En gång klev Muhammad Ali ut under det här välvda taket för första gången. En annan gång Frank Sinatra. Och vid ytterligare tillfällen Mick Jagger, Wayne Gretzky, Janis Joplin, Påve Johannes Paulus, Elvis, Madonna, Michael Jordan, David Bowie, Martina Navratilova, Bill Clinton och Henrik Lundqvist.
Ikväll är det Rasmus Dahlins tur.
Ja, det är ett sånt där ögonblick igen, när det ikoniska och mytomspunna och glamorösa och förtrollande i Madison Square Garden hamnar i blixtbelysning.
En superstar i vardande – och en sådan kan vi vara säkra på att Rasmus verkligen är – begår sin debut i the woooorld’s most famous arena.
Eftersom Sabres befinner sig mitt i en back-to-back-rull hade de ingen morning skate i morse så jag har inte kunnat fråga hur det känns, men man kan ju föreställa sig.
Eller inte.
Han har antagligen drömt om den här stunden i hela sitt liv och att nu vara här, att precis innan sista steget ute på isen titta upp och bländas av Broadways skarpaste spotlights och för några ögonblick känna ekot av allt som hänt här strömma genom kroppen, det måste få hela systemet att vibrera i eufori.
Now, Rasmus fick en puck på ena fossingen mot Ottawa igår och det är fortfarande oklart om han verkligen kan spela ikväll.
– Det blir ett Game-time decision, meddelar vänlige coach Housley under ett informellt litet pressmöte utanför gästernas omklädningsrum.
Låt oss hoppas på positivt besked.
Det vore minst sagt snopet om vår omhuldade draftetta missar just den här matchen.
Men alldeles oavsett lär han vara med på värmningen och får ta det där jungfrusteget ut i strålkastarskenet.
Bara det gör det värt att sitta här i kväll.
• • •
BOOM – där jagades förste coachen av scenen.
LA Kings sparkar John Stevens och hans assistent Don Nachbaur.
På tiden.
Nä, det är inte Stevens fel att truppen är så gammal och långsam, det rår GM Blake själv för – men han saknar helt uppenbart vad som krävs för att blåsa liv i gubbarna.
Så bye bye, färglöse surkart.
Men ojvoj – snacka om ur askan i elden.
Istället tar de in Willie Desjardin – mustaschen som gjorde sån slät figur i Vancouver i tre år.
Det är som att ersätta ett ljummet glas vatten med ett annat ljummet glas vatten.
Hallå, Rob Blake. Du agerar som en sån där general manager som fått jobbet bara för att han var en bra spelare. Öh…vänta nu. Just ja! Det är ju precis så det är!
Flopp flopp, big time flopp.
• • •
Medan Elias Pettersson rivit ner tapeterna under nio matcher och blivit Elvis med hela västra Kanada har kompisen Rasmus Dahlins haft en mer beskedlig start på sin NHL-karriär.
”Jag trodde han skulle vara bättre”, skrev en besviken twittrare till yours truly så sent som igår.
Men lugn nu.
Det är en gång för alla svårare att komma in i NHL som back och Sabres ser klokt nog till att skydda honom så han får utvecklas i lugn takt – väl medvetna om att det tog flera säsonger innan Erik Karlsson blev Erik Karlsson och ännu fler innan Victor Hedman blev Victor Hedman.
Vi vet vad Rasmus har för potential och inom någon säsong kommer han få fullt utlopp för den – och blir då allt vi hoppas.
Tills dess – some tålamod, tack.
• • •
Fråga mig inte varför, men idag var det drygt 50 000 som sprang New York Maraton.
Någon borde upplyst dem om att vi har både tunnelbana, bussar, taxi och Uber.
Nå, de höll sig mestadels på norra Manhattan och i Brooklyn och Queens, så jag kunde helt ostört promenera rakt över ön i eftermiddags.
Vann gjorde en etiopisk löpare som heter Lelisa Desisa – men det gjorde han bara för att Jean-Paul från Trinidad ännu en gång försov sig hemma hos Jerry Seinfeld…
• • •
Rob Blake måste väl ändå ha ringt Badtofflan Vigneault?
Att han, som det heter, overstayed his welcome i New York borde inte ligga honom till last.
Är det några lag som passar herr AV så är det såna med för många veteraner på rostern.
• • •
Går efter Phil Housleys presskonferens nästan in i Jason Botterill och håller sånär på att fråga:
–Varför lyssnar du inte på John J? HÄMTA UPP LAWRENCE PILUT FRÅN AHL FÖR FAN!!!
Men jag törs inte.
• • •
Pavel Buchnevich gör comeback i Rangers efter några matcher i pressboxen ikväll – och coach Quinn säger att han hoppas att den unge ryssen är förbannad.
Well, om inte annat är Rangers-fans som Tobias Pettersson det.
Förbannade alltså.
De tycker det är rena rama Badtofflan-fasonerna att hålla en sådan begåvning utanför laget när man befinner sig i en ombyggnation och jag kan inte annat än hålla med.
Framförallt framstår det som befängt att talanger och kids inte spelar – för att en oxe som Cody McLeod ska göra det.
Vad är poängen med det?
Resultaten är ju inte det primära den här säsongen – det är att skola in de som ska göra Blueshirts till contender om några år.
Ibland är coacher bara så…ologiska.
• • •
Även vi drog alltså tillbaka klockan i natt – och fy fan.
Inte nog med att ni förlorar en timme när ni ska vara uppe på nätterna och jag en när jag ska lämna referat åt Gary Bettman Kingfors och de andra morgonredaktörerna där hemma.
Det blir mörkt på blanka eftermiddagen också.
Jag hatar – hatar, hatar, hatar! – det.
• • •
Rasmus deltar, vad jag kan se, inte när ett synnerligen stojigt Buffalo lirar tvånuddsfotboll bortanför zamboni-garaget en dryg timme innan puckdrop.
Ett dåligt omen, tyvärr.
• • •
Jag hade en gång i tiden säsongskort på Söderstadion – mellan Aftonbladet-legendarerna Lasse Anrell och Gossen Andersson, no less – och såg Kennedys debut med Bajen.
Likaså när han och de andra för ganska precis 17 år sedan vann SM-guld (Anrell var mycket lycklig, kan jag avslöja).
Men jag håller på Brage.
Se där, en liten tillbakablick out of the blue.
• • •
Quinns ursäkt för att ändå använda sig av X antal veteraner mitt under pågående föryngringsprocess är att han trots allt vill vinna så mycket som möjligt så att inte en förlorarkultur slår rot i klubben.
Det är klokt, slikt kan vara förödande – fråga bara dagens motståndare.
Men vi snackar om Cody McLeod här – inte Joe Thornton.
Lias borde vara här istället för honom och Buch alltid väljas före både Lettieri, Vesey och till och med Namestnikov.
Basta!
• • •
En av tillvarons svåraste utmaningar är att hålla sina glasögon rena på kontinuerlig basis.
Det krävs ett jädra putsande och gnuggande och sköljande och polerande hela tiden – och hur jag än ligger i ser jag lik förbannat ut som en flottig lodis i en film om sydstaternas trasproletariat på 1800-talet ibland.
Också hyggligt off topic, jo – men jag behövde få det ur mig.
• • •
Ottawa skräller mot Tampa ikväll, vänta ska ni få se.
• • •
Movember pågår för fullt och mustascherna börjar på sina håll bli riktigt spektakulära.
Henke Lundqvist – som står ikväll, förstås – har jag inte sett på någon vecka, men jag utgår från att han redan fått ut sin Tom Selleck-variant och väntar med spänning på att få studera den om några timmar.
• • •
Lite senare ikväll kan giljotinen falla över nästa coach-nacke i södra Kalifornien.
Anaheim hotas av åttonde raka förlusten mot Columbus och åker de på den kan Bob Murray inte blunda längre, hur god vän än råkar vara med sin antikvitet till tränare: Carlyle måste bort!
• • •
Det går allt fler hoppfulla rykten om att både NHL och NHLPA inser att det vore väldigt dåligt med en ny lockout/strejk redan 2020.
För i så fall skulle man fucka både med nästa World Cup, Seattles entré i ligan och det nya tv-avtal som signas i samma veva.
Det är mycket lukrativa faktorer för alla inblandade.
Så fler och fler tror att man åtminstone kommer att vänta med att säga upp nuvarande avtal tills det löpt ut 2023 – eller, rentav, att man komma överens om ett nytt avtal utan konfliktåtgärder.
Det vore en dröm – och dessutom logiskt.
Men så dysfunktionell som den nordamerikanska hockeyfamiljen är vågar jag inte riktigt hoppas ännu.
• • •
Kvällens tips:
Ottawa – Tampa 1
NY Rangers – Buffalo 1 (OT – efter att Buffalo kvitterat tre sekunder före full tid…)
Anaheim – Columbus 2
• • •
Canadiens är i stan. De spelar mot Islanders i Brooklyn imorrn och mot Rangers här på Broadway på tisdag.
Det betyder att pressläktaren är full av skribenter från Montreal, för de är så kära i hockey att de ser alla matcher de kan – oavsett om ”deras” lag är med eller inte.
I like.
• • •
Islanders etta i Metropolitan fjärde november.
Räck upp en hand, ni som förutsåg det.
Inga händer uppsträckta?
Nej, mina läsare ljuger aldrig.
• • •
I skrivande stund ser det ut som att New Orleans kommer slå LA Rams och det skiter väl ni i, men Rams var obesegrade och såg ut att kunna gå mot den perfekta säsongen. Så det är lite synd – även om jag egentligen håller lite på Saints.
• • •
Nu har värmningen börjat och yes – Rasmus är med. Och ser ut att kunna åka skridskor helt obehindrat.
Så, folks:
Hoppet finns att vi får se en oförglömlig Garden-debut här om en stund.
