NASHVILLE – WINNIPEG 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Givetvis.
Årets match match får inte ta slut efter bara tre perioder.
Nu blir det som redan var ett andlöst drama ännu mer hårresande nervigt.
Ojvoj.
• • •
Björkstrand, vad säger katten?
Jag utgår från att den nickar instämmande åt dig och konstaterar att ja, det var ju det här du och Biffen sa.
Har man ledningen med blott ett mål och lägger sig på försvar när tio minuter återstår går det ju alltid åt helvitte.
• • •
Mark Scheifele är some hockey player.
Men måste han ha ett så krångligt efternamn?
Jag har fortfarande aldrig skrivit ut det utan att kolla stavningen.
• • • 
Tidvis under tredjeperioden är det sånt makalöst hallå här i Broadway-ladan att jag tror jag sitter upp och ner – inne i bastrumman på en Slayer-konsert.
• • • 
Visst, Jofa-trion – Johansen och Flipper och Arvy – är glödhet.
Men det kommer straffa sig för Preds om de inte får igång liiite mer secondary scoring.
• • • 
Efter tumultet i slutet av andra har Bridgestone börjat bua varje gång Big Buf rör pucken.
Det får inte mer effekt än när – de garanterat – buar åt MTS Bell Place i veckan.
• • •
Mina hjältar:
Filip Forsberg – och Kyle Connor.
• • •
Håll i er nu…

NASHVILLE – WINNIPEG 3-2 (Period 2)
• • •
Vi var några stycken som på förhand hade förhoppningar om att det här skulle bli hela Stanley Cup-slutspelets klimax – en monsterserie för historieböckerna.
Nu får vi vårt lystmäte.
Två fruktansvärt begåvade, hungriga, aggressiva, snabba, starka hockeylag ger allt hela tiden.
Tidvis är det så det svartnar för ögonen och gommen fylls av blodsmak.
Fy fan vad härligt! 
Tack Nashville och tack Winnipeg.
• • •
Ja, satan i honky tonk-parketten vilken slägga Subban bombar in vid kvitteringen.
Jag kommer tänka på gamla Buster-hjälten Super-Mac.
Han sköt en gång sönder ett helt hyreshus, han.
• • •
Jag med, Hek, jag med.
Vad trodde du?
Det går åt mycket värdefull kroppsvätska när man ska sätta sina spikar.
• • •
Hackspetten från Kusmark får på en sjusatan till mörsare han också.
Ojvoj.
• • • 
Pausunderhållaren hade rätt.
Det här är a wicked game just nu.
Vi hör inte många avblåsningar som inte följs av nasty gurgel och svavelosande trashtalk-karnevaler.
Så ska det vara, förstås.
Det är två av världens bästa hockeylag som krigar om de största drömmar som finns.
• • •
Surt för Coppen som gör ett i mitt tycke regelrätt mål, men får det bortdömt för att domarna fått för sig att Matt Hendricks ska åka ut för interference bara han kommer i närheten av Pekka Pinne.
• • •
Det är hett på läktarsektionen precis framför pressboxen också.
Ett Jets-fan i Maples Leafs-tröja – ja, fråga inte mig… – som ser ut som en tjock Waynes World-version av Chief Bromden i ”Gökboet” ylar provocerande högt varje Jets gör mål eller smaskar in hemmaspelare i planket och en medelålders Preds-supporter i Arvidsson-jersey är inte förtjust.
Kommer inte sluta bra, är jag rädd.
• • •
Vem fan är det som INTE spelar Laine när de kommer loss två-mot-två?
• • •
Tre poäng på Flipper nu.
Jag sa ju att det var något i ögonen på honom i morse.
• • •
Chris Isaak uppträder i Fiala-tröja.
Vilken ära ändå.
• • •
Nu ska jag försöka hämta andan en smula – inför en tredjeperiod som lovar mer än den största kärleken.

NASHVILLE – WINNIPEG 1-2 (Period 1)
• • •
Jag trodde jag skulle få fortsätta paraden av Berra Yogi-citat med ”It’s deja vu all over again” i det här inlägget.
Men det är det inte alls.
I fredags såg Jets till att knäcka Preds med sin ohyggligt täta, tunga, ogenomträngliga defensiv.
Nu har de uppenbarligen bestämt sig för att använda sina sylvassa offensiva verktyg lite mer frekvent och lite mer kreativt.
Total scenförändring i det avseendet – men har äger matchen på samma sätt som senast.
• • •
Annars får ju partyt i Smashville lite bättre skjuts i starten ikväll, för att uttryck det försiktigt.
Jag tycker det känns som allt händer i ett svep: Carrie Underwood sjunger en otrolig nationalsång, välgödda fotbollsspelare i bar överkropp eldar på med catfish dränkt i öl och Ryan Johansen stänker in 1-0 efter 27 sekunder.
Jamboree monumentale.
• • •
Big Buf är inte bara en defensiv stridsvagn som manglar alla som kommer i hans väg.
Han har offensiva färdigheter också och så fort han får pucken i bra läge i PP säger det pang.
• • •
Som någon i närheten i utbrister:
Chanser som den när Flipper brer den fina leverpastejmackan åt Johansen vid det tidiga ledningsmålet, fick de nästan inte en enda under första matchen.
• • •
Laines stolpskott…holy hell.
• • •
Ryan Hartman är tillbaka i Predators uppställning – på bekostnad av Salomäki.
Riktigt tänkt av Lavy, skulle jag säga.
Det behövs lite mer sandpapper hos hemmalaget.
• • •
Det är alltså Carrie Underwood, Fru Fisher, som sjunger nationalsången.
Ingen omtumlande skräll, men JÄVLAR vilken pipa hon har.
• • •
Men Pekka är inte Vezina-Pekka just nu.
Oturligt det.
Man ska vara som bäst nu.
Att vara bäst i grundserien betyder ingenting.
• • •
Den biffiga samlingen hjältar från fotbollslaget Titans som dyker upp på ”scenen” på ena kortsidan för den sista publik-boosten är verkligen en syn, för de tar av sig i bar överkropp och, mja, man får intrycket att lokala Hells Angels-avdelning är in the house.
• • •
Ikväll har fansen i Bridgestone har inte bara fått små blinkande lampor.
De har fått hela, blinkande plastsvärd a la Star Wars i Preds-färger och effekten när de viftar med dem är i sanning häftig.

• • •
Om det där, Hek, tvistar ju de lärde.
Somliga menar att det bara är bra och avslappnande och beppar på som vanligt, medan andra tror på teorin om att spara energi.
PK vet nog vad som passar honom best.
• • •
18.00 är en luguber tid att starta hockeymatcher på.
De ska starta 13.00, 15.00, 17.00, 19.00, 19.30 eller 20.00 – men inte 18.00.
• • •
Jotack, Mathias, jag gillar baseball. Faktiskt lite mer än jag gillar amerikansk fotboll. Under slutspelet kan jag till och med bli riktigt gripen.
Yankees och Kansas City Royals är mina lag.
• • •
Jets hade inte ett enda powerplay i första matchen – och vi förstår nu varför Preds undvek att ta utvisningar.
Det smäller så fort de får chansen.
• • •
Det är ju för fan Chris Isaak himself som underhåller i pausen – på scenen där fotbollsbiffarna stod nyss.
Wow wow, honom ska jag avnjuta nu!

Det var New York Yankees klassiska citatmaskin Yogi Berra som sa det första gången.
– It’s getting late early.
Bronx Bombers hade förlorat de två första duellerna i en fjärran playoff-serie, förmodligen mot Boston Red Sox, och den älskade vardagsfilosofen från Missouri sa som det var.

Slutet närmade sig fast sagan just hade påbörjats, skymningen föll mitt på blanka eftermiddagen, det blev sent tidigt…
Så är det – eller hotar att bli – för några av lagen i årets Stanley Cup-slutspel också.
Inte minst Nashville Predators.
Favoriterna.
Allas älsklingar.
Söderns ros.
De har laddat för en ny, lång Stanley Cup-vår på brusande Broadway i nästan ett år. Längtat. Drömt. Plågat sig för att bli ännu bättre, stålsatt sig för att klara den omänskliga pressen. Tränat, jobbat, svettats, lidit och krönt den långa, tidvis hopplösa vandringen genom vardagslunken med en grundserieseger.
Som emellertid bara var ett delmål; i praktiken helt poänglös om den inte följs upp med något ännu större.
Men nu måste de redan i Game 2 i slutspelets andrarunda kvittera den ledning Winnipeg Jets – bortsett från finalmotståndaren ifjol överlägset bästa motståndaren de stött på under de här två årens magiska playoff-resa – skaffade sig i Bridgestone Arena för ett par dygn sedan.
För vad händer annars?
Det blir late early – och allt kan ha visat sig vara förgäves.
Å andra sidan är det just sådana situationer som skiljer vinnare från losers och män från pojkar – och klarar man inte att vända på tiden och hindra för tidiga solgångar har man inget i den ultimata hockeystriden att göra
För som Yogi Berra – New Yorks kanske populäraste idrottsman någonsin, i synnerhet om man räknar bort de som verkligen var bra på baseball – också sa:
– It ain’t over til’ it’s over.
Det är alltså bara för Nashville att plocka fram sin allra, allra bästa hockey – och göra kväll till morgon.
• • •
En inställd honky tonk-kväll är också en honky tonk-kväll, försöker jag intala mig själv.
För nä.

Det blev ingen svängom på byn igår kväll
Klockan var halv ett när jag hade satt punkt och skickat det sista till Emilia och jag insåg det fullständigt omöjliga i att försöka jaga ikapp vänner som hade stått på sedan åttatiden.
Så nu har jag suttit och ugglat på rummet två av tre kvällar.
Det är verkligen inte så man ska göra Music City, Tennessee.
Men igen:
Jag kan jag åtminstone glädjas åt att jag, till skillnad från somliga mediauppbådet, kan gå på morning skate och intervjua hockeyspelare utan att knocka dem med min blotta andedräkt…
• • •
Yogi Berra sa mycket annat skoj, och sant, också. Här är några av hans mest klassiska ”yogismer”, som de kallas i New York – och ja, jag bara väntar på lämpliga ögonblick under slutspelet att använda dem till.
– It’s deja vu all over again.
– Nobody goes there anymore, it’s too crowded (om en restaurang i St. Louis).
– You can observe a lot by watching.
– A nickel ain’t worth a dime anymore.
– 90 percent of baseball is mental. The other half is physical.
– Always go to other people’s funerals, otherwise they won’t go to yours.
– If you can’t imitate him, don’t copy him.
• • •
Jag slog en grov indianare igår – på övertid – och glömde publicera slutrapporten jag faktiskt klämde ur mig.
Och nu är den borta, för jag inser inte misstaget förrän Yzz86 påpekar det i spåret och hinner radera ”originalet”.
Förlåt.
Kanske är det ett tecken på att jag behöver en night off snart…
• • •
Själva verkar Predators-spelarna inte särskilt stressade över att himlen börjat mörkna över Tennessee-slätterna.
– Nä, säger Eky Ekholm när jag träffar honom efter en morning skate som inte är någon morning skate utan ett simpelt lagmöte, vi har numer så mycket erfarenhet av playoff att vi inte får panik bara för att vi förlorar en match.
Han harklar sig lugnt och fortsätter:
– Vi ska inte säga att vi är nöjda och inte behöver ändra på nånting alls, vi fick ju stryk. Men vi tycker att vi gjorde väldigt mycket bra saker i första matchen och bör i stort sett fortsätta på samma sätt. Vi måste bara bli lite skarpare i avslutningarna.
Japp.
Det är en lysande idé.
• • •
Ser på bilder från Vegas att hundratals fans redan i arla morgonstunden radat upp sig utanför Golden Knights träningshall i Summerlin för att ge laget en rungande sendoff innan flygresan upp till San Jose.
I gamblingmekkat låter man sig inte nedslås av en kantrullare i sudden death. Där vet man att det bara är att fortsätta satsa tills Fru Fortuna ler igen.
• • •
Det är en ännu en ljuvlig förmiddag i Nashville – solen gnistrar på en himmel så knallblå att Tomas Ledin skulle kunna göra ett dubbelalbum om den – så efter värmningen som inte är någon värmning tar jag en stilla promenad i kvarteren runt Country Music Hall of Fame.
En lisa för själen, i sanning.
Fast dagen når sitt verkliga klimax när jag går in och rotar i museum-shoppen och hittar något så oväntat som en Gram Parsons & The Fallen Angels-T-shirt.
Gram har Nashville helt skandalöst alltid negligerat, men någon finns det tydligen som fattat hur stor och viktig och fantastisk han var – och denna T-shirt, ljusblå till färgen, ligger nu självfallet i min dataväska här under pressläktarbänken.
• • •
Paul Maurice talar så tyst under sin presskonferens att jag inte lyckas uppfatta några nya femplus-citat men han verkar ha kul för egen del för mellan små gutturala muttranden skrockar han gott för sig själv åt något han uppenbart tänkt på.
Jag hade ingen aning om att han var en sån entertainer, men placerar honom härmed nästan högst upp på listan över favoritcoacher.
• • •
Vart jag går idag är det kollegor som börjar klucka om att jag väl måste skaffa lägenhet i Buffalo i höst.
Yeah yeah, det hade för min del varit mer angenämt om, till exempel Arizona vunnit draftlotteriet.
Men jag gillar i alla fall KeyBank Center och really:
Alla som sedan i natt uttrycket sitt medlidande med Rasmus och skrivit saker som ”stackars pojk” ska ju veta att det han inte skulle ha minsta anledning att byta sitt liv mot deras.
Han får spela i NHL, kommer bli mångmiljonär, lär vad det lider bo i en fantastisk villa i någon av norra New Yorks mest affluenta lyx-enklaver – och bara det faktum att han kommer dit borgar ju för att Sabres snart är en playoff-contender igen.
• • •
Att Hackspetten från Kusmark fått Big Buf som överrock i den här serien känns inte alldeles fair.
Det är som att en talgoxe skulle tvingas slåss om födan med en flygödla från Jurassic Park.
Men potatisodlarsonen bara rycker, med ett snett leende, på axlarna när jag tar upp denna fysiskt sett något ojämna match-up.
– Jag är ju inne och röjer runt målburen rätt mycket och där befinner ju även han sig, så det blir en del möten. Men jag försöker hålla mig ifrån honom, jag har inte mycket att sätta emot i tacklingarna där, han är väldigt stor och stark och tung. Jag får försöka vara smartare än honom istället.
Och att det såg ut som att inte bara Buf utan hela laget faktiskt sökte upp honom för att försöka stoppa honom från att generera så mycket energi hela tiden?
– Ja, litegrann kanske. Trouba var på och slog på mig nån gång också. Men man får slå tillbaka och visa att man inte viker ner sig.
Som att nån inbillar sig att själve Arvy nånsin skulle göra det!
• • •
Viberg från Svenska Fans brukar beskriva sig själv som ”ond” och vidimerar riktigheten i den karaktäriseringen genom att DM-håna mig för att jag tvingas sitta på hotellrummet om kvällarna.
Nåja, jag ÄR i alla fall i Nashville – och han i Växjö.
Dessutom:
Kvällens match börjar redan 18.00 lokal tid och visserligen flyger jag vidare imorrn men inte så förfärligt bagarväckning-tidigt så lite honky tonk på Robert’s Western World ska vi ändå hinna med.
Hur är draget i downtown Växjö en söndagkväll?
• • •
Toby Enström har en otroligt snygg kostym – svart-vit-rutig, och såna kommer inte många undan med, men i Nordingrå har de sån stilkänsla att allt ser perfekt ut – på sig när han kommer lommande genom Bridgestone-environgerna efter morgonövningarna.
Däremot sportar han inte längre, som i yngre dagar, så mycket bling-bling.
– Nä, flinar han, det var i Atlanta, det. Nu bor jag ju i Winnipeg. Där är det viktiga att man pälsar på sig ordentligt.
Synd ändå.
Jag gillade de Biggie Smalls-inspirerade halskedjorna!
• • •
Det är inte bara i Vegas fansens hopp lever.
Här i Smashville blev det tyst i fredags, men bara tillfälligt.
Stan som tristessens vindar glömde har laddat för ny urladdning ikväll och kommer, om något, att vara ännu mer högljudda i sina sympatiyttringar.
Jag har hörselkåporna med mig.
• • •
När man går ut med finländska kollegor får man alltid höra livfulla anekdoter – och nu vill jag se Patrik Laine spela fiol på isen.
Han förnekar tydligen bestämt själv, men trovärdiga källor uppger att han efter ett av målen mot Wild åkte förbi motståndarnas bås och spelade fiol med klubban över armen (det ska vara nån Åbo-grej) för landsmannen Mikko Koivu.
Sånt är ju strängeligen förbjudet i NHL och just därför skulle jag älska att se reaktionen bland Nashvilles spelare.
Och fans.
Tänk bara HEK…
• • • 
Så tidigt som jag kommer till matcherna – jag är till exempelvis på plats långt, långt tidigare än några spelare och coacher – kunde man tro att jag skulle snika rätt på lite inside-info om vem som sjunger nationalsången.
Men icke.
Har inte en aning.
Eftersom det var han, den rätt träige, Dierk Bentley senast tror jag de kör med en kvinnlig vokalist ikväll och hoppet står till Kacey Musgraves, Miranda Lambert eller Lee Ann Womack.
Dolly vågar jag inte drömma om på så här tidigt stadium.
• • •
Lyssna på Vanessa, John J. Jag vet att du inte är nån fena på modern teknik, men du kan alltså med några enkla ingrepp ändra inställningar så du får kanadensiska kommentatorer och aldrig mer behöver höra Doc…
• • •
Det vore överdrivet att påstå att Flipper Forsberg är kort i tonen när han pratar med gamle Biffen efter lagmötet på förmiddagen.
Men han är samlad.
Fåordig.
Har fokus nån helt annanstans.
– Det är inte så mycket att fundera över. Vi ska spela som vi gjort hela året och göra mål. Till slut lossnar det, säger han med nåt i blicken som indikerar att puckarna som satt i stolpen i förrgår kommer sitta så jävla hårt i nättaket i kväll att alla bara kan sticka och brinna.
• • •
I grunden är det Johnny Cash-stil som gäller för er bloggare ikväll också, men jag har hängt en somrigt ljusblå kavaj över hela anrättningen.
Så helheten andas mer…Kenny Rogers.
• • •
Maurice pratar beundrande om hur bra Toby Orr och Big Buf är tillsammans.
– De två har spelat ihop så länge att de verkligen kan varandra innan och utan.
Tell me about it, redan hösten 2010 reste jag till Atlanta för att göra ett knäck om detta omaka par, fick ut dem på isen i Phillips Arena efter en träning, tog bild och slog upp stort med vinkel på ”Fyrtornet och Släpvagnen”.
– Toby är coolast i världen. Skriv det, sa Buf och spände blicken i mig.
• • •
Hörnqvists puck var ju inne, det är inget snack om den saken, men det blev inget mål i alla fall och de som hävdar att NHL och domarna och gud och regeringen och rentav Leif GW är på Penguins sida kanske ska hålla lite låg profil ett tag.
• • •
Min bänkgranne här på pressläktarens frontline är ingen mindre än förre målvaktskämpen Chris Mason, numer nåt slags tv-personlighet här i Nashville.
Har ni några hälsningar?
• • •
Ho ho, vad Hörnqvist och Devante-Pelley gormar och svär åt varann mellan utvisningsbåsen.
Man kan inte tro att de snart kommer skaka hand och säga snälla saker åt varann.
Men det ska de.
• • •
Brage är fortfarande obesegrade i Superettan, vill jag apropå ingenting påpeka.
• • •
Det är en särskild sorts känsla att sitta på en pressläktare och slita med ett sånt här intro och samtidigt följa en annan match laptoppen.
Det är det också – en aningen uppstressande – känsla att mitt i allt också trycka fram en liten krönika om matchen på laptoppen innan deadline…
Men allt går med kaffe, vilja och kärlek till såväl Stanley Cup-hockey som till redaktörerna hemma i Stockholm!
• • •
Nu åker vi igen – mot en horisont där solen väntar på ena laget och natthimlen på det andra.
Mycket nöje!

De lyckade vinna förstarundan trots två förödande nederlag i Betongbunkern precis i början.
Visst.
Men då var det Columbus Blue Jackets från Ohio Washington Capitals spelade mot.
Nu är det Pittsburgh Penguins som står för motståndet – och let me tell you:
Under denna era åker du inte till det kuperade västra Pennsylvania med 0-2 i rumpan och vänder Stanley Cup-serier.
Det går inte.
Mästarna är för bra, för sluga, för skickliga på att göra det som behöver göras i de stora matcherna.
Caps spelar med andra ord med en strypsnara runt halsen idag och enda sättet att se till att den inte dras åt är att göra en massa mål och vinna.
Lätt sagt, svårare att göra.
Men det är ett måste.
Och mer har jag faktiskt inte att säga om dagens matiné. Jag är ju kvar i Nashville och avser krama ur mig ett saftigt intro lagom till Game 2 mellan Preds och Jets – och därmed finns det ingen tid över till en anständig Caps-Pens-tagning.
Men jag sitter här i Bridgestone-källaren och ser denna tidiga drabbning på TV, så välkommen in i spåret. Det kommer uppdateras lika frekvent som vanligt.
Här, i själva bloggen, hörs vi igen framåt 01.00 er tid.

VEGAS – SAN JOSE 3-3 (Period 4, OT pågår)
TAMPA – BOSTON 2-6 (Slut)
• • •
Jösses, vilken action.

Det känns som att hjärtat ska stanna varje gång endera laget kommer över offensiv blå, för så fort de gör det slår det liksom gnistor om dem.
De SKA avgöra i varenda anfall, ser detut som.
Men nej.
Nattmangling tar vid.
• • •
Bara NHL klarar av att skapa den här buzzen på en ny marknad som Vegas – och sedan själv fucka upp den genom att döma bort klassiska sudden death-mål
Ja, som det blivit – att man inte ens får komma åt målisarna – är det förstås rätt beslut att underkänna Marchessaults avgörande, men ja, ni vet….zzzz.
• • •
Jag har ingen flight att passa imorrn, men det är synd om mig i alla fall, HEK.
Här kommer ju inte hinnas med någon honky tonk innan last call.
Två kvällar av tre i Nashville på rummet.
Bu!
• • •
Jag har mina hjältar Wild Bill respektive Sören på Rören och ändrar mig inte.

VEGAS – SAN JOSE 3-3 (Period 3, OT väntar)
TAMPA – BOSTON 2-6 (Slut)
• • •
Oh, big time drama väntar – helt i Sin Citys smak.
Själv sitter jag fortfarande och hamrar på draft-texter redaktör Emilia ska ha om en 24 minuter så jag hinner inte säga så mycket här.
Men hjältar tippar vi ju alltid och känner jag Wild Bill rätt avgör han genom att fullborda sitt hattrick.
Skulle istället Sharks vinna är det Sören på Rören som slår till.

Buffalo Sabres vinner draftlotteriet, då där hamnar Dahlin.

VEGAS – SAN JOSE 2-3 (Period 2)
TAMPA – BOSTON 2-6 (Slut)
• • •
Lookie lookie.
Nu hugger ju hajarna, med The Great White Burns i spetsen, som vore matchen en ny ”Sharknado”-sequel – och plötsligt ligger Vegas under för första gången i hela slutspelet.
Det här kommer bli intressant.
• • •
The Magnificent Wild Bill Karlsson.
Vad säger man?
Han står för en femstjärnig insats i ikväll och gör precis allt rätt.
Snart får de bygga ett helt Strippen-casino med Wild Bill-tema.
• • •
Efter sju perioder och två minuter – exakt – är det alltså någon som lyckas göra mål på Fleury.
Och sen två till.
Ett sånt hjältedåd – utfört av Brent Burns.
• • •
Nu glömde Jones Hedbäs alla visdomar för ett ögonblick.
Wild Bill är en helvetes pricksäker sniper, men i alla fall – 2-0-pucken kan han inte, helt oskymd, släppa in.
• • •
Jag håller med DeBoer, William Carrier borde fått en major-utvisning för sin fula bentackling.
Sån skit ska han väl inte hålla på med.
• • •
Sören på rören får beröm för sina slicka passningar av Ed Olczyk och Micheletti.

Inte mer än rätt.
• • •
”Casino” var det, ja.
Emellanåt är ju somliga på isen lika arga och våldsamma som Joe Pesci-karaktären Nicky Santoro.
• • •
Apropå Heks och Challs egen lilla skvallertråd glömde jag berätta det i går.
När jag en timme efter slutsignalen igår kväll klev ut ur pressrummet i Bridgestone för att gå på toa kom PK Subban gående med Lindsey Vonn.
Han stannade vid Adam Vingan från The Tennesseean och frågade:
– Vad tyckte du om matchen, Adam?
True story.
• • •
Nu får jag ge John J åtminstone lite rätt i Marc Andre Fleury-debatten.

Det här ju hans klart minst övertygande framträdande hittills.
• • •
OK, nu får vi se.
Var hamnar Rasmus Dahlin – och till vilken kommer bloggen ligga på rull nästa säsong?

VEGAS – SAN JOSE 1-0 (Period 1)
TAMPA – BOSTON 2-6 (Slut)
• • •
Jag tror vi kan slå fast att Sharks inte satt i baren på Bellagio till 03.30 i morse för att glömma torsdagsknocken.
De har en helt annan spänst i fenorna ikväll och ger riddarna bättre motstånd än de fått i hela slutspelet.
Om de någon gång bara kan spräcka den nolla Blomman nu hållit i sju raka perioder (!) kan de kanske göra serie av det här ändå
• • •
Yup, där dyker han upp och prickar in ettan, Wild Bill – och han gör det ju lika snabbt som Lucky Luke drar revolvern i en duell.
Tjusigt var ordet.
Men den stora prestationen är ju Millers. Han sätter medvetet det stenhårda skottet i planket så att Wild Bill ska få returen. Vilket snille.
• • •
Det smäller mer i den här matchen än det gjort på Strippen sedan Scorsese spelade in ”Casino”.
• • •
Ha ha, introt i T-dojan.
Det är over the top på ett sätt saker och ting bara kan vara over the top i den där absurda fantasistaden.
• • •
Man skulle bra gärna vilja veta vad Hedbä sagt åt Jones under dygnen som gått sedan genomklappningen.
Något väldigt klokt och upplyftande är det uppenbarligen.
• • • •
Världen är full av surgubbar – av alla kön – och några av dem sitter just nu säkert och fnyser och gnäller om att Jeremy Roenick klätt ut sig till Elvis i en ”allvarlig” hockeysändning.
I själva verket är det ju förtjusande charmigt och underhållande och skojigt.
• • •
Den stora vinnaren i första delen av draftlotteriet är Carolina, som gick från elfteplats i rankingen till top 3.
Minst sagt speciellt med tanke på att de just nu har varken general manager eller coach.
Men hjärtliga gratulationer till Emil Ullbrand – Sveriges enda kända Hurricanes-supporter. Han förtjänar en framgång efter den här deprimerande säsongen.
• • •
Vi kunde höra en hel värld – minus Uffe Bodin – andas ut när Oilers hamnade på tiondeplats…
• • • 
Den stora förloraren är Ottawa Senators, som var rankade som nummer två men ramlade ur Top 3-bilden och nu får välja först som fyra.
Men då kan de antagligen ändå tinga Brandon Tkachuk och det är fan inte så dumt.
• • •
Tänk om Rasmus hamnar i Montreal.
Det kommer bli sånt hallå där uppe att det omöjligen går att föreställa sig på förhand.
Men för egen del kan jag ju inte låta bli att tycka att det vore oerhört häftigt.
Den staden, den historien, den makalösa hysterin…
• • •
Rangers-fansen grymtar och stånkar för Blueshirts ramlade bakåt och får välja som nia och därmed är de utanför gruppen som kan plocka de verkligt gnistrande juvelerna.
• • •
Exakt när Adam Boqvist väljs är alltmer oklart, men just nu ser det ut som att hamnar i antingen Arizona, Detroit, Vancouver eller Chicago.
Hyggliga alternativ.
• • •
Trodde ni upplösningen av lotteriet skulle komma nu?
Självfallet inte, NHL drar ut på skiten och låter oss vänta till nästa paus.