Wow, Capitals dödar demonen och slår ut regerande mästarna.
Kuznetsov blir superhjälte.
Mer kommer senare, folks.
PITTSBURGH – WASHINGTON 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
Som om det inte var tillräckligt gastkramande redan.
Som om det inte redan svider så det räcker i inälvorna på de inblandade lagens fans.
Som om hockeygudarna inte redan gett oss vad vi tål.
Det blir förlängning i det här enorma dramat – med en pott så väldig att det inte går att beskriva.
Ojvoj monumentale.
• • •
Hockeymässigt har det varit extremt tajt och tillknäppt de två sista perioderna.
Kombattanterna stänger liksom ner varann.
Och ser ni – inga utvisningar och knappt ens nåt gurgel efter avblåsningarna.
För mycket står på spel nu.
• • •
Men Jesus kristus Vrana hade att bli evig legend i i Washington i slutsekunderna.
Man vill inte tänka på hur han sitter i omklädningsrummet och känner sig nu.
• • •
Mina hjältar: Jag står fast vid att Djoos är gjord för detta – eller så slår Bryan Rust till.
PITTSBURGH – WASHINGTON 1-1 (Period 2)
• • •
Vi får the vintage Stanley Cup 2018-förlopp i andra.
Caps tar över matchen helt, radar upp glänsande chanser och tar också ledningen – men de borde gjort åtminstone två till.
Istället lyckas Letang lite out of the blue vispa in en kvittering, varmed hemmalaget får all möjlig slags energi av sin rusiga publik och nu sitter vi här med ett inferno som väger jämnt och kan sluta hur fan som helst.
• • •
Jag ska inte berätta vem som messar och tycker att Kris Letang verkar slut, men vi kan kalla det big time jinx…
• • •
Ursäkta tjatet, men Caps reaktion på Pens push efter 1-1-målet säger också en hel del om ny mental hårdhet.
De blir inte mjukost.
De fortsätter kriga, tar sig genom stormen och håller ändå ställningarna.
• • •
Van Bastens knä säger det bäst:
Penguins är bra även när de är dåliga.
På nåt sätt.
• • •
Alex Chiasson, av alla, spräcker alltså Murrays nolla.
Sånt – att oväntade hjältar klev fram och bidrog med det som kallas ”secondary scoring˝ – hände heller aldrig för några år sedan.
• • •
Med sin assist på Letangs kvittering tangerar Crosby Steve Yzermans notering a 185 och kliver upp på topptiolistan över de som gjort flesta playoff-poäng genom åren.
• • •
Kuznetsov tar lite tid på sig ibland.
Som SJ-tågen om vintrarna ungefär.
• • •
”Färjestad2”, det här kommentatorsspåret har som sagt varit det trevligaste och mest civiliserade i hela landet i tio år.
Det ska det fortsätta vara, så dylika spydigheter undanbedes – annars införs moderering på studs
Mina inlägg kommer alltid efter ungefär halva pausen. Det är den tid som krävs för att det ska bli okej, så på det viset kommer det fortsätta.
• • •
Det här borde bli en tredjeperiod som vi sent glömmer.
Antingen tvingar Pens fram ytterligare en Game 7 eller så skriver Caps historia.
Ojvoj.
PITTSBURGH – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Med tanke på att de saknar halva sin top 6, inklusive en av världens bästa centrar, tycker i alla fall jag att Capitals gör det här väldigt bra.
De känns lugna, tålmodiga och aggressiva på rätt sätt.
Även det vittnar, i sig, om att det hänt något med den mentala konstitutionen i den här gruppen.
För ett par år sedan hade de varit slagna i samma besked som de fick beskedet att Bäckis hand inte håller för spel just nu.
De pallade inte såna snytingar på den tiden, de blev ängsliga och vek ner sig.
Nu har de uppenbarligen bestämt sig för att i enlighet med Tom Petty-klassikern not back down.
No matter what.
Jag är rätt impad,
• • •
Pens…mja.
So far ser det ut som att nånting är lite off ikväll.
Det enda PP de får ser långsamt och fantasilöst ut – och till slut börjar den otåliga publiken bua.
Men dra inga förhastade slutsatser.
Det behövs så lite för att de ska veva igång och få det gjort som de behöver få gjort.
• • •
Jag tycker framförallt det här är trist för Bäckis personligen.
Att missa denna oerhörda match, efter ett så lyckat slutspel – det måste ju vara det värsta han varit med om sen skiten som hände innan finalen i Sotji.
• • •
Fick inte med något alls om elimination-matchen i Winnipeg senare ikväll, men såklart – jag kommer trampa över till Marriott när vi är klara här och sedan följer vi även den till the bitter end.
LAGET, HEK, LAGET!
• • •
I Bäckis frånvaro får den första australiensaren i historien, Nathan Walker, spela Stanley Cup-match.
Alright, mate, shoot the puck!
• • •
Att någon framgångsmättnad verkligen inte slagit rot i Pens-leden framgår med all önskvärd tydlighet här inne också.
PPG-ladan är exceptionellt högljudd – på ett närmast aggressivt sätt.
Det ska, kan man känna att alla tycker, inte komma nån utifrån och slå sönder the ongoing dream.
• • •
Walker kallas tydligen Stormy.
Det trodde jag var en annan, nära vän till vår ärevördige president, men ok – Stormy Walker.
• • •
Evgeni, Lars, Devante, Jakub, Dimitri och Brooks är andra namn det vore lite skoj om John Carlson tvingades döpa sin son till.
Dimitri Carlson, liksom…
• • •
Bra tryck i det nya kommentatorsspåret, noterar vi. Det ser till och med ut som att vi fått in fler röster än under Disqus-tiden.
Stort – tack för det!
Själv går jag av gammal vana in i Disqus vid flera tillfällen och känner mig lika snopen varje gång jag inser att nej, just ja…
Den här gamla hunden är det extremt svårt att få att sitta, det kommer ta mig tid innan jag hittar en ny rutin som känns komfortabel.
Jävla EU…
• • •
Kvällens mest brakande ovationer utbryter när det visar sig att Steelers-QB:n Ben Roethlisberger och hans coach är in the house.
De gillar sin football i Pittsburgh.
• • •
Djoosen är verkligen så kall som man bara kan vara om man har rötter i Siljanstrakten.
• • •
För övrigt känner jag mig inte helt lugn med nya systemet förrän jag sett att John J fått in en kommentar.
Han är lite misstänksam mot nyheter i allmänhet och ny teknik i synnerhet, men vi får hoppas att tystnaden nu bara är den vanliga Doc-allergin.
• • •
Crosby slår faktiskt ett par felpassningar i första.
Det ser man inte många gånger per säsong.
• • •
Lite konstigt upplägg ikväll:
Jag har ingen aning om var jag ska ta vägen imorrn.
Det är helt avhängigt resultaten i de här matcherna.
Antingen blir det en roadtrip till DC, eller så åker jag hem – eller så börjar jag så långsamt ta mig tillbaka mot Nashville igen.
Vad hoppas läsekretsen?
• • •
Mer RC Cola!
Nu eller aldrig.
Ja, vid Gud och allt som är heligt:
Nu. Eller. Aldrig.
Ingen säger så, ingen använder den olycksbådande terminologin, men alla vet ändå att det är exakt vad Washington Capitals har att förhålla sig till denna molniga majmåndag i Pittsburgh, Pennsylvania.
När de nu, för första gången under hela Ovetjkin & Bäckström-eran, har Penguins i brygga och kan slå ut dem utan att den eviga rivalen samtidigt är i besittning av egen elimination-bössa, måste de ovillkorligen ta den.
Det är bästa chansen att bryta den förödande omgång 2-förbannelsen och dräpa pingvin-demonen de nånsin haft och det finns inga som helst garantier att den någonsin kommer igen.
I teknisk och formell mening finns det förstås ett skyddsnät, de får ytterligare en chans om de förlorar, men det är en chimär.
Att vara Caps och hoppas på triumf i ännu en Game 7 mot Pittsburgh Penguins hemma i Capital One Arena är som att vara Louisiana-kusten och hoppas att ”det går bättre den här gången” när en Kategori 5-orkan kommer stävande genom Mexikanska Golfen.
This is it.
The moment of Truth.
Ögonblicket laget, klubben, ja hela Washington DC, väntat på om inte hela livet så i alla fall i decennier.
Det verkar också som att de inblandade själva inser vad det är för slags vägskäl de befinner sig vid.
– Det här är antagligen den viktigaste, och svåraste, uppgiften de flesta av oss någonsin stått inför, säger exempelvis TJ Oshie.
Så ödesmättat uttrycker man sig inte om man inte vet att det som ska hända kan komma att definiera återstoden av ens karriär, vem man är och varför man gör det man gör.
Och det är ju helt sant.
Det är den mest betydelsefulla match TJ och Ovie och Bäckis och John Carlson Kuznetsov och Holtby och ytterligare några stycken spelat – och den svåraste.
Hockeyvärlden rymmer knappast några tuffare utmaningar än måste-dueller mot ett Pittsburgh uppträngt mot väggen – i PPG Paints Arena.
Men likafullt:
Capitals måste vinna.
Det är nu eller aldrig.
• • •
Disqus-eran är, efter sju år, slutligen över.
Som ni redan noterat införde vi det nya kommenteringssystemet idag.
I teknisk mening verkar det inte innebära några större problem – alla som som vill kan, vad jag förstår, kommentera.
Men jag noterar att ni har vissa önskemål. Det vore bättre om ni kunde publicera bilder, om det gick att se vem som trycker på gilla-knappen, om ni fick notiser när någon svarar på kommentarer och om ni fick använda avatarer. Dessa önskemål kan jag personligen inte uppfylla, att be mig lösa tekniska problem är som att be deltagarna i ”Jersey Shore” recitera Shakespeare – men jag vidarebefordrar till redaktör Paulsson, som i sin tur hör efter med tekniken. Och så får vi se vad tekniken kan göra.
Tills vidare hälsar jag alla välkomna till en ny tid.
• • •
Prylarna – brallor, tröja, grillor, skydd och hjälm med nummer 19 prydligt fasttejpat på baksidan – hänger vid hans prominenta plats i gästernas omklädningsrum.
Men själv syns Bäckis inte till vare sig under eller efter Caps morgonvärmning.
Han avbröt ju Game 5 med vad som verkade vara en handskada och det är dessvärre oklart om han kan spela ikväll.
– Det är gametime decision, säger coachen utan hals under sin presskonferens
Tror Trotzen på högre makter får han be till dem – kanske till och med göra några offer; frambär en avhuggen lilltå till altaret, gubbe! – tills klockorna ringer, för utan Valbo’s finest blir den redan svinsvåra uppgiften att knocka pingvin i praktiken omöjlig.
Jag hoppas han kan spela, jag med – för Nicklas egen skull.
Det vore förförande grymt om han tvingades sitta på läktaren när en av de allra största matcherna i karriären avgörs.
Uppdatering från matchvärmningen: Bäckis är inte med.
Fan!
• • •
Jag blev lite chockad när jag såg att alla kommentarer från förr – tiotusentals, om inte mer – bara hade raderats i ett enda svep medan jag låg och sov.
Det känns…brutalt. Som om någon hade kommit och hämta de barn jag inte har och sagt att nä, nu får du inte behålla de här liven längre (lätt överdrift, men ändå…)
Tydligen fanns emellertid inget annat alternativ om vi vill följa de nya EU-direktiven – och det vill vi, eftersom vi annars bryter mot lagen – så this is it.
Jag har dock, tills vidare, kvar mitt Disqus-konto och kan personligen gå in och kolla hela John J-, Kung Kenta-, Chall-, Mathias-, Granvista- och Julia-biblioteket om jag får lust.
Det är väl vad som kommer hända i ensamma stunder, för tro mig – detta är en omtumlande omställning även för mig.
Att gå in och kolla i Disqus-appen och se hur många kommentarer som kommit, och klicka i dem för godkännande, har varit som en drog i mitt liv.
Nu får jag sitta här och trycka på uppdatera-knappen och bara se på medan ni rullar in era synpunkter.
Det kommer ta tid att vänja sig vid.
• • •
Kvällens drama är inte precis någon likgiltig axelryckning för Penguins heller.
Tvärtom – och tvärtom monumentale.
De vill absolut, absolut inte att den gyllene dröm de levt i sedan första omgången i slutspelet 2016 ska ta ta slut nu – och därför försöker de samla sig till tidernas insats.
Dock:
Det märks inte mycket till anspänning under morgonvärmningen.
De är påtagligt lediga och avslappnade och åker mest omkring och garvar.
– Ja, man försöker göra precis som vanligt. Uppladdningen förändras inte för att man har kniven mot strupen. Det är ändå, nånstans, en vanlig slutspelsmatch och det är för att få vara med om kvällar som de här man lever, säger Bengan Hörnqvist och ser verkligen precis lika glad ut som vanligt.
• • •
Men vi får ta den här lilla brasklappen igen:
Det är upp till er själva om den här lyxen med omodererade kommentarer fortsätter.
Spårar det ur och blir otrevligt i spåret som varit mediasveriges finaste och trivsammaste sätter papa Biff ner foten direkt – och dyker det plötsligt upp rasism, sexism och annan skit ringer jag Luca Brasi
Så, boys and girls – var lika kloka och roliga och anständiga som ni brukar vara.
• • •
Caps ger sannerligen inte heller ut att vara särskilt tagna av stundens allvar under sin värmning.
Man kan i och för sig tro det när alla spelarna vid 11.30, när skejten officiellt ska börja, står utefter sargerna och bara blänger.
Men det är bara Jay Beagles grej.
Han har bestämt att inget får hända på värmning förrän klockan slår exakt 11.33 – och exakt då exploderar allt i gap och skratt och våldsamma rusher över isen.
Ni hör hur de håller på, gossebarnen…
• • •
Ikväll sportar bloggen Johnny Cash-looken igen.
Svart skjorta, svart kostym, svarta skor – och så den rosa rockabilly-slipsen till det.
Folk kan inte se mig utan att börja nynna på ”Ring of Fire”.
Nävars.
Men jag ser i alla fall anständig ut.
Det finns förmodligen de som tycker det här med kostym på hockey bara är trams; skribentskrået är ju fullspäckat av arga tuffingar som skäller föraktfullt om ”slipspubliken”.
Men det handlar inte om att jag försöker göra mig märkvärdig; såna ambitioner har man inte när man ser ut som jag.
Det är bara en fråga om att visa respekt – för de jag blir utskickad av och för de jag skriver om.
Får jag det oerhörda privilegiet att bevaka NHL på plats tycker jag att både uppdragsgivare och alla andra ska se att jag tar det här på allvar och anstränger mig lite, också i fråga om presentation.
Dessutom – att svida upp inför stora matcher hjälper till att skärpa sinnen och fokus. Så fort jag bytt om och knutit på mig slipsen känner jag direkt att ”nu är det inte vardag längre˝.
Så räkna in mig i den förhatliga slipspubliken forever.
• • •
Vad som talar för Penguins – och aldrig upphör att tala för dem – är att de har såna enorma mängder vinnarinstinkt, och sån extremt kultiverad förmåga att krama fram segrar ur de mest omöjliga situationer.
Just den här situationen är ny för den här upplagen. De har legat under i serier förr, bland annat mot Ottawa i konferensfinalen ifjol, men inte med 3-2.
Ändå känns det inte som att de är ens i närheten av att blinka.
– Nä, bekräftar Bengan.
– Jag befinner mig i och för sig hellre i Capitals situation än i vår just nu, men jag känner mig helt trygg i vår förmåga att ta oss ur det här läget.
• • •
Och vad dricker vi pressboxen i PPG?
Just det!
RC Cola!
– Usch, hälsar Ondskan Ekeliw i sms.
• • •
Ovetjkin känner sig tämligen säker.
– Jag tror Nicky spelar, säger han när han kommer ut i korridoren utanför omklädningsrummet och blir anfallen av ett helt regemente av murvlar och fotografer…
Jag vet inte vad jag ska tro.
Det ryktas att han har så ont i högerhanden – där han träffades av ett hårt skott i förrgår – att han knappt kan greppa klubban.
Då blir det svårt.
Att försöka spela hockey som Bäckis utan att kunna hålla i klubban är som att försöka måla som Picasso utan att kunna hålla i penseln. Inga jämförelser i övrigt, höll jag på att skriva, men jo – jättemycket jämförelser. Bäckis är Valbos egen Picasso på skridskor.
• • •
Tre Kronor-ledningen borde ringa Sören på Rören direkt.
Han skulle göra stora saker för VM-truppen, därom är jag helt övertygad.
• • •
Vad som talar för Washington – för att knyta an till utgången om vad som talar för Pittsburgh – är att de helt uppenbart har en annan attityd den här gången.
De blir inte längre stressade när the going gets tough. De blir inspirerade och börjar spela sin bästa hockey.
Dessutom är de, i alla fall enligt Bengan, snabbare än tidigare.
– Ja, det är framförallt det jag märkt. De har bytt ut några spelare och fått en helt annan speed som lag, säger han.
Se där.
Till och med motståndarna har ny respekt för the boys of summer.
• • •
VM-matchen mellan USA och Tyskland rullar på den stora tv-skärmen i Penguins omklädningsrum när mediahopen ramlar in och till vår stora förtjusning får vi höra hur tysken Tom Kuhnhackl och amerikanen Bryan Rust börjar trashtalka tvärs över rummet.
Med så kallad glimt i ögat förstås.
Ni trodde väl inte någon tog VM på SÅ stort allvar?
• • •
Att Burra är hemma och Bäckis gömmer sig betyder nu inte att jag inte har någon att prata med i Washingtons rum.
We’ll always have Christian Djoos, som det heter i sången.
Han kommer minsann fram och tar i hand, ler vänligt och säger att det är trevligt att ses igen.
Oh yes, pappa Pär har – som den dalkarl han är – lyckats finemang med uppfostran.
Matchen ikväll är förstås den största Christian någonsin spelat, men han är inte särskilt nervös för det.
– Jag var väl det första matchen i slutspelet, men nu spelar vi ju hela tiden, så man hinner inte tänka efter så mycket.
När jag säger att alla djoosar ju såklart är skapta för såna här ögonblick ler han försynt och svarar ”vi får väl se”, men det har även Bäckis slagit fast så jag tror unge Christian hänger en legendarisk cannoli nu.
• • •
Inte nog med att Hagge blev pappa häromdagen; alldeles nyss fick Bengan ännu en dotter också – en liten prinsessa som ska heta Vendela.
Så det finns tröst ifall det här skulle gå åt skogen.
Det finns det även för Washington-backen John Carlson, nybliven pappa han med.
Han har dock inte namngivit sin son ännu och nu hävdar fansen att han måste döpa pojken efter Washingtons eventuella matchhjälte ikväll.
Sett ur det perspektivet hoppas jag på TJ Oshie.
• • •
Man kunde kanske tro att Pittsburgh-publiken efter två raka mästerskap hunnit bli blasé och inte orkar engagera sig längre.
Inte kunde vara mer felaktigt.
Mycket vill alltid ha mer och det är på traditionellt sett svart av fans i backen utanför media-entrén, där de som inte har biljett samlas för att kolla på storbildsskärm.
Coolt.
• • •
Frågar Ekeliw hur han hoppas det här ska gå – och får som vanligt svaret att han egentligen inte vill att Bolts ska behöva möta någon alls i konferensfinalen.
Ha ha.
• • •
OK, nu tar vi ett väldigt djupt andetag i Pittsburgh.
Ett makalöst stort ögonblick är här.
Nu eller aldrig, Washington.
Som maestro Per Bjurman hintat om behöver vi ändra kommenteringssystemet för alla Aftonbladets bloggar, och således även denna.
Det ska inte behöva innebära så mycket alls för er som är Plusanvändare och redan inloggade i vårt SPiD-system (läs mer om SPiD här).
Skälet är nya EU-reglerna kring dataskyddsförordningen GDPR som gäller för alla från och med 25 maj.
En effekt är att tidigare kommentarer nu inte ligger kvar på gamla inlägg, men Stanley cup-dramat är ju en färskvara så vi hoppas att det snart regnar in nya floder av sköna reaktioner och diskussioner här i kommande nattmanglingar.
Hur göra?
Klicka som vanligt på ”Kommentera här”. Då kommer följande ruta upp:
Där klickar du på logga in. Om du inte har en användare får du skapa konto och fylla i lite uppgifter.
När du loggat in kommer utseendet vara så här:
…sen är det bara att köra!
Läs mer:
SAN JOSE – VEGAS 0-3 (Slut)
TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Otroligt.
O-t-r-o-l-i-g-t!
Vegas Golden Knights nollar San Jose Sharks och är – vänta, jag tycker det känns så mindblowing att skriva att jag måste dra ute på det ett tag… – klara för västra konferensfinalen.
Det kan inte hända.
Men – humlan flyger, vi laddar batterierna när vi sover och de gyllene riddarna slår alla.
• • •
Allra mest anmärkningsvärt med detta är ju att de efter första perioden ikväll gjorde allt så rätt.
De spelade på ledning på korrekt sätt, la sig inte på idiotiskt vis på försvar utan fortsatte anfalla – samtidigt som de stängde ner hajarna helt och hållet.
Därmed är det, återigen, bevisat att Vegas kan spela, och vinna, på alla möjliga sätt – och att galante Gallant är en genial coach.
• • •
Tampa och Vegas såg alltså till sätta in det dödande slaget när motståndarens strupe var blottad.
Som man ska göra, som man måste göra.
Kan Caps och Jets följa det exemplet kommande natt?
We will see.
• • •
Men självfallet har de ingen chans mot vare sig Predators eller Jets i en konferensfinal.
Och den som säger något annat får med riddarna att göra. De vill att omvärlden ska vara övertygad om att de blir svepta i fyra raka.
• • •
Då provar vi att ta farväl av Disqus igen då.
Från och med i morgon skriver ni, tror jag, i ett nytt kommentatorssystem – och Nils Paulsson kommer förklara hur ni gör i ett separat inlägg.
• • •
Sömn, folks, sömn.
Nu ska jag tillgodogöra mig liten sådan – för att studsa upp till morning skate i hallen jag ser lysa i mörkret precis utanför hotellrumsfönstret.
Väl mött när Caps och Pens går upp i ringen.
SAN JOSE – VEGAS 0-2 (Period 2)
TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Vid min gud.
Vegas Golden Knights – laget som inte ens fanns för ett år sedan – är en period från västra konferensfinalen och har tvåmålsledning under bältet.
Kan det här otroliga hända?
I så fall…ja, jag vet inte vad i så fall men nåt spektakulärt ska jag hitta på.
• • •
Marchand säger att han tycker det var ”pretty stupid” av NHL att ringa och klaga på hans slickande.
Well, nu kan han ju slicka såren hela sommaren om han vill
(tack Viberg, för den…)
• • •
Det är inte ofta man ser mål som ingen uppfattar när de görs, men det är ju inget snack.
Schmidts skott träffar rakt i kameran mitt i buren.
Vaket av ”Toronto” att notera.
Jag blir dock inte det minsta förvånad om det finns Sharks-fans som tror att det är Bettman som sitter hemma med en pilsner och fötterna på bordet och ringer till hallen och säger ”Öh, nu ska Knights ha ett mål, blås av”.
• • •
Sören på Rören är fortsatt en av hemmalagets piggaste spelare.
Där finns det hjärta.
• • •
Knights spelar mycket bättre i andra, gör det betydligt svårare för hajarna att simma genom mittzonen och blottar inte halsarna lika ofta.
• • •
Min skepsis visavi Reaves består, jo – men när Carrier nu är skadad kan jag förstå att galante Gallant hellre spelar honom än Nosek och Tatar-Biffen.
• • •
Har inte velat säga något tidigare, för det låter så gnälligt, men idag är jag, på grund av betydande sömnbrist, tröttare än någon gång tidigare under årets playoff-resa och ser mycket fram emot att bara avnjuta den slutperioden på ryggläge i en soffa – vikarierande korresoffan! – här i Pittsburgh-rummet.
SAN JOSE – VEGAS 0-0 (Period 1)
TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Det skummar och skvätter och kokar och bubblar i hajtanken – sån vild action är det mellan varven.
Vid flera tillfällen känns det som att riddarna får upp fossingarna ur plurret precis som hajarna ska slå igen käftarna och klyva dem på mitten.
Eller kanske ska man det som att Marc Andre-Fleury byggt en sån där stålbur runt kassen som Richard Dreyfuss tar med sig ut på havet i ”Hajen”.
Blomman har varit lika svinbra som när han höll nollan i den avgörande matchen mot Kings – och dessutom haft avsevärd tur.
Men Knights bör vara förvarnade.
Det kommer koka ännu mer i tanken ju längre kvällen går. Till slut kommer det se ut som när mördarfiskarna går till anfall i ”Piranha”.
• • •
Sören på Rören får mitt i inledningsperren en standing ovation för sitt outtröttliga slit.
Ja, han är ju så bra att jag härförleden fick för mig att jag skulle förklara hans smeknamn för några amerikanska kollegor.
Det slutade med att de bara tittade stumt på mig.
Försök själv översätta ”Sören på Rören” till engelska…
• • •
Det finns nästan inget mer mäktigt i hockey än när Sharks kommer i såna där anfallsvågor – gång på gång på gång.
Knights, som är farliga när de väl hittar över offensiv blå men inte gör det så särskilt ofta i den här matchen, måste utjämna spelet en smula.
Annars håller inte detta.
• • •
När blev Pete DeBoer en så butter typ?
Han ser ut som han är missnöjd och grinig och, i varierande grad, upprörd hela tiden.
• • •
Jaha, det var domarna som vann serien åt Tampa – på order från Bettman.
Det påstår i alla fall Bruins-fans som hör av sig .
Och självklart, Bettman ville att den största hockeymarknaden i hela i USA – den som verkligen genererar tittarsiffror – skulle få sitt lag utslaget av ett lag som få andra än locals och hockeynördar bryr sig om.
Lurig är han också, så han ringde domarna och sa “ge Bruins ett fem-mot-tre-läge och ett powerplay på slutet, så det inte syns så tydligt att vi vill att Florida-laget ska gå vidare…”
Människor är verkligen inte så dumma som man tror.
De är dummare.
• • •
Tänk om Prins Oscar Lindberg skulle ta och stjäla Wild Bills thunder med ett avgörande mål ikväll.
Det vore lite skoj.
• • •
En stilla crabcake med tartarsås och coleslaw bars just upp på rum 2019.
Önska mig ”Bon Apetit”.
TAMPA – BOSTON 3-1 (Slut)
• • •
Jaha, här kommer nästa high pressure-drama – laddad med löfte om historiska triumfer och hot om undergång.
Hungriga hajar med nyslipade huggtänder ska försöka bita riddarna från Las Vegas rätt över halspulsådern – och riddarna, i sin tur, avser att storma in i hajtanken och en gång för alla sätta harpunerna i hjärtat på The Great White.
Should be great.
• • •
Jag kan inte riktigt släppa hur Bolts vann sin serie.
De losade alltså första matchen hemma i Amalie och panik utbröt i supporterleden.
Sedan vann de inte bara Game 2 hemma, utan båda matcherna i Boston – och avslutade med dagens statement till avgörande.
Tampa Bay Lightning förtjänar väldigt mycket mer respekt än de fått senaste månaderna.
• • •
Callahan – ett sant monster i ikväll; I told you! – tar Marchand i hand.
Men han häller den inte längre än nödvändigt, om man säger så.
• • •
I och med att B’s fått packa trunken blir det per automatik färre matcher i veckan. Vi har två imorgon, men sedan bara en per kväll – oavsett vad som händer.
Skönt på ett sätt, tråkigt på ett annat.
• • •
OK, såväl krönika som Vigge Hedman-intervju är lämnad till ivrig hemmaredaktion.
Nu lutar vi oss tillbaka och låter den stora elimination-söndagen rulla vidare med The Pacific Showdown.
