NY RANGERS – SAN JOSE 1-1 (Period 1)
• • •
Ojvoj, ojvoj, ojvoj – Sören på Rören!
Vilket galet snyggt mål han gör – i numerärt underläge och allt.
Han kommer störtande i Ferrari-speed, snurrar bort Skjei som kakaduan snurrar bort Kalle Anke på julafton och sveper in värsta rökaren i krysset bakom landsmannen Lundqvist.
Man hör jublet på Sektion 9 på Hovet ända hit!
• • •
Det är sannerligen inget fel på målet Brett Howden gör, bakom ryggen, mellan sina egna ben, heller.
Men really – att linjedomarna Dupond och Dupont står och blänger på sin I-pad i tio minuter och sen kommer fram till att det INTE var offside känns lite förbryllande.
På bilderna som visades på jumbon inne i hallen såg det ut som klar offside.
Men dömt är dömt och det spelar mycket liten roll – ingen alls, faktiskt – vad jag tycker.
• • •
Huvudsakligen ser det ut som det SKA se ut när ett ungt rebuild-lag möter en fullvuxen contender.
Det är, om vi säger så, ingen tillfällighet att Sharks leder skotten med 10-2 efter halva perioden och 17-6 nu när vi dukar upp pausfika.
• • •
Ett aber med att sitta i den här prime-stolen i höjd med rödlinjen är att jag har radio- och tv-kommentatorer precis i nacken och ikväll, exempelvis, kan återge allt Sharks play-by-play-man har att säga världen.
Men ändå – synd att klaga. Utsikten är perfekt.
• • •
Och när de zoomar in Sören på Rören i båset precis efter målet sitter han bara och ler och ruskar lätt på huvudet.
Han kan inte riktigt tro att det som hände verkligen hände.
Men det gjorde det.
• • •
Intressant att DeBoer matchar Erik i penalty kill – också.
I Ottawa sa de alltid att han visserligen var deras bästa utvisningsdödare men att de inte ville använda honom i den rollen för då skulle han spela 40 minuter per match.
• • •
Jag förstår verkligen inte det här är att det ska utkrävas hämnd så fort nån sätter in en bra open ice-tackling.
Sure, om det är fult – men rediga proppar finns det väl ingen anledning att tjafsa om?
• • • •
Check this out!

Jo, Varpu är i stan – och då får gamle Bjuppe enligt gamla traditioner finsk lakrits.
I massor!
• • •
Hoppsan, Marc Staal blir tyken på Evander Kane.
Han som är så fredlig.
• • •
In the house igen:

Den långe från SVT.
Det är Dusans NHL i år, vi andra bara tittar på.
• • •
Kul att Nordy Nordström får hänga sitt första för Bruins. Det förtjänar krigaren från Tyresö.
• • •
Det är på håret att Sören på Rören vinklar in en puck precis i slutsekunden.
Han är köng ikväll, Marcus.
Och nu ska jag ha en kaffe.

Ah, Garden.
MSG.
The Wooooorld’s Most Famous Arena.
För fjortonde året i rad sätter sig Papa Biff tillrätta i en stol på pressläktaren i den sägenomspunna arenan på sjunde avenyn för att följa en NHL-säsong.
Det är ju egentligen remarkabelt.
Att vara här har blivit vardag, det måste jag ju erkänna. Bortsett från min lägenhet – och förr även Elaine’s… – finns det ingen plats jag befinner mig så frekvent på, i alla fall under vinterhalvåret. Enligt snabb överslagsräkning igår kväll har jag sett mellan 500 och 600 matcher under det välvda cirkustaket sedan hösten 2005 och går ju nu omkring överallt i backstage-korridorerna utan att egentligen tänka på var jag är.
Men om man stannar upp en stund och verkligen reflekterar är det…ja, remarkabelt.
Om jag i yngre dagar på något sätt hade fått veta det, att det skulle komma en tid när jag – den försynte borlängenörden – fick ramla omkring här hur jag ville hade jag slutat andas.
Jag menar…Madison Square Garden! Det är om inte världens mest berömda arena, så i alla fall en av de mest mytiska; skådeplatsen för Marilyns ekivoka ”Happy Birthday”-framträdande för JFK 1962, Rolling Stones ”Get Yer Ya Ya’s”-spelningar 1970, Ali vs Frazer 1971, Elvis fyra New York-shower sommaren 1972, John Lennons välgörenhetskonserter samma år, Sinatras comeback 1974, Påven Johannes Paulus rock ’n’ roll-artade mässa 1979, Bill Clintons ”acceptance speech” under demokratiska konventet 1992, Rangers Game 7-vinst mot Vancouver 1994 och 9/11-konserten 2001.
Man förstår Niels Jensen – Sveriges mest underskattade artist – när han i filmen ”G” fantiserar om sin framtid som rockstjärna och med darr i stämman säger att han en dag ska uppträda på Madison Square Garden.
Det är hit man ska, liksom. Det här är drömmarnas estrad.
Så vardag eller inte – det är med djup andakt, tacksamhet och respekt för vad jag faktiskt får vara med om jag härmed inställer mig för ännu en vinter i The Wooooorld’s Most Famous Arena.
• • •
De simmade ner till Philly efter måndagens besök i Brooklyn – och ställde till med en slakt värdig deras släktingar i ”Sharknado”-filmerna.
Men nu är San Jose-hajarna tillbaka i New York och går till ny attack på Manhattan.

Sen får de vara kvar och ha det rätt bra i The Capitol of The World ett tag, för de spelar inte igen förrän på söndag – mot Devils ute i Newark.
– För några decennier sedan är risken ganska stor att spelarna hade ”run the city”, säger coach DeBoer med ett snett leende.
– Men idag är alla i NHL så professionella att jag inte oroar mig det minsta. De vet hur man hanterar en day-off eller två.
Well, jag skulle ku…nej, det skulle jag inte alls kunna, vid närmare eftertanke.
• • •
Bara att komma hit på morning skate, för första gången sedan början av april, är en sann lisa för själen.
Jag anländer extra tidigt just idag, min säsongspremiär till ära, och sitter under en kvart alldeles ensam i den väldiga arenan och bara andas.
Såna gånger behöver man inte vara lika romantisk som jag för att tycka sig uppfatta ekon från Marilyn och Elvis och Sinatra och Påven och publiken som vrålar när Mark Messier lyfter Stanley Cup-bucklan.
Alla de gångerna var ljudvolymen öronbedövande och – och nu är det alldeles tyst, alldeles öde.
Magiskt indeed.
Sen kommer Kevin Hayes ut på isen och skickar ett slagskott i planket och så är vi tillbaka i vardagen igen.
• • •
Som rockmurvel hände det att jag, främst under reportage-resor, fick rycka in som extra-råddare.

Sator, Sahara Hotnights, Nomads och Kajsa & Malena tillhör de jag burit instrument och högtalare och annat jävelskap åt.
Men idag är första gången jag får extraknäcka som vaktmästare åt NHL-proffs.
Jag står på min vanliga plats vid zamboni-entrén med en pappmugg kaffe under Sharks morning skate när Brent Burns och Erik Karlsson plötsligt försöker lämna isen – just genom zamboni-entrén.
Den är dock stängd från utsidan och ingen vanlig vaktmästare syns till, så efter några upprörda gester från Burns får jag rycka in.
– Kom igen nu Per, öppna åt oss, skrockar en viss smålänning medan jag, den mest otekniske på den här sidan Mister Bean, försöker rycka i låsanordningen.
Till slut lyckas jag dock och får upp dörrfan.
– Who let the dogs out, sufflerar Varpu en bit upp på läktaren.
I did.
Och nu undrar jag – hur skickar jag fakturan till Dolan?
• • •
Rangers har som bekant förlorat sina tre inledande matcher och nu går rookie-coachen Quinn på offensiven.
Han petar 26.5-miljonersmannen Shattenkirk – som varit en ledsam syn under hela säsongsstarten – och stuvar om i kedjorna som min mamma brukar stuva makaroner.
Mika kommer till exempel spela med Buchnevich och Quickie Fast ikväll, Kreider med Howden och Zuke – och Hayes med Jimmy Vesey och Brett Howden.
Man kan bli yr för mindre, men det är uppfriskande med en coach som behandlar rookies och veteraner på precis samma sätt.
Den förre filuren som basade över hemmalaget här på Garden hade en lite annan inställning…
• • •
Erik kommer förstås inte att ”run the city”, men han har ändå inget emot att få tillbringa så mycket tid i New York.
– Nej, det här är ju perfekt. Vi hinner gå på middagar och spela golf och umgås, säger han när han efter min insats som vaktmästare stannar och pratar lite.
Det där sista är nog så viktigt. Det är under långa roadtrips NHL-lag skapar det som kallas sammanhållning.
– Ja, bekräftar Sharks andre Karlsson, The Melkman, lite senare.
– Många har ju familjer, så när vi är hemma blir det inte så mycket umgänge utanför isen, men på såna här roadtrips hänger man hela tiden och kommer varann nära.
Det är lika på andra sidan sargen.

Det var först när han kom hit på roadtrip jag blev Baloo för Mowgli Ekeliw.
• • •
I Shattenkirks frånvaro får istället Fredrik Claesson göra sin debut med Rangers ikväll.
Därmed blir han, om jag räknat rätt, 42:e svensk i historien som spelat minst en grundseriematch för Blueshirts efter Ulf Sterner, Juha Widing, Hardy Åström, Anders Hedberg, Lill-Pröjsarn Nilsson, Peter Wallin, Kent-Erik Andersson (stor Biffen-idol!), Peter Sundström, Jan Erixon, Tomas Sandström, Kjell Samuelsson, Ulf Dahlén, Pär Djoos, Peter Andersson, Mattias Norström, Ulf Samuelsson, Niklas Sundström, Johan Lindbom, Ronnie Sundin, Jan Mertzig, Peter Popovic, Johan Witehall, Kim Johnsson, Johan Holmqvist, Bert Robertsson, Andreas Johansson, Mikael Samuelsson, Henrik Lundqvist, Michael Nylander, Christian Bäckman, Fredrik Sjöström, Markus Näslund, Anders Eriksson, Tim Erixon, Carl Hagelin, Anton Strålman, Jesper Fast, Oscar Lindberg, Viktor Stålberg, Magnus Hellberg och Lias Andersson.
– Det ska bli jäkligt kul. Jag har gått här och trampat ett tag nu, säger den förre Ottawa-backen (många såna här idag…) efter morgonens skate.
Han berättar också att han just skaffat lägenhet på Manhattan, kommit in bra i laget och överhuvudtaget trivs fint i New York.
– Men det är lite skillnad mot Ottawa.
Ja, som mellan en Hugo Boss-kostym och ett par täckbyxor.
• • •
Kolla, det har varit konsert på Garden i dagarna två innan den här matchen.

Jag försöker med anledning av det kommer på några Eagles-relaterade skämt, till exempel kring kanonlåtarna ”Desperado” och ”Take It Easy”, men misslyckas grovt.
Ni kanske kan hjälpa till?
• • •
– Jo, jag håller ännu så länge en rätt låg profil i omklädningsrummet.
Den som påstår det är Erik Karlsson.
Tillåt mig tvivla.
Det strider mot hela den livfulle smålänningens profil att hålla lägre profil än Empire State Building.
– Nä, flinar han, jag lovar. Det dröjer nog en tio matcher till innan jag slår till.
När jag förhör mig med The Melkman ler han dock snett.
– Nja, låg profil…jag vet inte om det är uttrycket jag skulle använda.
Jag tänkte väl.
• • •
Traditioner är aldrig så viktiga som när säsonger startar på nytt, så självklart – efter morgonvärmningen går jag på Nick & Stef’s Steakhouse, direkt till vänster om Gardens media-entré, och äter deras klassiska club sandwich på hummer.
Den håller inte riktigt samma klass som tidigare år, men det gör inte så mycket. Den smakar fortfarande Hockey Night.
• • •
Marcus Sörensen tittar lätt förundrat när jag kommer fram och presenterar mig i omklädningsrummet.
Det är nästan så man kan se att han tänker:
”Är det den här dåren som kallar mig Sören på Rören”?
Det är ju det – men återigen: Jag skyller på sektion 9A på Hovet.
De inpiskade ur-djurgårdare som år ut och år in sitter där insisterar på att det är så den skönlockige mannen kallas!
• • •
Ikväll försöker NHL ta livet av oss som bevakar allt som händer i ligan.
Tolv matcher inom loppet av några timmar är…en pärs.
Och i morrn spelas ingen alls.
Det är mycket egendomligt, men det måste ha kört ihop sig för de stackare som hamrar ihop schemat, så de inte hittat lämpliga luckor för hockey mellan konserter och basketmatcher och cirkusföreställningar och what not.
Fast det är bra för mig för då hinner jag gå ut och äta middag med en som heter Vispen och en som heter Pet Sounds-Stefan, som alla kloka på plats för att se Springsteen på Broadway, och yeah, snacka om att det kan bli vad DeBoer kallar Run The City…
• • •
Stilstudie av mas på skridskor.

Det är den legendariske Hedbä som tar några eleganta skär innan han utsätter Sharks reserver för ett skongslöst bagskate-pass.
• • •
Shattenkirk är förstås inte glad över att – som backbesättningens enda verklige stjärna och allt – vara healthy scratch redan i säsongens fjärde match, men han är noga med att påpeka att detta inte är ett ”what-the-fuck-moment”.
Han har haft ordentliga diskussioner med Quinn, inser att det tar längre tid att komma tillbaka från knäoperationen än han tänkt sig och att det nog är bra att vila då och då.
Och som Quinn säger:
– När Kevin Shattenkirk är Kevin Shattenkirk igen, då kommer han inte vara scratchad.
• • •
Haha, mitt under eftermiddagen släntrar en ev Rangers PR-snubbar förbi min plats i pressrummet och frågar om ”den där unge mannen som var med dig här i våras…har han hållit reda på sitt pass sedan vi hittade det åt honom?”.
Jonathan Ondskan Ekeliw gör outplånliga avtryck överallt!
• • •
Han har sammanlagt 55 matcher under bältet från sina – drygt – två år i NHL, men det är Garden-debut för Sören på Rören ikväll.
– Det ska bli skitkul, säger han och skiner upp.
Ja, det är något med första framträdandet i arenan där Marilyn, Elvis, Sinatra…ja, ni kan den där ramsan nu.
• • •
Dan ”Räkmackan” Rosen och jag har under eftermiddagen trejdat William Nylander till Nashville.
Där kommer han, anser vi nu klarlagt, hamna – i utbyte mot någon av Big 4-backarna, men inte Subban.
• • •
Jag håller med Tobias Pettersson, GM GM och Gallant borde ta och plocka upp Erik Brännström från AHL.
Nu.
• • •
Uppgifterna i media kan bekräftas:
San Jose-backen Joakim Ryan – son till tennisstjärnan Catarina Lindqvist – pratar svenska.
– Jodå, ler han, det händer att jag glömmer enstaka ord här och där, men jag förstår allt.
Suveränt.
Ju fler bloggen har att prata med, desto bättre är livet.
• • •
Vad gör Jan Mertzig idag?
• • •
Henke, tillbaka i Rangers-kassen efter bulgarens gästspel i senaste matchen, skippar dagens frivilliga skate och är därför inte heller tillgänglig för media efteråt, men vi behöver ju inte fråga för att veta:
Efter tre raka förluster kommer han att spela som om själva livet hängde på det.
• • •
Med Joe Louis Arena i Detroit stängd och övergiven är Madison Square Garden också den sista arenan i NHL vars namn inte sålts till något företag.
Det kommer heller aldrig att ske. Dels är MSG redan ett varumärke i sig och dels skulle New York göra revolt om nån försökte döpa om den gamla ladan till Metlife Garden, Macy’s Square Garden, Madison Chase Garden eller nåt sånt.
Garden är Garden, punkt och slut.
• • •
De övriga Sharks-svenskarna är faktiskt helt översvallande när de pratar om King Karl.
Hör bara.
Sörensen:
– Jag är verkligen glad över att ha honom här. Det är så roligt att se honom, både på träning och match och utanför isen. Det är en otrolig bra hockeyspelare, men också en jävligt härlig kille. Han är väldigt ödmjuk och har aldrig några problem, han bara tar dagen som den kommer. Man ser upp till honom.
The Melkman:
– Han är en härlig gubbe. Och en av de allra bästa hockeyspelarna som finns, det gör ju inte saken sämre.
Ryan:
– Som back är det väldigt häftigt att vara i samma lag som en sådan stjärna. Man märker direkt han kommer ut på isen på träningarna…det här är en fantastiskt bra hockeyspelare.
• • •
Coach Quinn har inte badtofflor på fötterna när han dyker upp för förmiddagens presskonferens.
Rebuilding aside…det går framåt för Rangers!
• • •
Miljardföretaget NHL ska fan skämmas som inte får igång sin stats-sida!
• • •
Med så många happenings på schemat kan jag inte låta bli att ännu en gång frångå bloggens principer och tippa kvällens omgång.
Boston – Edmonton 1
Buffalo – Colorado 1 (OT)
Florida – Columbus 1 (Straffar)
New Jersey – Washington 2 (OT)
NY Rangers – San Jose 2
Pittsburgh – Vegas 1
Montreal – LA Kings 1
Detroit – Toronto 2
Tampa – Vancouver 1
St. Louis – Calgary 2 (OT)
Nashville – Winnipeg 1 (OT)
Minnesota – Chicago 2
Några motförslag?
• • •
Att Calle Johansson aldrig berättat historien – som John J länkade till i spåret tidigare – om hur han och Dale Hunter planterade en surströmmingsburk i Keith Jones bil.
Den håller ju världsklass!
• • •
Ojvoj, blev ett långt intro idag. Över 13 000 tecken. Unheard of under grundserien, egentligen. Men är det bloggpremiär på Garden så är det.
Nu åker vi!

WASHINGTON – VEGAS 5-2 (Slut)
OTTAWA – PHILADELPHIA 4-7 (Slut)
ANAHEIM – ARIZONA 1-1 (Period 1)
• • •
Inspirerande insats av Vegas ändå – men inte tillräcklig.
Det blir en femte raka förlust mot Washington.
Som fan spinner på alla topplock på en gång – om man nu kan spinna på topplock; jag vet ingenting om motorer.
Ovie, Kuznetsov, Bäckis, Oshie…satan vad bra dom är.
• • •
– Jag satsar på 40 mål i år.
Flyers nya offensiva vapen Robert Hägg på telefon från Ottawa alldeles nyss.
Läs mer på sportbladet.se om ett tag…
• • •
Amen, titta på fan – Arizona har gjort ett mål!
Snart kan de lama gå och de blinda se.
• • •
Jag insisterar på att det kommer lossna för Wild Bill bara han nån gång får spräcka nollan.
• • •
Nu stänger jag drive in-luckan för ikväll och börjar ladda för live-tagningen från Garden imorrn.
Då är ni med va?
Härligt!

WASHINGTON – VEGAS 2-1 (Period 2)
OTTAWA – PHILADELPHIA 3-4 (Början av Period 3)
• • •
Fan, det börjar bli en riktigt kittlande duell i Betongbunkern.
Det kändes som det var kört när Ovie dammade in sitt patenterade direktskott – ett av samtidens stora konstverk, om ni frågar mig – men nyaktiverade Cody Eakin köksväg-spinner in en reducering och sedan stiger temperaturen oavbrutet för varje minut som går.
Awesome.
• • •
Härligt att höra att allt är coolt i Tampa, Vanessa – och för allt i världen, hälsa Waterside!
För att flyga dit från Raleigh måste man just ikväll dock ta sig rakt igenom mindre roliga vädersystem och jag gissar att Iain vid det här laget är lika omskakad vermouthen i mina drajjor.
Poor man.
• • •
Ah, caramba, vad nära att Wild Bill snärtar in en pärla.
Det är ju bara det som behövs, tror jag. Spräcker han nollan kommer lavinen gå igen.
• • •
Just som jag zappar över till matchen i Ottawa åker Oskar Lindblom på en otäck smäll rakt in i sargen.
Kunde gått mycket illa, tur han får upp händerna och skyddar fejset.
• • •
Jimmys ribs var osedvanligt juicy och fina.
Jag kvittrar av glädje.
Lite svagt kaffe på det här och hela världen är som vaniljsås och vispgrädde.
• • •
Det bör bli en synnerligen sevärd sistaperiod i DC nu.
Don’t miss.

WASHINGTON – VEGAS 1-0 (Period 1)
OTTAWA – PHILADELPHIA 2-2 (Början av Period 2)
• • •
Mja, det är – ännu så länge – något trubbigt och småtrögt över De Gyllene Riddarna i år.
I powerplay – som var så elektriskt under premiärsäsongen – får de faktiskt inte iväg ett enda skott.
Gallant får ta fram luktsaltet och skicka ner längs bänken snart.
• • •
Caps får det inte heller direkt att se ut som när de här lagen möttes senast, eller ens som i en vilda säsongspremiär mot Bruins – men de har en annan utstrålning. Man ser liksom på dem att de när som helst kan peta i Formel 1-växeln och mycket riktigt, när PP-läget kommer här i slutet stöter fågelmannen enkelt in 1-0.
• • •
Gästernas farligaste chans på hela perioden är det ju faktiskt Oscar Lindberg som har.
Vad skoj det vore om den här säsongen blev hans stora show på Strippen.
• • •
Nog verkar det som att Flyers är inne på att Flyera litegrann ikväll med, och som Hento konstaterar i spåret kan nog det vara början på slutet för Hakstol.
Kung Kenta förslag om att Commendatore Grönborg i så fall tar över ger jag fem plus, det vore magiskt – men jag tror inte det är aktuellt.
Hextall vill knappast chansa med ett sånt oprövat ”koncept” i det här läget – och Rickard själv, som ju fortfarande har ett år kvar på kontraktet med hockeyförbundet, vill nog helst inleda den eventuella NHL-karriären under mer ordnade former.
• • •
OK, Paciorettys chans i slutminuterna är fin också.
• • •
Äh, Orpik-tacklingen var väl inte så mycket att tjafsa om. Man FÅR fortfarande proppa.
• • •
Mina tankar är förresten hos Vancouver-kollegan Iain, som för en timme sen tweetade att han var på att lyfta från Raleigh för att flyga till Tampa – och blivit upplyst om de skulle tvingas ta sig genom ytterflanken av orkanen Michael.
– It’s gonna be kind of bumpy, hade piloten helt sarkastiskt meddelat.
Shit, jag skulle gått av, hyrt en bil och kört hela natten.
• • •
Brady Tkachuk får sitt genombrott uppe i Ottawa ikväll, ser det ut som. Där behövs det positiva nyheter, så – good.
• • •
Korresoffan drar efter andan, för nu kom de med lite ribs från Jimmy’s BBQ.
Jag ska försöka låta bli att spilla men kan inget lova för ribsen är så goda att jag gärna börjar gestikulera av upphetsning.

Eftersom Capitals avgjorde redan i Game 5 blev det inte så många finalmatcher i Betongbunkern i våras.
Bara två, ju.
Men ändå:
Reprisen ikväll, när Golden Knights återvänder till nationens huvudstad, känns påfallande högtidlig.
Även om matcherna inte var så talrika, och inte avgjorde hela slaget, kan nog kvällarna när Game 3 och 4 spelades – 2 och 4 juni – beskrivas som de mest magiska Washington DC upplevt.
Och då räknar jag in datumen då Vita Husets stod färdigt (år 1800), då Abraham Lincoln kunde utropa seger i inbördeskriget (1865), då segerparaden hölls efter andra världskriget (1945), då John F Kennedy installerades (1961), då Martin Luther King höll sitt I Have a Dream-tal (1963) och då jag, Thomas och Eirik sänkte rekordmånga drajjor på Old Ebbitt Grill (2009).
De vann ju båda matcherna – med 3-1 och 6-2 – och försatte hela sin hemstad i ett tillstånd av lyckotrans. När man rörde sig på gatorna i Chinatown – och på andra håll med – före och efter de där drabbningarna var det som att man andades in ren eufori.
Så blir det inte kväll, sådana känslostormar går inte att återskapa bara för att man vill. Men vi – och Washington – får i alla fall en hjärtevärmande erinran om hur det var och minnet från de sagolika vårkvällarna kommer åter eka under takbjälkarna.
• • •
Mycket NHL blir det. Först hade vi korresoffa-sittning igår, sedan skulle det ringas in lite intervjuer och skrivas några referat. I dag var det bara att kliva upp och spela in ett nytt podcast-avsnitt med Örby-Bamse – och bara en timme senare agerade vi Sportbladets svar på Waldorf & Statler i tv också. Nu: Ny sittning i soffan – och så halv bagarväckning i morrn, för att hinna på morning skate på Garden.
Men klagar jag?
Jag klagar inte.
Det är alldeles underbart att leva inne i den här bubblan.
Allt annat i världen?
Vem bryr sig.
• • •
För Knights handlar det inte om revansch för även om man vinner en grundseriematch med 58-0 kompenserar den segern ingalunda för en finalförlust.
Men de har kvar den bittra smaken i käftarna och vill ändå ge igen och kommer vara gruvligt motiverade.
Se där – ytterligare ett skäl att se denna onsdagsshow.
• • •
Min källa djupt inne i Flyers-land bidrar med denna förklaring till uttrycket ”Flyera”:
– Om jag inte minns fel kommer det från legendariska Tim Panaccio som skrev fel i nån kritisk tweet en gång, och sedan har det både hängt kvar och spridit sig.
Ja, tänkte väl nästan att det hade något att göra med att bokstäverna S och A är grannar på tangentbordet, men vad skoj. Jag älskar när sån folklore får fäste i supporterkultur.
• • •
Wild Bill har inte lyckats pricka in någon fullträff på Golden Knights tre första matcher och skeptikerna brummar redan om att han inte kan leverera på samma sätt nu när han har press och förväntningar på sig.
Men äh.
Jag känner honom inte jättebra, det ska jag ju inte komma och påstå, men i alla fall såpass att jag kan slå fast att han inte är typen som låter sig bekommas av omvärldens förhoppningar.
Märstas coolaste – oftast så lugn att man undrar om han ens förstår hur stort det han gjorde förra säsongen egentligen var – kommer bara köra på som vanligt och förr eller senare lossnar det.
43 baljor blir det kanske inte den här gången. Men 30.
• • •
Det här är ju ingenting annat än årets video

Way to go, Rasmus. Inte ens Lidas fick några singer-songwriters att utbrista i grymma Dolly Parton-parafraser.
• • • 
Korresoffan hälsar att han är nöjd med sin debut igår och uppskattar alla vänliga ord.
• • •
Såklart, vi håller lite koll på hur det går mellan Sens och Flyers också – om inte annat så för att se om de sistnämnda tänker Flyera igen! – och även den sena väst-duellen mellan heta Ducks och inte fullt så heta Coyotes.
Men huvudfokus ligger på finalreprisen i Washington.
Häng med!

CAROLINA – VANCOUVER 5-3 (Slut)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 2-8 (Slut)
COLUMBUS – COLORADO 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CALGARY 0-3 (Slut)
WINNIPEG – LA KINGS 2-1 (Slut)
DALLAS – TORONTO 4-7 (Slut)
• • •
Efter skotten i Dallas i natt – och ”skotten i Dallas” missar man sedan hösten 1963 aldrig chansen att referera till – är Auston Matthews uppe på sju mål och John Tavares på sex.
På fyra matcher.
Ja, jag förstår att en och annan supporter föreslår att Shanny och Dubas ska trejda bort Lill-Nyllet.
Klubben har ju redan så mycket firepower att de skulle kunna invadera mindre nationer.
Men så kommer det inte bli, kontraktstjafset med William är snart löst – och tänk istället på hur överjävliga de kommer vara då.
Detta kan verkligen vara året i Big Smoke.
• • •
Flames är nog, som Ekeliw varit inne på, the real deal i år.
Nollar man Preds, i Nashville, då har man nåt.
• • •
I morrn ska vi inte bara spela in ett nytt podcast-avsnitt. Vid 20.30, er tid, är jag och Örby-Bamse med live i tv på sportbladet.se också.
Tittarna får ställa frågor om NHL, så det är ju bara att surfa in vid den tiden – och ge oss vad vi tål.
• • •
Baseboll-säsongen är över i New York. Red Sox slog ut Yankees uppe i Bronx i kväll, efter big time drama i bottom nine.
Grattis till alla Boston-fanatiker i läsekretsen. Själv kan jag inte påstå att jag är jätteengagerad men jag har kompisar som lever för Yankees och lider med dem.
• • •
Ledsen att premiären i Korresoffan blev lite ryckig, men vi – både jag och soffan, som morrade upprört medan jag satt i telefon – tycker att vi har alibi.
Allt var Spectrums fel – och blir det lika igen byter vi rakt upp och ner till Verizon, så det så.
Som kompensation tar vi dock och ställer till med nytt litet samkväm imorrn, i alla fall under finalreprisen mellan Caps och Knights i Betongbunkern.
Join oss då, kära vänner.

CAROLINA – VANCOUVER 5-3 (Slut)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 2-8 (Slut)
COLUMBUS – COLORADO 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CALGARY 0-2 (Period 2)
WINNIPEG – LA KINGS 2-1 (Mitten av Period 3)
DALLAS – TORONTO 3-5 (Period 2)
• • •
Fixat!
Jag blir Kapten Haddock, får till slut tala med något slags chefstekniker och sedan hon hållit på och fjärrstyrt min kabelbox en kvart har jag plötsligt live-bilder från Raleigh, Columbus, Nashville, Winnipeg och Dallas igen.
Vrede lönar sig!
• • •
Maple Leafs powerplay är fan inte att leka med i år. Marners kliniska framspelning till Tavares 5-2-mål…åh, mamma. Sånt blir man ju nästan rädd för.
• • •
Vilken förträfflig urladdning för Sharks och Erik – och vilken pinsam hemmapremiär för Flyers.
Fan, de är bättre än så här…
• • •
Det ska vara en Elias i år. Om det inte är Pettersson som bländar oss med sina konster är det Lindholm. Han gör rena rama mini-succén med Flames.
Kul.
• • •
Soffan har inte behövt bekymra sig om någon delivery-mat ännu, men nu tror jag det kan vara dags för en liten supé…

CAROLINA – VANCOUVER 4-3 (Slutet av Period 3)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 1-5 (Period w)
COLUMBUS – COLORADO 4-2 (Slutet av Period 3)
NASHVILLE – CALGARY 0-2 (Mitten av Period 2)
WINNIPEG – LA KINGS 1-1 (Mitten av Period 2)
DALLAS – TORONTO 1-2 (Period 1)
• • •
Förlåt, nu har jag inte kunnat se så mycket, för jag har suttit i telefon med Spectrum – som New Yorks eget Wexnet heter numer – och talat mig blå i ansiktet av frustration.
Så här, ungefär, lät det:
Bjuppe Biff: – NHL-paketet jag betalat för funkar inte, jag kan plötsligt inte se några matcher.
Spectrum-telefonist: – Jo, det kan du.
Bjuppe Biff: – Nej, säger jag ju. Det är mörkt på de kanalerna.
Spectrum-telefonist: – Nej.
Bjuppe Biff: – Vad menar du, jag vet väl för fan själv hur det ser ut här?
Spectrum-telefonist: – Jag ser i vårt system att det funkar.
Bjuppe Biff: – Men vad fan, det…
Spectrum-telefonist: – Om du inte kan se beror det på att nåt är fel med din tv. Adjö.
Sen har jag försökt få tag i dem igen, utan att lyckas, och nu tittar jag på datorn istället.
Morsning korsning och fy fan.
• • •
Ser är rätt för Flyers, har jag i alla fall kunnat notera.

De ser påfallande bleka ut, medan hajarna hugger vilt när de får chanser.
Avgå, Hakstol!
• • •
Varför är kabel-leverantörer likadana över hela världen? En global källa till frustration och vrede.
• • •
Idsint, har du en Matthews-jersey redan? Sex mål på så få matcher – det är ett statement.
• • •
Senast Ilia Kovaltjuk gjorde ett NHL-mål var 25 april 2013, på Pittsburgh med Devils.
Alldeles nyligen gjorde han ett igen, på Jets med Kings.
Det är lite coolt, får ni hålla med om,
• • •
Nu:

Mer tröstlöst telefon-tröskande med Spectrum.

CAROLINA – VANCOUVER 4-3 (Mitt i Period 2)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 0-4 (Period 1)
COLUMBUS – COLORADO 2-2 (Mitt i Period 2)
NASHVILLE – CALGARY 0-0 (Början av Period 1)
WINNIPEG – LA KINGS 0-1 (Början av Period 1)
• • •
Åh, soffan är i sån bra form att det nästan inte går att jobba. Jag ligger så skönt att ögonlocken liksom hamnar på halv stång och tanken på att sätta sig upp och skriva känns bara jättejobbig.
Men det är ju bara att bita ihop – och till slut häver jag mig stånkande som en 90-åring som just opererat prostatan upp och börjar hamra på tangenterna.
• • •
Jeflar, det går undan i Raleigh.
Redan efter sjutton sekunder fäpplar Jordan Staal in 1-0.
Sedan fortsätter de bara pumpa på-
Imponerande start på säsongen, det får man lov att säga.
Och inte heller i deras fall ska jag komma med några snusförnuftiga påpekanden om att det som händer den här tiden på året inte nödvändigtvis betyder så mycket…
• • •
Det var värst vilken tid hemmapremiär-ceremonierna i Wells Fargo tar.
Men har man skaffat sig en maskot som Gritty har man förstås mycket att fira innan första pucken släpps.
• • •
Alex Edler kan i alla fall trösta sig med att han slår en härlig pastramimacka a la EK65 till Svenne Bärsan vid Canucks första mål.

Den vet jag inte om jag trodde att han fortfarande hade på repertoaren.
• • •
Flyers ser ut att ha nåt riktigt fint på gång, snurrar som en Kategori 5-orkan i Sharks-zonen – och så bara hugger hajarna in två snabba out of nowhere. Plus två till lite senare.
Den här sporten…
• • •
Elias Pettersson har inte presenterat sig i PNC Arena ännu, men tar förstås över showen i mittperioden.
• • •
Fan så trevligt att få stifta bekantskap med Kenny Alberts igen.
Nu är säsongen verkligen igång.
• • •
Nån gång får Viberg, eller annat lämpligt Flyers-fan, förklara uttrycket “Flyera”.
• • •
Nu svänger det hårt i North Carolina-kvällen – precis som i söndags, nästan.
Och visst har Elias tagit sig in i handlingen.
• • •
John J, Kapten Zäta har lovat att vi ska göra en live-blogg ihop från Detroit – och specialscouta Hästpolo-Gustav.
Coming up när det lugnat ner sig.
• • •
Matchen i Philly SKA ju egentligen inte stå 0-4, men nu gör den det ändå och se på fan – Sharks lyckas till och med panga in ett powerplay-mål.
• • •
Nu lutar jag bakåt i soffan igen en stund…