Det är ju absurt.
NHL-säsongen har bara pågått i tre dygn och de flesta av de 31 lagen bara spelat en match – om ens det, som de hojtar nerifrån Florida.
Och lik förbannat:
It’s getting late early både här och där.
Som i Buffalo.
Sabres spelar sin andra hemmamatch ikväll och vid gud – de måste vinna den.
Naturligtvis är det inte kört om de inte gör det, naturligtvis avgörs inte hela säsongen sjätte oktober.
Men två raka förluster i Keybank direkt skulle släcka de nya, hoppfulla feelgood-stämningar som tänts i hela trakten och åter ersättas av doom och gloom och missnöje och som de bara vet alltför väl här i F. Scott Fitzgeralds hemstad (jo, faktiskt) kan den sortens yttringar vara extremt destruktiva och snabbt ta hela verksamheten i fullständigt fel riktning.
Vi såg ju bara under premiären i torsdags:
Fansen kom för att få bevittna en efterlängtad pånyttfödelse men såg bara fortsättningen på den beklämmande fjolårssäsongen och började bua redan i första perioden.
Vad för slags reaktion som väntar om det ser lika slätstruket och mediokert och likgiltigt ut ikväll vet jag inte om jag vill tänka på, men den – reaktionen – hotar att sätta tonen för resten av grundserien.
Rangers, som flugit upstate för årets första roadgame, vill givetvis också vinna efter sin premiärförlust mot Predators, men de befinner inte alls i samma situation.
Likt FN-diplomater i New York som ropar ”diplomatic immmunity” när de brutit mot lag och ordning kan Blåskjortorna alltid spela ut ”rebuild”-kortet när de förlorar.
Det kan inte Sabres.
De är piskade att stöpa om klubbens levnadsöde – nu.
– Vi ska inte gå igenom det här en gång till, underströk coach Housley också med påtagligt eftertryck efter den inledande floppen.
Det är just det – ”det här”, vilket ska läsas som ”det som hände förra året” – som redan står på spel ikväll.
Orättvist och befängt kan man tycka när säsongen är så ny att vi fortfarande har nollor i games-played-kolumnen i tabellen
Men very fängslande för oss som åter bänkar oss i den fina ladan i downtown Buffalo för att titta på den bästa underhållning som finns.
• • •
Precis som jag föreställde mig är det synnerligen trivsamt att tillbringa fredagkvällar på 716 – den vidunderliga sportbaren i kvarteret intill Keybank.
Jag var där igår, och satt mitt i det vänliga stimmet med Larry och Colin från Rangers beat-flock, och sänkta några öl, åt ett par juicy quesadillas och såg Yankees förlora första playoff-matchen mot Red Sox.
Såna helt anspråkslösa utekvällar, på just sportbarer, känns ibland som det mest amerikanska som överhuvudtaget finns.
Sen gick jag hem och såg Erik Karlsson spela 30 minuter med Sharks mot Kings på hotellrums-tv:n
It’s coming, han har börjat lira i takt till det skräckinjagande temat från ”Hajen”…
• • •
Jaha, rond två för Rasmus Dahlin.
Den går han, visar det sig, in i med en lugnare känsla än senast.
– Ja, nu vet jag hur det här är och jag ska inte säga att det blir lättare för det, men det känns mer avslappnat, säger han efter lördagsförmiddagens lagmöten.
Bra det.
Då vågar han sig förhoppningsvis på lite fler plays och moves och det är dom vi vill se!
• • •
Halvligger i hotellrumssoffan och slötittar på Devils-Oilers under eftermiddagen och blir, ännu en gång, impad av Devils.
De är legit.
Meddelas kan också att MSG-kommentatorerna – Steve Cangialosi och legendariske gamle Kenny Daneyko – fullkomligen öste beröm över Sverige och Göteborg.
– Båda lagen har haft en underbar upplevelse i de här fantastiska staden, hette det gång på gång.
Jag gissar att det är Daniel Johansson på O’Leary’s på Avenyn som sett till att alla trivts.
Det brukar vara så.
• • •
Och vad tycker Lidköpings greatest att Sabres behöver förbättra ikväll?
– Mja, vi har kollat på förra matchen på video nu och vi tycker ändå att vi gjorde rätt mycket bra, säger han och rättar till en stilig kavajkrage innan han ger sig av från hallen för lunch och pre game-nap.
– Men vi behöver komma ihop lite mer som lag och vara effektivare i anfallszonen, skjuta oftare och skapa mer trafik framför motståndarkassen
För egen del?
– Jag ska slappna av och ha kul. Då blir det bättre.
Igen:
Lovande uttalanden,
• • •
The King, I assume?
Jovisst, det är själve Henrik Lundqvist som står och väntar vid hissen i hotellobbyn när jag återvänder från förmiddagsövningarna.
Hej och tjena, och jaså är du här, hur var Dahlin i första matchen låter det – och då vet man att han ännu inte stängt in sig i sin game day-bubbla.
Men efter eftermiddagens tupplur har han det och då vet alla att han ska lämnas i fred; mannen blir lika fokuserad – och nästan lika skrämmande – som en Hannibal Lecter när han planerar en rymning.
• • •
Efter de här dygnen i stan – tre förrförra veckan, fyra nu – börjar jag verkligen förstå varför Buffalo kallas The City of Good Neighbors.
Bakom den småruffiga blue collar-fasaden hittar man oavbrutet frapperande mycket vänlighet.
Alla jag möter – från de unga männen i Sabres PR-stab till servitriser, hotellreceptionister, taxichaufförer och random drinkare på 716 – ler och är artiga och månar om att man ska trivas i deras hemstad.
I södra delen av delstaten, där jag råkar bo, är det minst sagt annorlunda…
• • •
Apropå Lundqvist har Rasmus som Frölundait förstås ett särskilt förhållande till honom.
– Jo, ler han, det är ju The King.
Rasmus har, berättar han vidare, talat med målvaktsikonen i Göteborg några gångar – och genomförde för ett par somrar sedan ett träningspass med honom.
– Jag kommer inte ihåg om jag lyckades göra mål på honom då. Men jag hoppas jag gör det ikväll.
Ja, det vore nåt.
Säkrad vinkel för mig, inte minst…
• • •
Råkar under förmiddagen stå i korridoren utanför omklädningsrummen och språka med Joe Micheletti när Rangers nye coach, David Quinn, kommer släntrande helt ensam.
Micheletti hälsar – och presenterar mig som den jag är, varmed Quinn tar i hand, ler vänligt och säger att det är trevligt att träffas.
Så gjorde aldrig Tortorella – och inte AV heller, för den delen.
Rapporteras kan att han har ett mycket fast handslag – och att han verkligen ser ut som en ung Burt Lancaster.
• • •
Han har ju spelat i Mora så jag ska väl inte vara förvånad över att det låter som det gör när Linus Ullmark kommer stövlande efter ett kort ispass med reserverna.
– Nu du, Bjurman, hojtar han glatt, nu får du se ditt favoritlag igen. Raaangers.
Hm, att dylika falsarier fått fästa till och med bland spelarna…
Jag har inga andra favoriter än Linus och alla andra svenskar i ligan!
• • •
I tre dygn har Ondskan Ekeliw bara suttit hemma i Örby och njutit av att NHL brakat igång igen.
Men idag är det mer ångest i stämbanden.
Florida-lagen – Panthers och hans Lightning – ska ju sist av alla ge sig in i elden i afton.
– Nerverna…jag mår illa, hälsar han.
Ha ha, tillvaron är verkligen en plåga för er som HAR favoritlag.
• • •
Jack Eichel hade, gissar jag, lagkaptenens framtoning redan som femåring – han hade det definitivt när topp-prospectsen dök uppå i Chicago under finalen 2015 – så att Sabres inför premiären satte C:et på hans skjortbröst var lika givet som att ingen nånsin kommer att sätta det på Brad Marchands dito.
Själv blir jag mer och mer imponerad ju mer jag ser av honom. Så ung han är ger han ett osedvanligt intelligent och värdigt intryck.
Dessutom verkar gossen ha utmärkt musiksmak.
Efter en träning förra veckan satt han och suckade över att Sabres är på roadtrip när Fleetwood Mac kommer till stan i mars.
– Stevie Nicks är ju med i den här sättningen också…fan vad jag velat se det, sa han.
Wow.
När 21-åringar visar sig ha sådant omdöme är allt hopp ändå inte ute.
• • •
Kan glädja Julia och andra Habs-fans med media-ekon från Toronto om att Leafs-spelarna var imponerade av sin premiärmotståndare.
– Habs är mycket bättre än ifjol, det kände man direkt, säger den ene efter den andre till lokal media.
Se där, det kanske är Montreal som gör en Colorado – eller en New Jersey om ni hellre vill det – den här säsongen.
• • •
Resten av den svenska mediaklungan från i torsdags – inklusive hockeyjournalistikens egen Zdeno Chara, Dusan – har dragit vidare.
Så jag sitter ensam på den fina, rymliga pressläktaren och blänger ikväll.
Naturligtvis är det då Rasmus passar på att göra braksuccé, så jag får vara ensamt blågult journalistvittne…
• • •
En dag spelar de The Cure i Sabres omklädningsrum också – och när jag nu, två timmar före matchstart, trycker ner min feta röv i pressläktarfåtöljen fläskar de på med New Orders ”Love Vigilantes” i Keybank-PA:t.
Det här med musik verkar vara en bra grej i Buffalo.
• • •
Skoj nyhet:
Min gamle vän Ricard ”Slava” Persson har utsetts till Europa-chef för Minnesota Wilds scouter.
Nu blir det verklig ordning och reda i den organisationen!
• • •
Så sent som för ett år sedan utgjorde han världens bästa kedja med Stamkos och Kucherov i Tampa.
Nu, ikväll, petas Vladislav Namestnikov av Rangers-coachen Quinn – till förmån för Cody McLeod.
Ojvoj.
• • •
Fan, nu spelar de Nick Lowe också.
”Cruel To Be Kind”.

Suverän låt.
Håkan Steen, har du tagit jobbet som DJ i Keybank Center i Buffalo utan att berätta för nån?
• • •
Lindy Ruff går omkring i katakomberna och ser nostalgisk ut under förmiddagen.
Mm, här var ju han – blott assisterande åt rookien Quinn idag – Big boss i femton jädra säsonger, mellan 1997 och 2013.
• • •
Nu – Kim Wildes ”Kids in America”.
Jo, det måste vara Lo fi-Håkan som är här och spisar favoritplattor.
• • •
Kolla – för första gången nånsin kan man köpa tröjor med namn på Lidköpingsbor i en souvenirshop i Nordamerika.

• • •
Anklagas av Fantasy-ligans ledning för att ha begått ett ödesdigert rookie-misstag när jag skickade upp Jake Allen på waivers och istället plockade in Jaroslav Halak från free agency.
Så vadå, man får inte gambla och vara lite vågad?
Bladetligan – hockeymördare!
Allvarligt – jag såg Halak i torsdags och tror att han kommer göra succé hos B’s.
• • •
Här tippar vi aldrig, men just under de saftiga lördagsomgångarna tycker jag vi kan göra det ändå.
Here goes för tonight:
Buffalo-NY Rangers 1
Dallas-Winnipeg 2 (OT)
Ottawa-Toronto 2
Tampa-Florida 1 (OT)
Nashville-NY Islanders 1
Pittsburgh-Montreal 2
Chicago-St Louis 1
Minnesota-Vegas 1
Arizona-Anaheim 2 (OT)
Colorado-Philadelphia 1 (OT)
Calgary-Vancouver 1.
Några motbud?
• • •
Åker förresten hiss med just McLeod under eftermiddagen också.
Han är ett jävla granitstycke, det får man i alla fall säga.
• • •
Jo, Todd McLellan kan mycket väl bli förste coach att visas utgången i år.
• • •
Boys and girls, nu är det hockey igen.
Rasande skoj, tycker jag – och hoppas ni hänger med i spåret kvällen lång.

BUFFALO – BOSTON 0-4 (Slut)
• • •
Nej, inget har ändrats.
Att Sabres floppade i sin haussade premiär betyder inte att Rasmus Dahlins debut väger lättare än Börjes, Suddens, Lidas, Foppas, Alfies, bröderna Sedins, Zätas, Henkes och Eriks.
Det är allt han gör i framtiden som avgör dess värde och ta det här till banken om du vill:

Han kommer vara en av de allra största inom några år – och papa Biff får vad det lider säga det.
”Jag var där, jag såg Rasmus första NHL-match…”
• • •
Jaha, redan dag två blir slutrapporten försenad som ett X2000 mellan Stockholm och Göteborg i vinterstorm.
Sorry, sorry – men det har varit så mycket att ringa in, och skriva, att det blöder i både öron och på fingertoppar.
Gå in på sportbladet.se och kolla, den som inte tror mig:

Där finns färska intervjuer med Rasmus, Filip Forsberg, John Klingberg, Carl Söderberg och Oskar Lindblom.
Vi är i sanning off and running…
• • •
Phil Housley ser inte längre lika snäll ut när han efter den sura premiärkvällen kommer in i det lilla kyffet som tjänstgör som intervjurum i Keybank.
– Vi ska, säger han med mörk blick, inte gå genom det här igen. No way.
Kort sagt:
Sabres ska inte, inte, inte få en lika bedrövlig start som vanligt och vara avsågade i november.
• • •
Jocke Nordström bekräftar att det verkligen brann i bröstkorgarna på gästerna efter premiärsmockan i DC.
–Jag har nog aldrig varit så sugen på att spela en back-to-back-match, säger han när jag kommer och stör mitt i ett samtal med Johan Larsson i korridoren utanför omklädningsrummet.
– Redan igår var man otroligt glad att man skulle få spela ikväll igen och få chansen att radera minnet av den där premiären direkt.
• • •
Apropå dåliga starter var det en sådan jag hoppades att Arizona för en gångs skull inte skulle få i år.
Morsning korsning.
• • •
Man blir inte en virtuos av Rasmus Dahlins sort utan att hata att förlora, så jo – även om han är för väluppfostrad och för ny i de här sammanhangen för att svära och fräsa och bära sig åt så syns det mörka även i hans blick när det blir nytt mediascrum runt hans plats i rummet.
• • •
Förr eller senare kommer det kvällar i Vegas när man bara losar och losar och losar.
Exakt hur frustrerande det är fick Knights veta i premiären mot fina Flyers.
• • •
Nu tar vi och rundar av första live-kvällen under bloggens elfte säsong med lite bilder från Buffalo.
Imorrn är det bara två matcher och jag tar en välbehövlig night off – och om så Lidas bestämmer sig för göra comeback och bara vill prata med mig om beslutet tänker jag fantamme sova tills jag vaknar.
Men på lördag är jag tillbaka i sadeln igen.
Väl mött då, amigos.

Två och en halv kvar och Sabres ligger fortfarande under med 3-0.
Dags att ta hissen ner i katakomberna.
Slutrapport kommer nån gång medan er Biff sitter på hotellrummet och kollar Knights-Flyers på rummet.
Ös på i spåret så länge.

BUFFALO – BOSTON 0-3 (Period 2)
• • •
Nä, det blir ingen jublande premiärfest i Buffalo.
Sabres spelar bättre i mittperioden, det är mer bett i allt de tar sig för, men Bruins har stängt och låst den egna zonen, så särskilt mycket chanser vaskar de ändå inte fram – och när Pastrnak 3.44 före periodpausen avslutar ännu en liten klapp-klapp-föreställning genom att smaska upp pucken i nättaket bakom Hutton känns det som att matchen är över.
• • •
Om inte scouterna hade upplyst dem om det innan matchstart vet Boston-bröderna nu:
Rasmus Dahlin kan tacklas också.
Han proppar Ryan Donato duktigt i början av andra.
• • •
Dricker kaffe med gode gotlänningen Johan Larsson – skadad för närvarande – i pausen och får lokala stekhus rekommenderade för den lediga fredagkvällen.
Trivsamt.
• • •
Lite konstigt känns det förstås att missa säsongspremiären på Garden – i synnerhet som det är Nashville som gästar.
Men det var ju aldrig någon diskussion, The Dahlin Night i Buffalo var självklar prio.
• • •
Laine inleder alltså säsongen med en bomb i nätet – direkt.
Ja, han kommer krossa 50-barriären i år – och Jarkko fortsätta sms:a varje gång det händer!
• • •
Från Pittsburgh rapporteras det inte bara om många mål. Vi får också veta att Tom Hanks sitter i lyxlogen och dricker vin med Mario Lemieux.
Då lär filminspelning pågå i Steel Town
• • •
So far får man säga att ”Ras” is playing it safe i debuten. Han tar inga chanser och försöker sig inte på några avancerade plays.
Förståeligt, förstås. Men Housley borde säga åt honom att det krävs lite djärvhet i tredje om det ska finnas minsta chans – och när han får läge borde han vara självisk och skjuta istället för att passa.
• • •
Att det fortfarande ska vara så mycket skit med NHL:s hemsida. Nu har scoring-uppdateringen slutat fungera.
Vad är det för lallare som sköter den verksamheten i miljardkoncernen?
• • •
Många, inklusive yours truly, har undrat om Carter Hutton verkligen är en förstemålis – men jo, det ser han definitivt ut som när han gör ett par vassa dubbelräddningar i mitten av mittperren.
• • •
Ojvoj, buropen regnar ner över isen när signalen ljuder
Det skulle ju bli annorlunda i år, hade de prövade fans här tänkt sig.
Nu ser det ut precis som vanligt.
Men by god, blott två perioder är spelade – mot ett Boston on a mission.
Det KOMMER bli bra.

BUFFALO – BOSTON 0-2 (Period 1)
• • •
Klockan är 19.12, lokal tid, och 54 sekunders effektiv tid har passerat, när Rasmus slänger benen över sargkanten och glider ut på Keybank Center-isen för sitt allra första byte i National Hockey League.
Ett heligt ögonblick han – och vi – kommer minnas för alltid.
• • •
Annars är det inte mycket från den här förstaperren han, lagkamraterna och hemmafansen vill komma ihåg.
Precis som väntat är det ett helt annat bett i Bruins spel ikväll och dominerar ett Sabres som verkar lite jäktat och oorganiserat och bortsett från några inledande minuter inte hittar rätt alls.
0-2 är ett logiskt och korrekt resultat so far.
• • •
Det går kanske inte så fort när Grandpa Chara kommer stävande längre, men när han får så mycket tid och utrymme som han får när han dunkar in B’s första mål för säsongen behövs det inte heller.
Det är snudd på skandala att Scandella lämnar den autostradan öppen i zonen…
• • •
Dahlin får i första hand cred för sina offensiva färdigheter – han är Erik Karlsson 2.0, ju – men redan i det där första bytet visar han att han vet hur man försvarar också.
Han är plötsligt siste man när Jake DeBrusk störtar fram – och Lidköpings störste sedan Bröderna Djup (jag vet, jag har redan använt den i en krönika, men vi tar inget extra för en liten repris här…) avväpnar honom resolut.
• • •
Just ja, det hade jag glömt:
Buffalo är enda platsen där de spelar både amerikanska och kanadensiska nationalsången, oavsett vilka lag som möts.
Som jag fått förklarat för mig beror det på att så stor del av publiken kommer från norr om gränsen.
• • •
När det där inledande bytet är fullbordat fläskar de upp en bild av Rasmus på jumbotronen och gratulerar till NHL-debuten – och jublet på de fullknökade läktarna är nästan lika euforiskt och högt som under lagpresentationen föra första nedsläpp.

• • •
Det verkar vara bra action i PPG Paints – och mina Fantasy-hjältar fortsätter krossa.
Som Ekeliw lätt uppgivet tvingas konstaterar i ett sms:
New York Dolls defilerar mot cupen…
• • •
Annars vore det lögnaktigt att påstå att stämningen i Keybank är himlastormande.
Det låter mycket i början, men Chara och Donato – som är siste man på en rätt så ljuvlig klapp-klapp-variant i PP efter 15.54 – kyler effektivt ner de hoppfulla supportrarna.
• • •
Härligt, HEK!
Jag har ju tippat att LAGET – ditt lag alltså – ska bli mästare i år, så det vill till att de levererar nu.
• • •
När hemmalaget i början faktiskt skapar lite chanser gör Halak ett par riktigt raffinerade räddningar.
Ska han komma till Boston och ta spaden av Tuukka?
• • •
Jag började nästa tvivla lite under försäsongen, men nu minn jag igen.
Fy fan vad roligt det är med hockey!

10 oktober 1973 debuterade Börje Salming med Toronto Maple Leafs, mot Buffalo hemma i gamla Maple Leaf Garden – och noterades för en assist.
4 oktober 1990 framträdde Mats Sundin för första gången i ligan, med Quebec Nordiques i Hartford – och gjorde mål direkt.
3 oktober 1991 var det Nicklas Lidströms tur att spela debutmatch med Detroit Red Wings mot Blackhawks i Chicago.
21 januari 1995 – efter första lockouten – begick Peter Forsberg NHL-premiär, med Quebec i Philadelphia, och spelade fram till ett mål.
7 oktober 1995 dök Daniel Alfredsson upp på scenen i Ottawa, spelade hemmamatch mot Buffalo Sabres och stod även han för en assist.
5 oktober 2000 skickade Vancouver Canucks för första gången ut tvillingparet Daniel och Henrik Sedin på isen, i Philadelphia.
10 oktober 2002 fick Henrik Zetterberg sin cherry poppad med Detroit i San Jose. Facit: En assist.
8 oktober 2005 startade Henke Lundqvist för första gången mellan stolparna för New York Rangers, mot Devils i Meadowlands.
3 oktober 2009 hade Erik Karlsson galapremiär med Ottawa, mot New York Rangers på Madison Square Garden, och säkrade den första av sina hittills 392 assist.
Och idag – 4 oktober herrens år 2018 – debuterar Rasmus Dahlin med Buffalo Sabres mot Boston Bruins i Keybank Center.
Jo, med gud som vittne hävdar jag att Rasmus första framträdande i världens bästa liga har samma dignitet som de tio nämnda legendarernas.
Den Lidköping-bördige artonåringen kommer troligen precis bli lika stor som Sudden och Foppa och de andra och den här premiärkvällen i framtiden framstå som en sann milstolpe i den svenska hockeyhistorien.
Jag känner stor tacksam över att få vara på plats, för som Cat Stevens – och sedermera även Rod Stewart – konstaterade:
The first cut is the deepest.
Det första av allting har alltid en alldeles särskild sorts förtrollande lyster – även i normala, för oss vanliga dödliga.
Första kyssen, första konserten, första droppen vin, första utlandsresan, första blicken utöver Grand Canyon – man är bara med om den upplevelsen en enda gång och glömmer den aldrig.
Och när vi kommer till så HÄR stora entréer, när artisterna Gud försett med överjordiska talanger för första gången kliver ut på de största estraderna, öppnas ytterligare en dimension.
Ett öde tar form, ett gyllene äventyr börjar – och vi som får vara med är vittnen när historia skrivs.
Så nu sträcker vi på oss och tar ett djupt andetag, mina vänner.
Rasmus Dahlin ska spela sin allra första NHL-och datumet 4 oktober 2018 brännas in i hockeysportens evighet.
• • •
De blyertsgrå molnen hängde återigen gråa över Buffalo när jag vaknade i morse – med förnyad insikt om varför sömnbrist används som tortyrmetod av särskilt samvetslösa tyranner.
Men faktiskt:
Ju längre dagen gått, desto finare har det blivit och när jag under tidiga eftermiddagen går de få stegen från Marriott till Keybank Center bränner solen riktigt het från en klarblå hösthimmel.
Det är en händelse som ser ut som en tanke, för temperaturen här i nordvästra New York har börjat stiga mot kokpunkten inför Sabres säsongspremiär.
Folk i de här trakterna älskar sina hockey och har, till skillnad från befolkningen i exempelvis Raleigh och södra Florida, varit lojala med det lokala laget även under senaste decenniets vandring genom dödsskuggans dal.
Och nu, när fansen fått vittring på nytt hopp och börjar tro att det det här faktiskt kan vara säsongen när Sabres blir ett värdigt hockeylag igen, går det som elektriska stötar av hänförelse genom atmosfären.
Rasmus står definitivt i fokus, det är framförallt kring honom de spinner sina drömmar, men han är inte ensam om att representera Hopp.
GM Botterill har ju trejdat till sig ett helt koppel nya pjäser och sett till att Phil Housley ikväll kan ställa klubbens intressantaste laguppställning på åtta-nio år på isen.
Följaktligen:

Det kommer bli brakande vilt tryck i Keybank i afton.
Så kul!
• • •
Jag har fortfarande inte hunnit testa kvällstid, för det har bara varit jobb under senaste veckornas två besök, men ett par luncher räcker för att jag ska våga utse 716, inhyst i samma fastighet som Marriott, till en av USA:s bästa sportbarer.
Jag har aldrig sett så många tv-skärmar, ej heller så stora – och inte så många varianter av hur och var man ska sitta och avnjuta sina favoritsporter.
Imorrn kväll, när schemat ser lite lättare ut, kan det bli åka av där.
• • •
Rasmus själv verkar uppriktigt oberörd av alla förväntningar den nya hemstaden har på honom.
I förmiddags, efter NHL-karriärens första riktiga morgonvärmning, var han föremål för en tvättäkta mediascrum i omklädningsrummet, med tredubbla led av reportrar och tv-fotografer runt sig, men han såg inte ut att tycka ens det var mer märkvärdigt än en korvkö hemma i Lidköping.
– Ah, press, jag vet inte. Det är bara hockey. Jag kan inte göra något annat än att försöka spela så bra som möjligt, säger han med en axelryckning.
Den tryggheten, invirad i ett lager av blyghet, är verkligen beundransvärd – och kan definitivt komma visa sig nyttig de kommande 20-25 åren.
• • •
Oväntad flagga i Keybank-taket.

Wtf liksom?
Nå, det visar sig handla om hockeyspelaren John Tavares farbror – som tydligen är den bästa lacrosse-spelare som någonsin funnits.
Man lär sig verkligen något nytt varje dag.
• • •
För ett dygn sedan kändes det som en klar fördel för Sabres att få möta Bruins i just den här premiären – eftersom de, helt taskigt, fått inleda säsongen med en back-to-back-giv.
Men efter den brutala proppen i Washington igår kväll är jag inte så säker längre.
Det kommer rimligen ryka av revanschbegär ur öronen på Bergeron & co.
– Ja, varnar Housley under förmiddagens presskonferens, vi måste ha respekt varifrån de kommer till den här matchen. Men i första hand ska vi som vanligt koncentrera oss på det vi själva kan kontrollera.
• • •
Grundserien brukar jag stånga mig genom med öppen hals – för annars är man ju hockeymördare, har jag förstått att vissa kollegor tycker, ho ho! – men nu är det live-premiär för bloggen och en av de största talangerna någonsin debuterar i NHL.
Så det är slips på.
En svartvit-prickig smash hit, närmare bestämt.
• • •
Man vet vem SVT skickat som reporter när Jack Eichel står på tå under intervju och tittar uppåt – fast han bär skridskor.
Yes, Dusan Umicevic is in the house!
• • •
Just för att det är back to back har Bruins ingen morning skate men spelarna kommer ändå till hallen under förmiddagen och spelar lite fotboll och meddelas kan att det verkligen inte går att se på dem att de för mindre än tolv timmar sedan fick smisk på bara stjärten av regerande mästarna.
Brad Marchand gapar och skriker, Patrice Bergeron gapskrattar, David Pastrnak och Danton Heinen skojbrottas vid en vägg – och the new swede on the block, Jocke Nordström, står och ser ut att bara må fint.
Hos hockeyspelare vilar ledsamheter aldrig särskilt länge.
• • •
De har faktiskt ett stor jävla uppstoppat buffelhuvud uppskruvat på väggen i Sabres omklädningsrum.
Det vill jag väldigt gärna ha på bild, men jag vet hur stingsliga NHL-klubbarna är med fotografering inne i det allra heligaste så jag frågar den vänlige PR-mannen och mycket riktigt – det är förbjudet att plåta.
– Just den detaljen är det känsligt med, vi vet att den är där men ingen ska riktigt tänka på det, meddelar han.
Hm.
• • •
Vi har första riktiga manglingen för säsongen ikväll, med sammanlagt tio matcher på programmet.
Det känns lite som få Grilled Mix-tallrik på Martin’s BBQ i Nashville framställd på bordet framför sig.
”Herregud”, tänker man, ”vad mycket. Hur ska jag orka”?
Men sen är det så satans gott att man bara vräker i sig och efteråt mår som en pascha.
Jag räknar kallt med att ni pepprar spåret med uppdateringar om hur det går överallt.
• • •
Efter tio år och sammanlagt 694 matcher – plus 60 i playoff – med St. Louis Blues debuterar även Patrik Berglund för Sabres ikväll.
Det blir konstigt att se – och kul. Han borde kunna få en saftig nytändning i det här unga, ”uptrending” laget.
– Jag vet inte om nytändning är rätt ord, men det känns som ett nytt kapitel och ett nytt, jäkligt spännande äventyr, säger han.
• • •
Vi befinner oss nära gränsen till Kanada, så kaffet här är ännu svagare än längre söderut.
Underbart.
• • •
Bulan kallas för övrigt Gudfadern av sina nya yngel till lagkamrater.
Det avslöjar Linus Ullmark.
– Han har framtoningen hos en Gudfader och agerar som en sådan mot oss yngre killar. Och han gillar att vi kallar honom det, berättar keepern.
Ok.
Gudfadern Berglund itv is.
• • •
Keybank hette HSBC Arena första gången jag kom hit. Sedan blev det First Niagara under några år – och nu är det alltså en tredje bank som får äran.
Detta ständiga bytande av namn, som förekommer överallt utom på Manhattan, kan man ju tycka vad man vill om, men alldeles oavsett vad den kallas är det en fin lada med egen, lätt majestätisk karaktär.
• • •
Rasmus är inte ende Lidköpingsbon som begår sin NHL-debut ikväll.
Christoffer Ehn – även han från bandyfästet vid Kinneviken – spelar, något överraskande, Red Wings premiärmatch mot Blue Jackets också.
– Ja, två från Lidköping samma kväll, det lär aldrig ha hänt tidigare, ler Rasmus.
– Men jag är otroligt glad för Christoffers skull. Han har alltid jobbat stenhårt och förtjänar den här chansen.
• • •
Det tog sin lilla tid, men en premiärjagande Bjuppe ger sig aldrig så sent i natt hade jag Elias Petterssons nummer och fick tag i honom borta i Vancouver.
Trevlig pöjk, visade det sig.
• • •
Phil Housley har alltid sett så snäll ut – och det är han också, får vi bekräftat när han håller en extra liten presskonferens med svensk media.
Han svarar till och med glatt – ja, tänker till och med till en stund – på frågan vilka han ser som de bästa svenskar han själv spelat med.
Svar:
Calle Johansson, Fredrik Olausson och Thomas Steen.
• • •
Rasmus såg Boston-matchen igår – och Elias mål på Mike Smith likaså.
– Ja, det är jag ju inte direkt förvånad över. Det kommer lugnt komma fler, kluckar han.
• • •
Nä, hörrni.
Time.
En av svensk hockeys stora stunder är här.
Enjoy.
Vin kommer aldrig glömma detta.

TORONTO-MONTREAL 3-2 (Slut, OT)
WASHINGTON – BOSTON 7-0 (Slut)
VANCOUVER-CALGARY 5-2 (Slut)
SAN JOSE-ANAHEIM 2-5 (Slut)
• • •
Och där sätter vi punkt i första lilla minikapitlet NHL-säsongen 2018-2019.
Några snabba takeaways:
Elias Pettersson är the real del, tjurrusande Caps fokus snarare skärptes än stördes av den känsloladdade pre game-ceremonin i Betongbunkern, det kommer att ta ett tag innan alla virtuoser i San Jose lär känna varann, Auston Matthews vet verkligen hur man ställer till med premiärshower, Firma Rakell & Silfverberg har tydligen bestämt sig för att blåsa in i säsongen som veritabla höststormar, Bill Peters är Bill Peters – och de har en finfin biff på room service-menyn på Marriott i downtown Buffalo.
Med den lilla sammanfattningen ber jag – nu going on 24 timmar sedan den hemska bagarväckningen i östra Midtown – att få släcka lampan.
Opening Night är över.
Men imorrn kör vi igen – så det sjunger om det.
Live-premiären från Keybank Center blir episk, jag känner det på mig.
Så vi hörs om lite drygt tolv timmar!

TORONTO-MONTREAL 3-2 (Slut, OT)
WASHINGTON – BOSTON 7-0 (Slut)
VANCOUVER-CALGARY 3-0 (Början av period 3)
SAN JOSE-ANAHEIM 2-2 (Period 1)
• • •
Jämna slag out west – spelade i pretty goddamned ursinnigt tempo, av vad jag kunnat uppfatta under mitt referatknattrande.
Keep it up säsongen igenom så jag kan följa kommentatorn Chris W:s rekommendation och spendera delar av vintern på bästkusten.
• • •
När jag föreslog för Bäckis att deras hangover bara varade i 24 sekunder – och att de därmed väckte grav avund hos en hel värld av festprissar – kontrade han direkt:
– Ah, vem vet, vi kanske fortfarande var lite tipsy!
Ha ha, ja, nog var det något rusigt över det där framträdandet.
Läs mer på sportbladet.se, där min eminenta kollega Emilia pumpar ut texter i gryningen.
• • •
Jesus, just när jag skriver detta gör Hertl ett sånt konstverk till mål att Big Joe Thornton skulle kunna säga det igen…det där som han sa för några år sedan.
Fem plus.
• • •
Elias Pettersson gör inget annat än succé i sin debut.
Nu har han assist, ihop med Loui Loui, på Canucks 2-0-mål också.
• • •
Apropå Big Joe känns det otroligt konstigt att se honom utan skägg.
Som vore han en katt utan päls, typ.
• • •
Biffen tyckte att biffen room service-personalen kom upp var alldeles utmärkt.
• • •
Men vad händer – Rocket Ricky Rakell, måltjuvar omedelbart in en kvittering på Jones.
Det blir en grym tredjeperiod i den sena timmen.

TORONTO-MONTREAL 3-2 (Slut, OT)
WASHINGTON – BOSTON 7-0 (Slut)
VANCOUVER-CALGARY 1-0 (Period 1)
SAN JOSE-ANAHEIM 1-1 (Mitten av period 1)
• • •
Jag är ju inte den som vill vara den, men den här utgången från kvällens intro kan jag inte låta bli att reprisera:
”Alltså, Dahlin må i kraft av sin status som draftetta vara The Big Story, men det ska bli satan så exalterande att se Elias Pettersson debutera för Canucks ikväll också.
Jag känner på mig att han hänger en puck direkt – kanske rentav i första perioden.
Kom ihåg var ni läste det först”.
Man ska alltid lyssna på Bjuppie…
Vilken start, underbart!
• • •
För nya Sharks – Erik Karlsson-upplagan – börjar det inte så jättekul för.
Redan efter 49 sekunder flyger 19-årige rookien Max Comtois rakt genom hemmazonen och spräcker Marty Jones nolla.
Men Evander Kane utjämnar med en finfin strut.
• • •
Nu håller jag, som ni vet, på och samlar materialet till de reguljära referaten, med lite tur ringer Bäckis om en stund, och då kan det bli lite sparsamt med inlägg här – men ha tålamod, jag är snart ute på banan igen.

TORONTO-MONTREAL 3-2 (Slut, OT)
WASHINGTON – BOSTON 6-0 (Mitten av period 3)
• • •
Tavares i all ära – Toronto Maple Leafs största stjärna heter fortfarande Auston Matthews.
Det är han som avgör premiären, på övertid, med sitt andra mål för kvällen.
Killen har en tendens att öppna säsongerna med såna statements.
Gosh.
För Habs är det förstås turkisk peppar att få spö på det sättet, men de tar en poäng med sig hem och borde vara nöjda med hur de spelade.
• • •
Hos mästarna är det förstås avgjort sen länge, så nu riktar vi blicken mot västra Kanada.
Elias Pettersson, scenen är din.