NEW YORK. Han fick vila och återhämta sig ordentligt i sommar, eftersom hans Master – den inte direkt fjäderlätte karaktär som brukar ligga och sitta i honom – tog en osedvanligt lång semester i Sverige.
Det berättar Korresoffan i en intervju med NHL-bloggen.
– Jag har aldrig varit i bättre form, säger den legendariska pjäsen när vi träffar honom i lägenheten på östra Manhattan inför hans femte säsong.

Det har gått drygt fem år sedan den ursprungliga Korresoffan slutligen upplöstes i sina beståndsdelar och tvingades avsluta sin gloriösa karriär.
Ersättaren – en yngre, modernare variant med spänstiga ben och storartad speluppfattning – gjorde omedelbar succé under sin rookie-säsong och har sedan hållit en hög, jämn nivå år efter år
– Men det är först nu jag känner att jag är riktigt bekväm i rollen som värd åt Bloggen, säger han under en intervju i vardagsrummet i den så kallade holken på 48:e våningen i östra Midtown på Manhattan i New York.

– Jag är helt enkelt på väg in i min prime och kommer göra mina bästa kvällar i år. Jag känner det på mig.
För det borgar också det faktum att Korresoffan har sin hittills längsta och skönaste sommar bakom sig.
– Mm, fortsätter han, Bloggen är inte alltid lätt att härbärgera, bokstavligt talat. Men i år tog han en föredömligt lång semester och befann sig i Sverige i över sex veckor.
– Under tiden fick jag stå här ensam och bara ta igen mig. Det var så skönt. Kuddarna puffade ut sig igen, min botten fick tillbaka sin elasticitet, armstöden pustade ut. Nu känner jag mig osedvanligt utvilad och pigg.
Eftersom bloggen varit på resande fot här i början av grundserien begår du säsongspremiär först ikväll. Hur känns det?
– Åh, jag är så laddad. Det ska bli grymt att äntligen komma igång på allvar igen efter en seg försäsong med trista träningsmatcher, gamla Sopranos-avsnitt och kongressförhör med den där Kavanaugh. Jag har också fått hjälp snofsa upp mig lite inför premiären.
Jaså?
– Ja, min Master dammade av mig i morse, rättade till ryggstöden och plockade äntligen bort skräp som blivit kvarglömt mellan kuddarna.
Är det mycket skit där?
– Du skulle bara veta. Förutom det vanliga, som mynt och fickludd och strumpor och halvtomma snusdosor låg det nyligen en hel jävla gaffel och skräpade i flera veckor.
Skandal ju.
– Jag kan bara instämma.
Du, när vi ändå har dig på tråden…vilka är de coolaste katterna du hunnit vara värd för?
– Niklas och Kalle Eriksson, legendarisk far-och-son-duo från Leksand, skulle jag säga. Men Ondskan Ekeliw, Arvika-Anton Edman, The CEO Sibner, Uffe Bodin, Eken och Lönta Lindquist smäller också högt.
Stämmer ryktet att Bodin somnade när han satt där?
– Ja, han tyckte det var så skönt att han tog sig en tupplur, trots att en spännande match pågick på tv:n.
OK, sex matcher på programmet ikväll. Vilka ser du mest fram emot?
– Jag tror det kommer bli mycket fokus på Hurricanes-Canucks, eftersom Elias Pettersson börjat så lysande. Men det kommer nog zappas frekvent även till Flyers-Sharks, Predators-Flames och Stars-Maple Leafs. Fast den senare gruvar jag mig lite för.
Varför det?
– För den startar 20.30 och ungefär då lär delivery-maten anlända. Då vet man aldrig. Det kan spillas bbq-sås och smulas med hamburgerbröd…det gillar jag inte.
Slutligen, en klassisk Aftonbladet-fråga: Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– En lysande säsong. Och att den jag delar den här lägenhet med underkastar sig en effektiv bantningskur…
• • •
För de som till äventyrs inte förstod den fiktiva lilla intervjun är det alltså premiär i korresoffan ikväll.
Jag sitter här och ser matcher på tv, dunkar in nåt inlägg när jag känner för det – och ni lever som vanligt rövare i kommentatorsspåret.
Have fun!

NY ISLANDERS – SAN JOSE 4-0 (Slut)
• • •
Jaha, det trodde man kanske inte, men till slut är det alltså hajen som hänger i en krok på kajen med uppsprättad buk, likviderad av The Post-Tavares Islanders.
Mer rättvist kunde det dock inte vara.
Den fenomenale Barzal och hans kompisar var bra, spelade med härligt spring benen och förtjänade att få äta hajfenssoppa till kvällen
Och låt nu inte mig pinka på paraden med förnumstiga påpekanden om att det som händer runt åttonde oktober inte nödvändigtvis betyder så mycket i the long run.
Var bara glad, herr och fru islander.
• • •
Hattrick och en assist av Bergeron, två mål och två assist av Pastrnak samt tre assist av Marchand.
Sa vi nåt om världens bästa kedja?
• • •
Fan så härligt att se att Robin blir förste keepern i Islanders-historien att debutera med en nolla – och sen höra honom prata om hur bra han mår efteråt.
– Det har aldrig varit bättre, klargör han.
Ännu bättre lär det ändå bli, för dagens möte med Long Island- och Brooklyn-fansen var med all säkerhet bara den Humphrey Bogart-artade början på en beautiful friendship.
• • •
Inga poäng för Rasmus ännu, men Sabres tar en ny seger, mot en tung motståndare, och stenen är nu i rullning där uppe – och bara det här lilla skänker så mycket pirr och glädje till en trakt där det finns mycket lite att vara glad och pirrig åt det senaste decenniet.
• • •
Så Sharks fick inte så mycket uträttat, men de gjorde ändå en OK match och snart kommer det lossna – bara de möter mindre inspirerade målisar och själva är lite mindre krampaktiga i själva finishen.
Såvida ingen högre upp i redaktionshierarkin har andra idéer ska jag se dem ytterligare två gånger den här veckan, på Garden på torsdag och i Newark på söndag, och jag ser fram emot det.
• • •
Nu ska luta mig tillbaka med en en drajja och se om Yankees kan ta och nypa till Red Sox igen – det vore ju förtjusande.
I morrn kväll tar vi och kör säsongens första sittning i korresoffan.
Välkommen tillbaka då.

Slut, Islanders vinner med 4-0 – och Robin Lehner håller alltså nollan i sin debut med Islanders.
Så ljuvligt.
Slutrapport kommer dröja flera timmar, er bloggare har mycket att göra nu.

NY ISLANDERS – SAN JOSE 1-0 (Period 1)
• • •
Jadu, DeBoer.
You’re gonna need a bigger boat idag, tror jag.
Hans hajar har rikligt med chanser att klippa Islanders över ryggraden, men istället är det ettriga hemmaspelare som till slut sätter en harpun i hajhullet.
Och det är inte det minsta ologiskt eller, som saker och ting fortlöper, oväntat. Tvärtom sitter vi alla minuterna innan Anders Lees 1-0-kasse och tänker att tammefan, nu tar Isles ledningen snart.
• • •
Jag tror bestämt vi ser en ny målvaktsstjärna födas på New Yorks hockeyscen idag.
Robin har varit riktigt svinbra.
Så kul!
• • •
Med tanke på vilka de mobiliserar så fort de får numerärt överläge kan det förefalla egendomligt att Sharks inte får mer uträttat i powerplay.
Men alla de där stjärnorna håller ju fortfarande på att bekanta sig med varandra och får därför inte upp tillräckligt hög hastighet i passningsspelet.
Men you just wait.
När det sitter kommer de skriva powerplay-historia.
• • •
Den där Patrice Bergeron är rätt bra på att spela ishockey.
• • •
Vem dyker upp och gör sig till bänkgranne lagom till andraperren om inte Lakritsdrottningen – en av bloggens mest långlivade och legendariska sidekicks.
– Fan vad kallt det är, muttrar hon.
Precis.
• • •
Det enda roliga med att det är så lite folk är att man verkligen hör Gris-Olle på kortsidan.
Han har just idag bristande tålamod med de utdragna tekningsprocedurerna.
– Drop the fucking puck, skriker han ett par gånger så det rister i takbjälkarna.
Jag kan bara instämma.
• • •
Evander Kane blir lite frustrerad ibland, ja.
• • •
Visst, Fagersta-Peter, Motörhead har också bidragit till min tinnitus.
Men den mest öronbedövande – bokstavligen – upplevelsen är fortfarande AC/DC i en liten hall i Wilkes-Barres för ganska exakt tio år sedan.
Då var jag bokstavligen döv i ett par timmar efteråt, såg munnar röra sig men hörde ingenting.
Rock!
• • •
På klassiskt Barclays-vis ska vi nu ta och klippa tredjeperioden från pressrummet nere i environgerna.
Hörs därifrån.

NY ISLANDERS-SAN JOSE 0-0 (Period 1)
• • •
Jo, hajarna är hungriga och hugger på allt.
Men ännu har de inte fått napp – bland annat för att Robin Lehner som en annan Kapten Quint envist står i vägen och avvärjer alla attacker.
Det skulle inte förvåna om han nynnar på sången Kapten Ahab-artade karaktären gjorde till sin i Spielberg-filmen
– Farewell and adieu to you, Spanish ladies…
Men jag gissar också att DeBoer fortsätter vräka blodigt bete i drickat, så hans firrar blir ännu mer rovgiriga.
• • •
Det är, ledsamt nog, inte fler här och tittar idag än det vanligtvis är på bandymatcher i Katrineholm – vad jag nu tror mig veta om det.
Antingen protesterar Islanders-fansen fortfarande mot hur hela Tavares-affären sköttes, eller så väntar de på den slutliga flytten från baskethallen.
Ytterligare ett alternativ:
Färre är lediga på Columbus Day än NHL tänkte sig när de här matinéerna spikades.
Så många vill ju ändå inte fira Blue Jackets…
• • •
De som gjort sig besväret att komma får dock se ett piggt, energiskt och lystet hemmalag.
Det är bra bett i allt de nederlagstippade gossarna tar sig för och jeez, Barzal – hans Herbert von Karajan-imitationer ute på vänsterkanten under två powerplay är en ren och skär skönhetsupplevelse.
Så ung och redan utrustad med sådan pondus – och sådan intelligens.
• • •
Hajen Erik har väl inte riktigt blottat huggtänderna ännu. Han står framförallt för några fina defensiva ingripanden – contrary to popular belief kan han ju sånt också… – skrämmer med snygga moves och hotfullt cirklande under gästernas enda PP, men vi väntar på att klyver ytan med ryggfenan och går till riktigt mordisk attack.
• • •
Kul för Robin att han gör en så lysande debutperiod.
Om han sköter det så här bra även i fortsättningen kan förstaspaden vara hans.
• • •
Fint att det är The Melkman – Melker Karlsson – som får chansen i förstakedjan i skadade Jumbo Joes frånvaro.
• • •
Just ja, det hade jag glömt:
Man ska ha öronproppar med sig till Barclays.

Här vräker de på med volym som vore de ute efter att visa att AC/DC bara är ena morsgrisar med sina hundra tusen decibel.
• • •
Lider lite med gode Pontus Åberg. Han fick spela en match med Ducks. Sen sattes han upp på waivers, men blev inte upplockad av någon, så nu bär det väl av till farmen och San Diego Gulls.
Fast om man nu ska spela AHL-hockey finns det sannerligen sämre platser att vara på än just San Diego.
• • •
SVT skickar Den Långe överallt under denna säsongsstart.
Nu är han här också, Dusan.
Bra det.
Folket där hemma måste veta mer om hur magnifikt det är med NHL-hockey.
• • •
Ja, Frankie Frankenstein, man borde tagit med sig långkalsonger också.
• • •
Nu kommer Dusan helt opåkallat fram med en plastmugg läsk.
Vilken kille.
• • •
Ja, Eva, så är det. De Sharks-fans back home som ville se den här matchen fick snällt gå upp vid tio lokal tid och slå på tv:n.
Lätt lugubert, måste det kännas.
• • •
Nu slår vi några åkarbrasor i väntan på period 2.

Idag börjar vi med en liten rebus.

Got it?
Just det.
Hajen Erik – The Great White från The Bay Area – har simmat runt kontinenten, stävat upp genom East River och ska idag jaga byten i Brooklyn.
Eller så här:
Erik Karlsson och hans San Jose Sharks spelar mot New York Islanders i Barclays Center idag.
Häftigt att få uppleva, tycker jag.

Fast besynnerligt också.
Hos mig har det fortfarande inte riktigt sjunkit in att Erik faktiskt tillhör San Jose nu.
Han är så förknippad med Ottawa, var så länge The Lone Rider i Senators, att det inte går att tänka på honom utan att se den staden, och det klubbmärket, framför sig – och när man möter honom ska han vara the center of attention i ett omklädningsrum där alla lagkamrater är veritabla lärjungar som avgudar honom som Petrus och Matteus avgudade Jesus Kristus.
Men här är han nu, the new kid on the San Jose-block, i blågrön jersey med en skräckinjagande vithaj på bröstet.
Besynnerligt var ordet.
Men King Karl – som jag utgår från att de kallar honom även i Kalifornien – håller uppenbarligen på att acklimatisera sig till sina nya farvatten och lär snart ha samma heliga status i Douglas Murray Country.
Han spelade närmare 30 minuter i LA i fredags, slog passningar som Monet målade trädgårdar och var enligt coach DeBoer överlägset bäst på isen.
Nu, tillbaka i den östra tidszonen, kan det stora genombrottet i hajstimmet komma.
Jag menar, en EK65 med något att bevisa mot mot ett Islanders-manskap som fortfarande håller på och grubblar över hur Barry Trotz menar att de ska spela i egen zon…det kan bli en splatter-film.
Så ta och spela temat från ”Hajen” en gång till innan de släpper pucken på Atlantic Avenue.
Den klassiska slingan kan kan från och med idag komma att vara känd som ”Erik Karlsson-låten”.
• • •
Det är Columbus Day i USA idag – och som Viberg nyss svarade på Twitter är det ju remarkabelt att Blue Jackets har sin egen helgdag!
Därav matiné – här såväl som i Boston och, om ett par timmar, i Buffalo.
Inget annat än helt perfekt för er i svenska tv-soffor, inte sant?
Jag jublar ikapp med er, för det betyder – tar jag för givet – smoking action i bloggens kommentatorsspår.
• • •
En annan svensk med kopplingar till Ottawa gör också entré i ny miljö idag.
Robin Lehner startar för första gången i Islanders kasse i eftermiddag.
Må det gå bra.
Jag har alltid gillat Robin, han är an annorlunda katt i NHL-familjen och ”annorlunda” har vi för lite av i hockey, men efter det skakande brevet i The Athletic om missbruksproblem och psykisk ohälsa önskar man ju honom ännu mer lycka.

De som kan sånt har länge att sagt att den 27-årige göteborgaren är den största råtalangen av alla svenska målvakter och det vore ju för underbart om han nu, när han fått hjälp och är fri från drogerna, fick ut allt av den talangen.
• • •
Lyssnar till frukost – frukost och frukost; den består som vanligt av en slät kopp kaffe – på en färsk radiointervju med Uffe Bodin på Hockeysverige och börjar svära över att jag glömt att köpa kalkon.
Han berättar nämligen att det är Thanksgiving i USA idag och att det är därför vi har tidiga matcher på programmet.
Hur fan kunde jag glömma det…
• • • 
Nej, tyvärr, det hjälper inte att raka av sig The Band-skägget så man SER yngre ut.
Är man 39 så är man 39, blev Joe Thornton påmind om efter matchen i Staples Center i fredags.
Ett av knäna som gick sönder ifjol började svullna igen och Jumbo fick sätta sig på en jumbo – förlåt… – och flyga hem till San Jose.
”No timetable for return”, lyder det officiella utlåtandet från klubben och frågan är väl dessvärre om den älskade gammelgäddan överhuvudtaget återvänder mer.
• • •
Bodin sms:ar desperat att det i alla fall är Thanksgiving i Kanada, så helt fel ute menar han att han inte var.
Yeah right.
Så här går det när Sibner, The CEO of Everything, försvinner ut i smålandsskogarna på älgjakt.
Då kan hans sidekick från Smedjebacken ställa till med vad som helst.
• • •
Kolla, jag har Columbus Day till ära kommit över en bild från Nationwide Arena tagen då John Tortorella hälsade på en ny materialare han inte kände sedan tidigare…

• • •
Det är inte många som tror på Islanders efter John Tavares-katastrofen, men Sharks-coachen DeBoer har den största respekt, visar det sig när han två timmar före matchstart håller presskonferens i den stökiga korridoren utanför gästernas omklädningsrum.
– Jag jobbade med Lou Lamoriello i New Jersey. Så jag vet vad budskapet kommer vara här: Det är ingen rebuild. Det är vinna, vinna, vinna, säger han.
Bra ramsa, det.
Vinna, vinna, vinna!
• • •
För att travestera Torsson:

Det spelades bättre hockey på Håkan Loobs tid.
Nä, det gjordes det inte alls.
Men den 80-talsinspirerade målfesten i United Center igår kväll, mellan Blackhawks och Maple Leafs, påminde om att det i alla fall ofta var jävligt skojigt på den tiden.
Herrejösses, vilken cirkusföreställning!
• • •
Eftersom det är så här tidig match har inget av lagen haft morning skate och därmed har jag inte fått en teori om EK65 jag bär på testad av de övriga Sharks-svenskarna, men efteråt skulle det förvåna mycket om inte Marcus Sörensen och The Melkman Karlsson bekräftar att deras landsman redan etablerat sig som nytt magnetfält i omklädningsrummet.
Erik kan liksom inte annat än ta över showen, det strider mot hans natur att sitta tyst och hålla låg profil.
En gång estradör alltid estradör – på isen och utanför.
Det är såklart därför han är så oemotståndlig.
• • •
Jag tilltalas fortfarande av den säregna idén att åka till Brooklyn för att se på hockey och ler brett när min Uber-chaffis rattar oss över den mytomspunna bron och styr upp på Atlantic Avenue.
Men vi får passa på att njuta nu, för snart är det här äventyret över.
Redan den här säsongen kommer Isles splitta mellan Barclay’s och gamla hemmet Coliseum ute i Nassau, och redan nästa år flyttar de ut dit permanent – eller i alla fall tills den nya arenan i Belmont Park står färdig framåt 2022.
Synd på ett vis – och fan så skönt på ett annat.
För det är verkligen idén med att de spelar mitt i Spike Lee- och Paul Auster-land som attraherar, inte den reella upplevelsen.
Barclays var aldrig avsedd från hockey och det märks alltför väl. Ingen trivs här, vare sig spelare eller fans och media, så alla väntar, likt nyinflyttade stockholmare som fastnat i en ful andrahandstvåa, på att få flytta.
• • •
Sörensen, ja. Det protesterades vilt från officiellt håll när jag förra säsongen hävdade att han brukade kallas ”Sören på Rören” i Djurgården.
”Fake news”, slog DIF:s pressavdelning rentav fast.
Men jag insisterar.
Min kompis Micke, som haft säsongskort på Globen och Hovet sen han lärde sig gå – nu på klassiska A9; hälsa från mig …– säger alltid ”Sören på Rören” när han ringer och rejvar om vilka djurgårdare som gör succé i NHL.
Så – Sören på Rören it is.
• • •
DeBoer hyllar Barry Trotz också.
– Han är en elitcoach, heter det.
Han är ju det.
• • •
I en podcast som ligger mig varmt om hjärtat framfördes nyligen en hypotes om att rebuildande Rangers mycket väl kan få en bra start på säsongen.
Not so much.

Det ser ut att bli en lång vinter på Garden.
• • •
Konstigt ändå – dagens match är den första jag ser med Islanders sedan våren 2009 utan John Tavares på isen.

Det är lite som det skulle vara att se E Street Band utan Bruce Springsteen – inga jämförelser i övrigt.
Och att det sker bara drygt tolv timmer efter Johnnys första hattrick med Maple Leafs får väl ses som en bister ironi.
Men nu tar vi och njuter av Mathew Barzal istället.
Han är stjärna av nästan samma gyllene kaliber.
• • •
Med lite flyt får vi bra bloggmaterial av Hedbä – ja, Johan Hedberg alltså – idag.
Han är ju assisterande coach i Sharks och brukar se matcherna från pressläktaren – och om inte annat lär han ha en och annan bra story om gamle parhästen Per-Ragnar Bergqvist på lut.
• • •
Nu när bloggen efter fyra dygn lämnat Buffalo kan jag nästan garantera att det händer.
Rasmus Dahlin gör mål.
Två stycken, till och med.
Enjoy framför tv:n.
• • •
Tänk att Leo Komarov är Islanders nuförtiden också.
Jag får se till att hälsa så gott från Tomas Ros.
• • •
Ah, Barclays ändå.
Den dammiga Honda-bilen står kvar på sitt podium i ena sarghörnet – som vore det träningslandskamp i Bratislava.
• • •
Nej, hörrni.
Nu gör vi det här.
Det är dags för Columbus Day Parade i downtown Brooklyn.
Må det smälla hårt i sargerna.

BUFFALO – NY RANGERS 3-1 (Slut)
• • •
Rasmus Dahlin säger det bäst själv när han står i omklädningsrummet och ler efter den korta NHL-karriärens första seger:
– Jäklar vad gött det här är.
Hela Buffalo håller med – det känns i luften när jag kliver ut i den regnsjuka natten och trampar bort mot Marriott.
Glåmet från premiärkvällen är väck och ersatt av hopp och tro och upprymdhet igen.
Det här var verkligen precis vad som behövdes.
• • •
Elias Pettersson, man!
Trots att Canucks till åkte på en 7-4-pärla – efter två Calgary-mål i tom kasse – såg han i natt till att jag fick dra av den härligaste av inledningsrader:
En ny svensk NHL-stjärna är född.
Efter de här två inledande uppvisningarna ser jag den kungörelsen som en självklar no-brainer.
• • •
Åh, det var ju attans så nära att Rasmus fick spräcka sin nolla också – på Henke.
Han kom fri och med bara en liten gnutta tur hade skottet suttit.
– Det hade varit nåt att att göra mål på honom, flinar han, men det behövdes inga fler mål. Vi vann och det är så jäkla skönt.
• • •
Elias Lindholm vet hur man presenterar sig för en ny publik.
Två mål och en assist sitter rätt fint i en hemmapremiär.
• • •
Eftersom Rangers fick stryk, igen, lär han inte bry sig, men sparkräddningen på Jeff Skinners givna mål tar sig nog fan in på topptiolistan över Henkes mest raffinerade räddningar.
Oj fucking voj.
• • •
Nä, vi såg inte fel. Rasmus kände sig mer bekväm och vågade ta fler initiativ ikväll.
– Men jag forcerar ingenting. När lägena kommer tar jag dem, men jag åker inte och letar efter dem.
Klok pojk.
Fast det vet ni ju redan.
• • •
Rough upplägg för Rangers det här dygnet.
Inte nog med att de omedelbart efter den här svidande förlusten får sätta sig på planet och flyga tre timmar till Raleigh för en back-to-back mot Canes.
Den börjar redan 17.00.
Så lite tid får det egentligen inte gå mellan två matcher, men NHL bryr sig inte längre.
Henke kan trösta sig med att han vilar. Det är bulgaren som står under söndagseftermiddagen.
• • •
Arizona och deras hopplösa säsongsöppningar alltså…vad i hela helvetet?
Nu har de två raka förluster – och inte ett enda mål.
Mina prognoser faller ihop som fredsförhandlingar i Mellanöstern.
• • •
Nu bär det av tillbaka ner till New York City för yours truly.
Jag ber att få tacka för de här fina dygnen i Buffalo, det har varit förtjusande mycket action i spåret.
Next up för bloggen:
Matiné i Brooklyn på måndag, med Erik Karlssons hajar på besök.
Det blir nåt.

Slut, Eichel sätter 3-1 i tom kasse.
Mer sen – men det kommer dröja big time

BUFFALO – NY RANGERS 2-0 (Period 2)
• • •
Jo, plugg ur i Buffalo!
Det släpper som när man tar fram sugproppen och blåser rent i golvbrunnen efter att ha haft vänner med håravfallningsproblem – I’m looking at you, S! – i tre veckor.
Äntligen spelar Sabres ut, åker grillor med stamp i fötterna, slår distinkta passningar och verkar inse att hey, vi är rätt bra ändå.
Så istället för burop följs signalen nu av en rungande applåd.
Good times.
• • •
När Rangers kommer loss tre mot noll (!) kan man kanske tycka att det ska bli mål.
Men det blir det, mot allt förnuft, inte – och då är det svårt att se att det ska det bli några överhuvudtaget.
• • •
Sheary har två jack i skärpet nu – och andra målet, i PP, är en delikatess av samma sort som den Sather stod och fingrade på strax före första nedsläpp.
Eichels återerövring av pucken ute vid sargen, den snabba passningen till Reinhart vid vänstra stolpen och hans klapp-klapp rakt över till helt ren Sheary vid andra stolpen…ah, grädde, vaniljkräm, marsipan, nötmaräng, florsocker och hallonsylt i en och samma tugga.
• • •
Jag vet inte, Rangers…de är aggressiva och åker mycket, men de känns väldigt uddlösa.
• • •
Precis som senast trampar Scotty Bowman omkring i environgerna i Keybank ikväll.
Har han bytt Florida – där han ju alltid syns annars – mot Buffalo?
Det vore…originellt.
• • •
Det påpekas att hemmalaget hade sex man på isen när Sheary gjorde 1-0.
Well, Rangers var ju vid ett tillfälle sju mot fem i Preds-matchen – utan åtgärd från domarna, om jag är korrekt informerad – så det jämnar ut sig.
• • •
Det blev faktiskt ingen Sather-cannoli för mig i pausen.
Jag slog till med en grillad med bröd i stället – och har nu, såklart, en senapsfläck på den svarta skjortan.
Bjuppie Lallare.
• • •
Hutton ändå.
Fin målis.
• • •
Jaha, det blir till att försöka få tag i Hackspetten om någon timme.
• • •
Kan bara hålla med om att Shattenkirk knappast lever upp till hypen.
• • •
I tredje händer det.
Rasmus tar sats, flyger över isen och snurrar bort Henke med en femplus-fint.

BUFFALO – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
Jamen, se på fan.
Efter tre perioder och 14 minuter spräcker Buffalo äntligen nollan 2018-2019.
Det är Connor Sheary – uppflyttad i förstakedjan ikväll – som kommer loss två mot en med Ristolainen och rippar in en granat på Henke.
Fansen får hoppas att den nye snipern från Pittsburgh därmed drar proppen ur den tröga gyttjan, för fram till dess är det väldigt mycket more of the same.
Lite rörigt, lit oskärpt och och lite för uppjagat.
Men likafullt nu:
Hopp i Buffalo.
• • •
Rasmus?
Stabil.
Han begår inga misstag.
Men vi väntar fortfarande på att han ska komma ihåg att han har en räv – eller snarare en hel kull rävar – bakom örat och ger sig ut på blixtrande soloräd.
• • •
Grinig match, so far.
Vad har de här manskapen för anledning att inte tycka om varann?
• • •
Det konstigaste är att Sabres passningsspel så ofta är så slafsigt.
Inte för att Rangers heller framstår som Harlem Globetrotters i det avseendet – eller nåt annat heller, för den delen – men hemmalaget sprider puckar lika random över isen som genomsnittliga politiker sprider lögner i media.
• • •
Tjommen som spelar orgel i Keybank bär en kavaj så som är så gul att till och med de åbäken Bo Hansson, Arne Hegerfors, Plex Pettersson, Tommy Engstrand, Lars-Gunnar Björklund, Åke Strömmer och Bengt Bedrup bar i TV-sporten på 70-talet skulle bli imponerade.
• • •
Det tar sina friska sex och en halv timme att köra hit från New York City, så att kvällens kombattanter bor i samma delstat borde egentligen betyda så mycket.
Men faktiskt – en rejäl skara Rangers-fans har trackat i nordvästlig riktning och är på plats nu.
• • •
Det är trevligt att se Stealth-flygaren – Glenn Sather – plocka åt sig av bakelserna de helt skamlöst dukat fram i
Efter allt han åstadkommit under sitt långa liv förtjänar han att få njuta lite.
• • •
Det är inte bara i souvenir-butiken det hänger Dahlin-jerseys.
Kolla den ena av turturduvorna nedanför pressläktarn.

• • •
Hackspetten från Kusmark gör ju ett av säsongens mål redan nu.
Holy mother of God.
• • •
Vad är en turturduva egentligen?
• • •
Nä, jag fattar ju inte riktigt att det fortfarande finns plats för såna som McLeod i den här ligan.
• • •
Fint tryck i spåret.
Tack!
• • •
Om man skulle ta och göra en Glenn och hugga in på en cannoli kanske…