt.
Se – där har ni en sammanfattning av vad bloggen pysslat med sedan vi hördes senast.
• • •
Papparesor arrangeras det ju stup i kvarten, men Maple Leafs gör något ännu roligare just nu.
De har morsorna med sig till Florida – och tar under morgonskajten i Amalie ut allesamman i båset för fnissig fotosession.

Inte mer än rätt.
Det är i första hand de som sett till att NHL-stjärnorna fått i sig näring, blivit skjutsade till träningar svinkalla lördagsmorgnar och haft hela och rena kläder på sig.
Det är också de som tröstat och tagit om hand när det varit tungt och ledsamt.
Mammor är bäst, helt enkelt.
Så Mrs. Matthews och Mrs. Nylander och Mrs. Marner och de andra har verkligen gjort sig förtjänta av en riktigt lyxig weekend i solen på Leafs bekostnad.
• • •
Jag känner att jag behöver be norrmännen i frukostloungen igår om ursäkt.
Gutten som kom fram var verkligen entusiastisk – och jag en awkward Mister Bean där jag stod och petade i äggröran.
Sorry, är bara lite trögstartad om morgnarna – och inte van vid att folk, allra minst norrmän, har sån koll att de kallar mig biffen, hyllar ”den heliga staden” och undrar när jag och Ekeliw ska ut på vår årliga roadtrip.
Så unnskyld, jag uppskattade verkligen de vänliga orden!
• • •
William Nylanders mamma, Camilla, är är antagligen den i Maple Leafs-entouraget som vet mest om världen världen de får se från insidan under den här resan.
Hon hade ju tidigare en make i ligan – och nu två söner.
– Ja, ler äldste sonen, men samtidigt har hon inte riktigt upplevt den här sidan tidigare. Det är väldigt roligt att hon får följa med och se hur pappa hade det under alla år han spelade i ligan och hur vi har det nu.
Lill-Nyllet håller också med om att hon förtjänar att bli bjuden på resa.
– Verkligen. Det var hon som såg till att vi kom iväg på träningar när vi var små och att det fanns mat på bordet. Dessutom var det ju hon som körde när vi åkte och kollade på pappas matcher och träningar. Så hon her betytt precis hur mycket som helst.
Ja, igen – mammor är bäst!
• • •
Mike Babcock kommer direkt från en joggingtur runt Amalie till sin presskonferens, svettig och dan.
Så gör aldrig Bruce Boudreau…
Det gör å andra sidan inte jag heller, så vem är jag att crosschecka i glashus?
Även Babsen är för övrigt laddad för kvällen.
– Det är vi och Tampa som satt standarden i år, ikväll får vi verkligen veta vilka vi är och vad vi håller för klass, säger han ödesmättat.
I love it.
• • •
Efter förlusten mot Chicago igår måste nog frågan faktiskt ställas:
Är Penguins på väg i samma riktning som Kings, Blues och just Blackhawks?
Nä, de befinner sig inte i samma ongoing moras som de nämnda klubbarna, men visst har de tappat lite. Inte är de lika bra längre. Nog är det fler lag än tidigare som har mer skills, mer tyngd och – framförallt – mer speed.
Det kan jag komma att få äta upp och gör det i så fall gladeligen, för excellens är det bästa som finns, men jag tvivlar på att jag får det.
• • •
Två bästisar utkämpar en egen stjärngosse-mot-stjärngosse-kamp invävd i kvällens heavy weight-kamp.
Steven Stamkos och John Tavares.
Om det har min gode vän Zeis – kung av Tikibaren sedan många år – skrivit en väldigt bra text på nhl.com.
Läs!
• • •
Jon Cooper, den charmige (eller tillgjorde, som somliga anser – men inte jag) Bolts-coachen har goda nyheter när han kommer till sin presser på förmiddagen:
Efter fyra veckors frånvaro gör Andrei Vasilevskij comeback i seriefinalen.
– Japp, tonight’s the night, meddelar Coop.
Ja, det är ju det – på så många sätt.
• • •
Plötsligt har någots slags debil debatt uppstått om att jag hånar Ondskan Ekeliw i podcasten.
Det är så dumt att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Mowgli är som en lillebror för mig, jag ömmar enormt för gossen och skulle offra en arm – mja, ett finger i alla fall – för att skydda honom mot världens ondska.
Fanns det minsta misstanke om att han tog illa upp av små skämt och stick kan jag garantera att de skulle upphöra direkt.
Men han försäkrar att han bara tycker att vår jargong, vår ton och vår dynamik bara är rolig – och så är det med det.
• • •
Åh, det känns i luften redan när jag kommer ner med hissen i Waterside-lobbyn – på många sätt själva medelpunkten i centrala Tampa före och efter Lightnings hemmamatcher – under sena eftermiddagen.
Det skälver lite av förväntan. Av nervositet. Av den laddning som uppstår när något stort och häftigt som många bryr sig om ska äga rum.
Den känslan intensifieras under promenaden mot media-entrén – och når sitt sprakande klimax inne i ladan.
Så brukar det bara vara inför playoff-matcher, men ibland formerar sig stjärnorna på exakt rätt sätt på himlen ovanför världens bästa liga redan i grundserien.
Lycka!
• • •
Hoppas ingen av er tvingats lyssna på ”Lusse Lelle” idag.
Maken till irriterande, infantilt trams finns ju faktiskt inte.
Tacka vet jag ”Staffan var en stalledräng”.
Det är en riktigt julsång, det!
• • •
Men även om Tampa och Toronto inte utgjorde ligans yttersta elitskikt just nu skulle Luciatåget i Amalie Arena vara en underbar happening
Jag menar, det är ju en helt mindblowing parad av läckra pepparkaksgubbar vi får se dansa.
Steven Stamkos, Auston Matthews, Nikita Kucherov, John Tavares, Victor Hedman, Mitch Marner, Brayden Point, William Nylander, Ryan McDonagh, Morgan Rielly, Ondrej Palat, Patrick Marleau, Tyler Johnson, Kasperi Kapanan, Andrej Vasilevskij, Frederik Andersen…
Ah.
Det är som att man gick på bokmässa och fick se Homeros, Shakespeare, Anton Tjechov, Strindberg, Dostojevskij, Hemingway, Victor Hugo, TS Eliot, Jane Austen, Charles Dickens, Mark Twain, Kafka, F. Scott Fitzgerald, Gabriel Garcia Marquez, Emily Dickinson, Sartre, Philip Roth, Paul Auster och Leif GW.
Typ.
• • •
Ju mer det får sjunka in, desto mer frapperande framstår det ju att Kusmark i Västerbotten gett världen två NHL-spelare – på samma gång.
Det tycker Pär Lindholm också.
– Ja, lite speciellt är det onekligen. Och jag känner såklart Arvidsson väl. Jag är två år äldre så jag ska väl inte säga att vi var direkt nära under uppväxten men jag visste förstås vem han var och nu är vi ju kompisar, säger han.
Nu väntar vi bara på att Russnäs – Niklas Hjalmarssons hemby på småländska höglandet – ska ge oss en till superstar!
• • •
De har naturligtvis inte tyngden i ”vår” klang- och jubelföreställning men det spelas ytterligare sju matcher ikväll (lite för att vara torsdag) och som sentida traditioner bjuder ska jag härmed be att få tippa samtliga.
•Buffalo – Arizona 1 (OT)
•Columbus – LA Kings 1
•Montreal – Carolina 1 (OT)
•Tampa – Toronto 2 (OT)
•Nashville – Vancouver 1 (Straffar)
•Minnesota – Florida 1
•Winnipeg – Edmonton 2 (OT)
•San Jose – Dallas 2 (OT)
• • •
– Man vill vinna alla matcher, men man vill det ännu mer såna här gånger. Det är ligans bästa lag som spelar och alla kommer att titta, det känns speciellt.
Även Steven Stamkos är laddad, jadå.
• • •
Hinner, som hastigast, hälsa på Andreas Johnsson för första gången idag.
Han verkar mycket sympatisk, kan jag meddela.
• • •
Såna här små ögonblicksbilder av livet i Tampa Bay tycker jag hör till.

• • •
Idag råkar Youngblood Kyle Dubas komma åt mig med en armbåge i hissen upp till pressläktaren.
Jag tror det betyder att Lill-Nyllet gör sitt första mål för säsongen i Amalie.
• • •
Det är ju inte som att jag inte skulle vilja hänga på Maple Leafs-följet ner till Fort Lauderdale imorrn och hänga där till matchen på lördag, men nä – nu får det vara nog med semester.
Jag flyger tillbaka till New York vid lunch och går allts som det ska åker jag raka vägen till Garden för matchen mellan Rangers och Coyotes.
• • •
Goder afton, goder afton, båd’ herre och fru
Vi önskar er alla en fröjdefull kanonmatch i Tampa.
Nu åker vi!

Som förvarnat – ni får klara er själva i natt också.
Furman Bjurman har ytterligare en night off i paradiset.
Men innan tikibaren öppnar ska vi förstås tippa de blott fyra matcher som spelas:
•NY Islanders – Vegas 1 (OT)
•Chicago – Pittsburgh 2
•Calgary – Philadelphia 1
•Anaheim – Dallas 1 (OT)

Med William Nylander tillbaka i sadeln är Toronto Maple Leafs åter i blickfånget och vi passar på att fråga – vad vet du om du den klassiska Original Six-klubben från Ontario?

Som sagt:
Idag, och ikväll, tar jag det piano i Florida-solen.
Men ni är såklart välkomna att ha egen happening i spåret – och då kan vi ju passa på att hylla det nya system vissa grymtar åt så mycket, för tänk vad mycket bättre det är nu när jag inte behöver moderera. Ni kan ”umgås” ändå, ju.
Jag ber dock, som den nya traditionen bjuder, att få tippa kvällens tio sammandrabbningar (igår, när det bara var fyra vill jag påstå att jag satte samtliga…)
•Boston – Arizona 1
•Buffalo – LA Kings 1
•Carolina – Toronto 2
•Columbus – Vancouver 2 (OT)
•Washington – Detroit 1
•St. Louis – Florida 2 (OT)
•Nashville – Ottawa 1
•Minnesota – Montreal 2 (OT)
•Winnipeg – Chicago 1
•Colorado – Edmonton 1 (Straffar)

TAMPA – NY RANGERS 6-3 (Slut)
• • •
Kort rapport var utlovad och här kommer den.
Jag tar nu två nights off, med möjligt undantag för ett litet tips imorrn.
Sen hörs vi igen när årets match spelas här i Amalie, mellan Tampa och Toronto, på Lucia-afton.
Ojvoj.

Bolts sätter 6-3 i tom kasse – och jag tar och gittar.
Kort slutkommentar kommer.
Mycket kort.