BOSTON – TORONTO 7-3 (Slut)
• • •
Vid min gud!
Pastrnak!
Han står alltså för sex poäng i den här slakten – tre mål och tre assist.
Med det tangerar han Phil Espositos klubbrekord i playoff från – 1969!
Han hade tre poäng med sig från första matchen också och skaffar sig sånt försprång i skytteligan att det skulle ta andra veckor att komma ikapp även om Leafs vände det här och slog ut Bruins – ungefär lika sannolikt som att Pierre McGuire vinner Conn Smythe.
Makalöst.
• • •
Ja, som förvarnat – nu drar jag ner gardinen och försöker sova lite innan det är dags att hit Jersey turnpike.
Vi hörs när de blåser till strid i Wells Fargo Center.

BOSTON – TORONTO 5-2 (Period 2)
• • •
Tja.
Det kan kanske bli lite nerv och raffel ändå.
Om Leafs, som ju faktisk spottat upp sig och jagar med huggtänderna blottade nu, får in en cannoli i ugnen direkt i början av tredje – who knows.
• • •

Först too many – och nu hivar Marner pucken över plexit med rena LaCrosse-svingen.
Ska det vara så svårt att inte vara dum?
• • •
Undrar hur det känns att vara så där begåvad som Pastrnak, att ha den talangen, att veta att man är utrustad med den tekniken och den hockeyintelligensen.
Det får de flesta av oss aldrig veta, men, ja, man får ju just undra.
• • •
Babs blir gång på gång söndercoachad Cassidy – en given Jack Adams-kandidat, som jag ser det.
Kanske en nyttig lektion för den självbelåtne från
Manitouwadge…
• • •
Ena grannens hund skäller, den andres bebis gråter.
Det är livat i östra Midtown ikväll.
• • •
Jag har svårt att vänja mig vid synen av Rick Nash i Bruins-jersey.
Men vad bra han ser ut.
Det gör å andra sidan de flesta så fort de lämnar Rangers…
• • •
Nu måste jag erkänna att jag har extremt svårt att hålla mig vaken.
Det är tomt i bränsletanken, jag nickar till som en gubbe på bingo flera gånger.
Pinsamt, det med.
Men jag lovar:
I Wells Fargo imorrn kommer jag åter vara pigg som en delfin.

BOSTON – TORONTO 4-0 (Period 1)
• • •
Ouch.
Hur brukar man säga?
Pojkar mot män, right?
Det är nästan lite pinsamt.
Sure, Björnarna är snuskigt starka och effektiva och svårstoppade, men really – de får ju inget motstånd alls.
Det är nästan värre än i B’s hemmamatcher mot Canucks i finalerna 2012.
Så trodde man ju inte att Mike Babcock-coachade lag kunde uppträda…
• • •
Jag hade inte behöva förklara varför Bruins förstalina toppade listan över slutspelets bästa kedjor.

Det är ju bara att titta.
Herregud vad bra Marchand, Bergeron och Pasternackan som några år stod på tillväxt i Södertälje-myllan är.
• • •
Leafs har oflyt också, absolut.
Det kanske kan bli en annan match om den hyggliga starten ger resultat – och framförallt om Kapanens frilägespuck inte suttit i stolpen.
Men man får ju inte bara sätta sig ner på arslet och skita i allting för att det bär emot lite.
• • •
Det var angenämt att få lite mat, en vällagad pasta bolognese, till sist, kan jag meddela.
• • •
Det syns kanske inte så mycket med blotta ögat eller rent hockeymässigt, men jag tror Leafs saknar Kadri väldigt mycket.
Någon skrev tidigare idag att han är som en storebror för alla ynglen i truppen och utan honom på isen känner de sig förmodligen lite, lite mindre trygga.
Så är det då för mig.
Jag känner mig alltid säkrare när storebror Ola är med – och lätt orolig när han inte är det.
Och i NHL kan aldrig så lite av sådana tendenser få långtgående konsekvenser.
• • •
Sant, Idsint, Leafs är inte piskade att vinna ikväll heller – men någon gång måste de ta en match i Gaaaaden.
Annars är det kört.
Det vet du förstås redan, men jag kände plötsligt att jag behövde jaga upp dig lite…
• • •
Det är ju inte direkt synd om Bruins som kan rulla ut en sensation som Ryan Donato när andra blir skadade.
• • •
Det går att diskutera huruvida han är bra i några roller överhuvudtaget, men framförallt ska Mike Milbury inte vara med live under själva matcherna…
• • •
Varför är just Ryan ett så otroligt populärt hockeynamn?
• • •
Snälla, vilken grov too-many-men Leafs drar på sig.
Har de inte memorerat Magnus & Brasses gamla sanning?
Sex Leafs-spelare är fler än fem Bruins-diton…
• • •
– Jag var lite coach åt Chara en gång, säger Milbury plötsligt.

Mm, det är förstås därför han är så bra…
• • •
Auston Matthews har man sett ungefär lika mycket som man sett Betty Boop ikväll.
Det är det kanske allra bästa Bruins gör.
De neutraliserar Torontos bäste – fullständigt.
• • •
Jag förstår att det är deppigt i Leafs-lägret, men hoppas ni inte ger upp.
Det är så trevligt att ha er med i spåret så här i den sena kvällen.

Och här följer nu kvällspasset – med fullt fokus på holmgången mellan Bruins och Maple Leafs i TD Garden.
Men ni får ursäkta:_
Det blir inget nytt jätte-intro.
Såna går det inte ens i vanliga fall att krama ur sig fler än ett per dag – och nu har det dessutom varit ett hysteriskt rally i holken i Midtown.
Jag gick rakt upp ur sängen i förmiddags och började komponera matiné-introt, körde sedan – som ni märkte – live under de intensiva matcherna och panikproducerade därefter material åt tidningen, inklusive en intervju med Hackspetten, så redaktör Jarkko skulle hinna ”skicka” sportsidorna innan deadline.
Det hann han – med exakt 22 sekunders marginal!
Nå, först nu har jag haft tid att duscha, klä på mig, borsta tänderna, andas lite genom ett öppet fönster och beställa hem mat.
Är det Stanley Cup så är det, som Ekeliw skrockar i SMS.
Absolut.
Men ni får helt enkelt att acceptera att vi kliver in i kvällen med dessa fåtaliga rader.
• • •
En liten sak till, redan nu:
Den sena matchen ikväll, mellan Anaheim och San Jose, kommer jag att hoppa över.
Imorrn bitti ska jag nämligen upp och köra bil och då kan jag omöjligen vara så här trött och utsjasad.
Jag ber ödmjukast om förståelse…

NASHVILLE – COLORADO 5-4 (Slut)
TAMPA – NEW JERSEY 5-3 (Period 2)
• • •
Ojvoj, vilken monsterpärs i Bridgestone.
Colorado visar så mycket hjärta att man nästan blir tårögd …– men Preds håller emot, in the end främst tack vare en potatisoldarson från Kusmark som håller pucken nere hos Bernier i 20 sekunder – helt på egen hand.
Honom må du älska, HEK.
• • •
Devils visar också fantastiskt mycket spirit och därför blir det mot alla odds spännande i Amalie också.
Men no banana – Bolts vinner.
• • •
Därmed är ”dagpasset” slut i bloggen – och jag ber att få krama om alla som var med och förgyllde sändningen.
Nu ska här produceras material åt de där karaktärerna ni såg på bilder i de tidiga inläggen.
Sedan återkommer jag lagom till TD Garden-fajten mellan Bruins och Maple Leafs vid 02.00, svensk tid.

NASHVILLE – COLORADO 3-2 (Period 2)
TAMPA – NEW JERSEY 5-2 (Period 2)
• • •
Grattis, Sverige.

Det är en fantastisk hockeymatch ni får se – fullpumpad med adrenalin, utförd i hysteriskt tempo, så intensiv att det ilar till i mellangärdet hela tiden.
Min förhoppning är att några fler inser att det är värt att offra lite nattsömn för den här sortens bedårande underhållning.
• • •
Hackspetten från Kusmark hackar i korrekt stubbe – som alltid i playoff.
Han får upp sjuk Speedy Gonzales-fart på högerkanten, smaskar in ett sylvasst skott och plötsligt har Preds vänt igen.
• • •
Bolts är alltid bäst i andraperren och jisses, nu bara tillintetgör de Devils.
”Det blir sweep”, heter det i ett dystert sms från Princeton, där en viss Konsertpianist bor.
Nja, men vinner bortalaget en av matcherna i The Rockhhh är det över.
• • •
Nathan MacKinnon är en helt, helt fenomenal hockeyspelare.
För fan, ibland ser det ut som att Connor McDavid är på isen när han kommer störtande.
Men nej, Mathias, han stärker inte Hart-aktierna. Awards gäller grundserien – och omröstningen stängde innan puckdrop i onsdags. Alla röster är således redan inne.
• • •
Tampa gör 5-1 – då ser det ut så här några våningar upp på västra Järnvägsgatan, precis vid Stockholms Central.

• • •
Det går undan in passningarna sekunderna innan Kevin Fiala kvitterar i början av andra.

Så, exakt, ska det se ut in powerplay.
Inte som när andra lag jag ser ofta – inga namn, men de trejdade bort halva truppen i februari-mars.. – står och föser puckfan fram och tillbaka.
• • •
Bernier hade inte alls roligt i Bridgestone när han som Anaheim-anka ersatte John Gibson under konferensfinalen för ett år sedan, men idag ser han riktigt fin ut.
• • •
Det är förstås lätt bli för ivrig i såna här draman, men ändå.
Too many men på isen tycker jag alltid är en oförlåtlig förseelse.
• • •
Jag har sett lite för lite av Tampa de två inledande matcherna, men som någon sa:
Kedjan med Palat – Ondskans särskilda favorit – och Point och Johnson förtjänar nog en hög placering på den där bästa-kedjan-listan.
• • •
HEK, du ser inga reportrar på de där bilderna. Bara redigerare. De ska sitta fastnitade framför bildskärmar som Pekka Rinne ska vara fastnitad vid sin kasse.
• • •
Vasy är ingen Conn Smythe-målis, nej.
• • •
Tidvis är det sånt ös i spåret att jag inte hinner med att uppdatera.
Ni är bäst.
Och nu är risken – nej, chansen! – att det blir ännu värre, för sprakande Av’s vägrar ju ge sig och en tredjeperiod monumentale väntar på Broadway.

NASHVILLE – COLORADO 0-1 (Period 1)
TAMPA – NEW JERSEY 1-1 (Period 1)
• • •
De är för härliga, Avalanche.
Så orädda, så oförvägna, så oimponerade av hur jävla bra Predators påstås vara – och av den omhuldade monsterstämningen i Bridgestone.
Ännu en gång börjar de med en ursinnig, elektrisk rivstart och spräcker en slow starting Pekka Pinnes nolla redan efter två och en halv minut.
Applåder från korresoffan.
• • •
Preds-svenskarna brukar säga så här om sitt fabulösa lag:
– Vi gör det inte hela tiden, men när vi väl kör och spelar på toppen av vår förmåga, då är det inga andra som hänger med.
Det ligger något i det .
Problemet är bara att det ofta är i början av matcher de ”inte gör det” och då kan det bli så här.
• • •
Jag hinner inte se så mycket av fajten i Amalie, men se – Devils tänker krångla med Ekeliw Boys.
• • •
Wow, nu har dom börjat med berömda nationalsångs-vokalister i Music City igen.
Brad Paisley, som sjunger idag, är HUGE – och dessutom en Biffen-favorit.
Lyssna omedelbart på den rasande roliga låten ”Alcohol”.
• • • 
Konsertpianisten Pers kommentar om att människor i hans line of work får mardrömmar av Vigge Hedmans pre game-ceremoni, när han hackar snabbt med klubbspetsen mellan materialaren Bubbas utspärrade fingrar på sargkanten…ha ha, en klassiker!
• • •
Och drömmen om att Dolly Parton någon gång ska komma till Bridgestone och sjunga lever vidare.
Blir det final igen – hon MÅSTE glida ut på isen!
• • •
Sam Girard blev tydligen så knäckt av Flippers moves i torsdags att han inte kan spela idag.
Seriöst, att den unge backbegåvningen – som Colorado fick av just Nashville i den stora multi-trejden vintras – hamnat på skadelistan är ett saftigt avbräck.
• • •
För övrigt är det Girard – utan i – vi talar om.
Inte Girardi.

Det är ett helt annat slags back, det…
• • •
Jo, Mathias, Wild Bill-kedjan har ju varit bra – men bara inblandad ni ett mål so far.
Då hamnar man längre ner i den knallhårda konkurrensen.
• • •
Av’s får inte förlora Barrie också. Utöver Girard är ju näven Eric Johnson skadad sedan tidigare.
• • •
Le boss, ho ho, roligaste jag läst på länge!
Den kommentaren, om Ondskan ute på promenad i Stockholm, ska jag printa och nåla upp på väggen på kontoret!
Den mailades för övrigt omedelbart hem och jag får rapporterar om att hela redaktionen brast ut gapskratt.

• • •
Men det börjar onekligen osa katt runt Avalanche-kassen under andra halvan av perioden.
Ojvoj catfish.
• • •
Apropå Ondskan kommer följande bildsvit från redaktion.

• • •
Ja, idag går det ju inte att klaga på tidiga matcher-stället i spåret.
Vilken fest!
Tack, alla!

Det var Niklas Eriksson som nämnde honom första gången, under en sommarbjudning i trädgården på Movägen i Leksands vackraste grannskap.
– Vi har en otrolig talang på väg upp i LIF. Han kommer bli superstjärna. Filip Forsberg heter han, sa Västerviks Igor Larionov och hällde upp ytterligare några skvättar OP Andersson.
Några år senare, i samband med Stanley Cup-finalen 2012, träffade jag talangen i fråga själv.
Filip var det året, när New Jersey mötte LA Kings, en av de fem-sex top-prospects som NHL alltid bjuder in till en av finalerna och jag fick tillfälle att göra en liten intervju under en gemensam bussresa från Manhattan ut till The Rock.
Det gick sådär.
Han var extremt blyg, sa knappt halv sju och undvek ögonkontakt.
”Hur ska detta gå. NHL kommer äta upp den här försynte pojken”, minns jag att jag tänkte.
Sex år senare är det just den försynte pojken som, tillsammans med Sidney Crosby och Patrik Laine och Evander Kane, äger ett Stanley Cup-slutspel.
Jo, det är tidigt ännu, Filip och hans Nashville har bara spelat en match, men i den gjorde han ett av säsongens allra snyggaste mål.
Han ryckte åt sig en förlupen puck i egen zon, störtade iväg över banan, passerade offensiv blå, snurrade bort hyllade backbegåvningen Sam Girard med en förbluffande fint mellan benan och stänkte resolut in sitt andra mål för kvällen.
– This is just unbelievable, utbrast förre stjärnkeepern Brian Boucher, numer expertkommentator på NBC, helt spontant.
I sanning.
Och minen ögonblicket efteråt, när 23-åringen från Åkerö firade sitt mästerverk:
”Såg ni”, sa den, ”såg ni vad jag gjorde i ett avgörande läge i en Stanley Cup-match? Take that, världen”.
Så gick det för den blyge pojken jag träffade på en buss på Jersey Turnpike.
Det var han som åt upp NHL, inte tvärtom.
Ingen ska bli förvånad om det fortsätter likadant nu, när ett febrigt Nashville gör sig redo för eftermiddagssoaré i Bridgestone Arena och SVT trevligt nog slår på sina kameror.
För det verkar ju som att ”Flipper”, som han kallas i sin amerikanska hemstad, prickat in säsongens formtopp lagom till slutspelet.
Jag skulle inte kalla honom ”streaky”, för det begreppet indikerar att han skulle vara dålig när han inte vräker in mål och så är det inte, men han har alltid några sviter per år då han plötsligt stegrar och blir glödhet.
Nu, när drömmarna står på spel igen, är den tiden.
Så för guds skull:
Slå på SVT.
Begåvningen leksandslegendaren Niklas Eriksson – idag assisterande coach i Örebro, för övrigt – redan för tio år sedan identifierade som superstar i vardande ska uppträda igen och chanserna är stora att han hedrar sitt hemland med ännu en oförglömlig föreställning
• • •
Nu är det tätt på given, som croupiern på Bellagio sa.
Det har bara gått tolv timmar sedan vi stängde butiken efter maratondramat i Vegas och jag kan inte påstå att jag direkt är vad Simon & Garfunkel kallade the only living boy in New York.
Snarare tvärtom.
Men här klagas inte – för ett ögonblick.
En sån som jag SKA vara detroniserad under förstarundan i Stanley Cup – och gång på gång bli påmind om att det inte finns trötthet som inte lite hockeyporr och lite drag i bloggens kommentatorsspår kan bota.
• • •
Men hey.
Det är inte självklart att Flipper och de andra favoriterna från Music City bara går in och spolar av Colorado idag – heller.
De unga, vådligt energiska och rappa utmanarna från Klippiga Bergen var grymma i torsdags och har fortfarande inget att förlora, allra minst i Bridgestone, och har de bara lite mer flyt i avslutningarna finns definitivt potential för megaskräll.
Eller så här:
Det kan bli en kanonmatch SVT visar.
• • •
Det är en knakade sommardag i New York idag också.
En mer normalt funtad homo sapiens skulle vilja gå ut och sitta på en bänk och bara njuta av synen av en världsstad som efter fem månaders bister vinter får tuppjuck i värmen.
Själv skulle jag inte ens komma på tanken.

Det är ju Stanley Cup-party på tv.
Då sitter jag fastnaglad i korresoffan – och om något, till exempel lunch eller kaffe, behövs beställer jag hem på delivery.
En sån jävla lycka att jag är singel – ja, gammpojke, som de norr om Dalälven kallar äldre ungkarlar… – och alltid kan göra precis som jag vill, utan minsta dåligt samvete.
• • •
De har en eftermiddagsmatiné på menyn i downtown Tampa också.
Game 2 mellan Lightning och Devils spelas medan Florida-solen står i zenit.
Även där finns det fortfarande utrymme för upset.
Sure, unga Devils såg numret mindre ut när mäktiga Bolts vevade igång i första och tredje perioden i torsdags, men det är med dem som med Avalanche:
De har inget att förlora och nu, när de har första slutspelsmatchen någonsin under bältet, vet kidsen vad som väntar och hur de ska göra.
Min vän Ondskan Ekeliw, som älskar Tampa på samma sätt som påven älskar Jesus, har inga som helst skäl att känna sig lugn
• • •
Under de få timmar jag fick tillbringa hos John Blund – det gick ju i vanlig ordning inte att somna direkt inatt – drömde jag att de hade infört ett nytt system under slutspelet så att en ackrediterad journalist per match var tvungen att ingå i domarteamet och plötsligt var det min tur, lugubert nog i en match i gamla Joe Louis Arena i Detroit, mellan Red Wings och Blackhawks (jag hälsade på en flinande kapten Zetterberg i mittcirkeln precis innan jag vaknade)
Då vet man att det kanske blivit lite mycket hockey – och att gammpojken nog ändå behöver lite annat i sitt liv också…
• • •
Colorados främsta vapen är den sylvassa förstakedjan som Gabriel Landeskog – en äkta playoff-krigare om Sverige nånsin haft en – bildar tillsammans med Mikko Rantanen och MVP-kandidaten Nathan MacKinnon.
Det är en av de bästa formationerna i hela slutspelet, rentav.
Om jag fick kedjorna under de inledande matcherna skulle toppen se ut så här.
1. Brad Marchand-Patrice Bergeron-David Pastrnak (Boston)
2. Nikolaj Ehlers-Paul Stastny-Patrik Laine (Winnipeg)
3. Filip Forsberg-Ryan Johansen-Viktor Arvidsson (Nashville)
4. Carl Hagelin-Evgeni Malkin-Patric Hörnqvist (Pittsburgh)
5. Evander Kane-Joe Pavelski-Joonas Donskoi (San Jose)
6. Gabriel Landeskog-Nathan MacKinnon-Mikko Rantanen (Colorado)
7. JT Miller-Steven Stamkos-Nikita Kucherov (Tampa)
8. Kyle Connor-Mark Scheifele-Blake Wheeler (Winnipeg)
9. Jonathan Marchessault-William Karlsson-Riley Smith (Vegas)
10. Jake Guentzel-Sidney Crosby-Bryan Rust (Pittsburgh/första matchen…)
11. Claude Giroux-Sean Couturier-Michael Raffl (Philadelphia/andra matchen…)
Ja, Winnipeg och Pittsburgh imponerar mest med två kedjor i den sammanställningen – och andraformationerna rankade högst!
Men ni kanske inte håller med?
Synpunkter välkomnas i spåret.
• • •
Kvar i soffan på Manhattan för fjärde matchen i rad. Ska du inte ut och sända live snart, grymtar vän av bloggordning i ett mail.
Jo, det ska jag.
Imorgon eftermiddag sitter yours truly i Wells Fargo Center på Broad Street i Philly för att se fortsättningen av The Battle of Pennsylvania – och på måndag har vi Game 3 mellan Lightning och Devils i The Rockhhh i downtown Newark.
Så nu börjar det på riktigt.
• • •
Rolig, om än elak, tweet från i natt – eller i morse, kanske vi ska säga.
”Twitter, kan man vinna på övertid utan att avlossa ett skott mot mål. Frågar åt en kompis – som heter LA Kings”.
Ja, well, det var logiskt att det slutade som det gjorde på Strippen, men där ser man vilken oerhörd betydelse Drew Doughty, avstängd i Game 2 ju, har för det där laget.
• • •
Bästa målisarna so far:
Hm, jag säger i tur och ordning Martin Jones (San Jose), Connor Hellebuyck (Winnipeg), Marc-Andre Fleury (Vegas), Jonathan Quick (LA), Devan Dubnyk (Minnesota), Tuukka Rask (Boston) och Pekka Rinne (Nashville), Sergej Bobrovsky (Columbus).
Synpunkter välkomnas även i den frågan.
• • •
Klockan är bara 14.00 i Nashville och jag hör att någon undrar om det verkligen kan bli samma drag som vanligt på ett så barntillåtet klockslag.
Hallå – skrev den unge Springsteen om bilar? Blir det köer på Los Angeles freeways ibland? Har Martin Scorsese att regisserat några bra filmer?
Det är Nashville – där blir det ramalama ding-dong vilken tid på dygnet som helst.
• • •
Nä, ni får tyvärr inte se svenske rookien of the year Jesper Bratt in action i Amalie.
Coach Hynes har ännu inte förstått att också Devils skulle slå sig in på listan över bästa kedjorna om han återförenade Bratten med Taylor Hall och Nico Hischier.
Och Mojo Johansson är fortfarande day-to-day-skadad.
• • •
Lugubert nog brukar det så här i Stanley Cup vara mer tryck i kommentatorsspåret under nätterna än när det spelas matcher på så här Sverige-vänliga tider.
Men det ändrar vi på nu, va?
Fint.
En sak bara, för eventuella nytillkomna läsare:
Jag rapporterar inte kontinuerligt under matchernas gång, utan kommer med en samling intryck och påståenden och allmänt blaj i pauserna.
IRL-action pågår däremot oavbrutet i spåret.
• • •
OK, showtime i Nashville och Tampa.
Håll i hatten, för nu åker vi.

PITTSBURGH – PHILADELPHIA 1-5 (Slut)
WINNIPEG – MINNESOTA 4-1 (Slut)
VEGAS – LA 2-1 (Slut, OT 2)
• • •
Om majoriteten i Vegas inte lärt sig älska hockey förr så gjorde den garanterat i natt.
Det är just såna här infernaliska draman, med allt on the line och det fåfänga hoppet att Fru Fortuna ska gå att blidka, hela stans existens bygger på.
Fantastiskt.
• • •
Erik Haula från Björneborg har alltid varit en liten favorit i den här bloggen, så när det inte blev Wild Bill var det helt okej att det var honom Real Deal Neal hittade med den iskalla, avgörande passningen.
• • •
Det är en alldeles särskild känsla att få med de nyvakna i Sverige i spåret under såna här maratonmanglingar – och allra bäst är det med såna som Prytzen som är med i början, går och lägger sig, kliver upp och upptäcker att we’re still rolling.
För att travestera Gordon Gekko:
Bloggen never sleeps, pal!
• • •
Fast man lider ju med såna som Jonathan Quick och den faktiskt helt heroiske Fantenberg.
Hjärtat måste gå sönder när man ger så mycket så länge och ändå får torsk.
Men really, Kings hängde verkligen på repen under OT 2, det kunde inte gärna sluta på något annat vis.
 • • •
Oss emellan var det rätt skönt att Wild Bill inte avgjorde, för då hade jag behövt vänta ytterligare en timme på att få klämma honom på några citat och det vetifan om jag orkat efter det här passet.
• • •
Nu är klockan 03.00 i New York.

Det betyder att det bara är tolv timmar till nästa urladdning – eftermiddagsmatinéerna mellan Nashville och Colorado (sänds på SVT, med start 21.00) samt Tampa och New Jersey.
Det är väl bara att försöka få en stund hos John Blund och sen är vi på’t igen.
Hörs då!

I slutet av andra övertidsperioden avgör Haula.
Ojvoj.
Bra tippat Julias brorsa.
Mer kommer sen.