NY RANGERS – WASHINGTON 1-4 (Period 2)
• • •
Lias Andersson!
13.16 i andra perioden i sin riktiga debut med New York Rangers – 26 mars nådens år 2018 – gör han sitt första NHL-mål.
Kedjekamraten Jimmy Vesey har pucken bakom förlängda mållinjen och får fram den till Smögens Mark Messier precis framför kassen – och han snärtar kvickt och resolut upp den i nättaket.
En redan oförglömlig kväll förvandlas där till det största som någonsin hänt den unge mannen.
• • •
Caps lättar – som lag som leder med 4-0 efter en period tenderar göra – på gasen och tar inte längre sin motståndare på hundraprocentig allvar.
De försöker bara ha kul.
Det vore magstarkt att påstå att det håller på att straffa sig, men Gruabauer får i alla göra rätt för lönen, så liten den nu – jämförelsevis – är.
• • •
Lite gåshud är det omöjligt att inte få när de efter pöjkens mål zoomar in familjen Andersson på jumbon och mamma gråter glädjetårar medan lillbrorsan hoppar upp och ner av pur glädje.
• • •
Man vet att Capitals bara leker när Kuznetsov har pucken bakom Rangers kasse, lägger den på bladet och bokstavligen försöker stoppa in den bakom Pavelec – som vore det Lacrosse han spelar.
Nära att det funkar är det också.
Snudd på förödmjukande – för hela staden New York.
• • •
Min bänkgranne – känd som både Ondskan, Ekan, Bambi, Bamse och Jonathon – vrider sig frustrerat över uppgiften att ett visst lag i västra Florida bara avlossat nio skott mot mål efter halva hemmamötet med Arizona.
Ja, Bolts måste hosta upp sig.

Det är playoff snart, pojkar.
• • •
Rangers kids har ny match att se fram emot redan på onsdag.
Den spelas mot…wait for it…Capitals.
I DC.
Well, välkommen till de stora pojkarnas liga.
• • •
Nu gjorde Arizona 1-0 också.
Vilket härvel.
• • •
Nä, hockeymässigt var det här egentligen ingen stor period – första tio kändes det tvärtom om den skulle behövt en av Bäckis Oden-snusar.
Men att Lias får göra sitt första mål uppväger allt.
Många, många fler lär följa det närmaste decenniet – men just det här kommer för alltid stå ut i relief i hans minne.

NY RANGERS – WASHINGTON 0-4 (Period 1)
• • •
Ojvoj.
Lias hade kunnat få en roligare debut.
Inte för att han själv gör bort sig på minsta vis, men Capitals är hungriga ikväll och har en så kallad field day med sin valpiga motståndare.
Att de redan leder med 4-0 – och bland annat hinner göra ett shorthanded-mål – är bara ett av Rangers problem.
Gästerna får tidvis så mycket utrymme att det känns som att de har en bandyplan att röra sig på – och därför iscensätter de anfall som pågår lika länge som konserterna Billy Joel håller här i Broadway-ladan varje månad.
Det kan bli tvåsiffrigt det här.
• • •
Ovie smaskar in sitt 45:e mål – från kontoret i vänstra tekningscirkel, förstås – och fanimig:
Fortsätter det på samma sätt når han 50 redan ikväll.
• • •
Gurgel efter första avblåsningen.
Det lovar gott.
• • •
Niskanen får stå så länge med pucken framför bulgaren att han skulle hinna ut på sjunde avenyn och stoppa mynt i parkeringsmätaren, komma tillbaka och ändå ha tid stoppa upp pucken i nättaket.
Morsning korsning Rangers backar.
• • •
Det verkar som att Ovie och Kuznetsov inte gillar sin landsman Georgiev.
Redan i första bytet skjuter Ovie honom i huvudet (!) och momentet senare åker Kuze fram och tacklar honom.
Den senare tar sedan varje tillfälle att åka förbi och kackla.
Till slut jagar The Great Eight honom ur buren med ännu en bomb.
Vad är dealen med det?
• • •
Jag och Ondskan har Capitals radiokommentator – den legendariske John Walton – precis i nacken och får allt som händer detaljrefererat i realtid.
– Det har jag aldrig varit med om, men det är ju grymt, säger Ondskan.
Ja, man får ju allt förklarat och behöver inte fundera så mycket själv på vad som händer…
• • •
Lias och Filip Chytil – som också hämtats från Hartford för den här matchen – kommer först ut på isen för matchvärmningen och givetvis:
Resten av laget stannar i spelargången så kidsen får åka ett par varv på isen själva.
Klassiskt.
• • •
Ekan är lite tagen av att han får se Ovie panga in det där patenterade direktskott-från-tekningscirkeln-målet live.
– Att som hockeyälskare uppleva det är som jag föreställer mig att det är för en konstälskare att se Mona Lisa på Louvren, säger han.
• • •
Rangers eminenta rinkreporter Amanda Borges scoopar förstås hem en intervju med pappa Andersson – Niklas Andersson – innan matchstart.
Kolla här
• • •
Hör ni en hög, skärande ton som ekar över världshaven?

Det är jag som blåser i min pipa efter spårets alla kommentatorer och stammisar.
Where are you at?
Jag la ner sån satans tid och energi på kvällens intro att jag inte vill sitta här ensam…
Så:
Ladda bössan och skjut!

Man glömmer så lätt i tider som de vi befinner oss i just nu, när NHL:s contenders mobiliserar för krig.
Men det handlar egentligen inte om det.

Det här – hockey, NHL, game nights i the woooorld’s most famous arena – handlar inte om tabellplaceringar, slutspelschanser, strategier, stats, hårda skott, spektakulära räddningar, brutala tacklingar eller possession-siffror-
Nej.

Det handlar om det som lyser i ögonen på 19-årige Lias Andersson när han gör sig redo för sin allra första match i världens bästa liga.
Brusande eufori.
Bubblande förväntan.
Nervositet, anspänning, salighet och hopp.
En dröm som pulserat i hans unga hjärta sedan han var en liten knatte hemma i pojkrummet i Göteborg kommer äntligen att förverkligas och han kan – man ser det tydligt – inte riktigt greppa att det är verkligt.
– Det finns ingen som spelar hockey som inte vill vara med om det här. Jag har velat spela i NHL så länge jag kan minnas, säger han när den engelskspråkiga högen av reportrar runt hans plats i omklädningsrummet efter morning skate slutligen skingrats.
– Det känns verkligen helt fantastiskt nu.
As well it should.
Sin första NHL-match är man bara med om en gång – och den kommer leva i minnet för evigt.
Ja, varje gång en rookie debuterar på den största av hockeyns scener är den emotionella sprängkraften densamma – och det sker ju nästan i varje omgång.
Men det blir aldrig, aldrig gammalt.
För igen:

Det är vad alltihop går ut på,
Drömmar som slår in och unga män som når dit de strävat hela livet.
• • •
Nu går det förstås att tycka att vi tänjer Roadtrip-begreppet lite väl långt.
Vi är ju stationära i New York City sedan i lördags kväll.
Men jag insisterar.
Min unge travel companion går fortfarande vid min sida och vi reste trots allt från östra till västra Manhattan i morse – med buss längs 34:e gatan.
Sålunda:
The roadtrip goes on.
• • •
Lias – som går in som center mellan Jimmy Vesey och Ryan Spooner – tror dock inte att han får svårt att somna under sin pre-game nap under eftermiddagen.
– Nej, ler han, det ska nog gå bra. Jag får se till att slå av mobilen bara. Det har pinglat rätt frekvent i den nu under morgonen.
Det kan man tänka sig, ja.
• • •
Jag har snusat varje dag sedan jag var femton – alltså i 35 långa år.
Följaktligen borde det inte vara möjligt att påverka mig nämnvärt med något snus i världen.
Men det lyckas Bäckis med i alla fall.
– Testa det här, säger han och håller fram en vit dosa portionssnus efter dagens morgonvärmning.
– Ta två påsar.
Okej, säger jag med en axelryckning och trycker upp elixiret under läppen.
Fem minuter senare susar det i kåpan som efter tre dry martini på Smith & Wollensky och hjärtat bankar likt bastrummen in Lipps Inc:s gamla ”Funky Town”.
Det visar sig att jag fått i mig tjeckiskt snus som heter Oden och genom lagkamraterna Jakub Vrana, Jakub Jerabek och Michal Kempny blivit Bäckis nya favorit.
– Man får en riktig kick. Här, du kan ta hela dosan, jag har fler, säger han.
Nej tack.
No more Oden.
Jag vill inte göra en Tony Soprano och däcka mitt under pågående liveblogg…
• • •
Idag tog Mojo Johansson slutligen till orda om Brad Marchand – och han talar the truth.
Så här svarar han på The Athletics fråga om vad han anser om armbågen Boston-stjärnan använde för att ge honom karriärens hittills mest förödande hjärnskakning.
– Det var bara korkat. Det fanns ingen poäng med det han gjorde. Jag tycker det är ledsamt att det fortfarande finns spelare där ute som försöker skada andra. Vi får hoppas att det inte behöver sluta med att någon får sin karriär avslutad innan det är nog. Det är inte därför vi spelar. Om jag tycker fem matchers avstängning var tillräckligt? Nej, inte med tanke på att det var nionde gången han stängs av eller får böter för något liknande. Som sagt, jag hoppas att han inte avslutar någons karriär innan man säger ifrån på riktigt.
Amen, Mojo, amen!
• • •
Sent igår kväll gjorde Swedish House Mafia comeback i Miami.
Så det är lite förvånande att se DJ Zbad i Rangers omklädningsrum idag.
Jag var säker på att han skulle kasta sig på första bästa plan till södra Florida och joina Ultra-festen.
– Ja, flinar den nye skyttekungen, om det funnits tid så…
Centern från Stockholm känner inte Axwell, Steve Angello och Sebastian Ingrosso personligen, men nästan.
– Jag känner människor som känner dem. Men jag vet inte om det är så mycket att komma med. Det är som att få en andraassist ungefär, säger han.
Hi hi.
• • •
Nu har det varit tätt på given med hockey kväll efter kväll efter kväll – och dåligt med sömn.
Så jag känner mig lite som en småbarnsföräldrar just nu.
Med Ondskan och Arvika-Anton på besök skulle man måhända kunna säga att jag ÄR det också, men nu ska vi inte vara dumma.
Efter tre månader på rull över kontinenten flyger Arvika-Anton för övrigt hem till Sverige ikväll igen, vemodigt nog.
Det hindrar honom inte från att dundra in till Garden och gå på morgonvärmning med Lias och Bäckis & co.
Mannens hockeyintresse får mitt att lika en likgiltig afterthought.
• • •
Burra snusar tjeckiskt han med, visar det sig.
Fast för bara något år sedan hade han inga såna laster alls.
– Nej, det är han där som dragit ner mig i det här träsket, säger han och nickar mot Bäckis.
Bra ändå.
Riktiga män snusar ju.
• • •
Javesst, Leksand forever!
• • •
De lyckades stava namnet rätt i både Detroit och Pittsburgh och Newark, men i ”världens huvudstad” spricker Ondskans svit.
Här får han heta så här.

Jonathon Ekilew…det är ju hysteriskt kul.
Fast jag, som varit inventarie här i tretton år och ändå får fel namn på schemat, ska inte säga nåt.
Som Jonathon himself kontrar:
– Det ska bli en ära att få träffa denne Per Burman…
• • •
Det gick undan från beskedet om uppflyttning igår kväll till match idag.
Men faktiskt – Lias familj, med NHL-meriterade pappa Niklas i spetsen, har hunnit till New York och kommer följa hans NHL-debut på plats under Gardens välvda cirkustak.
– Jag är väldigt glad över att de är här och att jag får dela upplevelsen med dem, säger han
Där har vi det igen, det där som VERKLIGEN betyder något. Hur det känns i hjärtat på kids som står vid målet det strävat mot sedan knatteåldern och offrat allt de har av kraft och svett och smärttållighet och spirit för att nå hit – och hur det förändrar världen för hela familjer.
• • •
Vi har ju inte kunnat undgå att notera att våra vänner från Vegas, Marklund & Savonen – också kända som Lili & Susie – i Norrans hockeyblogg intagit en central roll under det pågående SM-slutspelet där hemma.
Partiska och enögda, påstås det.
Nääää….inte Lili & Susie!
Bit dom i halsen och ruska, pojkar!
• • •
I informationsbladen Rangers PR-avdelning delat ut under dagen står det att Lias är född i – Smogen.
• • •
När vi står inne hos Caps efter morgonvärmningen kastar Brooks Orpik plötsligt en bit hopknölad tejp på Jonathon Ekilew.
Då blir Örby-Tarzan för en gångs skull mycket upprörd.
– Vad fan, fräser han, nu går jag fram och säger att vi måste ”take it outside”.
Bäckis hindrar honom.
– Gör inte det, Orpik är inte att leka med…
En omtumlande förmiddagsscen!
• • •
Fatta – det här är alltså Rangers näst sista hemmamatch för säsongen. Kvar efter den är endast en holmgång mot Tampa på fredag (jo, gissa vem som sett till att han åker hem först på lördag…)
Därför bestämmer jag mig för att gå all in idag, stannar på Garden efter morgonvärmningen och sitter och knattrar i pressrummet hela dagen – tills matchen börjar.
Så jag gör jag vanligen bara under playoff, men nu blir det ju inget sånt i New York och lite av den här kittlande heldagsfeelingen vill jag ändå ha mig till livs.
• • •
Burra har ingen jättekoll på Lias, men vet såklart vem det är och ser fram emot att möta honom ikväll.
– Ja, säger han på den sedvanliga Kvinnaböske-skånskan, vi får se om jag kan säga nåt roligt och hälsa honom välkommen med en liten slash i knävecket, he he.
Lycka till med det.

Det rinner hett blod i Anderssons ådror!
• • • 
Jag träffade aldrig Jerry Williams – har bara andraassist där; känner människor som kände honom… – men ber härmed att få tacka för allt.
Han var en tvättäkta rockhjälte och den mest älskvärda av alla folkhemsälsklingar.
• • •
Dagens bild

Ondskan och Ovie.
Jag tycker den är lite…poetisk.
• • •
Det är inte helt sant att jag stannar på Garden HELA dagen.
Jag tar med Ekan på klassisk Garden-lunch på Nick & Steff’s vägg i vägg med media-entrén och äter, som alltid, deras suveräna lobster club.

Sedan går jag till mina vänner kubanerna på Penn Station och får dojorna putsade.
Är det Lias Andersson NHL-debut så är det.
• • •
Nu gissar jag att sms:en går varma mellan Kronwall, Bengan Hörnqvist, Landeskog, Zibanejad, Alex Wennberg, Pontus Åberg, Yayo Josefson, Kryckan och Marcus Sörensen.
Den som tror att gamla djurgårdare är mindre engagerade i sitt lag än gamla leksingar, modoiter, frölundaiter, färjestadare och brynäsare är i sitt tar gruvligen fel.
• • •
Det låter lite bulgariskt, Jonathon Ekilew, gör det inte?
Och varför inte – Bulgarien är ju hett här nu.
Alexander Georgiev – född i just Bulgarien – står ikväll också.
Henke?
Nä, Rangers har inte ”stängt ner” honom.
Han var med på skejten i morse och ska enligt Badtofflan spela i Washington på onsdag.
• • •
Som John J påpekade igår:
Lias är inte ende svenske kanontalangen som debuterar i National Hockey League ikväll.
Victor Ejdsell gör sin första match för Chicago Blackhawks också – och startar som förstecenter mellan Patrick Kane och Brandon Saad.
Snacka om overklig känsla…
• • •
Tyvärr är Djoosen just nu petad och får bagskejta på egen hand efter Caps värmning, men det hindrar inte att hans pappa – moringen Pär – samtidigt kommer på tal i omklädningsrummet.
Han var, visar det sig, en av Bäckis idoler i Gavlerinken back in the day.
– Ja, Brynäs hade ju femman med honom, Per Löfström, Janne Larsson, Ove Molin och Tom Bissett. Dem kunde jag aldrig släppa med blicken. De var otroliga, säger Valbo-legendaren.
Själv minns jag mest att Djoos den äldre hade ett rungande munläder och ständigt gafflade med mina idoler Thomas Forslund och Niklas Eriksson.
– Well, ler Bäckis, det har då inte gått i arv. Christian säger verkligen inte särskilt mycket.
Världen drar en lättnadens suck…
• • •
Nu är det två timmar till första nedsläpp och jag har redan kläckt ur mig tio tusen jävla tecken.
Så nu får jag ta och gå och dricka lite kaffe och kackla med valparna en halvtimme.
Annars blir det här så långt att inte en jävel orkar läsa.
Alltså:
Paus.
• • •
Nu är jag tillbaka och kommer på att jag tänkte på Johnny Cash när jag såg Cody McLeod i Rangers omklädningskabyss i förmiddags.
The Man In Black-versionen av ”Sixteen Tons” har ju följt mig och Ekan sedan vi kom till Detroit för en vecka sedan – vi har pluggat den oavbrutet, i bilar och på hotellrum och hemma i Midtown-holken – och i den finns ett par textrader som passar in på McLeods uppsyn.

If you see me comin’, better step aside
A lotta men didn’t, a lotta men died
One fist of iron, the other of steel
If the right one don’t a-get you, then the left one will

Så nu får Rangers-fansen vara hur upprörda de vill över att han ingår i laguppställningen.
McLeod är min idol.
• • •
Något säger mig att Panthers hackar i galen stubbe ute i Brooklyn ikväll.
Islanders är ett lag av den typ de måste slå i det här läget – och det är just då de brukar sätta krokben för sig själva och bränna slutspelschanserna.
• • •
Om Christian Djoos farsa var Bäckis idol var Andre Burakovskys min.
Jag växte upp med Stor-Burra och hans radarpartner Heinz Ehlers – japp, i sin tur far åt Nikolai i Jets – som främsta underhållare i Leksands Isstadion.
De var showmän monumentale – både på och utanför isen.
– Jo, man har hört talas om det. Tyvärr hann jag aldrig se farsan spela med Heinz, det hade varit något, säger Lill-Burra.
Yup, det hade det.
• • •
Så ni inte tror jag bara hittar på.

• • •
Ytterligare några rader från ”Sixteen Tons” som passar in på hjälten McLeod

I was born one mornin’, it was drizzlin’ rain
Fightin’ and trouble are my middle name

Oh yeah.
• • •
Han dröjde sig kvar till tidiga kvällen.
Sedan packade Arvika-Anton mycket, mycket motvilligt ihop sina pinaler och började dra sig mot Penn Station för avresa mot JFK.
Tre månaders NHL-tripp är slutligen över.
Vi tar farväl av den älskvärde karaktären med denna mycket karaktäristiska bild, från the morning skate i the woooorld’s most famous arena.

• • •
”Jag såg faktiskt första matchen han nånsin spelade i NHL”.
Det är inte alls omöjligt att vi som är här ikväll – jag och Ondskan och 18 000 andra – får anledning att skryta om det när Lias Andersson i framtiden är den nye King if New York.
Nu är det dags.
En ny saga tar sin början…

WINNIPEG – NASHVILLE 5-4 (Slut, straffar)
• • •
Jamen, djävulen.
Såg ni – det var inte en endaste avblåsning under de fem övertidsminuterna!
Så synd att de inte bara fick fortsätta spela hockey.
En sån show ska inte behöva avgöras på straffar, men det var vad som hände och mäktige Scheifele bärgade två poäng åt Jets med en knallhård cannoli mellan benen på Saros.
Här är ett löfte:
Om Preds och Jets får gå upp i andra Stanley Cup-rundan åker jag för första gången någonsin till Winnipeg.
• • •
Snart ska jag försöka slänga ut Arvika-Anton, så jag kan skriva lite texter åt redaktör Hagman hemma i Stockholm.
– Jag går bara om du erkänner att jag inte sa det där om pizzan, hotar han.
OK, han sa inte det.
Men jag såg på honom att han tänkte…
• • •
Marchand måste vara den som gjort flest övertidsmål den här säsongen – och det kommer ett till i Excel precis nu.
• • •
Nu säger bloggen godnatt i några timmar, men som ni förstår:
Vi är back in business när Lias Anderssson begår NHL-debut i the wooooorld’s most famous arena imorrn.

WINNIPEG – NASHVILLE 3-4 (Period 2)
• • •
Som Jarkko konstaterar:
Hemmalaget slår på jet-motorerna i andra.
Sa ju att de för eller senare skulle erinra sig vad som står på spel ikväll.
Och nu är det verkligen show – just sån vi hade föreställt oss – på prärien .
Hurra.
• • •
Man sväljer ju hårt när jätten Byfuglien blir så där arg.
Det är lite skrämmande.
• • •
Nu har vi smällt i oss pizza och kycklingvingar så vi knappt kan röra oss i vare sig soffa eller fåtölj.
– Man hade ju hoppats på nåt lite mer avancerat, men det var gott. Tack, pustar Arvika-Anton.
Han är en legend i vardande.
• • •
Jag skulle just skriva att nästan alla mål ikväll tillkommit efter rykande slagskott.

Då gräver Hackspetten från Kusmark in en balja man nästan måste ha vuxit upp i en potatisodlarfamilj för att klara av.
• • •
Mathias, du har bara fått en kommentar om apor stekt. Om fler försvunnit är det Disqus som krånglar.
• • •
Adrenalinet pumpar i Bell MTS nu.
Kan bli nasty i tredje.
Speciellt mellan Myers och Subban.
• • •
Nu skriver jag inget mer om Dallas i bloggen.
Det är ju bara sorgligt.
• • •
Javesst, Nashville-Foppa har börjat ”mottackla” med samma pondus och aggressivitet som original-Foppa.
• • •
Om jag gjort en Veckans Lista just nu skulle Kyle Connor nypa en topp 5-placering, tror jag.
• • •
Hockeysveriges representanter brukar somna när de sitter korresoffan och tittar på hockey, men det verkar inte vara någon risk ikväll.
Nu är de fått i sig ett par bira kacklar de oavbrutet, valparna jag har på besök.

WINNIPEG – NASHVILLE 0-2 (Period 1)
• • •
Jo, det är två tungviktare det verkligen blixtrar om som går i clinch på Manitoba-slätten.
Men ännu går det inte att påstå att det är en klassisk showdown vi ser.
Jets börjar för lamt och får inte iväg mer än ett skott på mål på tolv minuter, eller vad det är.
Men längre framåt kvällen kommer de påminna sig att just ja, det är ju för fan en tidig divisionsfinal vi spelar.
• • •
Ynglen dricker öl, dom.
Heineken och IPA
Inte papa Baloo, jag jobbar ju – och får inte ens plats i min legendariska korresoffa.
Istället är jag hänvisad till en obekväm fåtölj.
Har ni hört på fan?
• • •
Det är min själ ingen dålig cannoli Roman Josi bombar in på hellebuckan.
Ojvoj.
• • •
Det låter hoppfullt när Jana Janmark gör 1-0 i American Airlines Center, men det hinner inte gå mycket mer än en halvminut förrän Canucks kvitterar.
För mig är det en gåta att ett så begåvat lag gång på gång sätter sig självt i skiten på det sättet.

• • •
Snacka om att domarna letar efter en utvisning när Preds har fem-mot-tre-läge och Fiala åker för interference.
Men jag kan förstå, det skulle jag också göra om jag – oh, omöjliga tanke – vore domare.
Jag är en konflikträdd typ som alltid söker samförstånd och vill att alla ska vara nöjda och glada.
• • 
Jaså, John J,Victor Ejdsell uppkallad också – till Chicago?
Kul.
Men vad är grejen med att så många svenska NHL-stjärnor heter Viktor (med c eller k) eller Oscar (också med k eller c…)
Victor Hedman, Viktor Arvidsson, Victor Rask, Viktor Svedberg och nu denna Victor Ejdsell – plus Oscar Klefbom, Oscar Lindberg, Oskar Lindblom, Oscar Fantenberg, Oskar Sundqvist och Oscar Dansk.
Men inte enda Per finns det.
Skandal.
• • •
Det oroar mig lite, det här ölhinkandet i soffan.
Nej, Ondskan stör ju ingen, han är diskret som en japansk servitör även efter arton bourbon, men Arvika-Anton – som redan börjat möblera om vardagsrummet… – kan som den värmlandsraggare han ändå är bli rätt stökig…
• • •
Laine har man inte sett särskilt mycket av i första.
Bara nu den där fotskadan inte är allvarligare än vad som påstås och hämmar honom.
Det vore förödande för dramatiken i Richard Rocket-racet.
• • •
Man ska spela tills den sista sekunden passerat, fick alla – inte minst Jets – lära sig där.
• • •
– Menar du att de kommer till dörren?
Anton är chockad över att Domino’s snart ringer på och lämnar över pizza och wings.
Så går det minsann inte till hemma i Arvika…

Nu ni, nu är det fullsatt med NHL-nördar i korresoffan.

Nej, inte nog med Ondskan Ekeliw – den mytomspunne Arvika-Anton har anslutit också.
Han rundar av den här etappen av sin never-ending-NHL-tour – ja, Arvika-Anton är de unga hockeyskribenternas egen Dylan – med en New York-vistelse och jag kände att jag var tvungen att bjuda hem honom på en Hockey Night i östra Midtown.
– Det här är bland det största jag varit med om, flämtar han på sin mest sjungande värmländska när han sätter sig tillrätta.
Så ska det låta!
• • •
17.07 i eftermiddags, lokal tid, kom mailet från New York Rangers.
Lias Andersson och Filip Chytil kallas båda två upp från Hartford och spelar mot Washington Capitals.
Det innebär NHL-debut för Lias.
– Det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse, säger han när bloggbiffen når honom uppe i Connecticut (och sedan hamrar ihop en snabb text!)
Och för mig blir det ny tidig väckning, för det här betyder att jag och Ondskan med hundraprocentig säkerhet kommer bevaka morgonens skate på Garden.
• • •
Han har tjatat om korresoffan i flera år, Arvika-Anton.
Men man kan rookies måste för sitt eget bästa härdas, så jag har hållit honom på halster.
När han nu till slut får sin audiens är han, som sagt , just så vördnadsfull som situationen kräver.
– Jag har drömt om denna soffan sedan jag var ett litet barn, meddelar han högtidligt medan han slår sig ner i det mjuka underverket.
• • •
Bengan Hörnqvist är stolt över att han delar tredjeplatsen i NHL-statistiken över de som gjort flest powerplay-mål den här säsongen, men han gör sig inga illusioner om vad det beror på.
– Vi har Crosby, Malkin, Kessel, Letang och mig i första PP-uppställningen. Så när motståndarna måste släppa en gubbe är det inte mycket till diskussionen om vem det blir, skrockar han.
Humor, tycker jag.
• • •
Det är nog bäst att jag påpekar att jag skojar om Arvika-Anton och korresoffan.
Somliga tar allt på allvar och tror nog annars att jag drabbats av fullständigt storhetsvansinne.
• • •
Vi har nått slutet av mars.
Nu får det fantamme ta och bli varmt i New York snart.
• • •
Eken, ni vet bloggens ursprunglige sidekick, har också varit i stan i veckan, men han åkte vidare till Chicago i morse och eftersom jag var ute på roadtrip hela veckan hann vi aldrig ses.
Nu är han, tycker jag man kan, ana en smula svartsjuk på sin ersättare på passagerarsätet.
– Jaså, sms:ar han kort, du är ute med nye Eken…
Men lilla puttenutt från Sätra i Gävle by….
The Royal Oak är The Royal Oak forever och kommer förstås aldrig ersättas!
• • •
Det kvällspass vi nu inleder i korresoffan inkluderar fyra matcher och vårt fokus kommer – oavsett vad Arvika-Anton säger – ligga på den mellan Jets och Predators i Bell MTS.
Plågade Stars måste ovillkorligen slå Canucks hemma i Texas också, ja, för annars dör playoff-drömmen definitivt, och det brukar ju generera bra action, men förra duellen mellan Winnipeg och Nashville – ettan respektive tvåan i mighty Central Division – var en av hela grundseriens mest spektakulära höjdpunkter, så det är ingen diskussion.

PITTSBURGH – PHILADELPHIA 5-4 (Slut, OT)
• • •
Rust never sleeps, brukar vi inte säga så?
Det är i alla fall han – Bryan Rust – som avslutar en utomordentligt underhållande och välspelad match med ett stycke sylvass styrning i sudden.
Låt oss nu bara hoppas att they’ll meet again – i första, andra eller – holy hell – tredje playoff-omgången.
Nu tar vi en paus på fyra timmar i korresoffan, men återkommer till 19.00-matcherna.

PITTSBURGH – PHILADELPHIA 3-3 (Period 2)
• • •
Momentum svänger i början av andra – som jag svängde när vi skulle ner i Lincoln Tunnel igår efter att jag helt huvudlöst hade hamnat i Eazy pass-filen.
Pang och pang säger det – och sedan är mästarna i ledning.
För något år sedan hade Flyers i det läget kroknat fullständigt och matchen varit över.
Men nu bara trampar de på, tar metodiskt udden av hemmapushen och kommer tillbaka.
Mycket bra gjort.
Nu blir det ett rungande sjöslag till tredjeperiod.
• • •
Tråkigt att se att Robert Hägg inte får spela just nu.
Men jag är rädd att det kan vara bloggens fel.
Ett litet mönster har nämligen börjat utkristalliseras när det gäller unga svenskar ser ut att ha tagit ordinarie platser i sina lag och sedan får träffa Le Biff för första gången.
I början av februari mötte jag Andreas Borgman efter en Toronto-match på Garden.
Ett par dagar senare skickades han ner till AHL.
Nu har jag ett gemytligt snack med Häggen i samband med en morning skate i Detroit – och se vad som händer…
Hm.
Big bad Jinx-lajen?
• • •
Jaha, nehej, Hakstol tycker inte det funkar med Lyon heller.
Målvaktsproblem i Philadelphia – vem kunde ana?
• • •
Bengan Hörnqvist är ju lätt en av ligans två-tre bästa i en radie a halvmetern runt kassen.
• • •
Han har en rolig egenhet, Ondskan Ekeliw.
Det räcker att sjunga, eller spela, några fraser från en låt – sedan börjar han ofelbart nynna på den låten.
Jag testade nyss med refrängen till ”O, Canada” och mycket riktigt – han sitter nu här i soffan och låter som en väldigt tystlåten Madam Ginette Reno.
• • •
Ja, le lite, Kenta!
Du har ju Rumble in Dalarna att se fram emot också!
• • •
Hockeygudar, please – ge oss Penguins vs Flyers i playoff igen.
Det vore så underbart.
• • •
Mera rostat bröd åt Lajen nu!

PITTSBURGH – PHILADELPHIA 1-2 (Period 1)
• • •
Nu är det nästan så Kung Kenta och Hento och deras fellow Flyers-fans måste vara LITE nöjda ändå.
Broad Street-bröderna står ju för en lysande inledningsperiod, radar upp det ena kvicka, kreativa anfallet efter det andra, ser till att Pens aldrig får skapa något riktigt tryck och leder med uddamålet.
Men vi antar att någon ni hatar fått spela för mycket, är det korrekt?
Hi hi.
• • •
Ännu har det inte blivit raggarupplopp i Hofors Folkets Park 1978 på isen, men det kommer.
Om Flyers gör två mål till förlorar pingvinerna garanterat humöret och då jävlar.
• • •
Som Doc Emrick skulle sagt:
My goodness!
Målet unge Travis Sanheim piskar in är ju så snyggt att man vill dansa ballongdansen.
• • •
Det verkar som att Mrazek gjort sitt i Flyers-kassen.
Efter floppen i Detroit i veckan – och scenerna han sedan ställde till med när han blev utbytt – är det inte helt oväntat.
• • •
My goodness igen!
Shearys passning till Brassard – eller BrassARD, som Ekeliw säger – håller rena rama Erik Karlsson-klassen.
• • •
Matt Murray har däremot inte gjort sitt i Penguins, för de har ingen värdig ersättare, men hans form börjar känns som ett ganska betydande frågetecken.
Han släppte några lökar i fredags och Mannings skott idag ska ju inte få gå in.
• • •
– Det verkar inte vara samma stämning i ladan som när vi var där i fredags, säger Ondskan medan han tuggar på en bagel med lax-spetsad mjukost.
Nej, det är viss skillnad på fredag kväll och söndag förmiddag – även i Pittsburgh.
• • •

Ser ni vad ypperlig han är utefter sargerna, Oskar Lindblom, hur han vinner varje närkamp och återerövrar pucken hela tiden?

Gävle forever, höll jag nästan på att säga.
• • •
Det är två tänkbara Hart Trophy-kandidater på isen idag.
Geno Malkin och Claude Giroux.
Men det racet är mer ovisst än på extremt länge och inkluderar även såna som Nathan MacKinnon, Connor McDavid, Taylor Hall, Anze Kopitar, Alex Ovetjkin och Nikita Kucherov.
Jag ska vaska fram fem namn till min röstsedel och vetifan hur det ska gå till.
Några förslag?
• • •
Fast Flyers gör dock klokt i att inte ta fler utvisningar.
Får den där monsteruppställningen med Crosby, Malkin, Kessel, Bengan och Letang för många chanser kommer det förr eller senare säga tjong i medaljongen bakom fine Lyon.
• • •
Ja, John J, Jesper Fast och Wild Bill får sina egna special-Hart, den så kallade John J Trophy – varje år förärad den före detta HV71-spelare som utmärkt sig mest i Nordamerika.
• • •
Nu ska jag be Ekeliw rosta en till brödskiva åt mig – och ha på lite apelsinmarmelad.