NY RANGERS – NY ISLANDERS 3-0 (Period 1)
NEW JERSEY – MONTREAL 2-1 (Period 1)
PITTSBURGH – DALLAS 3-0 (Period 1)
WASHINGTON – CHICAGO 2-0 (Period 1)
CAROLINA – TORONTO 2-1 (Period 1)
BUFFALO – PHILADELPHIA 2-0 (Början av Period 1)
DETROIT – BOSTON 0-0 (Början av Period 1)
TAMPA – FLORIDA 1-1 (Början av Period 1)
• • •
Ojvoj.
Rangers är verkligen ute efter att nacka spöke ikväll.
De ryker fan ur näsorna på dem, som på vredgade tjurar nån petat på med vass pinne hela dagen.
Kors i både tak och golv: Till och med Marmormannen – McLeod – gör mål.
Då vet man att det är en speciell kväll.
• • •
Det märks redan att det är Thanksgiving i New York. Stan töms metodiskt, trafiken där ute blir mer och mer beskedlig för varje timme – och i morgon kommer kvarter som vanliga torsdagar brusar av aktivitet ligga så öde att man kan tro att en neutronbomb detonerat.
• • •
Det glöder i pingvinerna i PPG Paints också.
Nu, ser man på dem, får det fan vara nog – och den här gången törs jag sätta en hel välgrillad kalkon på att de inte tappar igen.
• • •
Jo, Rangers hade ledningen även i Brooklyn förra veckan – och också den gången tog det ett en halv period innan Islanders började spela.
Men det känns annorlunda ikväll.
• • •
För övrigt tycker jag att de här gula Penguins-tröjorna är ruskigt snygga.
• • •
Han är en het som en jet-motor, Rangers wonder kid Chytil. Och far fram som om han hade en sån kopplad till skridskorna också.
Wow, Lancaster – han kanske borde fått den här rollen, och den här speltiden, redan för någon månad sedan…
• • •
Vad fina ni är som uttrycker returnerar tacksamheten med så vänliga ord.
Vi, tillsammans, är bäst!
• • •
Leafs kommer vända.
• • •
Pilut fick alltså vara med på matchvärmningen, men spelar inte.
Lite lustigt att fansen blir tokiga – när laget har sex raka segrar för första gången sedan Mayflower angjorde Plymouth.
Det räcker inte längre att vinna, man måste göra det med spelarna supportrarna vill ha på isen – annars är framgångarna tydligen inget värda.

Gosh, boys and girls and John J – ha lite tålamod. Pilutens potential är ju uppenbarligen så stor att han snart får chansen i cockpit.
• • •
Ondskan meddelar från redaktionen att hatet mot Florida pumpar i hans ådror i natt, ha ha.
• • •
Nu ska jag koncentrera mig på Sabres-Flyers – och fundera på om det inte är läge för lite gumbo på delivery.

Kalkonerna ligger uppsprättade och ska snart laddas med fyllning och föras in i miljontals ugnar.
Flygplatserna packas fulla av resenärer på väg hem till sina familjer i Omaha, Tuscaloosa, San Diego och Rapid City.
Och i NHL går 28 lag samtidigt upp i en aftondans som motsvarar vad en samtida endagarsfestival med Beyonce, Chris Stapleton, Robyn, Bob Dylan, St Vincent, Nathaniel Rateliff & The Night Sweats, Lady Gaga, Daft Punk, Madonna, Eminem och ett återförenat Abba skulle vara i musikvärlden.
Vi befinner oss kort sagt on the eve of Thanksgiving i Amerika.
Då ska man, är det meningen, tänka på saker man är tacksam över och bloggen, som firar alla amerikanska högtider med vådlig lust och aptit, går härmed all in.
Jag är tacksam över att jag har en så underbar familj och så underbara vänner, av vilka flera följt mig genom praktiskt taget hela livet; inget är mer värdefullt än det.
Jag är tacksam över att jag får bo och verka i USA – ett land, och en idé, som redan när jag var liten knatte blev en privat religion.
Jag är tacksam över att de då och då får in Blanton’s Original Single Barrel Kentucky Straight Bourbon Whiskey i den lilla, välsorterade booze-butiken här i kvarteret i östra Midtown.
Jag är tacksam över att jag och alla jag älskar just nu, ta i trä, är hyggligt friska och tillfreds och glada.
Jag är tacksam över att Primal Scream äntligen gett ut originalinspelningarna av ”Give Out, But Don’t Give Up” så jag kan sitta här och njuta av soul-boogie som låter som Memphis bästa bbq-ribs smakar.
Jag är tacksam över att det mitt i allt jävla elände fortfarande finns så mycket vänlighet, generositet, värme, hjälpsamhet och kärlek där ute.
Jag är tacksam över att jag när som helst kan sätta mig vid ett bord på Sparks Steakhouse och beställa in en Sirloin-biff, medium-rare-grillad.
Jag är tacksam över att jag blir äldre och upplever det som att jag lär mig av erfarenheter men fortfarande har drömmar som glöder i bröstkorgen, fortfarande kan bli exalterad som ett barn och fortfarande bekämpar vardagens outhärdliga gråhet med oförminskad passion.
Jag är tacksam över att de visar ”The Ballad of Buster Scruggs” på Netflix.
Jag är tacksam över att jag har lätt att skratta och fnissa och skrocka och – ta i trä igen – vägrar bli bitter vad som än händer.
Jag är tacksam över att jag och The CEO of Everything Sibner snart ska stå i honky tonk-ruset på Robert’s Western World i Nashville igen, sedan sitta i tikibaren i Tampa och slutligen ramla runt bland spelborden på Bellagio i Vegas.
Jag är tacksam över att jag får leva mitt liv precis som jag vill; själv – inte ensam! – och utan nånsin att behöva förklara mig själv och mina egenheter, utan att fråga någon om det är okej att jag åker till New Orleans ett par dagar och utan att ha dåligt samvete för att det sitter nån nånstans och väntar medan jag ber att få in en Abita till på Spotted Cat fast klockan passerat 03.
Jag är tacksam över Steady Clothings fantastiska bowlingskjortor.
Jag är tacksam över att ha en bunt mirakulösa gudbarn – och inga egna, faktiskt.
Jag är tacksam över att vägen där ute, den som sträcker sig över The Promised Land, aldrig tar slut.
Men framförallt:
Jag är tacksam över det här. Över bloggen. Över att få följa världens bästa hockeyliga och uppleva de magiska känslostormar den vispar upp, se den gudomliga briljans de som lirar i den besitter, känna dofterna, höra ljuden, sitta på pressläktarna i de fancy hallarna – och skriva om det, freebasing style, i det här forumet. För er, världens bästa läsare. Kväll efter kväll efter kväll.
Det är ett obeskrivligt stort privilegium.
Så här, brothers and sisters – ta emot mina Thanksgiving-hälsningar.
De är, allra främst, till er.
• • •
Jag är också, för att spinna vidare på kvällens lilla tema, tacksam över att ha en så skön korresoffa också.
I den tänker jag sitta ikväll och följa all sprakande action i de 14 fullknökade isladorna.
Ja, jag vet, det är derby på Garden och i det kan det verkligen bli åka av i det derbyt och det kan rentav ha varit så att jag för något dygn sedan febrade om att jag minsann skulle dit i vanlig ordning.
Men jag kom under förmiddagen, när jag spelade in ny podcast med Ondskan Ekeliw – ja, den, och han, ska förstås också upp på tacksamhetslistan! – att jag kommer ha bättre överblick över det veritabla vulkanutbrottet av toppdueller från min klassiska gamla vardagsrumsmöbel.
Dessutom känner jag mig lite frusen och ska upp tidigt och åka på Thanksgiving-ferie till centrala New Jersey imorrn och Henke spelar ändå inte och det har varit många matcher på slutet och fler kommer och, äh, jag sitter här, hörrni.
Men jag lovar – vi ska blogga musten ur den här bautakvällen i alla fall.
• • •
Inte en enda coach fick sparken förra året, men jisses – nu stupar de, in the line of duty, både här och där.
Inom loppet av bara några timmar i förrgår fick Mike Yeo sparken av Blues och Todd McLellan av Oilers.
Ersättare: Craig Berube, på interim-basis, i St. Louis och – voila! – Ken Hitchcock i Edmonton.
Att det blev byten i just de klubbarna finns inte mycket att invända mot – in fact, jag skulle vilja påstå att bloggen länge identifierat just Yeo och McLellan som sårbara – för lagen i fråga har underpresterat big time. Om det sedan beror på coachningen eller general managers oförmåga att bygga slagkraftiga trupper kan man, verkligen, diskutera, men ni vet hur det är: Coachen får alltid, som Armstrong uttryckte det i St. Louis, betala för andras synder.
Vad gäller ersättarna så, ja, Berube är ju rimligen bara tillfällig. Där kommer de förr eller senare anställa en tungviktare. Kanske rentav en som kallas Q. Och i Edmonton…he he.
Ja, jag säger det en gång till:
He he.
Vi trodde vi hade sett det sista av keruben med de hårda nyporna och de vassa sarkasmerna, men heeeeere’s Kenny!
Det känns både befängt och klokt på samma gång, på nåt vis. Befängt för att han sannerligen inte är något framtidsnamn och alldeles för ofta senaste åren visat sig ha en för antik syn på hur hockey ska spelas – och klokt för att han nog ändå kan vara den som är bäst lämpad att ge Oilers den defensiva stadga som saknat sedan…ja, sedan konstfrusen is uppfanns, nästan.
Men mycket mer än den här säsongen får det inte bli. Connor McDavid ska inte bränna ännu ett år av sin karriär under Hitch runda tumme – basta!
• • •
Vad konstituerar ett spöke i idrott?
Well, det är ju en plåga, en nästan institutionaliserad oförmåga, som följer lag eller individuella utövare ut i manegen mot vissa specifika motståndare – eller i vissa specifika miljöer.
Mats Wilander kunde till exempel aldrig slå Miroslav Mecir, hur mycket bättre han egentligen än var. Hammarby vann under 90-talet aldrig på Råsunda – oavsett om de höll högre klass än sina stockholmska rivaler eller inte. Calgary får alltid stryk av Anaheim i Honda Center.
Hance:
De jagades, och jagas, av spöken.
Under senaste två-tre åren har New York Rangers fått ett eget väsen som stirrar med svarta ögon genom två hål i ett vitt lakan.
New York Islanders, heter det.
Som hemmafansen i Barclays skanderade i torsdags:
– You can’t beat us, you can’t beat us, you can’t beat us!
Nej, det verkar verkligen så.
Var Blåskjortorna än befinner sig i tabellen, och vilken form de än råkar vara i, har de nuförtiden oerhörda problem med sin granne från Brooklyn/Long Island.
Det är i första hand därför – inte för att de slåss om topp 3-placeringar i Metropolitan-tabellen – kvällens rendezvous under Gardens spotlights lovar att bli så häftig.
Rangers kommer vara satan så angelägna om att replikera – och Islanders lika angelägna om att hålla sin svit mot kaxiga Manhattan-divorna levande.
Beware of de uppumpade rivalerna i New York City, folks.
• • •
Ytterligare ett skäl att stanna hemma under en filt i korresoffan ikväll, med färskt kaffe och delivery-drömmar, är vädret.
Meterologerna varnar för att temperaturen i New York under kvällen på ingen tid alls kommer sjunka som Pittsburgh Penguins sjunkit genom tabellen senaste veckorna.
Nån front glider åt sidan och öppnar en dörr för svinkalla luftmassor från The Great White – Kanada alltså; de ska alltid jävlas med oss! – och vi har bara att ta fram långkalsongerna lagom till Turkey Day.
• • •
Fjorton matcher – och fjorton tillfällen att visa hur lite en bloggare vet.
Men jag, som det heter, bjussar på den och levererar härmed mina tips i denna busy, busy kväll.
•New York Rangers – New York Islanders 2
•New Jersey Devils – Montreal Canadiens 2
•Pittsburg Penguins – Dallas Stars 1
•Washington Capitals – Chicago Blackhawks 1
•Carolina Hurricanes – Toronto Maple Leafs 2
•Buffalo Sabres – Philadelphia Flyers 1 (OT)
•Detroit Red Wings – Boston Bruins 1 (OT)
•Tampa Bay Lightning – Florida Panthers 1
•Nashville Predators – St. Louis Blues 1 (OT)
•Minnesota Wild – Ottawa Senators 1
•Arizona Coyotes – Vegas Golden Knights 1 (Straffar)
•Anaheim Ducks – Vancouver Canucks 2 (OT)
•Calgary Flames – Winnipeg Jets 1 (OT)
•LA Kings – Colorado Avalanche 2
• • •
Ja, även er Biff sitter alltså vid ett bord, i en stor familj, och äter kalkon imorrn – två gånger om.
Jag ska, precis som ifjol, följa med min kompis Ash ut till hans släktingar i New Jersey; först hos pappan närmare New York, sedan hos mamman längre ut i spenaten till kvällen.

Det är såklart magiskt för en USA-romantiker, för hur många såna Thanksgiving-middagar har man inte sett på film och i tv?
Jag är dock inte särskilt förtjust i den egenartade maten de serverar under den här högtiden. Kalkon är en torr jävla fågel som bara orsakar förstoppning, pumpa-paj smakar apa och tranbärssylt…eew, jag äter hellre luddet i Zdeno Charas trunk efter en lång roadtrip.
Efter visst mumlande har detta – till roade amerikanska skrattsalvor – framkommit sedan senast, så Ashs mamma, med rötter i Napoli, har utlovat mer traditionella italienska läckerheter åt lille Per i år.
Fint va?
• • •
Snabbt, vilka är de tre lag är som inte spelar ikväll?
Just det – Oilers, Sharks och Blue Jackets har redan gått på Thanksgiving-lov.
Och vilket är det ENDA lag som INTE uppträder under den ännu mer fullpackade Black Friday-given?
LA Kings.
• • •
HEK, hur firar ni Thanksgiving i Bristol, Tennessee?
Uttrycker ni särskilda tack åt LAGET?
Det tycker jag Filip & co kan vara värd efter den här hösten!
• • •
Nån gång den här säsongen ska jag fan försöka ta mig till västra Kanada och se ett Battle of Alberta.

Det verkar vara det nya Penguins-Flyers.
Få se, vi har ett i Edmonton 9 december, ett till i samma stad 19 januari och så avslutningen i Calgary 6 april.
Hm, vi får försöka planera lite här…
• • •
Vad gäller Black Friday hinner jag för övrigt inte hem till matinéerna. Jag sover nämligen över hos Ashs familj – fastnar hos en Jersey-morsa, som saknade Eric brukade uttrycka det! – och det tar sin lilla tid att ta sig tillbaka efter lunchen. Men till kvällen pumpar vi på igen. Från soffan.
• • •
Sidney Crosby gör comeback ikväll.
Ifall det var någon som undrade varför jag tror att Penguins slår Stars.
• • •
Tio dagar kvar.
Sen har Nylander-gate nått sin upplösning – på ena eller andra sättet.
Vad tror ni?
Jag tror han blir klar för Leafs i sista stund.
• • •
Men grattis, John J!
Gud – och Botterill – hör bön!
Du har alltså äntligen fått upp din hjälte Lawrence Pilut och såvitt jag förstår debuterar han direkt i natt, mot Flyers, ordinarie backen Scandella är ju skadad.
Given succé, utgår jag från – annars får du bannor, John!
• • •
Hörrni, nu tar vi och stoppar kalkonen i ugnen, på högsta värme, och släpper loss de 28 lagen som – allesamman – vill gå in i det korta uppehållet med två fina poäng under bältet.
Oj, vad kul det ska bli!

NY RANGERS – DALLAS 2-1 (Slut)
• • •
8-1-1.

Där har ni Rangers record för de senaste tio matcherna.
Morsning och hallå – så bra skulle det ju inte gå mitt under pågående rebuild.
– Men vi mognar som lag för varje match. Det är väldigt roligt att se, säger Lundqvist.
• • •
Gissa vad som händer?
Big Ben Bishop går sönder och kan inte spela tredjeperioden.
Jag SA ju det!
Man kan inte utsätta norra halvklotets känsligaste ljumskar för tjänstgöring back-to-back.
• • •
De brakar på med riktigt dammig mainstream-rock när vi kommer in i Rangers-kabyssen och jag måste fråga DJ ZBad hur han står ut med det.
– Det är inte mitt val, det kan jag lova, muttrar han med ett snett leende.
Vem ska vi misstänka?
Staal?
Det är han som får Broadway-hatten av lagkamraterna, så antagligen.
• • •
Det börjar kännas som att Vegas spelar i år som vi trodde att de skulle göra ifjol.
Weird.
Eller inte.
• • •
Henke nickar instämmande när jag framför teorin att klipper magiskt med plocken oftare än vad vi sett de senaste åren.
Förklaring:
Återgången till den gamla spelstilen.
– När jag står djupt i kassen, som jag alltid gjort förr, får jag mer tid att läsa spelet och förlita mig på min reaktionsförmåga, förklarar Lucky Luke.
• • •
Jaha, Yeo har gjort sitt.
0-2 hemma mot Kings klev droppen, Armstrong sparkade honom på stående fot.
Näste man till rakning: Randy Carlyle, följd av Todd McLellan och, kanske, Mike Sullivan.
• • •
Imorrn är det bara en enda match – och sent dessutom.
Så vi har sändningsuppehåll till onsdag.
Hörs då.

Slut, Rangers vinner 2-1.
Lite mer kommer senare – fast det dröjer.

NY RANGERS – DALLAS 1-1 (Period 2)
• • •
Jadå, vi har oss en utmärkt måndagkväll på Manhattan.
Ett stycke utmärkt mitt-i-lunken-match pågår – och nu har den blivit jämn också.
Så fort Stars tar ledningen studsar Rangers plötsligt till och börjar spela med mer aggressivitet och offensiv lust.
Därför är det oavgjort och upplagt för en redig smällkaramell till slutperiod.
• • •
Jimmy Vesey makes it look easy, säger dom – men nu kan man nog snarare säga att Jimmy Vesey makes it look helt otroligt snyggt.
Han lyckas alltså, fallande, dra in en backhand – bakom ryggen.
Jaja, lite tur – men Åh så grant.
• • •
Bloggens administratör sitter just och tänker ”Stars powerplay brukade vara rena cirkusattraktionen, gud uddlösa de mot allt förnuft verkar nu”.
Då prickar Seguin in ettan på en Henke som ser absolut ingenting för Jamie Benn står lika tätt inpå honom som folk står intill varann längst fram under stora konserter på Ullevi – och givetvis är det inga Rangers-backar som har lust att försöka flytta på bjässen.
• • •
Både minut- och timvisaren fungerar i Big Ben fast det är back-to-back-drama.
Precis innan Seguin spräcker Henke-nollan gör han, i shorthanded-läge, en helt briljant räddning på en Howden-kontring.
• • •
Det ÄR dock blekare än det borde vara, Dallas spel i numerärt överläge.
Men de saknar förstås Klingberg.
Som vi brukade säga i Nedre Tjärna i Borlänge:
Man kan inte ställa till med fest utan burgare!
• • •
Om nu Lawrence Pilut ändå plockas upp mitt under Sabres bästa säsongsstart på ett decennium, då kanske man kan säga att han blir ett Pilutfall…
• • •
Är det bara jag, eller tycker fler att det känns som att Henke på slutet börja glänsa mer med plocken?
Nu rånar han – sorry, Jarkko – Heiskanen med en riktig TV-variant när en dryg minut återstår.
• • •
Javisst, Pansarkryssaren från Fäbodvägen har alltid varit de stora ögonblickens man.
Klart han inleder bombardemanget i Nashville.
• • •
New York Dolls har tidig fantasy-ledning över de avskydda lyftkranarna från Örby.
Det ska nu firas med en kopp kaffe.

NY RANGERS – DALLAS 0-0 (Period 1)
• • •
Okej perre i The Grind – målen förutan.
Framförallt ligger Stars på bra. Rangers får försvara sig praktiskt taget hela tiden – det är knappt så zonen framför Bishop behöver spolas nu i pausen – men det gör de andra sidan med framgång.
Gästerna har pucken men snurrar mest runt och kommer bara undantagsvis till riktigt mördande avslut.
Fast no doubt.
Om det fortsätter så här kommer Texas-stjärnorna förr eller senare spräcka Henkes nolla.
• • •
Heiskanen har inte precis rivit ner tapeterna här inne, men jodå – vi ser vad det är för slags läcker liten guldklimp dom Dallas har i sin ägo.
• • •
Stars förstakedja – den mest magnifika Texas-trion sedan Davy Crockett, James Bowie och William Travis försvarade The Alamo – är ändå livsfarlig precis vareviga gång den kommer in på isen.
Slaying, som kidsen skulle sagt.
• • •
Vår gamla vän Tim Peel dömer den här matchen.
Så ja, båda lagen – plus alla på läktarna – är redan förgrymmade över bedömningsnivån.
Brukar bli så…
• • •
Det är fint när några knattar från ungdomslag i New York-området får komma in och posa med The Big Boys under nationalsången och en liten målis åker fram till kassen och ger Henke en high five.
• • •
Här var vi helt säkra på att Stars skulle starta med Khudobin nu när det är back-to-back-match och allt.
Men de kör vidare med Big Ben Bishop.
Farligt.
Big Ben går ju sönder så lätt att man egentligen inte ens kan låta honom åka ut och fiska två dagar i rad.
• • •
HEK, nu är det snart dags för LAGET att visa vad det går för.
Satan vilken match det där kan bli.
• • •
Ja, för tillfället har jag inget mer att säga.
Så jag gör väl som John J säger och går och frågar Commendatore Grönborg om han hört talas om AHL-backen Pilut…

Välkommen till The Great Grind.
Serielunken.
Den oändliga vardagen i NHL.
Det är nu den tar vid. Det är nu, i det mörka november, när nyhetens behag från seriestarten lagt sig helt och vägen fram till våren känns som en omöjlig evighet, den kopplar greppet och skiljer skorporna från gräddbakelserna, päronsodan från årgångsvinet och pojkarna från männen.
Det är i det här läget lätt att få för sig att det inte är lika kul som vanligt för att matcherna inte betyder lika mycket som under spurten i mars och april.
Men det är ju bara inbillning.
Vi ser världens bästa hockeyspelare gå i clinch kväll efter kväll även nu – och poängen de slåss om har lika stort värde som de som ligger i potten i omgång 81.
Man behöver bara anstränga sig lite mer för att inse hur det ligger till – just för att det är så jävla mörkt och för att de avgörande slagen känns så avlägsna.
En match som den på Garden ikväll, mellan New York Rangers och Dallas Stars, kan vid en första anblick till exempel framstå som mindre angelägen.
Det är måndagen innan Thanksgiving, Stars spelade även igår, Rangers väntar på returderbyt mot Islanders på onsdag och inget dramatiskt står i begrepp att hända i tabellen.
Men på samma gång är det helt avgörande för Dallas att vinna för att försvara sin ställning i det sedvanligt brutala Central-racet och vill Rangers verkligen vara med i kampen om playoff-platserna i öst är det helt nödvändigt att de samlar på sig alla poäng de kan nu, innan allt blir tajtare och hårdare och tuffare efter julfester och nyårskarameller.
Dessutom kommer det som vanligt att krylla av världsartister på isen.
Hos gästerna från The Lone Star State har vi till exempel det mest dynamiska radarparet i hela ligan i Jamie Benn och Tyler Seguin, ryske artisen Alexander Radulov, finska rookie-sensationen Miro Heiskanen och hans plötsligen glödheta landsman Esa Lindell, ikonen Jason Spezza och underskattade svensken Mattias Janmark – och hos hemmalaget en av tidernas bästa målvakter, tjeckiska superlöftet Filip Chytil, Mika Zibanejad på väg mot toppformen och Lias Andersson, näste Mark Messier på Broadway.
Yeah, brothers and sisters.
Välkommen till The Great Grind.
Den är underbar.
• • •
”Snubbla inte och slå dig nu”, messar alla och envar när jag gör mig redo för att lämna lägenheten och ta mig till Garden igen.
Hrmf.

Det har hänt en gång – och då var det snöstorm och jag gick i skor lika hala som en advokat i tobaksindustrin.
Nu har snön smält bort, solen skiner genom ett tunt lager av dis och jag rör mig lika okuvligt och stabilt som en stridsvagn när jag stävar västerut längs 34:e gatan.
Enda åkomman är lite förhöjt blodtryck över att julträngseln redan börjat runt Macy’s, så att det är svårt att ta sig fram – folk är verkligen inte kloka – men det går att hantera.
Så don’t you worry.
Biffen står stadig på jorden igen.
• • •
En vi däremot inte får se i strålkastarskenet på Broadway ikväll är Burger Klingberg.
Mycket tråkigt.
Han – för mig numer en lika essentiell Texas-ikon som Sam Houston, Lyndon B Johnson, Doug Sahm, JR Ewing, Janis Joplin, Howard Hughes, Boddy Holly, Jayne Mansfield och bbq-såsen på Louie Mueller i Taylor – är ju skadad och hockeygudarna ska ha en örfil för att de ställt till det på det viset.
Det för att se virtuoser som honom spela hockey jag bor på den här planeten, goddammit!
• • •
Ur askan i leden, tänker jag helt osökt när jag ser att Lias Andersson får en ny kedjekamrat i Steven Fogarty, för nej – det är inte Marmormannen denne Fogarty ersätter. Det är Lettieri som fått sätta sig i bilen och köra I-95 norrut, till Hartford.
Vilket mörker.
Så länge Lias har den omgivningen kan vi se det som att han spelar med en skivstång från gymmet på axlarna, ty sådan är den omöjliga bördan.
• • •
Visst, visst, det fortsatte regna givna vinklar över Jarkko hela lördagsnatten och jag sa ju det – Eriks första cannoli skulle komma nygräddad och fin ur ugnen.
Jag var tvungen att messa honom – EK65 alltså – och berätta att jag sagt åt dom där hemma att nu går jag ut och tar ett järn ”så Erik får göra sitt första mål”.
Det skrattade han ganska gott åt.
Jarkko, å sin sida, kan trösta sig med att det som helhet ändå är en finländsk höst i NHL.
Mikko Rantanen, mister – han är something, den biffen.
• • •
Om vi ska fortsätta slå på serielunkens trumma kan vi också konstatera att den inte bara rymmer matcher som blir mycket bättre än man tror.
Åtskilliga som redan på förhand andas Big Time ingår också.
Som ikväll.
Mitt i given har vi en ny seriefinal mellan Lightning och Predators – den här gången i Bridgestone Arena.
Ettan mot tvåan och så griniga som de var på varann när bloggen satt i Amalie och tittade för några veckor sedan kan vi vara försäkrade om att det kommer slå gnistor i country & western-land.
Önskar jag var på plats nu också, men det går inte vara med på allt kul och vi har ändå i representation i ladan i form av Bladet-trion Hebbe, Vargen från Lautakoski och Marco Polo-Persson.
Må de få en oförglömlig kväll – som avslutas med femstjärnig honky tonk på Robert’s Western World.
• • •
Precis utanför Gardens backstage-entré på åttonde avenyn står idag en man i kostym med en pappskylt där det meddelas att han delar ut gratis kramar.
Jag skulle verkligen vilja ha en, men är för mycket Borlänge och tänker att så kan man ju inte göra och smiter in genom dörren helt okramad.
Vad dum jag är.
• • •
På torsdag slår sig alltså hela nationen ner och äter torr kalkon – inklusive yours truly; jag är bjuden på riktig familjehögtid i New Jersey i år igen.
Det är, kort sagt, Thanksgiving.
Då brukar NHL-tabellen traditionellt ha fått sin struktur. De flesta av de som befinner sig ovanför strecken den här tiden på året går till slutspel till våren – och merparten av de som befinner sig under samma streck gör det inte.
Men i år vetifan. Det är ju så jämnt, och så kort avstånd mellan toppen och botten, att placeringarna den här gången inte ger samma relevanta vink.
Pittsburgh Penguins sist?
I don’t think so.
Washington Capitals utanför playoff?
I don’t think so either.
Och Islanders och Rangers etta respektive tvåa i Metropolitan – bakom Columbus?
Nej du.
I får vi vänta tills vi delat ut julklapparna innan vi kan dra riktiga slutsatser.
• • •
”Förr eller senare börjar Lundqvist svaja”.
Det är ett av de vanligare argumenten hos de som fortfarande är helt förvissade om att Rangers kommer krokna under våren.
Inte helt otänkbart, förstås. Han fyller 37 i mars och Rangers har inget annat val än att slita hårt på honom.
Men den här helgen pekade på något annat, tycker jag.
Han hade något av stinker mot Islanders i torsdags – och ifjol och förfjol följdes såna matcher nästan alltid av fler mindre lyckade insatser. Självförtroendet fick sig alltid en törn då.
Nu kom han tillbaka mot Panthers två kvällar senare – och var enastående.
Jag tror det säger nåt. Han har gått tillbaka till sin gamla stil och tänker fortsätta så, no matter what, och det kan vara så att det ger en trygghet som inte fanns där under de yvigare åren, när han och tränaren Benoit hade för sig att han måste spela mer aggressivt.
Men vi får se.
Det kan de andra som har rätt och jag fel. Det vore inte första gången.
• • •
En annan man utanför Garden-entrén på 8th Avenue står och busvisslar.
Gång på gång.
Högt.
Lätt irriterande – men jag blir lite avis också, för jag vill kunna busvissla men har aldrig nånsin fått till det.
Kan ni?
Hur gör ni?
• • •
Tippa kvällens omgång?
Självklart, här håller vi hårt på traditionerna.
NY Rangers – Dallas 1 (OT)
Toronto – Columbus 1
Pittsburgh – Buffalo 2 (OT)
Montreal – Washington 1
Ottawa – Florida 2
St. Louis – LA Kings 1
Nashville – Tampa 1
Calgary – Vegas 1
Vancouver – Winnipeg 2 (Straffar)
• • •
Jarkko messar ivrigt om Heiskanen:
”Jag är avis på dig som får se honom…nu kan du jämföra med Dahlin, jag tror du kommer bli överraskad!”.
Well, jag har redan höga tankar om denne unge man – Hesikanen alltså, även om tankarna om Jarkko också är höga. Fast han är inte så ung! – och tycker det ska bli en fröjd att se honom, oaktat jämförelser med Raz i Buffalo.
• • •
Här är ett löfte:
Var än William Nylander begår sin säsongsdebut i NHL den här säsongen, och med vilket lag han än gör det, kommer jag att vara på plats.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill förstås ändra ”Fogarty” till ”Fogerty” och really – om man nu heter så, varför inte byta a:et till ett e så man får dela namn med den gudomlige Creedence-sångaren?
• • •
New York Dolls går den här veckan upp mot HC Lyftkranarna – för det är ju så det är upplagt; man tävlar en vecka i taget i tio olika kategorier mot ett annat lag i ligan.
Och vem är GM för Lyftkranarna om inte Ondskan Ekeliw i Örby.
Räkna med hårda tag, mycket trashtalk och en hel del gurgel. Inte ens långvariga avstängningar kan uteslutas.
• • •
Det är inte så ofta man ser raka krav på avgång och avsked i nordamerikansk hockeymedia men idag går Ken Campbell på Hockey News faktiskt ut och kräver att Oilers sparkar både coach McLellan och GM Chiarelli.
Ojvoj.
Läs här, han spar inte på krutet.
• • •
Fint besök i stugan ikväll.
Commendatore Grönborg är och kollar på svenskarna.
Kammaa er, pojkar.
• • •
OK, folks – nu spänner vi fast oss för ännu en mörk kväll i The Great Grind.
Den kommer bli grym.

NY RANGERS – FLORIDA 4-2 (Slut)
• • •
Nu har det gått lite drygt tolv timmar sedan jag satte mig på tåget till Newark, så yes – det är dags att släcka lampan i bloggen.
Nu ska 65-årig Wall Street-gubbe firas.
Tack för sällskapet dagen och kvällen lång – det var riktigt festligt.
Ett par noteringar:
Lundqvist är efter denna 438:e seger ensam sjua på listan över målisar i NHL-historien som vunnit flest matcher, Elvis is back och givetvis gör Järnkrok hattrick när Jarkko ska skriva.
Om en stund ska ni se att Erik Karlsson hänger sitt första som haj också…
Hej på’re!

Slut, Rangers vinner med 4-2.
Det kommer en mycket kort slutskvätt – snart.

NY RANGERS – FLORIDA 3-2 (Period 2)
• • •
Ja, här är fortfarande ett liv och ett kiv.
Riktigt fin action.
Och faktiskt – nu är det Rangers som spelar allra finast hockey.
De här slynglarna kommer allt oftare upp på nivåer där man inte tror att de hör hemma.
• • •
Personligen tror jag inte det finns en sportkepa att Namestnikovs mål ska godkännas, för ur de kameravinklar vi får hålla till godo med är det omöjligt att se om pucken passerar mållinjen.
Men jag kan ta min sportkepa och gå och gömma mig, mål blir det.
• • •
JFK slår till för Bruins!
Vad kul, hurra för hans första NHL-mål.
• • •
Pucken försvinner ner i Marc Staals byxor i en sekvens.
Det tycker jag är kul.
• • •
Nu är det en veteran på Red Wings rookie-middag som i förtörnade ordlag undrar om jag pratat med De La Rose i Newark.
Faktiskt inte.
Men han kan ju ha läst bloggen, Roland…
• • •
Nä, han har inte bara plockhandsken till att ut bullar ur ugnen med, Lundqvist.
• • •
Rasmus Dahlin gör sitt hittills viktigaste mål.

Då vet man att Jarkko har bevakningsansvaret på de senaste matcherna – vilket han har eftersom jag ska vara sen gäst på en Wall Street-fest.
Det har han numer alltid när det händer mycket svenskt…
• • •
Varje gång de zoomar in Panthers coach börjar jag fnissa för mig själv, för hur var det nu Ondskan uttalade hans namn?
Obetalbart.
• • •
Nån friar på jumbotronen och reaktionen från Gris-Olle är den vanliga.
– Say no, vrålar han
Ha ha.
• • •
Sabres vänder alltså i Minnesota och tar femte raka.
Mighty.
När var Kometen och de andra fansen med om nåt sånt här senast?
• • •
Nu är det nästan så att Mike Sullivan börjar sitta löst.
Jackpot för Bob Murray i så fall.
Det är bara att ta Sully till Anaheim och så blir Ducks contenders igen.
Och så kan Rutherford anställa Q.
• • •
Det känns som att vår härliga bonanza kommer sluta med en suverän urladdning.
Häng med!