Så var det dags igen. Har du klarat de tidigare quizen med bravur? Här får du några fler nötter att knäcka.
Klarar du dem bättre än polaren?
WASHINGTON – PITTSBURGH 2-3 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 7-0 (Slut)
• • •
Sju fucking noll.
Alltså, en gång till – lyssna här:
Sju.
Fucking.
Noll.
Till Vegas.
Mot San Jose.
I Stanley Cup.
Det borde inte vara möjligt, men Vegas har ju trotsat själva naturlagarna hela säsongen, så varför inte.
Vänta ska ni se, snart börjar nog kännarna och konnässörerna rentav ta de gyllene riddarna på allvar…
• • •
Det är ju inte så konstigt att hajarna blir lite förtörnade. De ska föreställa The Great White men framstod mer som mörtarna till och med jag fick upp med metspö i sjön Bästen i Gagnef i forntiden. Likafullt: Det är puckat av Evander Kane att hålla på så där. Det är inte direkt som att han hjälper laget att ta revansch om han blir avstängd.
• • •
Knights har alltså redan gjort lika många mål som under hela serien mot Kings – och Sharks släppt in nästan dubbelt så många som i fyra matcher mot ankorna.
Hedbä får använda sina skills som psykolog de närmsta dygnen.
• • •
Och Flower håller tredje nollan i årets slutspel – på fem matcher.
Men nej, han är ju inte så bra…
• • •
Nu är det bara absurt decaf-kaffe kvar här på rummet, men jag dricker det med.
Jag måste ha smaken av kaffe, och illusionen av koffein, för att kunna fungera.
• • •
Konstigast av allt är kanske att sju riddare gjorde mål – och att Wild Bill inte var en av dem.
Men tre assist får väl anses som ett anständigt facit det med.
Vi får se vad han säger i luren om trekvart nånting.
• • •
Ja, vi får väl säga att andrarundan började som den skulle.
Med ett ljuvligt brak.
Imorrn fortsätter den här i Nashville, med monstermötet mellan Preds och Jets. Då sitter Herr Biff i pressboxen och vid min gud – då ska vi rocka här i bloggen.
Väl mött i honky tonk-natten!
WASHINGTON – PITTSBURGH 2-3 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 5-0 (Period 2)
• • •
Vad finns det att säga?
Utklassning pågår i Sin City.
Och just nu, just här, ångrar jag en smula att jag inte åkte dit istället, för där är ju klockan halv tio-tio när slutsignalen går och dra mig i boxarnäsan – fatta vilket ohyggligt sjöslag som utbryter i barerna och på kasinogolven i grannskapet då.
• • •
Det är inte bara DeBoer som ser ut som en ost som legat framme på diskbänken i några dagar.
Även spelarna har en lätt chockad uppsyn.
De kom ju in i den här striden med ett jävla självförtroende efter sin ankslakt – och nu är det raderat. Väck. Sönderskjutet.
• • •
Men John J, så blir det ju för alla bra lag. Har man duktiga spelare försvinner de – till NHL och KHL. Ingen kommer undan.
• • •
Det är inte som att riddarna slår av på takten heller.
De bara pumpar och pumpar – i akt och mening för att platta till hajarna så mycket det går, förstås.
• • •
Det är ju ändå fint att Dell hjälper Jones och delar på bördan. Eller dellar, kanske man ska säga.
Förlåt…
• • •
Det enda som saknas nu, om Sharks-fansen ursäktar, är att Wild Bill får sätta en puck också.
Blir mer att prata om då när jag ringer lite senare…
WASHINGTON – PITTSBURGH 2-3 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 4-0 (Period 1)
• • •
Herregud, vad är det som HÄNDER på Strippen?
Riddarna är som de gorillorna Bryzgalov pratade om i Vancouver-OS för åtta år sedan, de som han menade precis hade släppts ur en bur och – iklädda Team Canadas rödvita jerseys – bara kom ut på isen och sprängde sönder matchen.
Det står alltså 1-0 efter 4.31, 2-0 efter 4.57, 3-0 efter 6.02 och 4-0 efter 11.43.
Jag skojar inte, det är en av de mest imponerande rivstarterna jag nånsin sett.
• • •
Marty Jones släppte in tre mål under hela serien mot Anaheim.
Nu visslar det in fyra puckar på en halv period.
Morsning korsning.
• • •
John J, tar du det så personligt – att UllaBulla kommer tillbaka hit?
Det är väl roligt för honom, är det inte?
Undrar vad det är för klubb som signat den gamle artisten.
Jag tror på Columbus.
Då blir du lite glad ändå.
• • •
Wild Bill, sure, en otrolig målskytt. Men när det behövs också extra Flower i egen kasse.
Undra på att coacherna älskar honom.
• • •
Jag vet inte, Hek, datorn är ju helt ny. Ska den kunna bli uppfuckad av Disqus? Jag höll i alla fall på att kräkas rakt ut när den tycktes ha dött den hårda döden. Det får inte, KAN inte, hända igen.
• • •
Det här med att gå och vänta i tio dygn skadade inte Riddarna mer än det skadade flygindustrin att jet-motorn uppfanns back in the day.
Satan, det är ju som att all energi de samlat på sig under det ofrivilliga uppehållet bara exploderar i en brutal urladdning.
• • •
Som om det inte vore nog med allt annat tänker tydligen Flower vara lika djävulskt bra också.
Good luck, hajar..
• • •
Fint det här med att befinna sig i Central-tidszonen ändå.
En period är avklarad av den sena matchen och klockan har inte ens hunnit bli tio.
Det kanske hinns med en stänkare innan last call ändå…
• • •
Sören på Rören får tag i det här.
DeBoer kan lika gärna skicka upp honom i förstakedjan nu.
• • •
Alldeles nyss ringde Bengan från DC, så nu ska jag ta och koka en lite artikel på de verbala råvaror han gav mig.
WASHINGTON – PITTSBURGH 2-3 (Slut)
• • •
Ja, det där var ju ett praktexempel på det jag håller på och tjatar om jämnt.
Penguins vet mer än alla andra om hur man vinner slutspelsmatcher.
Det spelar ingen roll vad som händer, hur det står eller huruvida de inte har något riktigt flyt.
Till slut vaskar de fram tillräckligt många chanser – och vinner.
Det är ingen tillfällighet .
• • •
Tjäna John J, vad har du varit 🙂
• • •
Sullivan kommer nog att få hitta en ny kedjekamrat åt Malkin och Hagge när de är redo för tjänstgöring igen.
Bengan visade sig ju vara ren dynamit ihop med Crosby och Guentzel.
Holy macaroni.
• • •
Det här kan ju inte vara sant, även den här laptoppen har börjat uppföra sig egendomligt redan – och verkade efter en omstart ha lagt av helt.
Är det nån som driver med mig?
Jag köpte den ju för bara några veckor sedan.
• • •
Man kan verkligen fråga sig vad som hände Holtby.
Han var helt magnifik i två perioder, brakade sen ihop under några minuter – och så var det över.
• • •
OK, nu rullar vi tärningarna i Las Vegas, Nevada igen.
Det ska bli otroligt spännande att se hur den här matchen, och serien, artar sig.
WASHINGTON – PITTSBURGH 1-0 (Period 2)
• • •
Märkligt det här.
Det här inte gjorts några fler mål sedan Kuznetsov slog på raketmotorn i 17:e sekunden – men det beror då jädrar i min lilla låda inte på att det blivit tajt och händelsefattigt och trist.
Artisterna på isen radar tvärtom upp chans på chans, åt bägge håll, och 4-4 vore ett mycket rimligare resultat än 1-1.
Men rätt vad det är brister fördämningarna, det är vad jag tror.
På med störtkrukan i tredje.
• • •
Pens första powerplay-uppställning är rätt powerful även utan Malkin.
Men Caps penalty kill-formation imponerar ännu mer.
Den enheten har nu dödat 18 utvisningar i rad.
Väldigt mäktigt.
• • •
TV-reklamen med Duncan Keith och Patrick Kane, när de står som två byfånar och tjatar om att en sportdryck är ”smooth”, kan vara den mest värdelösa jag nånsin sett.
• • •
Well, det är inte bara Holtby som excellerar. Penguins har, det får alla lov att erkänna, lite otur också.
Den puck Playoff-Guentzel sätter i stolpen hade till exempel lätt gått in i Wells Fargo i söndags…
• • •
NFL har sin draft ikväll och meddelas kan att Cleveland Browns just plockade en Baker Mayfield som förstaval.
• • •
Caps powerplay har vi inte fått se något alls av ännu, för pingvinerna är mycket noga med att inte ta några utvisningar.
Det är en mycket klok strategi.
• • •
Hento, man får tycka vad man vill om kommentatorerna, men de mest legendariska stammisarna i spåret – John J, du, några till – kan inte go dark för att NBC använder kommentatorer ni inte gillar.
Det är inte som att jag kan göra något åt saken…
• • •
Ja, Tom Wilson har de rykte han har och det kostar honom ibland.
Men det, ryktet, har ju inte uppstått ur tomma intet – om vi säger så.
• • •
Snart är det dags för Sören på Rören!
Hurra!
• • •
Nu kan jag höra det omisskänneliga ljudet av country-marinerad basgång från nån honky tonky i grannskapet och det är nästan så jag på Pavlos Hundar-sättet sätter på mig kavajen och bara går dit.
Men TV-kvällen hare ju bara börjat.
Nu rullar vi vidare.
WASHINGTON – CAPITALS 1-0 (Period 1)
• • •
Ja, andra omgången börjar ju omedelbart svänga som ”Copperhead Road” – den stora brottarhiten i låtkatalogen min biffige medpassagerare i eftermiddags satt samman under några decennier.
Vore vi några fler här i rummet i Nashville – fler än jag och den lilla kaffebryggaren alltså – skulle vi rentav formera oss för linedance på parketten.
Sånt tempo, sån intensitet, sånt häftigt drag har den här inledande matchen.
Much obliged, som Earles kompis i ”The Wire” sa.
• • •
Caps start får betraktas som rätt…lyckad.
17 sekunder hinner gå – sen kommer Kuznetsov flygande som ett MiG-plan och bara smaskar in pucken bakom en Murray frusen till is.
Ojvoj.
• • •
Pingvinerna ser inledningsvis lite yrvakna ut och står mest och tittar medan hemmaspelarna surrar som humlor runt dem.
Men efter en halv period kommer de på att just ja, det är slutspel nu och börjar spela satan så explosiv hockey de också.
Mumma, hörrni!
• • •
Så här ett par veckor senare är det helt obegripligt att Holtby faktiskt var petad de två första matcherna mot Blue Jackets.
Det var dock rätt beslut då, Grubauer hade verkligen överglänst honom i slutet av grundserien.
Men nu är zen-buddisten från Lloydminster fan bättre än någonsin.
• • •
Han skulle aldrig säga det så någon utanför en trång kretsen hörde, för nordamerikanska hockeyspelare gör inte så, men mellan skål och vägg är jag övertygad om att Crosby svär samma eder om Ovetjkin som Gunde Svan svor om Torgny Mogren.
Så länge han är aktiv kommer han aldrig tillåta att generationskamraten som utmanat om världsherravälde i tretton år få vinna några viktiga och stora dueller – i något sammanhang.
Men Torgny vann ju till slut en femmil i VM i alla fall – i Val di Fiemme 1991 – och nån gång kanske The Great Eight…ja, vi får se.
• • •
Ni som inte är på Twitter ser ju aldrig det, men varje gång jag postat ett intro flaggar jag för ny ”sändning” där – och nästan varje gång piskar Kung Kenta inom loppet av några sekunder in både en ”Like” och en retweet.
Det känns, faktiskt, inte som att kvällarna börjat förrän han genomfört ritualen.
Så ge Kung Kenta en extra applåd nu – han är bloggens egen starthare.
• • •
Nu ska vi väl inte hälla kallt vatten på nöjda fans i huvudstaden, men Capitals harv 8-2 på Penguins i Game 1 genom tiderna…
• • •
Visste ni att Sörensen kallas Sören på Rören?
Om inte – håller ni inte med om att det är ett femstjärnigt smeknamn?
• • •
Att han lyckas missa öppen kassen från favoritläget indikerar att Ovie kanske är lite väl ivrig – för att inte säga övertänd.
• • •
Jag blir helt bedrövad över att John J utvecklat såna aversioner mot Doc och Pierre att han släcker lampan och går och lägger sig så fort de dyker upp i rutan.
Hur ska det gå?
De är ju NBC:s två förstacentrar och kommer garanterat kommentera alla finalerna – till exempel.
Kom igen John J, vi kan inte ha det så här! Nätterna blir tomma utan dig!
• • •
Nu kom jag just på att jag inte ätit nåt mer än en macka på LaGuardia i förmiddags och en torr kaka på planet ner, så nu ska papa Biffen ta och ringa room service.
Time waits for no one, heter det i sången.
Inte NHL heller.
Det blir vi varse nu när vi just borstat dammet av kavajaxlarna efter den omtumlande upplösningen av första Stanley Cup-omgången – och bara ett dygn senare kastas rakt in i rond nummer två.
Personligen hade jag, trots min fäbless för gränslöst överflöd av hockey, gärna sett åtminstone ett dygns uppehåll. Kronologi, uppdelning och tydlig sortering är viktiga saker för en gammal skivsamlare…
Men the show must go on och vi får i alla fall vara glada över att de inte gör som i NBA, där andra omgången ibland startar fast den första fortfarande pågår – what the hell is the hurry, boys?
Och vi börjar, höll jag på att börja febra om, med två rungande detonationer direkt, men egentligen – what else?
Det hade börjat med rungande detonationer hur ligan än strukturerat spelschemat, för det ingår inget annat än Rumble In The Jungle-artade showdowns i denna sanslösa omgång.
Vi har två veckor av absoluta måste-matcher framför oss – inget annat.
Den allra första spelas mellan Washington Capitals och Pittsburgh Penguins i Capital One Arena i DC alldeles strax – och den andra mellan Vegas Golden Knights och San Jose Sharks i T-Mobile Arena på The World Famous Strip framåt småtimmarna.
Jag följer dem från ett hotellrum i Nashville-stadsdelen Vanderbilt och lovar bränna på som Boston Bruins förstakedja natten lång.
Hoppas ni är med och både tar emot och slår egna räkmackor – helst mitt på tejpen.
• • •
Det är under tågresor till Washington jag brukar kunna avlägga rapporter om kändisspaningar, men idag har jag faktiskt en från the friendly skies ovan West Virginia att berätta om också.
Vem är med på Delta-kärran från LaGuardia om inte – Steve Earle!
Mer Nashville blir det inte, även om Nashville alltid upplevt den samtida musikscenens ende riktige outlaw som lite för farlig och förhållit sig lite avvaktande – och jag har inte flugit med någon coolare sedan John Malkovich satt framför på vägen till LaGuardia från Montreal våren 2014, eller rentrav när både Stellan Skarsgård och Nicklas Bäckström klev på SAS-kärran från Newark till Stockholm en augustikväll för några år sedan.
För som om inte annat signaturen McNulty i spåret vet är ju Steve Earle inte bara en förträfflig, ruffig singer-songwriter med klassiker som ”Copperhead Road”, ”Guitar Town” och ”The Devil’s Right Hand” under bältet.
Han är ju Bubbles sponsor Walon i ”The Wire” också.
Zeb Machan-klass, ju.
• • •
Som någon – det var väl PlayoffWill – konstaterade i spåret igår är det nästan lite tjatigt med ännu en Caps-vs-Pens-serie.
Man kan inte låta bli att känna att…amen vad fan, kan det inte bli lite variation någon gång?
Men samtidigt:
Det är ju en evergreen, en klassiker, en never-ending fabel som när den väl börjar rulla igen griper tag som inget annat.
Den har har ju så många schatteringar, så många underliggande storylines, så mycket historia och laddning.
Kan det här, undrar vi så här strax innan de släpper pucken i Betongbunkern, vara året när Bäckis och hans vapenbröder bryter förbannelsen och slutligen lyckas klubba ner pingvinerna?
Well, ni såg kanske vad jag tror i tipset som publicerades i inlägget tidigare: De gav bra signaler under andra delen av Columbus-serien och har chansen, men på sikt kommer mästarna åter visa sig vara så där briljanta på att vinna playoff-matcher.
Ikväll, i första kapitlet i denna senaste sequel, skulle det dock inte förvåna om hemmalaget biter den gamla rivalen i halsen och ruskar tills han förblöder.
• • •
Men lika upplyftande det var att se att Steve Earles vagga in i mittgången på den lilla Delta-kärran, lika nedslående var det att ögonblicket senare konstatera att jaha, på raden framför mig sätter sig nu ett ungt par med en bebis.
Givetvis gallskrek denna bebis hela vägen ner till BNA – i två timmar.
Karma för att jag klagade på att ungarna lekte i korridoren utanför lägenheten igår, antar jag.
En skrikande bebis måste man ju bara ta. Det går inte att göra nånting, inte klaga, inte ge föräldrarna menande blickar, ingenting. Det är ju en bebis och bebisar skriker och ingen rår för det.
Mer än Gud då.
Fan för honom…
• • •
Det här kanske ni redan kändes till, men för mig kommer det som en total, och underbart mindblowing, nyhet när min kompis Micke i Hammarby Sjöstad berättar att han och alla andra djurgårdare back in the day kallade San Jose-forwarden Marcus Sörensen för – Sören på Rören!
Sören på Rören!
Det är ju bästa smeknamnet genom alla tider och adopteras härmed med öppen famn av bloggen.
Som det sett ut hittills lär jag få använda det rätt så frekvent också.
Trots att han spelar i fjärdekedjan – med The Melkman; ett lysande smeknamn det också – och i huvudsak är tilldelad defensiva arbetsuppgifter gjorde Sören på Rören de facto mål tre matcher i rad under Anaheim-sweepen.
Fortsätter det likadant i T-dojan ikväll får vi nog ta och se till att han blir föremål för lite mer uppmärksamhet än tidigare.
• • •
Till slut lyckades NHL krama ur sig en starttid för draftlotteriet i Toronto på lördag och man, gossarna i ledningen vet hur man krånglar till saker och ting.
De kommer alltså dela upp evenemanget och sänder inledande delen i första pausen i andra matchen mellan Knights och Sharks – och de avslutande, med de tre topp-picksen, i andra pausen.
Klockan kommer alltså vara bortåt 04.00 söndag morgon när vi får veta i vilken klubb Rasmus Dahlin ska bli NHL-stjärna.
Jisses.
Det är ett lotteri.
Get it over with, gubbstruttar.
• • •
Fatta ändå hur det ska pumpa och bubbla och och sjuda av revanschlystnad i Capitals-pojkarna.
Det gick åt helvete mot Pittsburgh 2009, det gick åt helvete 2016 och det gick åt helvete 2017 – och för att förhindra att det går åt helvete även 2018 gissar jag att de är beredda att offra fotleder, testiklar, revben och hela överkäkens tandrad.
Förmodligen kommer det synas redan ikväll.
• • •
Mm, det är torsdagkväll i Nashville. Så visst. Det drar i den sociala nerven. Honky tonk-barerna ropar på mig, frestar med idéer om att jag borde sätta mig i trädgården på Martin’s BBQ och smälla i mig en tallrik juicy ribs och sen gå till Robert’s Western World och hinka några pilsner medan ett ruffigt litet band drar George Jones-covers.
Men nej!
Jag åker direkt från flygplatsen till hotellet och sätter mig direkt och börjar knattra på det här introt och nu ska jag se matcher på en förtjusande jättefläskig storbild-TV och så är det med det.
Ni får dock lova att inget berätta för vännerna Burnside och LeBrun.
Om de visste att jag är i stan redan ikväll, men stannar inne på hotellet…de skulle aldrig sluta håna mig!
• • •
Det har alltså gått en och en halv vecka sedan Golden Knights fullbordade sin sweep mot Kings och man kunde ju tro att hockeyn på den tiden skulle hinna förlora litet av sitt momentum i öknen och riddarfebern liksom avta.
Men glöm det .
Stämningen där ute har bara fortsatt byggas upp och byggas upp och på träningen igår var det inte bara, som vanligt, fullsatt i den flashiga träningshallen i Summerlin.
En DJ spelade musik, cheerleaders eldade på, tusentals fans skanderade ramsor och allmänt förmiddagsparty utbröt i kvarteren runtomkring.
När spelstadens nya super heroes nu, äntligen, går ut i strid igen kommer tio dygns uppdämd extras bara explodera på Strippen.
Det blir nåt, det.
• • •
Well, Suomalinen, det hör till att inte sova mer än några timmar per natt så länge Stanley Cup pågår.
Men vi ska inte överdriva mina uppoffringar; delar av det där tipset och den där krönikan hade jag ju gott om tid på mig att förbereda.
Att jag sedan inte utnyttjade den tiden, utan på klassiskt journalistvis väntade till sista stund, är en annan sak…
• • •
Ingen Hagge, ingen Malkin.
Caps har verkligen chansen att ta kommandot direkt här – och sådana chanser får inte förspillas.
• • •
John J, de har skickat Doc raka vägen från Boston till Washington, men snälla – stanna med oss ikväll.
Du kan väl bara bortse från den gamle gubbtjyven…
• • •
Inte för att jag jag hunnit vara ute ens en sekund ännu, men det känns ändå tydligt:
Det är för lite smålänningar i Nashville just nu.
The CEO of Everything, åk till Rydaholm och hämta farsan och farbror och kom hit!
• • •
Shit, jag höll på glömma att jag befinner mig i en annan tidszon och att slaget i Betongbunkern börjar redan 18.00, lokal tid.
Det är typ nu det, så det här aktstycke måste publiceras pronto.
Så, pojkar och flickor, ladies and gentlemen:
Välkommen till andra omgången i Stanley Cup-slutspelet 2018.
Den kan mycket bli hela vårens största höjdpunkt, så ta ett djupt andetag.
Here we go.
NEW YORK. Det är åtminstone en och en halv månad kvar av Stanley Cup-slutspelet, men redan nu bränner NHL sitt torraste krut i en andrarunda som ser ut att bli något för historieböckerna.
Vi har en fyrklöver i infernaliska tungviktsdraman med de bästa mot de bästa att se fram emot – och de som säger sig veta hur det slutar pratar strunt, men jag tror vi är på väg mot samma final som ifjol…
* * *
Egentligen är det ju rena parodin.
Det slutspelsformat NHL införde för några år sedan är så felkonstruerat och förnuftsvidrigt att andrarundan åtminstone teoretiskt utgör hela festens själva klimax.
Redan nu får vi alltså se ettan mot tvåan i sammanlagda tabellen (Nashville och Winnipeg), ettan mot tvåan i östra konferensen (Tampa och Boston), ettan mot tvåan i Metropolitan-divisionen (Washington och Pittsburgh) samt ettan och trean i Pacific-divisionen (Vegas och San Jose).
Ursäkta mig kära kommissionär Bettman, men – morsning korsning.
Vi har dock inget annat val än att försöka njuta så länge denna prematura ejakulation av möjlig storhet pågår.
Det kommer med all sannolikhet spelas hockey på absolut högsta, tänkbara nivå och potentialen för oförglömliga duster är gränslös.
Gott så, får man väl trots allt säga.
Däremot finns det inget utrymme alls för skrällar. Inga av de möjliga utfallen i serierna kan betraktas som särskilt överraskande. Alla de inblandade åtta lagen har goda chanser att vinna och gå vidare till konferensfinal.
Jag tycker dock – utan att vara det minsta tvärsäker – att det börjar kännas som att vi till slut kan komma att få se en repris av förra vårens Stanley Cup-final.
Någon gång borde det för all del vara Washingtons tur att vinna ett av dessa eviga möten med Pittsburgh i andrarundan och omöjligt förefaller det inte den här gången, inte efter karaktären och beslutsamheten de visade när de vände 0-2-underläget mot Columbus i den inledande omgången. Men regerande mästarna är ju så bra på just det här, de har utvecklat sådana färdigheter i konsten att vinna i playoff – även de sällsynta kvällar när de superstars de kan strössla med i laguppställningen av en eller annan anledning inte levererar. Så det troligaste är ändå att det blir som vanligt – och tar sig pingvinerna bara förbi detta välbekanta hinder kan segraren i den andra öst-gruppen näppeligen stoppa dem.
Senaste finalmotståndaren, Nashville, har liknande förutsättningar. Känns det som. Om man bortser från den avslutande holmgången mot Penguins ifjol tvingas de nu upp mot sin hittills tuffaste motståndare under det makalösa playoff-äventyr som inleddes förra våren. Jets har fler och vassare vapen än någon annan de mött, Pens som sagt undantagna. Framförallt undrar man hur de ska hantera den fysiska aggressiviteten som framförallt Dustin Byfuglien kommer ladda serien med. Predators är ibland lite…mjuka. Men låt oss säga att de i kraft av sin talang och sin rutin och sin hemmaplansfördel ändå vinner en säkerligen historisk Game 7. Då är manegen krattad, för vare sig Sharks eller Golden Knights når rimligen upp på samma nivå.
Eller så gör de visst det. Det är fullt möjligt att jag har uppåt väggarna fel om alltsamman och att det slutliga slaget om hockeyns heliga graal står mellan Boston och San Jose, eller mellan Tampa och Winnipeg.
Allt som är säkert är att Stanley Cup-slutspelet kulminerar redan nu.
Och så var de åtta…
Första Stanley Cup-omgången är slutligen över och nästa tar vid.
Den ser ut att bli exceptionellt sevärd, för nu går de verkliga tungviktarna i clinch – egentligen alldeles för tidigt.
Hur de fyra serierna slutar är omöjligt att förutse, men Per Bjurman gör här ändå ett försök att vaska fram de fyra lagen som avancerar till konferensfinal.
– Washington –
Stanley Cup-titlar: 0
Poäng och placering i grundserien: 105 poäng, etta i Metropolitan-divisionen.
Poängbäst i förstarundan: John Carlson 9 (1+8).
Coach: Barry Trotz.
Målvakter: Braden Holtby (Philipp Grubauer).
Svenskar i laget: Nicklas Bäckström, Andre Burakovsky, Christian Djoos.
– Pittsburgh –
Stanley Cup-titlar: 5 (inklusive de två senaste).
Poäng och placering i grundserien: 100 poäng, tvåa i Metropolitan-divisionen.
Poängbäst i förstarundan: Sidney Crosby och Jake Guentzel, båda 13 (6+7).
Coach: Mike Sullivan.
Målvakter: Matt Murray (Casey DeSmith).
Svenskar i laget: Patric Hörnqvist, Carl Hagelin.
Kommentar: – Solen går upp i öst, vi ska alla dö och Washington Capitals möter Pittsburgh Penguins i Stanley Cup-slutspelets andrarunda. Det finns ändå några givna axiomer här i tillvaron. För tredje året i rad, och för fjärde gången sedan 2009, har vi the never ending Crosby vs. Ovetjkin-thriller i knäet nu igen. Den har hittills, varje gång, slutat med tårar och jämmer för Caps och risken är överhängande att det blir likadant nu också. De hade visserligen en bättre utstrålning under segermatcherna mot Columbus än i många playoff-framträdanden på senare år, verkade lugnare och mer samlade och beslutsamma – och birollsinnehavarna i tredje- och fjärdekedjorna gjorde betydligt tyngre avtryck än vanligt. Men Penguins är Penguins. De har truppen full av extrema matchvinnare och även när de inte är i slag vet laget bättre än alla andra hur man vinner matcher den här tiden på året. Så min gissning är att Bäckis & co nog kan tvinga fram ännu en Game 7 i huvudstaden. Men i den dör drömmarna ännu en gång…
Tips: 3-4
– Tampa –
Stanley Cup-titlar: 1.
Poäng och placering i tabellen: 113 poäng, etta i Atlantic-divisionen.
Poängbäst i förstarundan: Nikita Kutjerov 10 (5+5).
Coach: Jon Cooper.
Målvakter: Andrei Vasilevsky (Louis Domingue).
Svenskar i laget: Victor Hedman, Anton Strålman.
– Boston –
Stanley Cup-titlar: 6
Poäng och placering i tabellen: 112 poäng, tvåa i Atlantic-divisionen och östra konferensen.
Poängbäst i förstarundan: David Pastrnak 13 (5+8).
Coach: Bruce Cassidy.
Målvakter: Tuukka Rask (Antoin Khudobin).
Svenskar i laget: Inga.
Kommentar: De skulle aldrig erkänna det, men Lightning hoppades säkerligen att Maple Leafs skulle vinna Game 7 i TD Garden igår natt. Bruins äger Lightnings nummer sedan länge och slog dem gång på gång under den tidiga vårens fajt om förstaplatsen i Atlantic-divisionen – utom vid sista tillfället, ska man kanske komma ihåg. Då var de, Bolts, å andra sidan nere i en liten svacka och den är nu över, visade de med besked när de väl fokuserade på det de skulle göra i inledningsserien mot Devils. ”Vasy” är lysande i kassen igen, mästerlige snipern Kutjerov har åter blivit lika het som i höstas och i sista matchen i Devils-serien såg hela kollektivet ut som maskinen som mosade alla i början av grundserien. Men ändå. Med sin kombination av tyngd och speed, sitt psykologiska övertag och sin förstakedja, den bästa i hela hockeyvärlden våren 2018, ska björnarna från norr kunna pressa sig vidare i en avgörande Game 7.
Tips: 3-4
– Nashville –
Stanley Cup-titlar: 0
Poäng och placering i grundserien: 117 poäng, etta i Central-divisionen, västra konferensen och ligan.
Poängbäst i förstarundan: Austin Watson 7 (4+3).
Coach: Peter Laviolette.
Målvakter: Pekka Rinna (Juuse Saros).
Svenskar i laget: Filip Forsberg, Viktor Arvidsson, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok.
– Winnipeg –
Stanley Cup-titlar: 0.
Poäng och placering i grundserien: 114 poäng, tvåa i Central-divisionen.
Poängbäst i grundserien: Mark Scheifele 5 (4+1).
Coach: Paul Maurice.
Målvakter: Connor Hellebuyck (Steve Mason).
Svenskar i laget: Toby Enström.
Kommentar: – Hela slutspelets klimax redan nu. Det är ju, på grund av NHL:s stupida slutspelsformat, ettan och tvåan i tabellen som möts här. De borde såklart, som tidigast, kunna gå i clinch i konferensfinalen, men vi får försöka hålla till godo med den hand vi spelats av monsieur Bettman och njuta så länge the showdown of the year pågår. De har utkämpat monstruösa slag i grundserien och nu, när insatserna höjs ytterligare, finns det klassiker-potential i varje rond. Utgången är löjligt svår att sia om. Predators har bättre backar och mer bredd, men Jets är i kraft av två regelrätta förstakedjor vassare och har dessutom fysiskt övertag, speciellt när den väldige Dustin Byfuglien är på isen. Samtidigt har bägge varsin lysande målvakt – och mäktigt stöd av fanatiska fans i de två skränigaste hallarna i ligan. Det kan verkligen gå hur som helst. Men min långtifrån stensäkra gissning är att Predators tar det, tack vare hemmaplansfördel, djupet på centersidan, erfarenheten från ifjol och det faktum att laget i så hög utsträckning är byggt just för de här ögonblicken.
Tips: 4-3
– Vegas –
Stanley Cup-titlar: 0
Poäng och placering i tabellen: 109 poäng, etta i Pacific-divisionen.
Poängbäst i Stanley Cup-slutspelet: Reilly Smith 3 (0+3).
Coach: Gerard Gallant.
Målvakter: Marc-Andre Fleury (Malcom Subban).
Svenskar i laget: William Karlsson, Oskar Lindberg.
– San Jose –
Stanley Cup-titlar: 0
Poäng och tabellplacering i grundserien: 100 poäng, trea i Pacific-divisionen.
Poängbäst i Stanley Cup-slutspelet: Logan Couture 5 (2+3).
Coach: Pete DeBoer.
Målvakter: Martin Jones (Aaron Dell).
Svenskar i laget: Melker Karlsson, Marcus Sörensen, Joakim Ryan.
Kommentar: – ”Börja inte tro på oss nu. Vi trivs bäst med att vara nederlagstippade”, vädjade William Karlsson efter de mirakulösa riddarnas osannolika sweep mot LA Kings. Okej. Jag tycker verkligen det vore fantastiskt om sagan om hockeylaget på Strippen bara fortsatte, men det förefaller FÖR otroligt att de ska kunna knocka ytterligare en av Kaliforniens bjässar. Det tål förvisso att påpekas att Knights inte kommit så här långt av något slags slump. De är utomordentligt väl-coachade, spelar förträfflig hockey i fruktansvärt högt tempo, har ligans kanske ettrigaste och kvickaste forechecking och håller alltid, i alla sekvenser, ihop som lag på ett imponerande sätt. Men de kommer inte kunna åka ifrån den här motståndarna som de gjorde mot Kings. Sharks är också snabba och spelar verkligen fullgången laghockey de med, har udd i alla formationer och truppen full av individuella virtuoser i stånd att avgöra matcher på egen hand, med trade-fyndet Evander Kane i spetsen. Jag tror med andra ord att hajarna kan bita hål på riddarrustningen. Men jag erkänner härmed att jag gärna har fel…
Tips: 2-4
* * *
• Tampa–New Jersey
Bjurman tippade: 4-2 till Tampa
Facit: 4-1 till Tampa
• Boston-Toronto
Bjurman tippade: 4-3 till Boston
Facit: 4-3 till Boston
• Washington-Columbus
Bjurman tippade: 4-2 till Washington
Facit: 4-2 till Washington
• Pittsburgh-Philadelphia
Bjurman tippade: 4-3 till Pittsburgh
Facit: 4-2 till Pittsburgh
• Nashville-Colorado
Bjurman tippade: 4-1 till Nashville
Facit: 4-2 till Nashville
• Winnipeg-Minnesota
Bjurman tippade: 4-2 till Winnipeg
Facit: 4-1 till Winnipeg
• Vegas-LA Kings
Bjurman tippade: 4-2 till LA
Facit: 4-0 till Vegas
• Anaheim-San Jose
Bjurman tippade: 4-3 till Anaheim
Facit: 4-0 till San Jose
