NEW JERSEY – SAN JOSE 0-0 (Period 1)
• • •
Lite stabbigt, lite trögt, lite sömnigt.
Jo, matiné är matiné idag också.
Men precis som igår kan vi göra oss förhoppningar om att det blir mer action när alla på isen fått torka morgongrumset ur ögonen efter första pausen.
• • •
Jamenvisst, nu har ju Sharks Erik som QB på blålinjen i powerplay.
Det lossnar inte direkt för det, men lite mer dynamiskt och vasst tycker jag ändå att det känns.
• • •
So far är hemmalaget närmast ett ledningsmål.
Nico Hischier har ett enastående läge i powerplay, framspelad av den fenomenale Taylor Hall, men Marty Jones – definitivt vaken redan från start – gör en riktig highlights-räddning i den sekvensen.
• • •
De använder, underbart nog, Sean Connery i preludierna i Newark i år.
Precis efter nationalsången dyker han upp på den väldiga jumbon och drar det klassiska citatet:
– Welcome to The Rockhhhh!
• • •
Man vet att spelarna låg och sov för inte så länge sedan när de slår surpassningar som den Noesen lyckas med när han, Mojo och Zacha kommer tre mot en efter nio minuter.
Kvällstid hade det blivit mål där…
• • •
Saknar Bratten, jag.
Fan vad taskigt att käken skulle gå av precis innan seriestarten.
• • •
Helt glad är nog inte papa Bettman när han försöker sälja NHL i Europa med tidiga starttider och inte får tillhandahålla något annat än matcher så målsnåla som de igår och idag.
Men nu ska ni inte sitta där hemma och deppa över att det inte är roligare när ni har tid att vara med och kolla.
Längre fram, när serien fått tydligare konturer och matcherna verkligen börjar betyda nånting, kan vi lova mer nerv och intensitet och adrenalin även i matinéerna.
• • •
För att inte tala om hur mycket jag saknar Big Joe Thornton.
Det är för jädra taskigt att hans gamla knä började svälla så fort han hade gjort comeback.
När en sån åldring varit borta så länge som han var förra säsongen hade han behövt några matcher i benen direkt för att komma i normalt slag och kunna vara en tillgång under säsongen.
Nu är frågan snarast om den snart 40-årige legendaren alls kan spela igen.
• • •
Nu ska vi se, de brukar ha glass här…

Jaha, efter en dryg vecka wrappar hockeyhajarna från Kalifornien upp sin extensiva New York-residency med en räd över Hudson River, för ett moment of truth mot New Jersey Devils i Newark.
Hittills har de inte lyckats tillgodogöra sig fullt så mycket föda i dessa farvatten som de hade hoppats på förhand.
I Brooklyn i måndags fick de till exempel lämna kalaset helt utsvultna – och på Manhattan några dagar senare hade de bytet mellan käkarna men glömde bita.
Nu?
Well, villebrådet de jagar här i Sinatra-land är det mest svårfångade i The Metropolitan Area så ska det bli en lyckad slutpunkt på resan vill det till att DeBoer och Hedbä eggar sina rovfiskar med blodigare bete än någonsin tidigare.
Hur som helst har de varit trivsamt att ha dem här så länge.
Vi säger Au Revoir och ser fram emot besöket nästa säsong, för såvida de inte spelar Stanley Cup-final mot något av våra tre lag till våren – och tillåt mig uttrycka mina djupt kända tvivel – kommer de inte tillbaka förrän dess.
• • •
Alltså, denna liga och dess korkade neandertal-kultur…
Här kommer det fram en ung, genial artist som bländar oss alla med fantastiska finter, oerhörda skott och ett spelsinne gud himself helt helt uppenbart kreerat.
Och vad händer?
En betongskalle som Mike Matheson känner sig kränkt när han, på grund av att han är en så mycket sämre hockeyspelare, blir bortgjord och hämnas genom att kasta den överlägsne begåvningen i isen med huvudet före.
Jag vet inte om det Florida-puckot gjorde mot Elias i BB&T Center igår kväll enligt gällande regelverk ska rendera avstängning, jag hoppas ju det – men alldeles oavsett känns det så jävla trist att hockey ÄR på det viset.
• • •
Tar en bil ut till Newark, för det känns lite bekvämt en småkall söndagförmiddag, men när vi en halvtimme efter avresan från 38:e gatan kör upp utanför en ruffig industritomt i de träsk där Tony hotade att avrätta Christopher efter Adriana-affären – ni civiliserade som kan ert Sopranos vet vad jag talar om – känns det som ett mindre lyckat beslut.
Chauffören hittar helt enkelt inte till downtown Newark, fast det råkar vara hans jobb att hitta och köra sina kunder dit de betalar för att få åka.
Det slutar med att jag får lotsa oss rätt med mobilens GPS och låt oss säga så här: När någon frågar chaffisen om han hade en trevlig passagerare under förmiddagen kommer han bara kunna svara ”ja” om han är bekväm med att ljuga…
• • •
Erik K var sjuk igår och kunde inte delta i Sharks träning på Manhattan, men han ska vara i stridbart skick idag igen – och nåt säger mig att hans stora, stora genombrott som haj kan komma under den här matinén.
De ”fast forward”-passningar han slog under sista powerplay-läget på Garden i torsdags – så extremt snabba och välplacerade att Brent Burns bara skrattade – indikerar att han börjar känna sig så bekväm att han kan göra sin grej och vara, you know, Erik Karlsson igen.
Let’s hope.
Det finns inget större att se – alla kategorier – än Erik Karlsson när han är Erik Karlsson.
• • •
Welcome to The Rockhhhh, som vi Sean Connery-fans som bekant alltid säger.
Här är allt sig likt.
Det kostar fortfarande så mycket att parkera att man sånär tvingas underkasta sig en kreditupplysningen innan man svänger in på Mulberry Street, tanten i mediaentrén delar ut hjärtliga kramar, pressläktaren tornar så högt över isen att vi egentligen borde få syrgastuber med oss upp i hissen och trallgöken som i två timmar innan puckdrop ”underhåller” på orgel har en osviklig känsla för cheese.
Ah, det värmer hjärtat att få uppleva så så mycket välbekant igen.
• • •
Fan, ni verkar ha lika svårt att få fram en statsminister i Sverige som Philadelphia Flyers har att få fram en anständig förstemålis.
• • •
Det skulle förstås underlätta för King Karl om det blev lite studs i Sharks powerplay – och om DeBoer bara lyssnade på Lönta Lindquist skulle det bli det också.
Jag har funderat oavbrutet sedan han – Lönta – skickade sitt sms och han har givetvis rätt.
Erik ska var på point och Brent Burns ute till vänster.
Då smäller det.
• • •
Mina dagar som representant för ”Finland Media” i New Jersey är över.
Kolla.

Mm, jag har fått en korrekt säsongsackreditering i år.
Trevligt på sitt sätt, men fan – jag trivdes lite som Pekka Bjurman.
• • •
Svenska NHL-stjärnor borde alltid be om att jag ska ta en night off.
För då händer det alltid spektakulära saker.
Som igår kväll:
Rasmus Dahlin satte sitt första mål, Linus Ullmark höll nollan, Elias Pettersson fortsatte briljera (innan Matheson-pajasen satte stopp för showen), Pär Lindholm spräckte sin nolla, Flipper Forsberg satte två, Elias Lindholm gjorde sitt fjärde för säsongen, John Klingberg bidrog till Dallas fantastiska vändning med sin tredje fullträff och Norris Trophy-Vigge hängde sin första i Tampa.
Man häpnar ju.
Men Jarkko – min wingman i referat-fabriken – gjorde ett lysande jobb, så vi hade såklart ändå fullspäckat med NHL på sportbladet.se i morse.
• • •
Det har blivit kallt i den här delen av världen – och det blev det utan att vi ens hann blinka.
Som någon sa:
Det gick så fort från 90 till 45 att man kan skulle kunna tro att vädret fick syn på en trafikpolis på motorvägen…
• • •
En sak som ändå inte är sig helt lik i The Rockhhh är att laget som spelar här numer håller riktigt hög klass.
Som jag skrev i Listan igår:
Devils är inte blott på väg mot något riktigt fint. De är där redan.
Den sophmore slump jag befarade att det unga manskapet skulle fastna i den här säsongen is nowhere to be seen. Istället har alla kidsen – som Mojo Johansson svor på i telefon häromdagen – tagit ett resolut steg framåt och utgör nu stommen hos en riktigt gedigen slutspelskandidat.

Det ska bli ett nöje att se dem live för första gången den här hösten.
• • •
Han tyckte att de åtta mål han gjorde förra säsongen var för få.
Så till årets svängom har Burger Klingberg som målsättning att sätta fler puckar.
Och visst – han är redan, efter fyra matcher, uppe i tre fullträffar.
Att säga att man ska göra nåt och sen bara gör det – jag älskar sånt!
• • •
DeBoer och Hedbä rör sig i gamla jaktmarker idag. De var ju, som coach respektive backup-keeper, med och tog Devils till Stanley Cup-final 2012.
Hoppas de får en liten applåd för besväret.
• • •
Elias Lindholm börjar se ut som årets William Karlsson.
• • •
När hockeymatcherna var avklarade igår kväll såg jag, som av en händelse, History Channel-filmen om USS Indianapolis, med Nicholas Cage i rollen som kaptenen på kryssaren som levererade Little Boy innan Hiroshima och sedan sänktes av en japansk U-båt.
Och ett är säkert: Om hajarna vi ska se här idag är lika skoningslösa som de som mumsade på den arma besättningen i Filippinska sjön i juli 1945 ligger Devils jäkligt taskigt till.
• • •
Planen var att jag skulle åka till Pittsburgh och kolla på Elias Pettersson på tisdag, men nu är det ju högst oklart om han kan spela.
Ytterligare ett skäl att vara förbannad på Matheson alltså…
• • •
Corey Schneider är fortfarande inte helt återställd, så det är ingen mindre än Taco-Eddie Läck som backar upp Keith Kinkaid mot Sharks.
Jag ska inte säga att jag hoppas han får hoppa in, för det betyder antingen att Kinkaid skadas eller att det går alldeles åt helvete för Devils, men det vore kul.
• • • 
Okej, matinéer i The Rockhhhh är inte så vanliga, men här har vi en.
Hoppa den smakar!

NY RANGERS – EDMONTON 1-2 (Slut)
• • •
Jaha, det var det.
Rangers underlät att avgöra när de hade chansen i första perioden och då gick det som det brukar gå.
Oilers fick ett PP för mycket och i det avgjorde han som jag satt och gnällde om att vi såg för lite av.
Jaja, det är så det kommer se ut på Garden i år, det är bara att vänja sig vid.
• • •
Varpu instämmer helt med bloggen :
David Quinn ser ut som en ung Burt Lancaster.
• • •
Kleffy Klefbom är alltid alltid glad och positiv och därför en dröm att intervjua efter matcherna.
– Nu kör vi, säger han idag och drar av sig understället så svetten skvätter om över mina kavajärmar.
– Vi fick en energiboost idag, det känner man direkt. Nu kommer det bara rulla på, tror jag. Vi kan definitivt gå till slutspel i år.
Ja, det har ju jag också sagt!
• • •
Hey, Kings – det är fult att underskatta sina motståndare…
• • •
Mikas bästa match för säsongen. Med marginal. Det kan vi ta och slå fast.
• • •
Det blir inga målfester när Golden Knights vinner i år, tydligen. Men en seger är en seger är en seger.
• • •
Nu ska jag göra en Simone och köpa svenskt godis och sen gå hem och lägga mig i korresoffan och titta på NHL-hockey – utan att skriva en rad.
Men väl mött imorrn igen. Då har vi ny matiné i Newark, med EK65 på isen.

Slut, Oilers vinner med 2-1.
Mer kommer – om ett par timmar.

NY RANGERS – EDMONTON 1-1 (Period 2)
• • •
Bloggen har Varpu som bänkgranne till höger och sju-åtta minuter in i mittperioden bara vet jag att det snart kommer:
– Kill me now…
Exakt så har hon sagt varje gång det spelats tråkig hockey under de snart tretton år vi kamperat ihop.
Mycket riktigt; när Adam McQuaid nån minut senare slår iväg en en helt meningslös puck till icing hör jag den ljudliga sucken – och så:

– Kill me now…
Och det händer min själ inte mycket under de här 20 minuterna.
Lundqvist gör några riktigt fina räddningar under gästernas enda powerplay och Mika skickar en rökare i stolpen i hemmalagets andra dito, men mycket mer är det inte.
Kan vi få lite razzamatazz i tredje, tack?
• • • 
Oilers spelar i praktiken med fyra backar i andra perioden. Jason Garrison – som på nåt vis fortfarande har en karriär – och Evan Bouchard är bänkade.
Ett klokt beslut av McLellan, trots allt.
• • •
Henke och hans nickar….han är bättre på huvudet än halva fotbollslandslaget.
• • •
Oilers radiokommentator, som sitter och tjattrar precis bakom min rygg, är nöjd med hur hans pojkar spelar.
Kul för honom.
• • •
Jodå, nu har Gris-Olle fått i sig några plastmuggar ljummen Budweiser och brölar upprört om att Rangers för fan måste skjuta mer.
Allt är som det ska igen.
• • •

Det är inget av Connor McDavis mer oförglömliga framträdanden, det här.
Kalla mig fordrande, men man förväntar sig lite mer av världens bäste.
• • •
Och vad pysslar Kings med uppe i Ottawa?
• • •
OK, razzamatazz i tredje, hörde ni det, pojkar?

NY RANGERS – EDMONTON 1-1 (Period 1)
• • •
– Matiné, matiné – åh, så segt. Som en matiné djupt ner i det grå…
Se där en liten sång som ska sjungas till refrängmelodin från Ted Gärdestads ”Satellit”.
Det är så ofta nåt som saknas i de här tidiga matcherna. Den verkliga nerven, den riktiga intensiteten, det där fräsande adrenalinet som sjuder om kvällarna.
Det är som att alla – åskådare, spelare, coacher – fortfarande har kuddrufs i håret, gäspar yrvaket och liksom inte får upp pulsen.
Den goda nyheten:
Det brukar bli bättre när inledningsperioden är överstökad.
• • •
Oilers är verkligen eländiga i egen zon.
Irrar runt i jakt på rätt positioner, tappar puckar, förlorar närkamper.
Eller som Linus Hugosson uttrycker det på twitter:
När ens försvar får Marc Staal att se ut som Wayne Gretzky har man problem…
Vad har ni gjort, herr McLellan?
• • •
Det gläder mig att det går så bra för Fredrik Claesson.
• • •
Offensivt finns det desto mer klass hos de kanadensiska gästerna, så även om det om känns som det kommer lite lite out of the blue, eftersom pucken knappt varit ute ur hönsgården framför Talbot, blir ingen förvånad när firma Nugent-Hopkins och McDavid dansar in kvitteringen.
• • •
DJ Zbad har haft de vassaste tänderna blottade hela dagen och förtjänar det fina mål han prickar in.
• • •
‘Kevin Pollock dömer dagens match.
Är inte det en skådis, känd till exempel från ”The Usual Suspects”?
• • •
Just ja, det är ju Kammen som står i Oilers kasse. Cam Talbot. Henkes gamle kompis, Blåskjorta mellan 2013 och 2015.
Han var omtyckt här, men Garden tycks ha glömt för han förbigås med kompakt tystnad.
• • •
Mannen till vänster, nåt slags producent på NBC, har sin lille son med sig på pressläktaren och när Zuuuuuuke får pucken första gången frågar sonen:
– Varför buar de åt honom?
Vore han inte så liten skulle jag be vakterna slänga ut honom.
• • •
Det är riktigt sömnig stämning i Broadway-ladan. Jag misstänker starkt att Gris-Olle & co var ute i härjade igår och mår som härsket smör så här på ”morgonen”.
Men vi får ha tålamod. Snart har de fått i sig några återställare och börjar gorma igen.
• • •
Själv nöjer jag mig med en kaffe nu.

Idag är det matiné i the woooorld’s most famous arena – höstens första – mellan New York Rangers och Edmonton Oilers.
Då tänkte jag att det kunde sitta fint med säsongspremiären av Veckans Lista och Veckans Bu – särskilt som jag, för att nu vara helt frank, därmed också slipper stänka ihop ett intro redan under morgontimmarna. Ja, ett sådant hade väl också gått att producera, men eftersom jag nu är en sådan människa vars juicer börjar pumpa först framåt kvällen får daylight-tiraderna aldrig den stuns jag aspirerar på.
Så listor: En längre rörande det bästa under grundseriens första tio dagar – och en kortare om det sämsta.
Och som vanligt är det ingen förment objektiv sammanfattning – utan en resumé över vad vad som kittlat och stört bloggaren himself allra mest.

VECKANS LISTA

1. Auston Matthews.
– Efter den här atombombsdetonationen till säsongsstart är det nästan så att Torontos egen Messias kan utmana dagens huvudattraktion på Garden, Connor McDavid, om epitetet ”Världens bäste”. Jesus, vilken uppvisning.

2. Elias Pettersson.
– Bästa debuten av svensk forward sedan…ja, man får ju gå tillbaka till Den Gyllene Generationen för att hitta dess like. I princip föddes en ny superstar i NHL redan i Elias första byte. Tack Medelpad, för den här underbara gåvan.

3. Washingtons premiär.
– Om alla baksmällor ändå gick över så fort som Capitals Stanley Cup Hangover. I 24 sekunder led de. Sen prickade TJ Oshie in regerande mästarnas första mål och utlöste en brusande störtflod av grannlåt, mål och ren spelglädje. En sann fröjd att se.

4. Carolina-kidsen.
– Ja, vi vet. Vi vet, vi vet, vi vet. Man vinner inte Stanley Cup i oktober. Man säkrar inte ens några slutspelsplatser nu. Men det hindrar inte att unga, hungriga Canes säsongsstart varit väldigt inspirerande.

5. Jonathan Toews.
– Han var visst inte slut, Captain Serious. Blackhawks har gjort ett avsevärt mycket mer betydande avtryck under öppningen än de flesta hade trott och det beror i huvudsak på ”Tazer”.

6. New Jersey Devils.
– The real deal. Jag tror vi får slå fast det nu. Devis är inte bara på väg mot något fint under GM Ray Sheros och coach John Hynes ledning. De är redan där.

7. John Tavares.
– Jo, men vi förstod ju det. Får han uppträda i riktigt förstklassig omgivning kommer den här gudabenådade centern uträtta ännu fler, och ännu mer mirakulösa, stordåd. Johnny slår passningar som den luttrade sömmerskan trär tråd genom nålhuvudet – och nu har han kompisar som kan hantera dem också.

8. Lehners nolla.
– Det var inte bara det att han som förste Isles-keeper i historien höll nollan i sin debut, eller att han var förträfflig i största allmänhet. Robins första, gloriösa framträdande i Brooklyn fick sin verkliga, rörande glans i skuggan av vad han gått igenom utanför isen.

9. Skadeskjutna Ankor.
– Getzlaf är borta, Perry är borta och Kase är borta. Lik förbaskat delar Ducks andraplatsen i sammanlagda tabellen med Carolina efter fyra matcher. En bedrift värd applåder.

10. Patrice Bergeron.
– Fortfarande ett av hockeyvärldens stora genier. Det får vi bekräftat kväll efter kväll.

Bubblare: Av’s, Tom Wilsons avstängning, John Gibson, Phil The Thrill Kessler, Dahlin-hajpen i Buffalo, Calgarys förstakedja, Miro Heiskanen,

VECKANS BU

•Rostiga Riddare.
–Wake up and smell the coffee, Las Vegas. Så här kan vardagen i NHL också se ut. Det går aldrig av sig självt och blir inte party igen bara för att det varit party förut. Särskilt inte när det inte finns så mycket mer att mjölka ur alla-är-mot-oss-attityden. Dags att kavla upp skjortärmarna, boys.

•Coach McLellan.
– Det är inte bara hans fel att det ser så tafatt och rörigt ut runt McDavid, men den grånande befälhavaren i båset har såklart stort ansvar och det måste börja gå bättre redan idag, eljest sitter han löst.

•Tom Wilsons överklagan.
– Det är en ynkedom att spelarfacket för återfallsförbrytarnas talan fast de är ett hot mot hälsan hos alla övriga medlemmar.
• • •
Connor McDavid ändå.
Han uppträder alltså på Broadway idag och då drar varje hockeydiggare som inte fastnat för djupt i enögdheten efter andan.
Han är, just nu, bäst i världen och gör för hockeyn vad T-Bone Walker gjorde för bluesgitarren, Nurejev för dansen och min mamma för kålpuddingen.
Det ska, som alltid, bli en sann ynnest att se honom flyga över isen.
• • •
Ni har väl köpt NHL-bibeln?
Den kom ut i onsdags och finns som jag förstått i butikerna till sista oktober.
Jag är särskilt glad över en intervju jag gjorde med Bäckis i DC i mitten av september. Han har aldrig varit så ledig och öppenhjärtig och sagt så mycket bra.
• • •
Rangers kastar inte helt oväntat in Kevin Shattenkirk i elden igen. Han må ha varit lökig i de första tre matcherna, men inte lika livsfarlig att ha på isen som några av ynglen som teeade upp åt Erik och de andra hajarna i torsdags.
• • •
Jag känner en ung dam som åker fram och tillbaka från Philadelphia idag – bara för att få se Connor McDavid spela hockey.
Ja, hon passar förstås på att handla svenskt smågodis på Sockerbit i West Village också, men det är i första hand Connor som drar.
Då har man förstått hockey, anser jag.
• • •
Det ska bli skoj att åka till Vegas i juni och se när Elias Pettersson tar emot Calder Trophy.
• • •
Fan, nu blev jag sugen på salta bumlingar och måste nog åka till Sockerbit, jag också.
• • •
Det spelar ingen roll att Oilers suger – eller semi-suger, ska vi kanske säga. De är fortfarande en major deal monumentale i sin hemstad. Det märks inte minst på mediauppbådet från Alberta som inställt sig för tjänstgöring på Garden ikväll. Det är månghövdat.
Jippie, säger jag, för i det sällskapet ingår utmärkta gossar och det kan vara så att jag är ledig ikväll…
• • •
Det roligaste med de här helg-matinéerna är att vi alltid har så mycket kids på läktarna – och hur än vi ”äldre” nu håller på och brinner och debatterar och svänger oss med fancy stats är det när man ser det lysa i ögonen på små knattar på sin första hockeymatch man verkligen förstår vad alltihop går ut på.
• • •
Men ledig eller inte, det kan vara så att jag bara vill vara hemma i korresoffan och se toppmötet Washington-Toronto ikväll. Särskilt som det är ny matiné i Jersey imorrn.
Men först ska vi klippa dagens show på Garden.
Den börjar alldeles strax.
Och som dom säger i ”Friday Night Lights”:
Clear eyes, full hearts, can’t lose!

NY RANGERS – SAN JOSE 3-2 (Slut, OT)
• • •
Jag kommer inte ihåg exakt, men skulle nog kunna räkna på en darrhänt slaktares fingrar hur ofta det hänt att Rangers under Lundqvist-eran vänt och avgjort på slutet – i synnerhet när de inte riktigt förtjänat det.
– Nej, instämmer Lundqvist, jag kan inte erinra mig senast det hände.
Men ibland är hockeygudarna bara såna, de vill jävlas med dom som är bra och vara snälla mot de som har det lite motigare.
• • •
Det var en bra tredjeperiod, laddad med både grannlåt och drama.
Inte för att det resulterade i nåt, men Erik slog ett par helt galet snabba passningar till Burns i Sharks sista powerplay.
Såg ni dem?
Herregud.
Another level, om jag nånsin sett en.
Sen höll ju Dell i gästernas kasse på att göra en Salo i Salt Lake City.
Inte för att jag vill Dell nåt ont, men ah – det hade varit en klassisk tavla att ta med sig hemma och spika upp på de stora minnenas vägg.
• • •
Elias Pettersson alltså.
Vilken jädra snubbe.
Snart sitter jag i en hall nånstans och studerar honom live, det kan jag garantera.
• • •
Erik och Melkman och Sören på Rören bara himlar med ögonen när de nyduschade kommer ut ur gästkabyssen.
– Det här ska vi ju inte förlora, stönar de allihop, så onödigt att slarva bort den poängen.
Mm, det är svårt att inte hålla med.
• • •
Zuke är snabb i repliken, han.
Den glade norrmannen har besök av några landsman, inklusive en liten knatte, i omklädningsrummet efteråt och går fram till Henke med ett autografblock för att säkra keeperns signatur åt knatten.
– Jaha, kan jag inte låta bli att flika in, har du börjat ta autografer av Henke nu, Mats?
– Ja, replikerar han direkt, det är ju inte så ofta han vinner längre.
Ouch!
• • •
Det var inte för att han inte kunde tro sitt eget fantastiska artisteri Sören på Rören satt och skrattade i båset efter drömmålet.
– Nä, man får höra ett och annat när man kommer till båset en sån gång, förklarar han.
• • •
Häpp, nu är klockan över midnatt och herr bloggen är sist kvar i pressrummet på mytiska Garden.
Time to say goodbye.
Imorrn är det som sagt inga matcher, men på lördag har vi matiné här.
Då hörs vi igen, tycker jag.

Kors i både tak och holv, Rangers vänder och vinner i OT.
Mer sen.

NY RANGERS – SAN JOSE 1-2 (Period 2)
• • •
Igen – det ser ut som exakt vad det är.
Ett riktigt bra lag dominerar mot ett betydligt mindre bra lag.
Att de senare fortfarande lever – trots att underläget i skott på mål nu skrivs till bistra 15-33 – får ses som ett kvitto på att de kämpar väldigt förtjänstfullt.
• • •
En mig närstående Kalifornien-bo sms:ar i vrede:
– Hur fan ställer Sharks upp i PP? Samma visa förra matchen. Erik på point, Burns till vänster. Hur svårt kan det vara?
Det ska vi se om inte Hedbä kan svara på.
• • •
Varje gång jag ser Hertl tänker jag på Martin Biron – gemenligen kallad Tåbiran i den här bloggen.

Det var i praktiken Hertl som, medelst en skur av mål, avslutade Tåbirans karriär – mitt under pågående säsong.
• • •
The Melkman spelar utan hjälm i några sekunder.
Han ser cool ut.
• • •
Den gamla ladan ser sig föranledd att plocka fram gamla ”HEN-RIK”-ramsan i mittperioden.
Med all rätt.
Han gör verkligen vad han kan för att hålla hemmalaget kvar i matchen, Lunkan.
• • •
Lakritsleverantören till höger om mig ler belåtet när Donskoi gör 1-2 – eminent framspelad av landsmannen Antti Suomela.
– Det är som att jag gjort mål själv, säger hon.
Jag vågar aldrig riktigt känna så när ”mina” killar scorar, jag blir bara glad i största allmänhet.
• • •
Borde inte The Melkman ha ett M framför sitt efternamn på tröjryggen – och EK65 ett E framför sitt?
Jo, det tycker jag.
Man inte utgå från att alla average-fans där ute – och de är i förkrossande majoritet, glömmer de mer inbitna ofta – kan hålla isär karlssönerna.
• • •
Rangers kan i alla fall glädja sig åt att den här unge Howden, från Ekeliw-land, är ett riktigt fynd.
• • •
Phil The Thrill har sig en kväll på De Gyllene Riddarnas bekostnad.
Ett hattrick är alltså fulländat och klart i PPG.
• • •
Det går inte att vänja sig vid att Jägermeister är tung NHL-sponsor och till och med har reklam på isen.
Jag får osökta associationer till forna kvällar på gamla Daily News i Borlänge och börjar därmed kvälja.
• • •
Snart sitter Bruce Boudreau löst uppe i norr.
• • •
Nu ska det ätas korv.