NEW JERSEY – PITTSBURGH 2-2 (Period 2)
• • • 
Ojvoj, nu rockar The Rockhhh!
När Penguins tar ledningen med 2-1 känns det som att de har tagit över, men så fan.
Devils hittar något slags nukleär kraftkälla i båset och börjar spela hockey som det satan i mig ryker om och i ett powerplay smaskar den formidable Taylor Hall in ny kvittering.
Det här kan sluta hur som helst – allt vi vet är det blir en episk slutperiod.
• • •
– MVP, MVP, MVP, skanderar Devils-fansen när Hall pangar in kvitteringspucken.
De har en poäng.
• • •
När Bruins gör 2-0 så där snabbt i slutet av första blir Ondskan alldeles svart i blicken.

Det är inte roligt för honom längre, inga skämt går fram.
Han bara fräser tyst och vill be oss alla fara åt helvete, känns det som…
• • •
Bengan kan bli arg också.
Akta dig, unge Palmieri.
• • •
– Snälla Jonte, det är ju ändå inte mitt fel, försöker jag vädja.
Han bara tittar surt på mig.
I någon mån ÄR det alltså mitt fel att Tampa chokar i Massachusetts…
• • •
Sure, han spelar med Malkin och Kessel. Mellan dem skulle även min mormor ha utmärkt sig – och hon var 104 när hon checkade ut.
Men ändå, Hagge ser ut att ha varvat upp mot sedvanlig playoff-feber och slår bland annat en förträfflig passning till Kristopher Letang vid gästernas ledningsmål.
• • •
De mörka molnen till höger om mig lättar lite när JT Miller reducerar uppe i Boston.
Men bara lite.
Det är fortfarande mitt fel att det inte går som det ska.
• • •
He he, de som står för sånt i The Rockhhh har gjort om scenen från ”Big Lebowski” där John Goodmans karaktär slår sönder en bil med golfklubba.
Här är det en zamboni med Penguins-logga han smashar,.
Lite fyndigt där, Jersey boys.
• • •
Målvaktsfajt är det bästa som finns som aldrig händer längre och fan, hade de inte kunnat släppa upp den vredgade Vasy när Rask började veva med Conacher!
• • •
Bra story från den utmärkte Mark Lazerus om den unge keepern som hals över huvud får göra NHL-debut för Blackhawks ikväll, då Anton Forsberg gjorde illa sig när hemmalaget spelade fotboll före nedsläpp.
• • •
Det blir gurgel här också.
Mer kommer, gissar jag.
• • •
Är ni redo?
Det är vi.
Det blir en tredjeperiod vi talar om långt in i nästa vecka här.

NEW JERSEY – PITTSBURGH 1-1 (Period 1)
• • •
För att travestera Arne Hegerfors på Pontiac Silverdome i Detroit 1994:
Nu firar vi påsk i The Rock.
Det här är, precis som vi hade hoppats, en riktigt fin och jämn och spännande och hård och rolig hockeymatch.
 • • •
Efter 24 sekunder kommer Crosby alltså loss på högerkanten och vi tror ju alla att det är mål, men nope.
Kinky – som det kommit till min kännedom att de underhållande nog kallar Keith Kinkaid i laget – visar att han tänker plåga pingvin ikväll med.
• • •
Mowgli får jag inte mycket assistans av vad gäller matchen vi se live i Sean Connery-hallen.
Han har sitt fokus på helt annat håll…

• • •
Annars är det ju länge Devils som för i dansen och skapar småpanik i gästernas zon med sitt fantastiskt kvicka, finurliga, explosiva spel.
Fast som påpekats i spåret.
Pens känns hela tiden livsfarliga i vändningarna och när dom kommer, då jävlar kommer dom.
Härliga bananer!
• • •
Kyle Palmieri har blivit het som turist som somnat i solstolen på stranden i Miami Beach i juli – och jag håller en utläggning om att det är såna ”ärrade veteraner” man behöver den här tiden på året.
Då påpekar Ekan att skägglurvige Palmieri är ett år yngre än honom…
• • •
Ja, påskmust ja, Jocke F.
Får skylla mig själv som tog upp påsken.
Då kommer must-frestarna fram…
Men jag ska gå till Scandinavian House imorrn och proviantera, så det så!
• • •
Bengan kan minsann inte bara rumstera om i målgården.
Det är mighty feeling i passningen han slår till Sheary vid kvitteringen.
Inte mycket Kinky kan göra där.
• • •
Jag vidhåller att Coleman är namnet på en butler – inte på en hockeyspelare.
Det hindrar inte att Blake Coleman fortsätter vara väldigt bra.
Vilket litet fynd.
• • •
Ännu har ingen kommit fram och klagat på att vi sitter där vi inte ska sitta.
De ser ju på Ondskans Clint Eastwood-blick.
Det är ingen idé.
Därför ska han nu få gå och hämta kaffe åt farsan också, de kommer bara vika undan i kön.

Först som sist:
Jesper Bratt tar några skär på isen.
För det är ju ändå – häpp! – skärtorsdag.
• • •
Förlåt.
Really – förlåt.
Oförlåtligt uselt.
Man jag var tvungen att få utlopp för de göteborgska böjelserna innan vi studsar igång på riktigt.
Nu är det gjort – och here we go.
• • •
Mowgli och Baloo är alltså ute och åker igen – sort of.
Den här gången tar vi NJ Transit-tåget från Penn Station till Newark, över träsken och förbi världens kanske mest filmiska industritomter.
Här – i The Rockhhhh! – ska vi se reprisen av hela resans bästa och mest underhållande holmgång.
Alltså:
New Jersey Devils mot Pittsburgh Penguins.
Vi räknar med ett nytt rungande klimax – och vi räknar med att ni upplever det med oss i spåret.
• • •
Tanken var att vi skulle varit här redan i morse, för båda lagen hade ”full skate” med alla tillgängliga stjärnor och blågula profiler på isen.
Men när klockan ringde vid åtta gick det att känna att ingen av oss egentligen ville åka, men ingen sa något – förrän Baloo lutade sig tillbaka i korresoffan och suckade:
– Ondskan, egentligen behöver vi ju inte plåga oss upp nu. Vi har inga särskilda arbetsuppgifter att utföra där ute och det kommer inte hända något speciellt.
– Helt riktigt, svarade Ondskan, gick tillbaka in i sovrummet, stängde dörren och återvände till John Blund.
Det gjorde jag också.
Där missade vi antagligen några få fina ingångar till dagens intro, men för satan – grabbarna måste ju sova ibland också.
• • •
Återigen står hur mycket som helst på spel i The Roockhhhh.
Trots att de bara vinner och vinner medan Panthers torskar matcher som den i Toronto igår är Devils till exempel ingalunda out of the woods.
Om de förlorar den här duellen samtidigt som Panthers slår Senators – och det vore väl som sagt fan annars – är det åter bara en poäng som skiljer dem åt och Florida har fortfarande en match mindre spelad.
Can’t happen om Devils vill få någon form av sinnesro under sista grundserieveckan.
Penguins, å sin sida, riskerar ju knappast att ramla ner under strecket, men de har både Flyers och Blue Jackets i nacken och bli wild card-lag om det vill sig illa.
Can’t happen, det heller.
Bra förutsättningar för showdown, tycker jag.
• • •
– Det här coolaste pendeltåget jag åkt med, säger Ekan när vi rasslar upp genom Hudson River-tunneln och ut i North Jersey-träsken.
Ett fantastiskt betyg för NJ Transit.
Det kommer ändå från en som praktiskt taget varje dag åker just pendeltåg – från Älvsjö till Stockholm city.
• • •
Nejdå, Jonatan C i spåret – du kommer inte få någon skit alls.
Men jag tycker du överdriver en smula.
Numer är det ju bara två stycken som har många och – måhända – förvirrande smeknamn.
Gustav Nyquist och Jonathan Ekeliw.
Den ene kallas Hästpolo-Gustav, Hästpolo, Lille Skutt, Gus och Ceasar – och den andra Jonte, Ekan, Ondskan, Mowgli, Bamse, Youngblood och Bambi.
Så – nu behöver du inte fundera mer.
• • •
Men som sagt:
Det är inte bara de höga insatserna som borgar för att det blir åka av i The Rockhhh ikväll.

Pens och Devs möttes i PGG Paints så sent som för en vecka sedan – med Glimmer Twins Mowgli & Baloo på läktarplats! – och man behövde inte ha känslospröt som en insekt för att uppfatta att bad blood kokar och bubblar även i den här relationen.
Nu blir det rimligen ännu mer infekterat och hett och vredgat.
We like.
• • •
Liten bild – på Jonte och Martin.

• • •
Idag blir Amerika Amerika på riktigt igen, för det är Opening Night i Major League Baseball.
NY Mets har redan slagit St. Louis Cardinals med 12-6 och Chicago Cubs har besegrat Miami Marlins och ”mina” Kansas City Royals pumpar på för fullt mot Chicago White Sox.
Hurra, människor – våren är slutligen här!
• • •
Det värsta som skulle kunna hända Devils är att de ger Rangers chansen att fucka upp säsongen för dem på tisdag.
De tar emot lede fi från Manhattan här på tisdag och believe me, om Blueshirt kan jävlas med grannen från andra sidan Hudson kommer de spela som vore det en Game 7.
• • •
Ondskan är så darrig inför matchen i TD Garden ikväll att han under promenaden från tågstationen till The Rockhhhh börjar bladdra om Bolts farmarlag i Syracuse.
– Vi har ju en ny generation som står på tur där. Trots att vi trejdat och stått i så mycket på senare år är det fullt av talanger där nere, febrar han.
Det vill säga:
Han försöker gardera sig emotionellt mot en flopp i år genom att intala sig att det nuvarande laget passerat sin peak och ändå ska ersättas snart…
• • •
Den som tror att Rangers skiter i allting nu kan ju kolla intervjuerna med Henke efter matchen i DC igår.
Han var lika upprörd och frustrerad som efter slutspelsförluster i yngre dagar.
Mannen KAN inte ge upp, KAN inte annat än satsa hundraprocentigt, KAN inte rycka på axlarna åt en förlust.
• • •
Vi utför en liten kupp i pressboxen idag.
Jag är trött på att sitta längst ut på kanten, så när jag ser att det finns lediga platser i mitten drar jag med mig Mowgli dit.
– Nu sitter vi här, slår jag fast.
– Jaså, svarar han och ser sig oroligt omkring, men våra namn är ju dä…
– Skitsamma. Vi sitter här.
Kommer någon och jiddrarberättar jag att min kollega kallas Ondskan och det på goda grunder, watch out för fan.
• • •
Drabbningen mellan Bruins och Bolts är faktiskt så kittlande som en grundserieföreställning kan bli.
Den gäller förstaplatsen i östra konferensen, rakt upp och ner.
Vi kommer åtminstone tidvis ha den uppe på laptoppen men hoppas innerligt att ni refererar utförligt i spåret också.
• • •
Pingvinerna flaxar för närvarande inte med förväntad spänst i vingarna och förlorar mellan varven matcher de inte borde förlora.
Den mot Red Wings häromdagen har rentav skapat regelrätt ängslan i leden, visar det sig.
– Klart man blir lite orolig, säger Bengan Hörnqvist.
– Den här tiden på året måste man ta fram sitt allra bästa spel hela tiden. Det är verkligen dags för oss att göra det nu, säger Hagelin.
Jag misstänker att Devils kan få betala för de bekymren.
Mästarna kommer köra nu…
• • •
Tråkiga nyheter:
Bratten är petad och spelar inte ikväll.
WTF, Hynes-gubbe?
Han var ju guld mot Pens i PPG Paints.
• • •
Man skulle varit med i Capitals omklädningsrum idag, när Malmö slog ut Frölund ur slutspelet hemma i Sverige.
Som Burra ska ha skrockat och skrattat och skrävlat.
En lagkamrat jag känner – vi kan kolla honom Nicklas – svarar ”aldrig” när jag frågor om han tror att han nånsin kommer få tyst på skåningen.
• • •
Nashville-San Jose – en högst tänkbar konferensfinal i väst – och Minnesota-Dallas är andra Prime Time-shower jag gärna vill höra mycket om i kommentatorsspåret.
• • •
Jag utgår från att mina vänner Lili & Susie i Norrans hockeyblogg kollar video från läktarna ”frame by frame” så det kan slås fast vilka filurer det var som kastade in pinaler på isen i Kraft-arenan.
Det går säkert att bevisa att det var influgna värmlänningar – bara man kör just ”frame by frame”!
• • •
Hur firar läsekretsen påsk då?
Här är ju denna kristendomens främsta högtid förbryllande nog ingen särskilt big deal, men jag ska åtminstone se till att Ekan får måla lite ägg imorgon.
Barnen måste ju få sitt även när de är utomlands!
• • •
Så Lili & Susie inte tar illa upp – jag skojar bara med er.
Ni är bäst!
• • •
Viss tid senaste dygnet har ägnats åt att spåra svenska spelare i de verkliga småligorna.
Jag vill väldigt gärna göra reportage om exempelvis Greenville Swamp Rabbits i ECHL, Mississippi River Kings i Southern Professional Hockey League och Odessa Jackalopes i North American Hockey Leauge – och hänga upp det på blågula krigare som genomlever sina dagar i den sortens lag.
Tips på fina karaktärer och profiler mottages tacksamt!
• • •
OK, folks – nu är det näst sista kvällen med Mowgli & Baloo för den här gången.
Låt oss hoppas att vi får en se förstummande hockeymatch.

Förhoppningarna om att jag skulle bli piggare lagom till kvällens stora thriller var lite fåfänga, visade det sig.
Jag ligger bara ligger och gäspar och under en kort sekvens för en kvart sedan ska jag enligt Ondskan till och ha börjar snarka.
Hm.
Jag ser dock G:s fantastiska direktskott, noterar att Lias har ett snitt a en poäng per match nu, ryar om att det ju är fan att Gudas inte blir utvisad när han proppar MacKinnon efter avblåsning, konstaterar att Devils efter Panthers förlust ikväll kan rycka ifrån med en seger mot Pens i morrn, skrattar när Pionk går ner på knä och låter Eller stå helt ren framför Lundy innan han skyfflar in kvitteringen och nynnar med i Ondskans glada trudelutter.
Nu får vi se om det blir några fler inlägg här ikväll, men så länge jag håller mig vaken uppdaterar jag i alla fall spåret kontinuerligt.

Henke verkar fast besluten att kacka på Ovies dröm om 50.
Han radar ju upp klassräddingar medan ryssen står och formligen matar skott mot honom.
Jävlars.
• • •
Ekan har kommit in i en bakis-fas och sitter och nynnar tyst på små trudelutter.
En luguber ung man.
• • •
Det här med Mike Milbury som expertkommentator…jag vet inte.
Räcker det inte med det lilla vi vanligen ser av honom i studion?
• • •
Ni förstår ju vad det är Bäckis och Henke håller på och skrockar om.
– Är det där Oden-snuset så starkt som det påstås, frågar Lundqvist.
– Nej, svarar Bäckis, det är bara den där tönten med bloggen som som är en mjukost, he he.
Eller nåt.
• • •
Jarkko sa redan i första att Panthers skulle komma ikapp, matchen sluta 4-4 och Leafs till sist vinna i OT.
• • •
Jag har en svacka efter pizza-orgien och tvingas jaga Ondskan ur soffan så jag får ligga ner en stund.
Därför blir det lite kortfattat här.
Men förhoppningen är att vi ska ha samlat ny kraft till Kung Kenta- och Hento-matchen i Denver.

Meh, pantrarna står ju bara och tittar när Leafs-ynglen stormar runt i zonen och gör sina fina mål.
Vad slappt, vad håglöst, vad värdo när så mycket står på spel.
• • •
Fint att se Pär Djoos grabb på isen i DC igen.
Han – en av få Caps-backar som kan göra nåt med pucken – ska såklart vara med i laguppställningen.
• • •
Marner, ja,
Rätt okej hockeyspelare.
• • •
Han är tyst ikväll, Ekan.
Alla reagerar olika dagen efter ett härjningståg med Biffen…
• • •
Bäckis har snusat Oden med sån iver att han blir alldeles aggressiv och börjar ta roughing-utvisningar.
Det händer inte ofta
• • •
När Badtofflan nu gör sina sista, meningslösa matcher som Rangers-coach – för så måste det ju vara – kan man tycka att han borde testa kidsen Lias och Chytil i powerplay också.
Men nej.
Skitgubbe.
• • •
Vi zappar ivrigt mellan Betongbunkern och ACC här i soffan, men till slut bryter Ekan tystnaden och kräver något otippat att vi tittar på Caps och Rangers.
– Jag tycker det är en roligare match, säger han.
• • •
Get this.
Matchen i Washington ikväll är den första Rangers spelat eliminerade från slutspelsdiskussionen – på tolv år.
Tolv!
Det har kort sagt aldrig tidigare hänt under Henrik Lundqvist-eran.
Visst, de missade playoff 2010 också, men var fortfarande med i contention när sista grundseriematchen – borta mot Flyers – började och var borta först när Olli Jokinen åkte sju hundra varv runt hemmazonen innan han missade den sista straffen.
Facit i under dessa år på Henkes axlar:
129 playoff-matcher, sex Game 7-vinster, tre konferensfinaler och en Stanley Cup-final.
Remarkabelt ändå.
• • •
The Great Eight får börja pumpa lite skott mot Henke om han ska nå Big 50.
• • •
Mannen som sitter här intill vill inte – inte! – att Tampa tvingas gå upp mot Leafs i första omgången.
– Aldrig. Det får inte hända, säger han.
Then again:
Han vill inte möta någon annan heller.
Vilka tänkbara förslag jag än kommer med – Flyers, Blue Jackets, Devils, Panthers – svarar han:
– Nej, nej, det går inte.
Med andra ord:
Bolts borde enligt super-fan nummer 1 från Örby få genom hela slutspelet och föräras bucklan utan att spela några matcher alls.
• • •
Med tanke på att han inte spelat på ett tag ser fin ut– inte minst när han plockar Kuznetsovs straff.
• • •
Den slutliga Jumbon i tabellen har alltså 18.5 procents chans att vinna draftlotteriet.
Låter ju fint – men det betyder, om mattegeniet Biffen räknar rätt, att de samtidigt har 81.5 att förlora också.
Låter inte riktigt lika fint.
• • •
Ja, Jarkko, vi ska beställa hem groteska mängder onyttig mat ikväll.
Riktigt kladdig BBQ-pizza från California Pizza Kitchen är på väg nu – och det är bara början.

Den korta ferien är över.
Efter en natt i New York-vimlet sitter Mowgli och Baloo – aningen tilltufsade, får vi väl erkänna – åter i korresoffan och
För enkelhetens skull tänkt vi börja med en Veckans Lista – och den har om ni ursäktar viss roadtrip-lutning den här gången.
Alltså – det bästa och det sämsta från senaste tid, enligt Lajen Baloo och hans assistent Ondskan.

VECKANS LISTA

1. William 40.
– Bara tio svenskar i hela NHL-historien har någon gång sprängt 40-målsvallen. Kenta Nilsson, Mats Näslund, Håkan Loob, Tomas Sandström, Mats Sundin, Daniel Alfredsson, Henrik Zetterberg, Daniel Sedin – och Wild Bill Karlsson. Det var kort sagt något rätt så oerhört som hände i T-dojan i måndags kväll.

2. Winnipeg Jets-Nashville Predators.
– Det blir lika varje gång Central-divisionens heavyweights möts: Two tribes goes to war och en lycklig Gud blir påmind om varför han uppfann is, skridskoskenor, puck och klubba. Må de ses i andra playoff-omgången om några veckor. Då har vi en holmgång för historieböckerna att se fram emot.

3. Lias drömdebut.
– Om Lias karriär varit en serie i gamla Buster hade den tecknade premiären slutat på precis samma sätt som i verkligheten, med mål och dansande familj i glädjetårar på läktaren och uttalanden som ”det är en dröm som går i uppfyllelse” efteråt. Så jävla vackert.

4. Ohio Turnpike.
– Bästa sträckan på vägen mellan Detroit och New York, har vi bestämt.

5. Connor McDavid.
– Det är lite sent och fiaskostämpeln sitter kvar på Edmontons säsong, men ojvoj så The Next One stegrat sista veckorna. Han kommer vinna Art Ross och blir, med rätta, Hart Trophy-nominerad.

6. Bäckis tjeckiska snus.
– Det hårdaste jag fått av en Gävle-bo sedan jag i knatteåldern skrek otidigheter åt Stig Salming i Leksands Isstadion och han vände sig om gav mig sin mörkaste blick.

7. Evander Kane.
– Av någon anledningen flyger de fortfarande under radarn, men sedan trade deadline har Sharks hört till ligans allra hetaste och det beror inte minst på Evander Kane. GM Doug Wilson gjorde nog deadline-racets stora kap där.

8. Little Caesars Arena.
– När Ondskan Ekeliw säger ”Den här hallen är till och med mäktigare och vackrare än Amalie Arena”, då vet man att man befinner sig i en exceptionell hockeylada.

9. Sixteen Tons.
– ”I was born one mornin’ when the sun didn’t shine/I picked up my shovel and I walked to the mine/I loaded sixteen tons of number nine coal/And the straw boss said ”Well, a-bless my soul”/You load sixteen tons, what do you get?/Another day older and deeper in debt/Saint Peter don’t you call me ’cause I can’t go/I owe my soul to the company store”. Ja, det är ett slagskott rakt i hjärtat från The Man In Black som utgjort soundtrack till denna resa.

10. Sista grundserieveckan.
– Den avslutande pushen är alltid en magnifik upplevelse och när krutröken lagt sig nästa söndag och slutspelet liksom tar vid infinner sig den där overkligt euforiska känslan. Halleluja.

VECKANS BU

•Detroit – Washington 20/3.
– Det råder konsensus om att fajten vi såg i Pizzakartongen för en vecka sedan var den tråkigaste som spelats den här säsongen. Man kan inte ha flyt för jämnan.

•Dallas Stars.
– Nu grep de kanske sista fibren i sista halmstrået mot Flyers igår, men att ett så begåvat lag alls befinner sig i i den här situationen och förmodligen missar playoff är som jag ser det en ren skandal.

•RC Cola.
– Ekeliw kräver att få med PPG Paints-sodan här. ”Ju mer jag tänkt på den, ju äckligare har smaken tett sig”, säger han. Hårda Ondskan.
• • •
Kul att ni uppskattade den lilla texten om Mattias och Ida, men det har visat sig att den publicerades i senaste laget.
Redan igår morse bestämde sig lille William Ekholm för att det var dags att göra entré i världen – och jo, Eky himself var på plats.
– Allt har gått hur bra som helst, vi är två väldigt stolta föräldrar till William, hälsar han.
Ett rungande grattis från bloggen!
• • •
Hur det var på stan i natt?
Så här, ungefär.

Vem som är Bagheera?
Ekans chefer på redaktionen i Stockholm!
• • •
Här utgår ytterligare ett hurra – för Niklas Kronwall.
Na nådde milstolpen 400 poäng igår och det finns få man mer unnar en sådan triumf än den utomordentligt vänlige krigaren från Järfälla.
Här är ett fint citat från kompisen Zäta om honom.
– It was nice to see. Everyone that has been in this locker room and has spent a lot of time here knows what he’s gone through the last 10 years with his body and how he battles through everything with his work ethic and how he shows the young players how to do things right. It nice to see him get rewarded. It was a pretty nice shot there, too.
• • •
Nah, vi åt varsin rejäl köttbit på Wollensky’s Grill och satt sedan i baren på Hudson Malone några timmar.

Där var lugnt och stilla och stämningsfullt och bartendern accentuerade atmosfären genom att spela rökiga serenader med Billie Holíday, Sara Vaughn, Louis Armstrong, Ella Fitzgerald och Nat King Cole.
Fem plus, faktiskt.
• • •
Det känns ibland som att Devils har lättare för de riktigt bra lagen än för de mindre bra och det krävdes verkligen att de pressade sig till det yttersta för att bärga poängen mot Canes igår.
Starkt ändå. Och fint, tycker jag – som gärna vill se ha playoff-hockey här i närområdet.
Samtidigt hoppas jag – helt ologiskt – att Panthers vinner mot Leafs ikväll för det är ju roligare när spänningen består hela vägen in i mål.
• • •
Jag hoppas ni tog del av det som pågår på den här bilden.

Visst, vi spelade in podcast-avsnitt nummer 190 här hemma i holken i igår och Ekeliw ger järnet på motsatt sida från Korresoffan.
Notera Howlin’ Wolf-planschen på väggen och stora skröfshyllan – min American shrine – strax intill.
• • •
Shit, om mindre än 14 dagar är det draft-lotteri också.
Vilken grej DET kommer bli.
Jag har ända sedan i julas haft den bestämda känslan av att Detroit kommer vinna och får sin nye Lidas och det står jag fast vid.
• • •
Naturligtvis borde vi egentligen vara i TD Garden i Boston i morgon.
Matchen där – en regelrätt uppgörelsen om förstaplatsen i östra konferensen – mellan Bruins och Bolts – är ju grundseriens hittills största.
Men tyvärr, det hinns inte med.
Vi ser Devils-Penguins i The Rock – eller The ROCKHHH! – i morrn och säsongens sista match på Garden på fredag och sen åker the kid tillbaka hem till Sverige.
• • •
Sitter och håller och på plockar med min röstsedel till NHL Awards och låte mig upprepa det här:
Domarna borde rösta om Lady Byng.
• • •
För två år sedan var vi några stycken som betraktade Zdeno Chara som ”slut”.
Idag skrev den 40-årige nytt ettårskontrakt med Bruins – och det känns helt rimligt.
Man har så fel så man borde skämmas ibland.
• • •
Stromgrien, jag tycker också Ekeliw ska stanna – över hela slutspelet.
Vi hoppas på Powerball-jackpot i kväll.
 • • •
OK, det spelas bara fyra matcher ikväll, men åtminstone två är högintressanta – den tidiga mellan Leafs och Panthers och den sena mellan Avalanche och Flyers. Och lite kul blir det ju faktiskt också att åter följa Lias förehavanden med Rangers i Capital One Arena och Wild Bills med Vegas hemma i T-dojan mot Coyotes.
Nu åker vi.

Häromveckan var ju bloggen i Nashville – och passade då på att besöka Mattas Ekholm och Ida Björnstad i Green Hills strax utanför centrala Music City.
Dessvärre blev det en liten krock då ett annat reportageteam från tidningen också hade planerat in ett besök hos det förtjusande paret – inget konstigt med det; vi hade alla bara lite otur med logistik och kommunikation, sånt händer – så mitt reportage publiceras nu istället exklusivt för bloggen.
Here we go

NASHVILLE. Den mest omtumlande våren Ida Björnstad och Mattias Ekholm någonsin upplevt står för dörren – måhända i dubbel mening.
Redan om några veckor blir de föräldrar för första gången – och därefter är det meningen att Mattias ska uppfylla en livslång dröm och vinna Stanley Cup.
– Man vet ingenting om hur livet kommer se ut framöver. Bara att det blir dramatiskt annorlunda och det ser vi verkligen fram emot, säger TV-stjärnan och NHL-diton när Sportbladet hälsar på i villan utanför Nashville och blir bjuden på en kopp äkta, norrländskt kokkaffe.

Det är Idas mormor från Storuman som just varit på besök och lämnat kvar en burk kokkaffe – sådant som vi från norr om Dalälven som de enda i världen fortfarande dricker med stor entusiasm.
Vi får den sista laddningen och den smakar som den ska.
Hemtrevligt, liksom.
Och det passar utmärkt, för hemtrevligt är också hur det känns i björnstadska och ekholmska residenset – en stor tvåplansvilla i stadsdelen Green Hills som de flyttade in i så sent som för tre månader sedan
– Jag tycker ofta att amerikanska hem är lite opersonliga, även de finaste. Men så fort vi såg det här huset kändes det bara…yes. Det är lite annorlunda och har karaktär. Och det är verkligen hemma nu, säger Ida medan hon dukar fram ett fat kakor.
Dock:
För bara några år sedan hade den 31-åriga tv-stjärnan – under lång tid en av de allra mest profilerade och uppskattade sportkommentatorerna på TV4 – aldrig i sitt liv kunnat tro att ”hemma” skulle vara i en stad i amerikanska södern, känd framförallt som countrymusikens Mekka.
– Nej, om någon sagt det, skrockar hon, då hade jag nog skrattat rakt ut. Jag var snarare nära att flytta hem till Norrland igen. Jag har aldrig varit någon storstadstjej och bodde i Stockholm enkom för jobbet, så jag funderade på att försöka hitta en tillvaro hemma i Norrland som fungerade med jobbet. Jag ville leva ett norrländskt liv, med mycket snö och nära till naturen. Men istället hamnar jag alltså här, i en stad där det är 30 grader varmt i oktober, ha ha.
Orsaken sitter på andra sidan köksbordet och skriver ut en check till hantverkare som utfört arbeten vid poolen på baksidan under eftermiddagen. Mattias Ekholm, backstjärna i NHL-laget Nashville Predators. Han och Ida blev ett par för några år sedan och efter en lång NHL-säsong med distansförhållande valde Ida att flytta med fästmannen till Music City i höstas.
– Ja, förra året pendlade jag som en tok mellan Sverige och Nashville och det var inte riktigt hållbart. Med det yrke jag har blev det väldigt jobbigt, jag kom hem och skulle vara alert och pigg inför sändningarna och kände till slut att jag var väldigt nära den berömda väggen, berättar Ida.
– Så det fanns egentligen inte så mycket att välja på. Antingen måste vi satsa på det här förhållandet helhjärtat eller gå skilda vägar och det sistnämnda alternativet var aldrig aktuellt. Så nu är vi här och även om den är en stor omställning att lämna familj och vänner och flytta utomlands känns det väldigt bra. Jag vill ju vara med Mattias.
Den 27-årige masen som bildar ett av världens bästa backpar med PK Subban nickar instämmande.
– Varje gång jag körde Ida till flygplatsen förra säsongen hade jag ångest, för då visste vi att det skulle ta åtminstone en månad innan vi sågs igen. Det var ingen höjdare, säger han.
– Det var samtidigt nyttigt att gå igenom, att pröva relationen och veta att man klarar att vara ifrån varandra. Men det är ingen tvekan om att man föredrar det här. En säsong på det sättet fick räcka.
Att kombinera livet som NHL-proffs med kärleken har emellertid varit en omställning även för honom.
För bara något år sedan bodde han i princip ihop med de övriga svenskarna i Predators – Filip Forsberg, Calle Järnkrok och Viktor Arvidsson – i ett lägenhetskomplex mitt i stan.
– Jo, vi var väl ett litet grabbgäng då, en samling ungkarlar som bodde i våra ettor med hyrda möbler och käkade taco tillsammans hela tiden. Det var ingen stabilitet alls då, vi visste inte om vi skulle stanna en vecka eller en månad eller ett år, och levde efter de premisserna.
– Men sedan köpte jag egen lägenhet och har nu flyttat ihop med Ida här och har Volvo och allt. Det är bara jycke som saknas, he he. Men det är väl livets gång. Man blir vuxen och tillvaron förändras.
Och nu ska den förändras ännu mer. Om bara några veckor – enligt planen de första dagarna i april – blir Ida och Mattias föräldrar för första gången.
– Det hade jag inte heller kunnat föreställa mig för några år sedan. Att jag skulle föda mitt första barn i USA. Aldrig, säger Ida.
– Även det är såklart speciellt, att inte vara hemma med familj och vänner en sån här gång. Men det är ju mindre komplicerat nu än vad det var förr, tack vare ny teknik. När jag har kontakt med mamma och pappa på exempelvis Facebook är det ju nästan som att vi sitter hemma i storhuset i Storuman och pratar. Jag måste också säga att jag haft en superfin graviditet, det är först nu på sluttampen det börjat kännas lite tungt. Tryggt har det varit också, de är väldigt duktiga och gör betydligt fler kontroller här än hemma. Det har känts väldigt bra.
– Ja, inflikar Mattias, det har bara blivit lite språkliga kommunikationsmissar. Man tycker ju att man kan engelska, men facktermerna runt en graviditet visade det att man inte har någon koll på alls, så i början satt jag med Google translate och översatte i realtid (skratt). Men annars har det ju väldigt bra.
Som Ida nyligen berättade i den podcast hon och Jennifer Persson – Filip Forsbergs flickvän – gör tillsammans finns det dock ett obehagligt litet orosmoln.
Runt det planerade datumet för förlossning befinner sig Mattias på bortaresa med Predators, i Florida, så med lite otur kan han därför missa denna livets hittills största höjdpunkt.
– Jag trodde inte det skulle bli så stora rubriker av den grejen, det var något vi avhandlade i ungefär en och en halv minut, men det spreds till och med till Finland, säger Ida och ler lite uppgivet medan den magiska sydstatsskymningen börjar tätna utanför köksfönstren.
– Å andra sidan är det en verklighet vi lever med och det är inte optimalt för mig som förstföderska och inte för Mattias heller. Men Predators har lovat göra det bästa av situationen. Klubbledningen har schemat och ska försöka se till att han kommer hem i tid.
Det kan dock vara lättare sagt än gjort.
– Ja, grimaserar Mattias, om det blir bråttom sent på kvällen eller mitt i natten, om vattnet går eller värkarna börjar är det ju inte säkert att det går några plan förrän tidigt på morgonen och då kanske jag inte hinner. Men vi är i alla fall inte i Vancouver. Från Florida är det ändå bara två timmar hit och, ah, hur jag kommer dit är skrivet i stjärnorna men jag är övertygad om att jag kommer vara där.
Det är Ida också.
– Jag tycker inte att det är superkul att inte veta till 110 procent att Mattias kommer att vara där, det skulle vara oerhört tråkigt om han missade förlossningen, men jag försöker ha en positiv målbild och har man det brukar det bli bra.
Det är något för fästmannen att tänka på även när det gäller vårens näst största happening.
Tanken är ju att han och kompisarna i Predators framåt midsommar ska förverkliga en livslång dröm och vinna Stanley Cup också.
De gick ju till final redan ifjol, och orsakade tidernas folkfest i sin hemstad, men nu är planen att nå hela vägen in i himlen.
– Jag tror inte det går att sätta ord på vad det skulle betyda. Det är ju för det man kämpat alla dessa timmar, det vore det ultimata kvittot. Det finns inget större för en hockeyspelare. Och nu börjar vi tro att vi kan klara det. Innan fjolåret kändes det som att den där bucklan stod där borta, säger han och pekar mot grannhuset på andra sidan gatan.
– Nu är den liksom i farstun. Vi har tittat över krönet och vet vad som krävs och känner att vi har alla förutsättningar att gå hela vägen. Ja, vi har samtidigt stor respekt för att det är svårt att och allt kan hända. Vi kom ju själva in i slutspelet som sista lag ifjol. Så det finns inga garantier bara för att vi gjort en bra grundserie i år. Men vi känner att vi är ett ännu bättre lag nu.
Även Ida, som ser alla Preds-matcher hon kan och suttit på sin plats i Bridgestone Arena även som höggravid, hoppas. Hon vill inget hellre än att fästmannen ska få se sin dröm uppfylld.
– Men vi får se var laget befinner sig när slutspelet börjar. Det gäller att komma in i det med rätt feeling. De har en helt annan press på sig i år och hur hanterar de det? Det blir otroligt spännande att se.
Jo, hon kan fortfarande sin hockey, reportern och programledaren från Storuman. Som ett rinnande vatten. Inte för inte tror många att hon skulle kunna bli en lysande NHL-rapportör – om hon bara ville.
Men det är det inte så säkert att hon vill, visar det sig.
– Nej, jag funderar väldigt mycket på hur mitt yrkesliv ska se ut i framtiden. Jag är faktiskt inte helt främmande för tanken på att byta bana helt och hållet. Kanske läser jag en kurs i idrottspsykologi, och så brinner jag fortfarande extremt mycket för välgörenhetsprojektet ”Ge Bort till Sport”, säger hon.
– Jag saknar TV-branschen, själva hantverket och utmaningen i att leda en sändning, men jag kan samtidigt tycka att mediavärlden är lite för hård och tuff och prestationsbaserad. Livet är kort, man ska göra saker man verkligen brinner för, tycker jag. Men vi får se. Först har vi lite annat att ta hand om. Man vet ingenting om hur livet kommer se ut om någon vecka. Bara att det blir dramatiskt annorlunda och det ser vi verkligen fram emot.

NY RANGERS – WASHINGTON 2-4 (Slut)
• • •
Målet – det historiska, eftersom han blev den yngste blåskjortan någonsin att scora i sin NHL-debut – var förstås kvällens överlägset största höjdpunkt för Lias
Men det hände något oförglömligt redan i första bytet.
Bäckis åkte fram och hälsade honom välkommen till ligan.
– Han gav mig en ”tap” på benskyddet med klubban och sa att det var kul att se mig, berättar han.
– Det var jäkligt häftigt. ”Bäckis” är en av mina främsta barndomsidoler.
En class act, den där Valbo-gossen.
• • •
När han nu får bo hos papa Baloo ser jag förstås till att sätta Mowgli i arbete.
Det är till exempel han som får skriva om Victor Ejdsells debut i Madhouse on Madison.
Ett hedersuppdrag – inte sant, John J?
• • •
Lias ler ännu mer när han får höra att mamma Jessica grät glädjetårar på läktaren efter målet.
– Ha ha, gjorde hon? Igen. Ja, hon brukar bli känslosam när det händer sånt.
Lillbrorsan Noah hoppade rakt upp och ner i ren glädje också, kan vi meddela.
– Han gjorde det? Vad kul för honom. Jag hoppas jag får kolla när han spelar sin första NHL-match någon gång.
Det var la fint sagt?
• • •
Nu ska vi se om Wild Bill kan nå 40 i tredje perioden i T-dojan.
Sedan blir det ett kort sändningsuppehåll här i bloggen.
Vi har stått på som arslen tisdag-torsdag-fredag-lördag-söndag-måndag så i morrn kväll har vi förtjänat en night off ute på byn.
Men på onsdag sätter vi oss tillrätta i korresoffan igen.
Tills dess:
Peace!

Slut.
Caps vinner med 4-2.
Slutkläm från kvällen kommer.