NEW JERSEY – VEGAS 2-3 (Period 2)
• • •
– MVP, MVP, MVP!
Så gastar fansen i The Rock.
Och det gör de rätt i, för Taylor Hall förlänger sin poängsvit med både en assist och ett grant mål.
Sicken king.

Det är dock Vegas som efter tre cannolis bakom Schneider har ledningen – och jag tror mig kunna svära på att de kommer precis allt för att hålla den i tredje och undvika en fjärde raka smäll på näsan.
• • •
Ni får ha överseende med att detta inlägg blir lite sent och lite forcerat, för jag får ägna mittperioden åt att ringa Filip Forsberg och sen skriva snabbreferat om hans triumf i Denver.
Ett tufft jobb, men nån måste göra det.
• • •
Mot alla odds inträffar inga missöden under pausen – om man inte ska räkna det faktum att jag springer på Marc Bergevin, redan på plats inför Habs gästspel här på tisdag.
• • •
Wild Bill har ännu ett av sina många frilägen – men det blir bom den här gången.
Förmodligen är det som John J säger.
Han bara skjuter in sig.
• • •
Såklart, exakt när jag får tag i Filip gör Sami Vatanen mål för Devils, så i en minut hör jag och min fellow mas i Nashville ingenting av vad vi säger varann.
• • •
Mål av Tatar och assist av Reaves…ja, det är ju det jag sagt hela tiden. GMGM gjorde grymma trejder i måndags!
• • •
Nu kommer det mail om att jag kan checka in på min flight i morgon eftermiddag.
Gissa var den går, ni…
• • •
Även Jon Merrill noteras för en assist och det gläder honom garanterat på djupet, för han var ju den Devils inte skyddade i somras och skickade till Strippen.
• • •
Nu ska vi ha tag i Silfverberg också, så här måste pumpas lite kaffe.

NEW JERSEY – VEGAS 0-0 (Period 1)
• • •
Det var nog tur jag glömde ta på mig bälte.
Om jag haft ett är det risk att jag hängt mig med det nu.
Så tråkig är förstaperioden…
Nä, nu ska vi inte vara såna.
Så hemskt är det inte, tvärtom faktiskt – när Devils efter de tio rätt bleka minuter hostar igång blir det faktiskt åka av.
Jag ville bara få in det där med bältet…
• • •
För i helvitte, Bratten är petad för första gången på hela säsongen.
Skandal – ska de börja messa med ett vinnande koncept här också?
• • •
Vegas har kör bussen i början och ser till att Schneider får jobba mellan stolparna..
Se blir de snudd på nertryckta i strumporna av Hall & co.
GMGM:s nya giv….
• • •
Ojvoj, det är knatte på högst sju-åtta år som sjunger nationalsången – och gör det helt fantastiskt.
Vilken pipa!
• • •
Nu ska vi vara rättvisa och inte bara skylla Vegas sentida dipp på Tatar-biffen och Reaves.
De har avsevärd trängsel på skadelistan också.
Utöver Prins Oscar saknas även James Neal, Luca Sbisa, Bellemare och – framförallt – Nate Schmidt, lagets klart bäste back.
Det känns ju, förstås
• • •
Kung Kenta med dagens bästa förslag:
Ha hängslen i reserv.
Såna kommer ligga i dataväskan framdeles.
• • •
Fy fan vilken bra hockeyspelare han är, Taylor Hall.
• • •
TJ Luxmore är en av huvuddomarna i The Rock. Jag har alltid gillat det namnett. Det låter som han skulle kunnat spela bas med Mink Deville 1979.
• • •
Men kolla, Marcus Pettersson gör mål – sitt allra första i NHL – för Ducks.
• • •
Jag anade väl det…23.00 är på tok för tidigt för nattsuddaren John J.
Vi får nog vänta nån period till på hans sällskap.
• • •
Naturligtvis krånglar Wi-fin i The Rock idag också.
Vem trodde något annat?
• • •
Jag ser tydligen väldigt grinig ut, för plötsligt kommer det fram en gubbe från sällskapet intill och förklarar att ungdomarna han har med sig på pressläktaren är college-kids som ska lära sig om hockey, ”hoppas du kan ha överseende…”.
Ah, skiter väl jag i.
Men…Biffen! Vad är det för attityd? Kom igen nu!
• • •
Amen, titta – John J är med oss ändå.
God morgon, kompis!
• • •
Nu ska vi se vad som händer i pausen.
Förmodligen trampar jag snett och stukar en fot.

Först Vasaloppet, sedan Oscar-gala – och däremellan bloggfest i The Rock, där New Jersey Devils tar emot fellow de gyllene riddarna från Las Vegas Boulevard.
Super Tuesday kommer tidigt i år – på en söndag.
Kul, va?
Nå, det började rätt dåligt eftersom en norrman åter var snabbast i fädrens spår, men kommer sluta utmärkt eftersom ”The Shape of Water” och ”Three Billboards Outside Ebbing, Missouri” rimligen tar storslam på Dolby Theatre senare ikväll – och nu, under mellanakten, har vi all anledning att hoppas på förstklassig underhållning.
Det är ju de facto säsongens två stora sensationer – lagen som skulle bo i tabellens källare från start till mål men skrällt sig till playoff-positioner, contender-status och i ena fallet till och med tillfällig serieledning – som går i strid för allra första gången.
Och inte bara det.
Bägge kontrahenterna spelar kvick, explosiv, tekniskt driven hockey.
Så yeah.
I väntan på att de rullar ut röda mattan på Hollywood Boulevard torde vi ha ett par timmars förstklassig förlustelse – med skridskor på – att ägna oss åt.
• • •
Trots allt exalterande på dagens program måste jag förvarna om att det är en biff på rätt kinkigt humör som sitter här i Springsteen-land och hamrar på intro.
Hittills har detta nämligen varit one of those days – en sån när allt litet skit behagar jävlas.
Först insåg jag att jag tappat borta ett presskort jag verkligen behöver framöver och letade så länge, och så ursinnigt, i lägenheten att det blev sen avfärd hit – och därför glömde jag i stressen att sätta på mig livrem.
Har ni hört?
Det kan han inte ha hänt på 30 år att jag gått ut utan bälte, men här sitter jag, som nån jävla trapetskonstnär.
Inte hann jag äta heller och sen fastnade jag i köer med en Uber-chaffis som hade ägg under gaspedalen och inte hittade och givetvis – när jag kom fram och skulle knyta en sko gick skosnöret av.
Var snälla, annars kommer jag explodera av vrede…
• • •
De har skrällt som ingen annan i amerikanska proffsidrottens historia, men faktum är att våra vänner från Strippen kommer åkande över kontinenten med tre raka försluter under bältet (den som hade ett sånt ändå…)
Japp, de har torskat samtliga matcher sedan trade deadline för en knapp vecka sedan – inklusive mot Ottawa i fredags – och jag befarar ju att det inte alls är någon tillfällighet.
GM George McPhee hade en perfekt grupp med unik kemi – sprungen ur kollektiv revanschlystand – och en bultande vi-mot-resten-av-världen-attityd.
Den fanns det inga som helst skäl att fucka med, särskilt inte som spelarna åstadkommit så oerhört mycket mer än någon hade föreställt sig.
Men uh-uh, klåfingriga GMGM kunder inte låta bli späda ut The Golden Misfits-konceptet med en Tatar och en Reaves och lagom till spurten mot playoff är det en megaskräll med rubbad balans som vinglar ut i okänd terräng.
Jag hoppas jag har fel, jag hoppas de snabbt hittar sin surrealistiska groove igen, men det gör mig snudd på ursinnig att jag ens behöver fundera i den här banorna.
Allt var ju så bra…
• • •
När jag nu lyckats glömma bälte kan vi förstås vara helt förvissade om att byxknappen kommer hoppa ur också.
Sen blir jag, bokstavligen, tagen med byxorna nere när jag står och intervjuar Wild Bill i Vegas omklädningsrum efteråt…
• • •
Framförallt är det, tycker jag, Ryan Reaves som inte har i Knights-gruppen att göra.
De behöver en sån råbarkad bråkmakare som de behöver en venerisk sjukdom.
Såg ni första matchen han spelade, mot Kings? Han drog på sig utvisning på utvisning i helt fel lägen och förstörde alltihop.
Om han ställer till med samma skit ikväll blir jag lika förvånad som jag blev över att solen gick upp i morse.
• • •
Det är alltså så att Taylor Hall nu har en poäng-streak a 24 matcher.
24!
Oerhört, det.
Men i den här bloggen har vi länge hävdat att han är Hart Trophy-värdig i år.
• • •
Om det här var för några decennier sedan hade man kunnat skildra det som en uppgörelse mellan USA:s två gambling-mekkan.
Nu finns det casinon överallt – det ena sämre än det andra – men då var var det bara i Vegas och i Atlantic City amerikaner fick spela om pengar.
Men den sortens fajt hade riddarna från Nevada vunnit på walk-over.
Att jämföra den ruttnande boardwalk-hålan här i Jersey med Vegas är som att jämföra Furuviksparken utanför Gävle med Disneyland.
• • •
Vi mutas med bobbleheads föreställande Brian Boyle i pressrummet idag, visar det sig.
Now, jag älskar bobbleheads och tycker som alla andra oerhört mycket om Boyler, men…nä, sorry. Han platsar inte riktigt intill Joey Ramone, Debbie Harry, Betty Boop, Elvis, Charlie Watts, Frank Sinatra, Vito Corleone, Iggy, Jax från ”Sons of Anarchy och Al Pacino – för att nu nämna några av mina små roommates.
Så är det nån som vill ha en Brian – hojta!
• • •
Han nådde 35 redan häromdagen.
Innan sässen är över kommer Wild Bill – ni vet, största svenska sensationen i NHL-historien – spränga sig genom 40-vallen också, jag bara vet det.
Ett mål kommer här ikväll.
• • •
Det roar mig väldigt att Rangers vägrar följa manus och åker över kontinenten och fullbordar en västkanadensisk sweep, varefter de plötsligt har tre poäng upp till strecket och är med i racet igen.
Det roar dem själva också, framgick det när jag sent omsider fick tag i Mika igår natt (han vill prata först när han klivit på planet och från centrala Edmonton till flygplatsen är det tydligen långt….).
– Vi känner att vi inget har att förlora och samtidigt har vi fått vittring nu. Vi har absolut inte gett upp, utan blickar uppåt, sa han och fortsatte:
– Jag tycker det påminner om året i Ottawa när vi hade 15 poäng upp och var avskrivna, men så kom Hamburglar in och stod på huvudet och så gick vi till slutspel i sista omgången i alla fall.
Den storyn – om resterna som blev över när Rangers skickat iväg Nash och Garbner och McDonagh och Miller och Holden tog sig till slutspel – vore nåt för historieböckerna.
• • •
Jo, det står fortfarande ”Finland Media” på min The Rock-ackreditering.
Jag tänkte säga nåt kul om det idag också, men kom inte på något.
• • •
Fan, det hade kunnat bli Oscar Night redan ett par timmar i förväg här i The Rock.
Men som jag förstår är Oscar Lindberg tyvärr skadad.
Skit, det.
• • •
Lite historia skrivs nu, för först med den här matchen har Vegas Golden Knights mött alla 30 motståndare i ligan.
Jo, detta är första gången dessa lag går i clinch, Devils gör inte sitt jungfrubesök i T-dojan förrän nästa vecka.
Så jag ber att få kamma mustaschen.
• • •
Apropå skadade svenskar är Mojo Johansson fortfarande borta på grund av den hjärnskakning Brad Marchand orsakade honom med sin satans armbåge strax innan All Star-uppehållet – och ingen vet när han kommer tillbaka.
Det är ju för jävligt.
• • •
Devils-fansen håller med Bjuppe. Det är flera stycken som, under matchvärmningen, håller upp hemmagjorda skyltar där det står ”Hall for Hart”.
• • •
Att döma av Svenska Fans-Vibergs inte direkt glödande recensioner på twitter går det sådär för Johnny O i debuten med Flyers.
Ojvoj.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”Bjuppe” till ”Djupe”.
Den djupe Bjuppe….nä, det är ändå att ta i.
• • •
Tommy Albelin är in the house – och på pressläktaren.
Inte så konstigt kanske ni tycker, han är ju ett av Devils-historiens verkliga household names.
Men han är här som scout för Maple Leafs.

Det är nåt speciellt med det.
• • •
Jag tror Bratten gör mål ikväll också.
• • •
Det här svinotta för vår vän John J – den veteran som häckat längst av alla i kommentatorsspåret, tror jag – så det blir intressant att se om han orkar upp för att se sin Wild Bill i i Jersey.
• • •

Det är verkligen obehagligt att gå omkring utan bälte.
• • •
Ekeliw har nu bokat flyg och kommer inom några veckor över för vår årliga roadtrip.
Hurra!
• • •
Andrew Gross, som tidigare hade Bergen Record-beatet med Rangers men de senaste två åren istället bevakat Devils, har gjort sin sista match i The Rock.
Lite tråkigt.
Men istället tar han över efter Arthur Staple – flydd till The Athletic – på Newsweek och börjar följa Islanders.
Rundgång och omsättning på folk är det, ja.
• • •
Okej, då åker vi – utan bälte i tyrolen, eller hur man ska se det.
Let’s play!

WASHINGTON – TORONTO 5-2 (Slut)
• • •
Åh, ha ha – vilket praktfiasko för NHL.
Strömmen går i Annapolis, varmed matchen blir försenad – och när klockan slår 23.00 här på östkusten bryter NBC sändningen för nyheter.
Sen får vi inte se nån mer Stadium Series-hockey!
Så, Mister Bettman, går det när man blåser sin TV-partner på olympisk glans.
Svinhugg går igen.
Nå, av det vi hann se innan det var dags för lokala stormrapporter blev det en seg transportsträcka tredjeperiod och, well, nu är den över.
Jag tackar för mig efter tio timmars tjänstgöring och hoppas på återseende när de gyllene riddarna och Devils går upp i ringen imorrn – 23.00 svensk tid.

WASHINGTON – TORONTO 5-2 (Period 2)
• • •
Det är Washingtons kväll i månskenet.
Leafs – som påstås ha vinden i ryggen i mittakten och det kan man diskutera – får lite känning när Kadri reducerar men sen drar Caps iväg i isvinden som en Gunde Svan på femmilen i Holmenkollen.
• • •
Det är alltså en präktig liten marschorkester som underhåller i pausen.

Det var det under Brages matcher på Domnarvsvallen på 70-talet också, under eminente dirigenten Olle Flodströms ledning.
Inte så avancerat och 2018, kan man tycka…
• • •
Frederik Andersen blir utbytt.
Men det var ju klart.
Man kan inte släpa ut en dansk i sånt här klimat och tro att han ska fungera normalt.
• • •
Kenta – äntligen vaken!
Älgen hälsar och tackar.
Han åker, berättar han, en gång om året till Ö-vik för att kolla på sitt Modo.
Senast han såg dem vinna:
2010…
• • •
Lätt underlig kommentar av poeten Doc ändå:
– Kvällar när månen lyser händer det att pucken har ögon…
Hm.
• • •
Leafs hade kunnat haft förre Caps-stjärnan Mike Green på blålinjen nu.
Men han ville inte spela för Babcock och sa nej till att bli trejdad tvärs över sjön.
Undrar vem i Detroit som avrådde honom från att hamna under Toronto-coachens befäl…
• • •
Nej, John J.
Doc forever!
• • •
Tom Wilson är Tom Wilson även utomhus.
• • •
Snart ska vi se om Rangers-backarna kan vara lite schyssta och för en gångs skull se till att Greybeard – som Larry Brooks kallade Lundqvist i en hyllningsartikel i Post idag – slipper få 50 plus skott på sig.
Men det är nog att hoppas på för mycket…
• • •
Jag har en önskan inför tredje:
Låt Ovie göra sitt hattrick och slå 600-flugan i samma smäll.

WASHINGTON – TORONTO 3-1 (Period 1)
• • •
Det är Bäckis Night i Maryland.
Well, har man vuxit upp på de frusna sjöarna runt Valbo kan man sånt här – och ser till att vara inblandad i alla mål ens lag gör.
Han har gjort ett och spelat fram till de övriga två.
Klass.
• • •
Säga vad man vill om NHL:s fäbless för dessa jippon, men det är coolare med utomhusmatcher på kvällen, i elljus som vi sa förr, än på blanka eftermiddagen.
• • • 
Ovie gör alltså sitt 598:e mål.
Now, hur episkt vore det inte om han nådde milstolpen 600 med ett hattrick ikväll?
Väldigt långt ifrån omöjligt är det, det vet vi.
• • •
Ja, kom inte och säg att jag inte varnade er för patriotisk inramning monumentale..
• • •.
Det verkar blåsa rätt friskt från Chesapeake Bay ikväll med.
Håll i hatten, Bäckis!
• • •
Oh, vilka snygga Maple Leafs ställ kreerat högtiden till ära.
De ser fan ut som stormtroopers.
Jag säger ju det, eller sa det i alla fall en gång under All Star-jippot – vita byxor är the shit!
• • •
Stackars Habs.
Det hjälper inte vad de gör – mot Bruins får de spö.
Och det är förstås Marchand som dödar dem i sudden…
• • •
Vet inte om det bara är en synvilla, men det ser ut som att publiken sitter närmare på den här militärarenan än den gör på basbollens och fotbollens monsteranläggningar.
I så fall är den – publiken – att gratulera.
• • •
John J och jag kommer aldrig bli överens om detta, men jag tycker det är SÅ trivsamt att lyssna på gamle Doc, lätt dement eller inte (han alltså, inte jag….)
• • •
Chocken – ingen retweet från Kung Kenta i natt.
Har han, för första gången på hela säsongen, däckat innan en liveblogg?
• • •
Nu ringde Bengan Hörnqvist.
Han är trevlig han!
• • •
Det verkar som att John J och tokiih ensamma sköter showen i kommentatorsspåret i natt.
Goot så – tack, pojkar.
• • •
Älgen – eller Mattias, som hans föräldrar trots allt döpte honom till – klev just in genom dörren.
– Det är för lite Modo-spelare på isen. Men vi har Nylander i alla fall. Han räknas, hälsar han.

Jaha, då lämnar vi stugvärmen för lite friluftsaktiviteter.
Washington Capitals går upp mot Toronto Maple Leafs på Navy Marines Corps Memorial Stadium i Annapolis i Maryland.
Sämre lördagsunderhållning går att tänka sig, vad vi nu än kommit fram till att vi tycker om dessa eviga utomhusmatcher.
Dock:
Jag har redan kramat ur mig ett långt intro idag – inför den smaskiga smällkaramellen nere i Tampa – så nu tror jag ni får nöja er med en lite mer kortfattad upptakt.
• • •
Mellan nu och sist vi hördes?
Well, jag skrev en krönika om att Victor Hedman kommer vinna Norris Trophy och pratade sedan med samme man på telefon om vem som egentligen är kung i tikibaren och vi kom, förstås, fram till att det är jag.
Sedan tog jag mig ut och gick till Dunkin’ Donuts i hörnet andra avenyn och 39:e gatan och köpte en liten kaffe – men jag lovar, ingen donut, fast jag älskar deras mumsiga Boston Creme-variant! – och satt sedan i kylan på uteserveringen och drack det kaffet, för det kändes som det behövdes efter ett drygt dygn i soffan.
Nu är jag här igen – pigg som en torped.
• • • 
Navy Marines Corps Memorial Stadium är, som namnet indikerar, den amerikanska marinkårens ”hemmaplan”.
Den öppnades 1959 och har varit skådeplats för allsköns militär idrottshistoria.
Så var beredd:
Det kommer bli mycket patriotism och honnörer och högtravande pom-pom ikväll.
• • •
Woah, woah, woah….Chicagos tredjeperiod i Staples Center!
Vad tror Kane och Toews att det är – 2013?
• • •
Som jag påpekade redan häromdagen: När de nu brakar igång där nere ångrar jag att jag inte ackrediterade mig till detta Stadium Series-event.
Matchen i sig kan jag väl både ha och mista, men det känns som ett misstag att missa en happening i Annapolis.
Det råkar vara pyttelilla Marylands State Capital och därför var det där de verkligt korrupta politikerna i ”The Wire” höll till – inte minst State Senator Clay Davis! – och jag menar…bara det!
• • •
Om allt går som det ska får jag under kvällens gång sällskap i korresoffan – av Älgen.
Minns ni honom? Det var han jag åt grandios middag med på Le Bernadin för en vecka sedan.
Det dröjer ytterligare några dygn innan han flyger tillbaka till Indien och snopen som han är över att jag inte kan komma ut och delta i ännu ett romerskt gästabud på lämplig krog avser han att lomma över hit för att se på lite utomhushockey.
• • •
De har i alla fall tur med vädret, NHL.
Om ikväll varit igår – eller hur man ska säga – hade de tvingats ställa in, eller skjuta upp, den här matchen.
Det blåste nämligen så jävligt över hela mellersta och norra östkusten igår att pucken hade blivit lutburen och Bäckis fått mittbena, trots hjälmen.
En bekant som satt på ett av de få plan som fick landa på LaGuardia under kvällen beskrev det som värsta upplevelsen någonsin.
Han trodde han skulle dö och åtminstone tio personer runtom honom spydde i turbulensen.
Morsning korsning, jag tänker aldrig lämna korresoffan igen….
• • •
Det konstiga med Älgen är att han håller på Modo – fast han, precis som nästan alla andra av mina bästa vänner, är uppväxta i Leksand-land.
Hur ska man hantera det?
Förslag mottages tacksamt.
• • •
OK, Caps mot Leafs – under bar himmel.
Hur det kommer gå har jag ingen aning om, för den hockey som spelas under de här utomhusmatcherna har mycket lite att göra med den vi ser i hallar som Air Canada Centre och Capital One Arena.
Men vadfan, låt oss hoppas att det blir lite skoj i alla fall.
Let’s släppa pucken för andra gången idag.

TAMPA – PHILADELPHIA 7-6 (Slut, straffar)
• • •
Den här har vi dragit förr – och nu förtjänar den en repris:
Jag är ju inte den som säger ”vad var det jag sa”, men…vad var det jag sa?
Vilken underbar, underbar hockeyshow.
Synd bara, att den ska behöva avgöras på straffar.
Men så blir det – och bröderna från solen drar alltså, till sist, längsta strået.
• • •
Vasy spelade milt uttryckt upp sig på slutet.
OT-räddningen när Flyers kom två mot en – den skulle Rembrandt försökt måla av om han varit vid liv.
• • •
Ärligt, Flyers-fans, jag tycker nog att ni är lite VÄL kritiska och buttra just nu.
Ni har ett fantastiskt lag med utmärkta förutsättningar att gå riktigt långt i playoff.
En strafförlust i ett sånt här vulkanutbrott till match, borta mot Tampa, är ingenting att skämmas för.
Cheer up!
• • •
Ja, om inte annat avgjordes Norris-racet när Vigge kom sent in i zonen och dunkade in 5-5-kvitteringen med sin Hulken-slägga.
Herregud.
• • •
Nu tar vi en liten paus här i bloggen, men väl mött igen om fyra timmar, när de blåser till strid på utomhusrinken i Maryland.

TAMPA – PHILADELPHIA 3-4 (Period 2)
• • •
Det kändes som Flyers hade det här efter första, men satan – Bolts börjar köra så det ryker i mittakten och har plötsligt allt momentum.
Dessvärre, eller dessbättre för Flyers Nation, släpper Vasy in en riktig muffins från Lehterä, av alla, och plötsligt är gästerna tillbaka i förarsätet.
Nå, det är i alla – i högsta grad – match och upplagt för episk detonation i tredje.
• • •
I Dallas verkar det vara just så grinigt och infekterat som det ska vara när gamla divisionsrivaler möts i början av mars.
Nån som kollar och kan bekräfta?
• • •
Lindblom är såhärnära en poäng mest hela tiden.
Lugn, snart kommer det.
• • •
Får uppfordrande sms från Ekeliw om att det ända sedan trejden varit klart att McDonagh ska debutera mot Florida på tisdag och det borde jag veta.
Mja, Vigge sa i förrgår att det fanns en chans att den förre Rangers-kaptenen skulle spela idag.
Men det är klart, han har ju inte Ondskans koll på vad som händer i klubben…
• • •
Jag har plötsligt ont i höger tumme.
Kommer jag dö av det?
• • •
De visar förföriska bilder från ett gnistrande soligt Tampa i pauserna och det går inte låta bli att tänka ”varför åkte jag inte ner till den här matchen?”.
Svar:

För att jag ska nån annanstans i veckan…
• • •
Hedman behöver inte vänta på några poäng.
Han har tre – ett mål och två assist – redan.
Det ska bli ett sant nöje att se honom gå upp på scenen i Vegas i juni och ta emot Norris Trophy.
• • •
Flyers powerplay känns farligast i hela ligan just nu.
Så det är nog en bra idé för hemmalaget att sluta ta utvisningar.
• • •
Jag missar första halvan av mittperioden på grund av krånglande kabelbox – och därmed går tid till, och fokus på, bloggande förlorat.
Ja, just den nya jag fick installerad för en vecka sedan.
Amerikansk skit alltså…

TAMPA – PHILADELPHIA 1-3 (Period 1)
• • •
Men visst.

Det är en sprakande hockeyshow som pågår i downtown Tampa, utförd av två lag som är extremt angelägna om att vinna och omedelbart ser till att det börjar glöda av playoff-frenesi i varje byte och varje situation.
Just vad doktorn ordinerade.
• • •
Robert Hägg!
Det är andra gången på några få matcher han tror att han är Paul Coffey och kliver upp och plaskar in ett sånt där skott.
Vad har hänt?
• • •
De byter powerplay-mål i världsklass, de två Stanley Cup-kandidaterna.
Giroux och Voracek rör pucken som Monet rörde penseln innan Nolan Patrick gör 1-0 – och Hedman och Kucherov lägger upp för direktskjutande Stamkos som Bäckis och Oshie brukar lägga upp för direktskjutande Ovetjkin i Washington.
Ojvoj.
• • •
Nä, ingen McDonagh på isen för Bolts – och ingen Oduya för Flyers.
Synd det då.
Men hemmalaget har i alla fall fått tillbaka Kucherov – skyttekungen himself.
• • •
Kanske borde Hakstol ha ställt Alex Lyon i kassen i just den här matchen.
Är det någon målis Bolts – och specifikt Steven Stamkos – plågat de senaste åren är det Petr Mrazek, tills alldeles nyss hemmahörande i Detroit.
• • •
Solen kan ju gå och lägga sig.
Det är givetvis fullknökat i Amalie även under the beach hour i Florida.
Så, the powers that be – fler matinéer i Tampa!
• • •
Jaså, har ni svenska kommentatorer?
Jag har Lightnings – och får bekräftat att Brian Engblom är en av ligans allra, allra bästa bisittare.
• • •
Det blir ett maffigt bloggpass idag.
Efter den här tidiga urladdningen tar jag i och för sig paus i några timmar – för att skriva referat, gissar jag – men sändningen återupptas lagom till utomhusjippot i Annapolis.
Ni är med då också, va?
• • •
Ska man dra till med klyschan ”nästa mål avgör”?
Jag tror nästan det.
Hamnar Bolts i tremålsunderläge mot detta dödligt effektiva Philadelphia får dom svårt, men lyckas de reducera tidigt i mittperren…då blir det åka av.
• • •
Mera kaffe!