Sorry, nätet brakade ihop så det kom ingen kort uppdatering.
Nå, det blev dagen när det omöjliga hände.
Golden Knights är i Stanley Cup-final.
Otroligt.
Och Sverige vann guld.
Otroligt det med.
Nu har jag massor att skriva och ber att få återkomma om ett tag.

WINNIPEG – VEGAS 1-2 (Period 2)
• • •
Kackerlackorna från Strippen!
De går inte att bli av med.
Mittperioden är jämn och hård och bra, men man eftersom de skapar mest och har några powerplay sitter man bara och väntar att Jets ska skaffa sig ledning för första gången sedan Game 1.
Icke.
Gästerna tystar The Whiteout med ytterligare en momentum-dödande cannoli – och nu är Knights en enda period från Stanley Cup-finalen.
Ojvoj.
• • •
Nu får jag erkänna att det blev svårt att fokusera hundraprocentigt på duellen på Manitoba-prärien.
Övertidsdrama i VM-finalen med Tre Kronor i ena ringhörnan…då blir även vi sprätthökar här på NHL-läktaren lite tagna.
• • •

Och det är Ryan Reaves som gör Knights andra ledningsmål…som sagt, Alice i Underlandet.
Vi är fan där nu.
• • •
Inte för att vara sån, men när man zappar mellan en VM-match på stor rink och en konferensfinal i Stanley Cup på liten är det omöjligt att inte häpna över vilken otroligt mycket mer explosiv hockey som spelas här borta.
Men visst.
Det är NHL som är överskattat…
• • •
Nu måste ju Jets komma i säsongens forcering – och bara fortsätta pumpa hur orättvist det som händer än känns.
Det skulle ju inte skada om vi fick förlängning även i en konferensfinal…

VEGAS – WINNIPEG 1-1 (Period 1)
• • •
För att citera Paulie Walnuts i ”Sopranos:
Maronn’!
Riddarna tar alltså ledningen med 1-0 och har till synes tagna, skakiga Jets-spelare på gaffeln.
Men under andra halvan av perren lyckas hemmalaget få mjukglassen i knäna att hårdna, vevar igång en push och lyckas till sist kvittera.
Tur det.
Annars är risken stor att frustrationen hade ätit upp dem.
• • •
Det blir lite tryck i ramsorna i MTS efter Morrisseys kvittering.
Oh mama…
• • •
Jets har fortfarande inte lärt sig.
Efter 0-1-målet sitter de i båset med sura miner och skakar på huvudet och visar alla att de tycker att det här är bara är för jävla fel.
Paul Maurice har varit med länge och borde veta att det är katastrof och säga åt dem att för fan växa upp nu.
• • •
Usch, bloggen lider med Toby Orr.
Han berättade i Nashville att han längtat efter den här sortens matcher i elva år och aldrig varit med om något roligare i karriären än den här resan.
Och så blir han petad.
Men tyvärr gick det lite tungt för Nordingrås finest i de två matcherna i T-Dojan.
• • •
Just Morrissey har varit en revelation för mig – och då inte bara för att han råkar dela namn med en popstjärna jag brukade gilla.
Han är är ju Jets bäste back vid sidan av Big Buf.
• • •
Det är inte så långt ifrån den här gången heller, men för första gången sedan Game 1 klipper Knights inte av getternas momentum direkt efter ett viktigt mål.
Kan betyda hur mycket som helst.
• • • 
Här i Vegas var klockan bara strax efter tolv på dagen när matchen började och inte för att det hindrar stan från att i vanlig ordning hålla otaliga watch-parties men det lär inte vara något vidare drag på någon av dem för klockan tolv en söndag här är som 05.00 i andra städer.
• • •
Alex Tuch – känd som ”Tuch så mycket” i en trång krets – är en annan fantastiskt positiv överraskning.
• • •
NBC-trion i Winnipeg idag – Kenny Albert, Joe Micheletti och Brian Boucher – är ju helt fenomenal.
Bäst i test.
Ge dem en Emmy.
• • •
Om Schweiz vinner antar jag att stora orakel som plötsligt skriver krönikor kan berätta för oss att det beror på att det är för många ”dollarmiljonärer” i den svenska truppen och att inhemsk schweizisk hockey egentligen är bättre än den som spelas i överskattade NHL
• • •
Det är nåt att höra en hel hall skrudad i vitt sjunga ”O, Canada”.
• • •
Var jag tar vägen i morrn beror helt och hållet hur den här matchen slutar.
Blir det Game 6 i Vegas stannar jag – och skulle det sedan fortsätta med Game 7 i Winnipeg hamnar jag till slut på en Whiteout.
Om inte får jag svårt att hinna till DC imorrn, men en eventuell Game 7 i Tampa dyker jag upp på – och sedan får vi se när NHL planerar att hetsa igång finalen.
• • •
Fast just nu ska jag bara luta mig tillbaka och titta på lite VM-final.

Donald Trump är president.
Leicester har en Premier League-titel under bältet.
Britterna röstade på Brexit.
Östersund vann en Europa League-match mot Arsenal på Emirates Stadium.
Warren Beatty och Faye Dunaway lyckades tillkännage fel vinnare när de i mars 2017 delade ut priset för Årets Film vid Oscar-galan.
Chicago Cubs vann förrförra hösten World Series för första gången på 108 år.
David Bowie, Prince, Chris Cornell, George Michael och Tom Petty har out of the blue gått ur tiden.
Och idag, 20 maj 2018, kan Vegas Golden Knights bli klara för Stanley Cup-final.
Det är det slutgiltiga beviset på att vi lever i The Matrix och nu fått en bug i systemet…
Så mycket bisarrt, befängt och osannolikt kan inte inträffa på så kort tid – och slutligen toppas av ett regelrätt brott mot naturlagarna – utan att något slags högre makt, den som drar i de digitala trådarna, river med oss,
Jag pratar förstås goja – men bara delvis.
Det HAR de senaste åren hänt en förbluffande räcka saker som inte borde ha kunnat hända men gjorde det ändå och därför är det svårt att frigöra sig från känslan att något här i världen är…off.
Och vinner Golden Knights Game 5-matinén i Bell MTS Place och blir klara för Stanley Cup försvinner vi ner i kaninhålet från Alice-i-Underlandet-storyn för gott.
Ni vet vad jag tycker.
Jag älskar sagan om The Misfits som enligt all logik borde varit säsongens dörrmatta men tack vare briljant coachning, fantastisk sammanhållning och den näring som bor i vi-mot-världen-hållningen istället blev succé och lyckas de verkligen ta sig till final är jag den förste att stå upp och göra vågen.
Men det vore likafullt helt galet.
Surrealistiskt.
Som en LSD-tripp on ice.
Fast then again:
Varför skulle det vara något negativt?
Bring it on, säger jag.
Låt det omöjliga hända hela tiden.
• • •
Det här blir en udda bloggdag.
Matchen i Winnipeg – lätt en av NHL-säsongens höjdpunkter – råkar ju krocka med Tre Kronors VM-final mot Schweiz i Dronningens by.
Jag har full förståelse om ni fokuserar på VM och inte hinner bry er om Stanley Cup den här gången, men jag finns här för de verkliga NHL-nördarna och den som vill kommentera VM i spåret är ju välkommen att göra det också.
• • •
Personligen känner jag mig dock övertygad om att Golden Knights får vänta på att slå in sin matchboll – om de nu överhuvudtaget gör det.
De vill avgöra idag, sure – men Jets måste vinna och ni vet vad jag säger om den motsättningen.
Hällebucken & co måste dock sluta tycka synd om sig själva. Det eviga gnällandet om att de egentligen är bättre och att det därför är orättvist att Vegas vinner matcherna genererar bara frustration och frustration leder ingenstans.
Det må vara sant att Jets är bättre, men än sen? Det spelar ingen som helst roll och är meningslöst att tänka på.
Enda receptet:
Ännu mer hårt jobb, ännu bättre spel.
Då löser det sig.
• • •
Vanligtvis hör söndagmorgnar i Las Vegas till de svåraste utmaningar en homo sapien kan ställas inför – i all synnerhet för de homo sapiens som måste vara utcheckade för tolv och ska resa hem.
Idag studsar jag upp vid 08.00, mår som en prins, packar väskan, beställer en Uber och åker till en resort utanför stan där jag ska hänga nåt dygn.
That’s a first – och den är underbar…
• • •
Hästpolo-Gustav kommer avgöra VM-finalen, det har jag upplyst honom i sms och han svarat att han hoppas att jag bettat på det eftersom ”det borde ge hur mycket som helst igen”.
Mm, you – häpp! – bet.
• • •
Det går till och med att beskriva Jets sura reaktion på det som hänt under den här konferensfinalen som en alarmerande brist på respekt för motståndaren.
”De har har bara flyt, Fleury får alla studsar med sig, det är inte rättvist att de vinner, vi skulle vunnit det här nio gånger av tio”…alla såna citat vittnar om att de inte tycker att Knights är en värdig motståndare.
Det går inte heller om man vill vinna – men erfarenheten kommer lära dem det till nästa gång.
• • •
De har inte NHL-kanalen, som sänder VM, på det här nya hotellet så jag har finalen i Köpenhamn på en fulstream – utan ljud – uppe på laptoppen.
Det får duga – särskilt som ni lär berätta för mig vad som händer och varför.
• • •
Idag är jag inte lika hundra på att Wild Bill – Elvis från Märsta – gör mål.
Men det kan hända.
• • •
Det låter som att Toby Orr missar matchen idag. Om det beror på att han är skadad eller petad vet vi inte, men han syntes inte till på matchvärmningen.
Surt det då.
• • •
NBC har de däremot här ute i öknen och nu rattar jag in den eminenta kanalen för att se på en av årets häftigaste matcher.
History can be made, folks. Det omöjliga kan hända.

TAMPA – WASHINGTON 3-2 (Slut)
• • •
Mother of God…där blev det riktig gastkramning i några minuter.
Vår vän i Örby hann få hjärtstillestånd tre-fyra gånger, plus en stroke och galopperande magsår, men trots att de slutade spela lyckades boltarna stå distansen ut och nu mår han finemang igen.
Därmed har Florida-laget alltså 3-2-övertag i serien och allt – eller nästan allt – talar för att det är dags att börja titta på flighter mellan Vegas och Tampa…
• • •
Caps gör det bra i tredje och förtjänade, tycker jag, en kvittering i slutet.
Men den oacceptabelt håglösa starten kostar dem den här superviktiga matchen.
Trotzens fel.
Han ansvarar för att det ska brinna i 20 bröstkorgar när pucken släpps.
• • •

Cally utses till matchens förste stjärna – välförtjänt får vi väl säga – och farmor Adriana Giancuriso, 102, jublar hemma i Rochester i New York.
• • •
Tack för sällskap ikväll.
Nu laddar vi om för elimination-matchen –æ och VM-finalen – i morrn.
Ni som lyckas kombinera bägge är välkomna in i spåret – och det är givetvis ni som inte gör det också.

TAMPA – WASHINGTON 3-1 (Period 2)
• • •
Det känns som att matchen – och hela serien – är över när Bolts öppnar även andraperren med cannoli direkt.
Men faktiskt:
Caps börjar under andra halvan spela som att det här faktiskt är viktigare än en duell i omgång 43.
Om de nu kan få in ett mål till…då blir det här kanske ändå intressant till slut.
• • •
3-0-cannolin är egentligen Rob Halford Strålles, men Callahans 102-åriga farmor blir ju glad så vi säger väl att han ska hela äran.
• • •
Jodå, John J – jag kan vara ledsen för din skull.
Men jag är ännu gladare för Ulla-Bullas.
Coyotes blir ju värsta svensklaget med OEL, Yellbear, Kryckan och nu UllaBulla.
Dit ska vi mycket nästa säsong.
• • •
Nu ser Vasy från Uralbergen så där förträfflig ut igen.
• • • 
Det är konstigt att klockan här borta bara är strax efter 18 fast de spelar kvällsmatch på östkusten och har två perioder avklarade.
Men eftersom jag nu överväger att flytta får jag väl vänja mig…
• • •
Kuznetsov får också betraktas som Conn Smythe-kandidat – om Caps skulle gå hela vägen.
• • •
Ska vi gå genom hela konferensfinal-rundan utan ett enda övertidsdrama?
Det vore trist, så nu säger vi så här:
Tidigt Caps-mål i början av tredje – och så en Bäckis-kvittering vid 17.04

TAMPA – WASHINGTON 2-0 (Period 1)
• • •
Bilden i Tampa-lägret är att Bolts fortfarande inte spelat sin bästa hockey i 60 minuter en enda gång under den här serien.
Men det verkar som att det kanske är dags ikväll.

De bara kör, utnyttjar alla sina vapen och har sin motståndare i brygga direkt.
My goodness, som den godmodige kommentatorn faktiskt inte sagt ännu men kunde gjort vid ett flertal tillfällen.
• • •
So far har Vasy från Uralbergen inte varit ens en tjugondel så bra som i torsdags.
Och det har inte behövts.
Caps gör sin klart sämsta period sedan den inledande serien mot Columbus och ser plötsligt ut som de brukade göra förr om åren.
Uppgivna, håglösa, frustrerade.
Lätt hänt när det börjar så illa kanske, men – det är ju inte så den här Caps-upplagan uppträtt senaste sex veckorna.
• • •
Bolts brukar vara tröga i starten.
No more.
Det tar alltså bara 19 sekunder innan Baguetten spräcker Holtbys nolla.
Dröm – och mardröm.
• • •
Vigge är inte på isen precis hela tiden.
Det bara känns så.
• • •
John J, man ska vara stolt när NHL vill ha ens spelare.
Det betyder att man håller på ett bra lag.
Dessutom kan man vara glad å killarnas vägnar. De förverkligar ju sina heligaste drömmar.
• • •
Dimitri Orlov har fått sitt stora genombrott i det här slutspelet och verkligen visat världen vilken klassback han är, men den här inledningsperioden var en sann mardröm för ryssen.
Ouch.
• • •
Tobbesv, mitt uppdrag består i att följa Stanley Cup-finalen så jag kommer koncentrera mig på matchen i MTS Bell Place.
Men det är inte omöjligt att jag fuskar lite med fjärrkontrollen när Jets dödat matchen (för det är jag rätt så övertygad om att de gör – snabbt).
• • •
Underbar story Milbury drar om Ryan Callahans farmor.
Hon är tydligen fortfarande vid liv 102 år gammal, ser alla barnbarnets matcher – och ringer, för egen maskin, upp efteråt och klagar på både domare och coacher.
Ha ha, vilken hjältinna.
• • •
Vår vän i Örby yrar i sms om ”bästa lördagskvällen någonsin”.
Den är inte över än, ber jag att få replikera.
• • •
Jag erkänner, Baloo är lite mör idag. Därför väntar nu en kanna osedvanligt starkt kaffe på mig.

Och här är The Big vägskäl.
Vattendelaren.
Skiljeförfarandet som får vågskålen i östra konferensfinalen 2018 att tippa över åt ena eller andra hållet – kanske för gott.
Nej, vare sig Tampa eller Washington kan bli klara för Stanley Cup-final redan ikväll, men den som vinner Game 5 när det står 2-2 i en serie tar i uppemot 80 procent av fallen hem hela enchiladan.
Det blir för tungt för förloraren. Kraften sinar, självförtroendet får sig en för allvarlig törn.
Vem det händer här?
You tell me.
Man kan tycka att Bolts borde ha allt momentum som får komma hem till sina fans i Amalie Arena efter de två segrarna i DC, men fan vet.
Hittills har det ju bara varit bortasegrar i den här serien. Fyra av fyra möjliga. För att…ja, därom tvistar ju både lärde och svagsinta.
Allt vi vet är att detta är ett stort och avgörande ögonblick – och laget som vinner kan känna smaken av final framåt sena kvällen.
• • •
Det blev ingen dans med Lady Luck igår natt.
Men det var faktiskt Papa Biff som nobbade.
Jag hamnade överhuvudtaget aldrig vid några spelbord.
Det blev istället en helkväll på ljuvligt sunkiga 24-timmars-baren Stage Door i hörnet av East Flamingo och Linq Lane och jisses:
Det var som resa tillbaka i tiden, till ett Las Vegas som inte finns längre men tydligen gör det ändå – med drinkar för en dollar, trådsliten 70-talsinredning, en grym jukebox och ett klientel som hämtat från en Blaxploitation-film.
Att man får gå genom metalldetektor för att komma in hör till…
• • •
Självklart, Bäckis spelar ikväll också..
Det gör däremot inte Burracuda Burakovsky, tyvärr.
Trotzen vill ha in Chiasson i uppställningen igen och väljer att sätta skåningen på pressläktaren.
• • •
Kollegorna har nu flugit till Winnipeg – tråkigt nog; just idag hade ju en svensk hockeyjournalist gärna ägnat några timmar åt att håna amerikanska och kanadensiska kollegor! – men jag har blivit kvar i Vegas.
Det gick inte att komma till Manitoba på rimligt sätt den här gången heller, ackrediteringssituationen var mycket oklar och dessutom krockar Game 5 i väst-konferensen med Tre Kronors VM-final och det är av förklarliga skäl den redaktionen ägnar fokus, resurser och utrymme.
Så jag är kvar i Nevada-öknen, ser kvällens och morgondagens matcher här och sedan får vi se: Antingen har vi en Game 6 i T-dojan på tisdag eller så störtar jag österut igen.
• • •
– Vi ska bryta hemmaplansförbannelsen och ta vara på fördelen av spela hemma nu, svor Vigge Hedman på telefon efter matchen i förrgår.
They better – annars är det nog fan dags att börja tänka på förslaget att ge bästa lagen bortaplansfördel.
• • •
Gud vad mycket dumt som plötsligt sägs om de gyllene riddarna nu när också sådana som egentligen inte bryr sig om NHL fått klart för sig att de närmar sig final.
Alla får tycka vad de vill, men det finns få saker som är mer tröttsamma än när människor som inte satt sig in i saker – i det här fallet hur expansionsdraften fungerade, vad lönetaket egentligen innebär och hur GM GM resonerade när han byggde sin trupp – ändå sprider tvärsäkra åsikter omkring sig.
Please, Leffe och andra: Lite…vad heter det…ödmjukhet?
• • •
Det verkar klart att New York Rangers anställer David Quinn från Boston University som ny coach.
Om honom vet jag ingenting och har därför inga synpunkter alls – annat än att det känns lovvärt att en klubb som genom åren haft alldeles för stor fäbless för stora, flashiga namn vågar satsa på något nytt och oprövat.
• • •
Det finns fortfarande inga rapporter om att Jets föll för 24-timmarsfrestelserna på Bellagio.
Däremot tycks det vara klart att Patrik Laine gjorde som vanligt.
Han struntade blankt i var han befann sig och såg inte mer av Vegas än det som svischade förbi utanför fönstret under den korta bussresan från Bellagio till T-Dojan.
All övrig tid satt den finländske stjärnan och bästa kompisen Nikolaj Ehlers och spelade tv-spel.
Oavbrutet.
De är, enligt vanligtvis mycket välunderrättade källor, helt besatta och kör så hårt att de alltid begär en extra tv på rummet under bortaresorna.
I New York tidigare i vintras kunde hotellet, vilket det nu var, inte hjälpa till med den tjänsten.
Då gick de unga herrarna ut och köpte en tv!
Den kånkade Laine sedan med sig, tills den gick sönder i Newark och blev lämnad där.
Fantastisk story – och tydligen helt sann
• • •
En av dagens hetaste frågor är förstås den här:
Kan Vasy spela lika bländande en gång till?
I så fall blir det besvärligt för Caps.
• • •
Tänk att det alltid är en massa galopptävlingar – nu den som kallas Preakness – NBC ska visa innan Stanley Cup-matcherna.
Så får vi sitta här och se dumma ut medan puckdrop skjuts fram och skjuts fram och skjuts fram.
• • •
Ikväll blir det stillsammaste lördagskvällen på Strippen ever.
Jag ska göra ingenting, bara ligga och titta på film och sen ta igen förlorad sömn och vakna som en torped i morgon igen.
Då är det ju elimination game redan vid 12 lokal tid och då kan man inte vara trötter.
• • •
OK, time.
Big drama blir det i Tampa – komplett med OT, slutligen.

VEGAS – WINNIPEG 3-2 (Slut)
• • •
Vegas Golden Knights är en seger från Stanley Cup-finalen.
De har tre matchbollar – tre! – i den västra konferensfinalen mot Mighty Winnipeg Jets.
Det finns inga förklaringar kvar, inga ord eller formuleringar som räcker till.
Ödet tycks bara ha bestämt att det här ska hända.
Ofattbart.
• • •
Lady Luck – I love you dearly!
Det är alltså ingen mindre än Reilly Smith som – medelst en sjuhelvetes kanon – avgör Game 4.
Det betyder att en tjock bunt sedlar efter slutsignalen räcks över till Papa Biff.
Inte mer än än rätt efter gårdagskvällens örfilar…
• • •
Det är sånt ställ inne i T-Dojan sista minuterna att roulettkulorna förmodligen hoppar ur hjulen hos grannarna MGM Park och New York-New York.
Men inne i hemmalagets spatiösa omklädningsrum är det påfallande lugnt och behärskat efteråt.
– Inget är ju klart ännu, säger den ene efter den andre och rycker på axlarna när upphetsade murvlar hojtar om att de snart kan vara klara för det största som finns.
Det är, antagligen, ännu en förklaring till att det här händer.
Riddarna har lärt sig att hålla känslorna under kontroll, blir aldrig för deppiga och aldrig för segerrusiga.
Som de bästa gamblinhajarna vid spelborden…
• • •
Paul Maurice får frågan hur han reagerade på utvisningarna på Myers och Scheifele – de enda gästerna tog på hela matchen, faktiskt.
Han svarar:
– Jag skrek som en banshee. Tunga, tunga svordomar. Stötande. Det skulle antagligen kosta er jobbet.
Mannen är ju för underbar.
• • •
Anders Enerlöv, din oförskämda lymmel, här skrivs ingenting ”på fyllan”.
Har aldrig hänt, kommer aldrig hända. Regeln ”Inte en droppe förrän allt har skrivits och lämnats” är helig.
Så du får helt enkelt ta och be om ursäkt för din hårresande förolämpning!
• • •
– Vi har varit bästa laget de senaste fem perioderna, suckar Tyler Myers.
– Den här matchen vinner vi nio gånger av tio, inflikar Blake Wheeler.
Sant.
Men det hjälper inte.
Det handlar inte om att spela bäst längre.
Det handlar om att vinna – på vilket sätt som helst.
Nu måste de nästa gång.
Måste.
Måste.
• • •
Jaha, då ska vi väl gå ut och sätta sprätt på de här Reilly Smith-stålarna då.
Må Lady Luck fortsätta le.
Vi hörs igen när de blåser till strid i Tampa imorrn.

Slut, Vegas vinner med 3-2.
Mer sen.