Washington – eller Pittsburgh.
Om några timmar har den ena av de bittra rivalerna i andra Stanley Cup-omgångens mest emotionella serie slagläge.
Det avgörs nu, när de går i upp i en garanterat glödhet Game 5-vals i Capital One Arena i Washingtons Chinatown.
Själv befinner jag mig i Nashville och håller som bäst på att stånka ihop intro till den Game 5 som börjar HÄR om två och en halv timme.
Jag kommer dock att ha Caps vs Pens på skärmen och tänkte ni skulle få ett färskt inlägg att kommentera till.
Be my guest – och så hörs vi framåt Gametime i ett Bridgestone Arena som redan har rungande pirr i magen.

PITTSBURGH – WASHINGTON 3-1 (Slut)
WINNIPEG – NASHVILLE 1-2 (Slut)
• • •
2-2 här och 2-2 där – och 2-2 även där borta.
Och det skulle vara väldigt förvånande om det inte blir 2-2 också när Boston och Tampagår i clinch i sin Game 4 i TD Garden kommande natt.
Ett väntat scenario, vill jag påstå.
Det är fruktansvärt bra och jämna lag som möts i de här fyra serierna och när det ena av dem i praktiken måste vinna och det andra bara vill brukar tvånget räcka längst.
Räkna med unik fyrklöver i Game 7 nästa vecka.
• • •
Ja, det går väl att säga att Preds i natt gjorde som Jets gjorde i första matchen.
De var extremt defensiva och disciplinerade och såg liksom till att ta syret ur alla Jets offensiva ambitioner.
Därmed har bägge lagen visat att de kan vinna på alla möjliga och omöjliga sätt.
Hur de uppträder i Bridgestone på lördag är helt omöjligt att förutse.
• • •
Patrik Laine fick i alla fall bryta sina måltorka på slutet – på ett satan så fint sätt också.
Tekning, pucken tillbaka rätt på Patriks klubblad – och tjong i medaljongen mellan landsmannen Pekkas ben.
Kan nog betyda en del del.
• • •
Hagelin, om någon undrar, kan prata.
Så de har i alla fall inte behövt skruva igen käken med tråd åt honom – och han slipper leva på flytande föda.
Det är en annan levnadsregel:
Bryt aldrig käken.
• • •
Kung Kenta blev, vad jag förstår, den siste som någonsin fick en Disqus-kommentar länkad till den här bloggen publicerad.
En en fit, så lojal som han varit den här säsongen.
Imorrn får ni läsa Nils Paulssons inlägg om hur ni ska bete er i fortsättningen – och sedan publicera era synpunkter och kommentarer under det.
För typiskt nog blir det nog inte så mycket till blogg imorrn kväll. Jag sitter på ett plan när matchen mellan B’s och Bolts börjar – och under Wild Bill-showen på Strippen är jag, tror jag, på en middag.
Men på lördag trycker vi ner gasen igen.
Tills dess: Läs om The Rules of Life och börja leva efter dem…

* Gäst-edit, fre 4 maj 14.22: Kommentarsförändringen får vänta tills måndag. Kung Kenta blir kanske inte siste Disqus-skrivaren i bloggen ändå. //Nils Paulsson

Slut, Nashville ta’re med 2-1.
Lite mer kommer sen.

WINNIPEG – NASHVILLE 0-2 (Period 2)
PITTSBURGH – WASHINGTOON 3-1 (Slut)
• • •
En annan, synnerligen helig regel i mitt liv lyder så här:
Jobbet går först, gör alltid rätt för dig, skriv så bra du kan och lämna i tid.
Den följer jag slaviskt och därför har jag inte så mycket att komma med i den här pausen; tills alldeles nyss producerade jag nämligen material redaktör Emilia ska ha nu när hon kommer in på redaktionen i Stockholm vid halv.
Men jag ser att Preds spelar betydligt mer konservativt än senast, att Pekka Pinne varit utmärkt och att de leder med 2-0.
Men:
Vi vet – och de vet – hur snabbt Jets vände i tisdags, så detta är långt ifrån avgjort.
Låt oss hoppas att tredje perioden blir ett minnesvärt drama.

WINNIPEG – NASHVILLE 0-1 (Period 1)
• • •
Vilken underlig serie.
Samtliga matcher har ju varit helt väsensskilda.
Först vann Jets med sin extrem-defensiv, sedan hade vi den makalösa hockeyporren i Game 2 och därefter den helt wacko tillställningen i förrgår.
Nu känns det mer jämnt, hårt och fysiskt från bägge håll.
Man vet aldrig vad man får vara med om…
• • •
Pekka Pinne har sina egna rules of life.
Som den här:
Om du får tillfälle – rädda givna mål med knoppen på klubbskaftet.
Jävlar.
• • •
John J, kör du mot 10 000 nu då, när vi tar farväl av Disqus?
• • •
Hartnell kan väl åtminstone låta bli att försöka göra mål?
Det går ju långsamt som i en Emmylou-ballad när han laddar för slagskott.
• • •
Nu ska det spännande att se om Hagge kan prata – eller om han bara kommunicerar via sms för närvarande.
• • •
I hear you HEK, jag förstår argumentet för Hartnell.
Men det finns väl andra än Kevin från Alperna att plocka bort?
• • •
Han måste ha sovit i ett terrarium, Laine, så snake-bitten som han är.
I de senaste matcherna har han ju fått gott om chanser att avlossa sitt gudomliga skott, men tammefan.
• • •
Jag skojar inte, om Jets går hela vägen måste Big Buf vara en av Conn Smythe-kandidaterna.
Det är ju för att få stopp på honom motståndarna göra drastiska ändringar i sina trupper.
• • •
Jag har inga kex, bara snus och kaffe och Coke Zero nu, men det får duga.

WINNIPEG – NASHVILLE 0-0 (En bit in i Period 2)
PITTSBURGH – WASHINGTON 3-1 (Slut)
• • •
Ge aldrig, aldrig upp.
Så löd ju en av levnadsreglerna i introt – och Washington Capitals lyssnade.
De körde min själ så det skvätte om det i tredje.
Men – no enchilada.
Frustrerande, gissar jag.
Men big picture-wise ska de ju ändå vara nöjda över att de tagit en match i PPG Paints – och hur de uppträtt i de här matcherna.
• • •
Chall, det är definitivt min ambition att fortsätta läsa era kommenterar – alltid och jämnt.
Annars skulle charmen med det här gå förlorad.
• • •
Inte nog med att Scott Hartnell katapultats in i laguppställningen.
Det är Kevin Fiala han ersätter.
Lavy gör i sanning oväntade i saker.
OK, nu tar vi och kollar på det här dramat.
Preds måste vinna – och Jets måste ta den gyllene chansen att få ner seriesegrarna i brygga.

PITTSBURGH – WASHINGTON 2-1 (Period 2)
• • •
How very Penguins.
Det känns ju som att Caps har det här – de inte ens blinkar när herr slutspelsexpert Guentzel lyckas få in 1-0 – men på något sätt krånglar sig hemmalaget till en ledning ändå.
Det är just det de är bättre på än alla.
Then again:
Caps blinkade inte efter 2-1-målet heller, så sista ordet är definitivt inte sagt ännu.
• • •
Doctor Bäckström från Valbo!
För ja – det är ju med kirurgisk precision Bäckis lirkar in passningen mellan två Pittsburgh-klubbor, i exakt rätt ögonblick, en tiondels sekund långt, till Oshie vid kvitteringen.
Slikt klarar bara de största hockeysnillena.
• • •
Det är deja Vu all over again när Pens gör ett mål som kräver kameragranskning – men ändå inte för den här gången godkänns det (helt korrekt).
Men de får börja göra mer resoluta mål så vi slipper de här killjoy-debatterna.
• • •
Om Matt Murray går sönder – och han ser ju inte så pigg ut när Orlov träffar honom med en pärla i axeln – kan Pittsburgh…nja, kanske inte hälsa hem, men det blir väldigt mycket svårare för Casey DeSmith framstår inte som något att hålla i handen när åskan går.
• • •
Hoppas John J dyker upp till sena matchen.
Han är ju den stora Disqus-kungen och har nästan 10 000 (!) kommentarer publicerade.
Det vore direkt vemodigt om han missade the last call.
• • •
Van Bastens knä, vafalls! Ska du hålla på och terrorisera bloggarn med påminnelser om Piggelin?
Jag kräver en ursäkt!
• • •
I Winnipeg kommer klockan alltså vara strax efter 20.30 när Game 4 mellan Jets och Preds börjar – och samma klockslag gäller i Nashville på lördag kväll.
Det är fan så sent för hockey, men när NBC säger ”Låt dom starta 20.30” står Bettman med mössan i hand och säger ”Yes sir, of course”.
• • •
Ytterligare en regel:
Ha mycket servetter till hands när du äter chicken wings.
Den blev just väldigt aktuell enär Dominos kom förbi med en kartong…

PITTSBURGH – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Hm hm.
Vad ska vi säga om det här då?
Penguins har mest puck och tillbringar mycket tid i Caps-zonen, men de lyckas aldrig få igång sånt där monstertryck de brukar utsätta sina motståndare för i så här skarpt läge – kanske för att gästerna helt enkelt inte tillåter det.
Och Caps…ja, igen:
De utstrålar nåt helt annat än de brukar göra i playoff.
Lugn.
Säkerhet.
En air av…”yeah, vi fixar det här.”
Och det som hände i förra matchen – det de inte kan kontrollera – verkar de inte ens minnas.
Möcke bra.
• • •
He he, Hagge ser ut som Capstronauten i sitt jättelika visir.
Eller som Tony Soprano sa åt Uncle Junior när han provade ut en snarkmask:
Har du skjutit ner några MiG-plan idag?
• • • 
Capitals penalty kill är verkligen elit i det här slutspelet.
Applåder.
• • •
Ingen kan anklaga beslutsfattarna på NBC för att vara populister när de radar upp den inte helt okontroversiella trion Doc Emrick, Pierre McGuire och – som lätt skrynklig cherry on the top – Mike Milbury i en och samma sändning.
• • •
Vad hade PPG Paints-publiken för problem med att Bäckis gav Malkin en liten höfttackling?
De har fått Wilson avstängd – på goda grunder, anser ju jag – och kan inte bli greedy nu…
• • •
För mig kommer det känns oerhört ovant att inte ha Disqus uppe under matcherna.
Det har varit där jag liksom träffat er, inte inne i själva bloggen.
Nu får ni bara hälla in kommentera som ni vill, utan att passera Biffen-filtret först.
Men det är väl bara en vanesak, I guess.
• • •
Men det finns fortfarande utrymme, och tid, för Penguins att veva igång.
Någon gång i den här serien måste de väl börja spela riktigt intensiv, explosiv hockey?
• • •
Stephenson, ja.
Så ska hockeyspelare inte heta, tycker jag – det låter mer som namnet på en singer-songwriter från Leeds.
Men den här Chandler är inte dum.
• • •
Jag kom på ytterligare några Biffen-motton som jag strävar efter att leva upp till varje dag.
Kom i tid.
Se till att skorna är putsade och glasögonen rena.
Håll truten ibland.
Tänk ”Vad skulle Zeb Macahan gjort nu?”
Var inte rädd att be om hjälp om hjälp behövs; att gå omkring och låtsas vara macho när nöd råder är ren idioti.
Var snäll mot äldre – i synnerhet de som tillhör familjen; ring ofta och lyssna på vad de har att säga.
Poppa egna popcorn.
• • •
Ja, det var la det for now.

Jag har trampat omkring på den här lugubra planeten i snart 51 år och borde, tycker man, snart kunna kallas vuxen.
Men jag vet inte – det känns inte så.
På de de allra flesta sätt är jag precis samma kanalje som jag var som 16-åring; lika barnslig, lika fnissig, lika lätt uttråkad av ”seriösa” saker och lika storögt, gränslöst och passionerat förälskad i allt som jag tycker gör livet värt att leva – fast alla tråkmånsar sa att jag skulle komma att ”mogna” och ”växa från” besattheten i musik, film, tv-serier, deckare, hockey, juicy burgers, rockbands-T-shirts, salt lakrits, timslånga sessioner vid Vegas roulettebord, bowlingskjortor, coola Elvis-souvenirer, amerikanska roadtrips och det som aldrig slutar ropa och locka där ute i kvällen, när the city lights tänds och sorlet stiger på barerna.
Samtidigt finns det några måhända mer vuxna visdomar och motton som faktiskt fastnat genom åren och som jag försöker följa – fast de är lättare att formulera och nicka instämmande åt än att verkligen lyda konsekvent.
Jag gör dock mitt bästa.
Här är några exempel.
Försök alltid leva i nuet; det är det närmaste en mening med alltihop vi kommer.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad – så banalt och klyschigt, men likafullt det bästa av alla rättesnören.
Undvik de humorlösa, snåla, präktiga, förnumstiga, griniga, gnälliga, långsinta, överdrivet envisa och självgoda.
Stay, som Frank Sinatra sjunger, young at heart – för don’t you know, fairy tales can come true, it can happen to you, if you’re young at heart.
Ta inte dig själv på så stort allvar.
Lyssna mycket på Beethoven, Duke Ellington, Hank Williams, Louis Armstrong, Louvin Brothers, Coltrane, Aretha, Smokey Robinson, Ramones, Prince, Patti Smith, Primal Scream, Madonna, Daft Punk, Viktor Norén och St. Vincent.
Duscha varje dag.
Ifrågasätt ständigt dina egna åsikter, ompröva alla ståndpunkter, var aldrig orubbligt tvärsäker och lyssna på andra – grundligt.
Avnjut en dry martini – gin, lite vermouth, tre straighta oliver – före middagen då och då.
Bli under inga omständigheter bitter, förgrämd och hatisk.
Bär alltid strumpor.
Bry dig inte så mycket om vad andra tycker – men respektera alla, utom möjligen de som inte uppskattar ”Seinfeld”.-
Spring bara om du är jagad av gangsters.
Skratta.
Mind your own business, var inte fördömande, försök ha överseende, inse att saker och ting sällan är så enkla och svart-vita som det verkar, lägg dig inte i andras skit i onödan.
Läs Mark Twain, Karin Boye och Mike Vaccaro i New York Post.
Stick to your style – no matter what.
Ge aldrig, aldrig upp.
Och viktigast, liksom svårast, av allt:
Håll inte på och grubbla, fundera, älta om och oroa dig över sådant du inte kan kontrollera. Det som händer händer, det som är är – och det enda som inträffar om du gräver ner dig i det är att allt riskerar att, helt i onödan, gå to waste.
Now, de flesta av dessa maximer går att rekommendera hockeyhjältarna som utkämpar de episka Stanley Cup-slag vi just nu fokuserar på i den här bloggen, men det var framförallt för att komma fram till sista punkten jag inledde kvällens intro med den här något egenartade harangen.
Alltså:
Ägna inte en tanke åt det du inte kan kontrollera.
Detta elfte budord är det alltid nödvändigt att lystra till för idrottare som vill nå framgång, men framförallt när de verkligt stora ögonblicken närmar sig – och allra, allra helst när det blivit som för Washington Capitals i den infekterade playoff-serien mot Pittsburgh Penguins som nu fortsättare med Game 4 i PPG paints Arena
Efter Tom Wilsons tre matcher långa avstängning är de arga, ledsna, besvikna och upplever att de blivit utsatta för ett rättsövergrepp.
Men de kan inte göra ett skvatt åt saken – och därför måste de bara släppa det.
Möjligen kan de sluta sig som grupp kring ilskan, eller enas om att ”vinna för Tommy”, men bäst är att blocka alla tankar och känslor kring hela den där affären och bara fokusera på att spela årets bästa hockey.
Eljest riskerar det bli som för, exempelvis, Vancouver Canucks när backen Aaron Rome stängdes av i tre matcher i Stanley Cup-finalen 2011.
Från den stunden gjorde de knappt något annat än ältade och malde om hur orättvist det var – när de inte var upptagna med att klaga på domarna eller, som i Roberto Luongos fall, uttrycka frustration över att han inte fick mer cred av motståndarna – och redan då gick det att förstå att Boston till sist skulle vinna.
Det vore för jäkla synd om Caps lät det hända, för det har verkligen sett ut som att de har något på gång den här våren och faktiskt skulle kunna dräpa sin gamla plågoande om de bara fortsätter på samma sätt.
Tom Wilsons frånvaro, hur orättfärdig den nu än ter sig i Caps-ögon, får under de omständigheterna helt enkelt inte bli en distraktion.
Det är onward and upward som gäller nu – bara.
Penguins har för övrigt alla skäl i världen att anamma samma hållning.
De är ju också arga, tycker att gästerna från huvudstaden varit fula och respektlösa och provocerande (Trotzen!) och kolla, Aston-Reeses käke är ju av.
Men det är bara att glömma.
All energi, all koncentration, all tankeverksamhet, alla känslor måste användas till att spela en sjujävla hockeymatch och för allt – allt – i världen undvika att hamna i 1-3-underläge.
It is a rule of life – och Stanley Cup.
• • •
Nyss red Daniel och Henrik Sedin in i solnedgången.
Nu tar vi, efter åtskilliga år, farväl av ännu en trotjänare.
Detta är, har jag fått klargjort för mig, sista kvällen med Disqus.
I morgon kopplar tekniska avdelningen in det nya kommentatorssystemet.
Exakt hur det kommer fungera vet jag ej, men min eminenta och tekniskt bevandrade kollega Nils Paulsson har lovat förklara för er i ett inlägg under morgondagen.
Vad jag vet är att den här förändringen sker i enlighet med nya EU-direktiv, att man kommer behöver vara inloggad för att kommentera – men det är ju ni redan, annars läste ni inte detta – och hör här:
Vi ska i alla fall inledningsvis testa att köra omodererat.
Alltså – ni kan skriva rakt in, utan att jag godkänner kommentarerna först. Och det betyder ju att ni för första gången kan fortsätta kommentera och debattera även de kvällar när jag inte är in action.
Huruvida vi fortsätter på detta nya sätt är, frankt uttryckt, upp till er.
En av den här bloggens främsta förtjänster är att den haft ett så civiliserat och trivsamt och roligt kommentatorsfält – och så vill jag att det ska fortsätta vara.
Med andra ord:
Keep it clean – or have it taken away…
Men till dess – låt oss ha en sista, underbar natt med gamla Disqus!
• • •
Som sagt – jag har också sett att det är något speciellt, något nytt, med den här upplagan av Capitals.
Likafullt är jag förundrad över hur många som redan tycks se det som givet att de slår ut Pens och går vidare.
Hallå, var har ni varit senaste två åren?
Jag ber att få påminna om att pingvinerna låg under med 2-1 efter de tre inledande konferensfinalerna mot Senators ifjol – och att de i serien innan, mot ett visst Washington, såg ut att vara helt slut när de tappade 3-1 till 3-3.
Men de hittade sätt att vinna då också, för det är vad Pittsburgh Penguins gör, och den som tror nåt annat än att det kommer bli rysligt svårt och hårt för Caps ikväll är ute och cyklar.
• • •
Sommar direkt – utan att passera vår.
Sa jag inte något om det igår?
Och satan – jag har varit ute på Manhattan och gjort ärenden idag och let me tell you, det är som en ångbastu out there.
I betong.
Jag var efter några timmar svettigare än Dustin Byfuglien i andra övertidsperioden.
Och nu ska jag sätta mig och kolla på hockey.
Lite lugubert känns det ju.
• • •
Det låter som att Geparden från Nykvarn kan vara redo för tjänstgöring igen.
Han har varit på is några dagar redan, men tidigare stannat med the taxi squad när de som ska spela lämnat isen.
I förmiddags följde han, rapporteras det, med Crosby och de andra ut i omklädningsrummet.
Hoppas.
Man vill ju se Hagge.
• • •
En regel inga hockeyspelare ska följa – i alla fall inte när de befinner sig på isen – är den där om att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Det vore ju, som exempel, inte så bra om Filip Forsberg lät bli att pricka in puckar på Hällebucken för att han inte vill vara med om några baklängesmål…
Däremot tycker jag definitivt de ska lyssna på Duke Ellington, dricka drajjor och vara young at heart – för don’t you know, it’s hard to be narrow of mind, if you’re young at heart.
• • •
Det gläder mig i hjärteroten att höra att Coyotes bytt till sig Marcus Krüger.
Att han – den tvåfaldige Stanley Cup-mästaren med Chicago – skickades till farmarlaget av Hurricanes kändes så djupt ovärdigt.
Nu får han ny chans i en underbar miljö – och återförenas med Yellbear Hjalmarsson.
Grattis, Kryckan!
• • •
I Winnipeg ser det ut som att Predators fått för sig att medicinen mot Jets stavas mer fysik och mer nastiness.
För gissa vem som kliver in i laguppställningen ikväll?
Scott Hartnell.
Oh, dear.
Personligen tycker jag de ska koncentrera sig på att spela så jävla bra hockey som möjligt, för det man inte kan kontrollera…ja, se ovan.
• • •
Jag har fått lite bannor för påståendet att Marcus Sörensen kallades ”Sören på Rören” under in tid hos Mesta Mästarna.
”Fake News”, rasar Djurgården Hockey på Twitter, rentav.
Ooops.
Jag skyller på sektion A9 på Hovet, där har de i alla fall alltid sagt så.
Själv får jag kanske se till att undvika det smeknamnet i reguljära referat, men i bloggen kommer Sören på Rören alltid vara Sören på Rören.

Det är för bra för att steka.
• • •
Men really – jag tror Preds kan få det tufft ikväll igen, oavsett vad de koncentrerar sig på.
Jets har DET i år, den där märkliga karisman och feeling som antingen bara finns där eller inte.

Om man parar den med hur storväxt truppen är, och ändå så jävla snabb, börjar man lätt tänka på LA Kings 2012.
Just saying…
• • •
Här har vi en regel till:
När de stora Stanley Cup-matcherna börjar ska man sitta djupt koncentrerad och titta.
Det gör jag nu.
Let’s go!

Hur väl kan du dina NHL-legendarer? Har du koll på NHL-lagens rockhymner? Finska profiler? Det är dags för Bjurmans kluriga quiz igen. Hur många klarar du idag?