TORONTO – PITTSBURGH 0-1 (Period 1)
• • •
Det ska inte vara möjligt artonde oktober, men jo – duellen mellan Leafs och Penns i Scotiabank har fanimig lite slutspelskänsla.
Hemmalaget har i och för sig spelat som i en Game 7 hela säsongen, men det märks att Pittsburgh vill visa att de fortfarande är numret större.
Det är, tror jag, deras bästa period på hela säsongen.
• • •
Malkin gör en Erik Karlsson på dansken vid 0-1-målet.
Just såna där omöjliga strutar, från hörnet bakom mållinjen, satte ju King Karl flera gånger under det gloriösa slutspelet 2017.
• • •
Det finns fler svenska hockeykungar från samma – eller ungefär samma – era som Sunny Sundström som inte heller får den cred de förtjänar.
Thomas Gradin är en, Alex pappa Thomas Steen en annan – och Peo Brasar, Kent-Erik Andersson, Willy Lindström, Bengt Lundholm och Jörgen Pettersson ytterligare några.
• • •
Sidney Crosby har fortfarande en nolla i målkolumnen den här unga säsongen – och tydligen kallade coach Sullivan häromdagen in honom för enskilt möte.
Ni ser, och hör – det går inte per automatik ens för de allra bästa.
Jag blir dock inte särskilt förvånad om han exploderar just ikväll, när han går upp mot en Auston Matthews som Toronto håller på att kröna till Gud.
• • •
Eller hur, Linyreg. Det är nästan en chock att hamna nära sargen och se hur fruktansvärt fort det går i verkligheten.
• • •
Nä, De La Rose spelar inte med Red Wings redan ikväll. Han sitter fortfarande norr om gränsen och väntar på amerikanskt visum. Sånt tar sin tid, till och med för NHL-stjärnor.
• • •
Just ja.

Sedan några dagar tillbaka är det helt lagligt att röka marijuana i Kanada.
The Vegas flu kommer vara inget mot den som väntar i Ottawa, Montreal, Toronto, Winnipeg, Calgary, Edmonton och Vancouver…
• • •
Jag håller med Kung Kenta. Det är lite väl stillsamt i spåret. Kom igen nu, det är torsdag och fullspäckat med stora matcher.
• • •
Nu ska jag bädda åt mina gäster.

Brendan Shanahan hann spela med en duktig bunt bländande superstars under sin 21 år långa NHL-karriär – bland dem Brett Hull, Adam Oates, Phil Housley, Al MacInnis, Steve Yzerman, Nicklas Lidström, Igor Larionov, Sergej Fedorov, Henrik Zetterberg och Jaromir Jagr.
Och ändå:
Varje gång den nuvarande presidenten i Toronto Maple Leafs får frågan vem han betraktar som den bäste han spelat med svarar han alltid:
– Sunny.

Det vill säga – Patrik Sundström.
– Sunny var Peter Forsberg innan det fanns en Peter Forsberg, sa Shanny om sin blågule kedjekamrat i New Jersey Devils åren 1987 till 1991 så sent som när han valdes in i Hockey Hall of Fame för fem år sedan.
Därmed kan man också slå fast att Patrik antagligen är den mest underskattade svenska NHL-stjärnan någonsin.
För ärligt talat – hur många, utöver verkligt hockeyintresserade över en viss ålder, minns honom?
Han var en firad stjärna hemmavid under sina fyra år med Björklöven i dåvarande Elitserien i skiftet mellan 70- och 80-tal, men efter Lövens finalförlust mot AIK 1982 försvann han hit till Nordamerika – och i samma stund var det som att han försvann ur det kollektiva svenska medvetandet också.
En förklaring är att NHL låg i europeisk radioskugga på den tiden. Det fanns inga kabelkanaler som visade nordamerikansk idrott, inget internet, inga sociala medier, ingenting. Vi såg aldrig ”våra” gossar i världens bästa liga – annat än i knapphändiga reportage i Sportspegeln en gång varannat år, och de handlade huvudsakligen om hur stor Börje var i Toronto.
Men att Patrik Sundström – och hans tvillingbror, den inte fullt lika briljante men likväl utmärkte Peter – kan gå omkring på svenska gator utan att alla de möter stämmer upp i jubelkörer beror också på att Sverige har jäkligt kort idrottsminne och glömmer gamla hjältar alldeles för fort och lättvindigt.
Det är de väldigt mycket bättre på här.
Har du en gång gjort något bra för, exempelvis, ett New York-lag är du hjälte för evigt och kommer aldrig mer behöva betala på barer och restauranger.
Nå, eftersom det sista laget Sunny spelade för under sin tio år långa NHL-karriär- – New Jersey Devils – har ny match i The Rockhhh ikväll, mot Dallas, tänkte jag att det kunde vara läge att medelst en liten hyllning här i bloggen göra en liten ansträngning för att att hans status som en av de stora svenskarna återupprättas.
Själv såg jag honom live några få gånger i tidiga tonåren, när Björklöven gästade gamla Leksands Isstadion. På den tiden brydde jag mig egentligen inte om någon i Leksands motståndarlag, de betraktade jag bara som fiender som skulle krossas till varje pris, men Sundström var det omöjligt att inte bli imponerad av.
Som Shanny beskriver det – han var ett slags förtida Foppa. Extremt skicklig och smooth, och samtidigt aggressiv och tuff och så sprängfull av helig kämpaglöd att det inte gick att stoppa honom.
Hösten 1982 tog han alltså planet över Atlanten och hamnade först i Vancouver Canucks och sedan som sagt i Jersey.
Här gjorde den västerbottniske artisten också intryck, för att uttrycka det försiktigt som en statlig tjänsteman.
Det är alltså så att Sunny delar rekordet för flest poäng i en slutspelsmatch med Mario Lemieux. Han gjorde 1988 tre mål och fem assist för Devils i en och samma playoff-fajt, mot Washington.

Det är sinnessjukt.
Han har också klubbrekordet hos Canucks för flest poäng – sju – i en grundseriematch, och tillika klubbrekordet gällande poäng – 91 – för en center under en säsong.
Man, Sunny var something.
Och nu tycker jag ni alla kan nynna med i den här klassikern.

• • •
Tyvärr framför jag inte hyllningen på plats i The Rockhhh, som jag hade tänkt.
Jag får nämligen besök ikväll. Ex-hustrun, hennes syster och systerns två döttrar ska bo hos Papa Biffen i några dagar – för att fira systerns 50-årsdag – och jag stannar givetvis hemma och tar emot dem, som det anstår en gentleman och förträfflig värd monumentale.
Det dröjer dock några timmar innan de anländer – först framåt 05.00 er tid, skulle jag tippa – och tills dess kör vi från korresoffan.
Ok?
• • •
Nä, Nashville hann aldrig nypa De La Rose på waivers. Red Wings högg direkt.
Jag vet inte vad Jacob själv tycker om det. De flesta brukar få en obehaglig chock när de tvingas flytta och Detroit är ju inte precis Tampa, på vare sig ena eller andra sättet just nu.
Men i längden tror jag det här blir bra för den gode värmlänningen. Han kommer få betydligt mer, och mer meningsfull, istid – och han han får hänga med Kronwall, Hästpolo och Big E.
Roligare kan man inte ha det.
Synd bara, att vi i Montreal nu har ett tredje lag helt utan blågul representation.
• • •
Det rapporteras att Hurricanes, Lightning, Devils och Rangers har scouter på plats i Big Smoke för blockbuster-matchen mellan Leafs och Penguins i kväll – och det tas som inteckning för att de klubbarna försöker trejda till sig William Nylander.
Låter ju spännande, men förklara det här för dumme Per:
Vad är det för poäng med att scouta en kille som inte ens spelar? Ja, inte ens befinner sig i landet?
Jo, förklarar jag efter en stunds betänketid för mig själv, det kan ju vara så att Leafs vill paketera Nyllet med någon annan för att kunna bärga en riktigt tung pjäs.
Well, well…
• • •
Nu har NBA brakat igång också och därmed är vi inne i den mest busy perioden i den nordamerikanska sportkalendern.
Bara nu, under andra halvan av oktober, är alla de fyra ligorna in action samtidigt. Men snart är de klara med baseboll-finalen och i februari avgörs Super Bowl. Då är det bara basket och hockey ett tag, tills basebollen har premiär i april. När Stanley Cup-finalen och NBA-diton sedan är färdigspelade har MLB hela sommaren för sig själv – and on and on it goes, this beautiful skådespel.
• • •
Oops, lite kontrovers hos Sabres.
Houseley petar själve Gudfadern – Bulan Berglund – till nattens bortafajt mot San Jose.
Orsaken ska vara ett oförlåtligt misstag i numerärt underläge i Vegas häromdagen.
Trist för Bulan, jag gillar den stor västmanlänningen och tycker inte om att sånt här händer honom.
Samtidigt visar det att Housley inte är rädd för att ta obekväma beslut och kan bänka alla.
Viktigast av allt är att Rasmus spelar – och för första gången i karriären får gå upp mot Erik Karlsson.
Kittlande!
• • •
Nu åker vi.
Jag fokuserar inledningsvis på Leafs-Pens, förstås – och sedan får vi se.

NY RANGERS –COLORADO 3-2 (Slut, straffar)
• • •
I knew it!
Visst tusan gör Wild Bill sitt första mål för säsongen – i Golden Knights sjunde match.
Precis som förra säsongen.
Nu är det bara de 75 sista fajterna kvar och jaja, vi vet ju vad han brukar ställa till med under dem…
• • •
Kul scen på Garden i tredje:
Varpu, som vanligt på stolen till höger, tar upp en liten flaska ur handväskan och skruvar av korken.
Jag tror under några häpna ögonblick att det är brännvin och tänker att jävlar, nu måste hon tycka att det är spännande – men det visar sig vara ögondroppar…
• • •
Rangers KAN ju spela hockey.
De gör en riktigt bra match ikväll, mot en riktigt bra motståndare.
– Ja, vi gör så mycket som är lysande. Utom mål. Det skulle göra sån stor skillnad om vi satte ett tredje mål de här kvällarna när vi gör två, säger Henke medan han river av sig understället efteråt.
Där är han något på spåren.
• • •
Fast nu ska Varpu åka hem till Finland igen – och kommer inte tillbaka förrän i mitten av november.
Vem ska jag nu sitta och skrocka med på pressläktarna på Garden, i Brooklyn och i The Rockhhhh?
• • •
Ingen kan anklaga Connor McDavid för att vara inställsam mot media i alla fall.
Han lyckas, ser det ut som, bli sur på att någon tar upp det förbluffande i att han var inblandad i alla Oilers nio första mål den här säsongen.
Charmigt.
Inte.
• • •
Rangers ska iväg, dom också. Det är bråttom efter Colorado-matchen. De har ju ny showdown mot Caps i DC imorrn och privat-jeten står och väntar på flygplatsen i Westchester.
Jag tycker det där låter rätt…mysigt. Att vinna en match, duscha och byta om, och sen sätta sig med polarna på ett plan och göra en kort nattflygning ner till huvudstaden, käka lite gott och sen checka in på ett lyxhotell.
Kan man inte få haka på nån gång?
• • •
Själv ska jag nu äta en banan – jo, jag gillar bananer; det visst ni inte! – och sen lägga mig och gå upp i arla morgonstunden för att spela in ett podcast-avsnitt med Ondskan.
Vi hörs från korresoffan på torsdag kväll.

Slut, Rangers vinner på straffar. 3-2. Slutrapport? Kommer, men håll inte andan. Det dröjer.

NY RANGERS –COLORADO 2-2 (Period 2)
• • •
Jag missade premiären mot Nashville, då befann jag mig i Buffalo, men vågar ändå påstå att det här är bästa matchen på Garden i år.
Av’s är riktigt vassa och starka, men ett jäkligt glupskt hemmalag håller helt otippat jämna steg nästan hela tiden.
Vi som sitter här trivs utmärkt och tackar ödmjukast för underhållningen.
• • •
Garden exploderar i en spontan standing ovation för Lundqvist när han med snabbaste benparaden på den här sidan Gymnastik-VM stoppar Matt Nietos helt öppna läge – men fansen får snabbt sätta sig för bara sekunder senare styr MacKinnon in kvitteringen i alla fall.
Så kan det gå.
• • •
Riktigt kasst försök av Vesey göra nåt snyggt när han kommer helt ren med Varlamov.
Vesey makes it look…hard.
• • •
Det är förresten min åsikt att Nashville borde plocka Jacob De La Rose nu när Habs satt honom på waivers.
Då blir Filip, som är bästa polare med Rosen glad – och ännu bättre.
• • •
Nu är vi där igen. Claesson sätter Calvert med en klockren rövtackling. Då ska Calvert slåss.
Suck.
• • •
Haha, det är fortsatt svenskparad till utvisningsbåset.
• • •
Aj, väldige Zadorov sänker Mika med en riktigt tung tackling.
Hoppas inte det gjorde lika ont som det såg ut.
• • •
Oslagbara Devils, eh?
De är på väg mot fjärde raka segern – av fyra möjliga.
Jag säger det åt alla – de är verkligen dags att ta på största allvar nu.
• • •
Nej, MacKinnon kör inte in i Henke någon minut innan sitt mål. Det är klart och tydligt Skjei som vräker in honom i hemmakeepern,.
• • •
Nu fortsätter vi så här, pojkar. Då blir det en tredjeperiod att värma sig hela kalla höstnatten.

NY RANGERS – COLORADO 1-0 (Period 1)
• • •
En udda period.
Först känns det som att Rangers inte kommer ur egen zon på en kvart och Av’s bara radar upp chanser och stolpskott och hela fan – men när de väl tar sig norrut är det istället hemmaspelarna som surrar som flugor runt en kossa med lös mage framför Varlamov.
Jädrar vad ettriga och påstridiga och eager de är – och till slut lönar det sig, i ett powerplay som går i samma stil.
• • •
Under inledningen – och senare med – är det framförallt Landeskog, MacKinnon och Rantanen som orsakar kaos runt Lundqvist och den trion alltså. De utgör en av de verkliga evergreen-kedjorna i det samtida NHL – tillsammans med Marchand-Bergeron-Pastrnak i Boston, Benn-Seguin-Radulov i Dallas, Forsberg-Johansen-Arvidsson i Nashville, Connor-Scheifele-Wheeler i Winnipeg, Ovetjkin-Kuznetsov-Wilson (när han inte är avstängd) i Washington, Marleau-Matthews-Kapanen/Nylander i Toronto och med lite godvilja Marchessault-Karlsson-Smith i Vegas.
Snart kan vi räkna dit Ferland-Aho-Teräväinen i Carolina och Hall-Hischier-Palmieri i New Jersey också.
• • •
Långsamma nationalsånger är för NHL-matcher vad sega förband är för rockkonserter.
• • •
Jag har plötsligt ont i höger öra.
Det är väl några muzak-baciller som dröjt sig kvar sedan Maroon 5-föreställningen igår.
• • •
Ja, Flyers-fans, nu när ni säger det: Giroux-Couturier-Voracek/Konecny är också en sån kedja – och Miller-Stamkos-Kucherov kan vara det, men Cooper vill ju inte spela så just nu.
• • •
Speakern på Garden har en night off och kommer av sig när han ska presenteras kvällens gäster. Man kan se framför sig hur han snabbt rafsar i några papper han har framför sig och först därefter, lätt panikartat, kan säga ”Colorado Avalanche” – som en flygvärdinna som hälsar välkommen till flighten och får lov att titta efter vad destinationen heter.
• • •
Och i Pittsburgh har Sullivan blandat och gett som en berusad croupier, så det finns just nu inga direkt spikade linor där heller – utom Hagelin-Malkin-Kessel då, men det är ju egentligen andrakedjan.
• • •
Småkul kaffereklam med Crosby och MacKinnon i en zamboni, det måste man ju säga.

• • •
Jag delar åsikten det tusen gånger av tusen är fel att oxar som Cody McLeod får spela istället för artister som Buchnevich, men detta kan vara 1001:a gången när det inte handlar om att McLeod enligt någons befängda uppfattning ger laget större chanser att vinna utan om att kultivera Buchnevich på sikt.
• • •
Canucks kan tydligen utan EP också.
• • •
Ja, Varpu säger det också: Svenskarna på Garden är naughty ikväll.
Ajabaja, Nemeth och Quickie.
• • •
Palmen vajar i Newark ikväll också.
Var har den mannen ätit?
• • •
Bra match här, tycker jag. Det ska bli ett nöje att se fortsättningen.

Efter regn kommer sol – och sedan börjar det obönhörligen regna igen.
Ingenstans är den lätt reviderade maximen så sann som i NHL.
Cyklerna maler oavbrutet decennium efter decennium och den som är herre på täppan ena årtiondet är smuts i rännstenen nästa – för att sedan börja klättra uppåt i hierarkin igen.
Draftsystemet och lönetaket samverkar effektivt i den processen och är som fenomen därför svåra att inte älska.
Det faktum att NHL är en stängd liga bidrar förstås också, men det törs man ju inte bejubla lika entusiastiskt. Då kommer väl maestro Leifby och knockar mig med ett batteri blytunga one-liners.
Men det är ju så. Med det nordamerikanska upplägget finns det möjlighet till mångåriga rebuilds. Det gör det inte med det svenska. Det kräver att man är tillräckligt bra hela tiden – eller så åker man ur.
Det systemet har i sanning sina poänger – och framförallt är det så förankrat i den blågula idrottskulturen att blotta spekulationerna om något annat med all rätt uppfattas som förolämpningar.
Fast jag gillar även det The American Way. Ja, jag har för egen del rentav kommit att uppskatta det ännu mer. Det skänker ett annat slags fascinerade dimensioner åt leken att det fungerar som i Dylans ”The Times They Are A-Changin’”, där ju han – den sanne hockeyälskaren från Minnesota… – sjunger:
”The loser now will be later to win” och ”The slow one now will later be fast”.
Dagens gäster på The Island of Manhattan – Colorado Avalanche – är ett bra exempel på hur det kan gå.
De var ett sant powerhouse under Foppa-eran på 90-talet, blev sedan ett lag i klungan efter lockouten 04-05 – för därefter rasa rakt ner i tabellens mörkaste gravkammare några år. Men nu befinner de sig plötsligt i en spännande pendelrörelse framåt igen.
Därmed känns det åter lite exalterande att se dem live igen också.
Jag erkänner, under ett par riktigt saggiga år här på slutet har Av’s framstått som så genuint likgiltiga att själva klubbmärket orsakat motvilja och om det inte varit för Kapten Landeskog och sedermera Carl Söderberg hade de varit ett sånt lag jag undvikit under besök i Metropolitan-området.
Nu ska det bli riktigt häftigt att se detta hungriga, kvicka, energiska storlag i vardande.
Så:
Thank God för NHL:s cykler.
• • •
Det blev alltså två matchers avstängning för Florida-Matheson efter det grekisk-romerska kastet med Elias Pettersson häromdagen.
Inte mig emot – men jag är förvånad.
Sanningen är ju att ingen ens hade kommit ihåg situationen om Elias inte slagit huvudet i isen när han vräktes omkull.
Men det gjorde han och NHL-bossarna är, på goda grunder, lite nervösa när det gäller huvudskador på de stora stjärnorna och talangerna.
Det går inte heller komma från det osmakliga i att det var den mediokres hämnd på den begåvade för en förödmjukande fint som ledde till hela haveriet.
Så ja, schas in med Matheson i skamvrån ett par matcher.
• • •
Att Rangers inte skulle ha någon skate i förmiddags fick jag officiellt mail om igår, men jag trodde Avalanche skulle gå på is vid elva så jag höll på att göra mig redo för sedvanlig trekk över Manhattan.
Men då kom det mess från vänlige Carl Söderberg.
”Då blir du rätt ensam på Garden. Vi har bara en kort träning på Chelsea Piers”, skrev han.
Vi tackar för förlängd sovmorgon, men beklagar utebliven möjlighet att samla stoff till bloggen – och tydligen är det Maroon 5 vi ska skylla på.

De framträdde här igår och konserter kvällen innan brukar i och för sig inte vara några problem, Gardens drillade personal hinner nästan alltid bygga om hallen på ett par timmar, men tydligen var produktionen till just den här föreställningen så överdådig att det inte hanns med.
Jävla Maroon 5.
• • •
Ett lag som rör sig i motsatt riktning mot Colorado är Detroit Red Wings.
Snacka om powerhouse när jag började med det här. Min första säsong, 05-06, vann de 58 matcher, förlorade blott 16 under ordinarie matchtid och samlade på sig 124 poäng.
Igår förlorade de sjätte raka matchen, av sex möjliga, och sämre än så har Wings aldrig tidigare under sin 92-åriga historia startat en säsong.
Det kommer vända för dem också, men det krävs att de byter general manager för även om han nu har ett alibi i fyra ordinarie backar på skadelistan har Ken Holland flera år i rad underlåtit att vidta de åtgärder som krävts för att uppgradera och modernisera truppen som försvarar Hockeytowns färger.
Jag ser det rentav som att han svikit de bra spelarna i laget – grundligt.
Så bort med honom och låt sen cyklerna göra sitt.
• • •
Taxichaffisen som tar mig från öst till väst idag blir något tyken på en trafikpolis som vinkar ut honom i en korsning och sedan låter honom stå där.
– Det måste, fräser han, vara otroligt svårt att leva ett helt liv utan hjärna.
Det tycker jag är lite kul – och väldigt new yorkskt.
• • •
Now, det finns ju också ett och annat lag som trotsar naturlagarna och förblir kassa hur dessa cykler än snurrar och ändrar förutsättningarna för alla.
Jag tänker närmast på ett med ett lönnlöv på tröjbröstet…
Fast jisses, efter den här starten är det svårt att se något annat än att….ja, vi måste ju hela tiden påpeka att det bara är oktober ännu, men nu vore det väl fan om Toronto åtminstone inte tog sig till konferensfinal.
Auston Matthews, pojkar och flickor, han står ju för rena rama Gretzky-säsongen so far.
Ojvoj.
• • •
Quinn behöver en win.
Såg ni där?
Det rimmade ju!
Men that’s the truth, Ruth.
Han sitter visserligen helt säkert, Rangers kommer inte sparka sin nye coach om han så förlorar varenda match som återstår för han är inte anställd för att vinna – ännu – men för arbetsrons, glädjens och självrespektens skull vill han till varje pris undvika en sjätte smocka ikväll.
Därför petar han Pavel Buchnevich – och retar upp The Tobias Petterssons of the world, antar jag.
Men i gengäld flyttar han upp Filip Chytil i top 6 – och får The Tobias Petterssons of the world att jubla.
Antar jag.
• • •
Andra lag som spräckte 100-poängsvallen säsongen 05-06:
New Jersey, Philadelphia, NY Rangers, Ottawa, Buffalo, Carolina, Nashville, Calgary och Dallas.
Bottenlag i de då sex divisionerna:
 Pittsburgh, Boston, Washington, St. Louis, Minnesota och Phoenix.
The Times They Are A-Changin’ indeed!
• • •
Ytterligare ett skäl att applådera Mathesons avstängning:
Om Elias Pettersson spelat hade jag varit i Pittsburgh ikväll.
Istället sitter jag här och yes, det finns i sanning bittrare öden – men jag var lite sugen på RC Cola i PPG Paints.
• • •
Det finns tre forwards i ligan som är viktigare för sina lag än några annan i samma position.
Connor McDavid i Edmonton, Taylor Hall i New Jersey – och så Nathan MacKinnon i Colorado.
De är så dominanta, tar så stort stort utrymme, driver sina lag med sådan pondus, att blickarnas dras till dem som metall dras till magneter.
Fantastiskt att se.
Lucky us här ikväll alltså.
• • •
Det är verkligen remarkabelt hur mycket bättre presskonferenser Burt Lancaster-kopian håller än sin föregångare, hur mycket öppnare han är om sin beslutsprocess och sina åsikter i största allmänhet.
Om Badtofflan fortfarande varit här hade han motiverat Buchnevich-petningen med ett lätt sardoniskt leende och det meningslösa ”jag tror att det ger oss bäst chanser att vinna den här matchen”.
Quinn sa redan i lördags, helt opåkallat, ”jag måste ge Chytil mer istid på något sätt” – och håller nu ett långt, klokt anförande om hur han kommit fram till detta drag.
• • •
Det går väldigt dåligt för New York Dolls i Fantasy-wänschet just nu.
Vi ligger faktiskt näst sist i Bladetligan, helt skrällartat.
– Men du har också mött riktiga fantasy-rävar i Kingfors (Nacka Nuggets), Jarkko (Non Thai Drunks) och Fredrik Pettersson (Dionysos Dekadenter). Dem slår man inte hur som helst, försöker Team Lyftkranarnas (!) general manager Ondskan Ekeliw trösta.
Mm, det kan mycket väl vara så att jag helt enkelt inte förstår upplägget. Jag är ganska dum i huvudet, så det är inte otänkbart.
Men det kan också vara helt naturligt för ett sällskap som heter New York Dolls.
Verklighetens Dolls hade också sina svackor eftersom ”spelartruppen” hyste ett rätt passionerat intresse för saker som harmonierar dåligt med idrottsutövande, men sen slog de plötsligt till med femplus-album som ”Too Much Too Soon”.
Så ta er i akt, Drunks och Nuggets – räkna inte bort Johnny Thunders och the boys!
• • •
Exakt en timme innan matchstart ligger en ung man som är misstänkt lik Gabriel Landeskog på betonggolvet bortanför zamboni-entrén och utför stretchövningar som ser fruktansvärt plågsamma ut.
De tjänar mycket pengar och så, men ändå – en sån tur att man inte är hockeyspelare…
• • •
Så Wild Bill Karlsson har inte gjort några mål ännu?
Det hade han inte vid den här tiden ifjol heller. Det första av de 43 fullträffarna under första säsongen med Vegas kom först i sjunde matchen.
Apropå det spelar Knights sin sjunde match för säsongen ikväll, mot Sabres hemma i T-Dojan…
• • •
Så sent som för fem år sedan kunde ingen i Avalanche ta ett skär någonstans på kontinenten utan att någon av beatreportrarna från mäktiga Denver Post var där och berättade om det.
Nu har de inte ens egen personal på plats under en New York-tripp.
Istället får en lokal stringer skriva åt dem.
Sorgligt.
• • •
Buffalo, ja. De har befunnit sig på Strippen ända sedan segern i Phoenix i lördags.
Mycket vanskligt.
Tur att Rasmus bara är arton och inte får vistas på några kasinon förrän om tre år…
• • •
Det är dags.
Nu gör vi det här igen.
Hoppas det blir vad Niklas Holmgren hade kallat en klang- och jubelföreställning på Garden.

NEW JERSEY – SAN JOSE 3-2 (Slut)
• • •
Det senaste heta i The Rockhhh:
Små dockor i Devils-utstyrsel – och gröna palmblad i plast som frisyr.
Tanken är att Kyle Palmieri ska känna sig hyllad.
Småkul.
Och välförtjänt.

Den 27-årige före detta Anaheim-ankan är het som cementplattorna runt en pool i Palm Springs i juli och har med sina två strutar idag pangat in sammanlagt sex mål.
På tre matcher.
Watch out, Ovie och Auston.
• • •
Note to self – och ingen annan, eftersom det troligen bara är jag som överhuvudtaget kommer på en så befängd idé:
Åk aldrig bil från Newark till Manhattan, via Lincoln Tunnel, just som det varit NFL-match på Metlife Stadium.
Wojne wojne, vilken trafik.
Klarabergsviadukten i rusning är som en öde skogsväg utanför Blötberget i Dalarna i jämförelse,.
• • •
Efter en vecka i Gotham sätter sig Sharks direkt efter matchen i The Rockhhhh på planet för den sex timmar långa flygningen hem till Kalifornien,.
Med sig tillbaka har de blott en poäng – plus de två i Philly; de ska väl räknas de också – och så mager var det inte tänkt att skörden här borta skulle bli.
– Vi gör för få mål. Vi måste få in minst ett till per match, suckar DeBoer.
Det kommer när powerplay lossnar och det lossnar när EK65 börjar känna sig helt komfortabel.
• • •
Devils är fortfarande obesegrade och sure, de har bara spelat tre matcher – men ändå.
De har helt uppenbart fått för lite cred efter sitt lyft förra säsongen och kommer bli en plåga för alla möjliga kommande halvåret.
• • •
Nu ska jag avnjuta Blues-Ducks och Jets-Canes och dessutom lite fotboll; New England Patriots-Kansas City Chiefs är NFL-säsongens hittills mäktigaste möte.
Vi samlas vid bloggpumpen igen i veckan – om inte annat så på tisdag.

Slut, Devils vinner med 3-2 efter viss dramatik på slutet.
Vi hörs igen, om några timmar.

NEW JERSEY – SAN JOSE 1-2 (Period 2)
• • •
Se, nu händer det ju grejor.
Joe Pavelski säkrar sin 700:e NHL-poäng genom att virka in 0-1. Sedan smaskar Kyle Palmieri in kvitteringen i fem-mot-tre-läge – och så kommer Timo Meier flygande och ger gästerna ny ledning.
Men inte bara det.
Matchen har ett helt annat temperament och en helt annan speed nu.
Skoj.
• • •
När The Melkman åker in i Kincaid är det ju faktiskt nästan så att Taco-Eddie får ta och börja stretcha lite på bänken.
Dessbättre går det bra och Devils-keepern kan fortsätta.
• • •
Puddy är inte in the house idag – först under våren målar han fejset och kommer hit in person – men Devils har den goda smaken att använda även honom i jumbotronen.
Love it!
• • •
Situationen när alla här inne tror att Brent Burns satt en armbåge i huvudet på unge Miles Wood är ju lite konstigt.
Det skriks och hyttas med nävar och någon hemmaspelare ska till och med fram och dra Burns i skägget – tills det på repriserna visar sig att det är pucken som träffar Woods i plytet.
• • •
Det är förstås en ren smaksak, men jag har faktiskt svårt för speakern i The Rockhhhh.
Han har, upplever jag det som, en obehaglig röst.
Förlåt mig.
• • •
Det är bra fart på Mojo, tycker jag.
• • •
John J, Joakim Ryans dialekt är den klassiskt svensk-amerikanska.
Som Bob Lindeman ungefär.
• • •
Nu har Sharks satt tänderna i bytet igen. I en tredjeperiod som borde bli väldigt sevärd får de visa att de kan slå igen käkarna också.