NY ISLANDERS – NY RANGERS 2-2 (Period 1)
• • •
Rangers bästa period i Brooklyn genom tiderna?
Ja, i några minuter i alla fall.
Då uppträder de med just den hunger och stridslystnad som ett derby tarvar och gör också två snabba mål.
Sen kommer Islanders på vilka det är dom spelar mot, tar över och utjämnar.
Så kan det gå.
• • •
Claysson bakar sin första cannoli för Rangers.
Kul!
Men det är Howden som fixar degen och grädden när han som en annan Datsyuk bara snor pucken av Johnny Boom Boom och hittar Freddy med en så fin passning.
• • •
Jarkko, jag kan tänka mig att vurpan roade er taskmörtar på redaktion.
Jag får, som det heter, bjuda på det.
Det är ni som är där och jag här…
• • •
Hehe, MSG-sändningen börjar med att Sam Rosen och Joe Micheletti äter pizza på Broccolino tvärs över gatan från Barclays.
Det gör de rätt, de har finfint krubb där.
• • •
Exakt, theobaltiger:
In med Lehner!
• • •
Som ni ser är det många lediga stolar i Brooklyn-ladan, men nej – det säger inget om intresset för hockey i storstan. Det visar bara att ingen vill vara ute när stormen Avery härjar i stan.
• • •
Nja, Chall, jag har ju kostym på jobbet och stövlar passar inte så bra till kostym, tycker jag.
Hur heter det?
Vill man vara fin får man lida pin.
• • •
Vi får hoppas att Rangers-Simon inte hann ringa eller ringa Islanders-Bazil med hån och löje efter de två snabba bortamålen.
I så fall har han det jobbigt hemma i tv-soffan just nu.

Laddningen hänger i luften när jag kommer ner i lobbyn i min skrapa för att ta mig till Brooklyn och säsongens första New York-derby.
Bakom disken står Islanders-Bazil stum och bläddrar i några papper och borta vid dörren väntar Rangers-Simon med armarna i kors och en min som säger att hans kollega där borta kan fara åt helvete.
De är vanligtvis goda vänner och babblar oavbrutet om the topic of the day när man trampar förbi, men inte när deras respektive lag möts på en hockeyrink.
Då blir det så här.
Spänt. Tyst. Fientligt.
Så mycket prestige och status och bragging rights står ju på spel.
Det är grejen med derbyn.
De är inte happenings för att lag som har samma postnummer råkar mötas. De är det för att de delar hela städer, bygger upp lekfulla (i bästa fall…) inbördeskrigsstämningar och får arbetsplatser som den mina dörrmän tillbringar dagarna och nätterna på att koka av förväntan och ångest.
Simon och Bazil vet ju.
Imorrn kommer den ene av dem ha bästa dagen på året – och den andra sämsta diton.
Så – let’s play some hockey, boys!
• • •
Det är spänt utomhus också.
Stormen Avery – jo, den heter så; jag skojar inte – har dragit in över stan och snön fullkomligen vräker ner över New York City.
Och jag hinner bara ett kvarter i mina hala italienska lågskor – sen blir jag butt-endad av Kung Bore.
Det vill säga; jag halkar på en isfläck och sätter mig på arslet.
Det gör mycket ont och byxorna går sönder och jag blir så förbannad att jag går hem igen – och stannar här.
Med andra ord:
Det blir ingen live-sändning ikväll. Jag ser derbyt i korresoffan.
Jaja, ni suckar och stönar – men det blir bra det med.
• • •
Hörde ni papa Baloo lägga ut texten på svengelska igår? 

Jag gästade den podcast legendarerna Pierre LeBrun och Scott Burnside har på The Athletic och fick föra mina synpunkter på bland annat Hagelin-trejden, Elvis, Nylander-Gate och onödiga promenader till torgs.
Kan avnjutas här, om ni vill fnissa lite.
• • •
Dagens Battle of The City har förutsättningar att bli det mest extraordinära på flera år.
Sure, Islanders och Rangers lyckas alltid höja temperaturen, oavsett situation i övrigt, men när bägge är bra samtidigt och tampas om samma position i tabellen, som nu, blir matcherna riktigt explosiva.
– Och det var ett tag sedan vi slog dem på bortaplan. Det ska vi ändra på nu, sa Henke efter matchen mot Canucks i måndags.
Ett tag sedan, ja.
Faktum är att Rangers ALDRIG vunnit i Barclays.
Så nu åker de garanterat över East River med huggtänderna vässade.
Känsliga tittar varnas härmed.
• • •
Vad väntar Bob Murray, Ducks general manager, på?
Han måste ju sparka Carl-Gustaf Lindstedt-kopian Carlyle.
Nu.
• • •
Tydligen gjorde jag också illa höger pekfinger när jag voltade ute på trottoaren för några timmar sedan. Det smärtar varje gång jag trycker till på tangentbordet. Men vad gör jag inte för er, mina dear readers…
• • •
Isles saknar både Matt Martin och Casey Cizikas idag.
Inte bra.
Just såna karaktärer vill man ha på isen under den här typen av holmgångar.
Nå, vår gamle vän Leo Komarov spelar i alla fall.
Något säger mig att han kommer gilla the edge i ett New York-derby.
• • •
Om ni hinner – satsa allt ni har på att Elvis P gör minst ett mål i Excel Energy Center senare ikväll.
För första gången på en vecka spelar han ju match utan sin cooler från Borlänge som live-vittne och det är helt självklart att det smäller då.
• • •
”Snowstorm blanketing NYC might make commute a disaster”, lyder huvudrubriken på New York Post-sajten just nu.
Jag är klok som lagt mig i korresoffan, börjar det kännas som.
• • •
Filip Chytil får chansen i förstakedjan i derbyt, verkar det som.
Happy, Tobias Pettersson?
• • •
Det är torsdag och som vanligt på torsdagar många matcher på NHL-menyn och ja – jag tänker härmed ta och tippa samtliga.
NY Islanders – NY Rangers 1 (OT)
Philadelphia – New Jersey 1 (OT)
Pittsburgh – Tampa 1
Columbus – Florida 2 (för halva Columbus ligger nerbäddat i förkylning)
Ottawa – Detroit 2
Minnesota – Vancouver 1
Calgary – Montreal 1 (OT)
Arizona – Nashville 2
San Jose – Toronto 1
• • •
Däremot stoppas stackars Lias ner i fjärdekedjan med betong-handlederna McLeod och Lettieri.
Mad, Tobias Pettersson?
• • •
Nej, Taddson – det förekommer ingen häxjakt mot regerande mästarna.
Det bara blir så ibland och – och det kommer som vanligt jämna ut sig på längre sikt.
Däremot tycker jag att Morrissey borde stängts av två matcher. Det var vad Matheson fick när han brottade ner EP och dunkade han huvud isen och Jets-trollet gjorde praktiskt taget likadant med Oshie.
• • •
Varpu tänker inte heller pulsa ut i snön för att se ännu en hockeymatch.
”It’s disgusting out there”, messar hon från sitt hotell i Midtown.
Det är verkligen det, ja.
• • •
Väldigt tråkigt med Hackspettens tumme.
Han är extremt viktig för Nashvilles offensiv och han går inte att ersätta, för det finns bara en hackspett.
Men som en viss supporter i Bristol Tennessee skulle sagt:
De får försöka förlita sig på LAGET!
• • •
Rungande applåder till Kung Kenta.
Han stod för ett heroiskt solo-framträdande i bloggen igår, vår mest hängivne kommentator.
• • •
Men trots omgivningen kommer Lias Andersson hänga sin första kasse i Barclays ikväll.
Vänta ska ni få se.
• • •
Läser att Filip Sandberg tröttnat på AHL-tröskandet i San Diego kan vara på väg hem till HV 71 – och tänker omedelbart på vår John J.
Det måste väl dämpa vreden en smula, no?
• • •
Att Vasse Vasilevskij kan vara satt ur stridbart skick för oöverskådlig tid orsakar ångestattacker i Örby.
På goda grunder.
Louis Domingue är en bra backup, men inte tillräckligt stabil för tjänstgöring kväll efter kväll efter kväll.
• • •
Undrar om Furman South dömer några matcher ikväll?
Hoppas det.
Så att min teori om att det i princip är ett krav att man måste ha ett udda namn för att bli NHL-domare bekräftas igen.
Ingen av dem heter verkligen John Smith, Steve Baker eller – ens – Corey Perry.
De heter Eric Furlatt, Gord Dwyer, Ghislain Hebert, Marc Joannette, TJ Luxmore, Frederick L’Ecuyer, Tim Peel, Brian Pochmara, Chris Schenkler, Brandon Blandina (!), Libor Schukanek, Pierre Racicot, Kiel Murchison, Trent Knorr, Shandor Alphonso och – just det – Furman South.
Vad ÄR grejen med det?
• • •
Nä, nu bullar vi upp kuddarna, ler lite åt snökaoset där ute och blåser igen matchen.
Happy New York-derby, allihop!

Det här lilla inlägget kan ni tacka Kung Kenta – kommentatorsspårets flitigaste stamis – för.
Han DM:ade sent igår om att han vet att jag är ledig och ska ut och äta middag men undrade om det ändå inte gick att publicera en ny post som han och utgå från för att kommentera kvällens matcher.
Jag sa nej först, sträng magister som jag är, men han insisterade, så OK:
Här har ni bordet att dansa på medan katten är borta!
• • •
Helt kort om Hagelin-trejden bara:
Tråkigt för Hagge, såklart. Han har rotat sig i Pittsburgh med sin lilla familj, är bästa kompis med Patric Hörnqvist och känner såklart enormt starkt för laget han vunnit två Stanley Cup med – och på goda grunder hade hoppats att kunna nypa fler med.
I Los Angeles är det gott att bo, det vet han ju sedan tiden med Ducks, men Kings modell 2018-2019 är inte det samtida Penguins – för att uttrycka det diplomatiskt.
Men then again, den 30-årige sörmlänningen har ju haft en enastående förmåga att få fart på alla sina lagkamrater när han dykt upp i nya lag och är det något de behöver i Staples Center är det i sanning speed, så han har chansen att göra ett stort och viktigt avtryck där.
Pearson?
Well, han är en av de yttersta representanterna för det som varit problemen med Kings under grundseriens inledande sju veckor:
Bristen på engagemang, bristen på passion, bristen på arbetsmoral och – yes – bristen på speed.
Förhoppningsvis kan det här miljöombytet innebära ett lyft även för honom.
• • •
Ok, det om det.
Nu laddar jag för drajja, ostron, majssoppa och pilgrimsmusslor – och här är scenen er.

NY ISLANDERS – VANCOUVER 5-2 (Slut)
• • •
Elvis has left the building.
Ja, han har till och med lämnat den här landsändan och är på väg västerut igen.
Lika bra det, kanske.
Den här svängen i österled slutade med en poäng på fyra matcher och ingen alls de tre sista.
Men han står snart för en lika grandios comeback som sin namne i december 1968.
Vänta bara.
Redan i Xcel Energy på torsdag kan det hända grejor – och hemma mot Montreal på lördag blir det såklart show.
• • •
Givet sa Sivert att Tom Wilson gör mål i sin återkomst.
Det är nästan inskrivet i CBA:t att det måste hända såna här gånger.
• • •
Bloggen gör verkligen vad den kan för att få det att lossna för EP och ser, som alltid i den här frysboxen, sista-perren på tv i pressrummet.
Men inte ens det hjälper.
Sorry alla, jag ska gå till St. Patrick’s och bikta mig hos Padre McKinnon imorrn.
• • •
Väldigt starkt av Devils att sänka pingviner som precis tagit sats för att häva sig uppåt i tillvaron.
• • •
Stämningen inne i Nucks-kabyssen är som den brukar vara hos lag som just inkasserat tredje raka förlusten.
Dämpad och tyst och tung.
En spelare är riktigt förbannad också.
EP.
Han slänger ner grejorna i trunken, med eftertryck, och bara trampar iväg utan ett ord när en reporter – inte jag! – frågar om han får ställa ett par frågor.
Jag trodde de unga versionerna av Henke och Bäckis var trumpna efter förluster, men det här har vi ytterligare en nivå.
Suveränt.
Hockeyspelare i den åldern SKA hata förluster som vi andra hatar restskatt, trasiga värmepumpar och getingstick under foten på badstranden.
• • •
Öh, Arizona – hallå?
• • •
Barclays pressrum är beläget precis utanför Canucks rum och just som jag sitter här och hamrar på tangenterna tittar Konsthandlare Eriksson in.
– Kommer du på Minnesota-matchen också, frågar han ängsligt.
Nej.
– Puh, vad bra. Du för ju otur med dig för Elias. Kom inte på några fler matcher!
Haha, vad fan – det råder otäck konsensus om min cooler-status plötsligt!
• • •
Furman Bjurman – ni får hålla med om att det har en fin klang.
• • •
Jag som hade tänkt att åka till Vancouver lite senare till vinter – och på själva nyårsafton är Nucks på besök i The Rockhhh.
Men det jag får väl se till att hålla mig undan nu då…
• • •
Nä, nu lämnar jag Brooklyn och åker hem till östra Midtown.
Men redan i övermorgon är bloggen tillbaka på denna adress, för då blir det derby – förmodligen ett ganska så hett ett – mellan Islanders och Rangers.
Imorrn?
Då ska jag ut och äta praktfull middag med några riktigt goda vänner så ni får klara er helt själva.
Väl mött på torsdag dock, comrades.

Slut, Isles vinner med 5-2.
Kort slutskvätt kommer sedan.

NY ISLANDERS – VANCOUVER 3-2 (Period 2)
• • •
Nja, Canucks åkte ändå inte ur i första åket.
De hade bara en taskig mellantid.
Under andra halvan av backen tar de igen åtskilligt – och biter de bara ihop ordentligt, och gör som Ingemar i Madonna d Campiglio 1978, ska de nog kunna komma ikapp i sista åket…
• • •
Bad Luck Biffen sitter ju fortfarande här – så det är klart Elias missar med någon millimeter på ett direktskott i powerplay och med ännu färre millimeter när han står framför Greissen och försöker styra.
Det kanske blir bäst om jag följer Barclays-traditionerna och ser sista perren på tv nere i pressrummet.
• • •
Isles har verkligen lärt sig att grotta ihop det i egen zon.
Trotz är coach och Lou GM – ingen behöver tvivla.
• • •
Speakern ber alla veteraner att resa sig i en reklampaus – och konsthandlare Eriksson gör som han blir tillsagd…
Nädå, det är krigsveteranerna på läktarplats som ska stå upp och bejublas.
• • •
Men det är ju inte bra för nuckarna att de har så många powerplay och får så lite uträttat.
• • •
Sms från Newark:
”Kill me now”.
Japp, Varpu ser Devils-Penguins – och hon är uppenbarligen så där less som bara hon kan vara.
• • •
Chall, ska du alltså Leafs i Staples Center ikväll?
Stort det.
• • •
Håller med om att domarna – Furman South och Dean Morton – tar lite väl svaga utvisningar här. Och Islanders drabbas definitivt hårdast.
• • •
Titta, nu presenterar de kändisar i Barclays-jumbon också.
Eller i alla fall två Victoria’s Secret-modeller.
Alltid nåt.
• • •
Furman?
Kan man heta så.
Då vill jag också göra det.
Furman Bjurman.
• • •
OK, sista perren med Elvis i New York i år väntar.
Må den bli minnesvärd.

NY ISLANDERS – VANCOUVER 3-1 (Period 1)
• • •
Om Canucks ikväll har något med Stenmark att göra kan man nog säga att de åkt ur redan i första åket i St. Anton – och ska vi jämföra med Elvis är det ett av filmpekoralen han spelade in i början av 60-talet.
De börjar för all del piggt och tar tidig ledning – något vi inte sett under hela Elias-veckan – men seden spricker kvällen från kant till kant.
En puck som Erich Kuhnhackls grabb, Tom, bara vispar iväg när han vräkts omkull har ögon och bara SKA in i en liten lucka vid Markans stolpe – och 40 sekunder senare gör Tanev ett stiligt självmål.
Eberle ökar därefter på till 3-1 – och hemmalaget har bud på mer.
Morsning korsning
• • •
Ånge-Elvis gör en Datsyuk igen och bara snor pucken av Scott Mayfield – och dammar sedan på ett skott som tyvärr går utanför.
Sorry att coolern från Borlänge är så effektiv…
• • •
Isles står på bra.
De inledande minuterna är visserligen lite lökiga, när Leipsic gör det första målet har han det just så där enkelt som Trotz säger att ingen ska ha mot hans lag, men sedan tar de över och känns som de kommer döda varje gång de tar sig över offensiv blå.
• • •
Man rycker onekligen till när speakern att en som heter Avery åker med zambonin efter matchvärmningen.
Men SÅ skoj ska vi inte ha.
Det visar sig vara en liten tjej på åtta år – inte den förre Rangers-provokatören…
• • •
Bild tagen i första perioden.

Som sagt, det är inte som att Brooklyn gått man ur huse för den här tillställningen…
• • •
Barzal har fått lite ris på slutet, både av Trotzen och media, och nu är han tydligen on a mission för att bevisa att belackarna bara är stollar, för ojvoj vad fin han ser ut.
Sekvensen när han kommer loss i en-mot-en-kontring och plötsligt tvärbromsar i en spin-o-rama och passar sin släpande lagkompis…den sekvensen vill jag bjuda på fest.
• • •
De som är har dock kul och bränner på bra i Yes-yes-yes-hoppet efter alla mål.
• • •
Nu ska vi slå några åkarbrasor, blåsa lite i händerna – och se om det finns nån möjlighet att Nucks, en back-to-back-kväll och allt, kan kravla sig upp ur den här gropen.
Jag tvivlar.

One more hurra.
Sedan når bloggens veckolånga Elvis-turné the end of the road – för den här gången.
Elias Pettersson & The Canucks gör ett sista New York-framträdande mot Islanders i Brooklyn ikväll, vänder sedan västerut och jag återgår till den mer reguljära NHL-bevakningen igen.
Det känns nästan lite vemodigt.
Jag har sett så mycket av dem sedan mötet i Boston förra veckan, och blivit så förtjust i att hänga runt Konsthandlare Eriksson och Markan och EP himself, att jag inte riktigt vill att resan ska ta slut; gick det skulle jag åka med till St. Paul för matchen mot Wild på torsdag – och sedan vidare till Vancouver. Där borde det finnas en anständig, hyggligt central belägen lägenhet att hyra för en liten peng…
Nå, låt oss hoppas att slutklämmen i Metropolis blir ett rungande klimax.
Canuckerna har förlorat två raka och behöver en seger nu – och vi behöver alla få se när Elias sprider sitt glittrande stjärnstoft över isen innan han lämnar östkusten.
Kort sagt:
Det är här och nu dags för Elvis-showen att stegra mot sitt orgiastiska clou.
• • •
Fängelsedörren öppnades i förtid – Tom Wilson är fri och gör comeback med Caps mot Wild ikväll, någon vecka innan den ursprungliga avstängningen a’ 20 matcher löper ut.
Det är återigen medlaren Shyam Das som sänkt NHL:s straff, precis som i fallet Austin Watson i Nashville.
Det är nästan så man får lust att prata tyska:

Das ist verrückt!
Dock:

Det viktiga är inte att antalet matcher per se som Wilson missat och inte missat.

Det viktiga är att han efter den här plågsamma hösten rimligen börjar förstå allvaret och bättrar sig.
Gör han sig skyldig till flera tacklingar av samma vårdslösa sort finns det inga som helst ursäkter mer; då är han bevisligen direkt korkad och ska stängas av forever – och blir någon skadad på kuppen kan ju den spelaren ta och stämma medlaren, den sällsamme Dasen.
• • •
En cooler är en person som kasinon i Vegas, enligt myten, skickar fram för att sänka temperaturen vid spelbord som är för heta. De ska ha sån iskall, själsdödande karisma att de som sitter vid, exempelvis, roulette-bordet slutar vinna.
Well, jag börjar befara att jag kanske är Elias Pettersson egen lilla cooler.
Han öste ju in mål, pojken – tills bloggen dök upp på pressläktaren i TD Garden.
Sedan dess har han inte gjort ett enda…
Förhoppningsvis handlar det dock i huvudsak om att han saknar skadade radarpartnern Brock Boeser – och att han, som han sa efter fajten på Broadway igår, skjutit för lite.
– Jag får se till att tänka skott framför passning framöver, hette det.
Förhoppningsvis tar han den strategin i bruk redan ikväll – så slipper jag gå omkring med den här känslan av att vara en som kan få en roulettekula att landa på fel nummer hela tiden.
• • •
Sedan sist?
Well, det är inte mycket mer än ett halvt dygn sedan vi sa godnatt och så mycket har ju inte hunnit hända.
Men tja, efter ett par sista rader om Ducks-Preds låg jag i korresoffan och kollade lite på ”Bodyguard” på Netflix, gick och la mig, somnade, drömde om att jag inte blev insläppt på en Brage-match på Domnarvsvallen, vaknade efter sex timmar, klev upp, fixade lite kaffe, duschade, klädde på mig, drack kaffe, spelade in ett podcast-avsnitt med Ondskan, åt lite flingor, råddade lite med Fantasy-rostern, gick ut, tyckte att det var för kallt att promenera till T-banan, vinkade till mig en taxi, blev via FDR Drive och Brooklyn Bridge körd till downtown Brooklyn, käkade en juicy burger på Shake Schack, tog mig till media-entrén på baksidan av Barclays, fick ut min ackreditering, gick igenom metalldetektorn, tog hissen ner till the event floor, satte mig på en stol i pressrummet och började skriva de här raderna.
Frågor på det?
• • •
Det värmer mitt hjärta att se och höra att även kollega Leifby drabbats av Elias-feber. Han har till och med ett eget smeknamn på vår senaste Wonderkid i världens bästa hockeyliga: Fimpen – efter den minst sagt unga huvudkaraktären i Bo Widerbergs surrealistiska fotbollsfilm med samma namn från 1974.
Han – Leifby, inte Fimpen – konstaterade också i en krönika häromdagen att Elias orsakat nästan samma hausse i folkhemmet som Stenmark och Borg på 70-talet och sabbar nattsömnen för sina landsmän.
Det är ju helt underbart.
• • •
Islanders var talk of the town så sent som för en dryg vecka sedan.
Då hade de vunnit fem raka – inklusive två mot Pittsburgh – och toppade fantamme Metropolitan-divisionen.
Men det går snabbt i hockey.
Nu har de istället torskat tre raka och slirar under strecket.

What gives?
Well, enligt coachen utan hals – Trotzen, ni vet – har de plötsligt blivit för lätta att spela mot och ändring på den punkten är anbefallen.
• • •
Gissa vad det är här ikväll då?
Ännu en Military Appreciation Night.
Det var det i Boson och Buffalo och inne på Manhattan också.
Snart gör jag honnör i sömnen.
• • •
Här brukar vi beundra de i AHL som biter ihop och fortsätter slita tills de får chansen, hur hopplöst det än känns att åka buss till Syracuse och spela för tolv betalande.
Men samtidigt:
Unga talanger som känner att de inte har, eller får, någon riktig chans och har så långt till NHL:s spotlights att det inte ens går att mäta, gör rätt som åker hem och spelar i NHL.
För exempelvis Axel Jonsson Fjällby ger det garanterat mer, i synnerhet på lång sikt, att spela om SM-guldet med Djurgården än att harva med Hershey Bears.
Så det så.
• • •
Brooklyn Bridge är min favoritbro i världen.
Närmast efter på listan kommer Golden Gate, Leksandsbron, Sunshine Skyway Bridge i Florida, Memphis & Arkansas Bridge, Verrazano Narrows Bridge, Delaware Memorial Bridge, Hoover Dam Passway, Manhattan Bridge , Rialto, Pont Neuf, Karl-bron, George Washington Bridge och Mellstabron i Borlänge – men ingen är egentligen i närheten.
Brooklyn Bridge regerar totalt.
Mm, off topic – to say the least.
Men jag ville få det sagt.
• • •
Förlusterna mot Sabres och Rangers till trots toppar Canucks fortfarande Pacific-tabellen.
Det är en respektingivande bedrift. Ja, en bragd rentav – de har ju sedan rätt lång tid tillbaka både Eagle Edler, Jay Beagle, Sven Baertschi, Brandon Sutter, Anders Nilsson och som sagt Brock Boeser på injured reserve-listan.
Jag börjar tro att de är på riktigt och, i kraft inte minst av energin Elias utlöst under sitt dundrande genombrott, kommer vara med i racet hela grundserien.
• • •
Nä, tyvärr – det blir ingen ny blågul målvaktsduell i Brooklyn.
Markan startar förvisso för Canucks, för nionde matchen i rad och trots att han spelade även igår.
Men coachen utan halsen väljer Thomas Greiss framför Robin Lehner den här gången.
Skitgubbe.
• • •
Maffig omgång a nio matcher ska betas av denna novembertisdag.
Då gör jag det, oklart varför, igen:
Tippar.
New Jersey – Pittsburgh 2
NY Islanders – Vancouver 2 (OT)
Philadelphia – Florida 1 (Straffar)
Buffalo – Tampa 2
Detroit – Ariona 1 (OT)
Minnesota – Washington 1
Edmonton – Montreal 2
LA Kings – Toronto 2
San Jose – Nashville 1
Har vi motförslag?
• • •
Elvis var, vad jag vet, aldrig i Brooklyn – och framträdde framförallt aldrig i Barclays Center.
Den här hallen är så ung att de ser, typ, Selena Gomez som sin mest mytomspunna besökare ”från förr”.
Och nej, få inga idéer – vi ska inte kallas Elias för Selena…
• • •
Läser att 2019 års Hall of Fame-klass är en helt öppen historia och då har vi ett krav från bloggen:
Välj in Daniel Alfredsson.
Han ska vara där, förstår ni.
• • •
Ingen kan komma och påstå att det är direkt skållhett i den här hallen.
Mamma, varför glömde jag att ta på mig tredubbla långkalsonger?
• • •
Sebastian Aho gör succé – men det gör inte Sebastian Aho.
Nu var jag lustig, va?
Den finländske snipern i Carolina som heter så har ju varit tt av höstens verkliga utropstecken – men den svenske backen här i Brooklyn som har samma namn (vilket ställer till det för vissa svenska nyhetsbyråer…) går det tyngre för. Han har till och med skickats ner till farmen och spelar med Bridgeport för närvarande.
Segt – men han är en sån som vet att dörren till NHL står öppen om han bara spelar riktigt bra, så han får inte ge upp och flytta hem.
• • •
På torsdag, lagom till derbyt här i Barclays, får vi årets första vinterstorm i New York.
Fuck that, faktiskt.
• • •
Idag blev det ännu mer liv på Twitter om smeknamnet ”Elvis”, förresten.
En supporter höll en omröstning om vilket av smeknamnen Alien, EP, Dekey Pete och – just det – Elvis fan-skaran tycker sämst om.
Elvis vann i överlägsen stil och supportern ifråga trodde att jag skulle vara – häpp! – all shook up över resultatet.
Men inte alls, jag ser det som en stor seger att mitt eget privata lilla förslag tog sig ända till en omröstning i Kanada…
• • •
Det verkar inte bli lapp på luckan i Radio Raheem-land, precis.
• • •
EP tycker jag dock också är ett coolt smeknamn.
Det är ju samma initialer som de har på hundratals souvenirer i butikerna runt Graceland i Memphis…
• • •
Jaha, sista stoppet på bloggens Elvis-turné är alltså här – och igen:
Nu ber vi en bön om att vi får se den stora urladdningen.
Mycket nöje!

NY RANGERS – VANCOUVER 2-1 Slut)
• • •
Ja, se där – plötsligt seglar rebuild-laget från Manhattan upp på andraplats i Metropolitan-divisionen.
Det gläder Henke – särskilt som han tycker att Blåskjortorna också spelar som ett lag som verkligen är med i racet.
Men allra lyckligast är han den här kvällen över att nummer 21 i Vancouver Canucks – en viss Eriksson – inte gjorde mål på sitt fina mål i inledningen.
– Det, säger han med ett brett leende, kan ha varit höstens viktigaste räddning.
He he.
Nu gäller det bara att hålla Konsthandlarna Stången i Rogers Arena 13 mars också – sedan är hela sommaren räddad.
• • •
App app, ikväll får bloggen faktiskt se en livs levande kändis i korridorerna under läktarvalven.
Sami Gayle, som spelar barnbarn till Tom Selleck i härliga ”Blue Bloods”, står och skrockar med nån modellkompis precis när jag kommer vaggande.
Lite coolt ändå.
• • •
Nä, tyvärr, det blev inte den birthday bash Elias hade hoppats på under Garden-debuten.
Canucks åkte på ännu en snöplig uddamålsförlust – och själv gjorde han inga poäng.
– Jag tycker jag spelade bort pucken när jag hade lägen istället för att avsluta själv. Jag får se till att tänka skott framför passning framöver, säger han när bloggen trängt sig in i Canucks-kabyssen.
Ja, inte mig – eller någon annan – emot.
Låt Ånge-bössan tala!
• • •
Åh, Chall, är du i södra Kalifornien?
Då ser du till att passa dig för bränderna, hör du det?
• • •
Det bästa för Canucks är att de får snabb chans till revansch.
Redan i morrn kväll rundar de av New York-besöket med en showdown mot Islanders i Brooklyn.
Bloggen är där också, förstås – och ska nu börja ladda batterierna för den tilldragelsen.
Hörs då, amigos.

Slut, Rangers vinner med 2-1.
Slutskvätt kommer.