– Next time, there’ll be no next time.

Så säger Sopranos-karaktären Phil Leotardo när han skenmördar den obstinata Lorraine ”Lady Shylock” Calluzzo så att hon lär sig att skicka delar av intäkterna från sin ”racket” till Johnny Sack, inte till den imbecille Carmine Junior.
Tyvärr lyssnar hon inte och sedan går det som det går, men det är en annan historien.
Om det inte varit för att Walden Belfiore för elva år sedan satte en kula i tinningen på honom, och för att han några ögonblick senare fick skallen mosad av ett SUV-däck, hade Leotardo kunnat gå in omklädningsrummen i PPG Paints Arena i Pittsburgh, MTS Bell Centre i Winnipeg och Bridgestone Arena i Nashville och sagt samma sak åt bortalagen som sitter där och väntar på att årets mest ödesmättade match ska börja
Next time, there’ll be next time.
De kommer i och för sig inte bli whacked – allra minst just som de kommit ur duschen… – och ingen behöver understryka allvaret för dem genom att bokstavligen trycka en telefonkatalog mot deras skallar och avlossa en tomhylsa.
Men andemeningen är lika sann för dem som för Lady Shylock..
Nästa gång blir det ingen nästa gång.
This is it.
Do or die.
De vinner – eller åker hem.
Därför tror jag att det här bli hela slutspelets hittills mest infernaliska och underhållande giv.
Som ett Sopranos-avsnitt, rentav – från klassiska säsong säsong 5.
Alla såna matcher, när ett lag i bildlig mening har Phil Leotardos pistolmynning mot pannan, brukar laddas med e djävulsk nerv – och vi får alltså uppleva tre på en gång.
Maronn’, som de skulle sagt i världens bästa tv-serie genom tiderna.
• • •
I förmiddags satte jag mig åter min hyr-Impala, styrde ut på I-95 igen – och fortsatte den här gången helt vägen ner till Washington DC.
Här sitter jag nu, i ett rymligt rum på Renaissance på 9th Street, och laddar för matiné i Bentongbunkern ett par kvarter österut i morgon.
Men först – en afton med room service, Stanley Cup på platt-tv:n på väggen och en tionde session på raken med the good folks of kommentatorsspåret.

Det blir kort sagt en klassisk hotellrumsblogg ikväll.
Såna har en alldeles egen sorts tjusning och nerv, och de hör till, så det här blir skoj.
• • •
Vi kan alltså få se något så sällsynt som en trippel handshake under kvällens gång.

Det tror jag aldrig jag varit med om tidigare; vi snackar om Stanley Cup-versionen av en Royal Straight Flush.
Men min gissning är att det slutar just så.
Penguins, Jets och Preds kommer vinna — och Flyers, Wild och Avalanche gå på sommarlov.

Handshake 1 – i Pittsburg.
Ja, Flyers är ett egendomligt lag som envisas med att varva katastrofinsatser med episka matcher och det är inte helt uteslutet att de plötsligt bara exploderar och blir bäst i världen. Men troligen inte. Sedan segern i Game 2 har de sett direkt letargiska ut – samtidigt som mästarna bara blivit bättre och bättre.
• • •
Ett skäl till att hotellrumsbloggar har en särskild plats i mitt tappra gamla hjärta är att jag råkar vara en inpiskad Hotel Man.
Jag älskar verkligen att bo på hotell.
Det har jag gjort ända sedan mamma och pappa första gången tog med mig, då en så liten biff att jag inte kunde knyta skorna själv, till Anglais i Stockholm och jag blev så tagen av hela konceptet att de fick komma ner i lobbyn och hämta mig mitt i natten för där satt jag med stora ögon och bara tittade och kände och tänkte att ”oh, nattportier, det ska jag bli när jag blir stor”.
Idag bor jag 100 till 150 nätter per år på hotell och jag förstår fortfarande inte ett skvatt av det absurda begreppet ”hotelldöd”.
Det är något med det uttalat temporära i upplevelsen, med transit-känslan, med den givna anonymiteten och med förnimmelsen av att vara i rörelse och på väg som aldrig släpper mig.
Så yeah, jag mår bra såna här kvällar.
• • •
Handshake 2 – i Winnipeg.
Man kunde kanske föreställa sig att Jets skulle få lite stage fright när de ska smasha in matchbollen och bärga första slutspelstriumfen i organisationens historia – inför fans som håller på att förångas av förväntan. Men nä. Kolla på Patrik Laine. Han är lika oimponerad av världen runtomkring sig som idolen Zlatan och kommer vara som allra bäst ikväll. Wild sprattlade verkligen till i Game 3, men utan Zach Parise tappade de all sin edge och nu är säsongen över.
• • •
Carolina Hurricanes hann aldrig sparka Bill Peters. Han sa upp sig frivilligt idag.
I och med det lämnar han sista året på ett kontrakt som gett honom 1.6 miljoner dollar – 13.5 miljoner kronor – på bordet och det gör man ju inte om man inte vet att man har nytt jobb och allt tyder tydligen på att Peters tar över i Calgary Flames i sommar.
Vem som, tar över i Hurricanes kan man undra. De har varken general manager eller coach nu, men väl en ägare som vill lägga sig i allting.
Ledsen, Emil Ullbrand, men det känns inte så lovande..
• • •
Handshake 3 – i Nashville.
Är det någonstans bortalaget möjligen kan undvika att bli eliminerat är det här. Avalanche har stått upp otroligt bra mot mäktiga Preds och hade med lite flyt tagit åtminstone en av de två inledande matcherna i Bridgestone. Men jag tror på Predators – på LAGET, som en känd profil i kommentatorsspåret brukar säga, såväl som på individerna. De började varva upp i förrgår och när de gör det är de extremt svårslagna, i all synnerhet på hemmais.
• • •
Det var en fin ride ner längs 95:an i behagligt solsken under tidiga eftermiddagen, men det blir alltid en mess när man närmar sig huvudstaden.
De har av militärstrategiska skäl lagt upp det så att det ska vara svårt att ta sig in till centrala Washington från de omkringliggande motorvägarna med rullande fordon – jag skojar inte – och resultatet är the traffic mess från helvetet.
Och inne i själva stan blir det bara ännu värre.
Utan trafik ska det ta på sju-åtta minuter från påfarten vid New York Avenue till nionde gatan, men jag sitter i sirapsseg kö åtminstone en timme och därför får jag betydligt mindre tid till att smälla ihop det här inrot än jag hade planerat, varmed det blir lite kort för att vara en så stor kväll.
Men skyll inte på mig.
Skyll på the founding fathers och deras sätt att planera den här staden.
• • •
Jaha, Hakstol ställer Neuvirth i kassen från start idag.
Good luck with that.
Flyers har redan använt tre målisar tidigare under serien – inklusive Neuvirth – och Sidney Crosby har gjort mål på samtliga.
• • •
Man passerar Baltimore på vägen till DC från New York och jag kan glädja ”McNulty” i spåret med uppgiften att jag såg Bubbles i eftermiddags.
Han sålde skrot från sin kundvagn vid infarten till hamntunneln och när jag köpte en meter koppartråd, bara för att vara snäll, sa han ”much obliged”…
• • •
Det är några jobb lediga för de som vill coacha i NHL nu.
NY Rangers, Dallas, Carolina, Calgary (fast där blir det som sagt Peters) och Philadelphia har alla vakanser.
Nä, okej, Philly har inte sparkat Hakstol ännu.
Men de gör imorrn.
• • •
Jag hade ingen relation alls till Avicii, gammal gubbrockare som jag är, men fy fan vad tragiskt.
Mitt hjärta går ut till er youngsters som älskade honom.
• • •
Det bästa med att sitta och vänta på sena matchen från Nashville är att Kenny Alberts och Brian Boucher kommenterar den.
De har verkligen vuxit fram som NHL-sändningarnas verkliga Glimmer Twins.
• • •
Jag har inte hört något från Konsertpianisten idag och vet sålunda inte hur det gick på Scandinavia House igår, men vi får hoppas på en utförlig Game Report här i spåret under kvällens gång.
• • •
OK, time folks.
Första etappen mot The Triple Handshake ska precis till att börja i Pittsburgh.
Låt oss hoppas på blixtar och åska och bomber och granater – och sekvenser som får oss att jubla som Tony Soprano när han hör att Phil Leotardo drabbats av en hjärtinfarkt.

TORONTO – BOSTON 1-3 (Slut)
COLUMBUS – WASHINGTON 1-4 (Slut)
• • •
Ja, nu är risken stor att Leafs, likt Rangers i slutet av februari, möter samma öde som Leonardo DiCaprio när han stötte på en lätt argsint björn i ”The Revenant”.
Kan de inte vinna en sån här match i ACC, då kan ett elimination-drama i TD Gaaaden inte sluta med något annan än att de får ben och buk och armar sönderrivna.
Sorry, fina Leafs-fans in spåret.
Det är nog över.
• • •
Visst är det lite fint när Bäckis, Ovie och Oshie sitter och puttar lite glatt på varann med handskarna i båset i slutsekunderna.
Som liksom för att markera:
– Det gjorde vi bra, mission accomplished.
Och verkligen.
De var på väg att vandra rakt ut i dödsskuggans dal efter de två nederlagen i Bentongbunkern, men nu har de plötsligt utjämnat serien och sett till att
Jävligt starkt det – i synnerhet av ett lag som påstås sakna moral…
• • •
Leafs stora problem är det som varit deras stora problem under hela denna nya era.
De har för mediokra backar.
Ta en sån som Ron Hainsey.
Skulle han platsa i första backparet hos något av de övriga femton slutspelslagen?
Nej – och knappt nån annanstans heller.
Förr eller senare måste Shanny och Old School Lou inse att de är tvingade att offra någon av sina offensiva superstars för en riktig klassback – och egentligen borde de ha gjort det redan vid trade deadline i våras.
• • •
Nu skulle egentligen Game 5 mellan Golden Knights och Kings ha börjat i T-dojan.
Men som Leifby skrev i sin briljanta krönne om Hammarby idag:
Kaffe, kaka, fyra raka (fan vad jag ska sno den ramsan till nästa Stanley Cup-sweep!).
För Knights alltså.
Så vi får första gången på nio dygn klara oss utan Late Night Show ikväll.
Visst känns det lite underligt?
• • •
Chansen/risken att det blir några Game 7 i Round 1 är nog minimal nu.
Jackets borde väl egentligen kunna tvinga fram det, men så sega som de såg ut ikväll tror jag snarare Caps vinner två raka och är klara för nästa runda på måndag.
• • •
Sa jag inte något om att jag skulle hinna med ett par bärs ikväll?
Tyvärr.
Det hinner bli midnatt innan jag är klar med referat och då är det lite sent att börja.
Särskilt som jag ska gå upp och köra bil till Washington i morgon.
Jovisst, jag ska se lördagsmatinén i Betongbunkern på lördag och vill vara på plats i god tid.
Därför kröner vi fredagskvällen – då vi har elimination-dueller i både Pittsburgh, Winnipeg och Nashville – med en klassisk hotellrumsblogg.
Jag ser fram emot att ni knackar på dörren vid 01.00 svensk tid och gör mig sällskap.

TORONTO – BOSTON 1-3 (En bit in i period 3)
COLUMBUS – WASHINGTON 0-2 (Period 2)
• • •
Bruins spelar ingen bländande hockey ikväll, men försvarar sig bra mot desperata motståndare och seglar plötsligt norrut och trycker in mål som tar luften ur Babcock Boys.
Det är så de som har framgång i slutspel alltid gör – ”hittar sätt”, som spelarna och coacherna uttrycker saken.
• • •
Taddson fruktar att jag jinxar hans pojkar, men nä – jag bara tror att de håller 2-0- ledningen ikväll.
De har en annan, mer auktoritär aura i denna match – och Jackets ser lite bleka ut, måhända frustrerade över insikten att de håller på att fumla bort drömläget de skaffade sig själva efter matcherna i The District.
• • •
Matthew och Nyllet är MIA igen, men istället gör Mitch Marner typ sitt livs match.
Det är ju han som på egen hand driver spelet och ser till att det händer förträffliga saker varje gång han är inne.
• • •
C-Lar, jag har inte använt min Playstation sedan jag för tre år sedan hade 3-0 i matcher med Red Wings i en Stanley Cup- final mot Anaheim och ”datorn” vände och vann fyra raka.
Då smashade jag kontrollerna i parketten och har sedan dess vägrat vara med.
• • •
Nu är det lite ramalama i ACC på gamla Bay Street.
Världens mest utsvultna fan har vittring på nånting.
Eller hade.
• • •
Ja, Bombur, men så fort Game 4 är avklarad säger de att Game 5 är nyckelmatchen.
Det kokas mycket snömos om vårarna…
• • •
Wenny Wennberg är day-to-day, sägs det, men han saknas svårt och kommer spela på lördag.
Om inte annat så för att bloggen sitter på läktaren i Betongbunkern då.
• • •

Aj då, John J – men vi lägger ett inlägg i nån annan blogg som är kopplad till Disqus och så kan du skriva tio inlägg om dagen där om vad som helst…
• • •
Fjorton minuter har Leafs nu på sig att rädda säsongen.
Ojvoj.

TORONTO – BOSTON 1-1 (En bit in i Period 2)
COLUMBUS – WASHINGTON 0-1 (Period 1)
• • •
Trökig start för Leafs när Krug smackar in en puck redan efter 28 sekunder (japp, ”Trökig” är borlängemål…).
Men sen tar ju hemmalaget över helt och spelar sin hittills bästa hockey i årets playoff.
Jag börjar tro att serien mellan de här två gamla rivalerna kan bli den enda i förstarundan som når en Game 7.
• • •
Capitals har tagit ledningen i samtliga fyra matcher – och nu har de chansen att visa att de faktiskt vet hur man stänger en match också.
De utstrålar mer beslutsamhet och jävlaranamma ikväll.
• • •
Jag tror fortfarande det inom kort kommer en dag när samtliga tre Norris-nominerade är svenskar.
Så länge Vigge, Erik Karlsson, Oliver Ekman-Larsson, Burger Klingberg, Hampus Lindholm, Mattias Ekholm och – snart – Rasmus Dahlin spelar samtidigt finns definitivt den möjligheten.
• • •
Men det är ju lite roligt att det åter är en old-timer som Plekanec som gör målen åt the Young Guns från Big Smoke.
Ni ser.
Ibland är det bra att ha gubbjävlar också.
• • 
Klart ni ska få behålla era nicks, Tookih!
Så måste vi ju ha det.
• • •
Jag gillar inte att tv-bilderna från Columbus är så mycket mörkare än de från Toronto – i alla fall på min tv.
• • •
Seth Jones är en Norris Trophy-back han också – och detta slutspel känns som han stora coming out-party.
Fan vad bra han varit.
• • •
Och när vi ändå är inne på tv – hur kan NHL och deras samarbetspartners inte fatta att man bara blir vansinnig att de vevar samma förbannade reklamsnuttar hela tiden?
Det är wacko.
• • •
Tom Wilson får inte tacklas alls, tydligen.
Men domarna inser att de tagit en riktig skitutvisning och kompenserar direkt.
Lallar-zebror.
• • •
Nej, mathias – det blev ingen bio.
Jag sov länge och sedan gjorde jag liksom ingenting.
Skönt det med ibland.
• • •
Nu ska jag brygga mer kaffe.

Som jag flaggade för igår kväll:

Det blir ett aningen mindre ambitiöst intro denna Stanley Cup-slutspelets nionde dag.
För hur står det i Bibeln, på den nionde dagen helgade Gud vilodagen? Nåt sånt va?
Nä, amigos, Lajen skojar – jag behöver bara hämta andan en kväll så jag kan ladda om hjärnan för nya störtfloder av reflexioner och synpunkter och rent nonsens.
Så inför Game 4 mellan Maple Leafs och Bruins, och mellan Blue Jackets och Capitals, kör vi helt enkelt en liten lista.
The Bäst and the sämst of första Stanley Cup-veckan 2018 – helt enligt papa Biffens enväldiga syn på saken.

1. Bloggen.
– Redan från början har den här bloggen varit the greatest joy of my life och lätt det roligaste jag ägnat mig åt under 35 år som yrkesverksam skribent. Men jag tror tammetusan dess värde och dess tjuskraft intensifierats ytterligare ett par snäpp den här våren. Plus-kravet, som jag var så nervös över att vi införde, gjöt nytt liv i forumet och skapade, som det verkar, ännu mer engagemang i spåret. Hundra plus till er för det, NHL-livet har aldrig varit bättre.

2. De gyllene riddarna.
– Som om Hertzöga vann Champions League. Som om Dolph Lundgren fick en Oscar. Som om någon fick fem jackpot i rad på Bellagio. Jag överdriver kanske en smula, men Knights mäktiga Kings-sweep är verkligen en av tidernas bomber.

3. Sidney Crosby.
– Vi får lov att konstatera det igen: Det är Sid The Kids värld. Vi andra bara bor här.

4. Pasternackan från Mähren-Schleisen.
– Ingen i den moderna eran slår några Wayne Gretzky-rekord. Men med sina absurda sex poäng i Game 2 mellan Bruins och Leafs gjorde David Pastrnak alltså det ändå. Han blev den yngste genom tiderna att producera så många poäng i en playoff-match. Oerhört.

5.Flower & Marty.
– Det är slutspelets två målvaktskungar som går i clinch i andra Pacific Division-omgången. Ingen annan har faktiskt varit i närheten av Vegas Fleury och San Joses Jones magnifika shower.

6. Filip Forsberg.
– There’s a new Forsberg in town. På riktigt. Flipper från Åkerö är i sitt livs playoff-form och ligger bakom två av turneringens allra grannaste solouppvisningarna. Det finns, håll i er nu, Conn Smythe-potential här.

7. Puddy i The Rock.
– Jag har fortfarande inte lyckats ta in att jag igår befann mig i samma lokal som en face-painted Puddy och var med när han, you know, supportade laget med sitt vanvettiga ”We’re the Devils!”. Det är ju som att se Elvis, rida med Zeb Macahan och få en dans med Pam i ”Dallas”.

8. Artemi Panarin.
– Konkurrensen är hård, men jo: Det är nog Blue Jackets som har bäste ryssen i Stanley Cup i år.

9. Colorado och New Jersey.
– Av lagen som troligen får ta fram golfklubborna de närmaste dagarna är det de här två som gjort djupast avtryck i förstarundan med sina hjärtan, sin glöd och sin fina hockey.

10. Big Buf.
– Modern hockey regeras av de unga och snabba och skickliga – och så Big Buf, Manitoba-präriens mest respektingivande grizzlybjörn. Ojvoj så han mosat Minnesota-vildar i den inledande serien up north.

BU

•Tama Flyers.
– Jag vidhåller att det värsta inte är att de mestadels varit chanslösa rent hockeymässigt; det är det många som är mot Penguins. Det värsta är att Flyers, i direkt strid med själva sin natur, bara tagit det, rakt på näsan. Utan att bry sig. Tänk om Ed Snider varit vid liv. Han hade ju sparkat alla.

•Södra Kalifornien.
– It never rains in Southern California, heter det i sången. Yeah right. Fråga de lokala hockeyfansen. De har fastnat i ett depressions skyfall som kommer pågå hela sommaren.

•Corey Perry.
– Dålig, ful och elak. En svårslagen kombination ändå.

• • •
Breaking News:
Victor Hedman, PK Subban och Drew Doughty är nominerade för Norris Trophy.
Inte oväntat.
Men vad fan, Burger Klingberg förtjänade en nominering också.
• • •
Hörrni, det är ju inte bara bloggen ni kan läsa om ni löst Plus-abonnemang, eller har ett sedan tidigare.
Ni kan ta del av de vanliga Plus-artiklarna – som den här utmärkta, av min vän Fin-Emil från Karlskoga, om två av de unga essen på isen i Air Canada Centre i kväll.
• • •
Det är inte do-or-die för Maple Leafs och Capitals nu – men nästan
Hamnar de – och framförallt gäller det nog Leafs – i 1-3-underläge tror i alla fall jag att de får extremt svårt att slita sig ur Bruins respektive Jackets boaorms-grepp.
Så vänner i spåret som håller på de två lagen – håll i er nu.
Det kan vara några gastkramande timmar som följer.
• • •
Apropå Plus och abonnemang kommer det snart fler nyheter, fick jag veta tidigare idag.
Vi ska, på grund av lagändringar hos EU, ändra kommentatorsfunktionen och byta Disqus mot ett eget spår – som man måste vara inloggad för att kunna ta del av.
Exakt när det sker är oklart, men ni får veta i god tid och alla ska ju med – och jag utgår från att ni inte blir alltför ledsna, för vad jag förstått av vissa kommentarer fungerar Disqus sådär mellan varven.
• • •
Idag har Brooksie – vem annars?; bara han får loss såna exclusives här i stan – en lång intervju med MSG-ägaren James Dolan i NY Post och i en del framgår att Henke faktiskt erbjöds möjligheten att bli trejdad i vintras men avböjde.
I en annan längre del framgår också att den kontroversiella ägaren är hel investerad i lagets rebuild och vill ha en coach som både är inne på stats/analytics och har förmågan att utveckla unga spelare.
Så här klok brukar han verkligen inte låta, men vad som helst tycks kunna hända i den här världen.
• • •
Ryan Hartman fick en matchs avstängning för tacklingen i Carl Söderbergs huvud igår.
Korrekt, väl.
Men om Kucherov har vi inget hört.
Hallå.
• • •
Färsk nyhet – Bergeron spelar inte ikväll. Upper body-skada.
Aj då.
Inte bra för björnarna.
Men, om vi nu ska vara så, ett schysst break för Leafs.
• • •
Ja, det var det.
Inte SÅ kort – men mindre omfattande än brukligt.
Nu kör vi dock de här två high energy-matcherna enligt samma mönster som vanligt.
Ge allt ni har i spåret!

Stanley Cup-festen brakar vidare med intensifierad styrka – och därför fortsätter vi, Baloo Bjurman och Mowgli Ekeliw, med vår lilla quiz för att du ska kunna testa dina kunskaper om världens bästa hockeyliga.

Här är sju nya frågor – hur många klarar du?

’

Här hittar du första quizet!

PHILADELPHIA – PITTSBURGH 0-5 (Slut)
NEW JERSEY – TAMPA 1-3 (Slut)
COLORADO – NASHVILLE 2-3 (Slut)
SAN JOSE – ANAHEIM 2-1 (Slut)
• • •
Hoppas ni såg Vigge-texten på sportbladet.se – och fick klart för er vilken rakryggad hedersman han är.
”Dom buade åt dig ikväll, Victor”, sa jag – och då svarade han så här:
– Det gjorde dom rätt i. Det förtjänade jag. Det var väldigt dumt och onödigt det där. Man kan spela tufft, men det där var inte alls tufft. Det hör inte alls hemma på en hockeyplan. Jag skämdes och hade dåligt samvete och sms:ade Nico och bad om ursäkt efteråt.
Tänk om alla var såna, då skulle NHL – och resten av världen – vara betydligt bättre.
• • •
Satan alltså, man kan inte låta bli att beundra den fight som ändå bor i Avalanche.
Vilken frustande push de iscensatte i tredje – och åker dom i nästa match kommer ex-predatorn Colin Wilson ligga vaken resten av livet och tänka på pucken han satte i stolphelvetet precis i slutet.
Men som jag förstod gjorde Predators sin bästa match i hela serien i de två inledande perioderna och nu vetifan om de inte sätter kniven i Colorados hjärta hemma i Bridgestone på fredag.
• • •
Strålle flinar när jag säger att han under sin dispyt med butlern såg ut som musiken han lyssnar på låter – och ännu mer flinar han när jag säger att jag alltid haft intrycket att han har en påfallande lång stubin men att det gäller att passa sig när den brunnit ut.
– He he, jo, jag har en jävligt lång stubin, men…ibland måste man ju säga ifrån.
• • •
Sprängd anka. Stekt anka. Svept anka. Rökt anka. Strimlad anka.
Kalle Anka.
Välj själv.
Borta är dom – utburna från slagfältet på samma likbårar som användas för deras grannar från downtown LA för ett dygn sedan.
Och i slutet av nästa vecka får hajarna åka till Las Vegas för att gå upp mot den gyllene riddarna.
Ojvoj.
• • •
Jag hade förstås hoppats få mig en selfie med Puddy i The Rockhhh-environgerna, men han dök aldrig upp.
Attans, den chansen lär aldrig dyka upp igen.
• • •
Men HEK, dom har en motståndare också – en motståndare som ikväll var beredd att spränga lungorna ur sig för att komma ikapp.
Det är inte, och ska inte vara , lätt i Stanley Cup.
• • •
Nu har jag pumpat ur mig långa intron åtta dagar i rad, plus några halvor till när tidiga matcher följts av sena, och jag har haft vansinnigt kul under tiden – men de kräver många timmar och hård koncentration och tar på krafterna.
Så i morgon kväll tänkte jag ta mig friheten att spara lite krut, för Stanley Cup-resan är lång och vi kan inte blåsa slut på allting redan nu.
Jo, jag kommer sitta här i min korresoffa och jag kommer att blogga, men introt blir nog lite mindre ambitiöst – kanske i form av en lista – så jag hinner softa lite under eftermiddagen och kanske rentav gå och se en film.
Hoppas ni som ska följa Game 4-givarna i Big Smoke och Columbus kan ha överseende med det – det blir ju ändå blogg och samma ställ i spåret som vanligt.

PHILADELPHIA – PITTSBURGH 0-4 (Slut)
TAMPA – NEW JERSEY 1-3 Slut)
COLORADO – NASHVILLE 2-3 (Mitten av period)
SAN JOSE – ANAHEIM 1-0 (Början av period 3)
• • •
Det gick, återigen, som en dans längs I-280 och 95:an och genom Lincoln Tunnel och tvärs över Manhattan och nu står kärran parkerad i garaget – och Lajen sitter i korresoffan och följer infernaliska draman i både Denver och San Jose.
Är ni med tills den feta damen sjunger?
Kul!

PHILADELPHIA – PITTSBURGH 0-4 (Slut)
TAMPA – NEW JERSEY 1-3 Slut)
COLORADO – NASHVILLE 0-3 (Slutet av period 2)
SAN JOSE – ANAHEIM 1-0 (Början av period 1)
• • •
Vänner!
Nu har jag randat mina två referat från Newark – kolla på sportbladet.se om en stund – och ska köra hem till Manhattan igen.
Under tiden hinner jag inte uppdatera i spåret, som ni vet, men så fort jag är hemma igen trycker jag igång datorn, så ös på ändå.
Om allt går som det ska – och det hoppas vi ju – hörs vi om en stund.

Kucherov sätter 3-1 i tom kasse, det är 1.08 kvar.
Så jag rör mig mot hissarna och återkommer här senare.