TAMPA – WASHINGTON 2-1 (Period 1)
• • •
”Äntligen lite flyt”, kvider our man in Örby.
Kan man säga.
Det börjar i och för sig mardrömslikt för Tampa Boys när Tom Wilson spräcker Vasys nolla efter 28 sekunder, men sedan får de med sig två tveksamma powerplay och gör mål på båda – första gången med en riktig löjlig strumprullare.
Men Ekeliws bild är att de hade desto mer oflyt i fredags och yes, alla – ta ett djupt andetag.
Sånt där jämnar ut sig under en lång serie.
• • •
Om vi är närmare några klara besked om vad detta är för serie när vi nu lämnat den enda gången bakom oss vet jag inte.
Bolts är bättre ikväll, helt klart, de eldar på som fan i offensiven mellan varven – men Caps fortsätter visa takter vars friska like vi inte sett tidigare. För några år sedan hade de klappat ihop efter så snöpliga motgångar, men de svarar suveränt och fortsätter hota hemmalaget hela tiden.
Så…well, än så länge törst jag inte säga nåt annat än att det spelas väldigt underhållande hockey.
• • •
Om de har tur på första målet är Tampas andra PP-cannoli desto snyggare.
Så snabbt ska pucken gå – och i den riktningen; alltså öst-väst hela tiden.
• • •
Bolts har alltid en liten knatte som agerar maskot och får elda på publiken innan. laget kommer ut till match.
Den här gången är det ingen mindre än LeCavalier junior, Vincents lille son – och pappa strålar av stolthet på läktaren.
Lite gulligt
• • •
Det är så mycket bättre om linjemännen håller sig undan, tycker jag.
• • •
– I didn’t even hit him, försöker Wilson efter att ha dammat in i Vasy.
Nja du, Tom, du må blivit knuffad – men nog får man säga att du kom åt honom…
• • •
Vigge har verkligen ett rejält, tjockt, karla-karl-skägg.
Fetare än fellow ångermanlänningen Löntas, till och med.
• • •
Det är förresten Mors Dag i USA idag.
Så hårdingarna där ute på isen spelar inte bara för framgångar i en slutspelsserie.
De spelar för sina morsor och det gör de rätt i, för ingen av dem hade kommit någonstans utan mammas kärlek, stöd och omsorg.
• • •
Men hallå, Kunitz och Orpik är gamla kompisar från Pittsburgh Town.
Inte ska väl de hålla på och vara så där dumma mot varann.
• • •
Att Caps offensiva stjärnor glänser är ju en sak, men jag fortsätter häpna över hur djärvt och energiskt och strålande backar som Niskanen, Kempny, Orlov och Djoos agerar.
• • •
Nu ska jag ta en snus.

En gång är ingen gång, lyder ordspråket.
Det är inte alltid sant – en gång kan vara precis hur mycket som helst.
Men i Stanley Cup stämmer det påfallande ofta .
En enskild vinst – eller förlust – behöver inte betyda ett skvatt.
Matchserier får oftast konturer och karaktär och blir någotsånär förutsebara först när två matcher är spelade.
Det gäller, känns det som, i allra högsta grad den konferensfinal som ikväll – ja, inatt för de flesta av er – når sitt andra kapitel i Amalie Arena i downtown Tampa.
Innan vi sett den duellen vet vi inte vad Washingtons seger i fredags betydde – och vad det det ska bli för slags serie.
Var Game 1 bara prologen inför något helt annat – eller satte den tonen för hela The Battle of The Eastern Front? Kommer Tampa, som mot Boston i andrarundan, komma ut som ett annat lag ikväll och vända på hela gräddbakelsen – eller är det nya, kvicka, sprakande Washington som för första gången på elva år spelar slutspelsmatcher utan bedövande press just så ostoppbara som de verkade i öppningsronden?
Det är omöjligt att säga innan pucken släppts – och de som ändå gör det, som påstår att de vet vad som kommer hända och hur det går, bara bluffar.
Men snart vet vi.
När en gång – som är ingen gång – blivit två gånger.
• • •
Yours truly bloggaren orkade inte göra någon Ramones igår och kom således aldrig till 53rd and 3rd.
Jag fastnade istället i den anspråkslösa kvartersbaren i huset intill.
Man måste ha en sån, där de – som i ”Cheers” – knows your name och häller upp det du ska ha redan när du kliver in genom dörren och sen sitter du bara där helt opretentiöst, dricker några öl, blir kanske bjuden på en liten bourbon och pratar skit, mest sport, med bartendern och andra stammisar medan New York brusar utanför panoramafönstren.
• • •
– Han är game-time decision, sa coach Trotzen-Utan-Hals även i morse om Bäckis.
Men inget tyder på att Valbo’s finest spelar ikväll heller.
Han var förvisso med på värmningen i morse, men deltog inte i några riktiga övningar med Trotz spikade formationer och när han nån timme senare lämnade Amalie för bussresa tillbaka till lyxiga Epicurian Hotel och traditionsenlig pre-game nap var handen fortfarande hårt lindad.
Jag börjar bli lite oroad över det där.
Fatta vad ont karln måste ha, och hur omöjligt det måste vara att greppa klubban, för att hålla Bäckis borta från matcher han längtat i elva långa år på att få spela.
Fuck, faktiskt.
• • •
När jag i förmiddags kom ut i den lätt regnsjuka förmiddagen i samma kvarter hamnade jag mitt i ett NYPD Blue-avsnitt.
En man hade rånat en butik i närheten, blivit jagad av polis och flytt upp på en balkong i en av skraporna på 38:e gatan.
Där stod han, när jag promenerade förbi, och skrek medan en hel armé av polisar med dragna vapen bildade halvcirkel nedanför.
Jag var livrädd att vi skulle få se honom hoppa, det kändes så ett tag och det hade ju varit helt vedervärdigt att bevittna, men stod sjukt nog ändå kvar för det kändes verkligen som att vara inne i ett avsnitt av Kojak, Law & Order, Blue Bloods eller just NYPD Blue.
Till slut gav han dock upp, kom ner och lät sig utan motstånd förses med handfängsel.
Då applåderade vi i publiken på andra sidan gatan.
• • •
– Vi måste gör allt bättre än senast, säger tampianerna i kör inför fajten ikväll.
Ja, så är det ju.
Fast en detalj är viktigare än alla andra:
De måste skruva åt reglagen i defensiven och göra det väldigt, väldigt mycket svårare för Ovetjkin & co att att dansa på andra sidan blålinjen.
Får de samma tid och utrymme igen, då är det garanterat morsning och goodbye för hemmalaget.
• • •
Själv är jag inte människa på en vecka när jag flyger österut över Atlanten om somrarna.
Om någon tvingade mig att spela en hockeymatch redan samma dag som jag kommit hem skulle jag om inte dö så i alla fall behöva läggas in på intensiven ett tag.
Men Bengan Hörnqvist ramlar alltså ner på Kastrup efter åtta timmars night flight, tar en taxi till hallen och går ut och gör mål på Schweiz i en VM-match.
Sicken krigare.
• • •
Orkansäsongen börjar egentligen först i början av juni och når sin otäcka kulmen i slutet av augusti, men redan nu har ett tropiskt system formats i Mexikanska Golfen och hotar just Tampa med, om inte annat, rejäl blåst , kraftigt regn och – häpp! – Lightning.
Då blir det inte kul för vare sig lag eller journalister att flyga norröver imorrn.
Hu.
• • •
Jag såg, för första gången i år, lite av VM i eftermiddags och yeah, Tre Kronor är ju bra.
Men jisses vad underligt det är att se all den där isen.
När man efter en hel säsong är helt inställd på de nordamerikanska måtten ser det för faen ut som att ramlar runt på rena rama bandyplanen i Europa.
Gör om, gör rätt – inför små rinkar överallt!
• • •
Hoppas Västgötaslättens Rob Halford, Strålle, mår OK.
Han åkte på en smäll i Game 1 och var inte med på träningen igår, men coach Cooper säger att han ska vara redo.
Mm, vi vill inte ha några fler skadade svenskar nu, det går inte.
• • •
Annars är det mest Golf Channel som står på i mitt vardagsrum under dagarna.
Nej, jag skojar inte.
Jag har kommit fram till att inget är mer rogivande än en tv-sänd golftävling, med viskande Göran Zachrisson-epigoner som kommentatorer, i bakgrunden.
Den punkare som jag var i 14-årsåldern hade inte trott sina ögon…
• • •
Greed is good, slog ju Gordon Gekko fast i det bästa fiktiva anförande som någonsin hållits (i filmen ”Wall Street”, om någon nu inte har koll på det).
Trotzen håller med.
Det är i alla fall det begrepp han åberopar apropå hur mycket Caps vill skaffa sig 2-0-övertag.
– There’s nothing wrong with being greedy at this time of the year, säger han.
Nej, det är ju inte det.
Man måste vara lysten, girig och verkligen vilja ta allt av sin motståndare.
Det är ytterligare en aspekt som alltid skilt mig från de som är bra i idrott.
Jag är när det kommer till kritan försynt, vill ingen något illa och skulle känna mig lite besvärad över att platta till ett motståndarlag i en slutspelsmatch för ofta och för mycket.
Den sortens tanke skulle aldrig föresväva riktiga vinnare.
De vill ha och ha och ha – och bara så kan det funka.
För att citera Gekko mer utförligt:
– Greed, for lack of a better word, is good. Greed is right. Greed works. Greed clarifies, cuts through and captures the essence of the evolutionary spirit. Greed in all of it’s forms – greed for life, for money, for love, for knowledge – has marked the upward surge of mankind. And greed – you mark my words – will not only save us in this game, but get us The Stanley Cup.
Okej, jag ändrade lite på slutet, men Gekko skulle hålla med om det också.
• • •
Ja, visst är det för dåligt att de inte kan lägga åtminstone en av helgmatcherna i den här omgången på Europa-vänlig tid.
02.00 för er en söndag…det är ju direkt provocerande.
Men NBC bestämmer och de hade väl nåt annat de absolut inte ville krocka med igår och idag.
Nästa söndag fyrar de dock av Game 5 mellan Jets och Knights i MTS Bell Place redan vid 21.00 er tid.
Om det nu blir en sådan…
• • •
Dagens meddelande från vår vän Tampa-fanatikern i Örby:
Jag har ingen känsla alls, så kan inte tro på något specifikt resultat. Jag TROR dock att Tampa kommer vara mycket bättre än senast, men har ingen aning om det räcker till seger mot detta Washington. En superklyscha som känns superaktuell i den här matchen: Tampa måste göra första målet. Annars kan det bli brant mental uppförsbacke.
• • •
Burra, lite ringrostig senast, bakar cannoli ikväll.
Kom ihåg var ni hörde det först.
 • • •
Förmodligen för sista gången i årets slutspel – och hela den här säsongen:
Hallå från korresoffan.
Nu klipper vi det här andra, högintressanta slaget på östra fronten.

WINNIPEG – VEGAS 4-2 (Slut)
• • •
Jaha, då är vi off and running på riktigt i årets konferensfinaler.
Exakt var de kommer ta vägen vet vi egentligen förrän två matcher spelats, men vi lärde oss – eller blev påminda om – ett par saker i den första batalj i MTS Bell Place.
Om Jets får övertag och gör första målet, eller rentav målen, är de nästan oslagbara – för inget lag som är kvar i detta slutspel är så ruskigt bra på att stänga igen matcherna när de får lust med det.
Men på samma gång:
Efter starten – när de var lika bortkollrade som Tre Kronor under de första minuterna mot Team North America i World Cup förrförra hösten – såg Golden Knights att de i alla fall kan tävla med den här oerhörda motståndaren.
De måste dock komma närmare nästa gång, och skaffa sig bra utgångsläge inför mötena i T-dojan i veckan.
• • •
Gallant verkar alltid så sympatisk och trivsam, men när någon på presskonferensen börjar gaffla om Blommans start får han något svart i blicken och säger med drypande sarkasm:
– Jag vet, han är helt värdelös…
John J, är du i själva verket i Winnipeg och har snikat åt dig en ackreditering?
• • •
Pierre försöker få Big Buf att svara på frågan om han spelat så här bra hockey sedan han vann Cupen med Chicago 2010.
– Ah, jag försöker bara ha kul, svarar han.
– Så sa du förra gången jag frågade också, protesterar den lille reportern.
– Jag vet, flinar Big Buf och reser sig och går.
Men så är frågan felställd också.
Han har ALDRIG varit så här bra.
• • •
Nu skulle jag tippa att det blir en rätt så yster lördagkväll i den lilla staden på prärien.
Det kan det bli i den stora här borta på östkusten också. Jag ska nog likt Ramones knalla bort till 53rd and 3rd och klämma några kalla på en favoritbar som heter Hudson Malone.
Imorrn möts vi här i korresoffan igen, för synnerligen viktiga Game 2 mellan Bolts och Caps.
Jag tänkte dock jag skulle lämna er med några bilder jag samlat på mig under de två inledande rundorna men glömt bort att publicera.

Slut, Jets håller undan och vinner med 4-2.
En liten slutskvätt kommer, men det dröjer och det är inget någon behöver sitta vaken och vänta på. Jag har ju bara varit här hemma hela kvällen.

WINNIPEG – VEGAS 4-2 (Period 2)
• • •
Det känns som att det är över när Scheifele styr in den fenomenala Big Bufs 4-1-mål – för det borde liksom ta luften ur riddare som vid det laget karskat upp sig avsevärt.
Men tammefan:
De fortsätter karska, reducerar på nytt och ännu är den här eminenta matchen inte avgjord.
Härligt, det!
• • •
Wild Bill skjuter skarpt i alla lägen.
Det är dags att inse även för de stats-nördar som inte kan släppa sina dogmer kring skottprocent:
Han är the real deal – och framförallt mördande effektiv.
• • •
Trots att hemmahjältarna leder blir den där omvittnat sjövilda hallen egendomligt tyst varje gång motståndarna gör mål.

Det är som att de som är där inte riktigt accepterar att det faktiskt är ett annat lag på isen som också kan scora…
• • •
I Storstockholm bodde det förra året 2 308 143, enligt samma Wikipedia.
Så Sveriges största stad hade hamnat på 18:e plats bland NHL-städerna, mellan St. Louis och Pittsburgh.
Then again, vi skulle med våra 9.9 hamna först trea om vi vägde in hela landet i ekvationen.
• • •
Det är ju ofattbart att Wheeler missar öppet mål strax innan 4-1-cannolin.
Men det är kanske som Runsten säger i spåret:
Han är fortfarande skakad efter det ofrivilliga besöket i Vegas bås.
• • •
Det verkar fåfängt att drömma om det som hände i AHL-slutspelet mellan Leigh Valley och Charlotte förra veckan ska hända här också.
Det blev fem OT-perioder – alltså först tre vanliga perioder och sen fem till! – innan Leigh Valley avgjorde och Lyon, ni vet han i Flyers, stoppade nästan 100 skott!
Nu är det grymma Toronto Marlies och mot Leigh Valley i östra konferensfinalen och Texas Stars mot Rockford Ice Hogs (Blackhawks farmarlag) i den västra.
• • •
Det är vad jag kan se en helt schysst tackling James Neal knockar Toby Enström med, men fan om Nordingrås finest är skadad igen. Då går mitt hjärta sönder.
• • •
Här har vi muttrat om honom ibland, men i den här serien kan nog Ryan Reaves bli nytt för riddarna.
• • •
Nu tar vi och klipper till med lite kaffe i östra Midtown – så det sista vi smakar på om tornados kommer och sveper ner hela skrapan är riktigt gott.


WINNIPEG – VEGAS 3-1 (Period 1)
• • •
Ja, ni ser ju själva.
Oj oj oj…
Riddarna blir första halvan av inledningsperioden tagna till the cleaners av maskinen från prärien, verkar snudd på chockade över vad de stött på för nånting och ser så chanslösa ut att fler än Frankie Frankenstein i vårt spår hinner tänka ”sweep”.
Men ni har hört det förr:
The Misfits blir aldrig riktigt skakade några längre stunder, hostar upp sig, får in en en lite enkel reducering och sedan blir det ju match.
Skoj!
• • •
Sparkapitalet i Laine, sa vi nåt om det?
Han får den perfekta starten på serien när han smäller in den makalösa släggan i matchens första PP.
Hur oerhört lättad han är över det ser man när de zoomar in honom på bänken strax efteråt.
Det verkligen glöder i de finländska ögonen.
• • •
Lite oväntat att NBC sänder den här matchen på sin vanliga, stora prime time-kanal.
Tittarsiffrorna lär inte ens nå anklarna på en genomsnittlig daytime-såpa.
Men som Athletic-skribenten Chris Vannini mycket klokt skrev på twitter häromdagen:
”Don’t be that person who talks about TV ratings like they actually matter to you. Enjoy sports”.
Exactemente!
• • •
Woah, Lill-Pröjsarn och Anders Hedberg inzoomad – medan de står och pratar med gamle skitgubben Bobby Hull. Strax intill står Thomas Steen också, Alex farsa – en sann ikon i Winnipeg.
• • • 
Jag tyckte också det såg ut som att pucken var över blå strax innan 2-0-målet men om den varit det hade ju Gallant och hans medarbetare sett det på sina skärmar och begärt koll.
• • •
Big Buf är fortfarande min hetaste Conn Smythe-kandidat.
Han är betydelsefull på så oerhört många sätt.
• • •
Golden Knights har ingen misfit som spelade i Winnipeg förra säsongen. De plockade Chris Thorburn i draften, men han försvann till St. Louis innan han ens hade sett Eiffeltorn-kopian utanför Paris Vegas.
Det är förstås därför det här händer. Ingen brinner av revanschlystnad…
• • • 
Det tristaste med att Preds fått gå hem är att vi inte får höra några superstars sjunga nationalsånger längre (nja, egentligen är det en hel lista med saker, med Martin’s BBQ och honky tonk på Robert’s Western World i topp)
Men hey, hela MTS Bello Place i ”O Canada” är inte dumt det heller.
• • •
Det här säger också något om den äldre versionen av Flower.
För några år sedan hade han brutit ihop efter den här tuffa starten.
Nu står han lugnt kvar, gaskar upp sig och börjar rada upp förträffliga räddningar.
Att MTS börjat skandera ”We want Subban” bara taggar honom, gissar jag.
• • •
Jag har inte hört en sekund av Eurovision-numren, men är ändå glad för Markus Larsson och de andra kollegornas skull att just Israel vann.
Det var yours truly som VAR Markus förra gången tävlingen hölls i Jerusalem, 1999, och ingen upplevelse i den svängen var häftigare.
Det, bör jag kanske understryka, har inget med politik att göra. Jerusalem var bara en fantastisk stad att besöka.
• • •
Kvällens kommentar kommer från Tobbesv i spåret:
”Första 8 var det som de släppt in ett par blodiga sälar i en lagun full med hungriga hajar.”
Lysande, min vän!
• • •
Nu rullar det plötsligt förbi tornado-varning på min tv-skärm.
Sådana vill vi på 48:e våningen helst inte ha…

Det har gått 280 år sedan staden Winnipeg grundades – och vid inget tillfälle sedan den dagen 1738 har de som bott och bor där upplevt något lika stort, lika högtidligt och lika upphetsande som det som inträffar vid 18.00, lokal tid, lördagen 12 maj 2018.
Det lokala hockeylaget – Jets – ska för första gången i historien spela konferensfinal, kan tillryggalägga första etappen av en resa mot själva Stanley Cup-finalen och tiden står verkligen stilla strax norr om 49:e breddgraden.
Överdriver jag?
Inte mycket.
Winnipeg är den klart minsta nordamerikanska staden med ett NHL-lag, utslängd på en vindpinad prärie långt från allt annat, härdad i ett av de strängaste vinterklimaten på de befolkade delarna av planeten så vid sidan av syre, föda och tillgången till rejäla dunjackor finns inget som betyder mer än hockey.
De har liksom inget annat
Det är som bandy i Ljusdal, fisk i Lysekil och Gud i Vatikanstaten.
Ta bort det – och kvar finns bara vakuum.
Så detta, kvällens match mot Vegas Golden Knights och den i övermorgon – plus de som eventuellt följer efter det – hör verkligen till milstolparna i stadens historia.
Redan under de inledande playoff-serierna mot Minnesota och Nashville har innevånarna ställt till med såna rungande folkfester att de lokala myndigheterna måste stämma i bäcken inför konferensfinalerna.
”Vi kan bara ta in 25 000 personer på stora viewing-partyt downtown under Game 1”, varnade borgmästaren häromdagen,
”Bara” 25 000, ja…holy macaroni.
Må gud vara med hela bygden.
Det här blir nåt Winnipeg och Manitoba aldrig, aldrig glömmer.
• • •
Jamen, effektiviteten mitt i all tröttma under det här dygnet i New York – den har varit i klass med Washington Capitals i powerplay.
Kemtvätt hit och vanlig tvätt dit, räkningar på brevlådan där och skägget ansat hos barberaren där, skjortköp i Harlem och nya kalsonger på Bloomingdale’s – och så en mugg Latte i det förföriska vimlet på Astor Place i eftermiddags.
Biffen is on a roll och nu pigg som den berömda torpeden igen. Hinner de bli klara i tid MTS Place är det nästan så jag måste göra överraskande comeback på några av stambarerna framåt midnatt..
• • •
Mitt i denna historiska karneval, som den mellersta provinsen i Kanada längtat efter i eviga tider, landar alltså expansionslaget Vegas Golden Knights.
Det är något lugubert med det.
När ett lag som Jets för första gången går så här långt borde det på nåt vis vara en Original Six-klassiker de får möta.
Men nope.
Det blir ett Original 31-lag, som suveräne cynikern Dave Lozo hävdar att vi snart kommer säga.
Nå, Knights ska föreställa kanonmat nu – det är den rollen lag som inte existerat mer än ett år får sig tilldelad i just denna typ av storyline – men vi får väl se.
Om det är något Riddarna gillar är det att trots oddsen…
• • •
Ni ska inte tro att jag ligger och snarkar långt in på förmiddagen bara för att det blivit lite ont om sömn några veckor.
Strax efter nio morse ringde Bengan Hörnqvist (!) och väckte mig med det slutgiltiga beskedet att han spelar VM.
Då var det såklart bara att hoppa upp och smattra ihop en text om det lätt otroliga i att krigaren från Sollentuna inte väljer att vila fast han spelat så fruktansvärt mycket hockey de senaste två åren.
Sen – ut på stan och jaga.
Som kungen – han i Drottningholm, inte han på Madison Square
Garden – i all sin vishet en gång sa;
Det kommer inga stekta sparvar flygande om man inte själv bemödar sig…
• • •
Vi ska inte överdriva Winnipegs ringa storlek här.
Det är inte Nordamerikas Orsa de lirar i, Jets.
Hela storstadsområdet har de facto över 700 000 innevånare.
Men samtidigt:
Det är inte mycket mer än en fjärdedel av hur många som bor i i Vegas, också det räknat som en rätt beskedlig stad i sammanhanget.
En så förhållandevis liten marknad ska enligt de strikt kommersiella naturlagar NHL följe inte kunna ha ett professionellt idrottslag, men Winnipeg har det ändå.
Naturligtvis är det just därför det är så kul att Jets har såna framgångar just nu.
Här är hela listan på befolkningsmängd i de 28 städerna som bjuder på NHL-hockey (New York och LA har ju fler än ett lag, därför handlar det bara om 28).
1. New York, 20 320 876
2. Los Angeles, 13 353 907
3. Chicago, 9 533 040
4. Dallas, 7 399 662
5. Washington DC, 6 216 589
6. Miami/Fort Lauderdale, 6 158 824
7. Philadelphia, 6 096 120
8. Toronto, 5 429 524
9. Boston, 4 836 531
10. Phoenix, 4 737 270
11. San Jose/San Francisco, 4 727 357
12. Detroit, 4 313 002
13. Montreal, 3 519 595
14. Minneapolis/St. Paul, 3 600 618
15. Tampa, 3 091 399
16. Denver, 2 888 227
17. St. Louis, 2 807 338
18. Pittsburgh, 2 333 367
19. Vancouver, 2 264 823
20. Las Vegas, 2 204 079
21. Columbus, 2 078 725
22. Nashville, 1 903 045
23. Raleigh, 1 355 079
24. Calgary, 1 237 656
25. Buffalo, 1 136 856
26. Edmonton, 1 062 643
27. Ottawa, 989 657
28. Winnipeg 711 925.
Statistiken gäller de så kallade metropolitan-områdena – vi är till exempel ”bara” åtta och en halv miljon i New York Citys fem riktiga stadsdelar och över 20 först när vi räknar in Long Island, norra Jersey, Westchester och så vidare – och uppgifterna, hämtade från Wikipedia, är daterade 2017.
• • •
När Brooksie först nämnde att Old School Lou kan komma att hamna i New York Islanders trodde jag bara han hittade på, men som vanligt visste NY Post-oraklet vad han talade om.
Den 75-årige bossarnas boss ser verkligen ut att få en framträdande roll på ön.
Då jävlar, då kan det faktiskt börja hända saker där ute.
• • •
Jo, jag har givetvis surfat grundligt för att få fram uppgifterna om att Winnipeg grundades 1783 – sån information har jag, kanske chockartat för somliga av er (ho ho!), inte i huvudet.
Då hette staden Fort Rouge, för övrigt. Därefter blev den Fort Garry – och först 1873 drog man till med namnet Winnipeg.
Se där, dagens lilla historielektion.
• • • 
Bäckis gör comeback på tisdag, för då dyker bloggen upp i Betongbunkern och…mja, det säger sig bara självt att han spelar.
• • •
Now, det här kan nu bara vara början på en historisk vår i Winnipeg.
Om några veckor följer ju, eventuellt, en Stanley Cup-final.
Personligen har jag svårt att se att det ska kunna bli på något annat sätt.
Mm, Knights slog ut Kings och Sharks och det är otroligt imponerande, men Jets är ett helt annat slags animal i detta playoff.
De har fruktansvärt stora, och samtidigt skickliga och snabba, monsterbackar som kommer mosa Wild Bill, Marchessault och Reilly Smith i sargerna. De har två kedjor som egentligen är regelrätta förstakedjor båda två. De har rollspelare som sköter sitt helt perfekt. De har en målvakt som tror att han är king of the world. De har pondus och swagger och feeling – och dessutom har de sparkapital i form ev Patrik Laine.
Han var bra mot Predators han också, men gjorde inte mål med samma frekvens som möjligt. Får han igång den detaljen – oh baby!
Kort sagt:
Jets ser verkligen ut som ett mästarlag, det går bara inte att komma runt.
• • •
Pudding forever!
Nu börjar det för övrigt bli bråttom vad gäller honom. Jag har alltid tänkt att jag någon gång ska göra en liveblogg med Tre Kronors legendariske materialare – alltså följa honom som en skugga under en match – och blogga samtidigt.
Men han tänker tydligen lägga av om ett år, så fan, planeringsbordet måste fram.
• • •
Om Vegas – som ju har Flower, vi ska inte glömma det – kan ta en match i MTS Bell är det helt fantastiskt. Och förlorar de båda är det ändå ingen katastrof. Förhoppningsvis kan de vila lite i den insikten och ändå, som det heter, spela ut.
• • •
Mina amigos, U-båtar såväl som spåret-stammisar:
Låt oss ha en skojig lördagkväll ihop nu när det är time för det hittills största som hänt i staden Winnipeg.

TAMPA – WASHINGTON 2-4 (Slut)
• • •
Yes sir, en av Caps bästa playoff-matcher under hela Ovetjkin & Bäckström-eran.
Snudd på perfekt.
Fortsätter det likadant får vi se finalhockey i Bunkern om några veckor.
Dock:
Bolts kan väldigt mycket bättre än så här, så jag väntar med att dra FÖR långtgående slutsatser.
• • •
Vad jag däremot inte tänker vänta med är att sova.
Är nu så trött att jag nästan gråter.
Men när västfinalen börjar kommande natt spinner jag som en hungrig leopard igen.
Vi hörs då!

TAMPA – WASHINGTON 0-4 (Period 2)
• • •
– Jag fattar inte vad som händer, kvider en mig närstående Örby-bo i dystra sms.
Men då kan jag berätta:
Caps spinner på alla cylindrar och kör över ett håglöst Tampa som tydligen inte reagerar bättre uppehåll än vad is gör på värme och nu skiter en lök inför sina fans.
• • •
På grund av en viss dansk blir det, som Svenska Fans LA Kings-skribent Marcus Anders påpekade på Twitter tidigare idag, lite lustigt att studera Capitals forwarduppställning på papper.
Som ikväll, när det står så här:
”Vrana-Eller-Oshie”.
Ja, vem är det nu då – Vrana eller Oshie?
Hoho!
• • •
Å andra sidan:
Om alla i Tampa-båset kunde räkna hade det förmodligen varit 1-1 efter första.
Då hade denna inledande duell med all säkerhet haft en annan look,
• • •
Jag hör era synpunkter om nya spåret och vidarebefordrar till teknisk personal. Huruvida vi får någon respons därifrån får vi se, jag garanterar inget.
• • •
Coach Cooper får ta fram piskan och iscensätta ny bootcamp imorrn.
Det är tydligen bara så man kan få igång laget han tränar.
• • •
Jag gillar Orlov!
• • •
Nu:
En snabb nap.

TAMPA – WASHINGTON 0-2 (Period 1)
• • •
Ja, nog slår det gnistor om Caps ikväll.
De ser ut som ett lag som just brutit en förbannelse och gjort sig kvitt brutal press de levt med i många år och nu bara känner sprudlande glädje över att spela hockey…och, well, just ett sådant lag är de ju också.
Det kommer, låter de liksom meddela, bli åka av nu.
• • •
Lightning slår det däremot inga gnistor om.
Inget annat heller.
De tycks lika trögstartade som i Bruins-serien och bjuder framförallt flott och generöst i egen zon.
Hallå, pojkar!
Ni är i konferensfinal och faktiskt – den har börjat.
• • •

Det är inte bara spelarna i Caps som skälver av lycka i den här nya situationen.
Fansen, med Taddson, i spetsen ser på världen med helt ny, optimistisk blick också.
Ångesten är begravd, kvar finns bara hopp och glädje, känns det som.
Underbart att bevittna efter alla mörka år.
• • •
Synd att Bolts hade halva laget på isen där i slutet. Det var ju jädra grant mål Kuch gjorde – och helt korrekt fick bortdömt.
Istället hugger landsmannen Ovetjkin till bara sekunder senare och pang – 0-2.
Ojvoj.
• • •
Sorry, Åsa – såg din bracket-sammanfattning först nu. Jag kom hem sent under eftermiddagen och eftersom det ska bli helg blev det ett satans stressande för att få ärenden uträttade i tid, men du vet att vi alla uppskattar dina insatser som bracket-boss.
Du är bäst!
• • •
Jag tyckte först de sa att nån som är 232 år skulle sjunga nationalsången.
Det hade varit imponerande.
• • •
Steven med Kniven – Stamkos alltså – ser piggare och piggare ut för varje match nu.
Det gjorde nog inget att han äntligen fick smaska in ett av sina karaktäristiska direktskott härförleden.
• • •
Det brukade vara Washington som hade sin egen astronaut i Betongbunkern.
Nu är det Caps som har en i Amalie – och han dansar alltså kycklingdansen för Holtby.
Men så kan han ju försöka distrahera zen-buddisten om han vill.
Han – Holtby – såg inte ens det där, fast han stod alldeles intill
• • •
Det är tjeckerna Kempny och Vrana som introducerat Bäckis för snuset Oden och efter att sånär ha blivit däckad av en prilla är jag inte det minsta förvånad över att de är så pigga ikväll.
Ett par korn av den där giftet är som en elektrisk stöt.
• • •
Nu ska här bryggas kaffe, för satan vad trött det plötsligt visar sig att jag är.