NY RANGERS – COLORADO 0-1 (Period 1)
• • •
Lavinen rullar…
Det slående – för att inte säga iögonenfallande – är att Avalanche med all säkerhet själva tycker att de gör en sloppy skitperiod.
Ändå sitter vi här och är storögda över deras speed och deras ruskigt kvicka passningar och deras trixande med puckarna och deras aggressivitet.
När de i den här pausen får lite skäll av Bednar och under de återstående 40 minuterna hittar normalt fokus blir det gissningsvis inte nådigt för hemmalaget.
• • •
Rangers står samtidigt för en helt OK insats. Framförallt fredar de sig, som Linyreg påpekar, tappert under ett par utvisningar. Men igen: Det kommer knappast räcka när den här motståndaren skakar av sig All Star-rosten.
• • •
Även domarna själva inser att de gjort fel när Laffe åker ut för en tripping som tydligt och klart – i jumbon after the fact – är ett fall av friendly fire.
Men de kan inget göra, det är en typ av situation som inte får videogranskas.
Vilket är knasigt.
Om de nu har tekniken ska naturligtvis alla domslut kunna besiktas och, vid behov, ändras.
• • •
Bulgaren – som numer stoltserar med All Star-stämpel i passet – har snabbt gjort till tradition att briljera mot Rangers, laget som valde stork istället för honom och ska få betala för det så länge han är aktiv.
Så det hjälper inte mycket att Rangers kommer loss i strökontringar, som när firma Zibanejad & Kreider slår till med en lysande variant i numerärt underläge: Han tänker inte släppa några puckar förbi sig.
• • •
När Mikko blir arg börjar jag spontant nynna på ramsan Ekeliw gjort till podcast-klassiker.
Men det är han som ska nynna, inte jag – det blir inte på rätt sätt.
• • •
Ni som kollar den andra matchen, har de ens fått bort All Star-loggan från isen i Scotiabank Arena?
Det måste de väl fått – men snabbt jobbat i så fall.
• • •
Att det är MacKinnon som spräcker Quicks nolla behöver jag inte ens upplysa om, va?
Han spelar i praktiken varje byte och är fantamme farlig precis hela tiden.
• • • 
I yngre dagar hade jag aldrig kunnat föreställa mig att långsamt framförda nationalsånger skulle kunna vara ett skavsår i livet.
Men just så har det blivit.
• • •
Hey, vi är igång igen.

Det är alldeles, alldeles underbart!

Ja, det var väl det jag förstod.
En människa mår verkligen bra av att få längta lite ibland.
Att få vänta.
Att få ta ett steg tillbaka, varva ner och börja känna saknad efter det som ger livet glans och lyster och buzz.
I detta tidevarv är alla så vana vid ”instant gratification” – vi får omedelbart vad vi vill med ett enda knapptryck – att vi glömmer värdet av den sortens själavård.
Men det mitt-i-lunken-break som når sin slutpunkt denna februarimåndag har för min del varit som en vecka på värmländskt spa och, just som jag hoppades, rebootat hela mig.
Ondskefulla januari höll verkligen på att ta knäcken på er gamla bofink den här gången, det passerade några nattsvarta kvällar i holken när jag inte trodde jag nånsin skulle vilja se en puck igen, jag kunde förnimma hur själen liksom bara slocknade.
Nu känns det precis tvärtom.
Redan efter par dagar i stiltje började lusten återvända och under All Star-lallandet i Toronto slog iverns flammor upp i bröstkorgen på nytt.
Det ska bli så fruktansvärt roligt att få uppleva riktig hockey igen, se världens bästa spelare pressa sig själva till det yttersta, vara med i det brusande känslosvallet och följa ett race som från och med nu kommer vara en enda magnifik stegring mot tygellöst klimax.
Take note, mina vänner där ute.

Se till att få sakna det bästa i livet då och då.
Underverk sker.
• • •
Igår kväll utsattes vi återigen för något slags ddos-attack och återigen stängdes jag till följd av nödvändig geoblock ute från denna blogg i några timmar.
Förhoppningsvis slipper vi den typen av tjafs ikväll, men det går tyvärr inte att utesluta och nu vet ni i alla fall vad eventuellt sändningsuppehåll mitt i stormen beror på.
• • •
Att snålvattnet rinner till när vi nu tagit oss fem dygn in i februari beror inte bara på att vi inte sett anständig hockey på en vecka – eller på att januari är över.
Själva omstarten är i sig en exalterande kick. All Star-breaket utgör den sista tunga vattendelaren i grundseriekalendern – via Ekeliws försorg numer också känd som den Bjurmanska kalendern. Strax innan den glammiga firmafesten kulminerar den mest utmattande fasen av serielunken – och direkt efter börjar upploppet.
Jo, this is it. De sista två månadernas avgörande tjurrusning tar alltid vid när vi har AS Weekend i backspegeln, allt som återstår är pretty much big drama och raffel och alla inblandade är medvetna om det och börjar spela sin allra bästa hockey.
Tillåt mig bara skrika rakt ut:
Oh yeah!
• • •
VPN har jag inte hunnit installera ännu – sånt tar tid för en boomer utan tekniskt sinnelag, jag behöver hjälp. Men jag lovar – det kommer ske i god tid innan playoff. Då kan vi inte leva med risken att bloggen bara tystnar. Ekeliw har lovat att bistå, så hojta på honom…
• • •
Igår var schemat helt rent, så jag dröjde mig kvar i Big Smoke under dagen och tog en kvällsflight hem från Pearson-flygplatsen
Bonus:
Under inflygningen till LaGuardia fick jag uppleva den här vyn.

Att säga att denna syn aldrig blir gammal är ett gravt understatement. Den är och förblir en förstummande chock livet ut.
• • •
Rangers går som bekant in i på upploppet som en av the front runners, i alla fall såtillvida att de faktiskt toppar sin division.
Men det är, vill jag påstå, en chimär.
De hade framgång i oktober och november, när det inte är så svårt att ha framgång, och har sedan långsamt tappat i slagstyrka.
Nu, när the going där ute successivt bara blir hårdare och svårare och tajtare, har jag en stark känsla av att de bara kommer glida utför.
Det är de tunga lagen, de med verklig struktur i spelet och verkligt djup i trupperna, som tar över de sista två månaderna.
Bruins, Panthers, Stars, Jets, Oilers…ja, ni kan namnen.
Om Blåskjortorna själva tycker att denna uppfattning – inte precis exklusiv – är orättvis och felaktig har de en ypperlig chans att visa det ikväll.
För det är Colorado Avalanche som gästar The Woooorld’s Most Famous Arena under denna omstart och Colorado Avalanche är verkligen ett av lagen som förväntas leda i dansen framöver.
• • •
Men fy fan, det var ändå ett rookie-misstag att flyga hem igår.
Jag vet ju att söndagar på nordamerikanska flygplatser är vidriga och borde såklart ha tagit en hotellnatt till och unnat mig lite vila och flugit hem i morse.
Istället fick jag stå i hopplöst lång immigration-kö på Pearson – ja, man går genom tull och passkontroll redan innan avgång när man reser från Kanada till USA – och tvingades i en dryg timme lyssna på en halvpackad Flyers-supporter som tyckte det var fel att Carter Hart inte frikänns bara för att han är en duktig målvakt som gläder många människor…
The humanity…
• • •
Mister Wiklund har fortfarande inte lämnat besked om huruvida mina tre klockrena spikar under All Star-helgen ska räknas in i tipstabellen – jag tycker det är helt givet… – så det är under protest jag levererar dagens lilla rad.

•NY Rangers – Colorado 2
•Toronto – NY Islanders 2

• • •
Ja, förlåt Leafs-fans, men jag tror att hela stan – men framförallt de fyra, högst centrala deltagarna – är kvar i All Star-ruset och inte kommer klara av att ställa om för en ”vanlig” match mot Patrick Roys utvilade grabbar.
Men har jag fel är jag bara glad för er skull.
• • •
Omstartens svenska målskyttar: Fredrik Olofsson, Lill-Nyllet, Pierre Engvall.
• • •
Även Evgeni Kutznetsov har signat upp med ligans och spelarfackets hjälpprogram och blir borta på obestämd tid.
Det är bra att spelarna nuförtiden vågar be om hjälp, men som jag påtalade i senaste podden är det också frapperande att så många behöver hjälp – både med mental ohälsa och beroendeproblematik.
Vad är det som pågår i NHL egentligen?
• • •
Nathan MacKinnon uppträder för oss på Garden ikväll. Han är, ifall någon svävar i ovisshet, världens bästa hockeyspelare vintern 2024 och kommer behöva nämnas igen under kvällens lopp, misstänker jag.
• • •
I London, Ontario, höll polisen i eftermiddags sin presskonferens om de fem spelarna som misstänks för sexuella övergrepp och ingenting nytt blev väl egentligen känt, men jag tycker allvaret i situationen – och i åtalet – accentuerades.
Samtidigt stod det klart att processen kommer bli utdragen. Först i april hålls nya förhandlingar och själva rättegången startar inte förrän 2026.
• • •
En DJ behöver aldrig gå arbetslös under särskilt lång tid. LA Kings har redan knutit till sig DJ Smith, Senators förre coach, som assistent åt interim-lösningen Jim Hiller.
Det betyder att han får flytta från Ottawa till LA och jag tycker inte det minsta synd om honom längre.
• • •
Efter det just avslutade uppehållet är alla rostiga – både de som varit på All Star-fest och de som legat i karibiska solstolar.
Men det brukar gå betydligt snabbare för dem att skaka av sig den rosten nu än efter jullovet – troligen just för att det här skedet av säsongen känns så mycket viktigare.
Inga ursäkter accepteras längre, helt enkelt. It’s go time.
• • •
En timme innan puckdrop springer jag in i Ers Majestät på pressläktarbalkongen.
Nä, inte Tjabo – han är väl hemma på Drottningholm och muttrar över sakernas tillstånd.
King Henrik!
Honom är det alltid en lisa att se och hälsa på, han lyser upp vilken dag som helst – och vill ni också avnjuta honom är det bara att ratta in MSG-sändningen, han kommer dela med sig av sina synpunkter i den.
• • •
Tänk i morrn, då får vi först se Lindy Lindholms debut med Canucks och sedan Oilers försök att tangera tidernas rekord.
Det blir ett kalas.
Men först ska vi reta upp aptitten ytterligare med omstarten i The Wooorld’s Most Famous Arena.
Väntan är över, längtan ska stillas.
Nu åker vi.

TEAM MATTHEWS – TEAM MCDAVID 7-4 (Slut)
• • •
Well, då var jag ”färdig” för kvällen och har inget mer att säga än over and out från Big Smoke.
Det tar sin lilla tid, redaktör JT kommer inte in förrän i arla morgonstunden, men då kan ni läsa om MVP-Filip (jo, han borde fått priset), hans sensationella tangorabatt och nya vänskapen med The Biebs.
Tack ni som ändå orkade vara med under helgen och förlåt oss för haveriet under fredagskvällen.
Nu ska jag gå på middag på bättre stekhus.
Nästa gång vi hörs, på måndag, är det på riktigt igen.

P.S Jag kräver att Filip Wiklund och alla ni andra tipsgeneraler tar med mina tre rätt i den sammanlagda tabellen! D.S

TEAM MATTHEWS – TEAM MCDAVID 7-4 (Slut)
• • •
Helt i enlighet med det manus ligan ville se vinner Team Matthews hemma i Scotiabank.
Slutet gott, allting gott – right?
Filip Forsberg borde, med tre mål och en assist, enligt min svårt oneutrala uppfattning utsetts till helgens MVP men det blev förstås kapten Matthews.
Dessbättre har Filip bil sedan tidigare – och han får, precis som Lill-Nyllet, vara med och dela på en miljon dollar.
Nu ska jag slå ihop en liten artikel till redaktionen och mja, inte för att jag har så mycket mer att berätta här, men en sluthälsning från Big Smoke kommer säkert här i bloggen också.

TEAM MATTHEWS – TEAM HUGHES 6-5 (Slut, straffar)
• • •
Filip från Åkerö – All Star-MVP!
Ah, nu ska vi väl behålla skjortan på – särskilt som det det är så kallt – men det är han som med två mål och en assist hjälper hemmalaget till final.
Fortsätt så, Flipper.
• • •
Haha, Chall, du lyckas vara blåvitt pessimistisk även en sån här gång.
Det är fan klass!
• • •
Varje gång jag sitter av de dessa snoozers har jag en mörk förhoppning om att någon på isen ska få ett totalt hjärnsläpp och proppa in en motståndare i sargen så flisorna ryker.
Vilken underbar skandal det vore ändå.
• • •
Jodå, Julia, Lönta sitter på stolen bredvid mig.

Han hälsar att han glömde sin Bieber-jacka hemma i det ångermanländska mörkret..
• • •
Elias gör mål han också, men det räcker inte. Raleigh på tisdag, vi ses där.
• • •
Måndag.
Garden.
Rangers mot Avalanche.
Riktig match, riktig hockey, riktiga känslor.
Det brusar i hela ansiktet bara jag tänker på det.
• • •
Alla rätt på tipset har jag so far – och nu fullbordar vi raden med denna finalfanfar

•Team Matthews – Team McDavid 1

TEAM McDAVID – TEAM MACKINNON 4-3 (Slut, straffar)
• • •
Vi var på väg mot en inledande skräll, men förstås:
McDavid kvitterade till 3-3 med några sekunder kvar och sedan avgjorde han på straffar.
Han vill såklart komplettera den där miljonen med den bil som föräras helgens MVP.
King ain’t satisfied til’ he rules everything, sa vi inte så?
• • •
Till stor munterhet för lagkamraterna i Team Matthews är Justin Bieber med och värmer på isen innan eftermiddagen börjar.

Plötsligt slår det mig att han skulle kunna bli för NHL vad Taylor Swift är för NFL.
Fast då behöver han förmodligen förlova sig med med någon av ligans stjärnor och det kanske komplicerar situationen.
• • •
Efter exakt två minuter utbrister Simba Sjöberg på stolen intill:
– Det här är ju brutalt tråkigt att titta på!
Och han låter förvånad…
• • •
Elias Lindholm kom hit, draftades, spelade två perioder och sen var det slut.
Cool helg ändå.
Nu är det bara att förbereda sig för kommande veckans roadtrip med Canucks.
• • •
Coming up: Hemmalaget mot EP & co.

Bofinken anropar världen från sin avlägsna tillflyktsort i yttre universum:
Can you hear me?
Igår bröts ju dessvärre kontakten och jag fick lov att skicka ett Mayday via Kmannen i Seattle.
Problemet var detta:
Någon form av online-attack riktades åter mot tidningen från främmande land och tekniken tvingades lägga in en så kallad geoblock under ett antal timmar.
Då kan ingen utanför norden komma in på sajten överhuvudtaget, inklusive bofinkar på seglats genom rymden. Jag når inte ens bloggens själva verktygssidan, jag är helt avskuren.
Problematiken går att kringgå med hjälp av VPN. Det gör just Kmannen, varför mina SOS skickades till The Pacific Northwest och via honom letade de sig sedan in i spåret. Hoppas ni såg. Själv är jag en stenkorkad boomer och kan inte installera VPN på egen hand, men jag ska se till att få hjälp så vi har backup ifall samma wojne wojne-situation uppkommer viktigare kvällar än den igår – till exempel under slutspelet.
Vad gäller the here and now hävdes geoblocken tidigt i morse, så för tillfället kan jag kommunicera med mänskligheten – och låt oss hoppas på en fredligare cyberspace ikväll, utan poänglösa attacker.
I så fall ber jag att åter få hälsa välkommen till All Star-partyt 2024 – och dess själva klimax.
• • •
Now, ni missade verkligen inget särskilt i den uteblivna livesändningen igår.
Skills-uppvisningen var lite festligare än normalt med bara tolv superstars i laguppställningen och ett par nya moment hade väl viss edge, men som någon sa:
Det allra bästa med de internationella åtagandena 2025 och 2026 är att de suddar ut All Star ur schemat…
Tid kommer inte finnas för det uppehåll i grundserien också detta jippo ju förutsätter.
Ibland är Gud god.
• • •
”Ett zoo” brukar mediauppbådet i Toronto liknas vid och jag har alltid nickat leende åt den beskrivningen, men det är först den här helgen jag förstått hur pricksäker den är.
Alla med en kamera och ett anteckningsblock i denna jättestad har beviljats ackreditering och redan ett par timmar innan publiken släpps in i Scotiabank förvandlar de det underdimensionerade presscentret till just en djurpark.
Likt gorillor klättrar alla över varann kring de på tok för fåtaliga skrivborden och likt utsvultna hyenor kastar de sig dreglande över de All Star-spelare som med jämna mellanrum tar plats vid podierna utefter väggarna.
Mest oreda skapar kameramännen från tio tusen tv-bolag, för de har så sanslöst mycket utrustning med sig att den måste fraktas på släp – I kid you not – och när de sätter sig ned för att jobba är de som min gamle vän Arvika-Anton när han kuskade runt mellan NHL-arenor back in the day – de bygger en hela Hultsfredsfestivaler innan de slår på datorn.
Undra på att jag i natt drömde att jag bara satt i korresoffan och gjorde ingenting.
• • •
Lill-Nyllet och Elvis från Ånge reppade sina klubbar – och sitt hemland – med den äran igår.
Den förstnämnde gjorde flest frilägesmål och den sistnämnde vann disciplinen som gällde passningsprecision.
Fast slantar fick de inga. Guds son Connor McDavid sopade hem slutsegern och kunde stoppa en check a’ en miljon dollar i kavajfickan när han trampade tillbaka till sitt hotell.
Så var det också han som i samarbete med ligan utvecklade de nya tävlingsgrenarna – och såg till att prissumman höjdes dramatiskt.
Haha.
Hur är det Springsteen sjunger?
Rich man wanna be poor, rich man wanna be king – and a king ain’t satisfied til’ he rules everything.

• • •
Efter alla år känner jag mina löss på gången och vet att åtminstone några av er just nu undrar om jag varit ute på byn och steppat under det pågående besöket i Big Smoke.
Nä, inte direkt.
I torsdags kväll hann jag skråla med ett antal vänner på klassiska vattenhålet Scotland Yard, men igår var jag så nedslagen av geoblocken att jag skippade den allmänna sittningen på Lucky Clover och gick raka vägen hem till hotellet.
Man ska vara glad och uppåt när man går ut, annars kan det vara.
• • •
Apropå gå ut: Will Arnett var tydligen blott packad under draften i torsdags. Han var hög – på svamp.
Read all about it.
Tänk reaktionen i konungariket om en kändis gjort ett likadant erkännande…
• • •
Har jag inte alltid sagt att Hedbä är en verklig hedersman?
Det är Nicke från Movägen med, så den här texten gläder mig väldeliga.
• • •
Inte sedan Vito Spatafore i Sopranos fick jobb som cementblandare under sin flykt till New Hampshire har någon varit mer ointresserad av sin arbetsuppgift än Kutjerov under Skills igår.
Han såg ut som Kronblom i varenda övning och blev grundligt utbuad.
Själv förstår jag honom helt…
• • •
Nej, Ulf Romedahl, du blir inte hängd för att du steker Rasmus Dahlin i Four Nations Cup-truppen
Men fel har du.
• • •
Dagens tipsrad:

•Team McDavid – Team MacKinnon 1
•Team Matthews – Team Hughes 1

Sen vinner Team McDavid förstås finalen också.

• • •
OK, lite bilder?
Fint.
Sen hoppas vi att gudarna är på vår sida så vi slipper geoblock, så jag åtminstone då och då kan posta lite iakttagelser.

Goda nyheter har det de senaste sju-åtta åren varit lika ont om som bibliska mirakel.
Men idag, den första fredagen i februari 2024, fick vi i sanning en i det gnistrande kalla Toronto.
Redan om ett år arrangeras en internationell turnering – kallad Four Nations Cup – och sedan skickar NHL sina bästa spelare till OS både 2026 och 2030.
Det klargjorde självaste commendatore Bettman under sin årliga All Star-presser i Scotiabank – först flankerad av spelarfacksbossen Marty Walsh och IIHF-presidenten Luc Tardif – sedan av stjärnkvartetten Connor McDavid, Auston Matthews, Elias Pettersson och Sebastian Aho.
Redan igår kväll kom uppgifter ut om att detta skulle ske, så det var ingen bomb som detonerade i NBA-laget Raptors träningshall – för tillfället omgjort till presscenter – men när bekräftelsen kom sköljde ändå en vårflod av upprymdhet genom hela bofinken.
Best on best har vi de facto inte fått se på åtta år – och riktiga spelare i OS inte på tio – och det ska bli så sanslöst kul.
Jag har till och med berättat en Bellman-historia i bladet idag, så glad är jag.
• • •
Nu, när fredagskvällens löften på rena New York-viset börjat sjuda i denna rödvita metropol, samlas vi åter på Bay Street för att följa upphottade Skills Competition.
Tolv av årets All Stars – inklusive Elvis från Ånge och Lill-Nyllet – ska tävla i sex olika discipliner och det brukar ju inte precis vara så att de inblandade ger allt de här i de sammanhangen heller, men i år står en miljon dollar på spel och det är en summa inte ens dessa krösusar spottar åt.
Så förhoppningsvis blir det riktig tävling och förhoppningsvis har vi – och ni – lite utbyte av jippot.
• • •
Den här helgen önskar ligan egentligen att få äga själv, utan att de lag och spelare som officiellt har semester stjäl All Star-åskan, men det blev det si och så med i år – trots Garys upphetsande nyheter idag.
Först blev det känt att Montreal trejdat Sean Monahan till Winnipeg och sedan passade LA Kings plötsligt på att sparka Todd McLellan.
Så det blev konkurrens om utrymme i spalter och i etern, för det är ju nyheter som måste dissikeras.
Efter Patrik Allvins Lindholm-bomb var ju Monahan, för att börja med honom, den hetaste tillgängliga centern där ute och med även hans namn bortplockad från ”the board” kan det bli en katastrofal huggsexa om de återstående.
Risken finns till exempel att Rangers, som MÅSTE ha en till center om de ska kunna ta sig nånstans i playoff, betalar alldeles för mycket för en Adam Henrique.
Good luck, höll jag på att säga.
McLellan trodde jag hade räddat sitt jobb med segern mot Nashville precis innan uppehållet, men nope. Han har fått lämna ifrån sig nyckeln till Crypto.Com Arena och slutit sig till den allt längre raden av ”fockade (eller ska det vara fuckade?) coacher säsongen 23-24”.
Jim Hiller, tidigare assisterande, tar över på interim-basis och sen…ja, många står i kö för att få ta över.
• • •
När det först började mumlas om den Four Nations Cup som presenterades idag ingick förhoppningar om matcher i Stockholm och Tammerfors, mellan Sverige och Finland, i kalkylen.
Men den idén har skrotats, det blev en för stor logistisk utmaning mitt i grundserien, och istället kommer samtliga matcher spelas i två nordamerikanska städer – enligt uppgift troligen Boston och Montreal.
Själva upplägget är inte känt ännu, men som jag förstår ska alla möta alla och de två bästa till sist mötas i en final.
I can’t wait…
• • •
Ingen har åsamkat Rangers så mycket skada som Adam Henrique, så det vore direkt pikant om han – i så fall troligen mot sin vilja – skickas till Manhattan.
• • •
Som sig bör pepprades en tidvis obekväm Bettman också om frågor om de fyra NHL-spelare som ska ställas inför rätta för sexuella övergrepp 2018 och inte för att han precis svarade på allt, men han gjorde i alla fall klart att Carter Hart, Dillon Dubé, Cal Foote och Michael McLeod aldrig lär återkomma.
– Det skulle förvåna mig om de spelar i NHL medan rättsprocessen pågår, hette det.
Det betyder, om man läser mellan raderna, att de är done, för rättegången kommer påbörjas tidigast 2026 och ”Det skulle förvåna mig” betyder egentligen ”Gud nåde det lag som ens leker med tanken att signa dem”.
Gott så, om ni frågar mig.
• • •
Bara en sån här sak: I ett år kommer vi ha livliga och kittlande debatter om vilka som ska ingå i Four Nations-trupperna och ja, Ondskan Ekeliw har redan börjat.
När jag får lite mer tid ska jag gå i polemik med honom, framförallt om hans svenska trupp, för där är vi inte helt överens.
Framförallt har jag en känsla av ett en viss Colorado Avalanche-kapten kommer vara aktuell om ett år…
• • •
Jag gör mig inga illusioner om de maktens män som styr i internationella förbund, men håll med om att Luc Tardif ändå är ett coolt namn.
• • •
Ytterligare expansion ville Bettman inte ge några löften om, men han berättade att intressenter hört av sig inte bara från Salt Lake City, vilket vi ju hört om tidigare, utan även Houston, Atlanta, Cincinnati och – hör och häpna – Omaha.
Jamen, för fan Gary, klart vi ska ha ett lag i Nebraska. Jag flyttar dit direkt, jag lovar!
• • •
Apropå best-on-best är det med lite nostalgisk glans i ögonen jag ser mig om i Raptors träningshall.
Det var där vi satt även under World Cup 2016, i tre jävla veckor, och vilket minne den turneringen ändå är.
Synd bara, att den slutade med en så avslagen och utdragen final.
• • •
Det är också, ska understrykas, bara NHL-spelare som kommer delta i Four Nations Cup, så att blott fyra lag deltar beror inte enkom på att många nationer aldrig skulle gå med på att spela mot Ryssland. Slovakien, Tyskland och Schweiz får helt enkelt inte ihop några lag – och knappt ens Tjeckien heller.
• • •
Genom åren har även Auston Matthews, likt McDavid, rört sig genom världen med utstrålningen hos någon som tycker att livet som hockeystjärna bara är en belastning.
Men senaste året känns det som att han blivit betydligt tryggare och mer bekväm i sin celebra persona och den här helgen är det som att han kommit ut som självklar superstar.
De som är satta att marknadsföra NHL har inget emot det.
• • •
Man kan bara föreställa sig hur Sam Hallam hur gnuggar händerna hemma i Sverige.
Han kommer snart ta ut trupper ingen svensk förbundskapten kunnat drömma om på nästan ett decennium och redan i sommar lär han kalla till läger i Stockholm med best of the best.
Då gäller det att vara med och snora i environgerna…
• • •
NHL-mått på de olympiska hockeyrinkarna är också en upplyftande nyhet.
De som har potential att dominera turneringarna är vana vid just de måtten och kommer spela sin bästa hockey under de omständigheterna.
• • •
Det var jag väl inne på redan igår, men gosse – den bye-week som nu pågått sedan förra lördagen har gjort exakt vad jag hade tänkt att den skulle göra och fyllt hjärtat med lust efter vanlig action igen.
Varje gång jag tänker på nästa vecka pirrar det till i mellangärdet.
Man måste komma ihåg att det är viktigt att få längta ibland.
• • •
Vad säger vi om lite mer bilder innan de tolv största stjärnorna börjar mäta sina…muskler?
Bra, de kommer nedan.
Vad gäller det fortsatta bloggandet under kvällen får vi se vad som händer, men räkna inte med frekventa uppdateringar. Jag hör av mig när jag tycker att jag har något att säga.

Nja, jag vet inte jag.

De enda som upprätthöll the spirit of Columbus var Michael Bublé och Will Arnett.
De celebriteterna – tillsammans med Justin Bieber och Tate McRae inbjudna som stjärn-assistenter åt varsitt lag – var i samma härligt sliriga form som Patrick Kane och Nick Foligno för nio år sedan.
I övrigt får den här All Star-draften beskrivas som påfallande städad. Samtiden blir verkligen bara tråkigare och tråkigare…
Några uppiggande inslag noterade er bofink i taket dock. Det var till exempel fint att se Lill-Nyllet, som Matthews valde före Marner minsann, kramas med Justin Bieber (sånt får snålvattnet att rinna i gommen på en gammal kvällstidningshund…) – likaså att höra Matthews beskriva Filip Forsberg som ”mannen med ligans snyggaste mustasch” och se Connor McDavid ta Rasmus Dahlin redan med sitt tredjeval. Det är respekt.
I övrigt så…ah, det vi tar det i bilder. Och hänvisar till sportbladet.se under morgonen, där blir det en hel del exempelvis om Elias Lindholms händelserika dygn.
Sedan lovar jag pumpa på med allt mellan himmel och jord under fredagskvällens skills competition.
OK?
OK.

Ok, häng med imorrn! Vi ska gaffla om annat än bara skills – bland annat om hur mycket jag längtar efter vanlig action igen!

Greetings from Big Smoke!
Efter en angenäm bye-week – ja, en halv i alla fall – hemma i New York City har er bofink nu flaxat upp till Toronto för NHL:s stora firmafest.
All Star-balunsen alltså.
I år pågår den i dagarna tre och börjar sålunda redan ikväll – med ingenting mindre än en regelrätt draft i Scotiabank Arena.
I den ska de de fyra kaptenerna – alltså Auston Matthews, Connor McDavid, Nathan MacKinnon och bröderna Hughes – ihop med varsin kanadensisk kändis ta ur sina lag, helt i enlighet med gamla skolgårdsprinciper.
Det kan bli festligt, i synnerhet om den sociala oljan flödar lika fritt som i Columbus 2015 – senaste gången ligan vågade sig på detta upplägg.
Hur mycket det är att liveblogga om får vi se, jag misstänker att det blir smidigast med en sammanfattning och bild speciale.
För tillfället väntar vi på media-gull med de uttagna spelarna, inklusive nya canucken Elias Lindholm, i ett fullsmockat pressrum och nu ser jag att de första börjar ta plats bakom sina podier så jag måste get to work.
Vi hörs igen, på nåt sätt, framåt midnatt svensk tid.